Bilagor. Dnr 2005:498. Bilagor. De nationella minoriteternas utbildningssituation

Bilagor Dnr 2005:498 Bilagor De nationella minoriteternas utbildningssituation

Bilagor Bilaga 1: Samernas utbildningssituation Bilaga 2: Tornedalingarnas utbildningssituation Bilaga 3: Sverigefinnarnas utbildningssituation Bilaga 4: Romernas utbildningssituation Bilaga 5: Judarnas utbildningssituation Bilaga 6: Skolverkets statistik kring modersmålsstöd och modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråken Bilaga 7: Frågeguide inför för- och fallstudie Bilaga 8: Enkät

Bilaga 1 1 (12) Samernas utbildningssituation Samerna är en befolkning som rört sig över olika nationsgränserna. Idag bor det framförallt samer i norra Sverige, norra Norge, norra Finland och på Kolahalvön i Ryssland. I Sverige uppskattas antalet samer vara mellan 15 000 och 20 000. 1 Trots att den samiska identiteten inte är bunden till någon nation och trots att samerna under lång tid befunnit sig i en minoritetsställning har deras identitet och kultur kunnat bestå. En viktig del av detta är det samiska språket. Samiskan är ett finsk-ugriskt språk som delas in i tre huvudgrupper; sydsamiska, centralsamiska och östsamiska. Inom de tre huvudgrupperna finns ett antal varieteter av språket, sammanlagt nio stycken. De olika varieteterna kan nästan betraktas som olika språk eftersom skillnaderna i ordförråd och grammatik är stora. I Sverige talas framförallt tre varieteter: sydsamiska, lulesamiska och nordsamiska. Nordsamiska är den största varieteten och talas av ca 5 000-6 000 personer i Sverige. 2 En annan viktig del i den samiska identiteten är gruppens ställning som ursprungsbefolkning vilket fastslogs genom ett riksdagsbeslut 1977. 1993 inrättades dessutom Sametinget som är ett folkvalt organ och en statlig förvaltningsmyndighet som ger samerna en särställning gentemot de andra minoriteterna. Nedanstående beskrivning av samernas utbildningssituation baseras del på de intervjuer som genomförts inom projektet under våren 2005. I studiens fallkommun, Jokkmokk, har intervjuer genomförts med skolchef, politiker, rektorer, lärare, föräldrar och elever. I de fyra förstudiekommunerna har telefonintervjuer gjorts med skolchef samt i vissa fall även med lärare eller andra som är engagerade i verksamheten. Studien baseras även på intervjuer med ansvariga inom sameskolan. Beskrivningen har kategoriserats efter följande områden: olika verksamhetsformer, information och registrering, språket i skolan, lärarsituationen, läromedel, ekonomi samt attityder. Olika verksamhetsformer Förskola Enligt sameskolförordningen kan sameskolstyrelsen efter avtal med en kommun anordna och fullgöra kommunens uppgifter inom förskola och fritidsverksamhet för samiska barn. Verksamheten skall bedrivas enligt samma mål som den kommunala verksamheten men skall även arbeta för att bevara och stärka det samiska språket, kulturen, identiteten, traditionerna och värderingarna. Idag finns det fyra samiska förskolor som bedrivs vid sameskolans verksamhet i Karesuando, Kiruna, Gällivare och Jokkmokk. Under 2004 var 73 barn inskrivna i förskolan. Enligt Sameskolstyrelsens årsredovisning för 2004 har det skett en ökning i barnantalet inom förskoleverksamheten de senaste tre åren. 1 Regeringens proposition 1998/99:143 2 Hyltenstam, Stroud, & Svonni, 1999

Bilaga 1 2 (12) Tabell : Antal barn i förskoleverksamhet 2002-2004 2002 2003 2004 Förskola 58 70 73 Enligt intervjuerna med ansvariga inom sameskolan ser avtalen med kommunerna mycket olika ut beroende på kommunernas riktlinjer och regler vad gäller barnomsorg. Detta medför ofta merkostnader för sameskolstyrelsen och inom sameskolan anser man sig inte få täckning för de kostnader som förskoleverksamheten egentligen innebär. Ingen av de kommuner som ingått i för- eller fallstudien erbjuder modersmålsstöd på samiska. I de kommuner där sameskolan bedriver förskola hänvisar man ofta till denna vid önskemål om barnomsorg på samiska. Sameskolan Enligt skollagen (SFS 1985:1100) får samers barn fullgöra sin skolplikt i sameskolan istället för i den kommunala grundskolan. Sameskolorna är statliga och förvaltas av Sameskolstyrelsen som utses av Sametinget. Sameskolstyrelsen fastställer samskolans skolplan och skall genom yttrande och förslag även främja och utveckla samiska undervisningsinslag i det offentliga skolväsendet för barn och ungdomar samt främja utveckling och produktion av läromedel för samisk undervisning. Sametinget utser även en skolchef för sameskolorna vilket sker på förslag från Sameskolstyrelsen. Skolchefen skall biträda styrelsen i dess verksamhet och närmast den leda sameskolorna. Skolchefen skall särskilt verka för att utbildningen utvecklas. För tillfället leds sameskolans sex enheter av åtta rektorer (två av enheterna har två rektorer). Rektorsuppdragen är vid alla enheter kombinerade med läraranställningar. Rektorerna är pedagogiska ledare och chefer för personalen samt har ett övergripande ansvar för verksamheten. Tillsammans med skolchefen bildar rektorerna en ledningsgrupp. I de intervjuer vi genomfört framkommer att sameskolan är under omorganisering. Antalet rektorsområden skall minska från sex till två, ett för norra området och ett för det södra området. Orsaken till omorganiseringen är främst att förbättra den pedagogiska ledningen, att öka samarbetet och utbytet av erfarenheter mellan skolorna samt att ledningsgruppen skall bli mindre. Inom sameskolan är kontakter eller samarbete med kommunerna delegerat till rektorerna. Enligt rektorn i Jokkmokk är samarbetet med kommunen inte särskilt utvecklat. Vissa tjänster, så som speciallärare och skolsköterska köpes dock av kommunen och ibland deltar även lärarna i varandras kompetensutbildningar. Sameskolstyrelsen har viss kontakt med de kommuner som anordnar samiskt integrerad undervisning men något närmare samarbete verkar inte förekomma. Även samverkan mellan de olika sameskolorna anses liten och outvecklad. Syftet med sameskolan är att ge samers barn en utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen till och med årskurs 6 i grundskolan. Detta

Bilaga 1 3 (12) innebär att läroplanen (Lpo-94) 3 och kursplanerna för grundskolan även gäller för sameskolan. Utöver grundskolans mål skall dock sameskolan även ansvara för att varje elev efter genomgången sameskola är förtrogen med det samiska kulturarvet och kan tala, läsa och skriva samiska. Sameskolförordningen (SFS 1995:205) fastslår att undervisningen skall ges på samiska och svenska samt att ämnet samiska skall förekomma i samtliga årskurser. I förordningen fastslås även en särskild timplan för sameskolan som anger den minsta garanterade undervisningstiden som skall erbjudas eleverna. Det finns sex sameskolor i landet. Skolorna är placerade i fyra kommuner och finns i Karesuando, Lannavaara, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby. Diagrammet nedan visar det antalet elever i sameskolan från läsåret 1993/94 till 2004/2005. Totalt antal elever i Sameskolan 1993/94-2004/05 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05 Totalt antal elever Diagrammet visar att det skett en elevökning sedan 1993 men att denna avstannat och till och med sjunkit något sedan 1998/99. Skolorna är förhållandevis små och har i genomsnitt haft 19 elever per skola som lägst (1993/94). Som högst har skolorna i genomsnitt haft 27 elever per skola (2000/01). Alla sameskolor har förskoleklass och under 2004 var 23 elever in inskrivna i denna verksamhet. 4 Sameskolans utbildning skall motsvara utbildningen till och med årskurs 6 i grundskolan vilket innebär att de mål som fastställts i grundskolan i läroplan och kursplaner även skall uppnås i sameskolan. Utöver grundskolans mål skall sameskolan även ansvara för att varje elev efter genomgången sameskola är förtrogen med det samiska kulturarvet och kan tala, läsa och skriva samiska. Nedanstående redovisning av sameskolans måluppfyllelse under läsåret 2003/04 baseras på Sameskolstyrelsens årsredovisning 2004. Under läsåret 2003/04 var 18 elever inskriva vid samskolans årskurs 5. Tre av eleverna (17 %) uppnådde inte kursplanens mål i svenska, två av eleverna (11 %) uppnådde inte målen i matematik och fyra av eleverna (22 %) uppnådde inte målen i 3 SKOLFS 1994:1 4 Sameskolstyrelsens årsredovisning 2004

Bilaga 1 4 (12) engelska. I samtliga sameskolor uppnådde dock alla elever målen i de samiska inslagen i samhälls- och naturorienterade ämnen. När det gäller det samiska språket har undervisning för sameskolans elever givits i nordsamiska som första och andra språk samt lulesamiska som första och andra språk. Endast en elev har under läsåret inte uppnått målen inom ämnet. De föräldrar vi träffat tycker att sameskolan är viktig och att det är en skolform som måste få finnas kvar. De anser dock att sameskolan lagt för mycket fokus på språket och på så sätt glömt bort de andra ämnena. De anser också att det saknas en bra pedagogik. En av lärarna anser att det inom sameskolan saknas en pedagogisk diskussion, särkilt vad gäller språkutveckling. I den tillsyn som gjordes av sameskolan och Sameskolstyrelsen 2003 fastslås att det finns en hög ambitionsnivå hos lärarna att ta tillvara sameskolans möjligheter, men varje enskild skolas litenhet och avsaknaden av samarbete mellan sameskolorna gör att effekterna av ambitionerna till stor del uteblir. Man påpekar även att sameskolan i några fall inte lever upp till författningarnas krav. Det gäller ansvarsfördelningen och rektorsfunktionen, kvalitetsredovisningarna, upprättandet av åtgärdsprogram, undervisningsspråket, skolplikt och samverkan med elevernas hemkommuner samt integrerad samisk undervisning. 5 Samiskt integrerad utbildning Enligt sameskolförordningen får en kommun efter avtal med Sameskolstyrelsen anordna samisk undervisning för samiska barn i grundskolan. Med samisk undervisning avses undervisning med samiska inslag och undervisning i samiska utöver den undervisning som anordnas som modersmålsundervisning i samiska. Utbildningen skall integreras med motsvarande utbildning för andra elever i grundskolan. Samisk integrerad undervisning är ett komplement till sameskolorna för de elever som inte har möjlighet att välja sameskolan. Den samisk integrerade undervisningen omfattar alla grundskolan årskurser och kan därför även ses som en fortsättning för de elever som genomgått sameskolan och börjar årskurs 7 i kommunal skola. För närvarande finns integrerad samisk undervisning i Kiruna, Gällivare, Jokkmokks, Sorsele, Storumans, Vilhelmina, Krokoms, Härjedalens och Älvdalens kommun. Antalet skolor med integrerad samisk undervisning uppgick 2004 till 18 och under läsåret 2003/04 deltog 203 elever i integrerad samisk undervisning. Av de sjutton elever som deltog i integrerad samisk undervisning i årskurs 5 uppnådde sexton elever läroplanens och kursplanens mål. Samtliga av eleverna uppnådde målen vad gäller samiska inslag i samhälls- och naturorienterade ämnen. Endast två av de 34 elever (6 %) som deltog i integrerad samisk undervisning i årskurs 9 saknade betyg i ett ämne. 6 I Jokkmokk kommun finns samiskt integrerad undervisning för åk 7-9 i Jokkmokk och för åk 1-6 i Porjus. Kommunen har fått medel från sameskolstyrelsen för att 5 Skolverket 2003. Tillsyn av sameskolan och Sameskolstyrelsen 6 Sameskolstyrelsens årsredovisning 2004

Bilaga 1 5 (12) bedriva samisk SO och NO samt slöjd. Det finns även möjlighet att söka medel för musikundervisning men den kompetensen fanns inte inom kommunen. Ungefär en tredjedel av undervisningen i SO och NO är samsikt integrerad vilket innebär att undervisningen sker en gång i veckan i samband med ordinarie undervisningen i SO och NO. Den samiska slöjden ges samtidigt som den ordinarie slöjdundervisningen. Den samsikt integrerade undervisningen kan vara svår att genomföra praktiskt, både vad gäller t ex schemaläggning men också när det gäller betygsättning. Enligt skolchefen i Jokkmokks kommun fungerar den samiskt integrerade undervisningen i Jokkmokk bra. Skolchefen påpekar dock att det är mycket upp till den enskilda pedagogen. I en annan kommun anses den samsikt integrerade undervisningen fungera dåligt, där har eleverna inte fått den undervisning de blivit lovade och lärarnas kompetens anses undermålig. I Gällivare kommun har nyligen ett projekt startas för att förbättra och utveckla den samiskt integrerade utbildningen. Gymnasiet På Jokkmokks gymnasieskolan, Bokenskolan, finns det samiska programmet. Det är ett specialutformat program med riksintag. Programmet är samhällsvetenskapligt men eleverna undervisas även i samiska, samisk historia, geografi, kultur, slöjd och rennäring. Språket ges inom timmarna för moderna språk och de övriga ämnena ges som lokala kurser. För de som gått sameskola och samisk integrering är det samiska programmet en naturlig fortsättning vid övergång till gymnasieskolan. För de elever som kommer från andra kommuner och som tidigare inte haft möjlighet att välja sameskola eller samiska som modersmål har sett det samiska programmet som en möjlighet att lära sig språket och få ökade kunskaper om samernas kultur. Det samiska programmet tillkom på politiskt initiativ och har i nuvarande form funnits i fem, sex år. Antalet elever har stigit för varje år och inför höstterminen 2006 hade programmet flest antal sökande av alla program i Jokkmokk. För närvarande har programmet 27 elever. Enligt kommunens skolchef har det tagit tid att etablera programmet och övertyga om dess fördelar. Nu anses programmet vara bra och har hög status bland elever och lärare. Enligt eleverna på utbildningen är dock programmet inte vad som utlovades. De anser att det ges för lite undervisning i samiska och att de lokala kurserna ges för litet utrymme. Lärarnas kritik är framförallt att det råder tidsbrist och att det därmed blir svårt att uppnå målen i alla kurser. Bland annat måste eleverna ta igen de delar av undervisningen de missar vid exkursion eller vid särskild ledighet t ex vid renskiljning. Vuxenutbildning Det finns oftast ingen kommunalt anordnad vuxenutbildning som är särskilt riktad mot samer. I Jokkmokk finns dock samernas utbildningscentrum, tidigare samernas folkhögskola. Samernas utbildningscentrum är en stiftelse med SSR, Svenska Samernas Riksförbund, Same Ätnam samt Jokkmokks Kommun som stiftelsebildare.

Bilaga 1 6 (12) Skolans övergripande mål är att främja samernas sak samt samisk utbildningsverksamhet. På skolan ser man vidareförmedling av traditionella kunskaper som sin främsta uppgift. Skolan erbjuder både språkutbildning men också andra utbildningar så som sameslöjdslinjen eller samiska samhällslinjen. Skolan har också ett samarbete med Jokkmokks kommun kring det samiska gymnasieprogrammet. De flesta av skolans elever har samiskt ursprung och är mellan 18 och 25 år. Skolan har möjlighet att erbjuda utbildning på distans och vill gärna utveckla denna verksamhet för att kunna erbjuda undervisning till flera delar av landet. Man vill även öka medvetenheten kring det samiska och tror att vuxenutbildning skulle kunna ha en stor betydelse i detta. Framförallt ser man det som viktigt att samerna får möjlighet att lära sig sitt språk, även vuxna. Information och registrering I kommunerna som ingår i för- och fallstudien är det rektorerna som ansvarar för att föräldrar och elever informeras om möjligheterna till modersmålsundervisning och samiskt integrerade undervisningen. Ofta sker informationen vid föräldramöten och ansökan görs sedan på en blankett. Även inom sameskolan är det rektorerna som ansvarar för information kring skolformen. Enligt rektorn för sameskolan i Jokkmokk sker dock inte information särskilt aktivt eftersom skolformen anses så väl etablerad, vanligtvis sker annonsering vid skolstart. Många av de intervjuade anser att informationen från kommuner och sameskolan ofta brister och att detta är den främsta orsaken till att få elever efterfrågar modersmålsundervisning eller söker sig till sameskolan. Ofta innebär den bristande informationen att föräldrar måste driva många frågor själva vilket kräver en hög medvetenhet. Flera av de intervjuade tror att den bristande informationen från kommunernas sida beror på ovilja och små ekonomiska resurser. Det finns ofta ingen samlad statistik över modersmål på kommunnivå och rapporteringen till SCB görs många gånger av rektorer eller skolassistenter. Ofta anser sig rektorer och lärare veta vem som är same eller inte och i flera kommuner antar man att de som önskar modersmålsundervisning begär detta. I en kommun ifrågasätter man begreppet berättigad och menar att alla som önskar modersmål i samiska också får detta. I andra kommuner påpekar man att det är svårt att avgöra vem som är berättigad till samiska som modersmål eller inte. I intervjuer med sameskolan framhålls att definitionen av samers barn och samiska barn är oklar och att detta kan innebära svårigheter vid intagning till förskola och skola. Språket i skolan Flera av de intervjuade i för- och fallstudien uppskattar att få barn med samiskt ursprung väljer att läsa samiska i skolan. Intervjuerna visar också att det finns stora kunskapsskillnader bland de elever som väljer att läsa samiska, en del elever har samiska som modersmål medan andra har små eller inga kunskaper i språket. Det vanligaste är att eleven inte har några kunskaper i språket vid skolstart, både bland eleverna som börjar i kommunal skolan och bland eleverna som börjar sameskolan.

Bilaga 1 7 (12) Ett stort problem, som påpekas av alla berörda, vid språkinlärning av samiska är att språket ofta inte är en del av elevernas liv utanför skolan. Många föräldrar behärskar inte språket eller använder det inte tillsammans med sina barn. Föräldrarna vi intervjuat berättar att de själva inte fick eller råddes till att inte tala samiska när de var barn och att detta naturligtvis påverkar språköverföringen till deras egna barn. Det påpekas även att få samer talar samiska med varandra och att en attitydförändring inom gruppen är nödvändig. Samiskan hörs dessutom mycket sällan ut i samhället, många av de intervjuade efterlyser till exempel fler samiska medier så som radio- och tv-program. Avsaknaden av samiska i livet utanför skolan innebär att eleverna ofta ser det samiska språket som ett skolämne, men också att det ställs höga krav både på eleverna och på lärarna vad gäller språkinlärningen, särskilt i sameskolan där målet är att eleverna skall vara tvåspråkiga i årskurs 6. Ett annat problem enligt intervjuerna är att det inom vissa kommuner upplevs finnas ett motstånd mot att anordna undervisning i samiska. Både elever, föräldrar och lärare vittnar om att de fått kämpa för att få till stånd någon undervisning. I en del kommuner hänvisas man till exempel till sameskolan om man begär modersmålsundervisning för sitt barn. Enligt kommunerna anordnas modersmålsundervisning för dem som önskar, den enda anledning till avslag som uppges är att lämplig lärare inte finns. Undervisning i samiska på grundskolan organiseras på olika sätt. I vissa kommuner finns endast möjligheten att läsa samiska som modersmål. Undervisningstiden varierar då mellan kommunerna, en kommun ger 40 minuters undervisning/veckan medan en annan ger 2 timmar/veckan. Modersmålsundervisning ges oftast i åldersintegrerade grupper och kunskapsskillnader löses genom nivågrupperingar och individualiserad undervisning. I intervjuerna framkommer både exempel där undervisningen sker utanför skoltid eller där eleven går ifrån andra lektioner för att delta i modersmålsundervisningen. I en del kommuner har vissa skolor valt ett erbjuda samiska inom timmarna för språkval, elevens val eller skolans val. Ofta innebär detta fler antal undervisningstimmar samt att undervisningen ges inom ordinarie skoltid. I Jokkmokk erbjuds samiska både som modersmål och som språkval. Från kommunalt håll ser man gärna att eleverna väljer samiska som språkval eftersom detta innebär fler undervisningstimmar (3 timmar/veckan). Det finns dock ett motstånd mot detta i föräldragruppen eftersom man anser att eleverna på så sätt missar möjligheten att läsa ytterligare ett språk. Både föräldrar och lärare anser dock att antalet timmar modersmålsundervisning (1 timme/veckan) är för lite samt att undervisningen bör ges inom skoltid. Från kommunens sida menar man emellertid att modersmålsundervisningen är tillräcklig och fyller sin funktion om språket är levande i hemmet och hänvisar till att det finns möjlighet att få fler undervisningstimmar om man väljer samiska som språkval. Från skolans håll påpekas det att det finns vissa problem vid betygsättning av samiskan när det läses inom språkval eftersom det i betyget inte framgår att det läses som första eller andra språk. En av skolorna har haft ett samarbete med annan kommun som har ett liknande system när det gäller detta, men efterfrågar ytterligare stöd vid bedömningar.

Bilaga 1 8 (12) Sameskolan har som uppdrag att alla elever skall kunna tala, skriva och läsa samiska i årskurs sex. Idag sker undervisningen i samiska grupperat efter varietet och språknivå (samiska som första eller andra språk). Den övriga undervisningen sker till hälften samiska och till hälften på svenska. Uppdraget ses idag som svårt att uppnå, framförallt beroende på elevernas genomsnittligt låga förkunskaper men också beroende på de kunskapsskillnader som finns. I mitten av nittiotalet införde man så kallat språkbad för att främja elevernas språkutveckling. Detta innebar att all undervisning under de tre första skolåren genomfördes på samiska, i vissa fall med stöd på svenska, med successiv övergång till undervisning på svenska. Enligt ansvariga inom sameskolan var resultat att kunskapsskillnaderna minskade och att alla elever var samisktalande i årskurs 3. Enligt de ansvarig inom skolan påverkades inte eleverna kunskaperna i svenska av modellen. Modellen kritiserades dock, bland annat av Skolverket, eftersom sameskolan enligt förordning måste ge hälften av undervisning på svenska. Idag har man därför frångått modellen. Även på samiska programmet påpekas det både av lärare och elever att elevernas olika språknivåer är ett problem. På programmet finns både elever som har samiska som modersmål, de som lärt sig det genom sameskola och samiskt integrerad undervisning samt de som inte läst eller pratat någon samiska alls. Trots att klasserna nivåindelas blir inte undervisningen tillräckligt nyanserad. Både lärare och elever påpekar att kursplanen och stegindelningen för moderna språk inte passar samiskan på grund av de nivåskillnader som finns. Lärarna önskar att det fanns liknande kursplaner som för grundskolan där samiskan delas in som första eller andra språk. Den uppföljning och utvärdering som görs i kommunerna vad gäller undervisning i samiska sker ofta på skolnivå. I Jokkmokk görs viss uppföljning och utvärdering i skolornas verksamhetsberättelser men man gör också ständiga anpassningar gentemot föräldrarna och elevernas önskemål. På kommunnivå anser man dock att uppföljning och utvärdering inte görs så strukturerat och väldokumenterat som det borde. Lärarsituationen Alla som deltagit i studien påtalar att det råder stor brist på lärare som kan undervisa i samiska. I många kommuner är lärarbrist den vanligaste anledningen till att modersmålsundervisning inte kan ges. Kommunerna uppger att det är svårast att få tag på lärare i de varieteter som inte är lokala. I jämförelse mellan de olika varieteterna är dock situationen något bättre vad gäller lärare i nordsamiska, sämst ser situationen ut när det gäller lärare i sydsamiska. Jokkmokks kommun har idag lärare i nordsamiska och lulesamiska både på grundskole- och gymnasienivå. Nyligen har kommunen finansierat en gymnasielärares utbildning i lulesamiska med hjälp av minoritetsstödspengar och med hjälp av distansteknik har man löst lärarbristen i sydsamiska. Även inom sameskolan har man problem med rekrytering av behöriga lärare. Andelen behöriga lärare i sameskolorna är lägre än i de kommunala skolorna men har

Bilaga 1 9 (12) både varit högre och i vissa fall lägre än i de fristående skolorna. 7 Bristen på samisktalande förskolepersonal påtalades särskilt i Skolverkets tillsyn 2003. 8 Enligt intervjuer med ansvariga inom sameskolan arbetar två förskollärare samt några barnskötare som är samisktalande på sameskolans förskola i Jokkmokk. Några anställda har ingen formell utbildning men har samiskan som modersmål. På sameskolan undervisar två förskollärare som har förordnats som grundskolelärare samt tre grundskollärare på heltid och en på deltid. Enligt intervju med sameskolans skolchef var det tidigare systemet med låg- och mellanstadielärare bättre för sameskolan eftersom man nu måste anställa behöriga lärare inom alla ämnen. I Skolverkets tillsyn 2003 påpekades även att det saknas samisktalande fritidspedagoger. Universitetskurser i de olika varieteterna ges sällan vilket innebär att det är svårt att skaffa sig behörig lärarutbildning inom ämnet. Många gånger anställer kommunerna personer som talar språket snarare än att de har högskolepoäng i det. I en kommun påpekar man att respekten för läraryrket är stort och att detta är ett hinder vid rekrytering av lärare utan pedagogisk utbildning. En annan anledning är att många inte anser sig behärska språket tillräckligt bra, särskilt vad gäller läsning och skrivning eller att man inte har språket tillräckligt levande. Ytterligare ett problem är att tjänsterna ofta är mycket små. Både elever och lärare påpekar dock att det saknas aktivt handlande från kommunerna när det gäller rekrytering av lärare i samiska. En lärare påpekar till exempel att hon aldrig sett att det annonserats efter lärare i samiska i hennes hemkommun. Modersmålsundervisningen är ofta inte integrerad i den vanliga verksamheten. Modersmålslärarna igår därför inte ofta i lärarlagen och deltar sällan vid utvecklingssamtal. De erbjuds inte heller särskild kompetensutveckling. I några kommuner anger man dock att lärarna deltar i den årliga konferens kring språket som anordnas av MSU. I Jokkmokk ser situationen något annorlunda ut eftersom läraren i nordsamiska även undervisar i den samiskt integrerade undervisningen och därmed ingår i skolans ordinarie verksamhet. Lärarna på det samiska programmet undervisar även i andra ämnen inom programmet och fungerar som mentorer för de elever som går programmet. Läromedel Enligt våra intervjuer råder det stor brist på läromedel i samiska. Sämst är situationen inom sydsamiskan, något bättre är det när det gäller nordsamiskan. De läromedel som finns att tillgå är ofta producerade i Norge och därmed inte anpassade efter svenska förhållanden, varken pedagogiskt eller språkligt. Lärarna berättar att mycket tid ägnas åt att leta material och att göra eget. Bristen är stor för alla åldersgrupper. För de yngre eleverna efterlyses bland annat sagor och ljudinspelningar. För de äldre eleverna efterlyses ordlistor och ungdomslitteratur. Man påpekar även bristen på filmer, webbsidor, skivor, musik och andra 7 Skolverkets statistik 8 Skolverket 2003. Tillsyn av sameskolan och Sameskolstyrelsen

Bilaga 1 10 (12) multimedier som kan användas i undervisningen. Vissa lärare framhåller även bristen på tillgång till datorer och annat material som underlättar undervisningen. I intervjuerna påtalas även att de läromedel som finns att tillgå är förhållandevis dyra eftersom produktionen ofta rör sig om små kvantiteter. I Jokkmokk kommun har lärarna precis beviljats medel till läromedel för en del av kommunens minoritetsstödspengar. En lärare påpekar att bristen på läromedel ger dåliga signaler till eleverna eftersom det tydligt visar att det inte satsas på språket. Ekonomi I de flesta kommuner anses skolförvaltningarnas budget inte vara tillräcklig. I Jokkmokks kommun tror man sig till exempel ha nått en miniminivå som de flesta ändock verkar acceptera. Enligt representanter för kommunerna innebär emellertid modersmålsundervisningen i samiska inte några ekonomiska problem eftersom det ofta är ett litet antal elever som efterfrågar sådan undervisning. Det påpekas dock att små grupper innebär ofta höga kostnader per elev. I de kommuner som ingår i studien finansieras modersmålsundervisningen av skolorna, ingen av kommunerna ger riktade eller särskilda medel för detta. I Jokkmokk har viss del av minoritetsstödspengarna använts inom utbildningsområdet, bland annat har utbildningen av en lärare i lulesamiska finansierats med sådana medel. Många av de intervjuade i studien, lärare, föräldrar och elever, anser att det behövs mer resurser i skolan för att främja det samiska språket och kulturen. Framförallt anser de intervjuade att möjligheterna till modersmålsundervisningen måste utökas. Mer resurser skulle också kunna innebära ökade möjligheter att utbilda lärare i språket samt utveckling av läromedel. Flera av de intervjuade anser att öronmärka medel krävs för att en förändring skall kunna genomföras. Öronmärkta pengar skulle framförallt skapa incitament för kommunerna att anordna modersmålsundervisning. I våra intervjuer påpekas det att den ekonomiska situationen för sameskolorna må se bra ut med hänsyn till lärartäthet osv. Det är dock viktigt att ihågkomma den speciella utbildningssituation som finns på skolorna med de olika varieteterna och elevernas olika förkunskaper. Attityder I studiens intervjuer framkommer att det fortfarande finns fördomar och konflikter mellan samer och icke-samer. Det påpekas dock att det finns skillnader mellan olika kommuner och att det i en del kommuner finns en tydligare uppdelning mellan grupperna. Många föräldrar och lärare vittnar om att de fått kämpa i motvind för att få till stånd någon undervisning. I Jokkmokk anses attityderna gentemot samer vara förhållandevis bra och kommunen framhålls ofta som en föregångskommun när det gäller att beakta det samiska. I flera intervjuer framkommer emellertid att

Bilaga 1 11 (12) man upplever en viss ovilja från kommunernas sida, framförallt när det gäller möjligheterna till modersmålsundervisning. Ett annat problem är vissa attityder inom gruppen. På grund av tidigare förtryck och utanförskap är det många samer som inte känner någon stolthet för sitt språk eller sin identitet. Det finns också en rädsla för segregation och halvspråkighet inom gruppen. En följd av detta är att få för vidare språket till yngre generationer samt att många samer som behärskar språket sällan använder det sinsemellan. I flera av våra intervjuer framkommer dock att det skett en attitydförändring de senaste åren. Framförallt finns det idag en ökad medvetenhet hos de yngre generationerna. Det finns bland annat en ökad efterfrågan på modersmålsundervisning från unga föräldrar. Ett annat exempel är att antalet sökande till det samiska gymnasieprogrammet ökar för varje år. Flera intervjuade tror att attitydförändringen beror på ökad kunskap inom gruppen samt på att gruppen fått högre status genom minoritetslagstiftningen. Det påtalas dock att även icke-samer borde lära sig mer om samernas språk och kultur för att undvika fördomar och konflikter. Många påpekar att kommunerna och skolorna borde göra mer för att sprida kunskap om samerna till andra elever. Sammanfattning Problem Enligt intervjuerna är de största problemen vad gäller samernas utbildningssituation bristen på lärare och läromedel. När det gäller språket uttrycker många en oro över att dagens barn och ungdomar har så små kunskaper i språket och att detta tillsammans med kunskapsskillnader mellan eleverna försvårar språkundervisningen. Man uttrycker även frustration över den inställning som ibland finns i samhället gentemot samerna, inom utbildningsområdet uppfattar man till exempel i många fall en ovilja från kommunernas sida att anordna en bra språkundervisning. Flera av de intervjuade påpekar dock att det även finns attityder inom gruppen som nedvärderar den samiska kulturen och det samiska språket. Lösningar Många av de intervjuade anser att mer resurser, gärna öronmärkta, skulle lösa många av de problem som finns. För att avhjälpa lärarbristen förslår man utveckling av distanstekniken samt ökat samarbete mellan skolor och kommuner. Man föreslår även större möjlighet till utbildning inom samiska, framförallt för blivande lärare. För att motverka fördomar och för att förbättra attityderna, både inom och utom gruppen, efterlyser man en marknadsförings- och informationskampanj om samernas kultur och språk samt om vikten av utbildning inom detta. Många vill även se mer samiska ute i samhället genom t ex massmedia, för att höja dess status. Vad gäller sameskolan och Sameskolstyrelsen förslogs i den tillsyn som gjordes av Skolverket 2003 att staten behövde samordna sina krav på resultatredovisning för sameskolan samt se över möjligheterna att utbilda samisktalande lärare. Det förslogs även att kommunerna borde se sameskolorna som en lokal resurs. Vad gäller

Bilaga 1 12 (12) Sameskolstyrelsen förslogs det i tillsynsrapporten att styrelsen borde se över målstyrningen av verksamheten, arbeta mer med information och måluppfyllelse samt vidta åtgärder för att konsolidera verksamheten. Man ansåg även att det behövdes mer aktivt arbete för att rekrytera personal och elever till sameskolan och för att skapa en plattform för hela skolan vad avser samiskt perspektiv och samiska värderingar. Det föreslogs även att arbetet med lokala arbetsplaner och kvalitetsredovisningar behövde förbättras. 9 9 Skolverket 2003. Tillsyn av sameskolan och Sameskolstyrelsen

Bilaga 2 1 (6) Tornedalingarnas utbildningssituation Redan före medeltiden bodde det en finsktalande befolkning kring Torne älv. Trots delningen av detta område, 1808 1809 när Sverige fick lämna delar till Ryssland, har befolkningen runt älven fortsatt att tala finska och även på andra sätt bevarat sitt specifika kulturarv. Tornedalingarna skiljer sig från majoritetsbefolkningen i Sverige främst genom sitt språk. Detta kallas idag meänkieli. I dag bor cirka 50 000 tornedalingar i framförallt Haparanda, Övertorneå, Pajala, Kiruna samt Gällivare kommuner. Man räknar med att cirka 40 000 av dem talar meänkieli. 1 Den utveckling man kan se är att förståligheten mellan finska och tornedalska minskar. 1981 bildades Svenska Tornedalingars Riskförbund. Deras uppgifter är bl.a. att tillvarata tornedalingarnas språkliga och kulturella intressen. Detta sker exempelvis genom att utveckla undervisningsmaterial. 2 Tornedalingarna hade fram till 1970 enbart undervisning på svenska. Viss tveksamhet har funnits inom den egna gruppen gentemot betydelsen av tvåspråkighet. Hemspråksundervisningen startade 1969 och i slutet av 1980-talet var det ca 2000 som hade modersmålsundervisning. Det antalet har nu minskat 3. Situationen idag I samband med kartläggningen av tornedalingarnas utbildningssituation har en kommun, Pajala, besökts samt 3 kommuner kontaktats per telefon. I Pajala har 2 politiker, en skolchef, en rektor, en lärare, en förskollärare samt föräldrar och elev intervjuats. Nedanstående beskrivning stöder sig på dessa uppgifter samt Skolverkets statistik. Svaren har kategoriserats i olika områden; organisation, ekonomi, språket, tillgång till läromedel och lärare, information samt attityder och fördomar. Organisation Pajala sägs vara hjärtat för meänkieli och språket är starkt förknippad med kommunen. En av de intervjuade politikerna menade att om inte bygden överlever så överlever inte språket. I Pajala finns en stark politisk enighet kring språkfrågor. Man har där fattat ett politiskt beslut att 80 % av alla grundskoleelever när de slutar grundskolan hjälpligt ska kunna läsa och skriva meänkieli. Detta finns inskrivit i barn- och utbildningsplanen. Detta beslut fattades 1999. För att nå upp till detta mål har man infört meänkieli som skolans val från förskoleklass upp t.o.m. femte klass. Detta inkluderar både språket och hembygdskunskap. Efter femman kan man läsa det som språkval men inte som modersmål. Det har funnits en hel del protester gentemot detta beslut men protesterna har mer och mer avtagit. Det finns dock fortfarande de som är kritiska till detta och menar att det är ett 1 Det finns olika uppgifter om hur många som talar meänkieli, ibland nämns siffran 50 000 60 000 (Minoritetsspråkskommittén). 2 Regeringens proposition 1998/99:143 3 Skolverkets statistik över deltagande i modersmål i meänkieli.

Bilaga 2 2 (6) ovanifrånperspektiv då den enskilde eleven inte har något val. I Pajala finns ingen organisation för modersmålsundervisning vad gäller meänkieli eftersom det inte erbjuds på detta sätt. Här har istället politikerna fattat beslut och det är sedan varje rektors ansvar att se till att dessa mål uppnås. I kommunen finns också en skolchef med en samordnande funktion. I de kommuner som ingick i förstudien ligger ansvaret för planering, organisering och genomförande av modersmålsundervisningen hos de olika rektorerna. I kommunerna påtalas problemet med bristen på samordning mellan rektorsområdena. En av anledningarna till denna brist kan vara att det inte finns någon högre tjänsteman som har ett specifikt ansvar för språkfrågorna. I två av dessa kommuner arbetar man aktivt med att få tillstånd ett mer utvecklat samarbete för att på detta sätt öka möjligheterna för eleverna att erhålla modersmålsundervisning. I en av kommunerna finns de nationella minoritetsgrupperna specifikt omnämnda i skolplanen. Ekonomi I Pajala har de enskilda skolorna inte fått några extra medel för att uppnå målet att 80 % av eleverna ska kunna meänkieli. Detta är man kritisk till och menar att det finns ingen politisk förståelse för att detta kan medföra extrakostnader. Kommunen har dock använt vad man kallar minoritetspengarna till olika satsningar. 4 Vid tidpunkten för denna studie skulle kommunen exempelvis tillsätta en person vars uppgift var att arbeta med utvecklandet av läromedel på meänkieli. De satsningar som gjorts handlar således mer om att tillfälligt anställa olika resurspersoner och inte att ge skolorna medel till den dagliga verksamheten. I en av de tre kommuner där telefonintervjuer gjorts får varje skola specifika medel för modersmålsundervisning, men inte i de övriga två. Där utgår inga extra medel. Meänkieli i skolan I Pajala finns, som tidigare nämnts, ingen modersmålsundervisning på meänkieli. Språket förekommer i stället som skolans val (från förskoleklass t.o.m. femte årskursen) eller som språkval. När det finns som skolans val ingår både språket och hembygdskunskap. Det talas om att språket är starkt knutet till kulturen och att det är viktigt för identiteten. Hur man organiserar undervisningen är upp till varje rektor. Den rektor vi intervjuade har tagit tid från so-blocket för detta. Hon menar att det är lättare när det gäller de små barnen då kan det bli en naturlig del av undervisningen. Det blir svårare ju äldre eleverna är eftersom det då konkurrerar med andra ämnen. I Pajala kommun finns många små skolor som har svårigheter att själva erbjuda sina elever undervisning på meänkieli. Därför har man praktiserat fjärrundervisning. 4 Med minoritetspengar avses de medel kommun kan erhålla från Länsstyrelsen för att uppfylla kraven det innebär att utgöra ett s.k. förvaltningsområde.

Bilaga 2 3 (6) Det är 10 elever som läser meänkieli som språkval i det rektorsområde vi studerat. Samtliga är pojkar. Det påtalas av flera att det finns en könsaspekt vad gäller användande av språket. Pojkar är i högre grad benägna att studera och tala meänkieli än flickor. Det är ett språk som av tradition använts inom jakt och fiske enligt samtliga intervjuade. En av de pojkar som studerar meänkieli menar att det är mycket bra att läsa det som språkval. Det är inte så många elever i varje grupp så man får mera hjälp där om man skulle behöva det. Det finns dock en nackdel och det är att användandet av språket är så geografiskt begränsat. Språket är starkt domänbundet och nyttan av språket när man befinner sig utanför området är tvivelaktig enligt några av de intervjuade. Politikerna följer upp hur undervisningen fungerar och i de kvalitetsredovisningar som görs har man en speciell fråga kring meänkieli. Den intervjuade rektorn menar dock att en del skolor struntar i att undervisa i meänkieli. Det märks en viss aversion mot att politikerna fattat detta beslut och att rektorerna sedan bara har att följa detta, utan att man givits extra resurser. En av de intervjuade menar också att det inte finns något vetenskapligt bevis för att tvåspråkig undervisning hjälper eleverna att klara de andra ämnena bättre. Det står dock klart att eleverna kan betydligt mer meänkieli nu än tidigare. En av rektorerna gör den bedömningen att av de nuvarande eleverna är det kanske 50 % som förstår och 20-30 % som kan läsa och skriva meänkieli. Det påpekas att det även finns andra sätt att lära sig meänkieli och det är via studiecirklar på studieförbunden. Det är framförallt populärt bland ungdomarna. Det kan kanske ha samband med att det inte är några som läser meänkieli på gymnasiet i Pajala. Det finns ett stort problem när det gäller att undervisa i och på meänkieli och det är att språket inte är så väl utvecklat exempelvis grammatiskt. Någon hävdar att det är stora svårigheter att undervisa p.g.a. detta. Vad som skulle behövas är en språknämnd som kan utveckla språket. Det saknas också exempelvis lexikon. En intervjuad förälder menar att p.g.a. detta vore det bättre om barnen fick lära sig finska som en grund i skolan och sedan meänkieli. Han hade försökt få undervisning i finska för sin son men inte fått det. Sonen var dock nöjd med att läsa meänkieli. Det har i Pajala gjorts en stor satsning på förskolan där man arbetat med meänkielin på olika sätt. Det finns också en friskola i kommunen där meänkieli är obligatoriskt. Det är framförallt äldre generationer som idag talar meänkieli. Dessa blev förr i tiden förbjudna att tala meänkieli i skolan. Det finns till och med de som berättar att man blev slagen om man ej talade svenska i skolan. Denna försvenskning av undervisningsväsendet gjorde att den äldre generationen valde att lära sina barn svenska istället, vilket innebär att det är ett stort antal personer som inte alls talar meänkieli. Många har dock en passiv kunskap i språket. Nu har pendeln svängt och det är en form av revitalisering av språket som pågår. Som det ser ut idag kan man dock säga att det förutom könsskillnader också finns en generationsskillnad i användandet av språket. Någon menar emellertid att

Bilaga 2 4 (6) språket talas överallt i samhället och används av de flesta. Det finns många i Pajala som är uppfödda med meänkielin. En av de intervjuade säger att den sitter i hjärtat. De kommuner som ingick i förstudien erbjuder alla meänkieli som modersmål. En kommun erbjuder det också som språkval, elevens val eller skolans val. När det erbjuds som modersmål handlar det om 1 2 timmar/vecka i åldersblandade grupper. Undervisningen sker oftast på den skola eleven vanligtvis går. Tillgång till lärare och läromedel I Pajala finns inga modersmålslärare i meänkieli utan samtliga lärare förväntas undervisa i språket och kulturen som en del av lärartjänsten. För att underlätta för lärarna att klara denna uppgift har de alla genomgått en obligatorisk utbildning på tre dagar. Efter detta har de erbjudits en fempoängs universitetskurs i meänkieli på distans. 50 av 160 lärare har deltagit i denna kurs. Ett problem som lärarna tar upp är de svårigheter de uppelver att det är att undervisa i språket eftersom det egentligen inte är någon som kan det på riktigt. Det går inte att studera språket på en mer avancerad nivå. Det finns inga kurser i detta. Några är kritiska till den utbildning lärarna genomgått och menar att den var bristfällig. Det är således svårt att få tag i komptenta lärare just p.g.a. att det saknas djupare kunskap i språket. Det är också en stor brist på läromedel på meänkieli. Oftast får lärarna tillverka läromedlen själva vilket blir arbetssamt i längden. Det är en stor utmaning att kunna erbjuda eleverna en bra undervisning under dessa förhållanden. Det är svårt att förnya sig och det blir omöjligt i längden att ha en undervsining som bara bygger på dialog. En intervjuad elev berättar att en del av undervisningen består av att man översätter delar av böcker till meänkieli. I förstudiekommunerna menar man att det inte är några större problem att få tag i lärare. De flesta lärare är tvåspråkiga och modersmålsundervisningen ingår som en del i annan tjänstgöring. I de fall där någon lärare är enbart modersmålslärare är detta ofta ett problem då det är vanligt att dessa tjänster är av liten omfattning och innebär att läraren får åka runt till ett stort antal skolor. Därför är det viktigt med en ordentlig samordning. Information I Pajala är det rektorerna som informerar om vilka möjligheter man har att läsa meänkieli som språkval. Enligt de intervjuade beror sedan elevens val mycket på vilken lärare man kommer att få. Någon större satsning görs inte för att få fler elever att välja meänkieli. Den statistik som skall skickas in till SCB från kommunernas sida är krånglig menar man i Pajala. Eftersom man inte har någon meänkieli som modersmål kan siffrorna bli missvisande. Egentligen är det ju så att alla elever undervisas i språket som det fungerar idag. I en av förstudiekommunerna menar man att informationen till föräldrarna om barns språkutveckling och om modersmålets betydelse är bristfällig. Denna information är viktig för att föräldrarna skall kunna ta ställning till erbjudandet om modersmålsundervisning på riktiga grunder. I en av de andra kommunerna har man

Bilaga 2 5 (6) börjat producera informationsmaterial kring modersmålsundervinsingen centralt för att underlätta för rektorerna i deras arbete. Det är svårt för varje enskild rektor att alltid ha korrekt information menar man. I de telefonintervjuade kommunerna är man också bekymrad över det sätt varpå uppgifter lämnas till SCB och i vilken mån de säger något om verkligheten. I en av kommunerna hade man trott att genom datoriseringen skulle detta underlättas men så har inte varit fallet. Det uppstår ständiga felaktigheter. Attityder och fördomar inom och utanför gruppen Tidigare var meänkielin förbjuden som ett led i en försvenskningsprocess i skolan och övriga samhället. Mycket har dock skett senare år. Sedan 10 år tillbaka finns det en annan medvetenhet. Det politiska beslut man tagit i Pajala har dock inte skett utan protester. Det var ett starkt motstånd då man införde 70 och 80%-regeln. Det förekom namninsamlingar och på dessa fanns även personer som själva talade meänkieli. Det finns också motståndare bland lärare och rektor som inte vill omsätta besluten i verkligheten. En sak som många vänt sig mot är att det känns påtvingat och att det speglar ett ovanifrånperspektiv. Trots att de flesta protester nu tystnat finns det fortfarande många som menar att meänkieli inte är något riktigt språk. Där har dock regeringens minoritetspolitik hjälpt till. Genom denna är det fastlagt att meänkieli är ett språk så det behöver inte diskuteras längre. De intervjuade menar att de beslut som fattas i Stockholm har stor betydelse i Pajala. Det är viktigt för människors sätt att tänka. Att meänkieli nu kan sägas vara ett språk har betytt mycket för språkets status och för hur människor tänker kring detta. Politikerna i Pajala hade emellertid redan innan minoritetslagstiftningen kom fattat beslutet om att alla i grundskolan skulle studera meänkieli. Regeringens ställningstagande har dock ökat acceptansen för språket i Pajala. En del menar dock att det är för sent att nu börja revitalisera språket. Det är ingen idé nu utan det borde ha gjorts för länge sedan. Av många anses finskan som ett finare och ett mer riktigt språk. Hierarkin bland språken är således tydlig. Av detta framgår att det finns en hel del fördomar och negativa attityder gentemot meänkielin och hur den används i skolan. De negativa attityderna finns även bland dem som själva talar språket. Någon menar att man måste arbeta för att förändra attityderna. Ett mål för skolan är att få eleverna att känna sig stolta över sitt ursprung. Det finns bland en del av de intervjuade en oro inför framtiden och man ställer sig frågan hur mycket språket egentligen används. I de andra förstudiekommunerna menar man att de flesta föredrar finskan före meänkielin men att man kan se en lite större efterfrågan senaste åren. I en av kommunerna talade man om meänkielin som en dialekt och inget eget språk. Problem Enligt en av politikerna så ligger de största hindren för att genomföra kommunens minoritetspoliitk hos utförarna, d.v.s. rektorerna och hos de äldre i samhället. De äldre fick lära sig att inte använda språket då det kunde leda till repressarier. Ett

Bilaga 2 6 (6) annat problem är att det i stor utsträckning är ett manligt språk. Kvinnorna och flickorna använder i högre grad svenskan. Det är också problematiskt att föräldrarna inte i så stor utsträckning efterfrågar meänkieli för sina barn. Detta är naturligtvis en attitydfråga. Det kanske största problemet enligt de flesta av de intervjuade är just attityderna. Den stora bristen på läromedel och utbildade lärare är också bekymmersamt. Att det är få som till fullo behärskar språket är också ett hinder för en positiv utveckling av språket i framtiden. Förstudiekommunerna menar att den nya minoritslagstiftningen lett till debatt men också en hel del konflikter. Man menar vidare att lagstifningen inte är någon garanti för att det blir en bra situation. Meänkielis status måste samtidigt höjas. Ett annat problem som tas upp är att det inte finns någon ordentlig samordning av resurserna i kommunerna. Detta leder till en sämre situation för minoritetsbarnen vad gäller möjligheten till modersmålsundervisning. Förslag De intervjuade har en hel del förslag till åtgärder som de menar skulle underlätta kommunernas möjligheter att ge minoritetsbarnen en god undervisning. Den åtgärd som kanske flest förespråkar är att kommunerna erhåller öronmärkta pengar till denna verksamhet. Det ska vara medel vars användning kontrolleras kontinuerligt. Dessa medel kan ge en förutsättning för det lokala arbetet. Attitydförändringar är nödvändiga, både inom och utanför gruppen, och då är information en viktig del. Informationen om vikten av tvåspråkighet måste intensifieras. Föräldrarna bör uppmärksammas på detta. Fler läromedel behövs. Där är situationen närmast katastrofal idag. Det behövs också mer forskning och vetenskaplig kunskap. Någon föreslår att det skulle inrättas en doktorandtjänst. Ett forskningsuppslag skulle kunna vara att jämföra Pajala kommun med en kommun som arbetar annorlunda med minoritetsspråket. Det behövs också en utbildning i meänkieli på högre nivå än vad som är fallet idag. Till slut ett förslag som många av de intervjuade tycks uppleva som viktigt och det är inrättandet av en språknämnd.