Äldreomsorgens debutanter En uppföljning över tid av personer som för första gången beviljas äldreomsorg av Kungsholmens stadsdel med utnyttjande av longitudinella data från SNAC-Kungsholmenprojektet SNAC-k rapport nr 21 Mårten Lagergren Rapporter/Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum 2013:7 ISSN 1401-5129
FÖRORD Denna studie som gjorts inom ramen av SNAC studien på Kungsholmen visar att inträdet till äldreomsorgen, d.v.s. när den äldre för första gången beviljas insatser från äldreomsorgen, äldreomsorgens debutanter, i allmänhet sker vid hög ålder, för de boende på Kungsholmen i genomsnitt vid 84 års ålder. Det som också är gemensamt för dem är att de i stor utsträckning är ensamboende (80 %). Dödligheten är hög och den påverkas förutom av ålder och kön även i hög grad av den initiala graden av funktionsnedsättning. Den tid man befinner sig i detta livets slutskede är förhållandevis kort. Efter tre år har hälften av äldreomsorgens debutanter avlidit och efter sex år återstår inte mer än en fjärdedel. Att ha tillgång till longitudinella datauppgifter som SNAC-Kungsholmen genererar gör det möjligt att med uppföljning på individnivå göra jämförelser över tid i detta fall när personer för allra första gången ansöker om insatser från äldreomsorgen och se utvecklingen fram till livets slutskede. Rapporten har författats av utredaren vid Äldrecentrum docent Mårten Lagergren. Stockholm september 2013 Chatrin Engbo Direktör Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum
INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... 1 INLEDNING BAKGRUND... 5 MATERIAL OCH METOD... 7 RESULTAT... 11 INITIAL STATUS FÖR ÄLDREOMSORGENS DEBUTANTER... 11 DÖDLIGHET OCH FÖRÄNDRING AV BOENDEFORM... 14 FÖRÄNDRING I DEBUTANTERNAS STATUS ÖVER TIDEN... 16 Medelvärden för samtliga överlevande år för år... 16 FÖRÄNDRING I DEBUTANTERNAS STATUS ÖVER TIDEN... 21 Medelvärden år för år för dem som överlevt alla sex åren... 21 FÖRÄNDRING I DEBUTANTERNAS STATUS ÖVER TIDEN... 27 Medelvärden år för år för de som överlevt alla sex åren & flyttat till heldygnsomsorg. 27 FÖRÄNDRING I DEBUTANTERNAS STATUS ÖVER TIDEN... 29 Medelvärden år för år för dem som överlevt alla sex åren & bor kvar i ordinärt boende eller servicehusboende... 29 ÖVERGÅNGSBERÄKNINGAR... 31 MULTIVARIATA ANALYSER... 53 Faktorer som predikterar avliden inom tre respektive sex år... 53 Faktorer som predikterar flyttning till särskilt boende med heldygnsomsorg... 57 DISKUSSION OCH SLUTSATSER... 59 TABELLBILAGA... 62
SAMMANFATTNING Informationen om de äldre och äldreomsorgen avseende ohälsa, funktionsnedsättning, omsorgsbehov och insatser baseras i allmänhet på tvärsnittsundersökningar som visar läget vid en viss tidpunkt. Detta innebär ett systemperspektiv, man får en ögonblicksbild av äldresystemet. Genom att jämföra olika tidpunkter kan man se hur äldresystemet förändrats över tiden, men det är svårt att se vilka orsaker som ligger bakom dessa förändringar. Ett annorlunda perspektiv är att studera äldresystemet från individens synpunkt, dvs. att följa individer över tiden avseende ohälsa, funktionsnedsättning, omsorgsbehov och insatser samt registrera de individuella förlopp som sammantagna ger upphov till förändringarna på systemnivå. En sådan longitudinell uppföljning kräver uppgifter på individnivå, som kan kopplas samman över tiden. I SNAC-Kvårdsystemdelen har en sådan insamling av personnummerbaserade data avseende samtliga på Kungsholmen boende äldre personer med äldreomsorg alt. långvarig hemsjukvård pågått sedan 1 februari 2001. Med hjälp av dessa data har ett dataset skapats med sammanlagt 1538 personer som för första gången har beviljats kommunal äldreomsorg eller långvarig hemsjukvård, äldreomsorgens debutanter. Dessa personer kan sedan följas årligen på individnivå upp till sex år. De analyser som presenteras har till syfte att belysa utvecklingen under livets slutskede från det att en person för första gången beviljas äldreomsorg. Anledningen till att personen sökt, och i allmänhet också beviljats, äldreomsorg får antas vara att man själv (eller anhöriga) upplever svårigheter att klara det dagliga livet på egen hand. Detta brukar anges som utmärkande för den s.k. fjärde åldern och analysen kan därför också sägas ge en beskrivning av den fjärde åldern i termer av varaktighet, funktionsnedsättning, stöd och hjälp från anhöriga och insatser från äldreomsorgen vara giltig åtminstone när det gäller ensamboende personer. Analysen visar att inträdet till äldreomsorgen i allmänhet sker vid hög ålder för de boende på Kungsholmen är det som genomsnitt 84 år. Den tid man är i detta livets slutskede är också förhållandevis kort. Efter tre år har hälften av äldreomsorgens debutanter avlidit och efter sex år återstår inte mer än en fjärdedel. Det vanligaste är att insatserna börjar initialt med hemtjänst i ordinärt boende eller servicehusboende (70 % resp. 9 %). Som genomsnitt beviljas man i ordinärt boende knappt sex timmar hemtjänst per vecka, i servicehusboende betydligt mer, drygt tio veckotimmar. Insatserna ökar sedan starkt med tiden i takt med ökande behov. De som fortfarande lever efter sex år, och är kvar i ordinärt boende, får mer än 12 veckotimmar hemtjänst, i servicehusboende dubbelt så mycket. Ganska många (22 %) av äldreomsorgens debutanter kommer direkt till särskilt boende med heldygnsomsorg. Efter sex år återfinns där närmare hälften (42 %) av de överlevande. En tredjedel av de överlevande, initialt i ordinärt boende med hemtjänst har efter sex år flyttat till heldygnsomsorg och drygt 7 % har flyttat till servicehusboende. 1
Endast 17 % av de ursprungliga äldreomsorgernas debutanter i ordinärt boende är kvar. I servicehusboendet är andelen som fortfarande är kvar något högre, 19 %, och för heldygnsomsorgen betydligt lägre, 14 %. Mycket få flyttar från särskilt boende till ordinärt boende eller servicehusboende utan avlider. De som för första gången får äldreomsorg är i stor utsträckning ensamboende (80 %) och andelen ökar starkt med tiden efter sex år är 95 % av de överlevande ensamboende. Detta får antas vara kopplat till make/makas död men också till endera partens flyttning till boende med heldygnsomsorg. Som man har anledning att förvänta sig, är olika funktionsnedsättningar vanliga bland äldreomsorgens debutanter. I genomsnitt är man initialt beroende av hjälp i fyra IADL-aktviteter, mer än hälften är beroende av hjälp i minst en personlig ADL-aktivitet, vanligen bad och dusch, och en av sex är svårt eller mycket svårt kognitivt nedsatt. En tredjedel är svårt eller mycket svårt rörelsehindrade, en av tio är mycket oroliga eller otrygga och ungefär lika många svårt eller mycket svårt nedstämda. Svåra beteendeproblem är ganska ovanligt (5 %). Eftersom så få är samboende är det också få som ofta, dvs. minst en gång per vecka, får serviceinsatser av make/maka (11 %), betydligt fler får ofta serviceinsatser totalt sett, inkluderande anhöriga, vänner och grannar etc. (28 %). Omvårdnadsinsatser, dvs. hjälp med personliga ADL-aktiviteter, är mycket mindre vanligt förekommande. Omfattningen av serviceinsatserna sjunker genomgående med tiden. Detta gäller även insatser från andra än make/maka. De senare minskar givetvis i takt med att allt fler blir ensamboende. Dödligheten hos debutanterna är hög och den påverkas förutom av ålder och kön också i hög grad av den initiala graden av funktionsnedsättning. Särskilt hög dödlighet har de som är beroende av hjälp för alla eller nästan alla PADL-aktiviteter och de som är mycket svårt kognitivt nedsatta eller rörelsehindrade. Av dessa är 85-90 % avlidna inom sex år. Oro/otrygghet och nedstämdhet är inte på samma sätt kopplat till hög dödlighet. Bland de överlevande ökar graden av funktionsnedsättning starkt med tiden. Som exempel har efter sex år över hälften tre eller fler PADL-beroenden mot endast drygt en fjärdedel initialt. Tre av tio av de överlevande är svårt eller mycket svårt kognitivt nedsatta efter sex år, vilket också är dubbelt så hög andel som initialt. Ett mått på den individuella utvecklingen får man om man noterar förändringen i graden av funktionsnedsättning över tiden för dem som överlevt i sex år. Eftersom en högre grad av funktionsnedsättning är kopplat till högre dödlighet startar dessa överlevare på en lägre nivå än genomsnittligt, men slutar förstås på genomsnittsnivån. Deras utvecklingskurvor blir därför brantare än vad genomsnittet för överlevare resp. år ger vid handen. En uppdelning av äldeomsorgens debutanter i ordinärt boende och servicehusboende på dem som under de sex åren flyttat till boende med heldygnsomsorg, och dem, som bott kvar visade på mycket stora skillnader i utvecklingen av graden av funktionsnedsättning. Den stora förändringen förefaller ske flytt- 2
ningsåret. Det är här oklart vad som är orsak och verkan. Blir man sämre för att man flyttar eller flyttar man för att man blivit sämre? Med de data som här varit tillgängliga går det ej att besvara denna fråga, men skillnaden mellan flyttare och kvarboende är minst sagt slående. Kognitiv nedsättning är den variabel som har det starkaste sambandet med flyttning inom tre år. På sex år är möjligheten till prediktion mycket begränsad. Detta synes tala för att ofta oförutsägbara händelser, t ex en stroke, utlöser behov av flyttning med relativt kort varsel. De analyser av den fjärde åldern och livets slutskede som här presenteras är bara en liten del av allt som är möjligt att göra med de dataset som produceras av SNAC-studien. Genom samkörning med data avseende hälso- och sjukvårdskonsumtion kan man studera hur denna utvecklas de sista åren av livet. Data från SNAC-studiens befolkningsdel kan användas för att identifiera personer, som är i den fjärde åldern i den meningen att de är beroende av stöd och hjälp i sitt dagliga liv, men som får detta behov tillgodosett utanför den offentliga äldreomsorgen. Det är också möjligt med nu tillgängliga data att se på utvecklingen av insatser och hjälpbehov från perspektivet hur lång tid man har kvar att leva i stället för hur länge man levt. Gemensamt för dessa longitudinella analyser är att de ger en ökad förståelse för äldreomsorgens dynamik och därmed klargör förhållanden av betydelse för att ge bästa möjliga stöd och hjälp åt personer i livets slutskede - det vi kallar den fjärde åldern. 3
4
INLEDNING BAKGRUND Informationen om de äldre och äldreomsorgen avseende ohälsa, funktionsnedsättning, omsorgsbehov och insatser baseras i allmänhet på tvärsnittsundersökningar som visar läget vid en viss tidpunkt. Detta innebär ett systemperspektiv, man får en ögonblicksbild av äldreomsorgssystemet. Genom att jämföra olika tidpunkter kan man se hur systemet förändrats över tiden, men det är svårt att se vilka orsaker som ligger bakom dessa förändringar. Ett annorlunda perspektiv är att studera systemet från personens synpunkt, dvs. att följa individer över tiden med avseende på ohälsa, funktionsnedsättning, omsorgsbehov och insatser och registrera de individuella förlopp som sammantagna ger upphov till förändringarna på systemnivå. Detta ger uppenbart en helt annan information. Genom individuell uppföljning är det möjligt att studera och analysera äldresystemets dynamiska egenskaper: personernas utveckling av ohälsa och funktionsnedsättning över tiden, förändringen i de insatser man tilldelas samt omfattningen av inflyttning till omsorgsboende och dödligheten. Detta kan relateras till ålder eller till antalet år personen har kvar att leva. Genom att koppla utvecklingen på individnivå till olika bakgrundsfaktorer kan man också se orsakssammanhang och få uppslag till olika former av förebyggande och stödjande insatser. Syftet med de analyser som presenteras i rapporten är att genom beskrivning och analys av utvecklingen av behov och insatser i äldreomsorgen på individnivå få en ökad förståelse för åldrandet och äldreomsorgens funktion från individens synvinkel och för omsorgssystemets dynamiska egenskaper. Denna kunskap kan sedan användas för att bestämma orsakssammanhang och utveckla förebyggande och stödjande insatser i syfte att förbättra systemets funktion från individens synpunkt. Från individens synvinkel är det av intresse att veta vid vilken ålder man som genomsnitt blir vårdtagare i äldreomsorgen, hur länge man mottar hemtjänst i ordinärt boende, hur stor andel som antingen direkt utan föregående hemtjänstinsatser eller att ha haft hemtjänstinsatser flyttar till särskilt boende med heldygnsomsorg och hur länge man som genomsnitt bor i detta boende. Utvecklingen över tiden av olika former av funktionsnedsättning hos dem som mottar äldreomsorg (ADL-beroende, demenssjukdom, rörelsehinder mm) är en annan intressant fråga för individen. Hur ser denna process ut, hur är den kopplad till insatserna, hur påverkas den av olika faktorer, såsom ålder och kön, närståendestöd, boendeform etc. Grundidén är att sammanställa en kohort av personer som ett visst år debuterar i äldreomsorgen, dvs. för första gången får insatser av hemtjänst eller långvarig hemsjukvård alternativt flyttar in till särskilt boende utan tidigare insatser i hemmet. Denna debut kan sägas markera inträdet i den s.k. 4:e åldern, här definierat som den ålder vid vilken man blir beroende av samhällets stödinsatser. 5
Dessa personers initiala status bestäms ålder och kön, sam/ensamboende, funktionsnedsättning i olika avseenden, omgivningsfaktorer (bostad, närståendestöd), beviljade insatser (veckotimmar hemtjänst, hemsjukvård) samt boendeform (ordinärt boende, särskilt boende). För varje person i kohorten noteras sedan tillståndet år efter år med avseende på ovan angivna faktorer. Härigenom skapas för varje individ en levnadsbana som sedan kan sammanställas på gruppnivå för olika grupper och analyseras utgående från olika frågeställningar. SNAC-studien ger genom att man följer personerna över tiden unika möjligheter till en sådan individbaserad, longitudinell uppföljning. Observationerna sträcker sig över en lång tid och antalet personer som följs är så stort att det möjliggör statistiska analyser. I denna rapport redovisas olika analyser som visar utvecklingen över tiden för de personer på Kungsholmen som under åren 2003-2006 för första gången beviljades äldreomsorg i form av hemtjänst eller långvarig hemsjukvård i ordinärt eller särskilt boende. Det särskilda boendet är uppdelat på servicehusboende respektive särskilt boende (med heldygnsomsorg). Total rör det sig om cirka 1350 personer som följs över sex år. De faktorer som studeras är åldersgrupp och kön, ensam- eller samboende, funktionsnedsättning i olika avseenden, boendeform och insatser av hemtjänst, funktionsnedsättning i olika avseenden (ADL, kognitiv nedsättning, rörelsehinder, inkontinens), psykiska variabler (oro, nedstämdhet, beteendeproblem), tillgång till informell omsorg (från make/maka, från någon; service respektive omvårdnad). Analyserna inleds med en beskrivning av utgångsläget det år insatserna påbörjas. Därefter redovisas utvecklingen årsvis av medelvärdet för ett antal av ovanstående variabler, dels för samtliga som kvarstår med insatser, dels från år 0 och framåt för de som fortfarande lever efter sex år. Samma resultat visas också med uppdelning på dem som under de sex åren flyttat från ordinärt boende eller servicehusboende till särskilt boende med heldygnsomsorg respektive dem som efter sex år är kvar i ordinärt boende. I det följande avsnittet visas andel med avslutade insatser pga. dödsfall eller annan orsak efter ett år, tre år samt sex år samt övergångar efter samma tid mellan nivåer i de studerade variablerna såsom förändrad boendeform och sam/ensamboende, förändring i funktionsnedsättning, psykiskt tillstånd och tillgång till informella insatser. I det sista avsnittet visas resultat av multipla regressionsanalyser avseende avliden och flyttning med ovan nämnda variabler som förklaringsvariabler. Avsikten här är att visa vilka faktorer som är av betydelse för överlevnaden respektive för möjligheten att bo kvar i ordinärt boende eller servicehusboende. Rapporten avslutas med en diskussion avseende bl. a. möjligheten till generalisering av resultaten samt slutsatser av betydelse för äldreomsorgen. 6
MATERIAL OCH METOD En longitudinell uppföljning enligt ovan kräver årliga uppgifter på individnivå, som kan kopplas samman över tiden. I SNAC-K-vårdsystemdelen har en sådan insamling av personnummerbaserade data pågått sedan 1 februari 2001 omfattande de uppgifter som angetts ovan. Individrelaterade analyser av det slag det här gäller kräver mycket fullständiga data med minsta möjliga bortfall. Tyvärr finns så fullständiga data för perioden 2003-2012 bara för SNAC-Kungsholmen. Det finns dock vissa möjligheter på sätt som närmare beskrivs nedan, att jämföra med data från SNAC-befolkningsdelen från samtliga SNAC-områden och därmed validera den nationella representativiteten i analyserna. Insamlade data i SNAC-K, vårdsystemdelen, finns i ett kumulativt register, där man per den 1 mars varje år kan avläsa funktionsnedsättning, olika bakgrundsvariabler samt beviljad omsorg för samtliga på Kungsholmen och Essingeöarna boende äldre personer med äldreomsorg alternativt långvarig hemsjukvård. Med hjälp av detta register har skapats tre kohorter av personer bestående av dem, som den 1 mars 2003 respektive 2004 och 2005 var registrerade för första gången som mottagare av hemtjänst alternativt hemsjukvård eller som per den 1 mars 2003 respektive 2004, 2005 fått beslut under föregående år om inflyttning till särskilt boende (servicehus eller heldygnsomsorg) utan att tidigare haft hemtjänst eller hemsjukvård. Totalt handlar det i varje sådan årgång om ca 500 personer, som alltså är nya inom äldreomsorgen resp. år. Genom att lägga ihop de tre årgångarna blev det 1538 personer, vilket är en tillräcklig grund för statistiska analyser. Dessa personer kan sedan följas över tiden genom samkörning med registren för de följande åren fram till 1 mars 2012, dvs. 6-9 år. Resultat redovisas i fortsättningen dock endast för den sammanlagda gruppen, vilket begränsar uppföljningen till sex år. I stadsdelen Kungsholmen förekommer fortfarande s.k. servicehusboende, dvs. särskilt boende med biståndsbeslut om hemtjänst. Med hänsyn till den nationella jämförbarheten kan det vara lämpligt att jämställa detta servicehusboende med ordinärt boende. De boende i servicehusboendet är mycket mer lika hemtjänstmottagarna i ordinärt boende än de som bor i boende med heldygnsomsorg. Det kan också vara intressant att studera effekten av servicehusboendet, eftersom bland annat analyser som gjorts för Äldreboendedelegationen (SOU 2007:103) visat att servicehusboendet ger betydligt större möjligheter till kvarboende, speciellt för personer med demenssjukdom, än de som bor i ordinärt boende. De resultat som redovisas i denna rapport är baserade på data som insamlats genom; den löpande registreringen av biståndsbeslut i Kungsholmens stadsdelsförvaltning under perioden 1 mars 2003 till 28 februari 2012, 7
registrering av insättande respektive avslutande av hemsjukvård och rehabilitering i landstingets regi för personer boende på Kungsholmen och Essingeöarna under samma tid samt årliga tvärsnittsundersökningar per den 1 mars åren 2003-2012 av samtliga personer med beslut om särskilt boende av Kungsholmens stadsdelsförvaltning. Samkörningar har dessutom gjorts med register över boende äldre på Kungsholmen avlidna under perioden 1 mars 2003-28 februari 2012 i syfte att validera och komplettera registrerade uppgifter avseende dödsfall samt med Stockholms stads register över vårdtagare inom äldreomsorgen per den 1 mars åren 2003-2012 för att komplettera registrerade uppgifter om avslutandet av insatser. Stadens register har också använts för en kontroll av fullständigheten i datainsamlingen samt för rättning av personnummer mm. Som mottagare av långvarig vård- och omsorg räknas inom äldre- och handikappomsorgen alla de personer 65 år och äldre, som beviljats insatser enligt ett biståndsbeslut med undantag för de som enbart beviljats trygghetslarm eller matdistribution. Inom hemsjukvård och rehabilitering inkluderas de som under en månad haft sammanlagt minst två besök i hemmet av endera sjukvårds- eller rehabiliteringspersonal. Personer som enbart har färdtjänst, matlåda eller trygghetslarm är inte inräknade. Datainsamlingen har för kommunens verksamhet utförts av kommunens biståndshandläggare samt ansvarig personal vid utförarenheterna. Registreringarna inom hemsjukvård och rehabilitering har gjorts av Stockholms läns Äldrecentrums personal med stöd av uppgifter från vårdpersonalen och journaler samt hembesök. Sammanförandet av registrerade uppgifter från olika källor förutsätter de registrerade personernas informerade samtycke. Omkring 5 % av de aktuella vårdtagarna har uppgivit till personalen att de inte önskade att uppgifter om dem ingick i undersökningen. Dessa personer finns därmed inte i det redovisade materialet. Genom att andelen är så pass låg har den ingen större betydelse för uppgifternas tillförlitlighet. Vid registreringen har ett undersökningsformulär använts, s.k. protokoll, som utarbetats i samarbete med de övriga delprojekten inom SNAC-studien. Undersökningsprotokollet omfattar förutom uppgifter, som avser uppgiftslämnare och form för inhämtande, personuppgifter (personnummer, eventuell utomnordisk härkomst, civilstånd, ensam/samboende), omgivningsfaktorer personligt vårdberoende, behov av särskilda sjukvårdsinsatser i hemmet, beslutade insatser enlig SoL, LSS pågående insatser i hemmet enligt HSL. 8
Omgivningsfaktorer avser bland annat tillgången till alternativ omsorg, dvs. obetald hjälp med service och/eller omvårdnad från anhöriga, vänner, grannar eller betald hjälp från organisation eller privat person. Personligt vårdberoende avser dels funktionsnedsättningar, dels andra personrelaterade förhållanden som påverkar behovet av vård och omsorg. Registreringen av funktionsnedsättningar ansluter till den s.k. ADL-trappan. Detta innebär registrering av graden av beroende avseende dels s.k. instrumentella faktorer (IADL) såsom städning, matinköp etc., dels personliga faktorer (PADL) som bad och dusch, av- och påklädning, toalettbesök osv. Registreringen av övriga behovspåverkande förhållanden omfattar bl. a. rörelsehinder, inkontinens, syn- och hörselnedsättning samt emotionella och kognitiva faktorer. Samtliga dessa faktorer har noterats enligt en skala från 0 till 3, där 0 betyder inga problem och 3 mycket stora problem. I regressionsanalyserna har dessa variabler gjorts om till (0,1)-variabler med 0 svarande mot 0 (inga problem) och 1 (lätta problem) samt 1 svarande mot 2 (svåra problem) och 3 (mycket svåra problem). Antalet IADL resp. PADL-beroenden har på samma sätt gjorts till dikotoma variabler med 0,1 och 2 beroenden svarande mot 0 och 3,4 och 5 beroenden svarande mot 1. Vidare har kön och sam/- ensamboende kombinerats till fyra dummy -variabler med värdet 1 om personen tillhör gruppen och 0 annars. Dummy -variabler har också använts för åldersgrupp (65-74, 75-84 samt 85+) och boendeform (ordinärt boende, servicehusboende samt särskilt boende med heldygnsomsorg). Även för tillgången till informell omsorg har införts 0-1 variabler, 0 betecknar här aldrig eller sällan, dvs. mindre än en gång per vecka, 1 ofta, dvs. minst en gång per vecka eller dagligen. Registreringen av de olika faktorer som beskriver personligt vårdberoende sammanfattas genom ett index SNAC-index. Detta beräknas genom summering av fyra ADL-variabler (av- och påklädning, toalettbesök, förflyttning, födointag), som beskriver graden av oberoende i dagligt liv, inkontinens (urin- resp. avföring) samt rörelsehinder och kognitiv nedsättning. De fyra ADL-variablerna mäts från 0 (oberoende) till 2 (helt beroende), de övriga från 0 (inga problem) till 3 (mycket svåra problem). Värdet på kognitiv nedsättning multipliceras med två. Indexet kommer därigenom att falla mellan 0 och 23. Utgående från PADL-index görs en indelning i fem funktionsnedsättningsgrupper (PADL-grupper) enligt nedanstående definition: PADL-grupp Indexvärde Ingen eller lätt nedsättning 0 1 Måttligt nedsatt 2 7 Nedsatt 8 13 Mycket nedsatt 14 19 Helt nedsatt 20 9
I syfte att sammanföra insamlade data på individnivå har ett kumulativt register skapats där insamlade uppgifter i den löpande registreringen successivt förts på månadsvis genom uppdatering av registrerade variabelvärden. Insamlade registreringar från de årliga tvärsnittsundersökningarna förs på efter den löpande registreringen för februari månad varje år. Tvärsnittsundersökningarna omfattar som nämnts ovan endast det särskilda boendet. För personerna i ordinärt boende bestäms läget per den 1 mars varje år genom att utnyttja den löpande registreringen i det kumulativa registret. Detta innebär att dessa uppgifter kommer vara mer eller mindre aktuella. Normalt avser omkring hälften av uppgifterna det senaste året. Detta innebär en viss underskattning av försämringen över tiden för personer i ordinärt boende. Prevalens- och övergångsberäkningar samt regressionsanalyser har utförts med statistik- och datahanteringssystemet SAS. 10
RESULTAT Initial status för äldreomsorgens debutanter Inom forskningen kring äldre personers liv och förhållanden är det brukligt att tala om den s.k. fjärde åldern, som karaktäriseras av att personen inte längre är förmögen att på egen hand klara normala aktiviteter för ett dagligt liv 1. För ensamboende personer är detta i många fall liktydigt med att söka bistånd för insatser hos äldreomsorgen. För de som sammanbor med en person som har möjlighet att ge stöd och hjälp eller har andra alternativa stödmöjligheter kan det dock vara möjligt att klara sig utan bistånd ännu en tid. Biståndsbeslutets koppling till inträdet i den fjärde åldern gör det intressant att se närmare på äldreomsorgens debutanter. Hur gammal är man när man första gången får insatser från äldreomsorg, hur ser könsfördelningen ut, hur många är ensamboende, hur nedsatt är man i olika funktioner och vilka insatser och vilken boendeform blir man beviljad? Det bör betonas att detta avser personer på Kungsholmen, en stadsdel i Stockholms innerstad. I andra stadsdelar och kommuner kan det se lite annorlunda ut. I stora drag torde dock bilden vara ganska generell. Detta är den fjärde åldern. Tabell 1 visar fördelningen på åldersgrupper och kön samt medelålder för äldreomsorgens debutanter de som under ett visst år för första gången beviljas äldreomsorg. Tabell 1. Debutanterna i äldreomsorgen per boendeform, åldersgrupp o kön (%) Antal Män Kvinnor 65-74 75-84 85+ 65-74 75-84 85+ Summa Medelålder Ord. boende 1 063 4,5 10,3 9,8 7,5 31,8 36,1 100,0 83,6 Servicehusboende 137 7,3 11,7 9,5 5,8 28,5 37,2 100,0 84,6 Säbo heldygn 330 4,5 14,2 10,0 6,4 21,2 43,6 100,0 84,9 Totalt 1 530 4,8 11,2 9,8 7,1 29,2 37,8 100,0 84,0 Majoriteten av debutanterna är kvinnor (74 %), omkring hälften är 85 år och äldre. Medelåldern för inträdet i den fjärde åldern är enligt dessa data 84 år. De flesta (69 %) beviljas hemtjänst eller långvarig hemsjukvård i ordinärt boende 1 Den första åldern är uppväxten, den andra den aktiva åldern i förvärvsarbete, den tredje åldern tiden efter pensionering då man ännu är oberoende och fjärde åldern när är beroende av andra för sin dagliga livsföring. 11
men så många som var femte (22 %) får direkt plats i särskilt boende med heldygnomsorg. De som kommer direkt till heldygnsomsorgen är som genomsnitt något äldre men skillnaden är inte stor. Könsfördelningen är ungefär densamma oberoende av boendeform. Fördelningen mellan ensam- och samboende samt tillgången till informell omsorg initialt visas i tabell 2. Tabell 2. Debutanterna - andel ensamboende och informell omsorg per åldersgrupp och kön, (%) Män Kvinnor 65-74 75-84 85+ Totalt 65-74 75-84 85+ Totalt Samtliga Ensamboende 76,7 71,4 64,5 69,9 82,8 85,2 92,1 88,6 83,8 Serviceinsatser av: - make/maka 17,0 23,3 23,8 22,2 10,0 9,3 4,2 6,8 10,6 - någon 37,3 40,3 53,0 44,2 32,0 39,9 40,2 39,2 40,4 Omvårdnadsinsatser av: - make/maka 15,1 16,4 14,7 15,5 2,6 4,7 2,6 3,4 6,3 - någon 26,5 17,8 23,3 21,4 12,5 11,0 13,4 12,4 14,8 Samboende är betydligt vanligare bland männen (30 %) än bland kvinnorna (11 %). De debuterande männen har också i betydligt större omfattning än kvinnorna tillgång till informella service- och omvårdnadsinsatser. Skillnaden är av naturliga skäl (en högre andel har maka/maka i livet) speciellt stor när det gäller make/maka-insatser, men inte så stor för serviceinsatser från någon annan. Det handlar då framförallt om hjälp från barn (el. motsv.) I den följande tabell 3 anges de informella make/makainsatserna uppdelat på ensam- och samboende. Tabell 3. Debutanterna - andelar med informell omsorg av make/maka per ensam/samboende, åldersgrupp och kön, (%) Andelar med Män Kvinnor Samtliga 65-74 75-84 85+ Totalt 65-74 75-84 85+ Totalt serviceinsatser av make/maka: ensamboende 3,3 13,3 4,9 8,2 1,7 1,9 0,9 1,4 2,8 samboende 72,7 70,3 62,8 70,0 60,0 67,5 53,6 61,5 65,5 omvårdnadsinsatser av make/maka: ensamboende 3,3 7,0 3,3 4,8 0,0 0,4 0,6 0,5 1,3 samboende 63,6 58,3 44,8 53,1 22,2 39,5 33,3 34,2 42,8 12
Detta visar att omkring två tredjedelar av de samboende debutanterna initialt får serviceinsatser från make/maka, något högre andel bland männen än kvinnorna och sjunkande med åldern. Andelen som får omvårdnadsinsatser, dvs. hjälp med personliga aktiviteter för dagligt liv, är lägre. Det kan noteras att make/makeinsatser även förekommer bland ensamboende, fast givetvis i mycket lägre omfattning. Det kan då vara fråga om särlevande makar ett fall är förstås om den ena parten flyttat till särskilt boende och den andra bor kvar men fortsätter med hjälpinsatser. Tabell 4 visar andelen av debutanterna med svår eller mycket svår funktionsnedsättning olika avseenden. Tabell 4. Debutanterna - andel med svår funktionsnedsättning per kön och boendeform (%) Ordinärt boende Servicehusboende Heldygnsomsorg Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Andel med beroende - samtliga IADL 50,3 39,0 41,5 57,1 45,9 48,7 96,7 97,8 97,5 - samtliga PADL 3,0 1,8 2,1 3,2 1,1 1,7 39,3 46,9 44,8 Andel med svårt nedsatt kognition 6,7 6,9 6,8 0,0 4,0 2,9 38,6 47,0 44,7 svåra rörelsehinder 21,1 22,5 22,2 28,6 33,8 32,4 58,0 64,8 62,9 svår urininkontinens 7,6 4,7 5,3 4,0 9,9 8,3 65,5 50,9 55,0 svår faecesinkontinens 2,0 0,9 1,2 4,0 1,4 2,0 31,0 39,2 36,9 PADL-grupp 4-5 0,5 0,6 0,6 4,0 1,4 2,1 35,4 45,1 42,4 Andel med svår oro 4,0 5,7 5,3 23,1 8,1 12,0 19,1 31,3 27,8 svår nedstämdhet 4,1 4,4 4,3 26,9 6,9 12,1 20,5 27,1 25,2 svåra beteendeproblem 1,0 0,6 0,7 3,7 4,0 3,9 12,4 17,2 15,8 Tabell 4 visar på mycket stora skillnader vad gäller graden av funktionsnedsättning mellan dem som beviljas hemtjänst i ordinärt boende eller servicehusboende, och dem som beviljas plats i särskilt boende med heldygnsomsorg. Detta gäller samtliga variabler, men kanske framförallt PADL-beroende och kognitiv nedsättning. Mönstret liknar i hög grad det som gäller samtliga omsorgstagare, således inte enbart debutanterna. Det bör noteras att mätningen avser den 1 mars ett visst år. Personerna kan då ha haft insatser i upp till högst nästan ett år. 13
Anmärkningsvärt är att förekomsten av kognitiv nedsättning är lägre hos dem som beviljats plats i servicehusboende än dem som fått hemtjänst i ordinärt boende. Det kan också synas något märkligt att andelen med svår eller mycket svår oro och nedstämdhet är så hög bland männen som flyttat in i servicehusboende, men inte bland kvinnorna. Antagande är att det skulle kunna röra sig om nyblivna änklingar. Dödlighet och förändring av boendeform Personer som inträtt i den 4:e åldern befinner sig i livets slutskede och som man kan förvänta sig är dödligheten hög, särskilt i särskilt boende med heldygnsomsorg. Det förekommer också att personer avslutar äldreomsorgsinsatserna av annan orsak än avliden. Detta gäller särskilt personer med mindre insatser av hemtjänst. Ett mindre antal personer kan också ha tappats bort i registreringen, exempelvis beroende på flyttning till annan stadsdelsförvaltning eller kommun eller på att man tagit tillbaka sitt samtycke till registreringen. Många flyttar efter hand från ordinärt boende till särskilt boende med heldygnsomsorg samt i mindre utsträckning till servicehusboende. Diagrammen 1 A - C visar per boendeform hur äldreomsorgens debutanter fördelar sig på boendeform resp. avliden och avslut av annan orsak efter ett, tre resp. sex år. Sifferunderlaget för samtliga diagram finns i tabellbilagan. Diagram 1. Fördelning av debutanterna på boendeform resp. avslut och avliden per initial boendeform A. Efter ett år 14
B. Efter tre år C. Efter sex år Dödligheten det första året är för ordinärt boende 15 %, för servicehusboende 10 % och för heldygnsomsorg 27 %. Det bör påpekas att detta avser andelen avlidna mellan 1 mars debutåret 2 och den 28/29 februari året därpå. Personer som debuterat och sedan har avlidit under debutåret finns inte med i registreringen. Efter tre år har en tredjedel av hemtjänsttagarna i ordinärt boende avlidit, mer än hälften av dem med plats i heldygnsomsorg. Dödligheten för dem i servicehusboende är här ungefär densamma som i ordinärt boende. Efter sex år lever endast en av fem av dem som flyttade in i boende med heldygnsomsorg, för det ordinära boendet och servicehusboendet är andelen sexårsöverlevande två av fem. 2 Debutåret = det år som föregick den första registreringen av beviljad äldreomsorg den 1 mars. 15
Av de överlevande som initialt fick insatser i ordinärt boende, fanns efter tre år drygt hälften kvar i ordinärt boende. Drygt 20 % hade flyttat till heldygnsomsorg, endast 4 % till servicehusboende och för resten, nästan 20 %, hade insatserna upphört av annat skäl än att personerna avlidit. Efter ytterligare tre år hade en tredjedel av de senare kommit tillbaka. Efter sex år har en tredjedel av de överlevande, initialt ordinärt boende flyttat till heldygnsomsorg och drygt 7 % har flyttat till servicehusboende. Endast 17 % av de ursprungliga debutanterna är kvar. I servicehusboendet är andelen kvarboende något högre, 19 %, och för heldygnsomsorgen betydligt lägre, 14 %. Mycket få flyttar härifrån till ordinärt boende eller servicehusboende - avslutet är att personerna avlidit. Förändring i debutanternas status över tiden Medelvärden för samtliga överlevande år för år Eftersom äldreomsorgens debutanter befinner sig i livets slut kan det också förväntas att deras grad av funktionsnedsättning i genomsnitt ökar över tiden. Detta utesluter inte att det individuellt kan ske förbättringar från ett år till ett annat. Diagram 2. A - C visar den genomsnittliga utvecklingen över tiden för att de funktionsvariabler som angavs ovan för äldreomsorgens debutanter. Diagram 2. Genomsnittlig utveckling av olika former av funktionsnedsättning över tiden för äldreomsorgens debutanter per boendeform A. Initialt ordinärt boende 16
B. Initialt servicehusboende C. Särskilt boende med heldygnsomsorg Som framgår av diagrammen 2 A - C, sker det en markant ökning över tiden i graden av funktionsnedsättning för dem som initialt fanns i ordinärt boende eller servicehusboende. Detta gäller oavsett vilken vaiabel man mäter, med undantag för antalet IADL-beroenden som redan låg nära taket. SNAC-index, som sammanfattar graden av funktionsnedsättning, ökar med i genomsnitt 0,8 enheter per år detsamma för ordinärt boende och servcieboende. Utvecklingen för dem som initialt fick plats i heldygnsomsorg ser helt annorlunda ut. Här sker ingen ökning av den genomsnittliga graden av funktionsnedsättning över tiden. Förklaringen till detta fenomen är att gruppen gradvis sållas ut på så sätt att endast personer med lägre grad av funktionsnedsättning överlever! Dessa personer försämras givetvis över tiden men detta motverkas av att mer funktionsnedsatta personer avlider. 17
Motsvarande resultat för variablerna oro/otrygghet, nedstämdhet och beteendeproblem visas i diagrammen 3 A - C. Diagram 3. Genomsnittlig utveckling av psykisk status över tiden för debutanter per boendeform. A. Initialt ordinärt boende B. Initialt servicehusboende 18
C. Initialt heldygnsomsorg Även i detta fall ser man i allmänhet en klar ökning över tiden, denna gång i samtliga initiala boendeformer. För nedstämdhet kan man se en platå efter trefyra år för dem som initialt var i ordinärt boende och ingen ökning för heldygnsomsorgen. För dem som initalt var i servicehusboende ökar andelen nedstämda hela tiden och även det hackar något, vilket beror på ett lägre antal observationer. Diagram 4 visar den genomsnittliga insatsen veckotimmar hemtjänst år för år för de debuterande personer, som initialt fick insatser i ordinärt boende eller servicehusboende och som resp. år bodde kvar i någon av dessa boendeformer. Diagram 4. Genomsnittligt antal beviljade veckotimmar, hemtjänst, samtliga överlevande som resp. år är kvar i ordinärt boende eller servicehusboende 19
Insatserna i hemtjänsten ökar markant över tiden i takt med att behoven av hjälp ökar när personerna successivt blir mer funktionsnedsatta. De som initialt kom till servicehusboende får större insatser vilket till en del, men inte helt och hållet, förklaras av att de initialt är mer nedsatta (jfr diagram 2). Diagrammen 5 A - C visar utvecklingen av andelen samboende samt andelen med informella omsorgsinsatser, hjälp av make/maka resp. av någon och service- resp. omvårdnadsinsater. Som insats räknas här hjälp dagligen eller minst en gång i veckan. Diagram 5. Utveckling av andelen samboende samt andelen med informella serviceresp. omvårdnadsinsatser över tiden för äldreomsorgens debutanter per boendeform. A. Initialt ordinärt boende B. Initialt servicehusboende 20
C. Initialt heldygnsomsorg Man ser också här en minskning över tiden både när det gäller andelen samboende och andelen med informell omsorg. Minskningen av andelen samboende beror till en del på make/makas dödsfall men också i fallen ordinärt och servicehusboende på flyttning till boende heldygnsomsorg, där andelen samboende är mycket lägre. Den starkt minskande andelen med informella insatser i heldygnsomsorgen över tiden är värd att notera. Det förefaller här som insatserna från anhöriga, som initialt är ganska stora, ebbar ut efter hand. Detta gäller dock inte omvårdnadsinsatserna från make/maka. Förändring i debutanternas status över tiden Medelvärden år för år för dem som överlevt alla sex åren Som påpekats ovan förändras sammansättningen av de ursprungliga debutanterna i äldreomsorgen över tiden genom dödsfall och avslutande av insatserna av annan orsak. Vill man se hur status förändras under de sex åren hos en bestämd kohort kan man i stället analysera utvecklingen från början hos dem som ännu finns kvar efter sex år. Dessa utgör 405 personer, dvs. 26 % av de ursprungliga debutanterna. Diagrammen 6. A - C visar utvecklingen av funktionsvariablerna över tiden i denna kohort av överlevare. 21
Diagram 6. Genomsnittlig utveckling av olika former av funktionsnedsättning över tiden för dem som fortfarande är kvar i äldreomsorgen efter sex år per initial boendeform. A. Initialt ordinärt boende B. Initialt servicehusboende 22
C. Initialt heldygnsomsorg Slutläget år 6 för dessa överlevare är förstås detsamma som i de föregående diagrammen, men utgångsläget är bättre, eftersom dödligheten har ett samband med funktionsnedsättningen (se diagram 1-6). Kurvorna tenderar därför här bli brantare och ökningen gäller i detta fall även heldygnsomsorgen (jfr kommentar ovan) utom för antalet IADL-beroenden där maximitalet 5 gäller redan från början. Den genomsnittliga årliga ökningen av SNAC-index uppgår här till 0,90 för initialt ordinärt boende, 0,99 för servicehusboende och 0,93 för boende med heldygnsomsorg. Den intiala boendeformen påverkar alltså knappast den genomsnittliga förändringstakten. Motsvarande resultat för de psykiska variablerna visas i diagrammen 7 A - C. Diagram 7. Genomsnittlig utveckling av psykisk status över tiden för dem som fortfarande är kvar i äldreomsorgen efter sex år per boendeform A. Initialt ordinärt boende 23
B. Initialt servicehusboende C. Initialt heldygnsomsorg Bilden är här ungefär densamma som i de motsvarande diagrammen 3 A - C avseende samtliga överlevande år för år. En skillnad är att kurvorna denna gång inte blivit brantare, eftersom det inte är någon påtaglig överdödlighet bland personer med svår oro, nedstämdhet eller svåra beteendeproblem (jfr diagrammen 1 A-C). I diagram 8 visas utvecklingen av det genomsnittliga antalet veckotmmar hemtjänst för de personer, som initialt fick insatser i ordinärt eller särskilt boende och som efter sex år fortfarande fick sådana insatser. 24
Diagram 8. Genomsnittligt antal beviljade veckotimmar hemtjänst per år för de personer som efter sex år fortfarande är kvar i ordinärt boende eller servicehusboende Dessa överlevande personer startar från en lägre nivå än samtliga initialt i resp. boendeform (jfr diagram 4) men insatserna ökar successivt i takt med funktionsförsämringen. Per år uppgår ökningen av de beviljade insatserna till 1,4 veckotimmar i det ordinära boendet och 3,6 veckotimmar i servicehusboendet., I diagrammen 9 A - C visas på samma sätt andelen samboende och tillgången till informella service- och omvårdnadsinsatser för de sexårsöverlevande. Diagram 9. Utveckling av andelen samboende samt andelen med informella serviceresp. omvårdnadsinsatser för dem som fortfarande är kvar i äldreomsorgen efter sex år, per boendeform A. Initialt ordinärt boende 25
B. Initialt servicehusboende C. Initialt heldygnsomsorg Liksom i föregående fall är utvecklingskurvorna ganska lika dem som avser samtliga överlevande år för år. Det är påfallande hur andelen med informella insatser från någon sjunker över tiden i heldygnsomsorgen. För insatserna från make/maka ser man inte samma utveckling. Även för de överlevare, som initalt återfanns i ordinärt boende eller servicehusboende, ser man en minskning,. En del av denna kan förklaras med att man flyttat till heldygnsomsorg, där andelen med informella insatser är lägre. 26
Förändring i debutanternas status över tiden Medelvärden år för år för de som överlevt alla sex åren & flyttat till heldygnsomsorg Uppföljningen av omsorgstagarna på Kungsholmen har tidigare visat att flyttning till särskilt boende med heldygnsomsorg är förenad med en kraftig försämring av funktionsförmågan i olika avseenden. Det är svårt att med här tillgängliga data avgöra vad som är orsak eller verkan. Försämras man på grund av flyttningen eller är det försämringen som utlöst flyttning? Inte desto mindre kan det vara intressant att följa utvecklingen hos de överlevare som flyttat och jämföra den med dem som bott kvar. I diagram 10 visas utvecklingen av funktionsvariablerna över tiden bland sexårsöverlevande debutanter, som initialt fick insatser i ordinärt boende eller servicehusboende och som under de sex åren flyttat till särskilt boende med heldygnsomsorg. Ingen uppdelning har här gjorts på initial boendeform. Diagram 10. Genomsnittlig utveckling av olika former av funktionsnedsättning över tiden för överlevare som flyttat till särskilt boende med heldygnsomsorg Samtliga variabler visar här en stark ökning över tiden. Genomsnittligt SNACindex ökar här med 1,67 enheter per år, dvs. betydligt snabbare än genomsnittet för samtliga överlevare. Den måttliga ökningen av antalet IADL-beroenden beror på att man redan från början ligger nära taket fem. I diagram 11 visas motsvarande utveckling för de psykiska variablerna oro/- otrygghet, nedstämdhet och beteendeproblem. 27
Diagram 11. Genomsnittlig utveckling av psykisk status över tiden för överlevare som flyttat till särskilt boende med heldygnsomsorg Även här ser man en mycket negativ utveckling över tiden för flyttarna. När det gäller funktionsnedsättning kan vara det vara fråga om något trauma, t ex stroke eller höftfraktur. I fallet med de psykiska variablerna är det svårare att koppla till något sådant. Närmare till hands verkar ligga att hänföra förändringen till negativa konsekvenser av flyttningen. Diagram 12 visar hur andelen andelen samboende och tillgången till informella omsorginsatser utvecklats för dem som flyttat. Diagram 12. Utveckling av andelen samboende samt andelen med informella serviceresp. omvårdnadsinsatser för överlevare som flyttat till särskilt boende med heldygnsomsorg Följderna av flyttningen är här tydliga. Andelen samboende sjunker från 20 % till 2 %. Andelen med serviceinsatser från någon person mer än halveras och andelen 28
med service- eller omvårdnadsinsatser från make/maka sjunker till någon procentenhet. En del av denna förändring kan möjligen relateras till andra omständigheter, såsom att maka/make har avlidit. Det kvarstår att flyttningen är kopplad till en avsevärd förändring av de informella insatserna. Detta kan förstås bedömas positivt. Genom flyttningen avlastas anhöriga insatser som i många fall kan vara mycket betungande. Resultaten kan jämföras med motsvarande för de kvarboende överlevarna i ordinärt boende eller servicehusboende. Dessa redovisas i följande avsnitt. Förändring i debutanternas status över tiden Medelvärden år för år för dem som överlevt alla sex åren & bor kvar i ordinärt boende eller servicehusboende Som framgår av de följande diagrammen utvecklas situationen bland de kvarboende i ordinärt eller servicehusboende helt annorlunda. Diagram 13 visar denna utveckling av funktionsvariablerna över tid bland sexårsöverlevande debutanter och som efter sex år fortfarande bor kvar i initial boendeform. Ingen uppdelning har här gjorts på ordinärt boende och servicehusboende. Diagram 13. Genomsnittlig utveckling av olika former av funktionsnedsättning över tiden för överlevare initialt i ordinärt boende eller servicehusboende och som efter sex år är kvar i dessa former av boende Resultatet kan jämföras med diagram 8. Det är slående att det här sker en mycket måttlig funktionsförsämring. SNAC-index ökar i denna grupp av överlevande, ej flyttande debutanter med 0,31 enheter per år, dvs. en femtedel av motsvarande förändringstakt för flyttarna. Under de tre första åren är det ingen ökning alls. Det kan också noteras att utgångsläget inte skiljer särskilt mycket mellan flyttare och kvarboende, som genomsnitt för SNAC-index 2,29 29
resp. 1,76. Slutläget skiljer desto mer. Någonting sker uppenbart som har ett samband med flyttningen. I diagram 14 visas motsvarande utveckling av de psykiska variablerna oro/- otrygghet, nedstämdhet och beteendeproblem. Diagram 14. Genomsnittlig utveckling av psykisk status över tiden för överlevare, initialt i ordinärt boende eller servicehusboende och som efter sex år är kvar i dessa former av boende Detta diagram kan jämföras med diagram 11 som visar flyttarna, Det är även här fråga om en drastisk skillnad i slutläget. Utgångsläget för de kvarboende är visserligen lite bättre, men utvecklingen över tiden är helt annorlunda. Orsak eller verkan? Frågan är öppen. I det sista diagrammet 15 visas utvecklingen av andelen samboende och de informella service- och omvårdnadsinsatserna för de kvarboende, överlevande debutanterna. 30
Diagram 15. Utveckling av andel samboende samt andel med informella service- resp. omvårdnadsinsatser för överlevare, initialt i ordinärt boende eller servicehusboende och som efter sex år är kvar i dessa boendeformer Även för de kvarboende är det fråga om en minskning av andelen samboende och av den andel som får informella service- och omvårdnadsinsatser men en jämförelse med diagram 12 visar att takten i nedgången i detta fall är mycket lägre än för flyttarna. Övergångsberäkningar Det som hittills har redovisats är utvecklingen av genomsnittsvärden för överlevare. Det kan också ha intresse att se på övergångar från ett tillstånd till ett annat. I fortsättningen kommer diagram som visar övergången mellan samoch ensamboende först att presenteras. Därefter kommer ett antal diagram som visar övergångar i grad av funktionsnedsättning för de olika variabler som presenterats ovan. Till sist presenteras diagram avseende övergång från en nivå av informell omsorg till en annan. I samtliga diagram redovisas också andelen avlidna och avslutade av annan orsak än avliden. Det är därigenom möjligt att se i vilken mån en viss variabel påverkar dödligheten. Diagrammen avser genomgående läget efter ett, tre resp. sex år från utgångsläget. Ingen uppdelning är gjord på initial boendeform. I det första diagrammet 16 visas förändringen i andelen ensam/samboende 31
Diagram 16. Övergång mellan ensam/samboende samt avliden och avslut av annan orsak A. Efter ett år B. Efter tre år 32
C. Efter sex år Dödligheten för samboende ser här ut att vara densamma som för ensamboende, men här måste beaktas dels att det inte är fråga om alla personer utan om omsorgstagarna och dels att de samboende omsorgstagarna i större utsträckning är män. I hela befolkningen och räknat per ålder och kön är dödligheten lägre för samboende personer än för ensamboende. Avslut av annan orsak än avliden är vanligare bland ensamboende än samboende. Ganska många av de samboende debutanterna i äldreomsorgen blir efter några år ensamboende. Efter tre år gäller detta mer än hälften, efter sex år är två tredjedelar av de initialt samboende debutanterna ensamboende. Detta beror dels på make/makas dödsfall, dels på flyttning till boende med heldygnsomsorg för någon av parterna. Det förekommer att ensamboende blir samboende, men som man ser i diagram 16 är det mycket ovanligt. I diagram 17 visas på samma sätt övergången mellan antalet IADL-beroenden uppdelat på tre grupper inga IADL-beroenden, 1-2 IADL-beroenden och 3-5 IADL-beroenden. IADL-beroende avser som tidigare beroende av hjälp för matinköp, matlagning, tvätt, städning samt transport med allmänna kommunikationer. 33
Diagram 17. Övergång mellan antal IADL-beroenden samt avlidlen och avslut av annan orsak A. Efter ett år B. Efter tre år 34
C. Efter sex år Dödligheten ökar med det initiala antalet IADL-beroenden och skillnaden är mest accentuerad de första åren men jämnas ut något över tiden. Efter tre år är 21 % av dem som initialt inte hade några IADL-beroenden avlidna mot 42 % av dem med 3 eller fler IADL-beroenden, efter sex år är andelen avlidna 35 % resp, 54 %. Avsluten är vanligare bland dem med få IADL-beroenden. För dessa personer, nästan alltid i ordinärt boende, är den hemtjänsten inte en avgörande faktor för att klara det dagliga livet. Många av de överlevande personerna ökar sitt antal IADL-beroenden med tiden. Efter tre år är 45 % av dem som initialt inte hade några beroenden och som är kvar i äldreomsorgen beroende av hjälp i tre till fem IADL-aktiviteter, efter sex år har denna andel ökat till 85 %. Få personer minskar sitt IADL-beroende men det förekommer. I diagrammen 18 A-C visas motsvarande resultat för antalet PADL-beroenden. Dessa PADL-beroenden avser som tidigare beroende av hjälp för bad och dusch, på- och avklädning, toalett, förflyttning i och ur säng från och till stol samt födointag. 35