Assistansersättning. Bakgrund. Aktuellt

Transkript

1 Assistansersättning Bakgrund Assistansersättning är en ersättning för att bekosta personlig assistans för den som, på grund av stort och varaktigt funktionshinder, behöver hjälp med de grundläggande behoven under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan. Assistansersättning beviljas upp till 65 år men ersättningen kan behållas efter denna ålder. Lagen om assistansersättning trädde i kraft Assistansersättningen har en tydlig individ- och självständighetstanke som grund. Syftet är att skapa delaktighet genom ett individuellt utformat stöd som utgår från individens behov. Assistansersättningen ska ge möjligheter för personer med omfattande funktionsnedsättning att kunna delta i samhällslivet på lika villkor som andra, bidra till ökad valfrihet och tillgänglighet. Möjligheterna att anpassa assistansen efter de egna behoven ska vara så stora som möjligt. Ersättningen möjliggör för brukaren att samla alla insatser genom assistansen som hon eller han enkelt och flexibelt förfogar över. Assistansersättning administreras av Försäkringskassan och kostnaderna delas mellan kommunen och staten. Kommunen har ett finansieringsansvar för 20 timmar i veckan för personer som beviljats assistansersättning och staten bekostar resten. Assistansersättningen utbetalas med ett av regeringen fastställt belopp per beviljad assistanstimme. Timbeloppet för 2010 uppgår till 252 kronor. För personer med särskilda skäl kan ett högre timbelopp beviljas, dock maximalt 12 procent högre än grundersättningen. Aktuellt Den 15 juli 2004 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté, LSS-kommittén, med uppdrag att göra en bred översyn av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS). Hösten 2005 lämnades delbetänkandet På den assistansberättigades uppdrag till regeringen. Förslagen i delbetänkandet ledde till en lagändring 1 juli Lagändringen innebär bland annat att assistansersättning bara får användas till köp av personlig assistans hos anordnare. För den som är egen arbetsgivare ska assistansersättning användas för att betala lön och andra omkostnader. Om det uppstår ett överskott som inte används för att bekosta personlig assistans ska det betalas tillbaka till Försäkringskassan när avräkningsperioden är slut. Försäkringskassan har på uppdrag av regeringen undersökt vilka konsekvenser bestämmelsen om sex månaders avräkningsperiod får för personer som är egna arbetsgivare för sina personliga assistanstenter. Av undersökningen (Uppföljning av assistansersättning - Svar på regeringsuppdrag; dnr ) framgår att regeländringarna har medfört begräsningar för egna arbetsgivare jämfört med innan lagändringen. Egna arbetsgivare upplever idag i olika grad hinder att finansiera större, planerade eller oförutsedda, omkostnader för de personliga assistenterna. Kostnader för utbildning till assistenterna, längre resor tillsammans med assistenterna samt åtaganden som kan relateras till ett arbetsgivaransvar är de områden som främst pekas ut som svårast att hantera efter lagändringen. Augusti 2008 överlämnade LSS-kommittén sitt slutbetänkande Möjlighet att leva som andra (SOU 2008:77) till regeringen. Bland förslagen som kommittén lämnar är att regleringen av de insatser och uppgifter som nu finns i LSS och LASS samlas och förtydligas i en lag. Rätten till assistansersättning föreslås kvarstår som

2 en rättighetslagstiftning. För att beviljas personlig assistans anser kommittén att de grundläggande behoven också fortsättningsvis ska uppgå till minst 20 timmar per vecka. Vidare anser kommittén att hela ansvaret för personlig assistans, till skillnad från idag, blir statligt. Det innebär att Försäkringskassan även föreslås ta över kommunernas uppgift att besluta om tillfälligt utökad assistans. För att stärka kontrollen av assistansersättning föreslår kommittén att i de fall assistansberättigade väljer att anlita en anordnare för den personliga assistansen ska ersättningen betalas ut till anordnaren och skapa en direkt relation mellan anordnaren och Försäkringskassan. Kommittén vill också stärka kvaliteten i den utförda assistansen och föreslår därför att assistansanordnare endast ska kunna anlitas om de har tillstånd från länsstyrelsen. I sitt slutbetänkande föreslår LSS-kommittén också ett nytt system för hur ersättningen ska beräknas för varje assistansmottagare där man förespråkar att assistansen ska ersättas med två olika schablonbelopp beroende på när på dygnet assistansen lämnas. Försäkringskassan har på uppdrag av regeringen utrett hur ett alternativt men lika kostnadseffektivt system kan genomföras. Försäkringskassan föreslår bland annat att löne- och lönebikostnader för personlig assistans ersätts med tre olika nivåer beroende på vilken tidpunkt assistansbehovet uppstår. Utgångspunkten för förslaget är att i så stor utsträckning som möjligt motsvara de verkliga kostnaderna för den assistans som ska utföras. Den schabloniserade timersättningen beräknas individuellt utifrån hur stor del av personens assistans som ligger inom de tre olika tidsintervallen. Förslaget (Differentierad timschablon i lag om assistansersättning; dnr ) lämnades till regeringen i slutet av oktober Februari 2010 beslutade regeringen om en lagrådsremiss: Personlig assistans åtgärder för ökad kvalitet och trygghet. Regeringen föreslår en rad åtgärder för att öka kvaliteten och tryggheten på LSS-området i allmänhet och personlig assistans i synnerhet. De viktigaste förslagen i lagrådsremissen är bland annat att: LSS ska finnas kvar som rättighetslagstiftning huvudmannaskapet för LSS inte ändras vissa kostnadsdämpande åtgärder bör övervägas tillsynen stärks ett tydligare barnperspektiv i LSS Regeringen föreslår att lagen ska träda ikraft 1 januari Mottagare av assistansersättning Antalet personer som är berättigade assistansersättning har ökat kraftigt under den tid ersättningen funnits. I december 2009 var personer berättigade till assistansersättning, vilket är en ökning med drygt 3 procent jämfört med året innan. Sedan december 2001 har ökningen varit 53 procent eller i genomsnitt 5,5 procent per år. Ökningen beror delvis på att personer som är 65 år och äldre från 2001 får behålla den personliga assistans som de beviljats innan de fyllde 65 år. I december 2009 var drygt 13 procent av mottagarna 65 år eller äldre. Av samtliga mottagare av assistansersättning var 47 procent kvinnor och 53 procent män i december Som figur 1 visar har det alltid varit fler män än kvinnor som beviljats assistansersättning. I en studie genomförd av dåvarande RFV (Analyserar 2004:11; Assistans för kvinnor och män) visar att skillnaderna mellan antalet kvinnor och män till viss del kan tillskrivas att kvinnor och män ansöker om assistansersättning i olika stor utsträckning Figur 1: Antal mottagare av assistansersättning över tid fördelat på kön.

3 Källa: Försäkringskassan datalager STORE, januari Fryst data, vilket innebär att dataladdningarna inte uppdateras med retroaktiva beslut. Figur 2 nedan visar utvecklingen av nybeviljade mottagare av assistansersättning under de senaste sex åren. Fram till år 2007 varierade antalet nybeviljade mellan och personer. Under 2008 sjönk antalet nybeviljade till personer. Under 2009 ökade antalet nybeviljade ärenden igen men når inte samma nivåer som tidigare år. Anledningen till detta är ännu oklart. Av figur 2 framgår även att varje år sedan 2003 har fler män än kvinnor nybeviljats assistansersättning. Att fler män än kvinnor blir nybeviljade assistansersättning har medfört att skillnaderna mellan kvinnor och män aldrig varit större. December 2009 var det fler män (8 384 st) än kvinnor (7 382 st) som hade assistansersättning. Figur 2: Antal nybeviljade mottagare av assistansersättning

4 Källa: Försäkringskassan datalager STORE, januari Fryst data. Personkrets För att ha rätt till statlig assistansersättning måste personen omfattas av personkretsen enligt lagen om (1993:387) stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Personkretsen enligt LSS är: 1. personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd 2. personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom 3. personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på naturligt åldrande, om de är stora och orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Figur 3. Antal mottagare av assistansersättning fördelat på personkrets över tid.

5 Källa: Försäkringskassan datalager STORE, januari Fryst data. Antalet personer som beviljas assistansersättning är flest i personkrets 3. I december 2009 uppgick den gruppen till personer vilket innebär att personkrets 3 då utgjorde 56 procent av samtliga mottagare. Sedan januari 2002 har antalet mottagare i denna grupp ökat med 42 procent. Den näst största gruppen består av personer som tillhör personkrets 1 som i december 2009 omfattade personer vilket motsvarar en andel om 37 procent. Personer som tillhör personkrets 1 är den grupp som ökat mest sedan januari Antalet mottagare i denna grupp har ökat med drygt 70 procent. Den i särklass minsta gruppen är personer som tillhör personkrets 2 som i december 2009 omfattade 861 personer vilket motsvarar en andel om knappt sex procent. Denna grupp har sedan januari 2002 ökat med 40 procent. I december 2009 saknade resterande 381 mottagare av assistansersättning någon personkrets i Försäkringskassans datalager STORE. Orsaken till detta är oklart. Fördelningen mellan personkretsarna har varit relativt stabila över tid med en viss förskjutningstendens till personkrets 3. Även antalet beviljade assistanstimmar skiljer sig åt mellan de olika personkretsarna. Flest timmar beviljas i personkrets 2 på grund av att personerna i denna grupp har funktionsnedsättningar som i genomsnitt förorsakar ett större hjälpbehov i den dagliga livsföringen. Män beviljas fler timmar per vecka än kvinnor i samtliga personkrets. Tabell 1: Antal mottagare och genomsnittligt beviljade timmar per vecka per personkrets och kön, december 2009.

6 Beviljade timmar per person Som tabell 1 och figur 4 visar beviljas personer i personkrets 2 betydligt fler timmar assistans per vecka jämfört med personkrets 1 och 3. Detta förklaras genom att personer i denna grupp har funktionsnedsättningar som i genomsnitt förorsakar ett större hjälpbehov i den dagliga livsföringen jämfört med personer som tillhör personkrets 1 och 3. Figur 4. Antal beviljade assistanstimmar vecka fördelat på personkrets över tid [Klicka här för större bild] Källa: Försäkringskassan datalager STORE, mars Dynamisk data till och med december 2001, därefter fryst data. Figur 4 visar också att antalet beviljade assistanstimmar per vecka skiljde sig åt relativt mycket i början av assistansreformen men att personkrets 1 och 3 närmat sig varandra men det relativa avståndet till personkrets 2 är ungefär detsamma. Ett år efter att LASS trädde ikraft, det vill säga januari 1995, beviljades i genomsnitt 66 assistanstimmar i veckan. I december 2009 beviljades i genomsnitt 110,5 assistanstimmar per veckan vilket motsvarar en ökning med 67 under denna tidsperiod. Antalet beviljade assistanstimmar har kontinuerligt ökat för både kvinnor och män. En av anledningarna till ökningen beror på att behovet av assistans ofta blir större ju längre en person har haft assistansersättning. Det innebär att så länge antalet personer med assistansersättning inte minskar tyder ingenting på att ökningen av antalet beviljade assistanstimmar per mottagare kommer att avta.

7 Figur 5. Antal beviljade timmar mottagare och vecka. [Klicka här för större bild] Källa: Försäkringskassan datalager STORE, januari Som framgår av figur 5 har män i genomsnitt beviljats fler assistanstimmar än kvinnor. December 2009 beviljades män i genomsnitt nästan 112 timmar per vecka och kvinnor i genomsnitt med 109 timmar per vecka. Skillnaden har tidigare varierat kring 4 timmar per vecka men i december 2009 var skillnaden inte större än drygt 2 timmar, vilket är den lägsta noteringen i tidsserien. Skillnaden i antalet beviljade timmar mellan kvinnor och män kan till viss del förklaras med att fler kvinnor än män med assistans är sammanboende. Försäkringskassan ska ta hänsyn till det gemensamma ansvar för hem och hushåll som finns makar och sambos emellan vid beslut om assistansersättning. I en genderanalys av assistansersättningen (Analyserar 2004:11; Assistans för kvinnor och män), genomförd av dåvarande Riksförsäkringsverket (RFV), där ca 2000 assistansberättigade besvarade en enkät om bland annat typ av funktionsnedsättning, självskattat hjälpbehov och familjesituation konstaterades att familjesituationen till stor del förklarar skillnaden mellan antalet beviljade timmar mellan kvinnor och män i studien. Assistans i förhållande till befolkningen Andelen av befolkningen som beviljas assistansersättning varierar mellan åldergrupperna. I förhållande till befolkningen är det vanligast att ha assistansersättning i ungdomsåren samt i åldrarna år. Könsskillnaderna är störst i åldrarna mellan 15 och 34 år där andelen yngre män i befolkningen med assistans är större än för yngre kvinnor. I de senare åldergrupperna minskar skillnaderna mellan könen och för personer över 44 år dominerar kvinnorna. Figur 6. Andel av befolkningen med assistansersättning, november 2009.

8 Källa: Egna beräkningar. Försäkringskassans datalager STORE som avser antal assistansberättigade 31 oktober 2009, fryst data. Befolkningsstatistik från SCB januari 2010, avser befolkningen 1 november Barn och ungdomar med assistansersättning I december 2009 hade barn och ungdomar mellan åldrarna 0-19 år statlig assistansersättning. Av dessa var flickor och pojkar. Av figur 7 nedan framgår att antalet barn och ungdomar med assistansersättning ökat kraftigt. Minskningen av antalet barn och ungdomar år 1996 och 1997 kan förklaras av att reglerna för ersättningen ändrades den 1 juli Då definierades begreppet grundläggande behov tydligare och möjligheten att få assistansersättning i skola, barnomsorg och daglig verksamhet begränsades. Figuren nedan visar även att antalet barn och ungdomar med assistansersättning stadigt ökat sedan 1997 och har mer än fördubblats sedan lagen om assistansersättning infördes. Figur 7. Antal barn och ungdomar med assistansersättning mellan 0 19 år över tid.

9 Källa: Försäkringskassans datalager STORE, februari Avser antalet beviljade barn och ungdomar december månad respektive år. Dynamisk data till och med 2001, därefter fryst data. Av samtliga mottagare av assistansersättning var andelen barn och ungdomar mellan 0 och 19 år nästan 22 procent i december Figur 8 visar även att andelen barn och ungdomar som får assistansersättning var högre när lagen fortfarande var ny men 1997 stabiliseras den kring 21 procent där den fortfarande är idag. Från och med 1997 begränsades möjligheterna att få assistansersättning i skola, barnomsorg och daglig verksamhet varför barn och ungdomars andel sjönk. Skola och barnomsorg har ett långtgående ansvar att besörja olika behov som barn har. Det kan alltså vara så att många barn har personlig assistans i skolan men att den inte nödvändigtvis bekostas av staten genom lagen (1993:389) om assistansersättning utan av respektive kommun. Huvudregeln inom LASS är att statlig assistansersättning inte lämnas för tid då assistansberättigad vistas på förskola, skola eller daglig verksamhet. Men om det finns särskilda skäl, t.ex. när personens funktionsnedsättning medför svårigheter att kommunicera med andra eller när det med hänsyn till personens hälsotillstånd är viktigt att dennes personliga assistenter finns till hands, kan statlig assistansersättning lämnas för tid då personen vistas eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet. Hur många barn och unga som får statlig assistansersättning under sin barnomsorgs- och skolvistelse är okänt. Figur 8. Andel barn och ungdomar mellan 0 19 år med assistansersättning i förhållande till samtliga mottagare av assistansersättning.

10 Källa: Försäkringskassans datalager STORE, februari Dynamisk data till och med 2001, därefter fryst data. Antalet beviljade assistanstimmar för barn och ungdomar är lägre än det som beviljas till vuxna. I december 2009 beviljades varje barn och ungdom i genomsnitt ca 94 timmar assistans i veckan jämfört med 115 timmar assistans i veckan för personer äldre än 19 år. Det finns flera orsaker till varför barn och ungdomar beviljas färre assistanstimmar per person än vuxna. Bland annat har föräldrar ett ansvar att tillgodose vissa behov för sina barn där assistansersättning i normalfallet inte beviljas samt att en del av behoven för barn och ungdomar tillgodoses inom den allmänna barnomsorgen och skolan. Antalet beviljade assistanstimmar per vecka för barn och ungdomar har ökat med 61 procent mellan december 1994 och december 2009, från knappt 60 timmar/vecka till nästan 94 timmar/vecka. Ökningstakten för barn och ungdomar är något lägre än för mottagare äldre än 19 år där ökningen av antalet timmar/vecka under samma period var 68 procent. Genom åren har skillnaden i antalet beviljade assistanstimmar per vecka varierat något mellan flickor och pojkar. I december 2009 beviljades pojkar i åldersgruppen 0-19 år 95,6 timmar per vecka och flickor inom samma ålderskategori beviljades 93,1 timmar per vecka. Figur 9. Genomsnittligt antal assistanstimmar per vecka för barn 0 19 år fördelat på kön och vuxna.

11 Källa: Bearbetad data från Försäkringskassans datalager STORE, februari Dynamisk data till och med 2001, därefter fryst data. Dåvarande Riksförsäkringsverket, i samarbete med Socialstyrelsen, utvärderade på uppdrag av regeringen tillämpningen av personlig assistans till barn. I rapporten, Barns rätt till personlig assistans och assistansersättning (RFV analyserar 2004:9), undersöktes bland annat hur barns behov beaktas i handläggningen av assistansärenden. Rapporten visar att det fanns stora variationer mellan olika delar av landet under perioden Assistansersättning fördelat på ålder Det är fler män än kvinnor med assistansersättning i de yngre åldersgrupperna och det omvända gäller i de äldre åldersgrupperna. Det kan finnas en rad förklaringar till detta. En möjlig förklaring till den manliga överrepresentationen i de lägre åldersgrupperna kan vara att pojkar drabbas oftare än flickor av nyföddhetsperiodens sjukdomar, vilka ofta leder till bestående funktionsnedsättning, bland annat psykiska störningar eller symptom. Dessutom föds pojkar i större utsträckning än flickor med missbildningar, vilket ofta leder till bestående funktionsnedsättning (se bl.a. Socialstyrelsens Medicinska födelseregistret ) Av figur 11 framgår att personkrets 1, där dessa typer av funktionsnedsättningar ingår, är klart dominerande i de lägre åldersgrupperna. Figur 10. Antal mottagare av assistansersättning fördelat på kön och åldersgrupp, december 2009.

12 Källa: Försäkringskassans datalager STORE, februari Fryst data. Nya regler för assistansersättningen infördes den 1 januari 2001 vilka innebar att en person då kunde behålla assistansersättningen efter fyllda 65 år. Denna åldersgrupp är därför den som ökat mest de senaste åren. Skillnaderna mellan kvinnor och män i åldersgrupperna över 64 år kan till viss del förklaras med att antalet kvinnor i befolkningen i denna åldergrupp är större än antalet män. Kvinnor har dessutom längre förväntad livslängd än män vilket innebär att de därmed lever längre med sin funktionsnedsättning vilket återspeglar sig även inom assistansersättningen. Även åldersgruppen år har ökat kraftigt. Antalet nybeviljade personer i denna grupp har ökat med cirka 30 procent efter införandet av de nya reglerna. Mer information om vad de ändrade åldersreglerna inneburit för mottagarna av ersättningen finns att läsa i rapporten Assistansersättning efter 65 - utvärdering av de nya reglerna (RFV analyserar 2004:10). Inom samtliga åldergrupper upp till 35 år tillhör de flest mottagarna av assistansersättning personkrets 1. För personer som är 35 år och äldre tillhör majoriteten personkrets 3. Den till antalet minsta personkretsen är personkrets 2, knappt 900 personer. För att tillhöra personkrets 2 ska man i regel ha fyllt 16 år och ha betydande och bestående begåvningsmässiga funktionshinder efter hjärnskada som orsakats av yttre våld eller kroppslig sjukdom. För den personkretsen gäller generellt att antalet mottagare ökar ju äldre den undersökta åldersgruppen är. Figur 11. Antal mottagare av assistansersättning per personkrets, december 2009.

13 Källa: Försäkringskassans datalager STORE, februari Fryst data. Regionala skillnader Ända sedan lagen om assistansersättning infördes har det funnits betydande skillnader i genomsnittligt antal beviljade assistanstimmar mellan olika län. Försäkringskassan fick i regleringsbrevet för 2007 i uppdrag att analysera skillnader mellan länen i antalet beviljade assistanstimmar. Resultatet presenterades i rapporten Regionala skillnader i assistansersättningen (Dnr ). Rapporten visar att de regionala skillnaderna uppstod redan då ersättningen infördes 1994 och har varit lika stora över tid. Den största förklaringen till detta är att Försäkringskassan tidigare bestod av 21 självständiga länsorganisationer. Inom respektive län uppstod skilda förhållningssätt till försäkringen som gett upphov till skillnader i tolkningar av olika bedömningssituationer. En bedömningssituation som har stor betydelse för skillnaderna i antal beviljade timmar är bedömningen av dubbel assistans, det vill säga de situationer då en person beviljas ersättning för flera assistenter samtidigt. Men den bakomliggande orsaken till de totala skillnaderna mellan Försäkringskassan i olika län är troligtvis inte enskilda bedömningssituationer. Det generella mönstret är att om en generös bedömning görs i en situation tenderar bedömningen att vara generös även i andra situationer. Anordnare av assistans Nästan hälften av mottagarna av assistansersättning anlitar kommunen som arbetsgivare för sina assistenter. Januari 2002 valde cirka 67 procent av mottagarna av assistansersättning att anordna sin assistans genom kommunen. Antalet personer som anlitar kommunen för sin assistans fortsätter dock att öka men inte lika snabbt som förr. Nästan 40 procent väljer att anlita sina assistenter genom annan serviceorganisation. I denna kategori finns de privata assistansanordnarna. Idag är det drygt personer som väljer att anlita sina assistenter genom annan serviceorganisation. Sedan 2002 har antalet personer som väljer denna form för sin assistans mer än tredubblats. Brukarkooperativens andel har minskat något och var knappt 11 procent i december De senaste sju åren har antalet personer som

14 anlitar brukarkooperativ bara ökat med fem procent varför brukarkooperativens andel minskat över tid. Andelen som är egen arbetsgivare för sina assistenter har länge varit kring tre procent och andelen som anlitar flera arbetsgivare har varit under en procent under den tid ersättningen funnits. Dessa båda grupper har utelämnats ur diagrammet. Skillnaderna mellan kvinnor och män i hur de väljer att anordna sin assistans är mycket små. Observera att uppgifterna om anordnartyp är osäkra och bör betraktas som ungefärliga. Det är oklart hur stora felen är. Syftet är främst att visa tendenser och brukarnas rörlighet än redogörelse för hur många personer som anlitar de olika anordnarna för sin personliga assistans. Figur 12. Fördelningen av arbetsgivartyp över tid. [Klicka här för större bild] Källa: Försäkringskassans datalager STORE, januari Fryst data Figur 13. Fördelning av arbetsgivartyp vid nybeviljade beslut över tid.

15 [Klicka här för störe bild] Källa: Bearbetad Försäkringskassans datalager STORE, januari Dynamiskt data till och med mars 2002, fryst data därefter. Som framgår av diagrammet ovan har andelen nybeviljade personer som väljer privata anordnare för sin personliga assistans ökat över tiden. I synnerhet har privata anordnare ökat sin andel av de nybeviljade ärendena från och med slutet av När assistansreformen introducerades valde ca 70 procent av de nybeviljade assistansmottagarna kommunen som anordnare av sin assistans och endast ca 15 procent valde privata anordnare. Numer, ca 15 år efter reformen, har dessa siffror förändrats dramatiskt där andelen nybeviljade assistansmottagare som väljer kommunen som anordnare uppgår till 45 procent och de som väljer privata anordnare uppgår till närmare 50 procent. Tidsserien visar en temporär nedgång i andelen personer som väljer privata anordnare under år Denna nedgång beror troligtvis mer på att två olika dataset använts i diagrammet än dramatiska beteendeförändringar i valet av anordnare. Fram till mars 2002 används dynamisk data och därefter används fryst data. Figur 14. Genomsnittligt beviljade assistanstimmar per vecka fördelat på arbetsgivartyp över tid.

16 Källa: Bearbetad Försäkringskassans datalager STORE, januari Dynamiskt data till och med mars 2002, fryst data därefter. Av figur 14 framgår bland annat att brukare som har kommunen som anordnare beviljats minst antal timmar och personer som har flera olika anordnartyper eller själv är arbetsgivare för sina assistenter (kategori Övriga i diagrammet) beviljats flest timmar per vecka. Förklaringen till detta är oklart. Vissa intressanta saker sticker ut i figuren ovan. Den första är att den relativa rangordningen mellan arbetsgivartyperna är densamma nu som den var när assistansreformen infördes. Den andra är att kommunen haft den största utvecklingen av antal timmar per vecka, vilket framgår tydligare i tabell 2 nedan. Figuren visar även en relativt konstant ökning av antalet beviljade assistanstimmar per vecka. Tabell 2: Antal mottagare och genomsnittligt beviljade timmar per vecka fördelat på arbetsgivartyp. Källa: Försäkringskassan datalager STORE, mars Data som avser december 1994 är dynamisk, data som avser december 2009 är fryst. Förändring jämfört med december 1994 inom parantes. Kostnad för assistansersättning Frågan om huvudmannaskap och finansiering av insatsen personlig assistans har länge varit omdiskuterad. Idag tillfaller huvudmannaskapet för personlig assistans enligt LASS staten men finansieringsansvaret är delat mellan kommunen och staten. När assistansreformen genomfördes hade staten hela betalningsansvaret för alla som beviljades assistansersättning. Kommunens finansieringsansvar utvidgades hösten 1997 som innebar att kommunerna skulle betala 20 timmar per vecka för varje mottagare av

17 statlig assistansersättning. Bland annat skulle det ändrade finansieringsansvaret försvaga de ekonomiska incitamenten att skjuta över kostnaderna för personlig assistans från kommun till stat. Det skulle även stimulera till att kommunerna byggde upp alternativ till personlig assistans. En annan intention med uppdelningen var att kommunerna, som alltid har ett basansvar för stöd- och serviceinsatser, skulle ha ett grundläggande betalningsansvar men avlastas från mycket höga kostnader varför kommunernas betalningsansvar bestämdes till 20 timmar i veckan (Bet.1997/98:SoU4). Allt sedan assistansreformen genomfördes 1994 har kostnaderna för personlig assistans enligt LASS ökat kraftigt. Samhällets totala kostnader för assistansersättning uppgick år 2009 till 21,7 miljarder kronor. Kommunerna stod för 4,1 miljarder kronor och staten för 17,6 miljarder kronor. Statens kostnader för assistansersättning avgörs i huvudsak av två faktorer, antalet personer som beviljas ersättning samt hur många timmar assistans som beviljas i genomsnitt per person. Kommunernas kostnader för assistansersättning påverkas endast av antalet personer som beviljas ersättning. Inför assistansreformen räknade man med att varje person skulle beviljas i genomsnitt drygt 40 timmar i veckan. Idag är den siffran större än 110 timmar per vecka. LSS-kommittén föreslår i sitt slutbetänkande att staten ska ha ett samlat huvudmannaskap för beslut om och finansiering av insatsen personlig assistans. Figur 15. Kostnadsutveckling för personlig assistans enligt LASS. [Klicka här för större bild] Källa: Försäkringskassans redovisningssystem AGRESSO samt Anslagsbelastning och prognos för anslag inom Försäkringskassans ansvarsområde budgetåren , dnr Administration Försäkringskassan genomgick under 2008 en mycket omfattande omorganisation. Den gamla strukturen med 21 länsorganisationer har ersatts av 59 lokala försäkringscenter, 20 nationella försäkringscenter samt kundcenter för privatpersoner och partners. Omorganisationen innebar stor omlokalisering av ärenden och personal. Detta ledde till längre handläggningstider för de flesta förmåner som Försäkringskassan administrerar och assistansersättningen var inget undantag. Handläggningstiden är ett mått på hur snabbt ett ärende handläggs av Försäkringskassan. Den mäts från tiden då ansökan inkommit till

18 Försäkringskassan till expediering av beslut i ärendet. Försäkringskassan har som mål att fatta beslut i 75 procent av ärendena inom 120 dagar. Andelen assistansersättningsärenden som handläggs inom 120 dagar har kontinuerligt ökat men minskade kraftigt under En kraftsamling har gjorts under hösten 2009 för att avsluta pågående ärenden längre än 120 dagar. Denna insats har också minskat andelen ärenden som avslutas inom 120 dagar, men har varit en nödvändig åtgärd för att få en ärendestruktur som ger förutsättningar för att framöver klara de mål myndigheten satt upp. Figur 16. Procent av ärenden som avslutas inom 120 dagar. [Klicka här för större bild] Källa: Försäkringskassans databas Siluett. juni 2010.