Det händer på Polishögskolan

Nr 7 okt/nov 2010 Det händer på Polishögskolan Innehåll nr 7 Internationella uppdrag ger mersmak. Två danska polisstudenter på besök. Handledning är ett spännande jobb. Brottsutredningskurs fick bra betyg. Ny förarutbildning ökar riskmedvetenhet Fotograf: Jörgen Knutsson Polisens körfärdigheter har diskuterats mycket de senaste åren. För att minska antalet olyckor och för att skapa mer riskmedvetna förare inom Polisen har det nu tagits fram en helt ny förarutbildning. Silvia Lindmark, text Redaktör: Monica Landergård. Layout: Jörgen Knutsson / Silvia Lindmark. www.polishogskolan.se

Ny förarutbildning ökar riskmedvetenhet Polisens körfärdigheter har diskuterats mycket de senaste åren. För att minska antalet olyckor och för att skapa mer riskmedvetna förare inom Polisen har det nu tagits fram en helt ny förarutbildning. Den mänskliga faktorn spelar en stor roll för olyckor i trafiken. Därför har Polisens förarutbildning nu gjorts om, med större fokus på föraren än på själva bilkörningen. Tanken är att öka riskmedvetenheten hos bilförare så att de blir bättre på att bedöma sin förmåga och blir medvetna om risker och faror i trafiken. Den nya utbildningen börjar på Polishögskolan i januari 2011. Redan nu har en förberedande utbildning för länsinstruktörer genomförts på Polishögskolan. Ingela Ring är lärare i trafik och bilkörning på Polishögskolan och kursansvarig för förarutbildningen för länsinstruktörer. Berätta mer om kursen! Instruktörsutbildningen är en del i ett stort projekt. Det har utvecklats en helt ny förarutbildning och det första steget är att utbilda instruktörerna i kursplanerna. Vi har lagt stor vikt på forskningsförankring, miljötänkande, trafiksäkerhet och pedagogik. Ingela Ring Hur är kursen upplagd? Vi hade två dagars självstudier där kursdeltagarna hade till uppgift att sätta sig in i olika forskningsrapporter och koppla dem till kursmålet. De var indelade i olika grupper och skulle koncentrera sig helt på den nya förarutbildningen men samtidigt hade varje grupp en detalj som de skulle fördjupa sig i. Under andra veckan hade vi examinerande seminarier om vad de kommit fram till. Hela kursen bestod av grupparbeten, hemuppgifter, seminarier, opponering, diskussioner och föreläsningar om till exempel ecodriving och felbeteenden i trafiken. Hela förarutbildningen har ju gjorts om. Vad är det som är nytt? Fokus ligger på att höja riskmedvetenheten. Det är många faktorer som spelar in: förarens, alltså ens egen situation (stress, felbeteenden), omgivningen (trafikmiljön) och andra förare. Vi vill jobba mot nollvisionen, det är viktigt att vi förbättrar statistiken. Vad ska deltagarna lära sig på instruktörskursen? De ska vara självgående och kunna bygga upp en egen kurs. Det är viktigt att höja riskmedvetenheten hos de som de utbildar. En annan viktig del är pedagogiken. Det hjälper ingenting om instruktörerna är duktiga i sitt ämne om de inte kan lära ut. Så det vi vill är egentligen två saker: De ska ta in alla nya bitar i förarutbildningen och de ska kunna lära ut budskapet. Vad tycker du själv om utbildningen? Det var definitivt en lyckad utbildning. Kursdeltagarna har gjort väldigt fina presentationer och har beaktat alla viktiga aspekter som riskmedvetenhet och miljötänkande. En av kursdeltagarna är Lars-Roland Svensson. Han är länsinstruktör/ utbildningsansvarig för all trafikutbildning vid Polismyndigheten i Hallands län. Utbildningen är grundad på de senaste forskningsresultaten och handlar mycket om riskmedvetenhet och människans beteende i olika situationer, berättar han. Mycket fokus ligger också på pedagogiken. Det är otroligt viktigt att vi ger konstruktiv feedback när vi utbildar. Sid. 1

Vad tycker du om kursen? Kursen har ett väldigt bra upplägg med föreläsningar, föredrag av forskningsrapporter, grupparbeten och diskussioner. Människans beteende i trafiken står i centrum. Det är naturligt att människan gör fel ibland. En annan viktig aspekt som vi har pratat om är miljöekonomisk, polistaktisk körning. Vad är du mest nöjd med? Det är bra att träffa gamla kollegor och polislärare, att kunna utbyta erfarenheter och diskutera problem i läranderollen. Det är en ansträngande och krävande kurs, men den har ett tydligt mål, syfte och krav. Våra lärare och instruktörer har varit väldigt engagerade. Vad har du lärt dig? Det finns ett stort behov av att förändra utbildningen för att öka riskmedvetenhet hos polisbilsförare och det är viktigt att belysa den mänskliga faktorn och naturliga felbeteenden i trafiken. Jag är mycket nöjd med utbildningen men den kan bara ses som ett första steg i rätt riktning. Processen i att omforma utbildningen har nu påbörjats och det är en väldigt positiv stämning här. Alla kollegor är mycket engagerade och därför är det viktigt att vi tar med den här stämningen och träffas snart igen. Det är också viktigt att vi får in fler kvinnor. Lars-Roland Svensson Silvia Lindmark, text och porträttbilder Jörgen Knutsson, övriga bilder rarutbildningen: januari 2011. Fakta om den nya fö Polishögskolan, start på t me ram og pr lis 5). Steg 1 ingår i Po r aspiranttiden (termin lismyndigheten unde po på. ute lis 2 po eg St ad färdigutbild utbildare i lismyndigheten som myndigheterna samt på er Steg 3 ute på po tör uk str sin län r ingen är till fö instruktörer. instruktörsutbildn a sig att utbilda lokala lär a sk De truktörer. eå Um h nas två nyutbildade ins Solna, Växjö oc fin a sk t de, ren vå r planerad unde En andra omgång et. nd på varje polismy igh Alexander och Anti Sid. 2

Internationella uppdrag ger mersmak I mer än två år har Lars Andersson varit i Montenegro på ett internationellt uppdrag. Nu är han tillbaka på Polishögskolan, full av nya erfarenheter och med breddad kompetens. Lars Andersson Välkommen tillbaka! Vad var det du gjorde i Montenegro? Jag var där på uppdrag av OSCE (Organisation Security Cooperation in Europe). Det är ett slags mini-fn med 56 medlemsstater. Svensk polis har deltagit i internationella uppdrag under många år i flera länder. Genom utbildningsinsatser vill man höja kompetensen hos den lokala polisen samt försöka förhindra olika typer av brottslighet. Mitt arbete gick ut på att vara projektledare för ett antal utbildningar mot den grova organiserade brottsligheten. Till exempel IT-forensics, Cyber Crimes, särskilda spaningsmetoder, källhantering, anti-korruption och åtgärder mot att narkotika och vapen transiteras genom landet så att den montenegrinska polisens kompetens höjs till Europol standard. I korthet så inventerade jag till att börja med utbildningsbehovet, och köpte därefter in utbildningar från olika länder. Eftersom svensk polis har en hög kompetens valde jag de flesta gånger svenska poliser till att genomföra utbildningar. Vid några tillfällen höll jag även själv utbildningar. Under flera år har Lars Andersson arbetat vid Polishögskolan som kursansvarig för utbildningar inom utredning och lagföring. Men i april 2008 reste han alltså iväg till Montenegro för ett internationellt uppdrag. Hur gick det till när du fick uppdraget? Jag sökte via personalmeddelande och blev därefter nominerad av Rikskriminalpolisens (RKP) Utlandsstyrka. Mitt CV samt ansökningshandling skickades sedan till OSCE högkvarter i Wien, där man sammanställde samtliga sökanden. Efter sammanställningen gjordes en grovselektering som skickades ned till missionsansvariga i Montenegro. Kvar fanns då fem sökanden som blev telefonintervjuade. Jag blev sedan utnämnd som Police Expert Organized Crime. Det kallas att man blir sekonderad. Så ser förfarandet ut till de flesta utlandsuppdrag. Vinter i Montenegro Hur kom det sig att du ville åka just till Montenegro? Jag blev intresserad av Balkan och dess kriminalitet redan 1986, då jag började arbeta på RKP. Mycket av den grova organiserade brottsligheten har ju sina rötter i Balkan. Jag hade varit i Montenegro en gång tidigare på ett kortare uppdrag 2005 och kände att jag absolut ville tillbaka. Det finns mycket att arbeta med och landet är mycket bra att bo i. Ett härligt klimat med en fantastisk kust och vacker natur. Dessutom är människorna gästfria och maten är väldigt god. I Montenegro finns i princip ingen vardagsbrottslighet, det är den grova organiserade brottsligheten som är ett av de största problemen och även korruptionen som är väldigt omfattande. Det begås också mycket av det vi kallar brott i nära relation, t.ex. hustrumisshandel. Du arbetade utomlands under drygt två år. Varför en så lång period? Största anledningen var att det inom kampen mot den organiserade brottsligheten, korruption och nepotism finns mycket att förbättra. Sedan fungerade det hemma för min familj. Men även för att OSCE gärna vill ha folk som kan vara borta längre än ett år. Sverige vill att uppdragen är på max två år, och det är bra. Annars tappar man för mycket kompetens. Det hinner hända så mycket hemma i Sverige när man är borta. Min fru hälsade på ganska ofta och jag var i Sverige ungefär fem gånger per år, så det fungerade väldigt bra. Sid. 3

Bloggen blev en bok Det här var inte första gången som Lars Andersson lämnade Sverige för internationella uppdrag. Han har tidigare varit bland annat i Tadjikistan och arbetat. Samtidigt som Lars utbildade poliser, hade han en egen blogg där han skrev om livet som utbildare, kulturkrockar och de stora problem med narkotikahandel som finns i Tadjikistan och flera närliggande länder. Bloggen resulterade i en bok som gavs ut 2009, På andra sidan Dödens fält - Möte med Tadjikistan och Afghanistan. Hur kom det sig att det blev en bok? Jag har alltid velat skriva en bok, fast egentligen en deckare. Men redaktören Marie-Louise Nilsson tyckte att bloggen var så bra att jag borde göra bok av den, därför blev det så. Men nu har jag ett nytt bokprojekt på gång! Den här gången blir det en kokbok. Arbetsnamnet är Balkan-nagg, säger Lars och skrattar. Tanken är att jag ska skriva om roliga och intressanta händelser från Montenegro och koppla ihop dem med recept som passar i sammanhanget. Kustbild Montenegro Ingen deckare den här gången heller, alltså? Jag ska skriva en deckare. Så småningom. Den ska handla om ett land på Balkan vars statsöverhuvud är kriminell och korrumperad. Där har jag mycket material att hämta. Stötte du på några svårigheter under ditt uppdrag? Man ska inte tro att man kan förändra ett lands polis över en natt. All utveckling tar, och måste få ta, tid. Man måste förstå att motivationen att förändra bland landets poliser inte alltid är den bästa. Om man har en månadslön på ca 300 Euro, så finns det de poliser som bara går till jobbet för att sitta av tiden och saknar den riktiga viljan att lära sig. Vad vill du säga till dem som funderar på att söka internationella uppdrag? Jag tycker absolut man ska ta chansen att söka för att det ger så mycket. Man har möjlighet att av egen erfarenhet kunna förmedla kompetens till andra poliser om demokratiskt polisarbete. Vad bör man tänka på? Under min missionstid var jag ensam svensk. Det gäller att sysselsätta sig själv under fritiden. Eftersom Montenegro har en härlig natur och en fantastisk kust så flöt sommarmånaderna på bra. När sedan hösten och vintern kom gällde det att aktivera sig. Jag valde promenader, skriva, matlagning, läsa böcker och film. Om man lever i en familj är det mycket viktigt att beslutet att resa iväg är ett konsensusbeslut bland samtliga familjemedlemmar. För mig skulle det vara ohållbart att resa iväg om någon familjemedlem inte skulle må bra av min frånvaro. Är det något du ångrar med uppdraget i Montenegro? Ja, att jag inte lärde mig språket! Vill du veta mer om vad Polishögskolan kan hjälpa till med när det gäller internationellt polissamarbete? Kontakta Internationella enheten. Monica Landergård, text Lars Andersson, bild Sid. 4

Två danska polisstudenter på besök Under oktober månad fick Polishögskolan besök av två danska polisstudenter. Karsten, 26 och Jakob, 29 följde utbildningen i Solna i fyra veckor. Inom ramen för det nordiska utbytesprogrammet Nordcop kan polisstuderande från Danmark, Norge, Finland, Island och Sverige besöka polisutbildningen i ett annat nordiskt land. Karsten och Jakob har båda avklarat lite mer än två år av polisutbildningen i Danmark. Nu är deras besök på Polishögskolan nästan över. När de åker tillbaka väntar ytterligare tre månader med praktik och 8 månader på polisskolan. Karsten och Jakob Varför valde ni att komma till Polishögskolan? Vi lyssnade på en presentation om Nordcop under vår praktiktid där vi fick veta att det finns möjlighet att åka på utbyte inom Norden, berättar Karsten. Vi kunde ange ett önskemål vart vi ville resa, och jag valde Stockholm. Men jag kan tänka mig att det kan vara lika spännande i Norge eller Finland. När man skrev ansökan, det var lite som ett lotteri, lägger Jakob till. Jag har en kollega som reste till Stockholm inom Nordcop för ungefär två år sedan. Han sa att det var en väldigt bra upplevelse och jag tyckte att det han berättade lät spännande. Vad har ni fått göra? De första två veckorna följde vi med en klass och var med på deras undervisning och övningar, säger Karsten. Det var allt möjligt som till exempel självskydd, vapen, trafik, juridik och akutsjukvård. Vi hade även övningar på lagtorget (Polishögskolans övningsområde). Det är bra att se hur övningarna görs här i Sverige. Det mesta liknar väldigt mycket hur vi gör i Danmark men det finns ändå små skillnader. Vissa saker är bättre, andra är sämre tycker jag. Finns det stora skillnader mellan den svenska och den danska polisutbildningen? Den största skillnaden är hur utbildningen är uppbyggd, förklarar Jakob. Och att vi får betalt i Danmark. Praktiken har vi i mitten av utbildningen, förklarar Karsten. Man börjar med 8 månader på skolan, därefter följer 18 månaders praktik och i slutet går man tillbaka till skolan för 8 månader. Vad har ni gjort resten av tiden? Vi var på Västerortspolisen och följde med på utryckning, berättar Jakob. Vi har hört en föreläsning om familjevåld, varit på ungdomsroteln och fick följa en utredning på en skola. Det sista vi gjorde var ett skolbesök hos elever mellan 9 och 11 år. De var väldigt intresserade och ställde många frågor. Det var lite roligt när vi fick skriva våra första autografer efter lektionen. Hur trivs ni på Polishögskolan? Vi trivs jättebra och har blivit väldigt väl emottagna, säger Karsten. Allt var förberett när vi kom. Det finns bra förutsättningar för studier här, miljön, idrottsanläggningar och övningsområdena. När vi ska göra övningar i Danmark måste vi ut i civilisationen. Vi har mycket trevligt med våra klasskamrater, lägger Jakob till. Redan alldeles i början frågade de om vi har lust att hitta på något tillsammans med dem på kvällarna och helgerna. Vad kommer ni att berätta hemma? Vi kommer att skriva en rapport om vår vistelse på Polishögskolan och dessutom hålla en presentation om vad vi har gjort, säger Jakob. Presentationen är främst för andra polisstudenter på våra polisstationer. Jag hoppas att svenska studenter som åker till Danmark blir lika bra bemötta som vi har blivit Silvia Lindmark, text och bild Sid. 5

Handledning är ett spännande jobb Den fjärde terminen av studierna slutar med examensarbetet för alla studenter vid Polishögskolan. Under tiden de skriver uppsatsen får de handledning från ett flertal pedagoger. En av dem är Lars Jalmert. Lars Jalmert är professor i pedagogik vid Stockholms universitet och har länge jobbat med jämställdhetsfrågor. På Polishögskolan är han inget okänt ansikte. Jag har suttit i utbildningsrådet på Polishögskolan mellan 1996 och 2000 och därför känner jag en del personer, berättar han. Hur kommer det sig att du blev handledare på PHS? Det finns ett antal personer på Polishögskolan som känner till mig sedan tidigare. Jag blev kontaktad och tillfrågad om jag ville bli handledare och jag tackade ja. Jag är fast anställd vid Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet som har haft ett polisseminarium för ett tag sedan. Det finns alltså anknytning mellan PHS och Pedagogiska institutionen, det är ett ömsesidigt utbyte. Vad tycker du om att vara handledare? Det är spännande och roligt just eftersom jag har anknytning till Polishögskolan sedan tidigare. Handledningen av nyfikna och intresserade studenter är ett av de mest spännande jobben över huvud taget. Vad tycker du om studenternas kunskaper? Jag har sett en del äldre uppsatser och har också diskuterat mycket med andra handledare. Jämfört med för tio år sedan har nivån höjts. Studenterna svarar bra mot vetenskapliga krav och deras uppsatser motsvarar ungefär b- uppsatser på universitetet. De är väldigt ambitiösa och har lätt för att ta till sig kunskaper. Vad ser du för utvecklingsmöjligheter? Det finns inga stora brister, det är små detaljer som kan utvecklas ännu mer. Studenternas förmåga att problematisera till exempel, och att se motsatsförhållanden och konflikter. Men det är bara en liten detalj. Vilka ämnen anser du som viktiga eller intressanta att skriva om? Det kan jag inte säga något om. Det är ett oerhört stort fält, ibland är det små detaljer i polisarbetet som är väldigt intressanta, ibland är det mer övergripande frågor. Många examensarbeten är beställningsjobb från de olika polismyndigheterna. Studenternas uppsatser är väldigt efterfrågade. Lars Jalmert Har du något tips till studenterna? Som alltid och som med alla uppsatser så ska man inte vänta till sista minuten utan börja i god tid. Sista minuten jobb blir ofta inte så bra. Som genusforskare tycker jag alltid att det är intressant om även jämställdhetsaspekter beaktas i arbetet och just när det gäller den biten kan jag kanske tillföra något i utbildningen. Silvia Lindmark, text Sid. 6

Brottsutredningskurs fick bra betyg Alla kurser på Polishögskolan utvärderas noga för att löpande kunna förbättras. Vårens omgång av kursen Brottsutredande uppdraget 1 fick speciellt bra betyg av studenterna. Peter Wittboldt är kursansvarig. Han är särskilt nöjd med samarbetet i lärarlaget som han tror skapat förutsättningar för en lyckad och uppskattad utbildning. Varför är just den här kursen så viktig? Brottsutredande uppdraget 1 läser studenterna under termin 2. Uppgiften är att utbilda studenterna i att utreda brott. Den här kursen är den första av fyra brottsutredande kurser och här lär vi ut grunderna för brottsutredningen. Men förutom de fyra kurser som jag nämnde handlar även till exempel trafikkursen och ungdomskursen en hel del om brottsutredning. Peter Wittboldt Hur ser undervisningen ut? Vi varvar mycket mellan teori och praktik, är både i lektionssal och ute på lagtorget. Studenterna ska lära sig när och hur man startar en brottsutredning. Ofta har vi heldagsövningar på vissa moment, till exempel husrannsakan eller kroppsvisitation. Vi hanterar ett block i lektionssalen och sedan gör vi tillhörande övningar. I början handlar det mycket om lagstiftningen, därefter tittar vi på exempel, alltså på skrivna polisiära fall. Sedan blir det rent praktiskt på lagtorget. Vi tror att detta upplägg är väldigt pedagogiskt. Varför fick ni så bra betyg tror du? Det är viktigt för studenterna att se strukturen och att förstå hur en kurs är uppbyggd. Syftet med kursen ska vara klart och tydligt formulerat och jag tror att vi lyckats förmedla den röda tråden i utbildningen. Kursen är på tio veckor, därför måste man kunna se en logisk följd. Hur känns det för dig som kursansvarig att utbildningen är så uppskattad? Det är såklart jätteroligt när en kurs får höga betyg, speciellt när man är kursansvarig. Men jag tror absolut inte att det är en person som gör kursen. Vi har haft ett bra samarbete och var väl förberedda i lärarlaget. Det är viktigt att studenterna lär sig att tillämpa lagstiftningen rätt och därför ställde vi höga krav vid examineringen. Gränsen för att få godkänt var 75% rätt. Jag tror att våra studenter lämnade kursen med bra kunskaper. Vad har ni ändrat i utbildningen sedan tidigare? Vi har tagit del av utvärderingarna och ökat tiden på lagtorget. Vi har nu fler kortare övningar. Det betyder att man behandlar ett problem i teorin och har en kort övning direkt. Det är mycket bättre än att samla på sig för mycket. Vi har även byggt in en föreläsning med alla lärare i poliskunskap. Föreläsningen ska vara en slags självkontroll för studenterna och berör allt som behandlats under de sex första veckorna. Vi ändrade också kurslitteraturen vilket var väldigt uppskattat. Hur förberedde ni lärare er inför kursen? Vi gick igenom veckans lektioner och diskuterade hur man skulle förklara vissa aspekter. Det går inte att en person säger si och den andra så, vi måste ha ett bra samspel, arbeta som lag och vara kollektivt förberedda. Det ger en bra känsla som lärare och gör det enklare att förmedla samma sak till studenterna. Ser du utvecklingsmöjligheter för kursen? I och med att nästa kursomgång inte kommer att genomföras innan hösten 2011 har vi inte börjat planeringen än. Silvia Lindmark, text och bild Adress: Polishögskolan / Ulriksdal, Sörentorp / 170 82 Solna Tel: 08-401 90 00 / E-post: diarium@phs.police.se Sid. 7