Blomman ska märkas Miljömärkningens organisation och statens framtida roll

Bilagor till rapport 1 (31) 2010:8 Blomman ska märkas Miljömärkningens organisation och statens framtida roll Bilagor 8-12 Innehåll 8 Tidigare utredningar om miljömärkning 2 8.1 Svanen och Blomman (1995) 2 8.2 Nordisk miljömärkning (1999) 3 8.3 Svanen ur konsument- och miljöperspektiv (2001) 4 8.4 Konsekvenser av öppna system för Blomman och Svanen (2005) 6 8.5 The Nordic Swan (2008) 7 9 Strategier för hållbar konsumtion och produktion 9 9.1 IPP i EU 9 9.2 IPP i Sverige 11 9.3 IPP i Norden 12 10 Processbeskrivningar för Svanen och Blomman 14 10.1 Svanen 14 10.2 Blomman 18 11 Vad är miljöanpassad offentlig upphandling? 21 11.1 Vilka uppgifter ingår i miljöanpassad offentlig upphandling? 21 11.2 Vem är ansvarig för miljöanpassad offentlig upphandling? 21 11.3 EU-kriterier 22 11.4 Svenska kriterier 23 11.5 Hur styrs Miljöstyrningsrådets arbete med offentlig upphandling?25 11.6 Processbeskrivning för miljöanpassad offentlig upphandling 26 12 Vad är ekodesign och energimärkning? 28 12.1 Vad är ekodesign? 28 12.2 Vad är energimärkning? 28 12.3 Vem är ansvarig för ekodesign och energimärkning? 29 12.4 Processbeskrivning för ekodesign 29

2 Bilaga 8 8 Tidigare utredningar om miljömärkning Statskontorets uppdragsfrågor har delvis utretts tidigare, om än i vissa fall under andra omständigheter och vad gäller Svanen även på högre nivå. I denna bilaga rekapituleras vad som sagts i tidigare utredningar, vad gäller frågor som ingår i eller berör Statskontorets regeringsuppdrag. 8.1 Svanen och Blomman (1995) 1 År 1995 gav det dåvarande Civildepartementet i uppdrag åt Statskontoret att utreda vissa frågor rörande organiseringen av Blomman och Svanen: se över den svenska organisationen för Svanen, se över den svenska organisationen för Blomman, och utred utformning och konsekvenser av ett konkurrensutsatt system för teknisk provning och kontroll på miljömärkningsområdet. Vid tidpunkten för utredningen förvaltades Blomman och Svanen inom Standardiseringen i Sverige (SIS, numer Swedish Standards Institute). SIS är industrins organ för utveckling av branschgemensamma standarder. År 1989 slöt SIS ett avtal med svenska staten om att förvalta miljömärkningarna Blomman och Svanen. Utgångspunkten var att verksamheten på sikt skulle bli ekonomiskt självbärande, men under en uppbyggnadsfas skulle staten tillskjuta medel. Organisation för Svanen och Blomman Statskontoret föreslog att miljömärkningen skulle frikopplas från SIS som svar på den kritik som förekom om att miljömärkningen förvaltades av ett organ som företrädde industrins intressen, vilket vissa menade hotade trovärdigheten i märkningssystemet. En frikoppling bedömdes också kunna ge staten ett mer direkt inflytande över miljömärkningen. Statskontoret förespråkade att miljömärkningen skulle organiseras i bolagsform. Aktiebolagsformen bedömdes ha fördelen av att vara väl reglerad, transparent och flexibel. Uppgiften bedömdes inte vara lämplig att bedriva i myndighetsform, då miljömärkning är ett frivilligt verktyg. Inte heller stiftelseformen ansågs lämpad, med anledning av de styrproblem som denna verksamhetsform medför. En ideell förening nämndes också som tänkbart alternativ, men avskrevs då denna verksamhetsform bedömdes vara mindre förutsägbar ur ett styrperspektiv. Enligt Statskontoret borde staten ha ett avgörande inflytande i bolaget för att kunna påverka konsumentpolitikens måluppfyllelse och garantera balans och trovärdighet i miljömärkningen. Statskontorets utgångspunkt var att ett 1 Svanen och Blomman Miljömärkningens organisation i Sverige (Statskontoret 1995:21)

3 statligt delägande tillsammans med intressenter från industri, distribution, konsumenter och miljörörelse vore att föredra på sikt. Statskontoret ansåg också att möjligheterna att fusionera miljömärkningsbolaget med det då nyligen inrättade Miljöstyrningsrådet borde uppmärksammas. Miljöstyrningsrådets uppgift var att vara behörigt organ för EU:s miljöledningssystem EMAS (Eco Management Audit Scheme). Konkurrensutsatt system för teknisk provning och kontroll Statskontoret konstaterade att Sverige redan under EES-förhandlingarna hade åtagit sig att när det är möjligt införa öppna kontrollsystem, och att flertalet statliga monopol på området brutits upp. Statskontoret bedömde dock att det år 1995 inte förelåg tillräckliga skäl för Sverige att gå in för ett helt öppet system med konkurrens i fråga om certifiering, provning och kontroll på miljömärkningsområdet. Sammanfattningsvis gjorde Statskontoret följande bedömningar om miljömärkningsprocessen: kriterieutvecklingen bör vara en statlig uppgift märkestilldelning och registrering av godkända produkter bör utföras av ett enda centralt organ, för att underlätta informationsutbyte med övriga nordiska aktörer, ett öppet system skulle försvåra och fördyra kunskapsåterföring mellan certifiering och kriterieutveckling konkurrensen inom ett öppet system skulle knappast vara av den omfattningen att den leder till en allmän prispress även gällande system rymmer ett tillvaratagande av konkurrenseffekter, eftersom den tekniska provningen sker hos privata aktörer 8.2 Nordisk miljömärkning (1999) 2 År 1998 fördes förvaltningen av Blomman och Svanen över till ett fristående aktiebolag, enligt Statskontorets tidigare förslag. Staten förvärvade 10 procent av aktiekapitalet i bolaget, men tillförsäkrades genom aktieägaravtal och bolagsordning ett starkt inflytande över bolaget. Övriga 90 procent av aktierna förvärvades av SIS. Grunden för omstruktureringen var en önskan att skapa en klarare och effektivare organisation med en tydligare beslutsstruktur. 3 År 1999 gav regeringen Konsumentpolitiska kommittén 2000 i uppdrag åt att utvärdera de organisatoriska formerna för miljömärkningen, och lämna förslag om det fortsatta statliga engagemanget i det nordiska miljömärkningssystemet. 4 Kommittén bedömde att staten har ett omfattande ansvar och långtgående befogenheter att övervaka att det behöriga organet för miljömärkningen är 2 Nordisk miljömärkning Det statliga engagemanget (SOU 1999:145) 3 Prop. 1997/98:1 4 Dir. Fi 1999:01

4 och förblir lämpligt för sina uppgifter. Statens ansvar är att försäkra sig om att det finns ett ändamålsenligt behörigt organ. Detta innebär inte att staten måste äga, finansiera eller utöva direkt kontroll över organet. Utredningen framhöll den ursprungliga tanken att Svanen på sikt skulle bli ekonomiskt självbärande och finansieras genom avgifter. Utredningen menade att förordnandemakten och den löpande övervakningen av det behöriga organet utgör en tillräcklig grund för att bibehålla ett starkt statligt inflytande över systemet. Mot bakgrund av detta föreslog utredningen att det statliga stödet till Svanen gradvis borde reduceras, och från och med år 2001 begränsas till stöd för utvecklingsarbete som inte omedelbart kan förväntas bära sina egna kostnader. Utredningen framhöll dock att staten är den yttersta garanten för systemet, vilket indirekt medför ett finansiellt ansvar. Utredningen bedömde att det var för tidigt att göra en utvärdering av verksamhetens bolagsform. Man föreslog därför inga ändringar i organisationen. Däremot klargjorde utredningen sin syn att Blomman och Svanen också fortsättningsvis borde handläggas av samma organ. Trots att ett öppet system för miljömärkning inte ingick i vad utredningen uppfattade som sitt uppdrag, framförde kommittén att ett helt öppet system som omfattar licensiering inte var förenligt med den nya standarden för miljömärkning (ISO 14024). Skälet till detta var att standarden föreskrev att ett miljömärkningsorgan har ansvar för bedömning och licensiering, och att tredjepartsintyg därmed inte kan göras bindande för organet. 8.3 Svanen ur konsument- och miljöperspektiv (2001) 5 År 1998 gav Nordiska ministerrådet en arbetsgrupp i uppdrag att belysa Svanen som ett miljö- och konsumentpolitiskt instrument samt att påvisa tänkbara utvecklingsmöjligheter. Uppdraget, som avrapporterades år 2001, omfattade följande: 1. Undersökning av konsumenternas kunskaper, hållningar, beteenden och behov i förbindelse med miljöinformation. 2. Undersökning av det nordiska miljömärkningssystemets miljöeffekter. 3. Utvalda organisatoriska frågor om: förnyad värdering av finansieringsstrukturen, nordisk profil; värdering av arbetsfördelningen, förnyad värdering av intresse- och myndighetsrepresentation i NMN, nationella styrelser/nämnder, expertgrupper värdering av tvistlösningsmöjligheter. 5 Nordiska ministerrådet, TemaNord 2001:522

5 4. Strategiska överväganden mot bakgrund av: analys av Svanenmärkningssystemet i förhållande till den kommande ISO-standarden för miljömärkning, analys av miljömärkningens roll i ett samlat överordnat miljöinformationssystem, överväganden i relation till EU:s miljömärke och andra nationella miljömärkningar. Svanens effekter på miljön Utredningen visade att miljömärkningens huvudsakliga produktområden och flesta produktgrupper hade betydelse för miljön. Det fanns dock också produktgrupper där miljömärkningen bedömdes vara av liten betydelse. Organisatoriska frågor Arbetsgruppen bedömde att det fanns klara driftsmässiga fördelar med att Blomman och Svanen administrerades samlat i samma organ på nationell nivå. Utredningen förordade att denna organisering skulle bevaras. Utredningen förordade också ett bevarande av ordningen att kriterieutveckling och certifiering utförs samlat i samma organ på nationell nivå. Arbetsgruppen uppmärksammade visserligen risken för motsättningar mellan miljö- och intäktshänsyn, med bedömde att det interna kvalitetsarbetet säkrade att ingen sammanblandning av rollerna skulle ske. Utredningen föreslog ändå vissa åtgärder för att minska risken för att trovärdigheten i systemet ifrågasätts på grund av rollkonflikten: den offentliga finansieringen bör knytas till och täcka en betydlig del av kriteriearbetet, så att detta görs oberoende av intäkter från licensieringen, den ekonomiska redovisningen av miljömärkningen måste klart skilja mellan kriterieutveckling å ena sidan och administration av märkningen å den andra. Finansiering och avgiftsstruktur Vad gäller finansieringen av Svanen föreslog arbetsgruppen att målet om självfinansiering skulle slopas samt att en minimiersättning för kriterieutveckling skulle fastställas. Detta skulle enligt utredningen minska risken för att motsättningar mellan miljö- och intäktshänsyn ska uppstå vid kriterieutvecklingen. Andra skäl för statlig finansiering uppgavs vara att miljömärkningens mål är politiskt önskvärda, att offentlig finansiering kan styrka Svanens trovärdighet hos allmänheten samt att kriterieutvecklingen är en infrastruktur som är nödvändig för att systemet ska kunna fungera. Arbetsgruppen föreslog också att avgifterna för så kallade mogna produktgrupper skulle sänkas. I vissa produktgrupper har kriterierna skärpts flera gånger och möjligheterna att skärpa dem ytterligare är små, liksom de potentiella miljövinsterna. För vissa produktgrupper uppfyller de flesta av produkterna på marknaden kraven för Svanen. Arbetsgruppen anförde att det i denna situation inte är rimligt att producenter ska erlägga full avgift för dessa produkter, eftersom Svanen då inte längre ger någon konkurrensför-

6 del. Sådana avgiftssänkningar skulle kunna genomföras på antingen nationell eller nordisk nivå. Strategiska överväganden om Svanen Arbetsgruppen rekommenderade att Svanens roll i förhållande till andra miljöinformationsverktyg borde preciseras, samt att potentialen för synergieffekter skulle undersökas närmare. Utredningen förordade också att val av nya produktgrupper borde fokusera mer på potentiella förbättringar för miljön och på konsumenternas behov, snarare än på producenternas behov. 8.4 Konsekvenser av öppna system för Blomman och Svanen (2005) 6 I skrivelsen Konsumenterna och miljön bedömde den svenska regeringen att frågan om öppet system för miljömärkning behövde utredas närmare. 7 Utredningen genomfördes internt på Regeringskansliet, och redovisades år 2005. I utredningen redovisades ett antal möjliga modeller för ett öppet system för miljömärkning för Svanen och Blomman. Den modell som utredaren bedömde vara mest ändamålsenlig var att konkurrensutsätta bedömning och certifiering. Även olika typer av efterkontroll skulle kunna utföras av privata aktörer på uppdrag av det behöriga organet MISAB. Utredaren redogjorde för tre primära följder av ett öppet system enligt huvudmodellen: Ett öppet system gör det möjligt att samordna ansökan om Svanen- och Blomman-licens med andra typer av certifiering som erbjuds av de fristående certifieringsorganen (exempelvis ISO-standarder). Företag kan komma att behöva ta ett större ansvar för dokumentation av ansökan, eftersom uppgifter idag ofta inhämtas automatiskt av MISAB, utan att ansökande producent involveras. Sådan samordning skulle enligt utredaren vara svår att åstadkomma med ett öppet system. En marknad för certifiering för Svanen och Blomman uppstår, om än av begränsad omfattning (ca 5-10 miljoner kronor årligen, dvs. mindre än en tiondel av hela marknaden för certifiering av miljöledningssystem). Den potentiella marknaden för certifiering bedömdes bli begränsad, vilket skulle innebära att konkurrensen inte vore tillräcklig för att någon betydelsefull effektivisering skulle komma till stånd. Utredaren bedömde att endast en handfull befintliga certifieringsorgan (omkring fyra stycken) skulle vara intresserade av att etablera sig på marknaden för certifiering för Svanen och Blomman. 6 Jordbruksdepartementet (Jo2005/719/KO) 7 Skr 2001/02:68

7 Tvärtom såg utredaren en risk för ökade kostnader för producenterna, eftersom den samordning som idag sker avseende inhämtning av produktinformation från underleverantörer skulle försvåras. Den administrativa bördan befarades således öka. Det fanns enligt utredaren heller ingen efterfrågan från producenterna på ett konkurrensutsatt, öppet system för certifiering. Inga företag som intervjuades kunde se några positiva effekter för deras del till följd av ett öppet system. Statens kostnader för bland annat kriterieutveckling bedömdes också öka till följd av ett ökat antal certifieringsorgan inom miljömärkningen. Certifieringsorganen måste enligt utredaren medverka i kriterieutvecklingen, men kan inte förväntas bära sina kostnader för detta. Sammanfattningsvis bedömde utredaren att en övergång till ett öppet system för certifiering på miljömärkningsområdet var möjligt att genomföra, men att vinsterna ur ett effektivitets- och kostnadsperspektiv inte var tillräckliga för att det skulle vara lämpligt. 8.5 The Nordic Swan (2008) 8 År 2007 gav Nordiska ministerrådet en arbetsgrupp i uppgift att göra en ny utvärdering av Svanen. Följande frågor skulle belysas: Förhållandet mellan Svanen och EU-Blomman; systemens respektive ställning och roll i de nordiska länderna Jämförelser och förtydligande av skillnader och likheter mellan Svanen och Blomman Möjligheter till koordinering och harmonisering med utblick mot nya förordningen för EU-Blomman Grunderna för offentligt stöd av miljömärkningen Hur kan samarbete/samverkan ske mellan Svanen och andra miljöinformationsinstrument i Norden? Hur har nordiska informationsstrategier för att informera allmänheten om Svanenmärkningen fungerat? Vilka konsekvenser har majoritetsbesluten i NMN i kriteriefrågor och val av produktgrupper fått? Förhållandet mellan Blomman och Svanen Arbetsgruppen konstaterade att NMN antagit en från-fall-till-fall-strategi för samordning av kriterier för Blomman och Svanen. Detta bedömdes fungera väl, och hade enligt utredningen lett till viss konvergens i kriterierna för de olika märkningarna. Utredningen tog dock inte ställning till huruvida Svanen och Blomman borde harmoniseras. Ett antal centrala frågor formulerades dock inför ett sådant ställningstagande: Vad är syftet med en harmo- 8 Nordiska ministerrådet, The Nordic Swan From past experiences to future possibilities (TemaNord 2008:529)

8 nisering? På vilken nivå bör en harmonisering ske genom att samordna urval av produktgrupper, nivå i kriterier eller avgiftssysten för de olika märkningarna? Utredningen rekommenderade att avgiftssystemen för Blomman och Svanen borde vara likartade, om systemen ska fortsätta att existera sida vid sida. Företag som använder miljömärkning borde också ges incitament att använda båda märkningarna parallellt. Svanen och andra miljöinformationssystem Utredningens bedömning var att det i hög utsträckning är möjligt att utnyttja synergier mellan Svanen och andra miljöinformationssystem. Miljömärkning uppgavs kunna kombineras med exempelvis livscykelanalyser i kriterieutvecklingen och med miljöledningssystem vad gäller datainhämtning. Sådan samordning bedömdes kunna leda till kostnadsbesparingar, förenklingar för företag, mer tillgänglig miljöinformation och lägre risk för ett förvirrande informationsöverflöd. Arbetsgruppens slutsats var att man mer systematiskt behöver bygga upp en kunskapsbas för olika miljöinformationssystem samt samla in och dra lärdom av goda exempel. Utredningen föreslog också att man kan öka samordningen mellan olika system genom gemensamma seminarier för utbyte av information, samordning av styrelseutnämningar och gemensamma projekt. Arbetsgruppen föreslog slutligen att en gemensam strategi för miljömärkningen skulle tas fram, tillsammans med konsumenter, miljömyndigheter och näringslivsmyndigheter. Syftet med denna strategi skulle vara att inordna miljömärkningen i det sammanhang som ges av olika strategier för integrerad produktpolitik (IPP).

9 Bilaga 9 9 Strategier för hållbar konsumtion och produktion I Statskontorets regeringsuppdrag påtalas synergieffekterna och kopplingen mellan miljömärkning och miljöanpassad offentlig upphandling samt behovet av att samordna insatserna inom området hållbar konsumtion och produktion. Dessa ambitioner har bland annat sitt ursprung i en övergripande strategi för en integrerad produktpolitik (Integrated product policy, IPP). I denna bilaga ges en översikt av framväxten och utvecklingen av denna strategi, på både europeisk, nordisk och nationell nivå. 9.1 IPP i EU År 1998 redovisades en första rapport om IPP på EU-nivå. 9 Syftet med rapporten var att ge en översikt över utvecklingen av IPP på nationell och internationell nivå, samt föreslå tänkbara delar i en framtida europeisk strategi. Enligt rapporten fanns flera motiv för en gemensam europeisk strategi: Aspekter som är centrala i IPP är också avgörande för en slagkraftig strategi för hållbar utveckling Befintliga åtgärder är inte effektiva, då de fokuserar på enskilda miljöproblem i stället för på livscykelanalys av produkter Avsaknad av gemensam strategi riskerar leda till olika angreppssätt i olika länder, vilket kan skapa handelshinder på den inre marknaden Ett främjande av miljövänliga produkter kan stärka Europas konkurrenskraft I utredningen fördes flera förslag fram på åtgärder på kort och lång sikt. Bland annat föreslogs att IPP borde involvera EMAS, att ett ramverk för ekodesign skulle tas fram och att miljöaspekter skulle föras in i offentlig upphandling. Strategi för IPP (2001 2003) 10 År 2001 publicerade EU-kommissionen en grönbok om IPP. I grönboken skisserades en strategi för att främja utvecklingen av en marknad för miljövänligare produkter. Strategin avsågs komplettera annan miljöpolitik, genom att utnyttja outnyttjade potentialer för att förbättra produkter och tjänster genom hela deras livscykel. I strategins centrum stod frågan om hur man på effektivast tänkbara sätt kan utveckla grönare produkter, och få konsumenterna att acceptera dem. Kommissionen anförde att man måste 9 European Commission: DGXI, Integrated Product Policy A study analysing national and international developments with regard to Integrated Product Policy in the environment field and providing elements for an EC policy in this area. Executive Summary (March 1998) 10 KOM (2001) 68 slutlig

10 tillämpa en blandning av olika styrmedel, och att inget enskilt instrument bör favoriseras. Mot bakgrund av grönboken och remissförfarandet publicerade kommissionen ett meddelande år 2003, där en IPP-strategi formulerades. Strategin bygger på fem huvudprinciper: Livscykelperspektiv produktens samlade miljöpåverkan från vaggan till graven Samarbete med marknaden uppmuntran till företag som strävar efter hållbar utveckling Aktörssamverkan alla berörda parter (bl.a. industri, konsumenter och den offentliga sektorn) uppmuntras att engagera sig Ständiga förbättringar kravnivån för produkterna bör höjas kontinuerligt Kombination av olika styrmedel produktmångfalden är stor, varför IPP bör kunna omfatta styrmedel som är både lokala eller internationella, frivilliga eller obligatoriska Kommissionen lyfte fram tre huvudfunktioner för strategin: Bidra till att lösa problem som pekas ut i strategin för hållbar utveckling och i sjätte miljöhandlingsprogrammet, Komplettera befintliga strategier, genom sitt livscykelperspektiv, Förbättra samordning och samstämmighet mellan den miljöorienterade produktpolitikens styrmedel. Handlingsplan för hållbar konsumtion och produktion (2008) I sin handlingsplan för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik skriver EG Kommissionen att det finns i dag ett större behov än någonsin att gå över till mer hållbara konsumtions- och produktionsmönster. 11 I handlingsplanen presenteras kommissionens strategi för att stödja ett integrerat angreppssätt i EU och internationellt i främjandet av hållbar konsumtion och produktion och en hållbar industripolitik för EU. Kärnan i handlingsplanen är en dynamisk ram för att förbättra produkternas energi- och miljöprestanda och väcka konsumenternas intresse för sådana produkter. Bland annat ska ambitiösa standarder fastställas för hela den inre marknaden, systematisk tillgång till incitament och upphandling ska garantera bättre produkter. Vidare ska kvaliteten på konsumentinformationen höjas genom enhetligare och enklare märkningsregler för att skapa en efterfrågan som stöder denna politik. Insatserna kommer framför allt att riktas mot produkter som har en betydande potential för att minska miljöpåverkan. Det gäller att skapa en god cirkel : att förbättra produkternas totala 11 Meddelande från Kommissionen till Europaparlamentet, Rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik. Bryssel den 16.7.2008. KOM(2008) 397 slutlig.

11 miljöprestanda under hela deras livscykel, främja och stimulera efterfrågan på bättre produkter och bättre produktionsteknik och hjälpa konsumenterna att göra bättre val genom enhetligare och enklare märkning. Problemet enligt Kommissionen är att det på det hela taget saknas ett tillräckligt samband mellan frivilliga verktyg och lagstiftning, och att potentiella samverkanseffekter mellan de olika verktygen inte utnyttjas tillräckligt. Tillämpningen är inte tillräckligt dynamisk och framåtblickande för att produkternas prestanda skulle utvecklas. Sinsemellan olika nationella och regionala strategier sänder motstridiga signaler till producenterna, vilket leder till att den inre marknadens hela potential inte utnyttjas. Den nya politiska strategin integrerar de olika politiska instrumentens potential och tillämpar dem dynamiskt. Den omfattar följande åtgärder: Utvidgning av direktivet om ekodesign till att omfatta alla energirelaterade produkter (nytt direktiv fastställt år 2009) Produktmärkningen enligt direktivet om energimärkning och förordningen om miljömärke vidareutvecklas (nytt direktiv och ny förordning fastställda år 2009) Kriterier för energieffektivitet och miljökriterier kommer att användas för att etablera en harmoniserad grund för offentlig upphandling (meddelande om miljöanpassad upphandling år 2008) Insatser i syfte att utveckla smartare konsumtion, bl.a. engageras återförsäljare och producenter i miljöanpassning av sin verksamhet och sina distributionskedjor (pågår nu i ett så kallat Retail Forum). Ny förordning för EU:s miljömärke Blomman (2009) I motiveringen till den nya förordningen om Blomman anges också som grund ett integrerat angreppssätt; förordningen har utformats så att den bättre överensstämmer med andra åtgärder för hållbar produktion och konsumtion, i syfte att stärka synergieffekter mellan olika produktrelaterade politiska instrument och Kommissionen högprioriterar arbetet med att fastställa en övergripande ram för ett integrerat genomförande av en instrumentmix. Detta ligger i linje med den integrerade produktpolitiken. 9.2 IPP i Sverige Ett antal strategidokument som bygger på EU:s handlingsplaner har tagits fram i Sverige under senare år inom detta område: Tänk om! En handlingsplan för hållbar konsumtion för hushållen. Regeringens skrivelse 2005/06:107 Strategiska utmaningar en vidareutveckling av svensk strategi för hållbara utveckling. Regeringens skrivelse 2005/06:126 Miljöanpassad offentlig upphandling. Regeringens skrivelse 2006/07:54. EU:s integrerade angreppssätt framgår inte lika tydligt i dessa skrifter, men det finns exempel där regeringen lyfter fram sambandet mellan olika verk-

12 tyg inom området hållbar konsumtion och produktion. Regeringen skriver i det nationella programmet för hållbar konsumtion och produktion att det finns ett särskilt behov av samordning och tvärsektoriell samverkan inom detta område, då dessa frågor behandlas inom flera olika sakområden. Ett exempel på detta finns i skrivelsen om miljöanpassad offentlig upphandling, som bygger på EU:s program för den integrerade produktpolitiken (IPP). Bland de fyra strategiska områden för att öka graden av miljöanpassad upphandling skriver regeringen under rubriken Erbjud ett effektivt och enkelt verktyg följande: Målsättningen för EKU-verktyget 12 bör tydliggöras. Kvaliteten, innehållet och nivån på miljökriterierna bör ses över liksom användarvänligheten och funktionaliteten. EKU-verktyget bör återlanseras och marknadsföras. Sambanden mellan EKU och miljömärkningen bör tydliggöras. 9.3 IPP i Norden Under Nordiska ministerrådet (NMR) finns ett flertal fackministerråd, bland annat ett ministerråd för miljö (MR-M). Under ministerrådet för miljö finns åtta arbetsgrupper, med olika uppgifter. Bland annat finns en arbetsgrupp för hållbar konsumtion och produktion (HKP), som är ett samarbetsforum för miljö-, konsument- och näringssektorerna. Tidigare har gruppen benämnts POMS-gruppen (Produktorienterad miljöstrategi, 1998 2002) och NMRIPP (Nordiska ministerrådets grupp för integrerad produktpolitik, 2002 2008). Enligt arbetsgruppens gällande mandat är dess överordnade målsättning att konsumtion och produktion sker på ett sådant sätt att miljö- och hälsotillståndet kan förbättras och resursanvändningen är effektiv och hållbar. 13 Gruppen har bland annat i uppdrag att bidra till genomförandet av Nordiska ministerrådets Miljöhandlingsprogram 2009 2012. Målen i miljöhandlingsprogrammet är bland annat följande: Vidareutveckla styrmedel och skapa förutsättningar för ökad materialoch energieffektivitet bland annat genom nordiska inspel till genomförandet av EU:s direktiv om eko-design samt till det nya ramdirektivet för avfall Förbättra samordningen och användningen av olika instrument för miljöinformation, till exempel mellan Svanen, EU-Blomman, miljövarudeklarationer och annan märkning Stimulera fortsatt utveckling av teknikupphandling och offentlig upphandling som bidrar till en ökad andel ekoinnovativa och kostnadseffektiva varor och tjänster på marknaden Utveckla klimataspekterna inom ramen för Svanenmärkningen 12 Internetbaserat verktyg för ekologiskt hållbar upphandling, som utvecklas och administreras av Miljöstyrningsrådet AB. 13 Mandat for Hållbar Konsumption og Produktion 2009-2012 (www.norden.org)

13 Främja hållbar konsumtion och produktion genom att utveckla legala förutsättningar och ekonomiska styrmedel Under år 2010 fokuserar arbetsgruppen på miljöanpassad offentlig upphandling, miljöinformation och hållbar livsstil, miljöinnovationer (bl.a. ekodesign), miljömärkningen Svanen och internationella inspel. 14 14 Arbetsprogram 2010 för arbetsgruppen Hållbar konsumtion och produktion

14 Bilaga 10 10 Processbeskrivningar för Svanen och Blomman 10.1 Svanen Kriterieutveckling Förslag Förslag om vilka produktgrupper som ska märkas kommer in från intressenter inklusive myndigheter, producenter och handeln. Sekretariatsledamöterna (SLM), en grupp som träffas cirka 10 gånger om året, går igenom listan på inkomna idéer och väljer ut de som ska genomgå en liten s.k. RPSanalys (relevans, potential, styrbarhet se nedan). SLM är på så sätt beställare av RPS-analyser. Uppdragen läggs ut på respektive nordisk områdeskoordinator (utvecklingschef) i de olika länderna. Liten RPS-analys ( RPS light ) En s.k. liten RPS-analys genomförs för ca.10 produktgrupper om året. Analysen omfattar tre aspekter: relevans, potential och styrbarhet. Det betyder att man undersöker om det finns ett stort miljöproblem som produkten är kopplad till (relevans, R), om det finns utrymme för förbättringar (potential, P) och om miljömärkningen kan påverka valet av produkter och deras utveckling (styrbarhet, S). MISAB uppger att man prioriterar de områden som har störst potential att minska miljöbelastningen samt att ta fram miljömärkning för de produkter som används i stor mängd och av många människor. Styrbarhetsdelen av analysen år svåraste, uppger MISAB. Frågor som ska besvaras är: På vilket sätt kan Svanen göra något åt problemet? Går det att skriva kriterier för denna produktgrupp? Går det att kontrollera produkterna? Finns det intresserade producenter? Finns det en efterfrågan från konsumenter? RPS-analysen beskrivs också som ett led i att värdera MISAB:s affärsidé; om denna marknad vill använda miljömärkning som ett konkurrensmedel, ett enkelt och effektivt sätt att visa sitt miljöansvar. En liten RPS-analys är en ganska summarisk process. Resursåtgången är en personvecka per produktgrupp. Resultaten presenteras för SLM, som fattar beslut om att gå vidare med förstudier. Under ett normalår blir det tre produktgrupper som bedöms vara intressanta att gå vidare med i en förstudie. Förstudie( stor RPS ) En förstudie är ett omfattande arbete och genomförs av en nordisk projektgrupp med personer från alla nordiska sekretariat, en nordisk projektledare och med en nordisk ledningsgrupp (SLM). Vid en stor RPS går man ut på marknaden och pratar med alla intressenter om miljöproblemen med pro-

15 dukterna i fråga samt gör en marknadsundersökning för att pejla intresset för en miljömärkning av produktgruppen. Detta kan jämföras med vilken produktutveckling och produktlansering som helst, vilket beskrivs av MISAB som ren businessverksamhet, ett eget riskprojekt. En förstudie ( stor RPS ) kan ta up till ett år att slutföra. Projektgruppen består ofta av fyra personer inklusive projektledare med egen budget. Det är mycket kontakter med olika intressenter, expertgrupper, hearings mm. Det är vanligt att man också använder konsulter i förstudier, exempelvis för marknadsöversikter, dvs. för att kartlägga hur det ser ut i världen inom området. Förstudien avrapporteras till områdeskoordinatorn (OK) i respektive land. Slutrapporten från förstudien lämnas till den nordiska ledningsgruppen. Slutsatsen kan vara att starta upp arbetet med att utveckla kriterier för produktgruppen, eller att att det är för krångligt, att det finns för stora skillnader mellan de olika länderna, att det inte går att ta fram gemensamma kriterier osv. En förstudie kostar mellan 3 400 tkr för stor och komplexa produktgrupper, t.ex. livsmedelsbutiker, och 100 tkr för mindre som t.ex. kopiatorer. Uppstart av kriteriearbetet Beslut om uppstart av kriteriearbetet inleds med en nationell behandling i de nationella nämnderna, dvs. den svenska miljömärkningsnämnden för Sveriges del. Nämndernas ställningstaganden skickas till den nordiska miljömärkningsnämnden, där man kan rösta om kriterier ska tas fram eller inte. För tre år sedan togs koncensuskravet bort nu är det majoritetsbeslut. Den nordiska nämnden fattar beslut om att starta kriteriearbetet och tar fram ett projektplan. Två centrala frågor är: Hur får vi in information från marknaden? Hur förankrar vi kriterierna ute i samhället? Tidigare var det ett akademiskt/vetenskapligt arbetet att ta fram kriterier. Nu är det integrerat med marknadstänkande. Införsäljningen mot marknaden börjar redan vid kriterieutveckling. Vem vill använda miljömärkningen? Ibland används pilotföretag som remissinstanser det gäller att få med branschen i kriterieutvecklingen, som ett led i marknadsföringen. Nu kommer kontrollcheferna i respektive land in i arbetet, dvs. de som hanterar ansökningarna. Krav på dokumentation för ansökan om märkning ska tas fram. Hur bevisa att man uppfyller miljökraven? Vilken testmetod ska användas? Ska intyg krävas och hur ska intygen se ut? Kriterier är juridiska dokument som inte ska vara öppna för tolkningen och som ska uppfylla krav på att vara: Rättvisa Sökarvänliga Användarvänliga

16 Beslut om kriterier Kriterieförslaget skickas på remiss, som en del i förankringsarbetet. Det rör sig om ett 100-tal instanser i respektive land. Remissvaren läggs ut på hemsidan och sammanställs. Förslaget omarbetas efter remissrundan. De nationella nämnderna är också remissinstanser. Nämndens ledamöter utses personligen men har ofta varit med i beredningen av ärenden i sina respektive organisationer. Den nationella nämnden tar ställning till om man vill ha kriterier eller inte Ja eller Nej. Förslaget går sedan till den Nordiska miljömärkningsnämnden, där ordförande i respektive nationell nämnd representerar sitt land. Det är ett majoritetsbeslut och kriterierna gäller oftast i tre fyra år. Framtagning av kriterier tar i genomsnitt ett år och kan kosta mellan en halv och en miljon kronor. Utvärdering av befintliga kriterier/revidering av kriterier Efter ett år, ibland två, görs en liten utvärdering av nya kriterier. Inriktningen av utvärderingen är hur kriterierna har fungerat med avseende på att kraven ska vara särskiljande, hanterarvänliga och på rätt kravnivå m.h.t. företagens möjligheter att uppnå kraven. Underlaget för utvärderingen är licensieringen, då man samlar de som arbetar med licensiering i de olika länderna. Utvärderingen kan även omfatta förhandlingar. Det innebär att tidsschemat blir följande: År 1 kriterieutveckling År 2 utvärdering År 3 översyn/revidering År 4 nya kriterier beslutade Därmed kan två dokument bli giltiga samtidigt i slutet av år 4. Revidering kan motiveras av att kraven är för lågt satta. Man tillämpar olika strategier; ibland låga krav, ibland höga. T.ex. ställdes krav på lysrör utan kvicksilver och inga licenser delades ut på fem år på grund av att kraven var för högt ställda. Marknadsföring Kraven säljs in i samband med kriterieutvecklingsarbetet. Företagen måste göra en varumärkesanalys som underlag för om de vill ansöka om licens. Ansökan Att licensera att företags produkt kan ta mycket tid. Ansökningsavgiften på 18 tkr är låg och täcker inte detta arbete utan årsavgifterna ska också delvis finansiera licensieringen. Miljömärkningsorganet i respektive land, i Sverige MISAB, ansvarar för licensansökningar, genomför kontroller och utfärdar licenser.

17 Licensiering Licenseringsproceduren beskrivs av MISAB som konsumentmakt på producentmarknaden. Det är ett samspel mellan MISAB, det sökande företaget och företagets underleverantörer. Processen görs under sekretess underleverantörerna kräver ett juridiskt sekretessavtal med MISAB, nondisclosure agreement, där MISAB blir skadeståndsansvarig om uppgifter offentliggörs. Detta beskrivs av MISAB som en viktig källa till framgång. Som statligt bolag omfattas inte MISAB av offentlighetsprincipen. MISAB har byggt upp ett datasystem för att hantera den stora mängden produktinformation från underleverantörerna. Databasen är gemensam för de nordiska länderna och bygger på ett gemensamt beslut om databasens information. Den innehåller uppgifter om t.ex. papper, kemikalier, tryckfärger, lacker, färger osv. Databasen är tillgänglig för MISAB när det kommer in nya ansökningar från företag med samma underleverantörer. Man kan kontrollera uppgifter utan att på nytt kräva in uppgifter från underleverantörerna. MISAB informerar berörda branscher om möjligheten att miljöanpassa sina produkter och ansöka om en miljömärkningslicens. När företagen lämnar in en ansökan betalar de en ansökningsavgift och MISAB granskar inlämnade tester och dokumentation samt gör ett kontrollbesök i samband med licensansökan. Om allt stämmer får företaget sin licens och har då rätt att marknadsföra och sälja sin produkt märkt med Svanen. Den årliga licenskostnaden är baserad på försäljningsintäkterna (normalt 0,3 procent för Svanen) från den miljömärkta produkten. När kraven höjs måste företaget återigen klara de nya kriterierna och ansöka på nytt för att få behålla sin licens. Beslut om licens fattas av kontrollchefen, på förslag av handläggaren. Avslag på en licensansökan kan formellt överklagas till styrelsen, men få besvär har inkommit. Kalibrering mellan länderna Det är viktigt att det blir en gemensam bedömning av om producenter uppfyllt kriterierna i de olika länderna. De olika ländernas kontrollchefer träffas regelbundet för att bl.a. fatta gemensamma beslut om tolkning eller vilken dokumentation som ska krävas av sökanden. För t.ex. pappersbruk ska man uppfylla krav både vad gäller papper och skogsbruk. Här använder sig MISAB av skogsbruksstandarder t.ex. lokala beslut enligt FSC-kraven för skogscertifiering. MISAB ska vara konkurrensneutralt. En nordisk kontrollchef har också utsetts, för avgörande av tvister eller oliktänkande mellan de olika miljömärkningssekretariaten. Licensen är en generell licens för Svanen som gäller i Sverige, men ska registreras i de övriga nordiska länderna. Efter registrering kan licensen användas i hela Norden. Syftet med registrering är dels för att hålla reda på vilka Svanmärkta produkter som säljs, dels uttag av nationella avgifter, baserad på omsättning i respektive land.

18 PR-arbete MISAB bedriver många aktiviteter för att skapa efterfrågan på Svanenmärkta produkter, exempelvis kampanjer. Man gör detta i samarbete med producenternas eget PR-arbete, vilket ger trovärdighet. Efterkontroll Under licensperiodens 2 3 år görs efterkontroll, exempelvis år 2008 gjorde MISAB en efterkontroll av alla tvättmedel som fått Svanen-märke. Kontrollen innebär att man köper in tvättmedlen och analyserar innehållet. Butiker besöks var 18:e månad. Producenterna vill ha tuffa kontroller då detta ger en trovärdighet till märkningen. Det finns också en löpande inrapportering från licenshavare. Producenterna har en skyldighet att meddela ändringar i produktsammansättningar. MISAB har fem personer ute i landet som gör producentbesök, bl.a. för att göra efterkontroller. Marknadskontroll Detta innebär en kontroll av att Svanen används på rätt sätt, en varumärkeskontroll av framför allt de som använder märket utan licens. Syftet är att skydda varumärket och licenstagarna. Minst en gång i månad får MISAB anmälningar om företag som använder Svanen utan licens. Ett par tre gånger om året rör det sig om större problem. Ofta är det konkurrenter som rapporterar till MISAB, som dock inte bedriver några aktiva kontrollinsatser. 10.2 Blomman EUEB är den kommitté inom EU som hanterar miljömärkningsfrågor. Det är en öppen organisation där förutom de 27 EU-länderna även miljöorganisationer, branschorganisationer m.fl. deltar. Kriterieutveckling EU-kommissionen upphandlar kriterieutveckling. En eller flera nationella behöriga organ kan ta på sig uppgiften, och får i sin tur lägga ut uppdraget på en konsult, t.ex. har detta hänt i Italien. Arbetet finansieras av kommissionen men berörda länder kan även skjuta till egna statliga medel. Kostnaden ligger på mellan 200 och 400 tkr och det tar ca ett halvår at få fram ett utkast till kriterier. Utkastet kan generera mycket ändringar och kan skickas tillbaka till uppdragstagaren för omarbetning. Kommissionen kan ta hand om mindre ändringar. En arbetsgrupp inom EUEB (AHWG) tar hand om förslag till kriterier och träffas 1 3 gånger beroende på produktgrupp och intresse. Inom EU görs sedan en inter-service consultation, dvs. intern remissomgång då förslaget remitteras till andra sekretariet inom EU-kommissionen. Detta kan också leda till stora ändringar i kraven. Problemet med detta arbetssätt är att det kan dra ut på tiden. Kriterier för trycksaker har tagit 10 år.

19 MISAB:s uppgift Det svenska miljömärkningsorganet MISAB har flera roller att spela rörande miljömärket Blomman, på uppdrag av regeringen. Det omfattar att delta i EUEB:s möten, delta i AHWG och ta på sig uppdrag att utveckla kriterier. MISAB är en aktiv part i kriterieutveckling på de områden MISAB prioriterar, dvs. områden som är viktiga för Svanen t.ex. papper. För områden som inte är så viktiga för Sverige, Norden och Svanen, exempelvis campingplatser och jordförbättringsmedel, är rollen att bevaka det arbete som pågår. EUBC träffas tre gånger om året. Det finns också lika många möten i Competent Body Forum, där man diskuterar reklamationer, tolkningar etc. Omröstning Kriterier fastställs genom majoritetsbeslut i Regulations Committee, som består av de 27 ländernas representanter (plus Norge). Efter omröstning går kriterierna till EU-kommissionen för översättning, juridisk granskning och publicering. Inför omröstningen förankras utkastet i den svenska miljömärkningsnämnden och nämndens synpunkter skickas vidare till departementet som underlag för regeringens beslut. Förslaget går på intern remiss inom RK och utfallet blir instruktioner för hur MISAB ska agera i Regulations Committee, t.ex. vilka krav Sverige ska rösta om. Kontakter med departementet kan förekomma även under processen i Regulations Committee. Inom kommittén finns stora skillnader mellan olika länder och grupperingar, där nationella och regionala intressen värnas. Marknadsföring Marknadsföringen av Blomman sköts av PR- och informationsavdelningen. Den stora skillnaden mot Svanen är den ringa omfattningen av Blomman. Licensiering Producenter söker licens i landet där man tillverkar produkter, i marknadslandet eller i sitt eget land. Företag utanför EU får välja var man ska söka licens. Koreanska företag kan t.ex. söka licens i Sverige som gäller inom hela EU. Årsavgiften, som betalas i ansökarlandet, uppgår till maximalt 250 tkr. (ändras nu 2010 till endast 15 tkr) Detta kan ibland leda till tävling mellan länder om att locka till sig ansökningar. Man kan konkurrera med service, kundrelationer, handläggningstider, erbjuda hjälp på marknaden, PR osv. Företag vill söka licens i länder där man har hög kompetens. Licensiering av Svanen bygger till större del på dokumentation från tredje part, medan för Blomman använder man intyg från den sökande. Detta kan dock skilja sig mellan olika länder. Licenseringsprocessen för Blomman är enklare och det finns ingen databas motsvarande den som har byggts upp för Svanen. Det sker ingen samordning mellan länderna vid licensering. En webbaserade ansökningsförfarande är planerad. Licenser gäller i hela EU men producenten kan också välja vilka länder licensen ska gälla för. Det sker ingen registrering av produkter som får licens.

20 Efterkontroll/marknadskontroll Detta fungerar på samma sätt som för Svanen och licensen är giltig i tre år. Sverige tar ansvar för sina licensinnehavare. Det finns ingen systematisk efterkontroll och här finns inte heller några direktiv eller riktlinjer. MISAB har inget ansvar för efterkontroll av Blommanlicenser. Marknadskontrollen bygger på anmälningar man har bara resurser att reagera på anmälningar. För Svanen däremot finns efterkontrollplaner och ett kvalitetssäkringssystem. Beskrivningen avser tiden innan den nya förordningen trädde i kraft. Hantering inom MISAB Inom MISAB har arbetet med Svanen och Blomman integrerats. Tidigare fanns en person som arbetade bara med Blomman, nu en koordinator på cirka halvtid. Kriterie- och licensarbetet läggs på motsvarande Svanenhandläggare. Även fakturering och annan administration är integrerat. Detta har inneburit att många fler har blivit insatta i Blomman. Samtidigt rör det sig om en låg nivå Blomman svarar för cirka 5 procent av verksamheten. Man har olika syn på avgifterna; avgiften för Svanen går tillbaka till PR medan för Blomman är det bara en avgift. Översyn av procedurer och rutiner I samband med ikraftträdandet av EU:s nya miljömärkningsförordning kommer arbetsformerna och rutiner att ses över, med en högre grad av centralisering, i syfte att effektivisera kriterieutvecklingsarbetet. Den praktiska utformningen av de nya rutinerna har dock ännu inte fastställts.

21 Bilaga 11 11 Vad är miljöanpassad offentlig upphandling? 11.1 Vilka uppgifter ingår i miljöanpassad offentlig upphandling? Miljöanpassad offentlig upphandling 15 innebär att ställa miljökrav vid offentlig upphandling. Syftet är att utnyttja den mycket omfattande offentliga upphandlingen som en drivkraft på marknaden för att främja miljövänliga och hållbara varor och tjänster. För att kunna ställa miljökrav vid upphandling behövs verktyg i form av bl.a. enhetliga kriterier för miljöanpassade varor och tjänster. Upphandlingskriterierna består av förslag till miljökrav som kan användas vid upphandling av varor, tjänster och entreprenader. Under varje kriterieområde finns även relaterad information och vägledningar. Upphandlingskriterierna är framtagna i en omfattande kvalitetssäkringsprocess där viktiga intressenter från både privat och offentlig sektor deltar. Kriterierna syftar till att göra det enklare för upphandlare att ställa miljökrav men också att upplysa leverantörer/anbudsgivare om vilka miljökrav som kan förekomma i upphandling. 11.2 Vem är ansvarig för miljöanpassad offentlig upphandling? I Sverige är det Miljöstyrningsrådet, ett delstatligt bolag, som ansvarar för miljöanpassad offentlig upphandling. Miljöstyrningsrådets uppdrag är att utveckla och administrera verktyg för en hållbar utveckling och att stödja näringsliv och offentlig förvaltning att vidareutveckla miljöarbete på ett systematiskt och kostnadseffektivt sätt. Miljöstyrningsrådet ska bidra till minskad miljöpåverkan och förbättrad miljöprestanda i organisationer, från varor och tjänster samt ge förutsättningar för att användningen av de verktyg som rådet förvaltar över kan ske på marknadsmässigt goda och konkurrensneutrala villkor av alla organisationer oavsett storlek och verksamhetsinriktning. Miljöstyrningsrådet utarbetar och tillhandahåller kriterier för miljöanpassad upphandling för vanligt förekommande produktgrupper (Miljöstyrningsrådets Upphandlingskriterier, tidigare benämnt EKU-verktyget). Bolaget bedriver också en omfattande informationsverksamhet om upphandlingsfrågor via Internet, informationsskrifter och utbildningar samt en Helpdesk. Dessutom är Miljöstyrningsrådet huvudman och registreringsorgan i Sverige för EU:s miljölednings och miljörevisionsordning, EMAS, i vilket ingår att 15 Green Public Procurement, GPP

22 stödja och främja införandet av EMAS samt registrera och upprätthålla ett nationellt register över de organisationer som klarat EMAS-kraven. Miljöstyrningsrådet är också huvudman för ett system för miljövarudeklarationer, EPD, i vilket ingår att administrera arbetet i den tekniska kommittén samt att registrera godkända miljövarudeklarationer och upprätthålla ett register över godkända miljövarudeklarationer både nationellt och internationellt. Miljöstyrningsrådets arbete med kriterier för miljöanpassad offentlig upphandling innebär mer konkret att arbeta enligt den av regeringen i mars 2007 beslutade handlingsplan för miljöanpassad offentlig upphandling (2007 2010). Handlingsplanen omfattar fyra strategiska mål: 1. Statliga myndigheter - styrning och kompetens 2. Engagera politiker och andra beslutsfattare på lokal och regional nivå 3. Säkerställ kompetensen bland upphandlare 4. Erbjud ett effektivt och enkelt verktyg Miljöstyrningsrådets upphandlingsverksamhet under år 2008 omfattade kriteriearbete samt olika former av information och vägledning för upphandlare. Arbetet innebar dels uppdatering av existerande kriterier dels påbörjande av arbete med kriterier för nya produktområden. Under år 2007 pågick ett parallellt kriteriearbete (både uppdatering och nyutveckling) inom 13 produktområden. Under året presenterade EU-kommissionen underlag och förslag till upphandlingskriterier för 10 produktområden, av vilka flertalet redan omfattas av Miljöstyrningsrådets Upphandlingsverktyg. Den beslutande kommittén godkände under året kriterier för fyra nya produktområden. Det totala antalet produktområden i Miljöstyrningsrådets Upphandlingsverktyg uppgick vid årets slut till 42. Under året utarbetades vägledningsdokument för fem olika områden och arbete pågick för ytterligare tre. Något eget regleringsbrev finns inte för Miljöstyrningsrådet utan anslagen till bolaget kanaliseras via Naturvårdsverket. Enligt regleringsbrevet ska Naturvårdsverket betala ut 11 000 000 kronor till AB Svenska Miljöstyrningsrådet för arbetet med miljökrav vid offentlig upphandling. Detta statliga ekonomiskt tillskottet under år 2008 gäller för verksamheten det andra året av regeringens treåriga handlingsplan för miljöanpassad offentlig upphandling. Därutöver fick Miljöstyrningsrådet 0,5 miljoner kronor för informationsinsatser m.m. om EMAS. Därtill kommer registrerings- och årsavgifter för EMAS och EPD om ca 1,5 miljoner kronor. Bolagets omsättning för år 2008 uppgick till drygt 16 miljoner kronor och antalet anställda till nio. 11.3 EU-kriterier EU-kommissionen har tagit initiativ till att utarbeta förslag till miljökriterier för ett antal produktgrupper med ambitionen att försöka harmonisera upphandlingsprocessen så att dessa används i olika EU-länder så långt det är möjligt. EU-kommissionen har som målsättning att varje medlemsland

23 beaktar EU-kriterierna inom ramen för respektive lands handlingsplan för miljöanpassad offentlig upphandling. En första omgång kriterier togs fram med hjälp av en konsult i samband med utarbetande av en träningsmodul (Training Toolkit) som skulle underlätta för upphandlare att, i ökad utsträckning, ställa miljökrav vid upphandling. Kriterierna utarbetades fram efter en gemensam mall och åtföljdes av motiv och viss bakgrundsinformation. Kriterierna omfattade: Kopierings- och grafiskt papper IT-produkter Rengöringsprodukter och tjänster Konstruktion Transporter Möbler Textilier Elektricitet Livsmedel och måltidstjänster Trädgårdsprodukter och tjänster EU-kommissionen har fortsatt sitt arbete med att ta fram ytterligare förslag till miljökriterier för 10 nya produktgrupper med hjälp av en annan konsult. Dessa omfattar: Luftkonditionering och värmepumpar Kokare av olika slag Kombinerad hetvatten- och värmeproduktion Golvbeläggning Mobiltelefoner Vägmaterial och trafiksignaler Vägbelysning och trafikskyltar Värmeisolering Väggbeklädnad Fönster Dessa förslag till miljökriterier genomgår för närvarande samma analys och utvärdering som de första tio kriterierna. Miljöstyrningsrådet har även för dessa produktområden gjort en genomgång och jämförelse med vad som gjorts i Sverige. Även för dessa kriterier behövs ett arbete med att se över dem för anpassning till Svenska förhållanden. Miljöstyrningsrådet har upprättat en plan för hur EU:s föreslagna miljökriterier kan inlemmas i Miljöstyrningsrådets upphandlingsverktyg framöver och därmed i den svenska handlingsplanen för miljöanpassad upphandling. 11.4 Svenska kriterier Miljöstyrningsrådet har gjort en analys av hur EU:s kriterier är utformade i förhållande till de svenska kriterier som finns i Miljöstyrningsrådets upphandlingsverktyg. En slutsats är att det blir svårt att direkt anta EU-kriterierna i Sverige. Det beror bland annat på att en hel del förhållanden naturligt