Den nya grundskolan En studie om hur den svenska grundskolan kom att förändras kom att förändras i och med skolreformerna i början på 1990-talet.

Linköpings universitet Lärarprogrammet Anna Andersson Den nya grundskolan En studie om hur den svenska grundskolan kom att förändras kom att förändras i och med skolreformerna i början på 1990-talet. Examensarbete 15 hp Kurs: 9SHA31 Handledare: Per Jansson Institutionen för Ekonomisk och Industriell Utveckling. 1

Institutionen för ekonomi och industriell utveckling 581 83 LINKÖPING Seminariedatum Språk Rapporttyp ISRN-nummer Svenska/Swedish Uppsats avancerad nivå Examensarbete C-uppsats Titel Den nya grundskolan - En studie om hur den svenska grundskolan kom att förändras i och med skolreformerna i början på 1990-talet. Title The new elementary school - A study of how the Swedish elementary school changed with school reforms in the early 1990s. Författare Anna Andersson Sammanfattning Syftet med den här konsumtionsstudien var att undersöka hur den svenska grundskolan kom att förändras i och med de skolreformer som genomfördes i början av 1990-talet. Syftet var även att studera vilka effekter som dessa reformer fick. 1990-talet s skolreformer ledde till att styrningen av skolan decentraliserades. I och med decentraliseringen kom även finansieringen av skolan att förändras. Tidigare hade en del av det statliga bidraget varit öronmärkt för att finansiera skola, men detta kom nu att ändras. Kommunerna fick i och med förändringen själva bestämma hur mycket pengar som skulle gå till skolan. Skolan kommunaliserades och fick ett ändrat huvudmannaskap. Det ändrade huvudmannaskapet möjliggjorde även för privata aktörer att agera huvudmän. 1992 kom friskolereformen som gjorde det lättare för fristående skolor att etableras. I och med dessa reformer fick skolorna en ökad lokal frihet att organisera sin verksamhet. Det förändrade huvudmannaskapet och friskolereformen kom att skapa en ny skolmarknad, där medborgarnas valfrihet stod i fokus. Medborgarna skulle nu få en större möjlighet att välja bland olika skolor. Detta kom att leda till att den tidigare gamla tanken om en rättvis skola med en likvärdig utbildning för alla elever, kom att ställas mot nya tankar om valfrihet. Nyckelord Skolreformer, decentralisering, kommunalisering 2

Innehållsförteckning: 1. Inledning, syfte och frågeställningar s.5 1.1 Inledning s.5 1.2 Syfte s.6 1.3 Frågeställningar s.6 1.4 Avgränsningar s.6 1.5 Disposition s.6 2. Metod s.8 2.1 Urval av empiri s.8 2.2 Källkritik s.8 3. Bakgrund s.9 3.1 Införandet av folkskolan 1842 s.9 3.2 Bottenskolan s.10 3.3 Den nya grundskolan s.11 3.4 1970- och 1980-talet s.12 3.5 Sammanfattning s.13 4. 1990-talets skolreformer och dess effekter s.14 4.1 1990-talets skolreformer s.14 4.1.1 Decentraliseringen s.14 4.1.2 Kommunaliseringen och ändrat huvudmannaskap för skolan s.15 4.1.3 Ändrad finansiering s.16 4.1.4 Friskolereformen s.17 4.1.5 Sammanfattning s.18 4.2 Effekterna av 1990-talets skolreformer s. 19 4.2.1 Från detaljstyrning till målstyrning - ökad lokal frihet s.19 4.2.2 Ekonomi s.20 4.2.3 Ökad valfrihet och privata aktörer s.20 4.2.4 En ny skolmarknad s.21 4.2.5 Likvärdig utbildning? s.22 4.2.6 Sammanfattning s.23 5. Skola och rättvisa s.24 6. Diskussion s.27 6.1 Ökad lokal frihet s.27 3

6.2 Förändrad ekonomi - förändrade villkor? s.28 6.3 Ökad valfrihet på en ny skolmarknad s.28 6.4 Likvärdig utbildning i ett decentraliserat system? s.29 6.5 Förslag till vidare forskning s.30 Referenser 4

1. Inledning, syfte och frågeställningar I detta avsnitt kommer en inledande text till uppsatsens ämne att ges. Uppsatsens syfte, frågeställningar, avgränsningar och disposition kommer även att presenteras. 1.1 Inledning Skolan och skolvärlden är ett ämnesområde som många kan relatera till, eftersom de har egen erfarenhet av skolan. Skolan blir därmed ett ämne som många har åsikter om och gärna diskuterar. Skolan befinner sig i ständig förändring i takt med samhällets utveckling och är ett ämne som ofta diskuteras i media. Under 1980-talet upptäcktes allt större brister i det centraliserade systemet. Samhället förändrades i allt snabbare takt och det centraliserade systemet blev svårt att anpassa till det "nya samhället" (Hylén & Ullman 2003:35). Under 1980-talet började tankar om ett decentraliserat system att dyka upp och det fanns en stark tilltro till att ett decentraliserat system skulle kunna lösa de problem som uppkommit i det centraliserade systemet. För 20 år sedan genomfördes ett antal skolreformer som kom att påverka både skolans styrning och organisation. Lindensjö & Lundgren (2000:116) menar att de skolreformer som implementerades i början på 1990-talet var de mest omfattande i skolans historia. Skolan kom att decentraliseras och huvudmannaskapet flyttades från stat till kommun. 1992 kom friskolereformen som ledde till en ökning av fristående skolor. Staten styrde fortfarande skolan genom skollagen och läroplanen. Tidigare hade dessa dokument varit mycket detaljerade och beskrivit hur undervisningen skulle organiseras. Dessa dokument kom att ändras och få mer övergripande målformuleringar som lämnade utrymme för de enskilda skolorna att bestämma hur skolans verksamhet skulle organiseras (Jarl & Rönnberg 2010:19-30) Idag finns det dock en del, bland annat lärarnas riksförbund (Fjelkner 2009), som menar att decentraliseringen av skolan var ett misstag och som vill att vi ska återgå till en statlig styrning av skolan. Under min utbildning har skolpolitik och organisationen av skola och skolpolitik behandlats, vilket har väckt mitt intresse för att studera skolpolitik närmare. Då det finns olika åsikter om de förändringar som skedde i och med skolreformerna på 1990- talet, samt om styrningen av skolan åter bör centraliseras eller inte, blir det därmed 5

intressant att studera 1990-talets reformer närmare, samt hur dessa kom att påverka skolan. 1.2 Syfte Syftet med den här studien är att få en fördjupad kunskap om hur den svenska grundskolan kom att förändras i och med de skolreformer som genomfördes i början av 1990-talet. Syftet är även att studera vilka effekter dessa skolreformer fick. Då detta är en konsumtionsstudie kommer en litteraturstudie att genomföras där skolreformerna kommer att studeras. 1.3 Frågeställningar - Hur kom den svenska grundskolan att förändras i och med de skolreformerna som kom att ske i början på 1990-talet? - Vilka effekter fick dessa skolreformer? 1.4 Avgränsningar I början av 1990-talet kom den svenska skolan att förändras i och med ett antal skolreformer. Reformerna på 1990-talet påverkade hela skolsystemet, förskola, grundskola och gymnasieskolan. Jag dock valt att avgränsa studien till att enbart studera hur den svenska grundskolan (år 1-9) kom att förändras under 1990-talets reformer. Jag har även valt att avgränsa studien genom att enbart studera några av de skolreformer som genomfördes. De reformer som kommer att studeras närmare är; decentraliseringen, kommunaliseringen och det ändrade huvudmannaskapet samt friskolereformen. 1.5 Disposition Kapitel 1- Inledning, syfte och frågeställningar. I det första kapitlet ges en introduktion till studien som syftar till att presentera studiens ämne, samt att väcka ett intresse hos läsaren. I det här kapitlet presenteras även studiens syfte, frågeställningar, avgränsningar samt disposition. Kapitel 2 - Metod 6

I det andra kapitlet presenteras studiens val av metod, litteraturstudie. Därefter följer ett avsnitt som beskriver hur empiri till studien valts ut, samt ett avsnitt om källkritik av insamlad empiri. Kapitel 3 - Bakgrund I det tredje kapitlet ges en kortare bakgrund av skolans historia och utveckling under 1800-och 1900-talet. Kapitlet kommer att beröra införandet av folkskolan 1842, bottenskolan, den nya grundskolan, samt skolutvecklingen på 1970- och 1980-talet. Kapitel 4 - Litteraturstudie I det här kapitlet kommer studiens resultat att presenteras i förhållande till studiens frågeställningar. I den första delen kommer några av 1990-talets reformer att studeras närmare. Dessa kommer behandlas under följande rubriker: decentralisering, kommunalisering och ändrat huvudmannaskap, ändrad finansiering, samt friskolereformen. I den andra delen kommer reformernas effekter att studeras närmare. Effekterna kommer att behandlas under följande rubriker: Från detaljstyrning till målstyrning - ökad lokal frihet, ekonomi, ökad valfrihet och privata aktörer, en ny skolmarknad, samt likvärdig utbildning? Kapitel 5 - Skola och rättvisa? I det här kapitlet kommer skolreformernas innebörd och effekter att diskuteras i relation till den tanke som länge präglat den svenska skolan, nämligen tanken om en likvärdig utbildning för alla barn. Kapitel 6 - Diskussion I det här kapitlet kommer resultatet att diskuteras under följande rubriker: Ökad lokal frihet, förändrad ekonomi - förändrade villkor?, ökad valfrihet på en ny skolmarknad samt likvärdig utbildning i ett decentraliserat system? I slutet av detta avsnitt kommer förslag på vidare forskning att ges. 7

2. Metod Den här studien är en konsumtionsstudie och jag har därför valt att göra en litteraturstudie. Det innebär att jag inte kommer att producera någon egen empiri utan istället studera tidigare forskning och litteratur kring mitt ämnesområde. Jag kommer att studera hur olika forskare beskriver skolreformerna i början på 1990-talet, och hur dessa kom att påverka grundskolan. Eftersom jag tittar på hur den svenska grundskolan har utvecklats kommer jag i första hand att titta på nationell litteratur framför internationell. 2.1 Urval av empiri Då jag har valt att avgränsa min studie till att endast studera hur den svenska grundskolan kom att förändras av 1990-talet reformer, kommer jag endast att studera litteratur som berör grundskolan. Sökning efter tidigare forskning har skett i Linköpings universitets bibliotekskatalog, och i databaserna DiVA: Digitala Vetenskapliga Arkivet och LIBRIS. Jag har även sökt artiklar i två olika tidsskrifters databaser, Scandinavian Journal of Educational Research och Australian Educational Researcher. Vid urval av empiri har jag även använt mig av det som Berg (2004: 36) beskriver som snöbollsurval, där en källa leder till flera nya källor. Jag har använt mig av ett snöbollsurval då jag har studerat referenslistor i redan insamlat material för att på så vis hitta fler relevanta källor inom samma område. Vid sökning av material har jag använt mig av olika sökord såsom: skolpolitik, skola i förändring, skolreformer, decentralisering, decentralization samt educational research. 2.2 Källkritik Eftersom jag har valt att göra en konsumtionsstudie kommer jag inte att producera egen empiri, utan i stället studera tidigare forskning. Detta innebär att jag kommer att studera hur olika forskare beskriver grundskolereformerna och hur dessa kom att påverka den svenska skolan. För att få en så bred bild som möjlig av 1990-talets reformer har jag försökt att studera forskning av flera olika forskare. Detta för att undvika att resultatet blir vinklat. 8

3. Bakgrund I det här kapitlet ger jag en kortare historisk överblick över den svenska skolan från införandet av folkskolestadgan fram till 1990-talets skolreformer. Kapitlet inleds med en redogörelse för införandet av folkskolan 1842 för att på så vis ge läsaren en historisk tillbakablick. Efter det beskrivs bottenskolereformen som var ett första steg mot en enhetlig skola. Sedan följer ett avsnitt om den nya grundskolan som kom till 1962, samt ett avsnitt om skolutvecklingen på 1970 - och 1980-talet. 3.1 Införandet av folkskolan 1842 Fram till 1842 hade skolan organiserats genom läroverk. Dessa läroverk var endast ämnade för de barn som tillhörde det övre samhällskiktet, skola och utbildning var därmed inte till för alla utan endast de rika. Nya tankar om utbildning och en önskan om en mer bildad befolkning kom och 1842 infördes folkskolan, vilket skulle göra det möjligt för alla barn att nu få gå i skolan, inte enbart barn som tillhörde de högre samhällsklasserna (Egidius 2001:41; Richardsson 1992:18). Införandet av folkskolan innebar dock inte att det blev någon skolplikt för barnen (Edgren 2011:105). 1842 års folkskolestadga innebar en stor förändring för landets kommuner som nu var skyldiga att etablera fasta skolor. Fram till nu hade det varit vanligt med "rörliga skolor", det vill säga att det inte fanns en fast skollokal utan att lärarna reste runt mellan glesbefolkade byarna (Lindensjö & Lundgren 2000:33). Trots införandet av folkskolestadgan kom det att dröja till slutet på 1800-talet innan folkskolor fanns i någon större omfattning (Egidius 2001:71). Vid införandet av folkskolan fortsatte dock läroverken att finnas kvar. Detta innebar att ett parallellskolssystem uppstod där barn till rika fortsatte att gå i läroverk medan barn till fattigare fick gå i folkskolan. Även om skolan nu öppnades upp för alla barn, oavsett position i samhället var utbildningen fortfarande inte på lika villkor, det fanns ingen enhetig skolverksamhet (Egidius 2001: 41). Införandet av folkskolan innebar dock inte att alla barn automatisk började skolan, trots att alla barn nu i teorin hade tillgång till utbildning. Intresset för skolan var svagt hos den fattiga befolkningen och dessutom var det till en början en stor brist på lärare och skollokaler. Dessutom var det ganska långt till skolorna och vägarna dit var inte de bästa. Drygt tio år efter införandet av folkskolan inrättades småskolan för de mindre barnen. Detta betydde att de mindre barnen kunde gå i skola närmare hemmet och det fanns en 9

förhoppning om att detta skulle bidra till att fler barn började skolan (Richardsson 1992: 32-33). Ytterligare försök för att få upp intresset för skolan hos befolkningen kom att göras. 1882 blev det förbjudet för barn under 12 år att arbeta och i och med detta förbud hoppades staten kunna få fler barn att börja skolan. Ett år senare kom en ny folkskolestadga som preciserade skolplikten, som nu kom att gälla för barn mellan 7-14 år (Richardsson 1992: 237). Under 1880-talet skildes barnen i skolan inte enbarts åt beroende på deras klasstillhörighet, utan även beroende av deras kön. Under 1800-talet grundades särskilda flickskolor. Till en början var införandet av dessa flickskolor ett initiativ från privat sektor, men kom senare att finnas som statliga skolor. Utbildningen som gavs i flickskolan ansågs vara särskilt anpassade till flickor och deras kommande liv som fruar, där arbete i hemmet var i fokus. Undervisningen bestod av praktiska moment och översiktlig kunskap (Lindensjö & Lundgren 2000:34). Efter 1927 års reform fick flickorna nu tillträde till de statliga läroverken, som fram till nu enbart varit till för pojkarna. Trots reformen fortsatte flickskolorna att finnas kvar och i de större städerna infördes till och med särskilda flickläroverk. Detta innebar att flickor och pojkar fortsatte att undervisas på skilda håll, trots att båda könen nu hade tillgång till samma skolor. Det förekom dock undantag på en del orter där elevunderlaget ansågs vara för litet för separerade läroverk och på dessa orter förekom därmed samundervisning med både flickor och pojkar (Larsson & Prytz 2011:128-129). Folkskolan var dock till för både flickor och pojkar även om undervisningen skilde sig åt under större delen av 1800-talet. Vissa ämnen ansågs vara mer lämpade för flickor, andra ämnen mer lämpade för pojkar. Slöjdundervisningen delades även där upp i två grupper, gosslöjd och flickslöjd (Backman,Prytz 2011:313). 3.2 Bottenskolan Under 1800-talet fördes en diskussion om en så kallad bottenskola. En bottenskola skulle innebära att alla barn började på samma "botten", för att sedan skiljas åt efter ett par skolår. Ett av motiven som låg bakom förslaget till denna bottenskola var att överbrygga klasskillnaderna. Om en gemensam bottenskola infördes skulle det parallellsystem som uppstod vid införandet av folkskolan 1842 försvinna. Ett sätt att göra detta vara därmed att se till att alla elever åtminstone gick en eller ett par klasser i samma skola (Lindensjö & Lundgren 2000:34). Tanken om bottenskolan möttes dock av hårt motstånd, främst från de konservativa. Under 1900-talets första årtionde kom de uppdelade systemet allt mer att ifrågasättas och ett krav på en mer utbildad befolkning 10

uppstod. 1905 togs det första beslutet som kom att lägga grunden för den så kallade bottenskolan då läroverken delades upp. De tidigare läroverken fick nu en latinfri del, realskolan och gymnasiet. Realskolans utbildning hade karaktären av allmän medborgerlig utbildning och kunskap av direkt nytta. Gymnasiet var en påbyggnad på realskolan. Detta resulterade även i att en ny sorts examen uppstod, den så kallade mellanexamen; realexamen. 1909 etablerades kommunala mellanskolor på de orter där det sedan tidigare saknades läroverk. Dessa mellanskolor var en fyraårig påbyggnadskola som eleverna kunde gå efter en sexårig folkskola (Lindensjö & Lundgren 2000:35-36). Det kom dock att dröja ända till 1927 innan reformen om bottenskolan genomfördes. Detta var ett försök till att minska det pararellskolesystem som funnits sedan införandet av folkskolan 1842 och införa en slags gemensam skola för alla barn. Skolgången för en del barn blev nu 4-årig folkskola + 5-årig realskola eller 6-årig folkskola +4-årig realskola (Richardsson 1992c:85; Edgren 2011:113). 3.3 Den nya grundskolan Efterkrigstiden kom att präglas av en tid då skolan kom att prioriteras högt och då utbildning sågs som nyckel till många problem. Utbildning skulle möjliggöra och öka individens chanser till arbete, social trygghet och välstånd. Under sin tid som skolminister talade Olof Palme om skolan och dess funktion som en " spjutspets mot framtiden" (Hylén och Ullman 2003:25). Det fanns även en syn på skolan som förenade riksdagens partier. Denna syn var att skolan skulle verka för demokrati (Liljeqvist 1999:13). 1962 infördes den nya grundskolan, "enhetsskolan", som skulle ge likvärdig utbildning till alla och skulle fungera som en grundskola för all vidare utbildning. Vid den här tiden var samhället i förändring och kom att behöva mängder med teoretiskt kunniga människor. Ambitionen med den nya enhetsskolan liknade ambitionen som låg bakom bottenskolereformen 1927, där ambitionen var att parallellskolesystemet skulle upphöra (Egidius 2001:69). Genom avskaffandet av parallellsystemet hoppades man att skolan skulle bli mer jämlik och dessutom skapa bättre utbildningsmöjligheter för de grupper som redan var eftersatta (Richardsson 2010:111). Vid införandet av enhetskolan kom skolplikten att förlängas till nio år och dessutom kom en ny läroplan, grundskolans första (Egidius 2001: 69). Den nya grundskolan skulle bidra till en ökad välfärd och jämlikhet (Hylén & Ullman 2003: 25). För socialdemokraterna var skolan oerhört viktig 11

i samhällsbyggnaden då de hoppades att genom skolan säkra demokratin och dessutom öka jämställdheten. För att säkerställa detta skrevs omfattande läroplaner (lgr 62 & lgr69) som i detalj visade vad som skulle läras ut i skolan och i viss mån hur detta skulle läras ut. Liljeqvist menar att dessa omfattande dokument och dess detaljrika innehåll visar på det hierarkiska tänkandet i denna politik (Liljeqvist 1999:17). Lgr 62 speglar till stor del det socialdemokratiska tänkandet om det kollektiva samhället som skulle präglas av rättvisa och solidaritet (Liljeqvist 1999:33). Den jämställdhet som eftersträvades med den nya grundskolan (1962) skulle medföra en likvärdig utbildning för alla elever. Denna skola var strakt centralstyrd (Liljeqvist 1999:194). Ett ytterligare motiv bakom den nya skolan var en önskan om att höja den allmänna bildningsnivån. samt att avskaffa parallellsystemet. Till en början var den nya enhetsskolan sammanhållen till och med år 6, vilket innebar att alla elever läste samma utbildning. Grundskolan var nu indelad i tre stadier; lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet. Fram till högstadiet var alltså utbildningen lika för alla, men när barnen kom upp till högstadiet kom möjligheten att välja mellan olika kurser och tillval. När eleven senare kom upp i år 9 fanns det olika linjer att välja emellan (Lindensjö & Lundgren 2000:65). 3.4 1970- och 1980 -talet På 1970-talet kom den stora oljekrisen att påverka Sverige, som tvingades till nedskärningar av offentlig sektor (Liljeqvist 1999:15). Vid samma tid kom den centrala styrningen att ifrågasättas, osäkerheten om detta var det bästa sättet att styra för att få resultat ökade. 1974 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en kommitté som skulle utreda den ekonomiska ansvarsfördelningen mellan stat och kommun (Bergström 2003:347). När den nya grundskolan infördes 1962 ansågs den centrala styrningen vara det bästa styrsättet. En stark central styrning ansågs då vara lösningen på de lokala problemen, men nu kom styrningsfilosofin att ändras. Nu ansågs istället decentralisering vara lösningen på de lokala problemen (Bergström 2003: 348). För att lösa de ekonomiska problemen kom staten att lämna över huvudmannaskapet av skolan till kommunerna. Skolan som organisation kom att förändras och gick mot den öppna systemteorin (Liljeqvist 1999:15). Det var i samband med detta som frågan om centralisering kontra decentralisering dök upp för första gången (Liljeqvist 1999:228). 12

Under 1980-talet ställdes ökade krav på skolan som rörde kvalitet och effektivitet. Skolsystemet kostade mycket pengar samtidigt som marknadskrafter kom att bryta sig in i skolan. Sverige kom att inspireras av andra länder när det gällde att styra skolan, bland annat Storbritannien där skolan styrdes med hjälp av mål som skulle uppnås vid slutet av skolåren. Detta sågs som ett effektivt system där kostnaderna begränsades samtidigt som målen möjliggjorde en kontroll. Kraven på kunskapskontroll kom att öka och växte sig som starkast i slutet på 1980-talet (Egidius 2001:32). Kraven på ökad kontroll utifrån mål- och resultatstyrning ledde till en förvaltningsreform som kom att påverka skolan (Egidius 2001: 35). Under 1980-talet skedde samhällsförändringar ganska snabbt och den centrala styrningen av skolan visade sig vara mindre flexibel. Det blev svårt att skapa nya lagar och regler för skolan som skulle följa förändringstakten i samhället (Hylén & Ullman 2003: 27). 3.5 Sammanfattning I takt med industrialiseringen kom en efterfrågan på en alltmer bildad befolkning. 1842 kom folkskolestadgan som innebar att alla barn nu skulle ha möjligheten att få gå i skolan, dock innebar folkskolestadgan inte någon skolplikt. När folkskolan infördes uppstod ett parallellskolesystem, där de rika barnen gick i läroverk medan de fattiga fick gå i folkskolan. Vid denna tid fanns även särskilda flickskolor där flickor fick en särskild utbildning anpassad till deras kommande arbeten i hemmet. Under 1800-talet började tankar om en gemensam skola, en bottenskola, att dyka upp, och i början av 1900-talet blev parallellskolan allt mer ifrågasatt. 1927 kom den så kallade bottenskolereformen, som innebar att alla barn, oavsett klass, nu skulle gå åtminstone ett par år i samma skola. Tankarna om en gemensam skola växte sig allt starkare under 1900-talet och 1962 kom grundskolereformen som innebar att alla barn nu skulle gå i en gemensam grundskola, en enhetsskola, som skulle ge en likvärdig utbildning till alla barn. Denna skola skulle även vara starkt centralstyrd. Under 1970-och 1980-talet uppmärksammades brister med den centrala styrningen och tankar om en mer decentraliserad styrd skola kom. 13

4. 1990-talets skolreformer och dess effekter Detta avsnitt är uppdelad i två delar, 4.1 och 4.2. I den första delen kommer jag att gå igenom innebörden av fyra skolreformer på 1990-talet. I den andra delen kommer jag att beskriva vad dessa skolreformer kom att få för effekter. 4.1 1990-talets skolreformer I detta avsnitt kommer jag att gå igenom fyra reformer som genomfördes i början av 1990-talet och som kom att påverka den svenska grundskolan. De reformerna är decentraliseringen, kommunaliseringen & ändrat huvudmannaskap, ändrad finansiering samt friskolereformen. 4.1.1 Decentralisering I slutet på 1980-talet och i början på 1990-talet genomfördes stora förändringar inom den svenska skolan. Förändringarna kom att gälla både organisationen och styrningen av skolan. Fram tills nu hade skolverksamheten varit central- och regelstyrd, men gick nu mot att bli målstyrd (Jarl & Rönnberg 2010: 29-30; Falkner 1997:48). Lindensjö & Lundgren (2000) beskriver skolreformerna på 1990-talet som de mest omfattande i skolans historia (Lindensjö & Lundgren 2000:116). Författarna skriver vidare att de två stora teman som var framträdande under dessa skolreformer var decentralisering och målstyrning, samt valfrihet. Att skolan decentraliserades och att valfrihet infördes innebar att det blev större variationer mellan olika skolor (Lindesjö & Lundgren 200: 118). En tanke bakom decentralisering är att beslutsfattande ska ske nära de som kommer att beröras av beslutet. Decentraliseringen av skolan, där beslutsfattandet flyttades från stat till kommun, gjorde det möjligt för skolor att göra en lokal anpassning av styrdokumenten. Detta skulle innebära att skolorna nu skulle kunna anpassa sin verksamhet utifrån lokala förutsättningar på ett annat sätt än tidigare (Falkner 1997:53). Skolorna skulle fortfarande följa styrdokument såsom skollagen och läroplanen, men fick nu friheten att bestämma hur verksamheten skulle organiseras på skolan för att nå målen i den nu målstyrda verksamheten. Det innebar att personalen, lärarna, nu sågs som mer professionella då regelverket lämnade över "hur" frågan till dem, och de ansågs därmed vara tillräckligt kompetenta för att klara av att själv hitta vägar för att nå målen (Lindesjö & Lundgren 2000: 129). 14

Förändringen från den centrala styrningen till en mer decentraliserad styrning har dels sin grund i att det uppkommit problem med den centrala styrningen. Problem som uppstått med den centrala styrningen var bland annat bristen på flexibilitet och bristen på anpassning till skolornas förutsättningar. Dessutom tycktes denna modell inte vara helt demokratisk. Att erbjuda alla barn och föräldrar en utbildning utan större valmöjlighet ansågs beröva medborgarna deras autonomi eftersom de inte kan välja mellan olika alternativ och hitta det som passar dem bäst (Alexandersson 1999:99). Samhället kom nu att förändras i allt snabbare takt, vilket bidrog till att centralstyrningens begränsningar kom att bli allt mer påtagliga. Det blev svårt att hinna med att formulera nya regler som behöves i takt med samhällsförändringen. Detta ledde till svårigheter för de lokala beslutsfattarna som inte kunde få vägledning för att fatta lokala beslut (Hylén & Ullman 2003: 27). Med decentraliseringen hoppades politikerna att skolan skulle bli mer effektiv (mindre kostsam) och få ett ökat demokratiskt värde. Det fanns även en förhoppning om att en ökad grad av effektivitet och demokrati skulle leda till en ökad tilltro till de styrande (Montin 2007: 25). Styrningsfilosofin inom skolan och tanken om enhetsskolan som legat bakom införandet av grundskolan kom nu att förändras. Från och med nu kom nya tankar och ord såsom valfrihet, konkurrens och effektivitet in i skoldebatten (Alexandersson 1999:116). Dessa ord stämmer in på den filosofin New Public Management (NPM) som nu kom att inspirera styrning av offentlig verksamhet i en allt större grad. 4.1.2 Kommunalisering och ändrat huvudmannaskap för skolan I och med decentraliseringen hamnade styrningen av skolan på lokal nivå. Genom den nya målstyrning fick kommunerna ett huvudmannaskap för skolan och ett allt större ansvar för hur verksamheten skulle organiseras. Så länge huvudmännen följde och höll sig till de statliga styrdokumenten fick huvudmännen dessutom upprätta egna mål och visioner för den egna verksamheten (Jarl & Rönnberg 2010: 29-30). Även om kommunerna idag bestämmer över hur skolverksamheten ska utformas så måste de följa de styrdokument som staten fastställt. Dessa styrdokument är: skollagen, läroplaner och grundskoleförordningen. Före decentraliseringen var dessa styrande dokumenten detaljstyrda något som inte förekommer i dagens styrdokument, då de istället innehåller mer övergripande målformuleringar (Jarl & Rönnberg 2010:51). I samband med att huvudmannaskapet för skolan gick från stat till kommun, blev det även möjligt för privata aktörer att bli huvudmän. Därmed kunde privatpersoner, aktiebolag, koncerner 15

och stiftelser agera huvudmän för skolor. Jarl & Rönnberg (2010:53) menar att denna förändringen av huvudmannaskapet ledde till att skolan kom att marknadsanpassas. I ett led av decentraliseringen som skedde under början på 1990-talet kom den svenska skolan att kommunaliseras. Kommunaliseringen trädde i kraft den 1 januari 1991 och innebar att huvudansvaret för skolan gick från staten till kommunerna. Kommunerna skulle fortfarande följa skollagen, läroplaner och andra styrdokument men fick helt bestämma hur skolverksamheten i deras kommun skulle organiseras. Kommunaliseringen av skolan kom även att påverka lärare och skolledare som från och med nu blev kommunanställda (Alexandersson 1999:11; Jarl & Rönnberg 2010:65). Decentraliseringen av skolan innebar två stora förändringar, skolan skulle nu vara målstyrd och det skulle även ligga ett stort fokus på resultatutvärderingen och redovisningen (Lindensjö & Lundgren 2000:102). I och med den minskade detaljstyrningen ökade kommunernas frihet när det kom till att organisera skolverksamheten. Detta har dock medfört ett behov av en ökad kontroll av verksamheten, för att se att kommunerna och skolorna följer målen i styrdokumenten. Detta kontrolleras bland annat genom nationella prov (Jarl & Rönnberg 2010:171). Alexandersson (1999) menar att decentraliseringen och det ändrade huvudmannaskapet av skolan har skapat en marknad för skolan där skolor konkurrerar om elever. Detta har lett till att skolor marknadsför sig på ett annat sätt än tidigare för att "vinna" elever till sina skolor. Ett sätt att marknadsföra sina skolor är att skapa "profiler", skolor med olika inriktningar, exempelvis mot idrott eller estetisk verksamhet för att på så vis locka till sig elever (Alexandersson 1999:118). Enligt New Public Management filosofin är konkurrens ett viktigt sätt att nå en ökad effektivitet (Montin 2007:118). 4.1.3 Ändrad finansiering Decentraliseringen av skolan medförde även att kommunen nu fick ansvar för skolornas ekonomi. Fram till nu hade en del av statsbidraget varit särskilt riktad till skolan för att bidra till att alla elever och skolor skulle få jämlika ekonomiska möjligheter, men i samband med decentraliseringen kom statsbidraget att ändras (Jarl & Rönnberg 2010:67). Det fanns inte längre några öronmärkta pengar avsedda för skolan i de statsbidrag som kommunerna fick. Detta medförde en frihet för kommunerna att själva bestämma hur mycket pengar som skulle gå till skolan. Därmed uppstod stora skillnader i hur mycket pengar olika kommuner valde att lägga på skolverksamheten. 16

Under 1990-talet blev det även en ökad möjlighet för föräldrar att välja skolor till sina barn. Denna möjlighet blev stärkt då föräldrars rätt att välja skola inom den kommunala skolsektorn skrevs in i skollagen. Tidigare hade skolors elevunderlag grundats på ett upptagningsområde, det vill säga att eleverna fick en plats i den skola som låg närmast deras bostadsadress. Men i och med förändringen var det nu fritt att välja vilken kommunal skola föräldrar ville att deras barn skulle gå i (Jarl & Rönnberg 2010:77). Detta var ett beslut som togs av en socialdemokratisk regering. Efter regeringsskiftet 1991 fick de borgerliga makten och de valde att gå vidare med frågan om det fria skolvalet. Den borgerliga regeringen ville att föräldrar och barn inte bara skulle ha möjligheten att välja mellan de kommunala skolorna utan även mellan kommunala och fristående skolor. För att detta skulle vara en möjlighet behövde finansieringen av de fristående skolorna ändras så att de skulle kunna möta en ökad efterfrågan. Detta ledde fram till ett beslut om en individuell skolpeng. Detta innebar att varje elev "hade med sig" en summa pengar till skolan. Den individuella skolpengen följde alltså eleven. Om eleven valde att byta skola följde dennes skolpeng med eleven till den nya skolan (Jarl & Rönnberg 2010:79). 4.1.4 Friskolereformen Redan 1988 genomfördes en ekonomisk förändring som kom att påverka de privata, fristående skolorna, då deras möjlighet till statsbidrag ökade. Tre år senare, 1991, togs ytterligare ett steg då riksdagen beslutade att kommunerna skulle fördela sina pengar till samtliga skolor, inkluderat de fristående skolorna, efter behov. Fram till 1988 hade de fristående skolorna enbart fått bidrag om skolans pedagogik skilde sig från den kommunala skolans (Richardsson 2010: 167). 1991 skedde ett regeringsskifte, från socialdemokratisk till borgerlig. Den borgerliga regeringen kom att satsa en ökad valfrihet för kommuner och föräldrar, något som ett "uniformt" skolsystem inte väntades kunna ge. Regeringen ville alltså skapa en konkurrans mellan fristående och kommunala skolor, detta för att dels förnya pedagogiken i skolan och dels för att effektivisera skolan (Richardsson 2010: 167-168). I och med att huvudmannaskapet kom att förflyttas från staten till kommunerna öppnade det även upp för privata aktörer att agera inom skolverksamheten, vilket enligt Jarl & Rönnberg (2010) bidrog till att skolsystemet marknadsanpassades (Jarl & Rönnberg 2010:53). Tre år senare, 1991 när socialdemokraterna åter fick makten stramade de till reglerna för startandet av friskolor. Vid samma tid ändrade även skolverket sina regler för friskolorna. Nu kunde 17

skolverket, efter yttrande från kommunen, neka friskolorna tillstånd om de ansåg att detta skulle leda till negativa konsekvenser för den kommunens skolverksamhet (Richardsson 2010: 167-168). Richardsson beskriver att samtliga partier har stött friskoleprojektet även om de borgerliga har varit mer entusiastiska till friskolorna än övriga partier. Socialdemokraterna har dock försökt att ge kommunerna mer att säga till om när det kommer till etablerandet av friskolorna. De ville att kommunerna skulle kunna förhindra en konkurrerande etablering (Richardsson 2010: 169). Den borgerliga regeringen (1991-1994) kom att förespråka valfrihet inom den offentliga sektorn. Ett av regeringens argument till valfrihet i skolvärlden var att det skulle bidra till skolutveckling. Dessutom menade de att valfrihet inom skolan skulle kunna leda till en allt mer kostnadseffektiv skola (Bergström 2003:349). Socialdemokraterna var emot valfrihet i skolan och menade att det skulle bidra till en ökad segregation. Moderaterna och folkpartiet menade däremot att valfrihet i skolan skulle minska segregationen (Bergström 2003:350). 1990 kom skolans finansiering att ändras. Fram till nu hade den delen av statsbidragen som skulle gå till skolan varit öronmärkta. Nu fick kommunerna istället ett samlat statsbidrag, där det var upp till varje kommun att avgöra hur dessa skulle fördelas (Richardsson 2010: 164). 1992 togs ett beslut om att även de fristående skolorna skulle få ta del av det statliga bidraget. Från och med den 1 juli 1992 blev det bestämt att det bidraget minst skulle motsvara 85 procent av kostnaden för elev i det offentliga skolsystemet. Detta bidrog till att etableringen av fristående skolor ökade snabbt. Vid läsåret 91/92 fanns det ungefär 90 fristående skolor. Vid läsåret 99/00 hade andelen fristående grundskolor ökat till 350 (Lindensjö & Lundgren 2000:109-110). Egidius (2001) ställer sig skeptiskt till 1990-talets skolreformer och hävdar att tanken om en sammanhållen enhetskola kom att ändras i och med dessa reformer. Han menar att den svenska skolan har gått från att vara hela folkets skola till att bli kommuner och privata aktörers skola (Egidius 2001:46). 4.1.5 Sammanfattning Under 1990-talet genomfördes ett antal skolreformer som kom att påverka både skolans styrning och organisation. Skolan decentraliseras och verksamheten blev målstyrd. Skolorna skulle fortfarande följa styrdokument såsom skollagen och läroplanen, men dessa var inte längre detaljerade utan innehöll mer övergripande målformuleringar för 18

verksamheten. Hur skolan skulle organisera sin verksamhet och hur vägen mot målen skulle se ut fick skolorna själva bestämma. I och med denna reform hoppades politiker att komma tillrätta med problem som uppstått under den centrala styrningen av skolan. Det fanns även en förhoppning om att skolan skulle bli mer effektiv och mer demokratisk. I och med decentraliseringen kommunaliserades skolan och huvudmannaskapet gick från stat till kommun. Det ändrade huvudmannaskapet öppnade även upp för privata aktörer att bli huvudmän. Rätten att välja skola skrevs in i skollagen och det blev nu möjligt för föräldrar att välja bland såväl kommunala som fristående skolor. Decentraliseringen kom även att leda till att kommunerna fick ansvar för skolornas ekonomi och en individuell skolpeng infördes. Den individuella skolpengen följde med eleverna vid skolbyte, när en elev väljer att byta skola följder dennes skolpeng med till den nya skolan. Dessa reformer ledde till att nya ord såsom valfrihet, konkurrens och effektivitet kom in i skoldebatten. 4.2 Effekter av 1990-talets skolreformer Nedan kommer effekterna av 1990-talets skolreformer att presenteras utifrån fyra teman: Från detaljstyrning till målstyrning - ökad lokal frihet, ekonomi, ökad valfrihet och privata aktörer, en ny skolmarknad samt likvärdig utbildning? 4.2.1 Från detaljstyrning till målstyrning - ökad lokal frihet I det nya systemet med målstyrning fick de enskilda skolorna större frihet att organisera sin skolverksamhet. Kommunerna och skolorna fick nu själva bestämma hur undervisningen skulle se ut, vika metoder som skulle användas, hur kunskaper skulle testas, så länge de följde de regelverk så som skollagen, läroplaner och kursplaner. Tidigare hade dessa styrdokument varit detaljrika där det i detalj stod hur undervisningen skulle bedrivas (Jarl & Rönnberg 2010:29). Liljeqvist menar att kommunaliseringen och ökningen av den lokala friheten är en positiv utveckling då reformen har stärkt skolan och lärarkårens autonomi (Liljeqvist 1999:235). Alexandersson (1999) menar dock att det finns fler negativa än positiva konsekvenser av 1990-talets reformer. En risk med en decentraliserad skola är att de problem eller utvecklingsfrågor som en skola eller flera har och vill jobba med stannar inom den skolan. De kan leda till att vissa frågor och problem uppfattas som lokala och därmed stannar på den arenan istället för att lyftas nationellt, till den nationella politiska arenan 19

(Alexandersson 1999:100). Då målen är vaga i exempelvis betygskriterier lämnar det ett visst tolkningsutrymme, vilket gör att olika skolor kan tolka kriterierna på olika sätt. Alexandersson menar att prestationer som ger ett F i en kommun kan i och med tolkningsutrymmet komma att tolkas som ett E i en annan kommun (Alexandersson 1999:106). 4.2.2 Ekonomi Under 1990-talet ändrades statsbidragen karaktär. Tidigare hade exempelvis pengarna till skolan varit öronmärkta, men nu var dessa pengar inbakade i det övriga statsbidraget. Detta gjorde att kommunerna i samband med kommunaliseringen, nu även fick det ekonomiska ansvaret för skolan, och fick själva bestämma hur mycket pengar som skulle gå till skolverksamheten. Detta har lett till att olika kommuner nu sattsar olika mycket pengar på skolan (Jarl & Rönnberg 2010:30). När kommunen dessutom har ansvar för skolornas budget finns risken att det är ekonomin som får styra istället för de satta målen för verksamheten (Alexandersson 1999:99). Edberg (2011) påpekar även att de ekonomiska reformerna har kommit att påverka skolan på ett negativt sätt. Nu när kommunernas statsbidrag inte har några öronmärkta pengar till skolan, får kommunerna själva välja hur mycket pengar som ska satsas på skolan. Då skolverksamheten är en relativt stor utgift i kommunens ekonomi görs ständiga försök att spara pengar inom skolan, med målet att skolan ska bli så kostnadseffektiv som möjligt. Detta har bland annat lett till att lärartätheten har minskar samtidigt som det har blivit större klasser (Edberg 2011:117). 4.2.3 Ökad valfrihet och privata aktörer I och med att staten lämnade över huvudmannaskapet till kommunerna menar Liljeqvist (1999) att det öppnade upp för en marknad och att skolan blev konkurrensutsatt. I och med denna decentralisering blev det även möjligt för privata aktörer att agera huvudmän för skolan. Möjligheten att etablera fristående skolor kom också att öka i med anda regler för statsbidrag till samtliga skolor, samt tillägget om valfrihet i skollagen (Liljeqvist 1999:15). Friskolereformen och kommunaliseringen gjorde att skolan fick fler huvudmän än tidigare. De förekommer även skiftande ägandeformer hos de fristående skolorna som bolag, stiftelser och kooperativ, som alla kan ha olika intressen med att driva egna skolor (Jarl & Rönnberg 2010:35). En ökad valfrihet skulle dock kunna innebära en 20

lösning på demokratins svarta hål. Montin (2007) menar att detta fenomen uppstår "då de demokratiska institutionerna inte längre på ett effektivt sätt fungerar som en kanal för medborgarnas inflytande" (Montin 2007:182). Montin menar alltså att då det inte finns några alternativ att välja mellan, kan medborgarna heller inte agera som en kund, det vill säga, medborgarna kan inte välja det som passar hon dem bäst och därmed uppstår det ett hål i demokratin (Montin 2007:182). Blomqvist & Rothstein (2005:16) menar att det blir svårt för politiker som fattar besluten att påverka den implementeringsprocessen och den "produkt" som medborgarna sedan möter. De menar vidare att valfrihet kan vara en lösning på detta problem då medborgarna kan välja bort de alternativ som de inte vill ha eller är missnöjda med. Detta skulle i sin tur sätta press på "producenter" exempelvis de skolor som väljs bort av föräldrar, att utveckla verksamheten så att föräldrar istället väljer den skolan (Blomqvist & Rothstein 2005:16-17). 4.2.4 En ny skolmarknad Bergström & Sandström (2007:27-31) menar att konkurrensen på den nya skolmarknaden har fått en positiv effekt för de kommunala skolorna, då de har blivit bättre på att utnyttja sina resurser vilket i sin tur har lett till att dessa skolor har fått en högre undervisningskvalitet. De menar samtidigt att konkurrensen kan leda till att nivån på utbildningen kan minska. Författarna menar att det finns en risk att de studiemotiverade eleverna söker sig till fristående skolor. Detta skulle kunna leda till negativa konsekvenser för skolorna i form av minskade inkomster och ökade kostnader. Det finns en risk att elever som kräver mer resurser blir kvar på skolan utan att skolan får mer resurser. Skolmarknaden skapar även en konkurrens om lärare, då det nu finns flera aktörer som kan anställa lärare. Bergström och Sandström (2007:27-31) menar att det finns en risk att skolor med bättre rykte och som anses som "bra" skolor lockar till sig flertalet duktiga lärare. Bergström och Sandström (2007:43-44) menar dock att konkurrensen måste mötas, inte stoppas, dock finns det en del att göra för att konkurrensen ska bli effektiv. De menar att det är viktigt med information för att konkurrensen ska fungera på ett effektivt sätt. Elever, föräldrar och skolledare bör få en god information om olika skolor, vilka som fungerar bättre än andra och varför det är så. Genom att informera om vilka skolor som är bra och välfungerande kommer även de mindre bra skolorna att belysas, något som författarna tror skulle kunna leda till att dessa skolor förändras. Författarna hävdar även att det skulle vara bra för konkurrensen om möjligheten att öppna och stänga skolor finns. Idag är det skolverket som beslutar 21

om nya skolor ska få starta. Författarna menar att "hotet" om att skolor kan komma att läggas ned skulle påverka skolors vilja till ständig utveckling av verksamheten. 4.2.5 Likvärdig utbildning? Lindensjö & Lundgren (2010:117) hävdar att decentraliseringen och valfriheten har lett till att större variationer mellan skolor har uppstått. De menar vidare att den moderna skolans dilemma är att den ska vara en del av samhället samtidigt som skolan ska verka för att utjämna de skillnader som samhället skapar och återskapar (Lindensjö & Lundgren 2010:119). Blomqvist och Rothstein (2005:31) menar att de nya tankarna om valfrihet och konkurrens går emot de tankar om jämställdhet och jämlikhet som tidigare präglat skolpolitiken och den svenska välfärdsmodellen. Det finns en risk för att det fria skolvalet bidrar till en social segregation, då tidigare forskning och statistik visar på att föräldrarnas sociala bakgrund kan spela in som en faktor. Föräldrar med en högre utbildning och en högre socioekonomisk status gör oftare ett aktivt skolval för sina barn, än föräldrar med mindre utbildning (Blomqvist & Rothstein 2005: 80). Detta kan i sig resultera i att dessa föräldrar flyttar sina barn till "bra" skolor med bra studieresultat och mycket resurser. Inom den kommunala skolsektorn har den nya marknadsstyrningen lett till blandade effekter och Blomqvist och Rothstein (2005: 175-176) menar att det tydligt går att se vilka skolor som blivit "vinnare och förlorare" i det nya systemet. De kommunala skolor som har ett större inflöde av elever, och då kan ses som vinnare, är de skolor som ligger i bostadsområden med en hög social status, som på grund av sitt läge inte behöver locka till sig elever genom någon särskild marknadsföring. Den andra sortens skolor är de som satsar på marknadsföring och profiler. Genom detta hoppas skolorna att locka till sig fler elever. De skolor som beskrivs som förlorare i det nya skolsystemet är de skolor som får ett större utflöde av elever, det vill säga de skolor vars elever väljer att byta skolor. Dessa skolor finns ofta i bostadsområden där utbildningsgraden är låg och där andelen invandrare är stor. När skolor tappar elever, tappar de även dessa elever skolpeng, vilket påverkar skolans finansiering negativt. Detta leder till att dessa skolor måste spara pengar vilket ofta leder till att personalstyrkan minskas vilket i sin tur leder till en än sämre arbetssituation för både lärare och elever (Blomqvist & Rothstein 2005:175-176). Blomqvist & Rothstein (2005:180) påpekar även att elever på de fristående skolorna oftare når bättre resultat än elever i de kommunala skolorna. Detta är dock inget 22

förvånande enligt författarna då elever på fristående skolor till en högre grad har högutbildade föräldrar än elever i den kommunala skolan. En anledning till att resultaten i de fristående skolorna är bättre kan vara att elever och föräldrar har sökt sig till dessa skolor vilket därmed kan bidra till ett större engagemang i undervisningen. Detta kan leda till att betygen i de olika skolformerna kan komma att skilja sig markant, där de kommunala skolorna får lägre ett lägre betygssnitt än de fristående skolorna, och att allt fler elever söker sig från de kommunala skolorna. Edberg (2011:117) menar att valfriheten har bidragit till en ökad segregation mellan olika skolor och menar att den enhetsskola som eftersträvades efter andra världskrigets slut är på väg bort och att vi i vissa aspekter är på väg tillbaka till ett parallellskolesystem. 4.2.6 Sammanfattning Skolreformerna i början på 1990-talet ledde till att kommunerna fick en ökad frihet när det kom till att organisera skolverksamheten. Decentraliseringen bidrog till att skolan nu fick sköta sin egen ekonomi. Tidigare hade det funnits öronmärkta pengar för skolan i statsbidraget, något som nu kom att ändras. Det blev nu upp till varje kommun att bestämma hur mycket pengar som skulle gå till skolan. Effekterna av denna reform blev att olika kommuner valde att satsa olika mycket med pengar på skolan, och skolsektorn som ofta är rätt dyr i drift kan råka ut för sparkrav. Å andra sidan har den ökade valfrihet lett till att medborgarnas autonomi nu har ökat, då det finns ett mer varierat skolutbud att välja mellan. Detta kan ses som en lösning på demokratins svarta hål då medborgarna nu inte behöver nöja sig med en anvisad skolform, utan kan välja bort "producenter" som de inte är nöjda med. Eleverna kan nu ses som kunder på en marknad som de olika skolorna konkurrerar om, vilket kan leda till en ökad effektivitet hos skolorna eftersom de vill locka till sig elever minska sin inkomst. Men frågan är om den nya skolmarknaden kan garantera en likvärdig utbildning? En del forskare menar att vi har lämnat den enhetliga grundkolan bakom oss och att vi är på väg mot en ny parallellskola. 23

5. Skola och rättvisa I detta avsnitt kommer skolreformernas effekter att analyseras i förhållande till grundfilosofin om välfärdsstaten. I Skollagens inledande kapitel står det följande: Lika tillgång till utbildning 8 Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag (Skollag 2010:800 ). Likvärdig utbildning 9 Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas (Skollag 2010:800). Alla barn har alltså enligt skollagen rätt till en likvärdig utbildning. Frågan jag ställer mig är dock om det skolsystemet som vi har idag kan ge alla elever en likvärdig utbildning? Efter andra världskriget kom den svenska välfärden att byggas upp och i takt med uppbyggnaden välfärdsstaten kom även den svenska grundskolan att växa fram. Jarl och Pierre (2012:189) menar att införandet av grundskolan präglades av grundfilosofin i den universella välfärdsstaten, en filosofi om social rättvisa där alla medborgare skulle ha samma förutsättningar. Redan vid bottenskolereformen 1927, fanns tankar om en gemensam, enhetlig grundskola för alla barn, oavsett kön eller socioekonomisk bakgrund (Richardsson 1992c). Det kom dock att dröja till grundskolereformen 1962, innan en enhetlig grundskola infördes. Den nya grundskolan hade en stark centraliserad styrning med detaljerade styrdokument. Tanken om lika standard i landets alla skolor, oavsett kommun blev ett övergripande mål för skolverksamheten (Jarl & Pierre 2012:19). Rothstein (2010:65) menar att den offentliga servicen i Sverige har byggts upp på en idé om standardlösningar, vilket innebär att den offentliga servicen har byggts upp genom att erbjuda samtliga medborgare samma daghem, skolor och äldreomsorg. Tanken med denna standarlösning var att nivån på den offentliga service som erbjöds skulle vara så pass hög, att medborgarna inte skulle efterfråga någon annan typ av service. Standardlösningen skulle erbjuda lika service oavsett var i landet man befann sig, och därmed skulle tanken om valfrihet bli poänglös (Rothstein 2010:246). Vid införandet av grundskolan fanns en tanke om att skola skulle bidra till en ökad social 24