Rapportserie Att komma igång; En utvärdering av Baspprojektet Författare: David Rosenberg Rapport: nr 2007:10 ISSN 1653-2414 ISBN 978-91-85613-17-5 FoU Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland
2
Förord Att inte uppnå sitt mål i livet, det är inte det tragiska. Det tragiska är om man inte har något mål att uppnå. (Benjamin E. Mayes) För många unga vuxna med psykiska funktionshinder kan en stor risk vara att de försöker kämpa med sin psykiska hälsa utan en vision om möjligheten till återhämtning och ett liv i samhället. Enligt forskning om återhämtning är hoppfullhet inför framtiden en av de viktigaste faktorerna som kan bidra till att öka individens beredskap för att börja en rehabiliteringsprocess. En målsättning som är förankrad i möjligheter och hoppfullhet måste också med nödvändighet vara unik för varje individ. Ett projekt är oftast ett sätt att testa en modell som sedan kan utvärderas och permanentas om det har gått bra och möjligheten finns. En modell är oftast en förutbestämd insatsstruktur som ska levereras till klienten. Resultaten är oftast en mätning på hur projektet lyckades tillfredställa behoven bland klienterna som var beredda att prova metoden. Alla dessa steg har varit med i Baspens utvärdering men samtidigt har det skilt sig på ett väsentligt sätt. Syftet var att anpassa sig utifrån individens behov. Det kan vara betydligt mer komplicerat. I en annan utvärdering av ett samarbetsprojekt var vi med under en planeringsdag. Representanter för de olika myndigheterna och förvaltningarna hade samlats tillsammans med personalen som eventuellt skulle jobba i projektet. Under förmiddagen diskuterade de syftet med projektet, att erbjuda en individinriktad rehabilitering. De diskuterade fram och tillbaka kring att allting skulle vara inriktat mot individens unika behov och önskemål. Efter lunch skulle de börja planera hur det faktiskt skulle fungera då de väl skulle börja. En individ räckte upp handen och sa att det viktigaste för att erbjuda en bra insats är att vi vet precis hur det ska gå till innan vi träffar den första klienten. Alla höll med och tyckte att det var ett bra tecken på professionalisering och kvalitet. Paradoxen är förstås slående. Hur kan man planera en verksamhet som ska placera individen i centrum innan individen finns i centrum? Rapporten kan inte egentligen svara på frågan men projektet har kämpat med uppgiften, till stor fördel för deltagarna som har varit med. Tack till Ann Käck, Baspens engagerade och entusiastiska personalgrupp och deltagarna som jag har träffat, för en spännande och värdefullt lärandeprocess. David Rosenberg 3
4
Innehåll Innehåll 5 Bakgrund 6 Unga vuxna med psykiska funktionshinder 6 BASp att prova nya vägar 7 Återhämtning och rehabilitering Möjligheter och hinder 9 Metod 15 Resultat 17 Deltagarna 17 Projektnivå 26 Systempåverkan Feedback från kringaktörerna 30 Diskussion och slutsatser 36 En processanalys 36 Rehabilitering till arbete Individens upplevelser i rehabiliteringsprocessen 41 Konkreta förslag 42 Slutkommentar 43 Referenser 45 5
Bakgrund Förmågan att arbeta är central även i rehabliteringssammanhang för psykiskt funktionshindrade. Att ha ett arbete/sysselsättning innebär att individens självständighet, delaktighet i samhället och sociala sammanhang stärks. Bristen på arbete bidrar till social marginalisering och förhindrar normalisering och integrering i samhället. (Socialstyrelsen 2003) Unga vuxna med psykiska funktionshinder Då vi diskuterar unga vuxna med psykisk ohälsa finns det idag en omfattande överensstämmelse om att de måste betraktas som en prioriterad grupp i samhället. Många riskerar att hamna i ett långsiktigt utanförskap då deras psykiska ohälsa kan bidra till en nedsatt arbetsförmåga som i sin tur kan göra det ännu svårare att etablera sig i arbetslivet. Samspelet mellan arbetsliv, psykiska funktionshinder och en eventuell social marginalisering eller utanförskap kan läsas av i citatet ovan. Unga vuxna, som står på vuxenlivets tröskel (Försäkringskassans begrepp) eller står inför en övergång till vuxenliv, är särskilt utsatta i ett sådant samspel. Ett socialt utanförskap, delvis kopplat till en psykisk ohälsa, kan försvåra möjligheterna att komma ut i arbetslivet. Arbetslöshet kan i sin tur försämra möjligheterna att komma förbi konsekvenserna av en psykisk ohälsa och så småningom leda till ett långsiktigt funktionshinder. Enligt Försäkringskassans Socialförsäkringsboken 2006, med temat På vuxenlivets tröskel har antalet 20-29 åringar som förtidspensioneras nästan fördubblats sedan 1998. Av de 20-24 år gamla,var 77 % av de nybeviljade aktivitetsersättningar år 2004 pga. psykiska funktionshinder. (Nationell psykiatrisamordning) De beskriver dessa individer som befinner sig i en etableringsfas där de försöka skaffa utbildning, familj och arbete. Unga vuxna med psykisk ohälsa har drabbats särskilt hårt av förändringarna i arbetsmarknaden de senaste femton år enligt många rapporter. När individen möter en verklighet där möjligheterna inte är vad individen förväntade kan välbefinnande och hälsa påverkas. (Försäkringskassan 2006) I en aktuell undersökning, Inventering och kartläggning av behov för personer med psykiska funktionshinder i Örnsköldsviks kommun, hade bara 46 % av de 18-29 en känd hel- eller deltidssysselsättning. (FoU Västernorrland, 2007) Siffrorna reflekterar en enkätundersökning som började ungefär ett år efter att projektet hade 6
kommit igång. Antalet unga utan sysselsättning var troligtvis högre innan projektet hade börjat. Men ett tydligt behov finns fortfarande kvar. Andelen personer med psykiska funktionshinder som har arbete på den öppna arbetsmarknaden varierar något i internationella och svenska studier, men bland personer som har långvariga psykiska funktionshinder ligger siffran på 15 procent (Brunt & Hansson 2005 s.233). I Länsstyrelsernas och socialstyrelsens tillsynsrapport som kom 2005 hade ungefär 50% av personer med psykiska funktionshinder en daglig sysselsättning, men andra studier har hittat ännu fler utan sysselsättning. (Rosenberg, m.fl., FoU Västernorrland, Nationell psykiatrisamordning, 2006).Enligt Nationell psykiatrisamordning är daglig sysselsättning ett av de mest överhängande problemen (kvar från psykiatrireformen). Det finns många vinster för både individen och samhället om man kan skapa möjligheter för personer med psykiska funktionshinder att delta i arbetsliv och studier. Trots att alla bör ha rätt till rehabilitering oavsett ålder, kan man lite krasst påstå att vinsten från en samhällsekonomisk ståndpunkt bör vara störst utifrån en satsning på unga vuxna som annars riskerar ett livslångt beroende av samhällets försörjnings- och stödsystem. Men även från ett livskvalitetsperspektiv kan man betrakta en tidig satsning på rehabilitering som ett sätt att förebygga en försämring där ett psykiskt funktionshinder kan leda till permanent utanförskap. BASp att prova nya vägar Verksamheten anpassas utifrån individens behov och sker i samverkan med andra (Projektplan) I Örnsköldsviks kommun sökte Omsorgsförvaltningen så kallade Miltonpengar under 2005 för att utveckla ett projekt som skulle sikta på gruppen unga vuxna med psykiska funktionshinder som de ansåg behövde en mellanform av sysselsättning, när de inte var riktigt mogna för ett vanligt arbete. Vi ser idag en grupp unga mellan 18-30 år som inte kan tillförsäkras en god livskvalitet på grund av att man inte har någon individuellt anpassad sysselsättning att erbjuda. BASp (Bas arbete i samverkan) ska fungera som ett inledande steg i en utveckling där personer med psykiska funktionshinder i kommunen kan erbjudas sysselsättning och arbetslivsinriktad rehabilitering. Projektet finansierades av pengar från Psykiatrisamordnaren och är 7
kommunens bidrag i länet. Projektet beräknades pågå under hösten 2005 och hela 2006. Målgruppen för BASp är unga vuxna, mellan 18 och 30 år, som har psykiska funktionshinder och har haft svårt att klara steget ut i produktion. De har svårt att klara sina vardagliga behov och kräver en individuellt anpassad sysselsättning. Under en begränsad tid ska projektet ge dem stöd, sysselsättning och en strukturerad vardag med syfte att ta nästa steg ex. arbete eller utbildning. Kommunen har kartlagt ett sådant behov bland ett 30-tal individer som kommer att få chansen att ingå i projektet. Personalen i projektet kommer från både vuxenpsykiatri och kommunens handikappomsorg och gruppen är tvärdisciplinär. (Projektplan) Målgruppen för Baspen beskrevs i projektplanen som en grupp som inte var beredd att ta steget ut i produktion, där de istället behövde stöd i vardagen, att kliva upp, klara hygien, åka buss, passa tider, osv. Baspen skulle fungera som steget innan. Inriktningen i projektet uttrycktes som att samla kompetens från olika discipliner, inklusive arbetsterapeuter och handledare från både psykiatri och handikappomsorg för att göra en individuell behovsinventering och på så sätt skapa sysselsättning utifrån varje individs specifika behov. Varje deltagare skulle få tillgång till två coacher som skulle stödja individen i projektets olika faser. Dessa beskrevs som; 1) Introduktionen Individens behov kartläggs och en handlingsplan utvecklas som ska vägleda aktiviteter och rehabiliteringsprocessen 2) Aktiviteter kopplade till handlingsplan Olika aktiviteter skulle undersökas och anpassas utifrån individens önskemål och behov. Befintliga verksamheter i kommunen prioriteras. 3) Arbetsplatsförlagt projekttid Deltagarna få möjligheten att prova sin arbetsförmåga efter sina individuella förutsättningar. Här kan man räkna in både arbetsplatser och olika utbildningsmöjligheter som möjliga samhällsplatser. De specificeras i projektplanen att individen kan gå direkt till steg tre om det är i linje med individens handlingsplan. Målet och syftet är att ge unga vuxna mellan 18 30 år möjlighet att i ett individuellt anpassat program BASp under en begränsad tid få stöd, sysselsättning och en strukturerad vardag med syfte att ta nästa steg ex. arbete eller utbildning. (Projektplan) Projektets förväntade resultat i projektplanen beskrivs som följande; Antalet personer med psykisk funktionsnedsättning i åldersgruppen 18 30 år skall genom projektet tidigare 8
kunna slussas vidare till annan sysselsättning, arbete eller utbildning. Genom att erbjuda olika stegvisa sysselsättningsformer skall antalet psykiskt funktionshindrade utan sysselsättning minska. I broschyren som producerades för att informera om verksamheten till både personal och brukare presenterades Basp som ett program där man kunde Välja din väg o Utveckla dig själv o Upplev gemenskap o Utforska dina möjligheter o Upptäck din omvärld Aktiviteterna som presenterades i broschyren sammanfattades som; Individuell coachning Individuella aktiviteter Omvärldskunskap Arbetsmarknadskunskap Fysiska aktiviteter Arbetsplatsförlagd projekttid Återhämtning och rehabilitering Möjligheter och hinder Bortglömd arbetskraft - Nära två tredjedelar av unga förtidspensionerade mellan 16 och 35 år tyckte de kunde ta ett arbete (Handikappombudsman Många som blir förtidspensionerade vill och tror att de kan vara ute i arbetslivet enligt ett antal studier. Det finns också evidensbaserade metoder, t.ex. Supported Employment som bevisar att upp till två tredjedelar kan vara framgångsrika i arbetslivet om de får stöd i en 9
arbetsmiljö (eller utbildningsmiljön) de vill prova. Stödet i en sådan verksamhet kan beskrivas som flexibelt stöd på plats och stöd för att anpassa miljön efter individens behov. (Cook, Rosenberg och Lundberg 2005) Coacherna på Baspen, tillsammans med Handikappomsorgs arbetsanpassare utför liknande funktioner. I regeringens proposition 1993/94:218 poängterades behovet att uppmärksamma de psykiskt störda i rehabiliteringssammanhang så att de får tillgång till en god medicinsk, social och arbetslivsinriktad rehabilitering. Det lades fast att den så kallade arbetslinjen även gäller personer med psykiska funktionshinder. Detta innebär en tydlig skyldighet för kommunerna att i samverkan med andra rehabiliteringsaktörer också utveckla former och erbjuda insatser för en samordnad rehabilitering. (Socialstyrelsen & Länsstyrelserna, 2004) En arbetslivsinriktning för målgruppen personer med psykiska funktionshinder uttrycktes redan i Psykiatriutredningen som låg till grund för Psykiatrireformen 1995. Att så få har lyckats ta sig ut i arbetslivet kan möjligtvis spegla ett pessimistiskt synsätt på psykiska sjukdomar, ett fenomen som Anders Milton har beskrivit som låga förväntningar i systemet. Ett medicinskt synsätt på psykisk ohälsa kan faktiskt leda till slutsatsen att individen bör bli frisk innan de ska börja med en arbetslivsinriktad rehabilitering. Att se problemen ur en annan synvinkel än sjukdom och med detta handikapperspektiv ger ett förhållningssätt som sätter fokus på delaktighet i samhället (Socialstyrelsen, 2003b, s. 72) Psykiatrireformen lyfte fram ett handikapperspektiv, där konsekvenserna av en psykisk ohälsa också måste tas hänsyn till. Ett så kallat handikapperspektiv hittar man också i Socialtjänstlagen där personer med psykiska funktionshinder ska få stöd till ett liv i samhället som alla andra. Det finns inga förhandsvillkor i lagen där de måste blir friska innan de ska få stöd att delta i samhällsliv. Under tiden efter Psykiatrireformen har Återhämtningsforskning fått ett stort genomslag och kan ses som en kunskap som kan stödja många principer och metoder som kan sammanställas under rubriken psykiatrisk eller psykosocial rehabilitering. Många studier (Harding, mfl. 1992) har tvingat fältet att omvärdera idén att personer med allvarlig psykisk ohälsa har sjukdomar som utesluter ett fungerande liv i samhället. Trots att olika diskussioner om begrepp som återhämtning och remission pågår i fältet just nu, finns det en ökande mängd av både kvantitativa och kvalitativa studier som pekar på att mellan 45 och 68 % av personer med allvarliga psykiska sjukdomar kan återhämta sig till en fungerande liv i samhället. 10
Återhämtning beskrivs som en djupt personlig, unik process av att ändra sina attityder, värderingar, känslor, mål, förmågor eller roller. Det är ett sätt att leva ett tillfredställande, hoppfullt och bidragande liv även med de begränsningar som orsakats av sjukdom. Återhämtningen involverar utvecklandet av en ny mening när man växer bortom det psykiska lidandets katastrof.(anthony, m.fl. 2002) Anthonys beskrivning av återhämtning kan analyseras på många olika nivåer, men här kan vi bara lyfta fram ett par viktiga faktorer som kan kopplas till projektet som har utvärderats. Återhämtning ses som en unik och därför individuell process. Implikationen blir att det inte finns några paketlösningar, och att man inte kan förutsäga just hur processen ska gå för en viss individ i förväg. Återhämtning är individuellt och oförutsägbart. Trots att sjukdomen kan kvarstå kan individen fortfarande bidra eller vara delaktig i samhällslivet. Implikationen blir att en vårdkedja där behandling ska ta slut innan rehabilitering ska börja inte stämmer. Ett återhämtningsinriktat system borde erbjuda både medicinskt psykiatriskt stöd och rehabilitering parallellt. 552 människor med svåra psykiska funktionshinder intervjuades för att ta reda på vad som var viktigast för dem. Bara ett fåtal ville ha hjälp med sin sjukdom. Betydligt fler var intresserade av att ha något att göra, att inte ha långtråkigt eller känna sig ensam, att hitta eller dra jämnt med en flickvän/pojkvän, make/maka, att skaffa eller komma bra överens med vänner, att få och behålla ett arbete, att kunna sköta en bostad och att kunna ta ansvar för sin ekonomi. De största behoven fanns på områden som handlade om rollåteruppbygnad - att på nytt kunna bygga upp en fungerande roll i arbetslivet, i nära relationer och engagemang i meningsfulla aktiviteter. ( Svenska kommunförbundet 2002) En annan viktig lärdom från återhämtningsforskning kan ses i citatet ovan där begreppet rollåteruppbyggnad används för att beskriva en process som kan bidra mycket till olika diskussioner om planering. Ska planering sikta först och främst på hälsa eller på ett önskemål eller målsättning förankrad i en delaktig roll i samhällslivet där man måste tas itu med hälsa för att nå dit? Psykiatrisk rehabilitering kan ses som en metod för att stödja en återhämtningsprocess. Vi presenterar en kort beskrivning av Psykiatrisk rehabilitering därför att under projektets inledningsfas fick personalgruppen processhandledning som gick ut på en sådan kunskapsinriktning. 11
Rehabilitering försöker öppna dörrarna till samhället och hjälpa människor att utveckla ett livskoncept. (Anthony, m.fl.) Cheryl Gagne, en av ledande forskare på området har beskrivit kopplingen mellan kunskap om återhämtning och principerna som ligger till grund för psykiatrisk rehabilitering; (www.bu.edu/cpr) Återhämtning innebär ofta återupptagning av värderade roller Återhämtning innebär ofta lärande, med nya attityder, kunskap och färdigheter Rehabilitering assisterar människor i att skaffa de färdigheter och stöd de behöver så att de kan bli framgångsrika och tillfredställda i rollerna de värderar högt. Cheryl Gagne, Center for Psychiatric Rehabilitation, Boston University Enligt William Anthony, verkställande direktör för Centret för psykiatrisk rehabilitering vid Boston University vägleds den psykiatriska rehabiliteringen när den utövas av den grundläggande filosofin. Han menar att personer med funktionsnedsättning behöver färdigheter och stöd i omgivningen för att uppfylla rollkraven i, bland annat, arbetsmiljön. Han har sammanfattat nio grundläggande principer för utövandet av psykiatrisk rehabilitering och som kan antas fungera oberoende av de miljöer de utövas i och utövarnas professionella discipliner. (Anthony m.fl. 2002) Psykiatrisk rehabilitering hjälper människor med långvariga psykiska funktionshinder att förbättra sin förmåga att bli framgångsrika och tillfredsställda i de miljöer de väljer med minsta möjliga professionella insatser. (Anthony ) Primärt ligger fokus på att förbättra kompetensen hos personer med psykisk ohälsa. De fördelar psykiatrisk rehabilitering erbjuder klienterna är förbättringar av personers beteende i den miljö de är i eller vill vara i. Psykiatrisk rehabilitering är vidsynt när det gäller användandet av en mängd tekniker. Centralt för psykiatrisk rehabilitering är att förbättra arbetsresultatet för personer med psykiska funktionshinder. 12
Framtidstro utgör en betydelsefull ingrediens i psykiatrisk rehabilitering. Att medvetet öka klientens beroende kan till slut leda till att deras självständiga funktionsförmåga ökar. Förmedla till personerna att de själva måste vara aktivt deltagande i sin egen rehabiliteringsprocess för att nå framgång. Den psykiatriska rehabiliteringens två grundläggande åtgärder är att utveckla färdigheter hos personerna och stöd i omgivningen. Långvarig behandling är ofta nödvändig men sällan tillräcklig för att nå framgång. Psykiatrisk rehabilitering är ett viktigt komplement till behandling. Principerna kan ses som ett sätt att utveckla och värdera Baspens utformning och genomförande, där verksamheter som har byggt på kunskap om psykiatrisk rehabilitering har varit framgångsrika i många länder och många olika system. Hinder Organisationernas behov styr insatserna, snarare än behov och kunskap och beprövade erfarenhet (Nationell psykiatrisamordning, 2003) Nationell psykiatrisamordnings omfattande rapport; I begynnelsen var organisationen har pekat på en rad brister både i praktik och på systemnivå som kan stå i vägen för en rehabiliteringsprocess för personer med psykiska funktionshinder. Trots att många olika utredningar och förslag har kommit till slutsatsen att individen bör står i centrum för en samordnad rehabilitering, kan man lätt dra slutsatsen att det är myndigheternas struktur och regelsystem som oftast står i centrum. Forskning visar att ett integrerat stöd med utgångspunkt från den enskildes behov och resurser bör ges, inte i artificiella miljöer, utan på riktiga arbetsplatser. Nuvarande organisation och berörda myndigheters tolkande av gällande regelverk motverkar ett sådant arbetssätt. (Nationell psykiatrisamordning, 2003) Enligt rapporten finns det ett motstånd mellan kunskap om rehabiliteringsmetoder och regelverket som det tolkas i praktiken. Men kunskap om rehabilitering i riktiga miljöer kan också slå emot de 13
rehabiliteringsstrukturer som har byggts upp utifrån ett äldre perspektiv. Artificiella miljöer, som dagverksamheter, träningslokaler, osv. där individen skulle träna upp sig innan man var tillräckligt frisk eller fungerande för att prova sig ut i samhället är fortfarande kvar som strukturer som kan stå emot en samhällsbaserad rehabilitering. En sådan spänning mellan olika strukturer kan vara särskilt svår för en målgrupp där funktionsnedsättningen ofta visas i svårighet att uttrycka ett tydligt behov och målsättning. Direkt när jag känner att Det där vill jag bli så finns det så mycket förhinder (Brukare, FoU rapport Och vad gör du då) Det finns förstås ett samspel mellan individens vilja och önskemål och bemötande med systemet. Om de bara upplever hinder kan deras beredskap att prova någonting försvinna i en rädsla byggd på tidigare upplevelser av misslyckande. 14
Metod Syfte med utvärderingen Verksamhetens syfte är att skapa ett steg i kedjan av sysselsättning och arbetslivsinriktad rehabilitering som fattades i kommunen. De vill erbjuda målgruppen en individuellt anpassad rehabilitering som kan leda till en strukturerad vardag, men även fungerar som ett steg som kan hjälpa dem att slussas vidare till annan sysselsättning, arbete eller utbildning. Projektets förväntade resultat kan ses som mätbart på två olika nivåer. Först är de intresserade av att skapa kontakt och erbjuda en sysselsättning till alla i målgruppen. Sedan vill de att projektets insats ska leda till en långsiktig lösning för varje individ. Metoden för verksamheten kan ses i åtminstone två delar. Projektet ska kartlägga individens behov, tillsammans med deltagarna, och sedan utveckla en individinriktad handlingsplan som ska leda till sysselsättning. De ska också utveckla resurser, genom att utnyttja befintliga resurser utifrån individens behov och med stöd från projektets personal. Där målgruppen är individer som inte hittills har orkat använda de befintliga rehabiliteringsinriktade resurserna i Örnsköldsviks kommun, och är längst tillbaka, med hänsyn till beredskap för arbetsliv, kan man vara tveksam till en kortsiktigt ekonomiskt vinst under projekttiden. Tvärtom, med just den här gruppen, där individerna har varit osynliga i ett rehabiliteringssammanhang, skulle en framgångsfaktor för projektet vara att de hade börjat utnyttja resurserna på ett positivt sätt. Under en sådan kort projekttid, vill man utvärdera resultaten utifrån indikatorerna för en eventuell rehabiliteringsframgång. Tre frågor som kan ställas blir; Har individen utvecklat en beredskap (färdigheter, kunskap och hoppfullhet) för en framgångsrik rehabiliteringsprocess? Har de befintliga resurserna anpassat sig till målgruppens behov? Har projektet bidragit till en effektivt handlingsplan som kan vara till nytta för både individen och de befintliga resurserna som ska följa deras utveckling? Ett ytterligare övergripande syfte för projektet är att skapa kunskap och utveckla en modell som kan ses som användbar för personer som befinner sig i just det här tidiga stadiet av rehabiliteringsprocessen. Ett aktionsforskningangreppssätt, där brukarna och personal tillsammans kan dela erfarenhet och idéer om projektets väsentliga värderingar, strategier och metoder kan användas. Forskning inom rehabilitering och återhämtning har pekat på brukarnas egen erfarenhet som oerhört viktig då man vill fokusera på beredskap för en förändring. 15
Tillvägagångssätt * Individuell nivå Granska och sammanfatta handlingsplaner För att genomföra utvärderingen på ett effektivt sätt tänkte vi använda oss av dokumentationen som projektet själv skulle initiera för att utveckla handlingsplaner med klienterna. En bra rehabiliteringsplanering, med övergripande mål och delmål, kan leda till ett internt individinriktat kvalitetssystem. Vi skulle också samla data om resultaten för deltagare Vi hade planerat intervjua deltagarna, för att söka återhämtningsfaktorer som kan stödja en långsiktig rehabilitering. Då en medarbetare i Örnsköldsviks kommun skulle genomföra ett forskningsprojekt som handlade om individuella intervjuer under projekttiden, bestämde vi att slå ihop detta moment i datainsamling och förlita oss på hennes resultat. (Sundelin, 2006) * Projektnivå dokumentera och inventera de befintliga verksamheterna som används under projekttiden Vilken sorts anpassade insatser eller stöd krävdes för att bemöta BASps målgrupp? Vi hade planerat dokumentera projektets utveckling utifrån en reflekterande process tillsammans med brukarna och personalen.. Detta skedde i olika former under projekttiden. Handledning med personalgruppen, av författaren, men även fokusgrupper med deltagarna genomfördes. Vi ville också beskriva insatserna som projektet har erbjudit både klienterna och samarbetspartner. Vilka behov bland deltagarna har projektet anpassat sig till för att utveckla en sysselsättning? * Systemnivå Fokusgrupp med kringaktörerna de som har kontakt med BASps klienter Intervjuer med sysselsättnings- och rehabiliteringsinriktade verksamheter för att ta del av deras erfarenhet av målgruppen, kartlägga deras behov för att ta in målgruppen i framtiden, och för att få feedback för metoder, handlingsplan och strategier som projektet har provat. Sådana intervjuer har skett för det mesta som telefonintervjuer pga. tidsbrister hos de olika aktörerna och författaren till rapporten. 16
Resultat Alla citat i de följande avsnitten kommer från deltagarna som var med i två fokusgrupper som handlade om Baspens utveckling. Det var planerat från början att vi skulle reflektera tillsammans med deltagarna under hela utvärderingsperioden. Delvis var syftet att skapa en brukarrådsfunktion som verksamheten kunde fortsätta med efter att projekttiden tog slut. Det blev bara två tillfällen till slut, men tanken finns kvar att verksamheten bör söka kontinuerlig feedback från deltagarna på ett organiserat sätt. Samtidigt blev det svårt att få ihop en grupp, då för de flesta, Baspen upplevs som en individuell insats, och det finns ingen naturlig grupp eller intresse bland alla att delta i gruppaktiviteter. Alla andra citat som kommer från personalgruppen anges med en (P). Representanter från andra myndigheter anges med en förkortning för deras organisation. Deltagarna Deltagarna i projektet kommer från Landstingets psykiatriska verksamhet. Fram till april 2007 hade följande kontakt med Baspen; Av 30 i inventeringen som genomfördes innan projektet, har 29 haft kontakt med Baspen 18 kvinnor, 11 män, genomsnittsålder 25; 29 är aktuella nu, Av 4 som avslutade har tre gått vidare till studier, praktik och lönebidragsanställning. 24 personer har kompletterat en kartläggning 24 personer har skapat åtminstone en handlingsplan Rehabilitering/Sysselsättning Av dem som har deltagit i projektet har följande antal börjat med en strukturerad aktivitet som hade arbetats fram i handlingsplanerna. 7 praktikplats 1 förberedande praktik Startpunkten 5 studerar 3 EU-projekt mediaskaparna 17
5 Träning på One life En huvudinriktning med projektet har varit att ge deltagarna en strukturerad vardag. För att få fram en grov mätning av den här målsättningen har vi helt enkelt räknat ut antalet timmar där individen hade någon sysselsättning då de vände sig till Baspen, och igen vid tidpunkten för utvärderingen. Illustration 1; Genomsnitt timmar/veckan har ökat från 1,25 per deltagare (n=25) till 7,3 per deltagare under projektets tid Antal timmar/vecka - sysselsättning 200 183 150 100 50 0 32 1 2 Antal Timmar Statistik angående aktivitet BASp-PROJEKTET (utskrivet 2007-03-27) Tabellen ovan är en sammanfattning av statistiken angående varje deltagare som personalgruppen samlade in. För att redovisa hur det kunde se ut för de individuella deltagarna tar vi med följande illustration. Information angående den specifika aktiviteten och annat identifierande information har tagits bort för att skydda deltagarnas identitet. 18
Illustration 2; Deltagarnas timmar vid början och efter tiden med Baspen Start Initial timmar per vecka Aktuella timmar per vecka 30/1 0 tim 18,5 tim Praktik/ Kommun verksamhet 18/1 0 tim 16 tim studier KomVux-Gnistan 16/1 0 tim 12 tim Praktik/Café & vattengymnastik 2 tim 18/1 0 tim 16 tim Praktik/ kommun verksamhet 16/2 0 tim 3 tim ridgrupp dessutom börjat Körkort KomVux-Gnistan kom ej iväg till studierna 12 tim KomVux-Gnistan får stöd att komma iväg skjuts tfnsamtal 0 tim 12 tim Praktik/Komvux 0 tim 3 tim ridgrupp 0 tim 8 tim Praktik/Kommun verksamhet 5 tim Eu projekt 5 tim Eu-projekt 8/5 7,5 tim KomVux 7,5 tim KomVux 3/5 5 tim KomVux- 3 tim ridgrupp 17/5 0 tim 10 tim KomVux Språkverkstan träning step in 31/5 0 tim 10 tim Mediaskaparna EU 24/5 Åter30/8 0 tim 16 tim Praktik/ sjukvård 31/5 0 Avslutad folkhögskola 7/6 0 Återremitterad 30/8 0 tim 3 tim 6/9 0 tim 4 tim Komvux-språkverkstan 15 tim praktik 25.8/11 bilverkstadf 15 tim praktik bilverkstad 26. 07-1/2 0 tim 0 tim Tabellen är inte komplett och bara ett urval av deltagarna redovisas. Några av deltagarna var fortfarande i en planeringsfas och hade inte börjat med en strukturerad aktivitet. Syftet med tabellen är att visa de olika sorters aktiviteter, inklusive studier och praktikplatser, som kan ingå i en strukturerad vardag. Samtidigt är syftet för deltagarna att helt enkelt få en sysselsättning eller daglig aktivitet. Strukturerad vardag ska, enligt projektets målsättning, vara ett steg till arbetsliv eller utbildning. Kopplingen mellan individens önskemål och projektets framgång med dessa första steg är en relation som skulle kunna läsas av i handlingsplanen. Dessa dokument, och de kartläggningar som förankra dem, tas upp i nästa avsnitt. 19
Planering Att introducera en framtid I rehabiliteringsprocessen står alltid personens eget mål, värderingar, erfarenheter och behov i fokus och därigenom skapas ett klimat som befrämjar framtidstro vilket är en viktig grund och förutsättning för den delaktighet och aktivitet som är nödvändig i den egna rehabiliteringsprocessen. (UAS, 2002) Det finns mycket att ta hänsyn till i citaten, som jag har lånat från Uppsala Akademiska Sjukhus vårdprogram för psykiatrisk rehabilitering. Genom att stödja individens förmåga att utveckla och uttrycka ett individuellt önskemål, kan en rehabiliteringsprocess, förankrad i återhämtningsprincipen framtidstro, komma igång och leda till konkreta aktiviteter, mål och delmål. Denna övergång, från återhämtnings- och rehabiliteringsprinciper, till en konkret dokumentation som ska vägleda projektets arbetssätt är kärnan i en rehabiliteringsplanering. Baspen har delat upp projektet i tre olika huvudmoment, introduktion, aktiviteter och förlagd projekttid. I introduktionen gör de en kartläggning av resurser som utmynnar i en personlig handlingsplan. Kartläggning; Vi vill visa att vi tar dem på allvar, De kan visa vad de har för erfarenheter, kunskap, intresse, ska vara som en vägledning (P) Kartläggningen kan ses både som en process och en produkt i projektet. Personalen får en chans att bemöta individen utifrån deras förmågor, inte bara brister och börja med utvecklingen av en individuell planering. Brukarna får också uppleva sig som individer som projektet ska ta ställning till istället för att de ska tacka ja till en redan utformad verksamhet. Kartläggningen kan också ses som en gemensam resursbedömning som kan vara användbar i olika situationer för individen. Följande punkter är slutsatserna utifrån en granskning av kartläggningsdokumentation och handlingsplaner utförd av författaren till rapporten. 20
Kartläggningsdokumentation reflekterade; En helhetssyn på individen istället för att fokusera ett livsområde. Individens resurser, inte bara brister eller svårigheter Livserfarenhet, inte bara deras sjukdom eller funktionshinder Långsiktiga mål, men också rimliga delmål för tiden med Baspen Att individen var delaktig i hela processen. (De skrev dokumentet själva) Efter granskningen finns några idéer för att vidare utveckla processen; Det finns en potential för dokumentet att vara mer användbart som en sammanfattning av individens resurser, förmågor och erfarenheter. Genom att använda en struktur som är mer lik t.ex. en CV, kan den åtminstone delvis stödja individen i kontakter med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, arbetsgivare, osv. Det är mycket positivt att individen är delaktig i kartläggningen, genom att skriva själv t.ex. Det kunde dock också leda till ett mera proffsigt resultat om coacherna och individen tog ett gemensamt ansvar för att producera ett tydligt och välutformat dokument. Enligt en deltagare kan det vara jobbigt att se en massa minus under kartläggningsprocessen men den kan också leda till en känsla att de vill förändra någonting. På så sätt kan kartläggningen ses också som ett sorts individinriktat motivationsarbete. Kartläggningen kan vara ett sätt att ta reda på vad det var för fel liksom för jag tyckte att man provar på en massa saker och det fungerar inte Jag vill göra någonting komma iväg och göra någonting också men det är ju man måste ju först komma fram till vad man vill göra vad man kan göra. Det finns också möjligheten i projektet till en skattning som är ett verktyg och kan plockas fram om det känns rätt. Den är inte tidsbestämd men kan stödja individens möjlighet att prioritera en viss förändringsprocess. Ett sådant verktyg, inriktat mot att skapa beredskap för rehabilitering, kan ses som en nödvändig steg innan man vill börja med en handlingsplan. 21
Handlingsplan; Handlingsplanen är ett instrument för att individanpassa deltagarens tid i projektet. Handlingsplanen ses av personalgruppen som ett stöd till individens förmåga att reflektera över svårigheterna som de har haft. Det kan hjälpa dem att konkretisera vissa erfarenheter, känslor osv. för att sedan föreslå bättre lösningar. Handlingsplanen skapas under introduktionen men görs sedan om efterhand när det finns anledning (eller det är bestämt i handlingsplan) Att visa nuläget, utveckla en målsättning, skapa mål och delmål Granskningen av handlingsplanerna visade; Mål och delmål oftast tydliga och rehabiliteringsinriktade Att individen är delaktig i hela processen Utgångsläge Individens aktuella situation då kontakt tas med Baspen Funderingar över frågan; Hur kan vi hitta lösningar som kan ta oss förbi hindren Det är inte bara individen som måste utveckla färdigheter, utan även samhällets aktörer, befintliga verksamheter och myndigheterna måste anpassa sig till individens behov. Efter granskningen finns några idéer för att vidareutveckla processen; Uppföljning kan relateras till mål och delmål på ett tydligare sätt, besluta om en rimlig uppföljningstid och om hur varje delmål kan utvärderas med hänsyn till individens långsiktiga mål. Handlingsplanen kan också guida samarbetet utifrån individens långsiktiga målsättning Utveckla dokumentation och process för att handlingsplanen kan integreras i mötet med myndigheterna. (AF och FK) Tydligare koppling mellan kartläggningen, som är utgångspunkten för planen, och handlingsplanen, där individens mål och delmål ska utformas utifrån deras önskemål, resurser och förmågor. 22
Ansvar när ska det göras och vara klart? Coachernas roll bör komma fram tydligare i planen, men även andra aktörer som kan bidra till individens målsättning. Sådana konkreta handlingar skulle bädda för en eventuell uppföljning. Under resans gång dyker många andra behov (ekonomisk, sjukdomsrelaterade, livskris, osv.) upp som måste tas itu med innan de kan gå vidare Detta har lett till en viktig utvecklingsfråga; Hur kan man balansera stödet så att vi inte gå vilse i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen? Det här projektet med alla de här skattningarna är så allomfattande på något vis när andra verksamheter kanske bara fokuserar på arbete eller bara fokuserar på sociala kontakter eller bara fokuserar på någonting annat så är det mer som en helhetslösning för att man ska må bra så måste ju alla de här små bitarna falla på plats Målgruppen De har lyckats fånga upp en yngre grupp med större potential och fler förmågor. (Omsorgsförvaltningens arbetsanpassare) Personalen beskriver en blandad grupp av individer med olika diagnos, depression, psykos, personlighetstörningar, osv. Några beskrivs som de som har strulat av olika skäl, andra där ingenting har fungerat någonstans, de som börjar och slutar samtidigt. Från ett sådant perspektiv stämmer deltagarna med projektets initiala beskrivning, att stödja de som är längst från arbetsmarknaden att få ett fotfäste in i en arbetslivsinriktad rehabiliteringsprocess. Samtidigt har de sett att oavsett hur långt från den reguljära arbetsmarknaden gruppen har befunnit sig pga. sin ohälsa och funktionshinder, finns där, som citaten ovan har hänvisat till, en stor potential. Om vi lägger till personalgruppens och även brukarnas synpunkter på de olika hinder som finns för rehabilitering, kommer vi fram till en komplicerad men berikande förståelse för målgruppen. De verkar vara unika individer som befinner sig i ett utanförskap som kan spåras till ett samspel mellan deras psykiska funktionshinder och samhällets oförmåga att beskriva och tillfredställa deras behov. Som evidens av deras potential kan man titta på följande lista som är en sammanställning som satts ihop under granskningen av kartläggningar. I en rapport om rehabilitering (Rosenberg, mfl. 2005) beskrev en brukare sin upplevelse av att ha försökt med många olika kurser men aldrig fått det klart. Många brukare i den gruppen och i 23
Baspens har provat mycket men aldrig fått deras livserfarenhet att betyda någonting i arbetsmarknadens- eller samhällets ögon. Pusselbitarna För att få pusselbitarna tillsammans det känns meningslöst om man inte har fått det klart. (från Rosenberg, 2005) * Elektriker * Datorkörkort * Avbruten civilingenjörsutbildning * Många sommarjobb * Svetsare * Många diverse poäng * Bra på datorer * Delar av olika betyg * Floristutbildning * Hemtjänst/vård och omsorg * Fantasi, ansvarskänsla, målmedveten, idérik, osv Sådana bitar som kom fram i kartläggningen kan ses som resurser som handlingsplanen och rehabiliteringsprocessen måste bygga på. Utifrån granskningen har vi också tagit fram några önskemål som kan vara ledtråder till individens eventuella rollåteruppbyggnad. Önskemål; Ett bra jobb Gymnasielärare Jobba med människor Slutföra gymnasiestudier Må bra Jobba inom handikappomsorgen När vi ställde de två listorna bredvid varandra blev det klart att många hade svårt att uttrycka sina önskemål. Antigen visste de inte vad de ville eller kunde eller vad som skulle kunna vara möjligt. En rädsla för att försöka börja jobba igen, efter flera misslyckade försök, eller även att formulera ett önskemål, som skulle kräva en framtidstro, visade sig att bekräfta Baspens roll i utrymmet mellan deltagarnas potential 24
och deras förmåga att uttrycka och följa efter ett önskemål. I gruppintervjun med deltagarna, kom följande beskrivning av deras egen process fram. Att Komma igång Om man har tagit på sig för mycket.är det lätt att misslyckas och för varje misslyckanden är det ju jättesvårt att komma igång och gör någonting annat Enligt deltagarna kan det vara mycket svårt och även riskfyllt att försöka komma igång då man har misslyckat pga. ett psykiskt funktionshinder. Oavsett tidigare framgångar, färdigheter och vilja kan de olika känslomässiga, kognitiva och även ekonomiska hindren, tillsammans med en brist av anpassade möjligheter leda till ett beslut att lägga ner allting. Ni går in lite extra för att inte tappa, för att det är jättelätt att man lägger sig ner I deltagarnas kommentarer kan man läsa av hur viktigt det kan vara att tajma och stödja ett försök att komma igång. Utan ett bra bemötande från stödsystemet kan varje försök vara det som kan leda till frustration och uppgivenhet som i sin tur kan leda till ett långsiktig och även permanent utanförskap. (efter ett negativt besked) Har man varit sjuk så då ger man upp då lägger man ner allt och då stänger man sig inne på sitt rum och kommer inte ut något mer. Sådana synpunkter som kom fram i fokusgruppen med deltagarna, hjälpte oss att förstår hur viktigt det kunde vara med tajming och ett bra bemötande, men även långsiktigt stöd för att göra varje försök till ett mer eller mindre framgångsrikt steg mot ett liv i samhället. På så sätt bekräftade deltagarnas erfarenheter Baspens individuella bemötande, tidsramar och flexibilitet. 25
Projektnivå Ett individuellt anpassat program Det vi säger är att vi jobbar individuellt att vi spikar program eller modell till varje enskild individ I projektplanen är deltagarna lovade ett individuellt anpassat program. Det kan vara av värde att fundera över implikationerna om ett sådant syfte med en socialpsykiatrisk verksamhet. Hur skulle en individuellt anpassad verksamhet se ut? Kan en traditionell dagverksamhets struktur t.ex. vara individanpassad? Vad gör man om brukarna har helt olika intressen, förmågor, tidsramar, önskemål? Från en utvärderingsståndpunkt kan en sådan faktor vara central för att säga någonting om projektets framgång. Många projekt börjar med en modell eller struktur som sedan ska anpassas till individens behov och i de flesta fall kan man säga att strukturen är stabil och med individinriktad menar de att inom ramen för verksamhetens struktur kan individerna delta på sitt eget sätt. Med Baspen, där modellen bestod av att utveckla aktiviteter efter de olika behoven som kom fram under kartläggningsprocessen och konkretiserades i handlingsplanen, fanns ingen förbestämd struktur för aktiviteterna. Det känns ju som att det gungar under fötterna (P) Ibland är vi rädda och håller tummarna (P) Under de första månaderna uttryckte personalen ett bekymmer över att driva ett projekt utan en konkret struktur. Man är så van som personal att ha en rad insatser som sedan ska erbjudas till brukarna, ett begränsat men tydligt program som man är beredd att erbjuda.. Baspens personal hade ett arbetssätt, där man utifrån individens önskemål skulle utveckla en handlingsplan som använde sig av befintliga resurser i samhället. Resultatet blev en ny modell för varje individ. För att utvärdera om ett sådant bemötande och stödprogram passade in i målgruppens behov, blev det högst relevant att fråga deltagarna. Det viktigaste att ha kvar det är väl den här flexibiliteten som finns det känner jag som är mest attraktivt i projektet som de mesta saker i livet får man allting serverat så är det väl inte lika intressant Fast vi har samma typ av bakgrund allihop som deltar i det här projektet så har vi ju väldigt olika behov och klarar av olika mycket 26
av olika saker här får var och en ta det i den takt som man klarar av, det känns så bekvämt det Personalgruppens ångest över att försöka erbjuda någonting som de själv inte kunde beskriva blev både ett humorfyllt och högst centralt moment i utvärderingsprocessen. (Deltagarna och personalen var tillsammans i fokusgruppen) Det som var viktigast för brukarna som kom till Baspen, att bli bemött som individer, var det som var svårast för personalen, att bemöta brukarna utan en förutbestämd verksamhetsstruktur i fickan. Det skulle kanske vara bra om det finns exempel på vad man kan göra.inte konkret, utan en meny De var samtidigt överens om att nya deltagare skulle kunna dra nytta av några exempel om hur projektet skulle kunna stödja deras önskemål. En rekommendation blev att försöka konkretisera olika exempel för att hjälpa nya deltagare förstå verksamhetens inriktning. Det blev också klart att med mer tid och erfarenhet skulle personalgruppen ha en ökad förmåga att presentera sådana exempel och information om sitt arbetssätt. Resurser och strategier Baspens verktygslåda Utifrån projektets syfte att använda sig av befintliga verksamheter och resurser, blev en inventering av vilka de hade kontakt med en mätning av deras framgång i detta syfte och samtidigt deras produkt. Där målgruppen inte hade fått ta del av ett stort antal resurser bland olika myndigheter och förvaltningar kunde man betrakta Baspens förmåga att få in sina deltagare som ett framgångsrikt resultat av en sådan individuell satsning. Aktiviteter Startpunktaktivitet Torpetuppdrag Temagrupp Föreläsningar Vattengymnastik 27
Training one life Ridgrupp Utflykter Studiebesök Praktikplatser Kommunal arbetsplats Företag Handikappomsorgen Studier Komvux o Språkverkstan o Gnistan o Åskhöst Miroy En annan produkt som vi hade diskuterat från början var projektets utveckling av strategier som skulle kunna fungera med en yngre grupp som hade stått långt utanför rehabiliteringsprocessen. Dessa kunde både användas i projektets fortsättning, men även stå till att förfogande för andra verksamheter som hade kontakt, eller ville ha kontakt, med samma målgrupp. Arbetsmetoder och strategier Individanpassat utifrån individens önskemål, efter att kartläggning och handlingsplan utvecklats tillsammans. Arbetsanpassare nära samarbete med omsorgsförvaltningens arbetsanpassare för att lyfta in gruppen psykiskt funktionshindrade Samverkan utvecklas hela tiden 28
Med individen; Rätt tid, frivilligt, eget initiativ, flexibilitet, tålamod Löpande kontakt med berörda myndigheter och strategier för att stödja individen Vilka resurser och handlingsutrymme har kringaktörerna som kan bidra till individens individuella rehabilitering? Coacherna har lärt sig; när man ska kliva in utan att ta över, hur man bäst kan sköta praktikplatser Basgrupp Vi hade hört det runt att det var mångas önskemål att träffa likasinnade och att man kände sig ensam och allt det där Som ett konkret exempel på projektets beredskap att utforma sig efter deltagarnas behov, provade de en gruppaktivitet under våren 2006. Syftet med gruppaktiviteten blev att deltagarna skulle få chansen att möta andra i liknande situation och utbyta erfarenheter. Eftersom det var en vilja bland deltagarna som fick personalen att börja gruppen blev det också bestämt att deltagarna skulle välja de olika teman som gruppen skulle ta upp. Gruppen bestod av fem deltagare och två gruppledare som träffades vid 16 tillfällen en gång i veckan under två timmar. Några teman som diskuterades var livskvalité, stress, hälsa ekonomi, relationer. Efter gruppaktiviteten genomförde gruppledarna en utvärdering av aktiviteten. Några kommentarer från deltagarna följer. Fler sociala kontakter, bättre självförtroende och stark självkänsla Chans att ta del av andras erfarenheter och lösningar på problem Ytterligare en meningsfull aktivitet att fylla upp ett tidigare innehållslöst liv Många skratt, nya infallsvinklar 29
Systempåverkan Feedback från kringaktörerna Det var också bestämt att en viktig insats i utvärderingen skulle vara att intervjua kringaktörerna som Baspen hade skapat ett samarbete med. Dessa bestod av både myndigheterna som hade ansvar för arbetslivsinriktade åtgärder och verksamheterna som antingen inte hade lyckats med målgruppen eller inte hade fångat upp dem. Försäkringskassan Försäkringskassan har erkänt de speciella behoven med unga vuxna genom att skapa försörjningsformen aktivitetsersättning. Unga vuxna som är mellan 19 och 29 år kan få aktivitetsersättning om deras arbetsförmåga är varaktigt nedsatt eller nedsatt under minst ett år med minst en fjärdedel. Under tiden de har aktivitetsersättning finns det möjlighet att delta i aktiviteter som har till syfte att ge förutsättningar att förbättra deras arbetsförmåga. (www.forsakringskassan.se) Bland de som beviljats aktivitetsersättning sedan 2003 har två av tre fått den på grund av psykisk ohälsa. (Nationell psykiatrisamordning 2003) Vi har haft svårt att jobba med dem det krävs mer tid och kontinuitet än vi har. Man kan inte bara slänga ut dem till en aktivitet De behöver ett första steg med folk omkring Baspens arbetssätt har fungerat väl för att ta tiden att upptäcka individens önskemål och behov, men även deras färdigheter, intresse och resurser. Coacherna kan också erbjuda individen den kontinuitet som de behöver och kan stanna kvar under rehabiliteringsprocessen med Försäkringskassan. Enligt Försäkringskassans representant är en stor del av grundarbetet gjort då de bestämmer att samarbeta runt individens behov. Många är på gång ute i studier Försäkringskassan har även sett positivt på andra aktiviteter (träning, fritidsaktiviteter, osv.) som kan vara ett första steg i en rehabiliteringsprocess. Vi har hittat ett arbetssätt som fungerar inte bara sitta på var sitt håll vi träffar och planerar tillsammans med individen. 30
Personalgruppen från Baspen har också börjat träffa Försäkringskassans representant varje månad för att planera och utveckla deras samarbete. Jag har fått ett stöd för ett bättre arbete Baspen började och nu tar vi över och betalar kostnaden I sista citaten kan man konkret se vinsten med ett sådant samarbete. Baspens deltagare hade stått inte bara utanför arbetsmarknaden men utanför rehabiliteringsmöjligheter som Försäkringskassan kunde erbjuda. Genom att stödja deltagarna i deras planering och sedan aktiviteter har de lyckat hjälpa dem komma in genom Försäkringskassans ofta skrämmande regelsystem. Arbetsförmedling Många med psykisk ohälsa och som inte fungerade i AF ungdomsprojekt klarar inte tider saknar social kompetens Arbetsförmedlingens representant bekräftade att det finns ett behov av arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser bland unga vuxna som de kommer i kontakt med. De var medvetna om 115 individer som var handikappade beroende på ett psykiskt funktionshinder och ungefär 19 unga vuxna mellan 18 och 30 år som hade ett behov av stöd. AF kan inte arbeta med de här men vi följer gärna med och hoppa in vid rätt tid sedan gör vi en uppföljning efter tre månader. De omfattande behov som de ser med dessa individer kan ofta innebära att de inte är beredda att ta del av Arbetsförmedlingens utbud av stödinsatser. Vi kan inte göra någonting om de inte kommer. Baspens coacher kan jobba utifrån individens förutsättningar, inte bara regelverket. Handläggarna på Arbetsförmedlingen ser handlingsplanen som en dokumentation om vad som har gått bra, vad individen kan göra och vill göra, och då finns det någonting konkret som Arbetsförmedlingen kan jobba med. Med Baspen i bilden känner de ett riktigt samarbete runt individen som har lett till en beredskap att hoppa in och jobba aktivt med individen när det blir rätt tid. På så sätt har man lyckat bevara resurserna som finns till ett genomtänkt och positivt försök att rehabilitera sig till studier eller arbetsliv. 31