Ett uppdrag växer fram

Transkript

1 Ett uppdrag växer fram Den 2 juni 1994 slog riksdagen fast att människor som har psykiska funktionshinder vill, kan och skall leva i samhället. Beslutet hade föregåtts av en längre tids utredande, först genom en så kallad»särskild utredare». Utredningen antog namnet»mentalservicekommittén». Utredningsdirektiven förändrades så småningom till en parlamentarisk kommitté, som antog det nu mer kända namnet»psykiatriutredningen». Kommittén slutförde sitt uppdrag genom betänkandet»välfärd och valfrihet service, stöd och vård för psykiskt störda». 1 Därefter lämnades regeringens proposition»psykiskt stördas villkor». 2 I både utredningen och propositionen beskrivs uppdraget»personligt ombud» (i rapporten även benämnt PO). I psykiatriutredningen föreslogs att»långvarigt och allvarligt psykiskt störda skall få rätt till personliga ombud». Utredningen byggde sitt förslag på studier av case management, en stödform som utvecklats i USA och Storbritannien för att hantera de nya förutsättningar som satsningen på öppna vårdformer inom psykiatrin inneburit. Utgångspunkten i dessa länder var att allvarligt psykiskt sjuka behöver vård, stöd och service från en rad olika organ för att kunna leva ett självständigt och bra liv ute i samhället. För detta krävdes en samordnande funktion. Psykiatriutredningen bedömde att det även i Sverige behövs en sådan samordnande funktion av insatserna till de psykiskt sjuka och benämnde den»personligt ombud». I propositionen tas denna tanke tillvara. Där beskrivs att: svåra och långvariga psykiska störningar påverkar individens levnadsförhållanden på många sätt. Den psykiskt störde har ofta ett mycket sammansatt behov av service, stöd och vård. Stöd och vård från den psykiatriska hälso- och sjukvården är en grundläggande men inte tillräcklig insats. För att individen skall få sina behov tillgodosedda krävs att helheten uppmärksammas och att kompletterande insatser görs av en rad andra organ i samhället. Kommunernas socialtjänst, primärvården, försäkringskassan samt bostads- och arbetsförmedlingarna är exempel på andra organ som individerna ofta behöver service och stöd från. Den enskilde kan således ha samtidiga kontakter med ett stort antal personer och organ, det förkommer ex. att psykiskt störda har

2 8 ett uppdrag växer fram kontakt med upp till 15 olika personer verksamma inom olika samhällsorgan. Samordningen och samverkan mellan de organ som ger stöd, service och vård till de psykiskt störda är ofta mycket svagt utvecklad. I stället för att sträva efter samordning kan det i vissa fall förekomma att individen definieras bort från det egna ansvarsområdet med hänvisning till att den psykiska störningen innebär att ansvaret åvilar något annat organ. Detta medför att den psykiskt störde själv måste ta behövliga kontakter med ansvariga myndigheter för att kunna tillvarata sina intressen. I många fall har den psykiskt störde på grund av sina funktionshinder stora svårigheter att ta dessa kontakter. Bristerna i samordning medför stora förluster i välfärd genom att den enskilde inte får sina behov tillgodosedda. En bristfällig samordning medför också att individen utsätts för onödig stress, vilket kan förvärra den psykiska sjukdomen. Därutöver innebär brister i samordningen att samhällets resurser inte används på ett effektivt sätt. 3 Med anledning av detta skulle personer med psykiska funktionshinder få hjälp genom ett så kallat personligt ombud. En första utvärdering I psykiatriutredningen föreslogs att långvarigt och allvarligt psykiskt störda skulle få rätt till ett personligt ombud enligt LSS. I propositionen ändrades detta till ett förslag om försöksverksamhet, oberoende av LSSlagstiftningen, i 10 kommuner under 3 år. Denna försöksverksamhet följdes upp och utvärderades. Psykiatriuppföljningen 1999:3 visade att: Råd/stöd och uppsökande arbete var ombudens vanligaste uppgifter. Tydligt positiva förändringar av de psykiskt funktionshindrade personernas funktionsförmåga och vårdbehov (minskat behov av öppen och sluten psykiatrisk vård) vid mätningar efter 18 månader. De personer som ingick i försöken tyckte själva att verksamheten haft en klart positiv betydelse. Betydligt fler i försöksverksamheterna hade med stöd av ombuden sökt och beviljats insatser enligt LSS jämfört med psykiskt funktionshindrade i övrigt. Verksamheter med personligt ombud kan organiseras och drivas framgångsrikt med olika huvudmän och organisationsmodeller. Den 18 maj 2000 beslutade regeringen om statsbidrag för nationell uppbyggnad av verksamhet med personliga ombud.

3 Uppdraget formuleras ett uppdrag växer fram 9 I november 2000 formulerades uppdraget för personliga ombud. 4 I meddelandebladet beskrevs bakgrunden från»case manager» till»personligt ombud», försöksverksamheten, utvärdering av verksamheten, statsbidragens konstruktion och syfte, socialstyrelsens och länsstyrelsernas uppdrag, kommunens ansvar för verksamheten, beskrivning av hur verksamheten kan bedrivas, avgränsning av målgruppen, personliga ombud och lagstiftningen och ombudens uppgifter. Huvuduppgifterna formulerades i fyra punkter: Att tillsammans med den enskilde identifiera och formulera dennes behov av vård, stöd och service. Att tillsammans med den enskilde se till att olika huvudmäns insatser planeras, samordnas och genomförs. Att bistå och om fullmakt finns företräda den enskilde i kontakterna med olika myndigheter etc. Att se till att den enskilde får vård, stöd och service utifrån egna önskemål, behov och lagliga rättigheter. Formuleringen omfattar både en»mäklar/samordnarroll» och en»advokatroll» som i utvärderingen av försöksverksamheterna beskrivs som två grundläggande funktioner/uppgifter för personliga ombud. I meddelandebladet beskrivs också hur personliga ombud behöver en fristående ställning, dvs. de behöver en obunden roll inom den kommunala organisationens ramar för att bli trovärdiga i sin ombudsroll. Denna beskrivning skiljer sig från propositionens skrivning där det talas om att ombuden skall ges en»sådan formell ställning i den lokala samhällsorganisationen det att finns möjligheter att fullgöra de beskrivna uppgifterna». Denna fristående roll är ännu inte identifierad. Vad krävs för att ett ombud i sitt uppdrag kan betraktas som genuint fristående och formellt skild från andra i samhällsorganisationen? Detta har varit viktigt att reflektera över i formulerandet av ett»nytt» yrkesspråk och en»ny» yrkesroll. I meddelandebladet beskrivs hur ombudens yrkesroll bör avgränsas gentemot andra yrkeskategorier. Enligt beredningsgruppen kan sålunda personliga ombud inte besluta om insatser (myndighetsutövning). inte ta över huvudmännens ansvar för samordning av insatser från olika myndigheter (men väl, som framgått, se till att ansvariga huvudmän samordnar sina insatser).

4 10 ett uppdrag växer fram inte svara för behandling eller annan vårdinsats som ges enligt hälso- och sjukvårdslagen. 5 Beskrivningen av uppdraget, så som det är skrivet ovan, som ett»ickearbete, där man inte skall det och inte skall det», går också igen i de första beskrivningarna av ombudens arbete. Vårt arbete med det vi kallar processbeskrivningar har bland annat syftat till att formulera yrkesrollen och yrkesspråket, från ett»ickeyrke» till ett yrke. Personligt ombuds utökade yrkesroll En viktig del i ombudens roll har efterhand formulerats som att verksamheten också skall identifiera så kallade»systemfel». Denna del av uppdraget är mer otydligt formulerad. I regeringens proposition beskrivs att»kommunernas huvudansvar för att planera och samordna insatser till psykiskt störda bör förtydligas. I detta ansvar ingår att sammanställa och samordna de individuella planerna samt att verka för att service-, stödoch vårdutbudet anpassas till de krav och behov som psykiskt störda har. Vidare ingår att identifiera eventuella brister i serviceutbudet och medverka till att dessa undanröjs. I uppgiften ingår också att identifiera icke tillgodosedda behov samt att föra kunskaperna om dessa brister vidare som ett instrument för uppföljning och planering av serviceutbudet.» 6 Uppdraget beskrivs senare i meddelandebladet på följande sätt: Personliga ombud förutsätts arbeta för helhetssyn och samlade lösningar i»gråzonen» mellan olika myndigheters ansvar. Det blir därför viktigt att hitta lämpliga former för att ta tillvara ombudens kunskaper och erfarenheter såväl i den kommunala verksamheten som i den samlade rehabiliteringen av psykiskt funktionshindrade personer. 7 Varken i förarbetena, propositionen eller i meddelandebladet nämns begreppet»systemfel». När uppdraget efterhand muntligen beskrivs, börjar begreppet»systemfel» att användas. Det är oklart hur begreppet uppstår och hur omvandlingen från att»ta tillvara ombudens kunskap» till att»påvisa systemfel» går till. Uppdraget beskrivs för första gången i skrift av Ingvar Nilsson i Mål och metoder att arbeta som personligt ombud. Han skriver att»kunskapen i rapporten bygger på möten med cirka 250 ombud under tvådagarsutbildningar och träffar med länsstyrelser och ledningsgrupper för verksamheterna, enkäter och ett arbetsinternat med ett tiotal ombud.» 8 Utifrån dessa möten definierar han ombudets uppdrag som tredelat där del tre beskrivs som följer:

5 ett uppdrag växer fram 11 En ytterligare följd av arbetet är att man som ombud börjar se mönster och sammanhang i de olika»systemfel» i de offentliga organisationernas övergripande uppdrag som gör att psykiatrireformens målgrupp inte får sina behov tillgodosedda utan tenderar att»falla mellan stolarna». Ombuden har på sätt och vis ett trefaldigt uppdrag: stödja och bistå klienten, skapa kunskap om och förutsättningar för att utveckla det lokala arbetet i de offentliga organisationerna och uppmärksamma mer generella systemfel i uppgifts- och arbetsfördelning för dessa organisationer. 9 Frågan är hur uppdraget att hitta så kallade»systemfel» konstruerades? Frågan kan kanske inte besvaras. Det är dock viktigt att denna del av uppdraget klargörs inför en eventuell fortsättning av verksamheten. Hur man använder orden i formulerandet av uppdraget formar uppdraget och vice versa. Att hitta och påtala systemfel ger en dimension i yrkesrollen. Om uppdraget istället formuleras som att ombuden skall påtala konsekvenser av brister i serviceutbudet uppstår kanske en annan dimension. Ombuden har en paradoxal uppgift i de offentliga systemen: Att se till att de lagar och förordningar som finns också följs, något som de offentliga systemen redan har som uppdrag.