Nya krav på forskning om äldre - något att öppna upp med på Jonsered 16/1, 2012 Nyckelord: sänka garden, tappa hakan, lyfta blicken, förundras, känna vittring, associera, få visioner, vilja ta reda på, börja skissa, Bodil Jönsson, professor emerita, LU www.bodiljonsson.se och www.bodiljonsson.se/blog

Äldreforskningen idag domineras av forskning om äldres sjukdomar, vård och omsorg. Tillsammans med de demografiska framskrivningarnas ödesmättnad skapar detta bilder som ligger långt ifrån flertalets existerande långa och friska ålderdomar, allt oftare omfattande 1/3 av livet.

En annan verklighet (?) ser ut så här:

Och mellan dessa två bilder finns vi - vår samtids nog så vilsna äldre. Minns ni Freire och hans Pedagogik för förtryckta, minns ni tystnadens kultur, den som uppkommer för dem som inte har något relevant språk? Det är den jag tycker mig erfara det är den jag vill vara med om att bryta, och det är därför den här dagen är så rolig.

Lite kort bara om de fyra drastiska förändringarna inom loppet av en generation som utgör bakgrunden till dagen: 1(4).Efterkrigsgenerationen har bakom sig ett liv med bra mat, utbildning och bostäder, möjlighet att resa, etc. Under tiden har kulturen blivit allt mindre auktoritär.

2(4). Vi har undan för undan tillägnat oss andan att vi kan och bör och förväntas både tänka och handla självständigt.

3(4). De demografiska förändringarna är som en enda sannsaga: Varannan människa kommer att bli över 100 och 4-5 generationer leva samtidigt, inte som nu 3-4. Dagens 75-åring liknar mer förra generationens 65-åring än dess 75-åring.

4(4). Som en sanndröm framstår också alla teknologiska och medicinska framsteg. Så många kommer att se så bra, höra så bra, vara så rörliga,, ha en stor IT-vana och inte ha så ont. Vilka konsekvenser får då det för vad vi äldre vill och kan och bör göra av våra äldreliv (kanske 1/3 av livet!)?

Men vad hjälper det om det känns så här att bli gammal i en kultur där arbetslinjen råder?

Men antag att äldre (och andra) möttes av en forskning som utgick från att utveckling pågår HELA TIDEN, HELA LIVET IGENOM?!

Att åldrande alltså inte innebär bara de-generering utan också generering och re-generering generering.

Men detta har hört till de förbjudna tankarna: Arvet från Rousseau, Piaget och t o m Erik Eriksson har vilat tungt: Endera är utvecklingen slut i och med tonåren eller i Erikssons version fortsätter den också i vuxenlivet. Men även han avhandlar den sista tredje- delen av livet tämligen rapsodiskt och ser den som vore den ett stadium.

Vi har varit och är så förblindade av vad det är som unga kan bättre än gamla. Bl a lära sig språk, knäcka komplicerade matematiska problem, ha ett bättre närminne och arbetsminne, kortare reaktionstider, snabbare detaljinlärning. Och så allt det muskulära

Något nytt börjar så smått att bryta igenom. Gene D Cohen (1944-2009), The mature mind (2005) läs den! identifierar 4 äldreutvecklings- stadier: 1. Reevaluation 2. Liberation 3. Summing up 4. Encore

Och han nöjer sig inte med det utan försöker också synliggöra de drivkrafter ( Inner Push ) som åstadkommer: Relativistiskt tänkande Dialektiskt tänkande Systemtänkande - stadier som alla ligger efter Piagets formella operationer.

Vad kan då gamla som inte unga kan? Vad kunde Sokrates formulera först när han var gammal? Vad kunde först den gamle Kopernikus, Galileo, Freud, Darwin, t o m den gamle Newton,?

Eller i vår tid: Vad är det som får Gudmund Smith, 90 år gammal, att publicera Det finns inga enkla svar? Den boken är något vida utöver en historik över Lundapsykologin och den bär på en helt annan ton.

Hm. Så mycket det rimligen är som briljanta forskare helt enkelt inte hann med förr i tiden eftersom de dog så unga att de inte fick vara med om hur age works its magic

Vad om det rentav finns ett lärfönster som först nu manifesterar sig i lite större skala när allt fler (också forskare) blir allt äldre?

Jag skulle så gärna velat prata med Arne Naess om detta!

Det går inte men vi finns ju här i dag. Och Birgitta Odén finns i min närhet.

Det är inte bara det att vi gamla har fler årsringar (och därmed direktare access till mer ). Vi använder också (vet man i dag) båda hjärnhalvorna mer jämbördigt än vad unga gör. Tänk om detta bl a betyder att den visionära kreativiteten löper mer samman med den associativa? Effekter av det??

Varför har inte en ny omfattande äldreforskning uppkommit per automatik? En fråga värdig en skarp vetenskapssociolog. Min association går här till people first-rörelsen rörelsen: forskare är också människor, de sitter också fast i kulturella föreställningar. Också ability är ett attribute

Inte ens teknikutvecklingen kan frigöra sig från detta (jfr Castells, The rise of the information age).

Kan idag etnologerna, Petra Johansson? Kan aktivitetsforskarna (jfr PeO Hedvalls aktivitetsdiamant)?

Kan pedagogerna, Svante Hultman? Vem kan utveckla äldrelärandet, det som strävar efter mål och mening och integration av årsringarna? Vuxenpedagogiken är inte så gammal, och den nyfödda äldrepedagogiken är främst social. Men vad finns det för stöd för oss vildhjärnor som är på väg att bli gamla nu?

Vad kan vi hitta för relevanta sammanhangsföreställningar i Torsten Hägerstrands bok?

Vad kan universiteten ha sina avdankade professorer till?

Och vad skulle hända om universiteten öppnade sina dörrar för seniordoktorander? Äntligen få betänka och skärpa sina erfarenheter och frågor och utveckla dem i en akademisk miljö. Bidra med en avhandling till kulturen och framtiden det skulle ge mål och mening och åtminstone 5 års besatthet Vilken KASAM!

Har du förresten tänkt på hur framtidens visa människor inte behöver bli så isolerade? Vi kommer bl a att ha varandra över nätet. Vart kan inte det leda?!

Till imperativen för den framtida äldreforskningen hör: väck frågor (och kom gärna med ett och annat svar) som får oss äldre människor att själva mer rikta vår uppmärksamhet mot vad vi idag kan som gamla, inte mot vad vi inte kan.

Vad kan inte hända när forskningen systematiskt börjar leta efter positiva förändringar i åldrande hjärnor?

Sådant pågår faktiskt NU. Hjärnforskningen, förnyelsen av hjärnceller, plasticitet, Psykologerna kreativitet hos äldre (Cohen, The Mature Mind, 2005, Ingegerd Carlsson i Lund, ) Makula degenerationen och stamcellsforskningen.

Det är alltså inte det samma att bli gammal på 2010-talet som vad det var att bli gammal på 1970-talet närläs gärna Simone de Beauvoirs Ålderdomen (1970) och jämför under läsningen med dagens åldrande människa, både som objekt (sedd utifrån vetenskapen, historien och samhället) och som subjekt,, som upplevande varelse.

Så mycket är statt i förändring. Det behövs också forskning om hur själva företeelsen pensionering kan komma att utvecklas? Och om hur synen på arbete kommer att förändras. Varför heltid, deltid, etc vilka nya former kommer? Och hur kan vi börja prova?

Vad skulle inte existensen av ett HORISONTRÅD kunna innebära? Med muskler ungefär som Trygghetsrådet. Öppet för alla över 50 år (dvs också för reguljärt arbetsbyte).

Välkommen till min blogg om du vill!

Där dryftas allehanda förslag som exempelvis 1. Horisontrådet 2. Seniordoktorander 3. Kulturen som likt en aktiv barnmorska kan suga upp äldres kunskaper Och därtill de breda områden som nu infiltreras:

1. Årsringar, kvalitativt och kvantitativt 2. Äldres lärande 3. Att förstärka det longitudinella

4. Att byta trots att mot tack vare 5. Att byta förhållningssätt till både arbete och pensionering 6. Att låta bli att ta ut alla sina ålderdomar i förskott

7. Olika omvärldar olika ålderdom 8. Olika åldrande i olika grupper (se bl a Gunilla Brattbergs Balansgång på slak lina ). 9. Generationssamverkan och generationskonflikter

10. Existentiella perspektiv (vad kan etikforskningen och teologin bidra med, Ola Sigurdsson?)

"Hur vår ålderdom kommer att se ut beror på hur vi lever. Vi kan sluta som en spökstad eller som ett frikostigt träd, som fortsätter vara viktigt även när det inte längre orkar stå. Paulo Coelho