Åtgärdsprogram för Fyrisåns åtgärdsområde

Åtgärdsprogram för Fyrisåns åtgärdsområde -samrådsmaterial Länsstyrelsen Västmanlands län 721 86 Västerås Telefon 010-224 90 00 Hemsida www.vattenmyndigheterna.se 1(49)

Utgiven av: Ansvarigt distrikt: Foto: Länsstyrelsen Västmanlands län Vattenmyndigheten Norra Östersjön Länsstyrelsen Västmanlands län Länsstyrelsen Västmanlands län 721 86 Västerås Telefon 010-224 90 00 Hemsida www.vattenmyndigheterna.se 2(49)

Förord Denna bilaga är en del av åtgärdsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt. Den utgör en sammanfattning av ett av distriktets 84 åtgärdsområden. Innehållet baserar sig på utdrag ur VISS 1 och analyser genomförda av länsstyrelserna och vattenmyndigheterna. Syftet är att tydliggöra vilka åtgärder som myndigheter och kommuner behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska följas i Fyrisåns åtgärdsområde samt vilka fysiska åtgärder som behöver genomföras. Osäkerheten i de fysiska åtgärdernas uppskattade effekter och kostnader kan vara betydande på den lokala skalan eftersom de analyser som de stödjer sig på ibland utgår ifrån information från en grövre geografisk skala. Om det finns information som stödjer andra, mer kostnadseffektiva åtgärder, kan dessa ersätta de fysiska åtgärder som föreslås här. Enligt miljöbalken (5 kap. 6 om Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning ) ska ett åtgärdsprogram innehålla: uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver vidta, vilka myndigheter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna, när åtgärderna behöver vara genomförda, uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor och mellan olika åtgärder, samt uppgifter om den förbättring som var och en av åtgärdena bedöms medföra och hur åtgärderna tillsammans bedöms bidra till att normen följs. Myndigheter och kommuner ansvarar för att miljökvalitetsnormer följs och ska inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt detta åtgärdsprogram. 1 VattenInformationsSystem Sverige. Den databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassificeringar. www.viss.lansstyrelsen.se 3(49)

Sammanfattning Fyrisån är ett av de större åtgärdsområdena i Uppsala län. Fyrisåns huvudfåra har sin början vid Österbybruk och från de reglerade dammarna vid åns källflöden rinner den sedan via Sundbroån ned till Dannemorasjön. Därefter passerar den Vattholma och Storvreta innan den når Ulva Kvarn och Uppsala stad för att sedan mynna i Mälaren i Ekoln. Flera stora biflöden ansluter till Fyrisån varav Vendelån, Björklingeån och Jumkilsån är de största. Ansträngda syrgasförhållanden präglar Fyrisåns övre delar. Detta beror delvis på att fallhöjden är liten, vilket även bidrar till återkommande översvämningar kring ån. Det finns ett stort antal vandringshinder både i Fyrisåns huvudfåra och i dess biflöden, vilket ger mycket begränsade vandringsvägar för fisk och andra djur. Större delen av Fyrisån har inte god ekologisk status. Att statusen är måttlig eller sämre orsakas framför allt av övergödning, begränsade vandringsmöjligheter för fisk samt biotopförstöring. Orsaker till problemen är bl.a. markanvändning, punktutsläpp av näringsämnen och vandringshinder. Ett undantag är delar av Björklingeån, som tack vare sitt bevarade naturliga lopp och trädbevuxna närområde har en naturlig retention och delvis skyddas mot jorderosion. Detta bidrar till att halterna av näringsämnen är förhållandevis låga här. I Fyrisåns åtgärdsområde finns elva sjöar. Av dessa har Björklinge-Långsjön, Harvikadammen, Slagsmyren, Stordammen och Velången god status med avseende på näringsämnen. Endast en vattendragsförekomst, Dalån, har god ekologisk status. För att nå god ekologisk status med avseende på miljöproblemet övergödning föreslås framför allt åtgärder i form av strukturkalkning, åtgärda enskilda avlopp till minst normal skyddsnivå samt dagvattenåtgärder. Ekologisk status påverkas även av miljöproblemet förändrade habitat genom fysisk påverkan. De åtgärder som behöver prioriteras inom åtgärdsområdet är framför allt att anlägga ekologiskt funktionella kantzoner längs vattendragen, biotopvård av rensade och rätade vattendrag samt att skapa fria vandringsvägar för fisk. Totalt föreslås att 31 dammar inom åtgärdsområdet antingen rivs ut eller att vandringsvägar för fisk anläggs. Samtliga ytvattenförekomster har klassificerats att inte uppnå god kemisk status på grund av kvicksilver, precis som i resten av Sverige. Om kvicksilver undantas i bedömningen av de prioriterade ämnena så är det en ytvattenförekomst, Fyrisån mellan Ekoln och Sävjaån, som även har sänkt kemisk status på grund av höga halter av antracen i sediment. En vattenförekomst, Fyrisån mellan Vattholma och Dannemora, uppnår inte god status för de särskilda förorenande ämnena (SFÄ) som ingår i bedömning av ekologisk status på grund av höga halter av zink. Föreslagna åtgärder inom åtgärdsområdena utgörs av muddring av förorenade sediment och utsläppsreduktion av miljögifter via t.ex. tillsyn eller omprövning av tillstånd. Grundvattnet har, med två undantag, god kemisk status i Fyrisåns åtgärdsområde. Grundvattenförekomsten Uppsalaåsen-Björklinge har otillfredsställande status på grund av höga halter av växtbekämpningsmedlet BAM (2,6-diklorbensamid). Riktvärdet för BAM överskrids även i förekomsten Uppsalaåsen-Uppsala. Här finns även andra problem då förekomsten är hårt belastad med påverkan från bland annat tätorten. Sex av 26 grundvattenförekomster riskerar att inte uppnå god status till år 2021, vilket generellt beror på problem med bekämpningsmedel, klorid och sulfat. Samtliga grundvattenförekomster uppnår god kvantitativ status. 4(49)

Åtgärdsprogram för Fyrisåns åtgärdsområde -samrådsmaterial... 1 Förord... 3 Sammanfattning... 4 1 Beskrivning av åtgärdsområdet... 6 1.1 Status och miljöproblem... 9 1.2 Miljökvalitetsnormer... 16 2 Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten... 20 2.1 Övergödning... 20 2.2 Försurning... 26 2.3 Miljögifter... 26 2.4 Främmande arter... 27 2.5 Förändrade habitat genom fysisk påverkan... 28 3 Åtgärdsanalys per miljöproblem i grundvatten... 37 3.1 Näringsämnen... 37 3.2 Miljögifter... 37 3.3 Klorid... 38 3.4 Förändrade grundvattennivåer... 38 3.5 Övriga miljöproblem... 39 4 Otillräckligt dricksvattenskydd... 40 4.1 Nulägesbeskrivning... 40 4.2 Åtgärder... 40 5 Åtgärder för skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning... 41 5.1 Natura 2000-områden... 41 5.2 Skyddade arter enligt habitatdirektivet... 41 5.3 Nitratkänsliga områden... 41 6 Förslag till åtgärder, styrmedel och ansvarig... 42 5(49)

1 Beskrivning av åtgärdsområdet Fyrisåns åtgärdsområde är beläget i den nordöstra delen av Norra Östersjöns vattendistrikt och är ett av de större åtgärdsområdena i Uppsala län (figur 1a). Fyrisåns huvudfåra har sin början vid Österbybruk och från de reglerade dammarna vid åns källflöden rinner den sedan via Sundbroån ned till Dannemorasjön. Därefter passerar den Vattholma och Storvreta innan den når Ulva Kvarn och Uppsala stad för att sedan mynna i Mälaren i Ekoln. Flera stora biflöden ansluter till Fyrisån varav Vendelån, Björklingeån och Jumkilsån är de största. I Fyrisåns åtgärdsområde finns 80 vattenförekomster varav 11 är sjöar, 35 vattendrag och 33 grundvattenförekomster (figur 1b). Fyrisåns åtgärdsområde omfattar nästan en tredjedel av Uppsala läns yta. Kommunerna Tierp, Östhammar och Uppsala ingår i åtgärdsområdet och nära 50 procent av länets befolkning är bosatta här. Hela området är kraftigt påverkat av dikningar och markavvattning. Upplandsslätten har under lång tid använts för jordbruksproduktion och människans nyttjande av Fyrisån sträcker sig långt tillbaka i tiden och utgör grunden för uppbyggnaden av hela samhället både i området kring i Norduppland. Sammantaget är Fyrisån det i särklass värdefullaste slättlandsvattendraget i Uppsala län och den utgör ett karaktärsexempel på en nordlig slättlandså i Sverige. Även idag har Fyrisån stor betydelse för samhällsutvecklingen i länet. Den bidrar exempelvis till Uppsalas vattenförsörjning via infiltration i åsen. Den är recipient för bland annat kommunala reningsverk och för Uppsala stads dagvatten. Dessutom fungerar den som kommunikationsled och utgör även ett betydelsefullt inslag i Uppsalas stadsmiljö. Grundvattnet inom Fyrisåns åtgärdsområde återfinns nästan enbart i Uppsalaåsen. Den är en av Sveriges största rullstensåsar och höjer sig markant över det omgivande landskapet. Åsen börjar söder om Stockholm, sträcker sig genom hela Uppland och vidare ut i havet norr om Billudden i Norduppland och fortsätter sedan på havsbotten långt norrut i Östersjön. Åsen har byggts upp av sand, grus och sten som lämnades kvar av smältvatten från den senaste istiden. Åsen är uppdelad i mindre delar som går under namnen Sunnerstaåsen, Ultunaåsen, Kasåsen och Vattholmaåsen med flera. Åsen är också viktig för vattenförsörjning och i vattentäkterna sker stora vattenuttag. Grundvattenförekomsterna i Fyrisåns åtgärdsområde är 26 till antalet varav de två stora åsarna Uppsalaåsen och Vattholmaåsen innehåller flera olika grundvattenförekomster. I åsarna finns många vattentäkter. Påverkan från tätort och trafik samt verksamheter är mycket stor och ökar längre söderut i åsen. 6(49)

Figur 1. Översikt av området: dess plats i vattendistriktet, kommuner, tätorter och markanvändning 7(49)

Figur 1b. Ytvattenförekomsternas ID-beteckningar (EUCD). 8(49)

1.1 Status och miljöproblem 1.1.1 Ytvatten Ekologisk status och miljöproblem Större delen av Fyrisån har inte god ekologisk status (figur 2). Att statusen är måttlig eller sämre orsakas framför allt av övergödning, begränsade vandringsmöjligheter för vattenlevande organismer, biotopförstöring och miljögifter. Markanvändning, punktutsläpp och vandringshinder är stora påverkanskällor. Björklinge-Långsjön, Harvikadammen, Slagsmyren, Stordammen och Velången är de sjöar inom åtgärdsområdet vilka uppnår god ekologisk status. Endast en vattendragsförekomst, Dalån, bedöms ha god ekologisk status. Den ekologiska statusen i ett vatten påverkas även av halter av miljögifter, så kallade särskilda förorenande ämnen (SFÄ). De utgörs av ämnen som släpps ut i betydande mängd i en vattenförekomst och där halten överskrider gränsen för vad som bedöms påverka den ekologiska statusen i vattnet. Zink har uppmätts i halter över klassgränsen för ämnet i vattenförekomsten Fyrisån mellan Vattholma och Dannemora. Den ekologiska statusen blir därför måttlig med avseende på zink. 9(49)

Figur 2. Fyrisåns åtgärdsområde med dess ytvattenförekomster och deras ekologiska status. Kemisk status och miljöproblem Samtliga ytvattenförekomster inom åtgärdsområdet har klassificerats att inte uppnå god kemisk status på grund av kvicksilver. Detta är en expertbedömning baserad på en nationell utförd analys. Kemis status bestäms av om en uppmätt halt av ett prioriterat ämne överskrider sitt gränsvärde. I avsaknad av mätdata sätts ett ämnes status till god. Detta medför att väldigt många vattenförekomster får god status utan några haltmätningar som styrker detta. Exklusive kvicksilver har det prioriterade ämnet antracen uppmätts i sediment i halter som överskrider gränsvärdet, vilket sänker den kemiska statusen i Fyrisån mellan Ekoln och Sävjaån (figur 3). 10(49)

Ett antal andra prioriterade ämnen har uppmätts i höga halter i flera av vattenförekomsterna inom åtgärdsområdet. Att statusen inte sänkts med avseende på dessa ämnen beror antingen på att provtagningsfrekvensen är otillräcklig eller att det saknas fastställda gränsvärden för sediment. Detta redogörs för under avsnittet 2.3. Figur 3. Kemisk status, exklusive kvicksilver, i ytvatten. 11(49)

1.1.2 Grundvatten Kemisk status Grundvattnet har god kemisk status i Fyrisåns åtgärdsområde med undantag för de två grundvattenförekomsterna Uppsalaåsen-Björklinge och Uppsalaåsen-Uppsala (figur 4). Uppsalaåsen-Björklinge bedöms ha otillfredsställande status med avseende på växtbekämpningsmedlet BAM(2,6-diklorbensamid). Även i centrala Uppsala överskrider BAM riktvärdet men här finns även hård belastning i form av påverkan från exempelvis tätort och trafik. Sex grundvattenförekomster riskerar att inte uppnå god. Grundvattenförekomsten Uppsalaåsen-Uppsala är stor och långsmal med en nord-sydlig sträckning och innehåller många vattentäkter. Analyserna där visar på höga halter av PFOS (perfluoroktansulfonat), förhöjda halter av sulfat och höga halter av BAM (2,6-diklorbensamid). Den mänskliga påverkan på förekomsten är betydande. Denna klassificering är preliminär, vilket innebär att den kan vara ofullständig eller innehålla brister som behöver kvalitetssäkras. Kartan i figur 5 visar vilka grundvattenförekomster som riskerar att inte uppnå god kemisk status till år 2021. Sävjaån-Samnan och Gunsta riskerar att inte uppnå god status på grund av höga kloridhalter. Påverkanskällan är troligen vägsaltning. Vattholmaåsen-Salsta har förhöjda halter av sulfat, vad som orsakar detta är dock osäkert. Grundvattenförekomsten Dannemora riskerar att inte uppnå god status på grund av påverkan från exempelvis gruvverksamhet, dock krävs vidare utredning för att bedöma belastningen på grundvattnet. I Dannermora är halterna av klorid generellt höga, vilket oftast beror på vägsaltning. Kvantitativ status Samtliga 26 grundvattenförekomster i Fyrisåns åtgärdsområde bedöms ha god kvantitativ status och ingen risk föreligger att de inte har god status även 2021. Undersökningar av grundvattennivåerna saknas för samtliga grundvattenmagasin men det finns i dagsläget inga indikationer på kvantitetsproblem i åtgärdsområdet. 12(49)

Figur 4. Kemisk status för grundvatten i Fyrisåns åtgärdsområde. 13(49)

Figur 5. Risk för att god kemisk status inte uppnås till 2021 för grundvatten i Fyrisåns åtgärdsområde. 14(49)

1.1.3 Skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning Dricksvatten Enligt vattendirektivets artikel 7 ska vattenförekomster som används för uttag, eller reserverats för framtida uttag, av mer än 10 m 3 per dag i snitt eller som förser fler än 50 personer med dricksvatten skyddas för att garantera tillgången på vatten av god kvalitet. I Fyrisåns åtgärdsområde finns 13 skyddade områden enligt artikel 7. Avloppskänsligt vatten fosfor EU:s medlemsstater ska enligt rådets direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (det så kallade avloppsdirektivet) ange områden som är känsliga för utsläpp av avloppsvatten. Hela Sverige bedöms vara avloppskänsligt med avseende på fosfor och alla tätbebyggelser behöver rena sitt avloppsvatten från fosfor. Enligt direktivets artikel 2.4 framgår att en tätort är ett område där befolkningen är så koncentrerad att spillvatten från tätbebyggelse kan insamlas och ledas till ett avloppsreningsverk eller ett slutligt avloppsställe. Begreppet motsvaras av uttrycket större sammanhang i paragraf 6 i lagen om allmänna vattentjänster. Nitratkänsligt område Generellt är det fosformängden, 22 kilogram totalfosfor per år och hektar, som reglerar gödselmängden som får spridas. Inom de utpekade områdena får inte mer kväve spridas än vad grödan behöver för att utnyttja växtplatsen. Vidare begränsas både tiden och sättet för spridning av gödsel inom de utpekade områdena. Fyrisåns åtgärdsområde är utpekat som nitratkänsligt område. Natura 2000-områden Natura 2000 är ett nätverk inom EU som ska skydda och bevara den biologiska mångfalden. Värdefulla naturtyper och arter ska upprätthållas i så kallad gynnsam bevarandestatus. Ett område kan antingen vara utpekat enligt habitatdirektivet eller enligt fågeldirektivet. I Fyrisåns åtgärdsområde finns tre områden utpekade enligt habitatdirektivet. Gåsholmen och Andersbo backar berör till viss del vattenförekomster medan Funbosjön-Sävjaån till stor det är utpekat på grund av sina vattenmiljöer. Natura 2000-området Gåsholmen inkluderar 4,5 hektar av sjön Velången. Naturtypen är 3160, dystrofa sjöar och småvatten. Andersbo Ängsbackar inkluderar i Dannemorasjön, 72 hektar av naturtypen 3150, naturligt eutrofa sjöar. Dannemorasjön är ett av Fyrisåns källflöden. Den är till stora delar igenvuxen med vass, vilket framför allt beror på att sjön sänktes drygt en meter under 1700- och 1800-talen. Syrgasförhållandena är ansträngda vintertid och till följd av detta finns då risk för fiskdöd. Däremot är sjön känd som en fin fågellokal, bland annat beroende på de ädellövrika omgivningarna. Funbosjön är en eutrof, fiskrik slättlandssjö och en av de artrikaste sjöarna i Mellansverige. I sjösystemet finns utter och de sällsynta fiskarna asp, nissöga och stensimpa. Sävjaån med biflöden är en av de få åarna i Uppland utan vandringshinder för fisk. Funbosjön tillhör naturtypen 3150, naturligt eutrofa sjöar med nate eller dybladsvegetation. Det övergripande målet för Natura 2000- området är att de ingående naturtyperna och arterna har gynnsam bevarandestatus. Detta innebär att främst att näringshalten i vattnet inte får öka och att alla vandringsvägar hålls öppna. Badvattendirektivet Badvattendirektivet innebär att badplatser med fler än 200 badande i snitt per dag under sommarsäsongen ska registreras årligen. Dessutom ska vattenkvaliteten övervakas enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om badvatten (NFS 2008:8). För varje badplats ska det finnas en kontrollplan för kvalitetskontroll, en badvattenprofil med beskrivning av badplatsen, föroreningskällor, risken för blomning av cyanobakterier, risk för utbredning av makroalger/alger och placering av kontrollpunkter. 15(49)

I Fyrisåns åtgärdsområde omfattas Fjällnorabadet, badet i Björklinge-Långsjön och Siggeforabadet av badvattendirektivet. 1.2 Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer (MKN) är juridiskt bindande kvalitetskrav. Enligt förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön är det grundläggande målet för alla vattenförekomster att de ska uppnå god ekologisk och kemisk status till 2015. För alla vatten gäller dessutom ickeförsämringskravet vilket innebär att tillståndet i vattenförekomsten inte får försämras. Ickeförsämringskravet gäller per kvalitetsfaktor. Miljökvalitetsnormen formuleras på olika sätt beroende på vilken typ av vattenförekomst de berör. För ytvatten finns miljökvalitetsnormer för kemisk och ekologisk status, medan det för grundvatten finns miljökvalitetsnormer för kemisk och kvantitativ status. Begreppet miljökvalitetsnorm anger den högsta tillåtna halt av ett ämne eller högsta nivå av en störning, som får förekomma. I vattenförvaltningen används uttrycket på detta sätt för kemisk status och de prioriterade ämnen som ligger till grund för den kemiska statusen. När det gäller ekologisk status används begreppet också för den miljökvalitet (god eller hög status) som ska uppnås i vattenförekomsterna. Observera att det i skrivande stund fortfarande pågår kvalitetssäkring av statistiken över MKN. För uppdaterad information om vilka miljökvalitetsnormer som har föreslagits för respektive vattenförekomst hänvisas till VISS samt den tabell med MKN för samtliga vattenförekomster i vattendistriktet, som finns tillgänglig på Vattenmyndighetens webbplats www.vattenmyndigheterna.se. 1.2.1 Ytvatten Två av sjöarna i Fyrisåns åtgärdsområde har miljökvalitetsnormen god ekologisk status 2015. Det är de vattenförekomster som idag har god ekologisk status. Övriga nio vattenförekomster har tidsundantag till 2021, alltså miljökvalitetsnormen god ekologisk. Skälen till detta är orimliga kostnader, bristande lagstiftning och bristande offentlig finansiering samt tekniskt omöjligt att uppnå god status tidigare. Bland vattendragsförekomsterna har fem stycken miljökvalitetsnormen god ekologisk status 2015. Resterande vattenförekomster, 30 stycken, har tidsfrist av ovanstående skäl (tabell 1). Samtliga vattenförekomster i åtgärdsområdet har miljökvalitetsnormen god kemisk status 2015 med undantag för kvicksilver och kvicksilverföreningar. Typen av undantag är mindre strängt krav utan specificering av gränsvärde med skälet att det bedöms vara tekniskt omöjligt att åtgärda det övergripande problemet med för höga kvicksilverhalter. Identifierade punktutsläpp av kvicksilver som bidrar till sänkt kemisk status ska dock åtgärdas så fort det går. Fyrisån mellan Ekoln och Sävjaån har även tidsundantag till 2021 för det prioriterade ämnet antracen, skälet till detta är att det anses tekniskt omöjligt att åtgärda problemet tidigare. 16(49)

Vidboån Storån Storån Ubby-Långsjön Fyrisån Ekoln - Sävjaån Fyrisån Edasjön - Norrsjön Sävjaån Sävjaån Ramsen SE663632-161807 Norrsjön - Trehörningen SE663661-161530 SE663708-162263 bäck mynnar Almunge Långsjön Trehörningen Sävjaån Sävjaån Almunge Långsjön Tabell 1. Miljökvalitetsnormer för ekologisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god eller hög status 2015 Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak SE661938-162535 SE662938-161712 SE663004-162655 SE663285-163200 SE663334-160460 SE663467-161810 SE663553-160798 SE663554-161260 SE663600-161836 SE663632-161807 SE663661-161530 SE663708-162263 SE663734-161589 SE663832-161478 SE663888-162678 status 2015 status 2015 Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Övergödning (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader) Övergödning (Orimliga kostnader), Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Övergödning (Orimliga kostnader) Övergödning (Orimliga kostnader) Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader) Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), 17(49)

Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak Funbosjön SE663958-161511 Övergödning (Orimliga kostnader), Fyrisån Jumkilsån - Sävjaån SE663992-160212 Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Jumkilsån SE664326-159737 Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Sävjaån Vistebyån SE664466-161742 Konnektivitet (Orimliga kostnader), Fyrisån Ulva - Björklingeån SE664470-160092 Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Tomtaån SE664843-161290 Övergödning (Orimliga kostnader), Fyrisån mellan Björklingeån och Vendelån SE665090-160546 Konnektivitet (Orimliga kostnader), Jumkilsån SE665233-158531 Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Björklingeån - mynningen till Björklinge SE665332-159792 Konnektivitet (Orimliga kostnader), Åloppebäcken SE665448-159008 Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Lejstaån SE665499-161461 Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Vendelån mynningen - Sävastabäcken SE665830-160403 Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Björklingeån SE665950-159116 Sävastabäcken SE666154-160083 Övergödning (Orimliga kostnader), Velångsbäcken SE666273-159432 Fyrisån Vattholma - SE666354-160829 Konnektivitet (Orimliga kostnader), 18(49)

Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak Dannemorasjön Velångsbäcken SE666440-158905 status 2015 Vendelån Sävastabäcken - Tassbäcken SE666666-160056 status 2015 Dannemorasjön SE667135-161090 Övergödning (Orimliga kostnader) Vendelsjön SE667218-160102 Övergödning (Orimliga kostnader), Konnektivitet (Orimliga kostnader), Fyrisån - Tassbäcken SE667353-159779 Konnektivitet (Orimliga kostnader), Dalån SE667409-161570 Konnektivitet (Orimliga kostnader), Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Dalån SE667541-161395 Konnektivitet (Orimliga kostnader),, Flödesförändringar (Tekniskt omöjligt) Fyrisån Dannemorasjön - Stordammen SE667968-161479 Konnektivitet (Orimliga kostnader), Fyrisån Toboån SE668450-160180 1.2.2 Grundvatten Miljökvalitetsnormen för grundvattenförekomster som uppnår god kemisk och kvantitativ status är satt till god kemisk och kvantitativ grundvattenstatus 2015. För grundvattenförekomster med otillfredsställande kemisk status är normen satt till god kemisk grundvattenstatus 2015, med undantag för den parameter som orsakar statusförsämringen. Alla grundvattenförekomster i åtgärdsområdet utom två har miljökvalitetsnormen god kemisk status 2015 och samtliga har god kvantitativ status 2015. Förekomsterna Björklinge har klassats till otillfredsställande status med avseende på bekämpningsmedel och Björklinge även med avseende på klorid. Miljökvalitetsnormen för dessa båda är god kemisk status med undantag till 2027 för de ämnen som sänker statusen. 1.2.3 Kompletterande krav för skyddade områden Inga kompletterande krav för skyddade områden är nödvändiga i Fyrisåns åtgärdsområde. Bevarandemålen för gynnsam bevarandestatus sammanfaller med god ekologisk status. 19(49)

2 Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten 2.1 Övergödning 2.1.1 Tillstånd Jordbruk, dagvatten, enskilda avlopp och enskilda verksamhetsutövare bidrar till att Fyrisån har problem med övergödning (figur 6). Det grumliga vattnet i ån transporterar varje år stora mängder fosfor, ungefär 50 ton, till Ekoln och Mälaren. Tillflödet från Sävjaån bidrar med avsevärda mängder fosfor, liksom Uppsalas dagvatten och avloppsreningsverk. Syrgasbrist är ett problem i Fyrisåns övre delar. Syrefattigt vatten tappas ur dammarna i Österbybruk. Fallhöjden i åns över delar är liten varför vattnet flyter långsamt och utan att syresättas. Inte förrän nedströms Dannemorasjön syresätts Fyrisåns vatten. Ett annat problem i Fyrisåns övre delar är den ringa fallhöjden. Omkringliggande marker översvämmas återkommande och vid regniga perioder är detta ett problem för de boende i området. Vattnet rinner undan långsamt, särskilt när grundvattennivån är hög. 20(49)

Figur 6. Vattenförekomster i Fyrisåns åtgärdsområde som bedömts ha miljöproblemet övergödning. 2.1.2 Förbättringsbehov Förbättringsbehovet i ett större åtgärdsområde är svårt att ange generellt. Delområden med högre näringsbelastning måste åtgärdas men också sträckor med lägre belastning måste förbättras för att bidra till att belastningen ska minska totalt i åtgärdsområdets mynning. Fyrisåns förbättringsbehov har beräknats i de punkter där Fyrisåns vattenförbund har sina mätstationer (figur 7). Tillsammans 21(49)

med flödesdata går det att beräkna en genomsnittlig näringstransport, vilken kan jämföras med den transport som kan tillåtas för att uppnå god status. Vendelån ligger nära gränsen till god status och har ett förbättringsbehov på 450 kilogram. Björklingeån har god status men har trots det ett förbättringsbehov på 140 kilogram angivet för att klara icke-försämringskravet och för att bidra till Fyrisåns totala behov av minskad näringsbelastning. Jumkilsån och Åloppebäcken har tillsammans ett förbättringsbehov på 400 kilogram. Fyrisån nedströms Björklingeån, förbi Ulva kvarn och ned till Klastorp har ett förbättringsbehov på 900 kilogram där Jumkilsån och Åloppebäcken bidrar med en del. Genom Uppsala tillkommer dagvatten och Kungsängsverkets utsläpp av fosfor vilket höjer förbättringsbehovet till 3500 kilogram nedströms staden. Lejstaåns förbättringsbehov är 600 kilogram, medan Storåns förbättringsbehov är 750 kilogram. Sävjaåns förbättringsbehov är 5800 kilogram och Fyrisåns förbättringsbehov i mynningen är 4500 kilogram. Det innebär att det totala förbättringsbehovet för hela området är ca 12 500 kilogram fosfor (25 % av tillförseln) och att om åtgärder genomförs för att möta hela förbättringsbehovet kommer belastningen på Ekoln minska drygt 4500 kilogram. 22(49)

Figur 7. Status med avseende på näringsämnen samt hur mycket fosfortillförseln till vatten behöver minska för att nå god status. 23(49)

2.1.3 Källor till påverkan Som framgår av figur 8 är fosfortillförsel 2 från jordbruket den dominerande källan i Fyrisåns åtgärdsområde. En annan betydande påverkanskälla är enskilda avlopp. Genom Uppsala stad tillkommer dagvatten, vilket bidrar med minst ett ton fosfor men som dessutom ger en försämrad vattenkvalitet orsakat av oljerester, korrosion från byggmaterial och partiklar. Sävjaån är hårt belastad av läckage från jordbruket. Risken finns också att Funbosjön läcker fosfor genom internbelastning vid ansträngda syrgasförhållanden vinter- och sommartid. Figur 8. Källfördelning av fosfor för Fyrisåns åtgärdsområde. 2.1.4 Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder 2010-2015 Genomförda och planerade åtgärder finns inlagda i VISS och presenteras inte här. Föreslagna åtgärder De åtgärder som prioriterats i de olika delområdena i Fyrisån är dels kostnadseffektiva åtgärder, dels åtgärder som enligt gällande lagstiftning ska genomföras, se tabell 2. Den effektivaste jordbruksåtgärden är strukturkalkning. Den viktigaste åtgärden enligt gällande lagstiftning är att åtgärda alla avlopp så de uppnår minst normal skyddsnivå. I de övre delarna av Fyrisån, där förbättringsbehovet är mindre, når man ofta över målet bara genom att genomföra strukturkalkningar. I Sävjaåns åtgärdsområde däremot, räcker inte åtgärderna till för att uppnå förbättringsbehovet. 2 Källfördelningen är beräknad med SMED:s modellsystem TBV. Ejhed m.fl. 2011. Beräkning av kväve- och fosforbelastning på vatten och hav för uppföljning av miljökvalitetsmålet ingen övergödning. SMED rapport Nr 56. http://www.smed.se/wpcontent/uploads/2011/10/smed-56-20111.pdf 24(49)

Dagvattenåtgärder i Uppsala stad är en viktig åtgärd för att uppnå god ekologisk status i Fyrisån nedersta del. Åtgärder för detta saknas i tabell 2 men kan till exempel innebära både att åtgärda befintliga utsläpp och att planera för dagvattendammar, infiltrationsytor och andra dagvattenanläggningar. Flera av Fyrisåns dalgångar betas av djur. Erosion och grumling till följd av djurens trampande kan bli betydande. Fosfordammar och armering av dricksplatser för djur kan vara en effektiv åtgärd för att minska grumling och fosforläckage, liksom stängsling av övriga sträckor längs med vattendraget. De föreslagna åtgärderna uppfyller förbättringsbehovet med god marginal. Sammanlagt föreslås åtgärder som leder till en minskning med 16 500 kg, det vill säga ca 30 procent mer än åtgärdsbehovet på 12 500 kg. Detta behövs emellertid för att nå förbättringsbehovet i Ekoln. Tabell 2. Åtgärder för att nå god ekologisk status i Fyrisåns åtgärdsområde med avseende på näringsämnen rangordnade efter kostnadseffektivitet Åtgärdskategori Åtgärdsstorlek Enhet storlek Effekt (kgp/år) Kostnad (kr/år) Kostnadseffektivitet (kr/kgp år) Strukturkalkning 25 000 Hektar 5 800 0 0 Anpassade skyddszoner på åkermark 1 900 Antal 1 500 570 000 380 Våtmark - fosfordamm 27 Hektar 2 800 1 300 000 480 Minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel 770 1 300 000 1 700 Skyddszoner, 0-2 meter 110 Hektar 54 220 000 4 100 Kalkfilterdiken 6 700 Hektar 1 000 4 200 000 4 100 Tvåstegsdiken 6 200 Meter 57 270 000 4 800 Installera kemisk P-fällning för bräddat avloppsvatten Åtgärdande av EA från normal skyddsnivå till hög skyddsnivå 0 Antal 660 3 400 000 5 100 1 500 Antal 120 1 000 000 8 300 Skyddszoner, 2-6 meter 180 Hektar 42 370 000 8 800 Öka P-rening i avloppsreningsverk (ospecificerat) 0 Antal 43 430 000 10 000 Skyddszoner, 6-10 meter 180 Hektar 28 360 000 13 000 Våtmark för näringsretention 660 Hektar 830 11 000 000 13 000 Åtgärdande av EA till normal skyddsnivå 5 900 Antal 2 300 33 000 000 14 000 Skyddszoner, 10-15 meter 110 Hektar 9,9 230 000 23 000 Ökad rening av P till 0,1 mg/l vid avloppsreningsverk 0,038 Ton 560 14 000 000 25 000 Skyddszoner, 15-20 meter 110 Hektar 6,8 230 000 33 000 SUMMA 17 000 71 000 000 25(49)

2.2 Försurning Uppsala län sträcker sig över ett flackt landskap, med tydliga spår av inlandsisen. Berggrunden består till största delen av urgraniter och den vanligaste jordarten är kalkhaltig morän. I slättområdena är den vanligaste jordarten lera och lerskikten kan vara mycket mäktiga. Sammantaget ger den kalkhaltiga moränen och leran länets sjöar, vattendrag och grundvatten ett effektivt och långsiktigt skydd mot försurning. Försurning är därför inte något miljöproblem i Fyrisåns åtgärdsområde. 2.3 Miljögifter 2.3.1 Tillstånd Den kemiska statusen bedöms utifrån halter av så kallade prioriterade ämnen i vatten, samt i specifika fall även i sediment och biota (exempelvis fisk). Statusen sänks om gränsvärdet för ett ämne överskrids. Påverkan från miljögifter bedöms även utifrån halter av så kallade särskilda förorenande ämnen (SFÄ). De utgörs av ämnen som släpps ut i betydande mängd och halten i vattenförekomsten får inte överskrida gränsen för vad som bedöms påverka den ekologiska statusen. Samtliga vattenförekomster har sänkt status med avseende på parametern kvicksilver. Detta beror på att det, i direktiv 2013/39/EU, angivna gränsvärdet för kvicksilver i biota utifrån en nationell analys anses överstigas i samtliga av Sveriges ytvattenförekomster. Om kvicksilver undantas så uppnås inte god kemisk status vattenförekomsten Fyrisån mellan Ekoln och Sävjaån på grund av ämnet antracen som uppmätts i halter över gränsvärdet för sediment (tabell 3). Vidare återfinns även, i sediment benso(a)pyren, nickel,naftalen och di(etylhexyl)ftalat (DEHP) i höga halter i sediment. Nickel har även uppmätts i höga halter i vatten. Gränsvärdet för respektive ämne överskrids dock inte. Vidare har även perflourerade ämnen (bl.a. polyflourerade alkylsulfonater, PFAS) har uppmätts i höga halter i den nedre delen av Fyrisån. Ett av dessa ämnen, PFOS, är nyligen tillagt på listan över prioriterade ämnen och överskred det gränsvärde för vatten som kommer att gälla fr.o.m. 2018 (2013/39/EU). Inom åtgärdsområdet har även nickel och kadmium påträffats i höga halter i sediment och zink, nickel, kadmium, DEHP och TBT har uppmätts i höga halter i vatten. Att mätningarna inte legat till grund för statusklassificeringen beror antingen på att medelvärdena baseras på för få provtagningar eller att gränsvärdet inte överskrids. För SFÄ har zink uppmätts i halter över klassgränsen för ämnet i vatten i Fyrisån mellan Vattholma och Dannemorasjön (tabell 3). Zink bidrar därmed till bedömningen måttlig ekologisk status i vattenförekomsten. Detaljerade beskrivningar av statusklassning och miljöövervakning i åtgärdsområdet finns publicerade i VISS (http://www.viss.lansstyrelsen.se/). 2.3.2 Förbättringsbehov Förbättringsbehov för att nå god status anges som skillnad i uppmätt halt och dess differens till fastslagit gränsvärde/föreslaget gränsvärde för expertbedömning/klassgräns (tabell 3). 26(49)

Tabell 3. Uppmätta halter och förbättringsbehov för prioriterade ämnen och SFÄ i Fyrisåns åtgärdsområde. Vattenförekomst ID Parameter/ Uppmätt halt Gränsvärde Förbättringsbehov Matris kvalitetsfaktor Fyrisån SE663334- Antracen 0,048 mg/kg ts 0,024 mg/kg ts 0,024 mg/kg Sediment 160460 Fyrisån SE666354-160829 Zink 34,4 µg/l 3 µg/l 31,4 µg/l Vatten 2.3.3 Källor till påverkan Miljögifter, både organiska och oorganiska, sprids i vår miljö från punktkällor men även via diffus spridning till följd av mänsklig aktivitet. Utöver detta sker ett naturligt läckage av vissa miljögifter, t.ex. metaller från berggrunden. Inom åtgärdsområdet återfinns totalt 52 tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter (A- och B-verksamheter) varav fyra avloppsreningsverk. Det finns sammanlagt 27 förorenade områden i riskklass 1 och 2 (enligt MIFO-metodiken), varav 27 i riskklass 1. Även atmosfärisk deposition och dagvatten är relevanta påverkanskällor för miljögifter inom åtgärdsområdet. För det antracen och zink anges påverkanskällan som diffusa källor. Vilken specifik påverkanskälla som antracen och zink härrör ifrån är i dagsläget inte helt utrett. 2.3.4 Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder 2010-2015 Inga genomförda och planerade åtgärder har sammanställts för Fyrisåns åtgärdsområde. Föreslagna åtgärder För att åtgärda problemet med antracen i Fyrisån föreslås muddring av de förorenade sedimenten. Till att börja med krävs dock undersökande övervakning för att bedöma problemets omfattning och om en fysisk åtgärd är relevant ur miljösynpunkt. För zink har utsläppsreduktion av miljögifter angetts. För de vattenförekomster där prioriterade ämnen eller SFÄ påträffats men inte legat till grund för statusklassificeringen föreslås övervakning och insamling av ytterligare dataunderlag. Åtgärderna har ingen direkt miljöförbättrande effekt utan måste efterföljas av fysiska åtgärder. Detta är dock åtgärder som inte anges i åtgärdsprogrammet som bindande. 2.4 Främmande arter Främmande arter är arter som introducerats i våra vatten med människans hjälp. De kan utgöra ett stort hot mot våra inhemska arter om de är konkurrenskraftiga och kallas då invasiva. De kan också sprida sjukdomar som drabbar inhemska arter. I Uppsala län finns flera olika arter som räknas som främmande varav signalkräftan är vanligt förekommande. Den har i stort sett konkurrerat ut den svenska flodkräftan genom spridning av den för flodkräftan dödliga kräftpesten. Ingen främmande art har bedömts utgöra ett så allvarligt miljöproblem att den ekologiska statusen sänkts. För vissa vattenförekomster kan dock ytterligare utredningar krävas för att bedöma påverkan. 27(49)

2.5 Förändrade habitat genom fysisk påverkan Miljöproblemet Förändrade habitat genom fysisk påverkan avser alla typer av fysiska förändringar som är orsakade av människan och som påverkar hydromorfologin och därmed livsmiljöerna i ett vattenområde. Ingrepp i vattenmiljön som sjösänkning, dämning, utdikning och muddring är exempel på den här typen av fysiska förändringar. Fysiska förändringar påverkar de hydrologiska och morfologiska processerna som skapar förutsättningarna för de akvatiska livsmiljöerna. De fysiska förändringarna indelas förändringar avseende konnektivitet, flöde och morfologi, beroende på vilken typ av fysisk påverkan de medför. I kartläggningen av fysisk påverkan har konnektivitet (vandringshinder) prioriterats, eftersom det finns mer data tillgängligt. Dataunderlag och åtgärder är därför mer genomarbetade för konnektivitet än för flöde och morfologi. Kartläggningen avseende hydrologi och morfologi bygger på modellerad data respektive GIS-analyser och har därför en något lägre tillförlitlighet. Omfattningen av påverkan fångas ofta väl i dessa analyser men graden av påverkan är mer osäker. Totalt har fysiska förändringar identifierats i 64 av åtgärdsområdets vattenförekomster (figur 9). De morfologiska förändringarna dominerar och förekommer i 37 av vattenförekomster men problem med konnektivitetsförändringar är också ett vanligt förekommande problem och återfinns i 25 av vattenförekomsterna. För sjöar är statusklassificeringen gällande fysisk påverkan en aning underskattad, då brister i underlaget medfört att bedömningen av påverkan från sjösänkningar inte kunnat genomföras. Troligen är samtliga sjöar påverkade av sänkningar. 28(49)

Figur 9. Vattenförekomster där förändrade habitat genom fysisk påverkan angivits som miljöproblem. 2.5.1 Tillstånd Konnektivitet Konnektivitet är ett mått på möjligheten för vattenlevande organismer, eller landlevande organismer med del av sin livscykel i vatten, att förflytta sig upp- och nedströms i vattendrag eller 29(49)

längs grunda vattenområden i sjöar. Följden av bristande konnektivitet är att fiskar och andra vattenlevande arter inte längre kan röra sig fritt i vattensystemet. Konnektiviteten bedöms utifrån vilka fiskarter med vandringsbehov man hittat i vattenförekomsten i förhållande till vilka arter som kan förväntas leva där. I Fyrisåns åtgärdsområde har 23 vattendragsförekomster och två sjöar sämre än god status med avseende på konnektivitet. Det finns totalt 31 artificiella vandringshinder (figur 10). Notera att kartan innehåller några fel avseende vandringshinder. Bland annat visas vandringhindren i Uppsala stad, Vallhovs kvarn i Jumkilsån som definitiva vandringshinder. I själva verket är dessa snarare partiella vandringshinder då de utgörs av delvis raserade dammar, peglar eller dammruiner. Majoriteten av dammarna är inte till nytta för någon verksamhet. 30(49)

Figur 10. Status avseende konnektivitet i sjöar och vattendrag. Med vandringshinder avses dammar, trummor, fiskgaller och naturliga hinder. Vid bedömningen av ett hinders passerbarhet har öring (starksimmande) och mört (svagsimmande) använts. Mört representerar i princip alla andra arter förutom lax/öring och ål. Ett hinder anges antingen som definitivt eller partiellt 3. Dammar från SMHI:s dammregister redovisas i de fall ingen mer detaljerad information finns. 3 Definitivt - hindret kan med största sannolikhet inte passeras under några förhållanden. Partiellt - hindret kan passeras under vissa gynnsamma förhållanden, vanligtvis vid högvattenföring. 31(49)

Inom Fyrisåns åtgärdsområde har fiskarterna asp, id, löja, mört, abborre, gös, nors, gädda, lake, flodnejonöga, faren med flera ingått i bedömningen av konnektivitet. I de övre delarna av åtgärdsområdet har bedömningen dock inte inkluderat arter som vandrar från Mälaren som exempelvis asp, flodnejonöga och nors. I Fyrisåns nedre delar finns två fiskvägar vid Islandsfallet respektive Kvarnfallet. Fiskvägen vid Islandsfallet är utvärderad och fungerar väl. Fiskvägen vid Kvarnfallet bedöms fungera väl för flera arter och vid provfiske har hela 12 arter fångats, dock har inga observationer av asp gjorts. Det saknas även uppgifter angående mängden fisk som passerar igenom fiskvägen. Utvärdering av fiskvägens funktion är därför önskvärd. Hydrologisk regim Hydrologisk regim i vattendrag beskrivs av det hydrologiska tillstånd en vattenförekomst har med avseende på flödesvolym, flödesdynamik och tillgänglig flödesenergi. Flödesvolymen bestämmer vilken utbredning akvatiska habitat kan ha och därmed var de vattenlevande organismerna kan leva. Flödesdynamiken beskriver hur vattnets flöde varierar över tiden mellan låg-, medel- och högvattenföring. Flödesenergi är ett mått på kraften i det flödande vattnet som påverkar morfologin i vattendraget och skapar olika vattenmiljöer att leva i. När hydrologisk regim är klassad som sämre än god innebär det att det inte heller finns förutsättningar för god ekologisk status. Statusklassificeringen i Fyrisåns åtgärdsområde visar att fyra förekomster har sämre än god status med avseende på flödesförändringar. Volymavvikelse finns för två vattendrag och avvikelse i vattenstånd finns för två sjöar, samtliga belägna i anslutning till Stordammen och Harvikadammen. Klassificeringen baseras på modellerade data och stämmer troligen inte helt överens med hur regleringen sker i verkligheten. Här behöver ytterligare utredningar genomföras. Markavvattningar ger genomslag på parametern specifik flödesenergi i många förekomster, denna påverkan och åtgärder hanteras under rubriken morfologiskt tillstånd nedan. Morfologiskt tillstånd Morfologiskt tillstånd är förenklat en beskrivning av de fysiska förhållanden som råder i en vattenförekomst och hur de avviker i förhållande till ett referenstillstånd med ingen eller mycket lite mänsklig påverkan. Förändrad morfologi innebär att ingrepp skett vattenförekomsternas i djup, bredd eller läge. Morfologin innefattar även markanvändningen i vattenförekomstens omgivning. Till omgivningen räknas närmiljön och svämplanet. Närområdet är markområdet närmast en vattenförekomst, 30 meter från strand- eller vattenlinjen. För närområde anges den mänskliga påverkan som andel aktivt brukad mark och anlagda ytor. Svämplanet är den flacka ytan intill vattendraget eller sjön, vilket bildas genom återkommande översvämningar. För vattenförekomsterna i detta åtgärdsområde har de hydromorfologiskaparametrarna vattendragets närområde och svämplanets strukturer och funktion i vattendrag, vattendragsfårans form, och vattendragsfårans kanter bedömts där underlag har funnits tillgängligt. Dessa parametrar har sedan sammansvägts till morfologiskt tillstånd enligt HVMFS 2013:19. Statusklassificeringen är genomförd utifrån kartor över markavvattningsföretag, flygfoton och den så kallade nationella höjddatabasen. Analyserna visar att 29 av 33 vattendragsförekomster i åtgärdsområdet har sämre än god status med avseende på morfologiskt tillstånd (figur 11). I samtliga av dessa förekomster gjordes bedömningen att den morfologiska påverkan ensamt, eller tillsammans med annan påverkan, sänkte den ekologiska statusen. Påverkan utgörs framför allt av markavvattningar (27 förekomster) och markanvändning i närområdet (30 förekomster). Sävjaån är ett bra exempel på vattendrag som är extremt påverkat av markavvattningar och markanvändning i närmiljön. Fåran är på långa sträckor djupt grävd med mycket branta stränder. 32(49)

Två sjöar, Funbosjön och Vendelsjön, har sämre än god status för kvalitetsfaktorn morfologiskt tillstånd till följd av intensiv markanvändning i närmiljön och på svämplanet. Majoriteten av sjöarna är påverkade av sjösänkningar men detta har inte bedömts i klassificeringen på grund av tidsbrist och brister i underlagen. Den morfologiska påverkan på sjöarna är därför troligen underskattad. Figur 11. Status avseende morfologiskt tillstånd i sjöar och vattendrag inom Fyrisåns åtgärdsområde. 33(49)

2.5.2 Förbättringsbehov Konnektivitetsförändringar Förbättringsbehovet är angivet som antal kilometer vattendrag i vattenförekomsten som är stängd för fiskvandring tillföljd av vandringshinder i vattenförekomsten eller i nedströmsliggande vattenförekomster. Bedömningen är gjord utifrån vilka vandringsbenägna fiskarter som förekommer eller som förväntas förekomma i vattenförekomsten om möjligheter för passage återskapas. Förbättringsbehov med avseende på konnektivitet finns för 23 vattendragsförekomster och två sjöar i Fyrisåns åtgärdsområde. Det totala förbättringsbehovet är 195 kilometer. Flödesförändringar Inget förbättringsbehov har angetts för flödesförändringar i Fyrisåns åtgärdsområde. Morfologiska förändringar Förbättringsbehovet med avseende på morfologiska förändringar har angetts till antal hektar som behöver restaureras tillföljd av bland annat rensningar. Det finns ett förbättringsbehov för 28 vattendrag och två sjöar i Fyrisåns åtgärdsområde. Totalt är 216 hektar vattendrag i behov av restaureringsåtgärder i form av biotopförbättrande åtgärder och 875 hektar ekologiskt funktionella kantzoner behöver anläggas på båda sidor om vattendragen. 2.5.3 Miljöproblem och källor till påverkan Konnektivitetsförändringar I åtgärdsområdet har 23 vattendragsförekomster och två sjöar konnektivitetsförändringar (figur 12). Majoriteten av vandringshindren i Fyrisåns åtgärdsområde består av dammar som inte är kopplade till någon specifik verksamhet. Ulva kvarn är den enda dammen där det sker kraftutvinning, där finns även en kort sträcka som är påverkad av flödesförändringar till följd av reglering. Flödesförändringar I två vattendragsförekomster har flödesförändringar identifierats (figur 12) och båda är belägna i anslutning till Stordammen och Harvikadammen. Statusklassificeringen baseras på modellerade data och stämmer troligen inte helt överens med hur regleringen sker i verkligheten. Här behöver ytterligare utredningar genomföras. Morfologiska förändringar I 37 av åtgärdsområdets vattenförekomster har morfologiska förändringar identifierats, vilket således gör detta till det största miljöproblemet i Fyrisåns åtgärdsområde(figur 12). Påverkan utgörs framförallt av markavvattningar och intensiv markanvändning i närmiljön. Påverkan från markavvattningar är inte lika stor överallt även om förekomsten omfattas av ett markavvattningsföretag. Vissa förekomster har grävts återkommande med några års mellanrum under kanske 100 år, andra bara en gång under samma tidsperiod. Omfattningen av företaget påverkar också, har man flyttat vattendraget eller bara bräddat det på några sektioner får det olika effekt på biologin. Intensiv markanvändning i vattenförekomsternas närområde är omfattande inom åtgärdsområdet. Orsaken är framför allt att marken odlas upp hela vägen fram till vattendragen och i många fall även ner på flodplanet. Sjöarna är framförallt påverkade av markanvändning på svämplanet och av att de är sänkta via sjösänkningsföretag. Majoriteten av sjöarna är påverkade av sjösänkningar. 34(49)

Figur 12. Antalet vattenförekomster som har miljöproblemet fysiska förändringar i Fyrisåns åtgärdsområde. 2.5.4 Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder 2010-2015 Konnektivitetsförändringar Uppsala kommun har åtgärdat två dammar i Uppsala stad, Islandsfallet och Kvarnfallet. Båda fiskvägarna fungerar men den vid Kvarnfallet behöver utvärderas ytterligare för att avgöra om bl.a. asp passerar. Uppsala kommun planerar att anlägga en fisktrappa vid Ulva kvarn i Fyrisåns huvudfåra under 2015-2016. Flödesförändringar De förekomster där hydrologisk regim har sämre än god status behöver utredas ytterligare för att verifiera status. Troligen regleras sjöarna inte på det sätt som de får regleras enligt vattendomen. Morfologiska förändringar Biotopvård har genomförts i begränsad omfattning i Sävjaån och Jumkilsån. Föreslagna åtgärder De viktigaste åtgärderna inom avrinningsområdet är att åtgärda vandringshinder, anlägga ekologiskt funktionella kantzoner samt restaurera rensade och rätade vattendrag (tabell 4). Dessa åtgärder berör 56 vattendragsförekomster och åtta sjöar (figur 12). Konnektivitetsförändringar De 31 dammarna behöver åtgärdas antingen genom att dammen rivs ut eller genom att anlägga en fiskväg. I det flacka Uppsala län är strömsträckor en ovanlig biotop som gjorts ännu ovanligare genom överdämning uppströms dammar och markavvattningar. Inom åtgärdsområdet är totalt cirka 74 fallhöjdsmeter upptagna i dammar. Ytterligare utredningar krävs för att avgöra vilken lösning som är lämpligast vid respektive damm. Generellt gäller dock att utrivning är den bästa och 35(49)

ofta billigaste lösningen. Flera dammar utgör dock lämningar efter gamla tiders bondesamhälle och kan av kulturhistoriska skäl vara viktiga att bevara. I fall med stora kulturmiljövärden kan därför anläggande av fiskvägar vara ett lämpligare alternativ än utrivning. Pegeln långt ned i Funbosjön-Sävjaåns Natura 2000-område är högt prioriterad och i samma delavrinningsområde finns ytterligare två dammar som behöver åtgärdas. I biflödet Jumkilsån ligger en damm långt ned som även den är högt prioriterad. Flödesförändringar Vattenförekomster med sämre än god status behöver utredas ytterligare då underlagsdata som använts vid klassificeringen kan innehålla felaktigheter. Morfologiska förändringar Åtgärderna riktas mot att minska påverkan från framförallt markavvattningar och intensiv markanvändning i närmiljön. I vissa förekomster är åtgärdsbehovet stort och kommer att kräva både biotopvård och anläggande av skyddande kantzoner av naturligare mark. För att avgöra omfattningen av åtgärderna behöver mer specifika utredningar genomföras för varje vattenförekomst. 900 hektar ekologiskt funktionella kantzoner behöver anläggas inom åtgärdsområdet. Med kantzoner avses strandzonen samt det markområde som direkt påverkar vattendraget, normalt mellan 15-30 meter. Den ekologiska funktionen i vattendragen påverkas bland annat av skuggande träd, nedfall av organiskt material och en filtrering av sediment, närsalter, vatten mm. Åtgärden innebär förenklat att man skapar en zon med naturligare mark innefattande strandzonen samt det fastmarksområde som direkt påverkar vattendraget. Generellt gäller att en varierad strandzon ger förutsättningar för ett rikt djur- och växtliv. 220 hektar rensade och rätade vattendrag är i behov av biotopvårdande åtgärder. Åtgärdsbehovet är stort och kunskapen om var markavvattningarna har genomförts är god, dock behöver omfattningen och vilken typ av åtgärd som krävs utredas ytterligare. Behovet av åtgärder sträcker sig därför från enbart anläggande av funktionella kantzoner till genomgripande åtgärder som återmenadring. Samtliga sjöar är troligen sänkta. Statusklassificeringarna reflekterar inte påverkan från sjösänkningar på grund av brister i underlaget till bedömningarna. Åtgärdsförslagen för sjöarna är således underskattade. Tabell 4. Föreslagna åtgärder samt kostnader för miljöproblemet förändrade habitat genom fysisk påverkan inom Fyrisåns åtgärdsområde Miljöproblem Åtgärdskategori Antal åtgärder Åtgärdsstorlek Enhet Kostnad (SEK/år) Konnektivitet Morfologiska förändringar Morfologiska förändringar Fiskväg eller utrivning av vandringshinder Ekologiskt funktionella kantzoner Restaurering av rensade eller rätade vattendrag 31 74 Meter 1 800 000 27 900 Hektar 1 900 000 25 220 Hektar 3 500 000 SUMMA 83 7 200 000 36(49)