ENSAMHET PÅ ÄLDRE DAGAR

ENSAMHET PÅ ÄLDRE DAGAR EN LITTERATURSTUDIE MALIN WERNBERG ÅSA ÖSTERLUND Examensarbete i omvårdnad Malmö Högskola 61-90 hp Hälsa och samhälle Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö Juni 2015

ENSAMHET PÅ ÄLDRE DAGAR EN LITTERATURSTUDIE MALIN WERNBERG ÅSA ÖSTERLUND Wernberg, M & Österlund, Å. Ensamhet på äldre dagar. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2015. Bakgrund: Allt fler blir äldre och vårdbehovet ökar. Med åldrandet förloras roller i snabbare takt än nya fås. Att förlora en partner och nedsatt förmåga till fysisk aktivitet är riskfaktorer för ensamhet. Forskning visar på hur ensamhet ger ökad risk för både fysisk och psykisk ohälsa. Två av tre inom äldreomsorgen upplever ensamhet. Syfte: Att beskriva hur äldre personer upplever och hanterar ensamhet. Metod: Litteraturstudie med tematisk analys av tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Ensamhet upplevdes av äldre personer som ett lidande som var svårt att prata om, som frånvaro av andra, som passiviserande men också som en känsla av frihet. Ensamheten hanterades genom att umgås med sig själv, ha positiv inställning och tro, anpassade förväntningar på sin omgivning, känna samhörighet med sin omgivning, underhålla gamla relationer, använda strategier för att komma i kontakt med andra samt hitta situationer där personen var behövd. Konklusion: Ensamhet var primärt en negativ upplevelse men kunde även ha positiva sidor. Ensamheten var stigmatiserad och detta innebar att äldre personer var mindre villiga att prata om den och ensamheten blev då svårare att hantera. Som sjuksköterska är det viktigt att vara medveten om detta och lyfta frågan i vårdmötet. Nyckelord: ensamhet, hantering, stigmatisering, upplevelser, äldre. 1

LONELINESS IN OLD AGE A LITERATURE REVIEW MALIN WERNBERG ÅSA ÖSTERLUND Wernberg, M & Österlund, Å. Loneliness in old age. A literature review. Degree Project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2015. Background: More and more are getting older and the need for care increases. With aging, roles are lost faster than the new ones are gained. Losing a partner and a reduced capacity for physical activity are risk factors for loneliness. Research shows how loneliness increases the risk of both physical and mental illness. Two out of three elderly in geriatric care experience loneliness. Aim: To describe how older people experience and manage loneliness. Method: Literature study with thematic analysis of twelve scientific articles with qualitative approach. Results: Loneliness was experienced by older people as a suffering that was difficult to talk about, as the absence of others, as passivity but also a sense of freedom. Loneliness was managed by spending time with yourself, having positive attitudes and faith, adapted expectations, feeling connected to their surroundings, maintain old friendships, using strategies to get in touch with others and find situations where they felt needed. Conclusion: Loneliness was primarily a negative experience but may also have positive sides. Loneliness was stigmatized and this means that older people were less willing to talk about it and loneliness became more difficult to manage. As a nurse, it is important to be aware of this and to raise the issue when meeting the elderly patient. Keywords: elderly, experiences, loneliness, management, stigma. 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND 4 Åldrande och samhörighet 4 Ensamhet i den kommunala vården 4 Typer av ensamhet 4 Riskfaktorer för ensamhet 5 Ensamhet som riskfaktor 5 Rollteorin 5 Problemformulering 6 Syfte 6 Definitioner 6 Äldre 6 Ensamhet 6 METOD 6 Planering 7 Litteratursökning 8 Urval 9 Kvalitetsgranskning 10 Analys 10 RESULTAT 11 Upplevelser av ensamhet 11 Hantering av ensamhet 13 DISKUSSION 15 Metoddiskussion 15 Resultatdiskussion 17 KONKLUSION 20 FÖRSLAG PÅ FORTSATT KUNSKAPSUTVECKLING OCH FÖRBÄTTRINGSARBETE 20 REFERENSER 22 BILAGA 25 3

BAKGRUND Nästan en femtedel av den svenska befolkningen är 65 år eller äldre. Andelen ökar och har ökat i mer än ett sekel. Orsaken är ökad medellivslängd, allt fler når pensionsålder (Socialstyrelsen, 2009). Den ökade medellivslängden innebär inte enbart ett längre liv med bibehållen livskvalitet utan för också med sig ökat behov av medicinsk vård och social omsorg (Statistiska centralbyrån, 2013). År 2011 var 312 800 personer beviljade insats i form av hemtjänst i ordinärt boende eller permanent plats på särskilt boende vilket motsvarar 17,5 % av den äldre befolkningen, dvs. personer som är 65 år eller äldre. Andelen har varit oförändrad sedan 2007 men det faktiska antalet har ökat med ca 20 000 personer sedan dess (Socialstyrelsen, 2013). Åldrande och samhörighet Äldre som upplevde åldrandet som positivt var de som kände en känsla av samhörighet vilket kunde vara ett resultat av goda relationer, framförallt med släkt och yngre generationer (Nilsson, 2004). Samhörighet gav personen en känsla av att kunna ta hand om sin omgivning och därmed utnyttja sina bibehållna förmågor och känna sig behövd. Dessutom genererade samhörigheten en trygghet i att bli väl omhändertagen av sina anhöriga om det skulle behövas. Äldre som hade undermåligt socialt nätverk upplevde sitt åldrande som negativt, saknade social trygghet samt upplevde känslor av övergivenhet och ensamhet. Bristen av samhörighet ledde till försämrad självkänsla. Dessutom ledde det till att de som såg negativt på sitt åldrande upplevde en försämrad fysisk hälsa som hinder från att leva ett gott liv istället för som en del av det normala åldrandet (a a). Enligt Statistiska centralbyrån (2006) var nära relationer i form av familj och vänner av stor betydelse för den upplevda ensamheten för den äldsta populationen, personer över 75 år. Även ytligare kontakter var av betydelse. Stigande ålder ledde till ökad risk för social isolering då flertalet sociala kontakter minskade och därmed känslan av att vara socialt integrerad, detta eftersom de äldsta saknade det sociala nätverk som de varit del av tidigare. Med åldern upplevde en människa fler bortgångar bland nära och kära och det var därför viktigt att äldre fick möjlighet att behålla gamla och utveckla nya relationer. En faktor som minskade känslan av ensamhet var att ha en nära vän (a a). Ensamhet i den kommunala vården Socialstyrelsen (2014) har gjort en rikstäckande undersökning med syftet att kartlägga brukares uppfattning av kvalitet i äldreomsorgen. Resultatet presenterades i en rapport och visade att två av tre upplever att de då och då besväras av ensamhet. 18 procent av de som bodde på särskilda boenden och 14 procent av de som hade hemtjänst upplevde att de ofta besvärades av ensamhet. Rapporten identifierade ett antal faktorer som korrelerade med att inte känna sig ensam. De som hade hemtjänst upplevde att vara sammanboende och att känna att personal har tillräckligt med tid för sina uppgifter minskade ensamheten. För de på särskilt boende var det att få ett respektfullt bemötande av personalen. Gemensamt för båda grupperna var att känna sig trygg. Rapporten visade att ensamheten påverkade hur den äldre upplevde sin egen hälsa och omgivning (a a). Typer av ensamhet Det finns olika dimensioner av ensamhet, social och emotionell är två av dem (Dykstra & Fokkema, 2007; Tornstam, 2011). Den emotionella ensamheten upplevdes då behovet av känslomässig närhet till en eller flera människor inte 4

blev uppfyllt, då en nära vän eller anhörig saknades. Saknaden av ett socialt nätverk som gav en känsla av delaktighet och tillhörighet ledde till social ensamhet (a a; a a). Riskfaktorer för ensamhet Rundgren & Dehlin (2004) visade att ökad försiktighet, passivitet, inåtvändhet och vanebundenhet var personlighetsförändringar som var vanliga vid stigande ålder och kunde bidra till upplevelse av ensamhet. Även ökad förnöjsamhet och bättre självuppfattning sågs hos den äldre populationen. Dessa vanliga förändringar kunde vara en följd av olika livshändelser och förändrad social miljö och kunde leda till både självvald och icke-självvald ensamhet (a a). En studie från Storbritannien presenterade riskfaktorer för att drabbas av olika typer av ensamhet (Dahlberg & McKee, 2014). Att vara änka/änkling, låg känsla av välbefinnande, låg självkänsla, begränsad förmåga till aktivitet och låg inkomst var riskfaktorer för emotionell ensamhet. Riskfaktorerna för social ensamhet var låg kontakt med familj och vänner, känsla av utanförskap i samhället och mottagare av kommunal vård (a a). Ensamhet som riskfaktor Ensamhet och depression var tätt kopplat med varandra vilket presenteras i en artikel av Lunanigh & Lawlor (2008) som syftade till att öka medvetenheten hos läkare om ensamhetens fysiska och psykiska effekter hos äldre. Tillsammans utgjorde ensamhet och depression en riskfaktor för ökad dödlighet. Depression i sin tur kunde orsakas av rollförlust, hög ålder och avsaknad av en nära vän (Karlsson, 2013). Ensamhet kunde leda till försämrad kognitiv förmåga hos äldre (Luanaigh & Lawlor, 2008; Rundgren & Dehlin, 2004). Ensamhet kunde dessutom leda till hypertoni, stressat immunförsvar, sämre sömn (Luanaigh & Lawlor, 2008) och försämrad nutritionsstatus (Rundgren & Dehlin, 2004). Försämrad nutritionsstatus kunde i sin tur leda till ökad infektionsrisk och försämrad sårläkning (a a). Ett begränsat socialt nätverk ökade dessutom risken att drabbas av demenssjukdom med 60 % men även risken för psykisk ohälsa och hjärtinfarkt ökade (Rundgren & Dehlin, 2004). Rollteorin Rollteorin innebär att under sin livstid spelar människan en rad olika roller och dessa är centrala för hur individen ser på sin identitet och på sig själv (Samuelsson, 2001; Tornstam 2011). Exempel på roller kan vara dotter, mamma, företagsledare eller student och en person spelar flera roller samtidigt. Åldern är av stor betydelse för vilka roller som personen förväntas ta. Förväntningar från omgivningen om hur individen ska bete sig skapas genom den roll individen tar på sig. Under den senare delen av livet förloras roller i snabbare takt än nya roller fås, det finns få alternativa roller för äldre och roller som pensionär och änka/änkling är dessutom definitiva. (a a; a a). Rollteorin ligger till grund för aktivitetsteorin och disengagemangsteorin vilka är de mest inflytelserika teorierna inom det sociala åldrandet (Samuelsson, 2001) Disengagemangsteorin Enligt disengagemangsteorin bör äldre personer sänka tempot och ta mer passiva roller (Cumming & Henry, 1961). De ska även dra ner på sociala kontakter och fokusera mer på sitt eget inre liv. Detta medför att den äldre känner minskat tryck från samhällsnormen att vara produktiv och istället får möjlighet till ett harmoniskt liv. Tillbakadragande anses naturligt och nödvändigt för den äldre och för samhället (a a). 5

Aktivitetsteorin I motsats till disengagemangsteorin står aktivitetsteorin som menar att genom att hålla sig aktiv och upprätthålla sitt sociala nätverk blir äldre personer mer nöjda och har lättare att anpassa sig till tillvaron (Havighurst, 1963). Det är viktigt för individen att fortsätta vara aktiv i de roller hen hade innan pensionering samt att kompensera rollförluster med nya aktiviteter och sociala kontakter. Genom att förbli ung hotas inte den äldres självbild. Att fortsätta vara aktiv även efter pensionering är positivt för individen då detta står i samklang med samhällsnormen att vara produktiv, detta leder även till integrering i samhället (a a). Problemformulering Allt fler blir äldre, medelåldern ökar och med den ökar det medicinska vårdbehovet och den sociala omsorgen. Med stigande ålder upplever individen egna rollförluster och förluster av nära och kära vilket leder till minskat socialt nätverk och ökad risk för ensamhet. Upplevelsen av ensamhet påverkar både den fysiska och den psykiska hälsan negativt. Två av tre inom den svenska äldreomsorgen upplever ensamhet (Socialstyrelsen, 2014). Förekomsten av ensamhet bland äldre är bekräftad men en kunskapslucka i hur den upplevs och hanteras av äldre personer har identifierats (Murphy, 2006). Att få förståelse för hur individen som drabbas av ensamhet upplever den är av stor vikt för att sjuksköterskan på ett passande sätt ska kunna möta, förstå och hjälpa den ensamma, äldre personen. Syfte Syftet är att beskriva hur äldre personer upplever och hanterar ensamhet. Definitioner Nedan beskrivna definitioner används i litteraturstudien. Äldre Äldre delas in i två kategorier, yngre äldre som avser 65-79 år och äldre äldre vilket avser 80 år och äldre (Dehlin & Rundgren, 1995). Då individer från hela åldersspannet är relevant för litteraturstudien används begreppet äldre för personer som är 65 år eller äldre. Ensamhet Den subjektiva upplevelsen av skillnaden som uppstår när individens behov och/eller önskan om social kontakt är högre än den som uppnås (Perlman & Peplau, 1981). Den sociala kontakten kan gälla både antalet och djupet på individens relationer (Fokkema et al, 2012). METOD För att svara på studiens syfte valdes litteraturstudie som metod. Litteraturstudie används för att undersöka kunskapsläget och sammanställa tidigare forskning (Backman, 2008; Forsberg & Wengström 2013). Tolv vetenskapliga artiklar som bygger på empiriska studier med kvalitativ ansats valdes ut för att ingå i litteraturstudien. Studier med kvalitativ ansats syftar till att beskriva upplevelser eller erfarenheter (Willman et al, 2011; Forsberg & Wengström, 2013) och svarar 6

därmed på den aktuella studiens syfte. Analysmetoden som användes var tematisk analys enligt Braun & Clarkes (2008) metod. Planering Sökningar planerades och utfördes efter Willman et als (2011) plan för litteratursökning där relevanta källor identifieras, forskningsproblemet avgränsas samt att sökstrategier utvecklas för respektive databas. Relevanta källor Databaserna som användes för litteratursökning var PubMed, PsycINFO och Cinahl. Samtliga samlar studier som berör sjuksköterskans huvudområde omvårdnad och valdes därför till litteratursökning. Det som skiljer databaserna åt är att PubMed behandlar främst medicinsk forskning och PsycINFO samlar tidskrifter som rör psykologisk forskning inom omvårdnad och medicin. Cinahl samlar omvårdnadsforskning (Coughlan et al, 2013; Forsberg & Wengström, 2013). Polit & Beck (2006) beskriver Cinahl som en databas som främst riktar sig till sjuksköterskor. Avgränsning av forskningsproblem Forskningsproblemet avgränsades och specificerades med hjälp av POR, en struktur för att identifiera population, område och resultat (Willman et al, 2011). Populationen i studien avgränsades till personer som var 65 år eller äldre, området som berördes var ensamhet och resultatet var hur den upplevdes, se tabell 1. Dessa tre områden genererade sökblock som användes vid litteratursökningen. För att ytterligare specificera sökning och urval användes inklusions- och exklusionskriterier. Tabell 1. POR Population Område Resultat Personer 65 år eller äldre Ensamhet Hur ensamheten upplevdes Inklusionskriterier Empiriska studier med kvalitativ ansats. Studier där deltagarna var 65 år eller äldre. Exklusionskriterier Studier där ensamhet undersöks i samband med somatisk eller psykisk sjukdom. Studier på annat språk än engelska. Studier som inte finns tillgängliga i fulltext via Malmö högskolas bibliotek. Studier som efter kvalitetsgranskning visar på låg kvalitet. Utveckling av sökstrategi Ämnesord användes i kombination med fritext för att söka i databaserna. Willman et al (2011) menar att ämnesord används för att hitta de artiklar som är relevanta, ger hög precision och för att minska bruset i sökningen medan fritext används för att öka bruset och sensitiviteten. Vidare beskriver Willman et al (2011) att det är av stor vikt att ha balans mellan ämnesord och fritext. Fritext används även för att finna de senaste studierna då de inte hunnit bli indexerade (SBU, 2014b). För att 7

få olika varianter av ett begrepp används trunkering vilket innebär att en asterisk läggs till i början eller slutet av ett ord (Forsberg & Wengström, 2013). För att finna och översätta sökorden korrekt användes Karolinska institutets (Ki) biblioteks hemsida. Willman et al (2011) skriver att de flesta MeSH-termer finns tillgängliga för översättning hos Ki. De sökord som eftersöktes var kopplade till syftets tre områden: äldre, ensamhet och hur den upplevs. Ämnesord för äldre personer var i PubMed och Cinahl uppdelade i Aged, för personer 65 till 79 år och Aged, 80 and over för personer över 80 år. Båda ämnesorden var relevanta för studien och användes därför. Eftersom upplevelser ej fanns som ämnesord användes istället kvalitativ ansats då studier med kvalitativ ansats syftar till att undersöka erfarenheter eller upplevelser (Willman et al, 2011; Forsberg & Wengström, 2013). Initialt söktes varje sökterm för sig för att sedan kombineras med den Booleska söktermen OR inom varje sökblock. Den Booleska söktermen AND användes sedan för att kombinera sökblocken med varandra, se tabell 2-4. Den Booleska söktermen OR används för att sökningen ska breddas medan AND används för att avgränsa sökningen (Forsberg & Wengström, 2013). För att ytterligare specificera sökningarna användes filter för att bättre svara till inklusions- och exklusionskriterierna. De filter som var aktuella var tillgängligt abstract, engelska samt peer reviewed. Eftersom de aktuella databaserna har olika urval av filter användes de som fanns tillgängliga. Litteratursökning Litteratursökning påbörjades när sökstrategin var utstakad och utfördes gemensamt. PubMed I PubMed kallas ämnesord MeSH-termer och de som var relevanta för syftet var Aged, Aged, 80 and over, Loneliness samt Qualitative Research. De fritextord som användes var old*, lonel* och qualitative. Efter sökning lades tillgängligt abstract och engelska som språk till som filter vilket genererade 166 träffar, se tabell 2. Tabell 2. Sökblockstabell PubMed Söknr Sökord Antal träffar Sökblock #1 Aged [MeSH] 2392370 #2 Aged, 80 and over [MeSH] 638151 #3 Old* 1068222 #4 #1 OR #2 OR #3 3197901 Elderly #5 Loneliness [MeSH] 2305 #6 Lonel* 4837 #7 #5 OR #6 4837 Loneliness #8 Qualitative Research [MeSH 22205 #9 Qualitative 144437 #10 #8 OR #9 144438 Qualitative #11 #4 AND #7 AND #10 178 Filter Abstract, English 166 PsycINFO I PsycINFO kallas ämnesorden Subject Exact (SU.EXACT) och de som var relevanta var Loneliness samt Qualitative Research. Ämnesord för den äldre personen saknades, därför användes endast fritext för detta sökblock. Fritextorden i PsycINFO var elderly, old age, lonel* samt qualitative. Efter sökning lades 8

peer reviewed och engelska som språk till som filter vilket genererade 293 träffar, se tabell 3. Tabell 3. Sökblockstabell PsycINFO Söknr Sökord Antal träffar Sökblock S1 Elderly 55042 S2 Old age 624945 S3 S1 OR S2 654100 Elderly S4 Loneliness [SU.EXACT] 3222 S5 Lonel* 8406 S6 S4 OR S5 8406 Loneliness S7 Qualitative Research 5919 [SU.EXACT] S8 Qualitative 189642 S9 S7 OR S8 189642 Qualitative S10 S3 AND S5 AND S9 360 Filter English, peer reviewed 293 Cinahl I Cinahl benämns ämnesorden som Major Headings (MH) och de som användes var Aged, Aged, 80 and over, Loneliness samt Qualitative Studies. Fritext användes inte då det genererade stort antal irrelevanta artiklar. För att kontrollera att relevanta artiklar publicerade det senaste året men som ej hunnit bli indexerade inte missades gjordes en sökning med samma fritextord som i PubMed samt med begränsning till det senaste året. Inga relevanta studier påträffades. Efter sökning lades peer reviewed, tillgängligt abstract samt engelska som språk till som filter vilket genererade 57 artiklar, se tabell 4. Tabell 4. Sökblockstabell Cinahl Söknr Sökord Antal artiklar Sökblock S1 Aged [MH] 341945 S2 Aged, 80 and over [MH] 119358 S3 S1 OR S2 352618 Elderly S4 Loneliness [MH] 1529 Loneliness S5 Qualitative Studies [MH] 53516 Qualitative S6 S3 AND S4 AND S5 81 Filter Abstract, English, peer reviewed 57 Urval Av artiklarna som genererades med litteratursökningen granskades samtliga titlar. En stor del av artiklarna var studier där ensamhet undersöktes i samband med somatisk eller psykisk sjukdom och exkluderades därför. Även artiklar som ej fanns tillgängliga i fulltext via Malmö högskolas biblioteks hemsida samt de som ej publicerats i vetenskapliga tidskrifter exkluderades. Abstract lästes från artiklar vars titel var relevant för litteraturstudiens syfte och elva artiklar med relevant syfte och resultat valdes slutligen ut för kvalitetsgranskning, se tabell 5. Ett flertal av artiklarna återkom i databaserna vilket tolkades som datamättnad. För att utesluta att relevanta artiklar missats synades de elva utvalda artiklarnas referenslistor. Efter databassökning där relevanta artiklar inkluderats bör en manuell sökning utföras där artiklarnas referenslistor synas efter fler passande artiklar (Willman et al, 2011; Forsberg & Wengström, 2013). Tolv artiklars titlar 9

verkade relevanta för litteraturstudien och eftersöktes därför i PubMed 150417 genom fritextsökning på titel. Efter läsning av abstract kunde elva artiklar exkluderas eftersom de inte passade in på litteraturstudiens syfte samt inklusionsoch exklusionskriterier. Slutligen valdes totalt tolv artiklar ut, elva från databassökning och en från manuell sökning, för analys till litteraturstudiens resultat. Tabell 5. Urvalstabell Databas datum PubMed 150403 Antal granskade artiklar Psyc- INFO 150403 Cinahl 150403 PubMed 150417 Sökblock Filter Antal artiklar Elderly AND Loneliness AND Qualitative Elderly AND Loneliness AND Qualitative Elderly AND Loneliness AND Qualitative Manuell sökning English, abstract Peer reviewed, English Peer reviewed, English, abstract Antal lästa titlar Antal lästa abstract 166 166 20 6 4 293 293 15 7 5 57 57 12 3 2 12 12 12 1 1 Antal använda artiklar Kvalitetsgranskning Kvalitetsgranskning används för att objektivt kontrollera en studies styrkor och svagheter (Polit & Beck, 2014), en granskningsmall används som ett verktyg för att undersöka studiens vetenskapliga kvalitet (Willman et al, 2011). För att kvalitetsgranska artiklarna valdes SBU:s mall för kvalitativ forskningsmetodik (2014a). För gradering av kvalitet användes SBU:s kriterier för bedömning av vetenskaplig kvalitet (2014c). Artiklarnas kvalitet kunde graderas som hög, medelhög eller låg kvalitet. Hög kvalitet innebar bl.a. väldefinierad frågeställning, tydligt dokumenterad metod och att forskarnas tolkningar är väl förankrade i data medan låg kvalitet är avsaknad av dessa kriterier (a a). Inledningsvis granskades en av artiklarna gemensamt för att försäkra att granskningsprotokollet tolkades på samma sätt. Samtliga punkter i protokollet diskuterades och klargjordes. Vidare granskning utfördes var för sig för att sedan jämföras och diskuteras. Willman et al (2011) skriver att granskning som utförs av två eller fler granskare som förenar sina tolkningar av materialet får större tyngd. Vid oenighet diskuterades artikeln mer djupgående tills konsensus uppnåddes. Av de tolv artiklar som granskades uppnådde samtliga minst medelhög kvalitet vilket gjorde att de inkluderades i litteraturstudien och sammanställdes i artikelmatris, se bilaga 1. Analys Den analysmetod som användes var tematisk analys. Braun & Clarke (2006) menar att detta är en metod för att identifiera, analysera och hitta mönster i materialet. Vidare beskrivs ett flertal steg för att utföra en tematisk analys, dessa 10

steg anpassades till den aktuella litteraturstudien. Initialt lästes och analyserades artiklarna enskilt ett flertal gånger för att få djupare förståelse för datamaterialet. Det är av stor vikt att bekanta sig med materialet genom att aktivt läsa igenom det flera gånger (Braun & Clarke, 2006). Det som i materialet svarade på litteraturstudiens syfte kodades och resterande del gallrades bort och kodades därför inte. Kodningen innebar att delar som svarade på syftet markerades med ett sammanfattande ord. Kodning skedde till en början enskilt för att sedan gemensamt diskuteras och sorteras in i större teman. Teman kontrollerades i förhållande till hela datamaterialet genom att jämföra det kodade materialet med de nyfunna teman som namngavs och definierades. Teman presenteras i tabell 6. Det sista steget i Braun & Clarkes (2006) metod för tematisk analys innebär att presentera resultatet i form av teman. RESULTAT Analysen resulterade i två huvudteman med fyra respektive sju subteman, se tabell 6. Tabell 6. Översikt av teman Upplevelser av ensamhet Lidande som var svårt att prata om Frånvaro av andra Passiviserande Känsla av frihet Hantering av ensamhet Umgås med sig själv Positiv inställning och tro Anpassade förväntningar Samhörighet med sin omgivning Underhålla gamla relationer Strategier för att komma i kontakt med andra Hitta situationer där personen var behövd Upplevelser av ensamhet Upplevelser av ensamhet resulterade i fyra subteman. Ensamhet upplevdes som: ett lidande som var svårt att prata om, frånvaro av andra, passiviserande samt som en känsla av frihet. Lidande som var svårt att prata om Ensamhet upplevdes av äldre personer som en subjektiv, smärtsam och gnagande känsla (Cattan et al, 2003; Graneheim & Lundman, 2010; Hauge & Kirkevold, 2010; Roos & Klopper, 2010; Smith, 2012). Upplevelser av ensamhet beskrevs som ett tillstånd av otröstlighet, att ej bli förstådd av sin omgivning och en obeskrivlig känsla av utanförskap som karakteriseras av en längtan efter det förflutna och något som personen hållit kärt (Roos & Klopper, 2010). Känslan upplevdes som enorm, närvarande och överväldigande där personen kände sig avskärmad från och bortglömd av sin omgivning, både i nära relationer och i samhället (Graneheim & Lundman, 2010; Hauge & Kirkevold, 2012). Ensamheten genererade känslor av att inte hänga med i sin omgivning och personerna upplevde därför att de kände sig omoderna (Cattan et al, 2003; Graneheim & Lundman, 2010; Hauge & Kirkevold, 2010; Hauge & Kirkevold, 2012). Vidare genererade ensamheten känslor av att vara uttråkad, inte känna 11

mening med livet och känna sig besegrad (Smith, 2012; Kirkevold et al, 2013; Goll et al 2015). Resultatet visar att ensamhet upplevdes vara ett stigma och något som var svårt att prata om (McInnis & White, 2001; Cattan et al, 2003; Stanley et al, 2010). Trots självupplevd ensamhet kunde ensamhet vara lättare att beskriva hos andra än hos sig själv (Cattan et al, 2003). Ensamhet upplevdes vara en negativ erfarenhet som förknippades med personligt misslyckande och nederlag och var därför svår att prata om (McInnis & White, 2001; Stanley et al, 2010). Ensamheten upplevdes som ett tyst lidande där personen var ovillig eller oförmögen att verbalisera ensamheten för sin familj eftersom de inte ville vara till besvär och begära för mycket av dem (McInnis & White, 2001). Vardagliga tankar och bekymmer som tidigare delats med partner eller nära vän som gått bort hölls för sig själv för att inte belasta sin omgivning. Personen var rädd för att vara en börda och därmed ett problem för anhöriga vilket ledde till att äldre inte verbaliserade sin ensamhet (Hauge & Kirkevold, 2012; Smith, 2012). Frånvaro av andra Ensamhet upplevdes i relation till andra där ensamhet var likställt med att vara själv och ofrivillig avsaknad av mänsklig kontakt (McInnis & White, 2001; Cattan et al, 2003; Pettigrew & Roberts, 2008; Hauge & Kirkevold, 2010; Roos & Klopper, 2010; Smith, 2012). Motsatsen till ensamhet var att ha umgänge med andra och var något positivt och förnöjsamt (Cattan et al, 2003). Dödsfall eller förlust av nära relation upplevdes vara början på och huvudanledningen till ensamheten och ensamhet var tätt kopplat till förlust av betydelsefull relation som genererade ömhet, bekräftelse och omtanke för individen (McInnis & White, 2001; Roos & Malan, 2012). Fysisk närvaro av annan person var ingen garanti för att inte uppleva ensamhet (Hauge & Kirkevold 2010). Trots socialisering och deltagande i aktiviteter var det ändå svårt att komma bort från känslan av ensamhet (a a). Äldre personer som bodde på gemensamt boende upplevde helger som särskilt ensamma då inga sociala aktiviteter stod på schemat, personalstyrkan minskade och andra boende var i väg med sina anhöriga (McInnis & White, 2001). Passiviserande Resultatet visar på att ensamhet upplevdes vara ett tillstånd av passivitet och initiativlöshet där den äldre personen kände sig oförmögen att ta kontakt med sin omgivning och blev beroende av att andra skulle göra något åt deras situation (Hauge & Kirkevold, 2012; Kirkevold et al, 2013; Goll et al, 2015). Initiativlösheten gällde även enkla vardagliga sysslor (Hauge & Kirkevold, 2012). Känsla av frihet Positiva sidor av ensamheten upplevdes som frihet och självständighet där personen inte behövde ta någons råd, slapp måsten och bestämde själv över sin egen tid och sällskap (Graneheim & Lundman, 2010). Förluster av otillfredsställande relationer, som ett olyckligt äktenskap, upplevdes vara som att bli lättad från en börda och ensamheten var då välkommen (a a). Ensamheten var inte enbart något negativt som var orsakad av ökad ålder, vissa personer beskrev att de aldrig varit och var inte intresserade av social kontakt (Cattan et al, 2003). De såg ensamheten som en frihet som var självvald och inte behövde lindras (a a). 12

Hantering av ensamhet Hantering av ensamhet resulterade i sju subteman. Ensamhet hanterades genom: att umgås med sig själv, positiv inställning och tro, anpassade förväntningar, känna samhörighet med sin omgivning, underhålla gamla relationer, använda strategier för att komma i kontakt med andra samt att hitta situationer där personen var behövd. Umgås med sig själv Att utveckla goda rutiner för att spendera tid på egen hand var viktigt för hanteringen av ensamhet (McInnis & White, 2001; Cattan et al, 2003). Efter förlust av nära relation var det viktigt att vara självständig och kunna umgås med sig själv och inte ersätta en förlorad relation med en annan, detta för att inte utsätta sig för en liknande situation igen där personen blev beroende av andras sällskap för att hantera sin ensamhet (McInnis & White, 2001). En strategi för att hantera den upplevda ensamheten var att kunna uthärda fysisk ensamhet genom att umgås med sig själv och reflektera över goda minnen. På detta sätt kände personen samhörighet med andra utan deras fysiska närvaro (McInnis & White, 2001; Kirkevold et al, 2013). Aktiviteter som individen kunde sysselsätta sig med på egen hand, solitära aktiviteter, fungerade som ett bra tidsfördriv och var en del i hanteringen av ensamhet (McInnis & White, 2001; Cattan et al, 2003; Pettigrew & Roberts, 2008; Hauge & Kirkevold 2010; Hauge & Kirkevold 2012; Roos & Malan, 2012; Smith 2012; Kirkevold et al 2013; Goll et al, 2015). Underhållande aktiviteter som att läsa, lyssna på radio, titta på tv och ägna sig åt hobbys samt aktiviteter av praktisk karaktär som att städa, laga mat och tvätta användes för att hantera ensamheten (a a). Att sysselsätta sig med aktiviteter som var meningsfulla för personen lindrade ensamheten (Stanley et al, 2010). Tv fungerade framförallt som ett sällskap och som ett brus i bakgrunden (Pettigrew & Roberts, 2008; Smith, 2012). Tv var dock inte kognitivt stimulerande vilket läsning och korsord upplevdes vara. Det var ett bra tidsfördriv som fick individerna att tänka på något annat och lättade ensamheten (Pettigrew & Roberts, 2008; Kirkevold et al, 2013). Nedsatt rörlighet, syn och hörsel förhindrade dock personerna från att underhålla sig med solitära aktiviteter som fysisk aktivitet, läsning och radio vilket gjorde det svårt att hantera ensamheten (Pettigrew & Roberts, 2008; Smith, 2012). Positiv inställning och tro Analysens resultat visar att hantering av ensamhet var kopplat till personlighet och inställning (Cattan et al, 2003; Hauge & Kirkevold, 2010; Roos & Malan, 2012; Stanley et al, 2012). Personer som hade positiv inställning till sig själv och andra människor hade bättre förmåga att lösa problem och såg möjligheter till socialisering som gjorde livet lättare (Pettigrew & Roberts, 2008; Roos & Klopper, 2010). Att vara aktiv för att hantera ensamheten var inte en känsla utan ett aktivt beslut som innefattade att vara utåtriktad, att deltaga i sociala aktiviteter och kunde dessutom innebära att deltaga i aktiviteter som individen inte egentligen uppskattade för att undvika att vara ensam (Cattan et al, 2003; Hauge & Kirkevold, 2010; Roos & Klopper, 2010; Kirkevold et al, 2013). En strategi för att hantera ensamhet var att jämföra sig med andra personer som upplevdes ha det värre än en själv. På detta sätt förminskades egna ensamhetskänslorna (Cattan et al, 2003; Hauge & Kirkevold, 2012). Genom att se förluster och förändringar orsakade av åldern som någonting normalt och som en del av det naturliga åldrandet minskade känslorna av 13

ensamhet (Roos & Klopper, 2010; Kirkevold et al, 2013). Individen kunde förbereda sig för förluster som kan förväntats med åldern genom att skapa goda rutiner för ett liv själv där fysisk hälsa, kognitiv förmåga och socialt nätverk underhölls för att hantera ensamhet (Roos & Klopper, 2010). Genom att ha tro på Gud och förtroende till att det fanns en plan för individen ledde det till att personen la sitt liv i Guds händer och personen kände sig därmed trygg, omhändertagen och aldrig helt ensam (Graneheim & Lundman, 2010; Roos & Klopper, 2010). Förtroende till sig själv var också en viktig del i hanteringen av ensamhet (Graneheim & Lundman, 2010). För personer som saknade självkänsla och tillit till sig själv var det svårt att deltaga i sociala aktiviteter trots att de ville (Kirkevold et al, 2013). Anpassade förväntningar En del i hanteringen av ensamhet var att inte ha för höga krav och förväntningar på anhöriga och ha förståelse för att kontakten var begränsad (McInnis & White 2001; Hauge & Kirkevold, 2010; Kirkevold et al 2013). Genom att vara självsäker och inte tolka avsaknaden av kontakt som att vara mindre värdefull ledde det till att individen själv kände att hen kunde ta kontakt. Känslan av att känna sig övergiven minskade därmed (Hauge & Kirkevold, 2010; Hauge & Kirkevold, 2012) och risken för besvikelse och osämja i nära relationer minskade (McInnis & White, 2001). Att ha självförtroendet till att själv ta kontakt med anhöriga gav en känsla av frihet och kontroll över sin egen situation (Hauge & Kirkevold, 2012). Handlingskraften och initiativförmågan hjälpte personen att inte vara passiv och därmed kunde ensamheten hanteras (a a). Samhörighet med sin omgivning Resultatet visar att samhörighet med andra individer och med samhället i stort var viktigt för att äldre personer skulle ha möjlighet att hantera sin ensamhet (Stanley et al 2010). Aktiva relationer av hög kvalitet som karakteriserades av stöd, omtanke, tillit, respekt och fick personen att känna sig värdefull motverkade ensamhet och bidrog till hanteringen av den (Cattan et al, 2003; Stanley et al, 2010; Roos & Malan, 2012; Hauge & Kirkevold, 2012; Kirkevold et al, 2013). För att få sitt behov av kontakt tillfredsställt var det inte enbart fysiska möten som lindrade ensamhet. Telefonen upplevdes vara en livlina som hjälpte till att hålla kontakt med omvärlden och ensamheten hanterades (Kirkevold et al, 2013; Goll et al, 2015). Regelbunden kontakt med personer som visade intresse för individen gav en känsla av att vara värdefull och minskade därför känslan av ensamhet (Cattan et al, 2003; Roos & Klopper, 2010). Goda och intima relationer med personer som var i samma ålder och situation som individen själv var ett viktigt element i hanteringen av ensamhet. (McInnis & White, 2001; Cattan et al, 2003). Kontakt av enbart praktisk karaktär, som när anhöriga endast besökte den äldre personen för att lämna matvaror eller städa, minskade inte ensamheten utan spädde snarare på den (Cattan et al, 2003). För personer som upplevde att de var väldigt ensamma och inte hade anhöriga tillgängliga kunde kontakt av vilken karaktär som helst duga för att hantera ensamheten (Roos & Klopper, 2010; Pettigrew & Roberts 2008). Underhålla gamla relationer För att hantera och lindra ensamhet hos äldre personer var det viktigt att underhålla eller återuppta gamla relationer (Cattan et al, 2003; Pettigrew & Roberts, 2008; Roos & Klopper, 2010; Smith, 2012). Att prioritera tid för gamla 14

vänner var alltid en god investering då det ökade känslan av att alltid ha ett stöd att vända sig till vilket minskade känslan av ensamhet (Roos & Klopper, 2010). Ensamhet hanterades genom att prata om goda minnen tillsammans med gamla vänner (McInnis & White, 2001). Genom att hålla i middagar för familj och vänner upprätthölls den roll som individen tidigare haft och minnen från forna dagar framkallades vilket även det lindrade ensamhet (Pettigrew & Roberts, 2008). Det upplevdes svårt för äldre personer att hitta nya vänner då personen efter förlust av partner eller annan nära relation var ovan och obekväm att socialisera med nya människor eftersom de har varit vana att umgås med sin partner (McInnis & White, 2001; Cattan et al, 2003; Roos & Klopper, 2010; Stanley et al, 2012). Strategier för att komma i kontakt med andra För äldre som upplevde ensamhet beskrevs olika strategier för att komma i kontakt med andra. Resultatet visar att för att hantera sin ensamhet var det viktigt att komma i kontakt med andra människor regelbundet och därför utvecklade personen rutiner som såg till att detta kunde ske (Cattan et al, 2003). Genom att ägna sig åt en hobby, som initialt var en solitär aktivitet, gavs möjligheter att träffa likasinnade i samma situation (Kirkevold et al, 2013). Ett annat sätt för att komma i kontakt med andra personer var genom kyrkans aktiviteter som gudstjänster, sociala evenemang och besök från kyrkans volontärarbetare (Roos & Klopper, 2010). Att ha en anledning att träffas som en kopp kaffe, middag eller en drink var viktigt för att underlätta socialisering med andra och därmed minska ensamhet (Pettigrew & Roberts, 2008). Humor skapade en avslappnad miljö som lockade andra (Roos & Klopper, 2010). Hitta situationer där personen var behövd Känslan av att vara behövd och kunna göra något för andra ledde till att personen kände sig värdefull vilket motverkade ensamhet (Cattan et al, 2003; Pettigrew & Roberts, 2008; Roos & Klopper, 2010; Kirkevold et al, 2013; Roos & Malan, 2012; Smith, 2012). För att hantera ensamhet sökte sig personen till situationer där den kände sig behövd (Pettigrew & Roberts, 2008; Roos & Klopper 2010; Roos & Malan, 2012). På så sätt fick de en roll vilket var tillfredsställande och gav en känsla av värde och sammanhang (a a). Genom att hänge sig åt andra som vid frivilligarbete och hjälpa vänner och bekanta med vardagliga sysslor och råd glömde individen ensamhetens negativa känslor och hanterade därmed ensamheten (Smith, 2012). Känslan av ensamhet ökade när personen inte längre var behövd eller hade möjlighet att vara behjälplig för andra (Roos & Klopper, 2010). Att vara behövd gällde inte enbart i mänskliga relationer utan även i relationer till annat (Pettigrew & Roberts, 2008; Smith 2012). Att vårda och visa omsorg för något, som ett husdjur eller en trädgård, gjorde att personen upplevde sig behövd (Pettigrew & Roberts, 2008). DISKUSSION Studiens valda metod och resultat diskuteras i förhållande till relevant litteratur och forskning i avsnitten nedan. Metoddiskussion Den valda metodens styrkor och svagheter diskuteras nedan. 15

Planering Utförandet av litteraturstudien gjordes efter Willmans et als (2011) plan för litteratursökning och Braun & Clarke (2006) tematiska analysmetod vilket kan ses som en styrka då detta gav en tydlig struktur och skapade en naturlig strategi för hur litteraturstudien skulle utföras. POR användes för att avgränsa forskningsproblemet, identifiera huvuddragen i syftet och därmed undvika irrelevanta träffar vilket ses som en styrka (Willman et al, 2011). Inklusions- och exklusionskriterier Inklusionskriterier användes för att passa litteraturstudiens syfte. Kvalitativ ansats valdes för att författarna ville utforska upplevelser och för att hitta jämförbara studier med resultat som kunde sammanvägas (Willman et al, 2011) och detta ses som en styrka för litteraturstudiens resultat. Exklusionskriterierna användes för att exkludera studier som inte var relevanta för litteraturstudiens syfte och inte var möjliga att använda på grund av att de ej var tillgängliga. Studier som inte var tillgängliga via Malmö högskola exkluderades vilket kan ses som en svaghet då eventuellt relevanta studier har missats. Vidare anses att använda artiklar på engelska är en styrka då detta är ett språk som behärskas och fel i översättning och tolkningar minimeras. Studier där ensamhet undersökts i samband med somatisk eller psykisk sjukdom exkluderades då upplevelsen av ensamhet påverkades av fler faktorer än ålder. Detta kan ha gjort att studier relevanta för syftet missats vilket kan ses som en svaghet. Studier med låg kvalitet exkluderade för att säkerställa viss standard i litteraturstudiens resultat, vilket ses som en styrka. Litteratursökning Databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO användes till litteraturstudien. Samtliga berör sjuksköterskans huvudområde omvårdnad och ses därför som en styrka. Att använda både ämnesord och fritext ser författarna som en styrka då det gav hög precision och sensitivitet (Willman et al, 2011). I databasen Cinahl användes dock enbart sökning med ämnesord då sökning med fritext genererade över tusen artiklar vilket ansågs vara ett för stort antal för att granska. För att garantera att studier som ej hunnit bli indexerade inte missats gjordes en sökning med både ämnesord och fritext med tidsbegränsningen artiklar som publicerats mellan februari 2014 och februari 2015. Sökningen gav inga relevanta artiklar. Detta tolkades som att sökning med enbart ämnesord i Cinahl räckte för att generera samtliga relevanta artiklar för litteraturstudiens syfte. Författarna använde de Booleska söktermerna OR och AND för att kombinera söktermerna. Willman et al (2011) menar att NOT ska användas med försiktighet för att inte omedvetet exkludera relevanta artiklar. Författarna valde därför att inte använda sig av den Booleska söktermen NOT vilket sågs som en styrka. Urval och kvalitetsgranskning De inkluderade artiklarna var publicerade år 2001-2015, upplevelser av ensamhet är troligtvis tidlösa och kvalitativ forskning inom ämnet ensamhet är begränsad. Stor andel av forskningen gällande äldre och ensamhet är kvantitativ (Murphy, 2006) och därför ville författarna hitta de kvalitativa studier som fanns, oavsett publiceringsår. Artiklarna inkluderade i litteraturstudien var från Australien, Norge, Storbritannien, Sverige, Sydafrika och USA vilket gav ett brett perspektiv på ensamheten. Trots studiernas olika ursprung och deltagarnas mångfald rådde det enighet i artiklarnas resultat vilket författarna ser som en styrka. Bilden av 16

ensamhet överensstämmer i stora drag med varandra och resultaten kan därför överföras till svenska sammanhang där människor av olika etnicitet och stor mångfald finns. Tre huvudförfattare, Hauge, Kirkevold och Roos återkom i litteraturstudiens artiklar. Detta innebar att några få författare har tillfört mer resultat till litteraturstudien än andra. Diskussion om huruvida det kan ge ett snedvridet resultat har förts men eftersom de olika artiklarna var utförda olika år och hade olika perspektiv på den aktuella frågeställningen ansågs det vara relevant att inkludera dessa. För granskning av artiklarna användes SBU:s granskningsmall (SBU, 2014a) för granskning av kvalitativa studier. Det kan ses som en svaghet att granskningsmallen ej modifierats då Willman et al (2011) menar att den bör anpassas till den aktuella litteraturstudien. Detta valdes att inte göras då frågorna ansåg relevanta för litteraturstudien samt att kunskap om modifiering var begränsad. Granskningsmallen diskuterades och gicks igenom grundligt för att minska risken för olika tolkningar och därmed bedömning. Detta sågs som en styrka då granskningsmallen bitvis ansågs vara svåranvänd då bedömningen kunde bli slumpmässig. Utförandet av litteraturstudien har till stor del skett gemensamt men granskningsoch analysprocessen utfördes initial enskilt för att sedan diskuteras och sammanföras. Detta ses som en styrka då diskussion skapades som gjort granskning och analys väl underbyggd. Detta är i linje med Willman et al (2011) som menar när två eller fler utför granskningen uppnår materialet större tyngd. Att ett flertal artiklar återkom i de olika databaserna tolkades som datamättnad då inga ny relevant data framkom (SBU, 2014c) och ses som en styrka. Efter urval av artiklarna gjordes en manuell sökning där ytterligare en studie som passade in på litteraturstudiens syfte samt inklusions- och exklusionskriterier granskades och inkluderades. Detta sågs som en styrka då det uteslutits att relevanta studier missats. Analys Datamaterialet kontrollerades enskilt med noggrannhet för att säkerställa att data som rörde litteraturstudiens syfte noterades, resterande data gallrades bort. Att fokus enbart lades på data som svarade på syftet och inte omkringliggande data ses som en styrka. Kodning skedde enskilt där en första tematisering av data gjordes. Därefter sammanfördes fynden för att jämföras och diskuteras. En andra tematisering utfördes där flera mindre teman växte fram och namngavs. Nyfunna teman kontrollerades i förhållande till hela datamaterialet för att säkerställa att tema stämde överens med data, vilket var i linje med Braun & Clarkes (2008) metod för analys. Vidare bearbetades teman så att slutligen två huvudteman med subteman återstod och återigen kontrollerades teman och subteman mot datamaterialet för att kontrollera att de överensstämde. Detta ses som en styrka då resultatet har stark koppling till data. Resultatdiskussion Nedan diskuteras analysens resultat. Upplevelser av ensamhet Resultatet pekade på att ensamhet upplevdes som en smärtsam känsla av att ej bli förstådd, att känna sig utanför ett sammanhang samt en längtan efter något som 17

varit. Detta bekräftas av Dahlberg (2007) som beskriver hur den ej självvalda ensamheten smärtar samt kännetecknas av brist på sammanhang. Litteraturstudiens resultat pekade på att egenupplevd ensamhet var svår att prata om pga. ovilja att besvära sin omgivning, att ensamheten upplevdes som skamfull samt att den var ett stigma. Även Dahlberg (2007) beskrev hur ensamheten var en svaghet som var fylld av skam, särskilt om det inte fanns någon särskild anledning till tillståndet av ensamhet. de Jong Gierveld (1989) beskriver hur stigmat av ensamhet bidrog till känslan av den och av den anledningen anser författarna att det är viktigt att verbalisera ensamheten för de som upplever sig ensamma oavsett orsak till den. Det sociala stigmat förstärker upplevelsen av ensamhet vilket försämrar livskvaliteten för individen och därför bör ämnet lyftas. Ensamhet upplevdes som ofrivillig avsaknad av mänsklig kontakt. Detta går i linje med Dahlberg (2007) som beskrev att frånvaro av nära relationer gjorde ensamheten mer påtaglig. Ensamhet upplevdes dock inte alltid när individen var själv utan kunde även upplevas i kontakt med andra vilket bekräftades i Svanström et als (2013) studie om lidande i vårdmötet. Fysisk eller mental frånvaro av vårdpersonal gjorde ensamheten mer påtaglig men om vården utfördes i dialog med patienten ledde det till att ensamhetskänslorna minskade. Utebliven dialog ledde till ökad ensamhet och att personens basala behov inte blev tillgodosedda (a a). Personer som saknar kontakt med anhöriga är särskilt känsliga för att uppleva ensamhet och det är viktigt att i mötet med äldre personer vara fysisk och mentalt närvarande för att inte spä på eventuell ensamhet. Litteraturstudiens resultat presenterar hur ensamhet upplevdes leda till ett passivt förhållningssätt där personen saknade initiativförmåga, blev kraftlös och väntade på att omgivningen skulle ta kontakt med dem istället för tvärtom. Disengagemangsteorin beskriver hur det passiva förhållningssättet är en naturlig del av åldrandet för den äldre individen och inte en konsekvens av ensamheten (Cumming & Henry, 1961). Svanström et al (2013) beskrev hur patienter som utsattes för vård som endast var av praktisk karaktär där vårdgivaren inte var emotionellt närvarande gjorde patienten passiv. Det är viktigt för vårdpersonal att engagera sig i personen de vårdar, att identifiera om deras eventuella passivitet är orsakad av ålder, ensamhet eller vårdpersonalens egna agerande. Kunskap om att ensamhet passiviserar är viktig för att kunna bjuda in och ta kontakt med ensamma och passiva. Att det finns ett samband mellan åldrande, passivitet och ensamhet är tydligt men hur de förhåller sig till varandra är oklart. Ensamhetens positiva aspekter upplevdes som känslor av frihet där personen själv fick bestämma över sin tid och sina beslut. Det fanns även upplevelser av ensamheten som självvald och något som inte behövdes lindras, den var istället önskad. Resultatet bekräftades av Dahlberg (2007) som beskrev ensamheten som fridfull när den var självvald och som en paus från sällskap. Varje människas upplevelse av att vara själv är unik och det som någon känner sig drabbad av kan en annan individ känna sig lättad från. Det är därför av vikt att ha förståelse för att människors upplevelser och erfarenheter är unika och ska mötas på olika sätt av sin omgivning. All ensamhet bör inte lindras och lättas. Hantering av ensamhet Litteraturstudiens resultat visade att ett sätt att hantera och lindra ensamhet var att vara självständig och genom goda rutiner hitta sätt att umgås med sig själv och ett sätt att göra detta på var att sysselsätta sig med solitära aktiviteter. Att ägna sig åt 18

praktiska vardagssysslor och underhållande aktiviteter fungerade som ett bra tidsfördriv och minskade ensamhetskänslorna. Detta fynd styrks av Rokach & Brock (1998) som beskrev hur genom att hänge sig åt aktiviteter som dessa blir personens ensamma tid mer angenäm och meningsfull, ensamheten minskar därmed. Läsning och korsord ansågs som bra kognitiv stimulering. Rundgren & Dehlin (2004) och Luanaigh & Lawlor (2008) menar att kognitiv stimulering kunde motverka den försämrade kognitiva förmågan som ensamheten hos äldre kunde leda till. Att hjälpa äldre personer hitta solitära aktiviteter som intresserar dem och stärka deras förmågor att utföra dem är av stor vikt för att de själva ska kunna hantera sin ensamhet. Som sjuksköterska är det viktigt att se till att den äldre personen har passande hjälpmedel, hörapparat, glasögon och gånghjälpmedel, som fungerar och möjliggör självständighet till att kunna utföra aktiviteter på egen hand. Resultatet i litteraturstudien visade att ensamhet var kopplat till personlighet och personlig inställning, att ha tro till sig själv och till att Gud har en plan för ens liv var en viktig strategi för att hantera sin ensamhet. Detta bekräftades av Kirkpatrick et al (1999) som menade att ensamhet upplevdes i mindre utsträckning av de som var religiösa, särskilt de som upplevde att de hade en god relation till Gud, oberoende av annat socialt stöd. Religionen fungerade som en ständig källa till social kontakt och gav känsla av att ha någon hos sig vid alla tidpunkter (a a). Genom att inte ha för höga förväntningar på anhöriga och ha förståelse för minskad kontakt hanterades ensamheten. Sänkta krav och förväntningar på familj och anhöriga gällande kontakt var något som även bekräftades av Shoenmakers et al (2012) som menade att det fanns två sätt att hantera ensamheten. Antingen öka antalet och djupet på sina relationer eller sänka förväntningarna på sina anhöriga. Genom att använda båda sätt minskade personen glappet mellan behovet av kontakt och den uppnådda kontakten och därmed minskades ensamheten (a a). Tilltro till sig själv och sina egna förmågor var viktigt för hanteringen av ensamhet. Att stärka personen i sin tro till sig själv och till något större samt att hjälpa personen till att ha större förståelse för sina anhörigas frånvaro gör personen mindre beroende av andra för att hantera ensamheten. Relationer av hög kvalitet där omtanke och tillit fanns närvarande minskade känslorna av ensamhet. Genom att tillgodose behovet av känslomässig närhet till en eller fler individer minskade den emotionella ensamheten (Dykstra & Fokkema, 2007; Tornstam, 2011). Det kunde vara svårt för äldre personer att hitta nya vänner och därför ansågs det viktigt att underhålla eller återuppta gamla relationer. Detta står i linje med Statistiska centralbyrån (2006) som beskriver hur närvaron av familj och nära vänner var av stor betydelse för den upplevda ensamheten. Att få behålla och underhålla gamla relationer och därmed ha närvaron av en nära vän minskade känslorna av ensamhet (a a). Efter förlust av nära relation förlorades också förmågan att socialisera med nya kontakter och därmed försvårades umgänget. Teorier om åldrandet motsäger varandra hur den äldre individen ska hantera sitt sociala jag. Aktivitetsteorin beskriver hur viktigt det är att bevara sitt sociala nätverk och därmed fortsätta vara aktiv i gamla och nya relationer (Havighurst, 1963). Disengagemangsteorin beskriver hur individen ska dra sig tillbaka och reflektera in i sig själv (Cumming & Henry, 1961). Då deltagarna i litteraturstudiens resultat till störst del upplevde en önskan om ökad social kontakt och ett behov att bli lindrad från sin ensamhet passar aktivitetsteorin bäst in på beskrivningen av ensamhetens behov och därmed hur 19