miljökonsekvensbeskrivning byte av 400 kv-kablar mellan skåne och själland

miljökonsekvensbeskrivning byte av 400 kv-kablar mellan skåne och själland mars 2015 Miljökonsekvensbeskrivning tillhörande tillståndsansökan enligt miljöbalken.

Projektorganisation Projektledare Daniel Frykholm Tillstånd och MKB Helene Boström Samrådsunderlag Uppdragsansvarig Cristiano Piga, Tyréns AB Kartor Olof Friberg och Anna Hall, Tyréns AB Kvalitetsgranskning Boel Larsson, Tyréns AB Framsida: Vy mot väster utmed befintligt kabelstråk. Danmark syns på andra sidan sundet. Foton, illustrationer och kartor har, om inte annat anges, tagits fram av Tyréns och Svenska kraftnät. Kartmaterial har använts med tillstånd från Lantmäteriet: Lantmäteriet, Sjöfartsverket, SvK - Geodatasamverkan Org.Nr 202 100-4284 Svenska kraftnät Box 1200 172 24 Sundbyberg Sturegatan 1 Tel 010 475 80 00 Fax 010 475 89 50 www.svk.se

Svenska kraftnät Svenska kraftnät är ett statligt affärsverk med uppgift att förvalta Sveriges stamnät för elkraft, som omfattar ledningar för 400 kv och 220 kv med stationer och utlandsförbindelser. Vi har också systemansvaret för el. Svenska kraftnät utvecklar stamnätet och elmarknaden för att möta samhällets behov av en säker, miljövänlig och kostnadseffektiv elförsörjning. Därmed har vi också en viktig roll i klimatpolitiken. Svenska kraftnät har cirka 500 medarbetare, de flesta vid huvudkontoret i Sundbyberg. Vi har även kontor i Sundsvall, Halmstad och Sollefteå. Ytterligare flera hundra personer sysselsätts på entreprenad för drift och underhåll av stamnätet runt om i landet. År 2013 var omsättningen 10 111 miljoner kronor. Svenska kraftnät har ett dotterbolag och sex intressebolag, bland andra den nordiska elbörsen Nord Pool Spot. Mer information finns på vår webbplats www.svk.se. Förord Svenska kraftnät planerar att byta ut den södra av de två sjökabelförbindelserna mellan Skåne och Själland. Förbindelsen är viktig för elförsörjningen i både Sverige och Danmark under såväl normala som ansträngda förhållanden. Inför kabelbytet kommer Svenska kraftnät att ansöka om tillstånd för vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken hos mark- och miljödomstolen. Utöver reglerna i 11 kap. miljöbalken om vattenverksamhet kommer dispenskriterierna för strandskydd och för Natura 2000 att ingå i prövningen. Denna miljökonsekvensbeskrivning (MKB) behandlar de förväntade konsekvenserna av det planerade bytet av kablar och är framtagen som underlag för tillståndsprövningen enligt miljöbalken.

INNEHÅLL Projektorganisation 2 Svenska kraftnät 3 Förord 3 sammanfattning 5 05. alternativ 24 5.1 Nollalternativ 24 5.2 Huvudalternativ 24 5.3 Avförda alternativ 24 5.3.1 Avförda sträckningsalternativ 24 5.3.2 Avförda metoder och kabelförläggningsalternativ 25 01. inledning 7 1.1 Allmänt om Svenska kraftnät 7 1.2 Bakgrund 7 1.3 Syfte 8 1.4 Avgränsning 8 1.5 Metod 8 02. samråd och tillstånd 10 2.1 Prövning och tillstånd 10 2.2 Samrådsprocessen och samrådets genomförande 10 2.3 Tidplan 10 03. övergripande förutsättningar 11 3.1 Lokalisering 11 3.2 Nationella Miljömål 11 3.2.1 Giftfri miljö 12 3.2.2 Säker strålmiljö 12 3.2.3 Hav i balans samt levande kust och skärgård 12 3.2.4 Ett rikt växt- och djurliv 13 3.3 Svenska kraftnäts miljöpolicy 13 3.4 Miljökvalitetsnormer 13 04. verksamhetsbeskrivning 15 4.1 Allmän beskrivning 15 4.1.1 Kablarnas uppbyggnad 16 4.1.2 Övergångsskarvar 16 4.2 Markkabelförläggning 16 4.2.1 Grävning 17 4.2.2 Schaktfri metod 17 4.2.3 Skarvplats för övergångsskarvar 17 4.2.4 Äldre anläggningsdelar på land 18 4.3 Vattenverksamheten 18 4.3.1 Inledande arbeten med oljetömning och upptagning 19 4.3.2 Sjökabelförläggning 20 4.4 Elektriska och magnetiska fält 22 06. nuläge och bedömda miljökonsekvenser 28 6.1 Bedömning och bedömningsgrunder 28 6.2 Riksintressen och områdesskydd 28 6.3 Natura 2000 29 6.3.1 Beskrivning 29 6.3.2 Konsekvenser 29 6.4 Övrig naturmiljö 31 6.4.1 Beskrivning 31 6.4.2 Konsekvenser 33 6.5 Friluftsliv 36 6.5.1 Beskrivning 36 6.5.2 Konsekvenser 36 6.6 Kulturmiljö 37 6.6.1 Beskrivning 37 6.6.2 Konsekvenser 37 6.7 Sjöfart 38 6.7.1 Beskrivning 38 6.7.2 Konsekvenser 38 6.8 Yrkesfiske 39 6.8.1 Beskrivning 39 6.8.2 Konsekvenser 39 6.9 Naturresurser 39 6.9.1 Beskrivning 39 6.9.2 Konsekvenser 39 6.10 Infrastruktur, planförhållanden och bebyggelse 39 6.10.1 Beskrivning 39 6.10.2 Konsekvenser 40 07. samlad bedömning 41 Referenser 42 Bilagor 44

sammanfattning 5 De aktuella sjökablarna, som anlades 1973, börjar nu närma sig sin tekniska livslängd och behöver därmed bytas ut. Kabelförbandet uppvisar korrosionsangrepp på armeringen, som utgör det mekaniska skyddet av kablarna. Skador på armeringen kan leda till haveri. I takt med att kablarna blir äldre ökar även risken för skador på miljön i form av oljeläckage från kablarna som är av typen trycksatta tunnoljekablar. Inbyggt i ledaren, i centrum av kabeln, finns en oljekanal där olja cirkulerar i kabeln. I de nya kablarna planeras tvärbunden polyeten (PEX) att användas som isolermaterial. De nya kablarna innehåller inte olja, och är därmed väsentligt bättre ur miljösynpunkt. Förbindelsen är förlagd som landkabel ca 360 meter från stationsområdet i öster (där förbindelsen övergår till luftledning) och ner till strandlinjen, där en skarvplats med övergångsskarvar mellan land- och sjökabel finns. Från skarvplatsen består förbindelsen av sjökablar över till danskt landområde. Den totala sjökabelsträckningen är ca 7,3 km, varav ca 3,5 km inom svenskt territorialvatten. Svenska kraftnät planerar att kablarna inom svenskt territorialvatten och landområde förläggs i anslutning till eller på samma plats som befintliga fyra kablar. Alla sjökablarna planeras att bytas samtidigt, vilket är effektivt och ger en kortare total utförandetid, men medför ett avbrott på elförbindelsen. Svenska kraftnät förordar att landkabeldelen kan färdigställas innan avbrott tas och sjökabelförläggningen sker. Detta innebär att de fyra landkablarna förläggs i ett nytt kabelschakt i direkt anslutning norr om de befintliga landkablarna samt att en ny skarvplats placeras vid strandkanten strax norr om befintlig skarvplats. För att skydda sjökablarna från yttre påverkan kommer de huvudsakligen att förläggas under havsbotten. Det finns flera metoder att skydda sjökablarna. De vanligaste metoderna är nedspolning, plogning, fräsning, grävning samt övertäckning. Sammanfattningsvis bedöms en kombination av grävning och spolning vara den mest effektiva och skonsamma metoden för att skydda kabelförbindelsen. Övertäckning är aktuellt där varken grävning eller spolning fungerar med tanke på bottenförhållandena för att åstadkomma ett tillräckligt skydd. Såväl land- som sjökabelstråken berör värdefulla naturområden med höga bevarandevärden, bland annat berörs ett Natura 2000-område, två naturreservat, samt riksintresseområden för naturmiljö och kustzonen. Landkabelstråket berör dessutom även ett känt fornlämningsområde. Sjökabelstråket berör även område av riksintresse för sjöfart och för yrkesfiske. Påverkan på naturmiljön bedöms kunna minimeras och inte bli av betydande omfattning. Sammantaget bedöms konsekvenserna av det planerade bytet av kabelförbindelsen som små. Det är främst en temporär påverkan på den marina miljön som bedöms uppkomma. På enskilda områden med höga naturvärden har konsekvenserna bedömts kunna bli små-måttliga. Med föreslagna skadelindrande åtgärder och kompensationsåtgärder

6 bedöms konsekvenserna till viss del kunna mildras. Konsekvenserna bedöms dessutom till huvudsak vara övergående då de främst uppkommer under anläggningsskedet. De negativa konsekvenserna som kan uppkomma vid bytet av kablarna ska dock ställas i relation till risken att olja från de befintliga kablarna läcker ut i havet eller på land, vilket skulle kunna få stora negativa miljökonsekvenser som följd. Driftskedet bedöms inte innebära någon påverkan som kan förväntas medföra några betydande miljökonsekvenser.

01. inledning 7 1.1 Allmänt om Svenska kraftnät Svenska kraftnät ansvarar för Sveriges stamnät för elkraft och har systemansvaret för den svenska elförsörjningen. Kortsiktigt innebär detta ansvar att upprätthålla balansen i elsystemet mellan den el som produceras och den el som konsumeras samt att se till att elsystemets anläggningar samverkar driftsäkert. På lång sikt innebär detta ansvar att Svenska kraftnät arbetar för att förstärka och underhålla stamnätet för att öka driftsäkerheten och överföringskapaciteten. Därmed förbättras också förutsättningarna för att kunna upprätthålla balansen i elsystemet. Svenska kraftnäts uppdrag kan sammanfattas i följande fyra punkter: > > Erbjuda säker, effektiv och miljöanpassad överföring av el på stamnätet. > > Utöva systemansvaret för el kostnadseffektivt. > > Främja en öppen svensk, nordisk och europeisk marknad för el. > > Verka för en robust elförsörjning. 1.2 Bakgrund Svenska kraftnät och Energinet.dk äger och förvaltar två stycken 400 kv-växelströmsförbindelser som förbinder Skåne (Kristinelund, mellan Domsten och Viken) med Själland (Skibstrupgaard). Den södra sjökabelförbindelsen består av fyra kablar, varav en är reservkabel för båda förbindelserna, och den norra består av tre kablar. Svenska kraftnät äger tre av de fyra sjökablarna i den södra förbindelsen. Den fjärde, reservkabeln, ägs till hälften av Svenska kraftnät och Energinet.dk. En översiktskarta redovisas i bilaga 1. Den södra förbindelsen anlades 1973 och under åren 1996-1998 gjordes omfattande nedspolning av kablarna. På merparten av sträckan spolades kablarna ner till ett djup på ca 0,8 meter under havsbotten. Sjökablarna i den södra förbindelsen börjar nu närma sig sin tekniska livslängd och behöver därmed bytas ut. Kabelförbandet uppvisar korrosionsangrepp på armeringen, som utgör det mekaniska skyddet av kablarna. Skador på armeringen kan leda till haveri. I takt med att kablarna blir äldre ökar även risken för skador på miljön i form av oljeläckage från kablarna. Befintliga kablar är av typen trycksatta tunnoljekablar (LPOF-Low Pressure Oil Filled) med ett elektriskt isolationsmaterial i form av oljeimpregnerat papper av speciell kvalitet. Inbyggt i ledaren, i centrum av kabeln, finns en oljekanal som gör att oljan kan cirkulera i kabeln. Läckage av olja har förekommit vid en övergångsskarv mellan land- och sjökabel på danskt strandområde. I de nya kablarna planeras tvärbunden polyeten (PEX) att användas som isolermaterial. De nya kablarna innehåller inte olja, och är därmed väsentligt bättre ur miljösynpunkt.

8 Förbindelsen är viktig för elförsörjningen i både Sverige och Danmark. Förbindelsen möjliggör delning av reserveffekt mellan nätområdena vilket har ett stort värde, inte minst om det skulle uppstå fel eller avbrott på andra ställen. Därmed fungerar elnätet i regionen (östra Danmark och södra Sverige) bara optimalt när Öresundsförbindelserna är i funktion. Förbindelsen är alltså av vital betydelse även för den gemensamma elmarknaden mellan östra Danmark och södra Sverige. 1.3 Syfte En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ska ingå i en ansökan om tillstånd till vattenverksamhet hos mark- och miljödomstolen enligt miljöbalkens 11 kap. samt även för den Natura 2000-prövning som blir aktuell enligt miljöbalkens 7 kapitel. Syftet med en MKB är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade verksamheten eller åtgärden kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, samt på annan hushållning med material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön (6 kap. 3 miljöbalken). 1.4 Avgränsning Miljökonsekvensbeskrivningen ska enligt miljöbalken, i den utsträckning det behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt kapitel 1.3 ovan. Detta innebär att vissa effekter som har liten betydelse eller inte är relevanta för projektet kan behandlas översiktligt eller utelämnas. Denna MKB beskriver de konsekvenser som kan förutses uppkomma vid byte av kabelförbindelsen mellan nätstationen i Kristinelund och territorialgränsen (i Öresund) mellan Sverige och Danmark. Berört område ligger i Helsingborgs kommun, Skåne län. Konsekvenserna beskrivs för förläggning av nya samt upptagning av gamla sjökablar samt även för förläggning av nya markförlagda landkablar mellan nätstationen i Kristinelund och stranden. Konsekvenserna beskrivs för det kabelutbytesalternativ som Svenska kraftnät efter genomförda samråd och utredningar har valt att söka tillstånd för (benämndes alternativ A i samrådsunderlaget). Därutöver redogörs även för ett nollalternativ samt bortvalda alternativ. Alternativen beskrivs i kapitel 5. Beskrivning av konsekvenser behandlar skyddade natur- och kulturområden, områden av riksintresse, natur- och vattenmiljön, friluftsliv, kulturmiljön, sjöfart, yrkesfiske, naturresurser, samt infrastruktur och planförhållanden. Det geografiska påverkansområde som konsekvensbedömts för respektive intresse varierar beroende på den aktuella påverkans art och utbredning. För de olika aspekterna beskrivs nuläge, en bedömning av konsekvenser för anläggningsskedet samt eventuella åtgärdsförslag för att minska negativa konsekvenser. Under driftskedet krävs normalt sett i princip inget underhållsarbete för vare sig land- eller sjökablarna. Vid en eventuell skada måste dock kabeln tas upp och skarvas. För sjökablarna innebär det att den skadade delen måste lyftas upp på ett fartyg där en bit reservkabel skarvas i med hjälp av två stycken sjökabelskarvar. Den färdigreparerade kabeln läggs tillbaks på havsbotten och skyddas sedan genom t.ex. nedspolning eller övertäckning. Om ett kabelfel inträffar i någon av markkablarna uppkommer behov av att schakta upp ett begränsat område för att reparera skadan. Om detta blir aktuellt inom Natura 2000-området, naturreservatet eller fornlämningsområdet (Allerum 90:1) måste det naturligtvis göras med stor aktsamhet. Över markkabelförläggningen öster om väg 111 kan viss röjning komma att bli aktuell, för att förhindra att träd med större/djupare rotsystem etablerar sig ovan kablarna. Sådana mindre reparations- och underhållsåtgärder bedöms inte innebära någon påverkan som kan förväntas medföra några betydande miljökonsekvenser och driftskedet behandlas därmed inte vidare i denna MKB. Drift och underhåll beskrivs mer ingående i den tekniska beskrivningen i ansökan. 1.5 Metod Konsekvensbedömningen är gjord utifrån följande underlag och metod:

9 > > Underlagsrapporter i form av naturvärdesinventeringar/bedömningar för såväl land som den marina miljön, marinarkeologisk bedömning samt riskbedömningar för sjöfart > > Tekniska PM beträffande olika förläggningsalternativ, metoder, alternativ m.m., samt den till ansökan bifogade tekniska beskrivningen > > Inhämtning av GIS-underlag från Geodatasamverkan, Riksantikvarieämbetet och Trafikverket > > Genomgång av kommunala planer > > Platsbesök > > Beräkningar av magnetfält > > Information och synpunkter inkomna under samrådet samt vid avstämningsmöte med länsstyrelsen i Skåne län och Helsingborgs kommun Konsekvensbedömningarna är gjorda efter Svenska kraftnäts bedömningsgrunder, se utförlig beskrivning under kapitel 7, Nuläge och bedömda miljökonsekvenser, samt bilaga 13 (Bedömningsgrunder kabel).

10 02. samråd och tillstånd 2.1 Prövning och tillstånd För att byta kablarna krävs tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken samt tillstånd för påverkan inom ett Natura 2000-område enligt 7 kap. miljöbalken. Inför bytet av kablarna krävs även dispens från strandskyddet enligt 7 kap. miljöbalken. Då kablarna korsar en allmän väg kommer tillstånd för att korsa allmän väg att krävas enligt väglagen. Anmälan enligt kulturmiljölagen har gjorts avseende arbetena till havs och kommer att göras avseende arbetena på land. 2.2 Samrådsprocessen och samrådets genomförande Inför tillståndsansökan för vattenverksamhet samt ansökan avseende påverkan inom ett Natura 2000-område krävs att Svenska kraftnät först har samrått med de som kan komma att beröras av planerna. Reglerna för detta finns i 6 kap. 4 miljöbalken. Där framgår att den som avser att bedriva en verksamhet som kan betraktas som miljöfarlig verksamhet ska samråda med länsstyrelse, tillsynsmyndighet och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten. Om verksamheten kan anses medföra betydande miljöpåverkan, enligt de kriterier som anges i bilaga 2 till förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar, ska även samråd med övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda genomföras. Beslut om betydande miljöpåverkan fattas av länsstyrelsen. I övrigt gäller att samråd ska genomföras i god tid och i behövlig omfattning. Beslut om att bytet av kablarna kan antas innebära en betydande miljöpåverkan togs av Länsstyrelsen i Skåne län den 1 december 2014 (se bilaga 10). Samråd för byte av de aktuella 400 kv-ledningarna har genomförts med Länsstyrelsen i Skåne län, Helsingborgs stad, de enskilda som kan antas bli särskilt berörda, övriga statliga myndigheter samt föreningar och den allmänhet som kan antas bli berörd. Samrådet gjordes genom ett informationsutskick till de myndigheter, fastighetsägare, organisationer, föreningar och företag som kunde antas bli berörda. Information om byte av kablarna har även skett genom annonsering i dagspressen, Helsingborgs Dagblad, den 28 april och 5 maj 2014. Samrådstiden pågick till den 5 juni 2014. Samrådet och vad som framkom under detta har beskrivits i en samrådsredogörelse (bilaga 11). 2.3 Tidplan Enligt gällande tidplan ska arbetena med byte av kablarna utföras under våren och sommaren 2018. Det är den tid som är bäst lämpad, dels ur avbrottssynpunkt (dvs. då kabelförbindelsen har minst kapacitetsefterfrågan) och dels med hänsyn till de marina aktiviteterna (minst risk för otjänligt väder och därigenom minimering av avbrottstid samt även så kort period med vattenverksamhet som möjligt). Drifttagning av kablarna beräknas ske efter utfört utbyte, dvs. sommaren 2018.

03. övergripande förutsättningar 11 Figur 3.1. Vy från stranden mot Danmark. 3.1 Lokalisering Den övervägande delen av kabelstråket, totalt ca 7,3 km, berör havsområdet (Öresund) mellan den svenska och den danska sidan av sundet, varav ca 3,5 km inom svenskt vatten. Den strandnära havsbotten på den svenska sidan karaktäriseras av en flack sluttande botten som främst utgörs av sten och block, men fläckvis finns inslag av grus och sand se figur 3.1. En kort sträcka av kabelstråket, ca 360 meter, genomkorsar landområdet från strandlinjen och upp till stationen vid Kristinelund, se figur 3.2. Denna del utgörs av en rest av det gamla kusthedslandskapet längs Öresund och innehåller flera olika naturtyper. Mellan stranden och väg 111 ligger ett område med sanddyner som är bevuxna med främst gräs och örter. Öster om väg 111 är den sandiga och magra Figur 3.2. Vy utmed kabelstråket från stranden mot kraftstationen vid Kristinelund, som ligger bakom skogspartiet. marken bevuxen med skogsvegetation. Träden är hårt utsatta och har delvis skadats av vindar och salt. Träden är också generellt småvuxna till följd av de tuffa växtförhållandena. 3.2 Nationella Miljömål Riksdagen har antagit mål för miljökvaliteten inom 16 områden (www.miljomal.nu). Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser samt befolkningens hälsa som är miljömässigt hållbara på lång sikt. Till varje miljökvalitetsmål hör ett antal delmål. De nationella miljökvalitetsmålen är konkretiseringar av miljöbalkens mål om främjandet av en hållbar utveckling.

12 De nationella miljökvalitetsmålen framgår enligt nedan. De mål som i huvudsak bedöms beröras av detta projekt är markerade med fet stil. Dessa beskrivs kort nedan, liksom hur Svenska kraftnät arbetar inom detta projekt för att medverka till dem. 01. Begränsad klimatpåverkan 02. Frisk luft 03. Bara naturlig försurning 04. Giftfri miljö 05. Skyddande ozonskikt 06. Säker strålmiljö 07. Ingen övergödning 08. Levande sjöar och vattendrag 09. Grundvatten av god kvalitet 10. Hav i balans samt levande kust och skärgård 11. Myllrande våtmarker 12. Levande skogar 13. Ett rikt odlingslandskap 14. Storslagen fjällmiljö 15. God bebyggd miljö 16. Ett rikt växt- och djurliv 3.2.1 Giftfri miljö Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Isolerande oljor finns i de gamla kablarna som ska bytas ut. Såväl land- som sjökablar kommer att tömmas helt på olja och spolas rena från oljerester innan de ersätts med nya kablar. Landkablarna pluggas efter tömning och rengöring igen och lämnas i marken, medan sjökablarna tas upp och återvinns. De nya kablarna kommer inte att innehålla någon olja. Utläggningen av sjökabeln sker med hjälp av bl.a. sjökabelfartyg. En risk vid utläggningen samt vid grävarbeten är att fartygen eller andra arbetsmaskiner genom läckage kan medföra utsläpp av olja. Fartygen kommer att följa det av IMO (International Maritime Organisation) framtagna MARPOL-konventionen (International Convention for the Prevention of Pollution From Ships, 1973, as modified by the Protocol of 1978) som syftar till att minska riskerna för utsläpp från fartyg. Om utsläpp trots allt sker är fartygen försedda med länsor som används till att begränsa spridningen. Miljöfartyg ska också finnas i beredskap i samband med upptagningarna, i händelse av ett oljeutsläpp från någon kabel. För grävmaskiner och andra entreprenadmaskiner finns också en rad miljökrav från Svenska kraftnäts sida, exempelvis ska dieselbränsle och bensin uppfylla kraven för miljöklass 1 och inom områden med känsliga naturmiljöer ska de hydrauloljor/vätskor som används uppfylla miljöegenskapskraven i Svensk Standard SS155434 (Svenska kraftnät 2014). 3.2.2 Säker strålmiljö Enligt miljökvalitetsmålet ska människors hälsa och den biologiska mångfalden skyddas mot skadliga effekter av strålning. Den aktuella kabelförbindelsen ger inte upphov till någon strålning, men däremot alstrar den magnetiska fält. I dagsläget finns det två identifierade områden där forskning visat på möjliga skadliga hälsoeffekter vid exponering för elektriska och magnetiska fält. Det handlar om exponering för magnetfält från exempelvis kraftledningar och elektriska apparater samt radiovågor från den egna mobiltelefonen. Därför anser Strålsäkerhetsmyndigheten att försiktighetsprincipen bör tillämpas, det vill säga att onödig exponering bör undvikas. Svenska kraftnät har för avsikt att vidta skyddsåtgärder, exempelvis genom att avskärma magnetfält från skarvplatsen under mark, samt att placera de aktuella kablarna på ett sådant sätt att den av Strålsäkerhetsmyndigheten angivna referensvärdesnivån på 100 mikrotesla inte överskrids i marknivå. 3.2.3 Hav i balans samt levande kust och skärgård Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar. Bytet av kablarna bedöms bara få en lokal och temporär påverkan på marina naturvärden och har

13 planerats för att i möjligaste mån begränsa påverkan på natur- och kulturvärden samt på yrkesfiske och friluftsliv. Vissa åtgärder kommer även att vidtas för att gynna den biologiska mångfalden, exempelvis kommer block och sten att läggas tillbaka i de gamla kabelspåren i de grunda strandnära delarna för att motverka habitatförlust. 3.2.4 Ett rikt växt- och djurliv Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd. Det planerade bytet av kablarna bedöms lokalt och temporärt att påverka vissa arters livsmiljö negativt medan andra arter kommer att gynnas. Vissa åtgärder kommer att vidtas för att gynna den biologiska mångfalden, exempelvis kommer sandblottor lämnas och främmande arter som vresros tas bort vid schaktningen på landdelen inom Natura 2000-området. 3.3 Svenska kraftnäts miljöpolicy Svenska kraftnäts vision är att ha en ledande roll för en säker och hållbar elförsörjning. Vi ska utveckla energieffektiva och miljöanpassade lösningar för överföring av el på stamnätet. Genom arbetet bidrar vi till att EU:s klimatmål och Sveriges miljökvalitetsmål uppnås. Vi ska verka för att verksamhetens 1 miljöbelastning ständigt minskar. Detta innebär att utsläpp av växthusgaser och andra miljöskadliga ämnen ska begränsas. Vi ska effektivisera vår energianvändning och verka för att användningen av ämnen och material sker med god resurshushållning. Vid utbyggnad och förvaltning av stamnätet ska vi så långt som möjligt ta hänsyn till omgivande natur och landskap samt bevara värdefulla biotoper. Vi uppnår detta genom att: > > långsiktigt hållbara beslut där miljöhänsyn är en viktig del av underlaget > > ställa miljökrav i upphandlingar och säkerställa att kraven följs > > kommunicera och agera med ansvar, öppenhet och respekt kring både globala och lokala miljöfrågor > > bedriva och stödja forskning och utveckling som leder till miljöanpassad teknik och metoder > > följa lagar och andra krav inom miljöområdet > > se till att anställda och övriga som utför arbete åt oss är miljömedvetna och har tillräcklig miljökompetens för att ta hänsyn till miljön i det dagliga arbetet 3.4 Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer är ett juridiskt bindande styrmedel som infördes i samband med miljöbalken 1999. Enligt 5 kap. i miljöbalken ska en miljökvalitetsnorm ange de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse, eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. En miljökvalitetsnorm kan till exempel gälla högsta tillåtna halt av ett ämne i luft, mark, eller vatten. Miljökvalitetsnormer kan gälla för hela landet eller för ett geografiskt område, till exempel ett län eller en kommun. Utgångspunkten för en norm är kunskaper om vad människan och naturen tål. Normerna kan även ses som styrmedel för att på sikt nå tidigare nämnda miljökvalitetsmål. De flesta av miljökvalitetsnormerna baseras på krav i olika direktiv inom EU. I dag finns det miljökvalitetsnormer för: > > olika föroreningar i utomhusluften (2010:477) > > olika parametrar tillhörande vattenförekomster (2004:660, 2000/60/EG, 2008/105/EG, 2006/118/EG) > > olika kemiska föreningar i fisk- och musselvatten (2001:554) > > omgivningsbuller (2004:675) 1. Med verksamheten avses Svenska kraftnäts totala verksamhet inkl. de egna gasturbiner som ingår i störningsreserven.

14 De miljökvalitetsnormer som bedöms omfattas av aktuellt projekt är miljökvalitetsnormer för vattenförekomster. Aktuell förbindelse berör vattenförekomsterna Helsingborgssandstenen SE621791-130957 (grundvatten) och Norra Öresunds kustvatten SE561030-122821 (kust). Vare sig anläggningsarbeten eller arbeten under drifttiden, t.ex. underhåll, bedöms utifrån den marinbiologiska undersökningen som genomförts (bilaga 15), medföra så omfattande konsekvenser för de angivna vattenförekomsterna att det skulle försvåra eller öka risken att vattenförekomsterna inte kan uppfylla beslutade miljökvalitetsnormer. Sammantaget bedöms det planerade ledningsutbytet inte stå i strid med någon miljökvalitetsnorm.

04. verksamhetsbeskrivning 15 Figur 4.1. Schematisk systemskiss över planerad elförbindelse (figuren är inte skalenlig). Nedan ges en sammanfattande beskrivning av den planerade verksamheten i samband med byte av kablarna. En mer utförlig beskrivning finns i den tekniska beskrivningen i ansökan. 4.1 Allmän beskrivning Den befintliga kabelförbindelsen är på svensk landsida förlagd som markkabel på en sträcka av ca 360 meter, från befintligt stationsområde (Kristinelund) strax öster om väg 111 och ner till stranden, där en skarvplats för övergångsskarvar mellan mark- och sjökabel finns. Från skarvplatsen består förbindelsen av sjökablar över Öresund till danskt landområde. Den totala sjökabelsträckan är ca 7,3 km, varav ca 3,5 km inom svenskt vatten. I detta kapitel beskrivs aktuell förbindelse även som Själlandskablarna. En översiktlig och schematisk skiss över planerad ny kabelanläggningen framgår av figur 4.1. Den nya kabelanläggningen blir, precis som den nuvarande är, en växelströmsförbindelse för systemspänningen 400 kv. Sjökablarna kommer att grävas eller spolas ned alternativt täckas över med sten, detta för att åstadkomma ett bra skydd mot yttre åverkan från t.ex. fartygsankare eller fiskeutrustning. På svensk strand ersätts befintlig skarvplats med en ny motsvarande för de nya kablarna strax norr om befintlig skarvplats. Därifrån läggs markkabel i uppschaktat kabeldike österut till terminalstatio-

16 Figur 4.2. Schematisk bild över uppbyggnad för landkabel (den vänstra i bilden) respektive sjökabel (den högra i bilden). nen. I stationen ansluts kablarna mot befintlig 400 kv luftledning, som inkommer österifrån. Korsning av väg 111 planeras ske med hjälp av schaktfri förläggning. Utöver själva kraftkablarna kommer också två stycken kommunikationskablar i form av optofiberkablar att installeras parallellt med kraftkablarna. Vidare kommer en eller flera markledare (jordlinor) att förläggas parallellt med markkablarna. Den/Dessa markledare kommer att utgöra del i kabelanläggningens jordningssystem. 4.1.1 Kablarnas uppbyggnad De befintliga sjö- och landkablarna som ska bytas är av typen trycksatta tunnoljekablar (LPOF-Low Pressure Oil Filled) med ett elektriskt isolationsmaterial i form av oljeimpregnerat papper av speciell kvalitet. Inbyggt i ledaren, i centrum av kabeln, finns en oljekanal som gör att oljan kan cirkulera i kabeln. De nya kablarna kommer vara av en modernare typ med plastisolering och en principiell uppbyggnad enligt figur 4.2. Den exakta kabelkonstruktionen fastställs inte förrän i samband med utvärderingen av inkomna anbud i upphandlingen av kabelsystemet. Detaljer i konstruktionen kan variera något mellan olika tillverkare. Kortfattat kommer de nya kablarna ha följande uppbyggnad: Sjökablarna kommer att bestå av en koppar- eller aluminiumledare, tvärbunden polyeten (PEX) som isolermaterial, bly för radiell vattentätning samt armering av stål, koppar eller aluminium. Yttermanteln kommer att innehålla polypropylengarn och bitumen (asfalt) Se figur 4.2. Figur 4.3. Exempel på kabelskarv för 400 kv. De nya landkablarna kommer att bestå av en koppar- eller aluminiumledare, tvärbunden polyeten (PEX) som isolermaterial och en mantel av polyeten för mekaniskt yttre skydd. Se figur 4.2. Samtliga i de nya kablarna ingående materialen kan material- eller energiåtervinnas vid en framtida skrotning. 4.1.2 Övergångsskarvar Vid skarvplatsen som anläggs nere vid stranden kommer markkabel och sjökabel att skarvas ihop med hjälp av prefabricerade s.k. övergångsskarvar. Figur 4.3 visar det principiella utförandet hos en sådan. Storleken kan variera något beroende på tillverkare och detaljkonstruktioner, men längden på skarven är normalt 2-3 meter och bredden/diametern normalt 500-700 mm. 4.2 Markkabelförläggning Svenska kraftnät planerar att den nya markkabeldelen av förbindelsen på svensk landsida färdigställs innan ett driftavbrott tas på elförbindelsen och arbetena med sjökablarna inleds. Det innebär att de fyra markkablarna förläggs i ett nytt schaktat kabeldike, omedelbart norr om de befintliga markkablarna. Detta innebär också att en ny skarvplats för de s.k. övergångsskarvarna mellan mark- och sjökabel anläggs nere vid strandbrinken, norr om befintlig skarvplats. Arbetet på land kan genomföras under en relativt kort tidsperiod som inte kräver flera etableringar, i jämförelse med om kablarna skulle förläggas på samma ställe som de gamla kablarna. Det medför

17 Figur 4.4. Schematisk illustration över arbetsområdet. Figur 4.5. Exempel på startgrop vid styrd borrning. I arbetsområdet inräknas, förutom själva kabelschaktet, även en arbetsväg och det utrymme som behövs bredvid kabeldiket för tillfällig uppläggning av uppgrävda massor. I figur 4.4 visas schematiskt principen för arbetsområdets utbredning. Inom Natura 2000-området och ovanför befintliga markkablar har en så kallad traktorstig etablerats. Avsikten är att utnyttja denna traktorstig för arbetsväg. För att undvika markskador till följd av arbetsmaskiner och transporter, kommer dock traktorstigen att behöva förstärkas. Detta görs lämpligen genom att fiberduk läggs ovanpå traktorstigen, varefter makadam läggs ovanpå denna duk. Inom Natura 2000-området kommer de uppgrävda massorna att läggas på fiberduk eller liknande för att minimera påverkan på upplagsplatsen. Kabelschaktet, som illustreras i figur 4.4, kommer att bli ca 6 meter brett och ca 1,6 meter djupt. Bottenbredden kommer att uppgå till ca 2,5 meter. Figur 4.6. Principskiss över vanlig styrd borrning (JTborrning), men principen är densamma även för AT-borrning. även en minimering av den tid då schaktet genom det känsliga naturområdet kommer att ligga öppet och att ytskiktet med vegetation kan återställas tidigare. Att förlägga kablarna i ett nytt schakt innebär även mindre risker ur arbetsmiljösynpunkt då inget arbete behöver genomföras direkt vid eller mellan kablar i drift. Vid korsning av väg 111 kommer en schaktfri förläggningsmetod att användas, troligen styrd borrning, se vidare beskrivning under separat kapitel nedan. 4.2.1 Grävning Normalt är arbetsområdet för kabelschakt, tillfälliga upplag och maskintransporter ca 15-20 meter. 4.2.2 Schaktfri metod Vid passagen av väg 111 kommer någon typ av schaktfri förläggning att användas, troligen vanlig styrd borrning (JT-borrning), eller s.k. AT-borrning (SBR). Normalt behövs vid dessa metoder såväl start- som mottagningsgropar, men dessa gropar kan vanligtvis hållas relativt små, se figur 4.5. Båda borrmetoderna innebär att man först borrar ett pilothål under vägen som ska passeras. Därefter dras ett plaströr tillbaka med hjälp av en s.k. rymmare, se figur 4.6. 4.2.3 Skarvplats för övergångsskarvar Som redogjorts för under avsnitten om kablarnas uppbyggnad tidigare, kommer mark- och sjökablarna att ha delvis olika konstruktion/uppbyggnad. Det är också så att de termiska förutsättningarna är olika för markförläggningen och för sjöförläggningen, vilket påverkar utformningen av respektive kabeldelar. Det blir helt enkelt olika kablar i mark- respektive sjöförläggningarna, och dessa kablar måste skarvas ihop. Det görs med hjälp av s.k. övergångsskarvar, vilka i grunden är lika vanliga skarvar för markkabel, men något mera komplicerade i sin konstruktion. Till följd av den känsliga miljön vid stranden kommer stor försiktighet att gälla och stor hänsyn att tas vid schaktning för och iordningställan-

18 Figur 4.7. Preliminär utformning av skarvplats för övergångsskarvar. det av skarvplatsen. För att ge ett stabilt underlag åt den utrustning som ska placeras på skarvplatsen, kommer med största sannolikhet en betongplatta att behöva gjutas på platsen. Skarvplatsen, och därmed bottenplattan, beräknas behöva ta ett utrymme om ca 12 15 meter (L B). Bredden styrs av att det i huvudsak av termiska skäl behövs ett avstånd om 4 meter mellan sjökablarna inom strandområdet. Längden styrs t.ex. av att de för mekaniska påkänningar känsliga övergångsskarvarna tillsammans med kraftkablarna måste ges ett tillräckligt stabilt underlag och förankring, och att den kringutrustning som ska installeras får plats. En strävan i projektet kommer att vara att inte göra skarvplatsen större än nödvändigt. En slutgiltig och detaljerad utformning av skarvplatsen fastställs först i samband med att slutgiltig design av kabelanläggningen blir klar. Preliminär utformning av skarvplatsen framgår dock av figur 4.7. 4.2.4 Äldre anläggningsdelar på land Svenska kraftnät planerar för att nuvarande markkablar ligger kvar på sträckan mellan stationsområdet och nuvarande skarvplats. Detta innebär att befintliga oljekablar töms helt på olja, spolas rena från eventuella oljerester och försluts/plomberas i sina ändar, samt får ligga kvar i mark. Befintliga kabelskarvar demonteras och avlägsnas och all oljeutrustning tas, efter tömning och rengöring, bort. Olja och utrustning/delar som innehållit olja behandlas som miljöfarligt avfall. Övriga anläggningsdelar såsom t.ex. de betongringar med lock som idag är synliga på stranden plockas bort. 4.3 Vattenverksamheten Den genomförandemetod för kabelutbytet som Svenska kraftnät och Energinet.dk valt att arbeta vidare med, innebär att ett sammanhängande driftavbrott tas på kabelförbindelsen, och att alla fyra sjökablarna (tre ordinarie och en reservkabel) byts ut samtidigt. Ur person- och driftsäkerhetssynpunkt är metoden starkt att föredra framför alternativen. Man slipper bl.a. utföra förläggningsarbeten etc. i närheten av spänningsförande kablar vilket alltid innebär betydande risker, särskilt när avstånden blir så begränsade som i det aktuella fallet. Metoden innebär vidare att själva förläggningen av de nya sjökablarna kan utföras på ett ur kabelskyddssynpunkt mycket bättre sätt, vilket är av stor betydelse för förbindelsens livslängd och driftsäkerhet. Jämfört med alternativen, att byta en kabel i taget utan längre avbrott, innebär metoden emellertid också en del nackdelar. Det handlar främst om en förhöjd risk för störningar i elförsörjningen av

19 Figur 4.8. Tvärsnitt visande djupförhållanden och geologiska förhållanden. Själland (som är starkt beroende av elförbindelserna över Öresund) till följd av en sammantaget längre avbrottstid. Dessa nackdelar har emellertid bedömts uppvägas av de tekniska och arbetsmiljömässiga fördelar som metoden medför. De arbeten som kommer att bli aktuella i vatten, mellan strandlinjen och nationsgränsen mot Danmark kan grovt sammanfattas i följande punkter: > > Upptagning av befintliga kablar från befintlig skarvplats och ut till havs. > > Förberedande bottenarbeten, grävning av nya kabeldiken från ny skarvplats och ca 400 meter ut i havet. > > Landtagning av kabel till skarvplats och kabelförläggning till havs. > > Skyddande av kabel. > > Iordningställande av havsbotten, igenfyllning av tidigare kabeldiken till havs och etablering av erosionsskydd. Vattendjupet varierar från de relativt långgrunda stränderna till ett maximalt vattendjup av drygt 30 meter (se figur 4.8). Stranden på den svenska sidan är långgrund och karakteriseras av flera stenrev och grund som sträcker sig ett stycke ut i Öresund. Det mesta av de djupare bottnarna (>20 meters djup) kan anses vara depositions- eller transitområden för sediment. De grundare partierna (<20 meters djup) kännetecknas av erosionsbotten, med betydligt grövre sediment. Figur 4.8 visar gällande bottenprofil längs planerad sträckning. Av figuren framgår också grovt de bottenmaterial som förekommer. Observera de olika skalorna i x- respektive y-led, där längdskalan har 200 meter mellan markeringarna och djupskalan har 5 meter mellan markeringarna. 4.3.1 Inledande arbeten med oljetömning och upptagning När förläggningen av de nya markkablarna är utförd på svensk och dansk sida, kommer det planerade driftavbrottet på kabelförbindelsen att tas. Samtliga berörda kablar, till sjöss och på land, kommer initialt att tömmas på olja. Tömningen omfattar också all annan tillhörande utrustning för oljehanteringen, såsom övergångsskarvar, avslut, expansionskärl, övervakningsutrustning för oljetryck etc. När all olja tömts ut sker genomspolning av systemet med vatten. Därefter plomberas kabeländarna med någon form av gel för att förhindra att kvarvarande små mängder olja droppar ut den vägen. Isoleroljan kommer att kontrolleras med avseende på eventuell kontaminering av PCB. Såväl utpumpad isolerolja som den utrustning som innehållit oljan kommer att hanteras som miljöfarligt avfall. Till havs kommer de nya kablarna till viss del att läggas i samma sträckning som de gamla eller korsa befintliga kabelsträckningar. Detta innebär att de befintliga sjökablarna måste ha avlägsnats i sin helhet innan installationsarbetet för de nya kablarna kan påbörjas. Arbetena till havs kommer att inledas med förgrävning av schakt för nya sjökablar och därefter fortsätter arbetet med att de befintliga sjökablarna tas upp från botten. Detta sker vanligen genom att de dras upp till ett fartyg med vinsch. Eventuellt kan kablarna först behöva friläggas med t.ex. framspolning innan de kan dras upp. Friläggandet av de befintliga kablarna nära stranden kommer att utföras med grävmaskin mellan befintlig skarvgrop och ett stycke ut i vattnet.

20 Eftersom kablarna har innehållit olja måste eventuell kapning på fartygen utföras med stor försiktighet för att undvika oljespill. Försiktighet innebär att däcket måste vara konstruerat på ett sådant sätt att ett eventuellt oljespill inte rinner överbord. Fartyget som används vid upptagningen kommer även att vara utrustat med saneringsutrustning och miljöfartyg kommer att finnas i beredskap i samband med upptagningarna, i händelse av ett oljeutsläpp. 4.3.2 Sjökabelförläggning Innan de nya sjökablarna kan läggas ut kommer det att vara nödvändigt att utföra grävarbeten inom det strandnära området från stranden och ca 400 meter ut till ett vattendjup av ca 10 meter. Dessa grävarbeten kommer i så stor utsträckning som möjligt att utföras av grävmaskin på flotte eller av mudderverk med stödben. Vid återfyllning kommer grövre fraktioner (sten och mindre block) att placeras högst upp i de igenfyllda schakten för att förstärka erosionsskyddet. Större block kan inte återföras direkt ovanpå de nya kablarnas förläggningar utan kommer att placeras som påseglingsskydd vid sidan av dessa. Målsättningen är att de äldre kabeldikena ska vara igenfyllda och återställda med lokalt material på ett sätt som undviker framtida erosion, samt att de nya kabeldikena ska vara täckta med lokalt material och kunna motstå erosion. På de djupare delarna läggs kabeln först ut av kabelförläggningsfartyget. När kabeln väl är på plats anländer ett annat fartyg med utrustning för att spola eller gräva ner kabeln i havsbottnen alternativt skydda den genom täckning med till exempel sten. Följande kabelskyddsmetoder planeras: Figur 4.9. Exempel på bandgående spolmaskin. > > Strandnära hårdbotten (0-10 meters vattendjup): Grävning, som i så stor utsträckning som möjligt ska ske från flotte eller mudderverk på stödben för att minska miljöpåverkan. Denna metod bedöms vara relativt skonsam för miljön, och samtidigt uppfylls de tekniska kraven. > > Mjukbotten: Spolning. Denna metod bedöms vara den enda lämpliga metoden att skydda kablarna i mjukbottnar i detta hårt trafikerade farvatten. > > Djupare hårdbotten (10-40 meters vattendjup): Stentäckning. Denna metod bedöms vara mer beprövad och säkrare för kablarna än t.ex. fräsning. De olika metoderna för kabelskydd; nedspolning, grävning och övertäckning samt fräsning beskrivs närmare nedan. Nedspolning Nedspolning bedöms vara en lämplig metod för att skydda Själlandskablarna, då de geologiska förhållandena är gynnsamma längs en betydande del av sträckan. Det är också en metod som anses lämplig att använda i dessa hårt trafikerade farleder, då maskinen är styrbar, självgående och inte behöver bogseras långt bakom fartyget. Nedspolning (eng. Water Jet) kan användas då vattendjupet är mer än ca 10 meter. Vid förläggning i grundare områden, d.v.s. närmare stranden, används en mindre spolutrustning alternativt grävning från pråm. Grävningsarbeten måste utföras innan kabelförläggningen, medan spolning ofta utförs efter det att kablarna lagts ut. Nedspolning genomförs med en spolmaskin som normalt väger 10-20 ton, se figur 4.9. I maskinen finns hydrauliska högtryckspumpar som trycker vatten genom ett slags spolsvärd som sitter under maskinen. Maskinen placeras på havsbottnen med ett svärd på vardera sidan om kabeln. Avståndet mellan svärden anpassas till kabelns tjocklek. Vatten pumpas med mycket högt tryck genom svärden, varvid sedimenten sätts i suspension och kabeln sjunker ner i havsbottnen. Allteftersom maskinen flyttar sig längs kabeln sänks kabeln ner. Man försöker så långt möjligt anpassa svärdens djup och maskinens framdrift till de geologiska förhållandena så att så mycket som möjligt av det suspen-

21 Figur 4.10. Principskiss visande spoldiken i olika typer av geologi. derade materialet sjunker tillbaka ner i diket och täcker kablarna. Framdrivning av spolmaskinen kan antingen ske med banddrift på havsbotten eller genom bakåtriktade vattenstrålar beroende på vald utrustning. Återfyllnad av diket sker med tiden gradvis genom naturliga processer som sedimentation och mobila sediment som flyttas med bottenströmmar. Spolningsmetoden är en för kabeln mycket skonsam metod, då maskinen är lätt att placera ut och ta bort från kabeln. Det är därför förhållandevis lätt att avbryta arbetet, t.ex. på grund av dåligt väder. Dikets form och storlek beror bland annat på de geologiska förhållandena (se figur 4.10). I sand kan det bli runt 5 meter brett. Vid hårdare bottenförhållanden, t.ex. styv lera, blir kabeldiket knappt 1 meter brett. Grävning Grävning används på områden som är för grunda för de fartyg som används vid nedspolning. Grävning från flotte eller mudderverk på stödben kan bli aktuellt i det strandnära, och grunda samt morändominerade området. Metoden är lämplig för områden där det är ont om utrymme, vilket det är i detta fall då flera kablar ligger tätt tillsammans. Metoden fungerar dessutom i många olika typer av material. Dessutom kan arbetet enkelt avbrytas tillfälligt i händelse att väder, strömmar och vind ökar risken för att grumlat vatten förs in mot de känsliga grundområdena. Att nyttja en plattform med stödben innebär en mindre påverkan på havsbotten, vilket förordas i detta fall, än om man använder uppankrade plattformar. I de allra grundaste delarna används vanliga grävmaskiner. Grävning utförs normalt i förväg (innan kablarna läggs ut). Grävmaskinen gräver ett dike i botten från en flotte eller ett mindre fartyg (se figur 4.11). Kabeln dras sedan in på flytbojar mot strandkanten från kabelläggningsfartyget och sänks ner i det grävda diket som sen kan återfyllas. Vid strandkanten kan en grävmaskin även köras direkt på botten. Då påverkas bottenmaterialet inte bara i direkt anslutning till sjökabeldiket, utan även där grävmaskinen kör på botten. Flotte/pråm används därför in till så grunt vatten som möjligt, för att minimera omgivningspåverkan. I figur 4.11 viss ett exempel på grävmaskin placerad på en flotte. Kabeldiket grävs oftast ner till ca 1-2 meter under havsbotten. Bredden i öppningen uppgår till ca 4 meter. Det uppgrävda materialet kan antingen lastas ombord på en flotte eller ett mudderverk, eller läggas upp tillfälligt vid sidan av schaktet. Vid grävningen är det ofrånkomligt att vattnet grumlas upp. Oftast är det bäst ur grumlingssynpunkt att låta schaktmassorna ligga kvar på botten bredvid schakten. Om man väljer att ta upp massorna på en flotte dräneras vattnet och finpartiklar ur, och grumlar upp vattnet i högre grad. Övertäckning Övertäckning med sten kan till exempel bli aktuellt på de djupare områdena i Öresund där moränen för- Figur 4.11. Exempel på grävmaskin på flotte med stödben.

22 hindrar spolning (se figur 4.8). Övertäckning med sten (eng. Rock Dump) är en metod som vanligen används i områden där det inte är möjligt att skydda kabeln genom förläggning i sjöbotten, enligt ovan beskrivna metoder. Övertäckning används av kostnadsskäl mest på mycket utsatta platser, till exempel i närheten av hamnar, ankringsplatser och landtagningsplatser. Vid övertäckning med sten används långa rör som kan styras under vattnet till den plats man önskar ha stenmassorna placerade. På så vis uppnås en mycket hög precision i placeringen av materialet. Övertäckning kan bli aktuellt endast ifall de övriga metoderna för kabelskydd inte skulle leda till ett acceptabelt resultat, till exempel om man skulle stöta på berg nära stranden. Fräsning Fräsning är en mekanisk nedgrävningsmetod som kan användas på mycket hårda bottnar, som homogent berg och morän. Fräsning bedöms vara en mindre lämplig metod i detta fall på grund av rådande bottenförhållanden. Metoden skulle kunna vara ett alternativ till strandnära grävning, eftersom arbetet då kan utföras även när kabeln är på plats, men passar i övrigt sämre för gällande bottenförhållanden. Utrustningen som används för fräsning kan liknas vid en bandgående vinkelslip. Dessa maskiner arbetar vanligen med en roterande klinga eller en kedja med monterade skärstål. Maskinerna kan fräsa upp hela dikesbredden och djupet i en operation. Diket behöver ofta sedan fyllas med material i efterhand. Diken utförda med denna metod kan bli upp till 50 cm breda och ett par meter djupa. Beroende på det geologiska materialet kan det vara en mycket långsam och därmed kostsam process att tillämpa fräsning. Då det är en dyr metod används den oftast bara på kortare passager där särskilda problem annars kan uppstå, till exempel strandnära klippområden där övertäckning inte kan utföras på ett tillfredställande sätt. Metoden förordas därför inte i detta projekt. 4.4 Elektriska och magnetiska fält Elektriska och magnetiska fält uppkommer bland annat när el produceras, transporteras och förbrukas. Svenska kraftnät följer de försiktighetsprinciper som Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar tillsammans med Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket och Socialstyrelsen. För att tydliggöra Svenska kraftnäts tolkning av myndigheternas rekommendationer har en policy för magnetfältsnivåer kring våra ledningar (luftledningar och kablar) tagits fram. Vid planering av nya ledningar ska Svenska kraftnät se till att magnetfälten normalt inte överstiger 0,4 mikrotesla (µt) där människor varaktigt vistas. I samband med omprövning av befintliga ledningar ska Svenska kraftnät överväga åtgärder som minskar exponeringen för magnetfält. Åtgärder ska genomföras där människor varaktig exponeras för magnetfält som avviker väsentligt från det normala, vilket generellt är de fall där värdet 4,0 µt överskrids vid byggnader där människor varaktigt vistas. I detta fall, där det inte finns någon befintlig bebyggelse i anslutning till de kablar som ska bytas ut, övervägs inga åtgärder med anledning av magnetfältspolicyn. För att kunna göra någon form av jämförelse har dock det beräknande magnetfältet från de nya kablarna utretts i relation till värdet 0,4 µt. Magnetfältet avtar med avståndet från kabeldiket. Enligt de beräkningar som har gjorts uppnås värdet 0,4 µt ca 20 meter från centrum av kabeldiket, direkt vid markytan. I dessa beräkningar har antagits att kablarna förläggs på ett djup av 1,4 meter, att avståndet mellan kablarna kommer att vara 0,4 meter samt med en kontinuerlig ström om 1200 ampere (A) (vilket är maximal tillåten kontinuerlig strömlast för kabelförbindelsen). Årsmedelströmmen för elförbindelsen har varit ca 400 A under 2005 2013. Efter elområdesreformen i november 2011 har nyttjandet ökat och årsmedelströmlasten uppgick till ca 465 A. I samband med att elförbindelsen SydVästlänken tas i drift bedöms överföringsbehovet successivt komma att öka fram till 2022. Årsmedelströmlasten uppskattas då