Kvinnors villkorade rätt till sin egen kropp och sexualitet

Kriminologiska institutionen Kvinnors villkorade rätt till sin egen kropp och sexualitet En genusteoretisk studie om den rättsliga hanteringen av våldtagna kvinnor Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2014 Emma Pedersen

Sammanfattning Syftet med den här studien är att undersöka hur kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld framställs i våldtäktsdomar, utifrån förställningar kring kön, kropp och sexualitet. De frågeställningar som min studie utgår ifrån är: - Hur framställs kvinnors kroppar och sexualitet i våldtäktsdomarna? - Hur kan denna framställning förstås utifrån ett genusteoretiskt perspektiv med fokus på kön, kropp och sexualitet? Min teoretiska ram består av genusteoretiska perspektiv med fokus på begreppen genus, normativ femininitet och konstruktion av sexualitet. Med hjälp av dessa begrepp vill jag analysera föreställningar och konstruktioner kring kvinnors kroppar och sexualitet i relation till den rättsliga hanteringen av våldtäkt. Mitt material bestående av tio stycken våldtäktsdomar analyseras med hjälp av kritisk diskursanalys. Resultatet visar att kvinnors kroppar och sexualitet framställs som passiva och tillgängliga för män så länge de inte gör aktivt motstånd. Genom aktiva viljeuttryck som att slåss och skrika villkoras kvinnor rätten till sin kropp och sexualitet. Domstolarna upprätthåller därmed en föreställning om män och kvinnors sexualitet som dikotomier där det manliga står över den kvinnliga. För att vara trovärdiga och på så sätt ha rätt till sin kropp och sexualitet måste kvinnor även agera på rätt sätt (genom att inte gå hem med okända män, göra motstånd, polisanmäla etc.). Fokus ligger på offren och inte på gärningsmännen och genom detta upprätthåller domstolarna genuskonstruktioner som innebär att kvinnors motstånd och rätt beteende är en förutsättning för deras trovärdighet. Kvinnors sexualitet i relation till det sexuella våld de varit utsatta för framställs genom intima beskrivningar där kvinnan beskrivs som passiv och mannen som aktiv och drivande.

Innehållsförteckning 1. Inledning... 2 1.2 Historisk bakgrund gällande kvinnors sexualitet... 2 1.3 Problemformulering... 3 1.4 Syfte och frågeställningar... 3 1.5 Avgränsning... 4 1.6 Begreppsanvändning... 4 1.7 Disposition... 4 2. Tidigare forskning... 5 2.1 Den rättsliga hanteringen av offer för sexuellt våld... 5 2.1.1 Samtycke eller icke-samtycke... 6 3. Teoretisk ram... 7 3.1 Genus... 7 3.1.1 (Kvinnors) Kroppar... 8 3.1.2 Normativ femininitet... 9 3.2 Sexualitetsteoretiska perspektiv... 10 4. Metod... 11 4.1 Material och Urval... 11 4.2 Diskursbegreppet... 12 4.3 Diskursanalys... 12 4.3.1 Kritisk diskursanalys... 13 4.3.2 Faircloughs tredimensionella modell... 13 4.3.3 Kritik mot kritisk diskursanalys... 14 4.4 Tillvägagångssätt... 14 4.5 Forskarens roll... 15 4.6 Etiska hänsynstaganden... 16 5. Resultat och analys... 16 5.1 Kvinnors villkorade rätt till sin egen kropp och sexualitet... 17 5.1.1 Kvinnors (kroppsliga) motstånd... 17 5.1.2 Kvinnors handlingsutrymme... 19 5.2 Framställning av kvinnors sexualitet... 22 5.2.1 Kvinnors sexualitet (som omständighet)... 22 5.2.2 Kropp och sexualitet i beskrivningarna av våldtäkt... 26 6. Diskussion... 28 Litteraturförteckning... 32 Tryckt litteratur... 32 Elektronisk litteratur... 33

1

1. Inledning Under de senaste decennierna har få brottstyper skapat så mycket offentlig debatt som sexualbrotten. Debatten återkommer med jämna mellanrum och berör frågor om hur lagstiftningen kring våldtäkt och andra sexuella övergrepp är - eller borde vara utformad, hur lagstiftningen tolkas och vilka gärningar som ska förstås som en våldtäkt (Asp 2010:43 & Wendt 1 2010:132). I den offentliga debatten har det riktats stark kritik mot den rättsliga hanteringen av kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld och de många föreställningar som omgärdar brottet. Kritiken har främst gällt att domstolarna lagt ett allt för stort ansvar på offren, det har exempelvis rört sig om offrets beteende före, under och efter en våldtäkt och i vilken grad offret gjorde motstånd (Andersson 2004:13). Forskning visar att de föreställningar och fördomar som finns i samhället i stort, även återfinns hos politiker och jurister och att dessa föreställningar kan påverka deras syn på sexualbrott, dess offer och gärningsmän (Larsson 2004, Sutorius 2014, Andersson 2004). Trots att stora förändringar skett i synen på våldtäkt, både som politisk- och juridisk fråga, kvarstår emellertid en rad föreställningar kring sexualbrotten, gällande kön och våld samt manlig och kvinnlig sexualitet. Det handlar främst om uppfattningar om kvinnors kroppar och sexualitet som tillgängliga för män och idéer om kvinnors egen skuld för det sexuella våldet (Wendt 2010:133 & 140). Statsvetaren Maud Eduards (2012) gör tydligt att kvinnokroppen uppfattas som avvikande i jämförelse med manskroppen - den mänskliga kroppen. Hon menar att människa och man tenderar att smälta samman medan kvinnor förknippas med kön, kropp och sexualitet. Risken för att objektifieras och sexualiseras är därför ständigt närvarande för kvinnor (Eduards 2012:16-17). Trots att sexualbrottslagstiftningen formellt är könsneutral 2 menar Helena Sutorius (2014:20) att det i realiteten inte ser ut så, gamla föreställningar och uppfattningar om sexualitet och kön lever kvar. Sutorius menar vidare att lagstiftningens könsneutralitet inte är en återspegling av verkligheten, då det sexuella våldet nästan uteslutande begås av män, främst mot kvinnor (och barn) och att rättsystemets syn på och hantering av sexuellt våld blir en tydlig avspegling av den ojämna maktrelationen som finns mellan män och kvinnor. 1.2 Historisk bakgrund gällande kvinnors sexualitet Genom historien har kvinnors sexuella självbestämmande stått i relation till det samhällsinflytande och samhällsposition som kvinnor haft. Synen på sexualiteten har hört samman med och påverkats av, ekonomiska och sociala faktorer där kyrkan, vetenskapen och lagstiftningen i samspel påverkat de för tiden rådande föreställningarna (Sutorius 2014:30). Historiskt sett har även föreställningar 1 Observera att Wendt 2010 och Wendt Höjer 1999 & 2002 är samma person. 2 Könsneutral lagstiftning innebär att lagarna ska vara och tolkas lika för män och kvinnor. 2

kring män och kvinnors sexualitet varierat. Dock finns en lång idéhistorisk tradition som framställer mäns och kvinnors sexualitet som varandras motsatser. Ulrika Andersson (2004:29) beskriver att det sedan 1700-talet funnits en dominerande föreställning om den manliga sexualiteten som aktiv och stark medan den kvinnliga beskrivits som passiv, icke-aggressiv och undergiven. Exempel på föreställningen om kvinnans sexualitet som undergiven och passiv finns bland annat från 1900-talets början då forskare inom sexologin beskrev kvinnan som naturligt blyg och att detta gjorde att hon var avvisande till sex trots att hon egentligen ville. Hon säger nej, men menar ja. Mannens uppgift blir då att övervinna kvinnans motstånd och ett visst mått av våld och tvång kan då vara nödvändigt (Bergenheim 2010:12). Först på sextiotalet började den här bilden av sexualitet på allvar att kritiseras. Kritiker menade att myten om mäns okontrollerbara sexualitet fick män att tro att de hade rätt att tvinga till sig samlag, och kvinnor att tro att de var tvungna att gå med på männens sexuella krav (Bergenheim 2010:17). Domstolarna blev också vid den här tiden allt mindre benägna att acceptera övertalningsvåld från män. När kravet på våld minskade lades istället fokus på kvinnans motstånd och det blev upp till henne att bevisa för rätten att hon inte givit sitt samtycke. Detta menar Bergenheim (2010:26) att vi fortfarande kan se i nutida rättegångar. Granskning av kvinnans livsstil och beteenden ges ofta mycket större utrymme än mannens. 1.3 Problemformulering Sveriges domstolar har stor makt och är en bidragande faktor till hur samhället ser på och uppfattar våldtäkt. På grund av de föreställningar som finns i samhället när det gäller kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld, anser jag att det är viktigt att undersöka hur det svenska rättsväsendet, år 2014, förhåller sig till dessa föreställningar. Forskning visar att den straffrättsliga hanteringen av våldtäkt bidrar till att producera och konstituera föreställningar om kvinnor (Andersson 2001:184). Genom detta kan kvinnors handlingsmöjligheter och livsutrymme begränsas och deras möjligheter att delta på samma villkor som män i samhället minskar (Wendt Höjer 2002:10). Utgångspunkten för den här kriminologiska studien är att jag vill undersöka konstruktioner kring kön, kropp och sexualitet i relation till den rättsliga hanteringen av våldtäkt. 1.4 Syfte och frågeställningar Syftet med den här studien är att undersöka hur kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld framställs i våldtäktsdomar, utifrån förställningar kring kön, kropp och sexualitet. Genom att använda mig av ett genusteoretiskt perspektiv vill jag försöka visa och problematisera de föreställningar som finns kring kvinnors kroppar och sexualitet relaterat till ojämnlikheten mellan män och kvinnor och huruvida detta påverkar kvinnors trovärdighet i rätten. 3

Mina frågeställningar är: - Hur framställs kvinnors kroppar och sexualitet i våldtäktsdomarna? - Hur kan denna framställning förstås utifrån ett genusteoretiskt perspektiv med fokus på kön, kropp och sexualitet? 1.5 Avgränsning I den här studien undersöks endast våldtäktsdomar där förövaren är en man och offret är en kvinna. Detta för att det till största del är män som är förövare och främst kvinnor (och barn) som är utsatta för sexuellt våld. Jag kommer inte att beskriva hur lagstiftningen är utformad eller vilka rekvisit som krävs för att bli dömd för en våldtäkt, detta för att jag inte kommer beröra i någon större utsträckning om männen blir dömda eller ej. Rekvisit och uppsåt kommer till viss del att diskuteras men mitt fokus ligger på det språkliga innehållet gällande kvinnors kroppar och sexualitet i relation till den straffrättsliga hanteringen av sexualbrott. 1.6 Begreppsanvändning I studiens material är alla de tilltalade män och alla målsägande är kvinnor. Jag kommer att använda mig av begreppen offer och gärningsman i omnämnandet av kvinnorna och männen i mitt material och i beskrivning av tidigare forskning och i den teoretiska ramen. Jag inser att det genom mitt användande av dessa begrepp kan uppfattas som att jag reproducerar och bidrar till könsstereotypa föreställningar kring män och kvinnor. Det vill säga att män alltid ses som förövare och kvinnor alltid ses som offer. Jag menar dock att det könsneutrala begreppet gärningsperson som skulle kunna används istället för gärningsman inte problematiserar det faktum att det till största del är män som våldtar. 98 % av de som misstänks för sexualbrott är män (Brottsförebyggande rådet 2013). Genom att använda ett könsneutralt begrepp när det gäller våldtäkt och andra sexuella övergrepp anser jag att man då döljer att det sexuella våldet nästan uteslutande begås av män (Se Sutorius 2014:20). Hur begreppen kön, genus och sexualitet används beskrivs närmre i det tredje kapitlet. 1.7 Disposition Den här studien är uppdelad i sex kapitel. Det första kapitlet innehåller inledning, bakgrund, problemformulering, avgränsning, syfte och frågeställningar, avgränsning samt begreppsanvändning. I det andra kapitlet redogörs den tidigare forskningen. Kapitel tre innehåller den teoretiska ramen, här beskrivs studiens genusteoretiska utgångspunkter. Hur studiens material ska analyseras och vilket urval, tillvägagångssätt och etiska hänsynstagande jag gjort redovisas i 4

kapitel fyra. Resultat och analys redovisas tillsammans i kapitel fem. Det sjätte och avslutande kapitlet innehåller diskussion. 2. Tidigare forskning I det här kapitlet redovisas den tidigare forskning som är relevant för min studie. Då avsikten med den här studien är att analysera föreställningar kring kvinnors kroppar och sexualitet utifrån domar gällande våldtäkt är den forskning som valts ut inriktad på forskning kring rättsväsendet. De forskare som presenteras i kapitlet är: Helena Sutorius (2014), Ulrika Andersson (2001 & 2004), Sara Larsson (2004) samt Christian Diesen och Eva F. Diesen (2013). Deras forskning behandlar den rättsliga hanteringen gällande sexuellt våld utifrån ett genusperspektiv. På olika sätt har de forskat kring betydelsen av samhällets uppfattningar om kön och sexualitet för hur sexuellt våld behandlas i det svenska rättssystemet. 2.1 Den rättsliga hanteringen av offer för sexuellt våld Utgångspunken i sexualbrottslagstiftningen är att kvinnor i varje situation har rätt att bestämma över sin egen sexualitet. Vid bedömningar om en situation/händelse är våldtäkt eller inte (om teknisk bevisning saknas), ska rätten inte ta hänsyn till kvinnans livsstil, hur hon betedde sig, huruvida kvinnan tidigare haft sex med gärningsmannen, om hon var påverkad av alkohol etc. (Larsson 2004:146). Dock visar forskning av rättsystemet att kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld ofta hamnar i centrum för ett brott de inte begått och skulden läggs på dem (Andersson 2004:14). I Larssons (2004:144) forskning framkommer det att det finns tydliga föreställningar eller myter kring våldtäkt. En av dessa myter handlar om att en kvinnas nej egentligen är ett ja. Föreställningen om att ett nej inte alltid är ett nej är något som präglar mångas uppfattningar om våldtäkt och har betydelse för bedömningar som görs inom rättssystemet. En annan föreställning som Larsson (2004:145) beskriver handlar om att kvinnan, offret, alltid ska kunna förhindra en våldtäkt, exempelvis genom att slåss eller skrika. Sutorius (2014:25-26) beskriver att det i praktiken är en betydande skillnad på synen på våldtäkter begångna av utomstående och våldtäkter begångna inom en relation (hit räknas även korta relationer, t.ex. om en kvinna går hem med en man hem efter en utekväll). Våldtäkter som sker i form av överfall har alltid setts som straffvärda och här utgår rätten ifrån att kvinnan inte ville. När det gäller påstådda våldtäkter som sker inom relationer får dock kvinnan mer fokus på sig själv och sin vilja. I samband med detta uppstår en rad föreställningar om att kvinnan ångrat sig i efterhand och/eller kommer med falska anklagelser. En annan vanligt uppfattning enligt Sutorius (2014:26) är om kvinnor visat tecken på eget initiativ eller egen aktivitet under akten, då kan det inte handla om 5

våldtäkt. Framkommer det att kvinnan någon gång under akten visat njutning kan det således inte vara våldtäkt (det kan exempelvis gälla om kvinnan samtyckt till vaginalt samlag men inte analt). Det kan i sin tur betyda att kvinnor som visats haft njutning av exempelvis gruppsex eller masochism har låg trovärdighet om de senare påstår att de blivit våldtagna. Även motsatsföreställningar av typen madonna-hora spelar en roll i huruvida kvinnor blir trodda av rättsväsendet. Ju mer kvinnan passar in i en ärbar roll desto större chans att hon blir trodd och motsatt, ju längre bort kvinnan uppfattas vara från en ärbar roll, desto mindre sannolikt är det att en inträffad händelse uppfattas som våldtäkt (Sutorius 2014:27). En tredje uppfattning handlar om kvinnor som stannar kvar efter en våldtäkt, återupptar kontakten med mannen eller väntar med att göra anmälan. Detta uttrycker en bristande trovärdighet i rättssystemet. Sutorius (2014:26) förklarar att det finns en mängd exempel på hur rättsväsendet visar bristande förståelse för kvinnor utsatta för sexuellt våld. De kvinnor som inte passar in i mönstret av normer och föreställningar har svårare att bli betraktade som skyddsvärda. Diesen och Diesens (2013) forskning styrker den tidigare beskrivna forskningen. De har i sin forskning gått igenom samtliga domar om sexuella övergrepp från tingsrätter över hela landet under 2004, 2006 och 2010 - över 1000 våldtäktsdomar (Diesen & Diesen 2013:13). De finner att domskälen ofta är torftiga och inte ger en tillräckligt klar bild av hur domstolarna sett på bevisen. De menar dock att rätten gång på gång bygger sin värdering på stereotypa uppfattningar om hur våldtäktsoffer ska bete sig (Diesen & Diesen 2013:42). De menar att rättens fördomsfullhet, inte är enstaka undantag utan illusterar en mer generell brist i insikt och kompetens. Även om det är alltmer sällan som fördomar om de mindre relevanta omständigheterna, som exempelvis kvinnans klädsel eller sexualvanor, kommer fram i domskälen, finns de kvar i bedömningarna av kvinnans beteende under och efter det påstådda övergreppet. Dessa fördomar skiner igenom domskälen. 2.1.1 Samtycke eller icke-samtycke Andersson (2004) menar att det i rätten uttrycks en norm för offrets beteende vid sexuellt våld. Denna norm innebär att offren i någon form ska visa ett aktivt motstånd. Domstolarna talade främst om offrens vilja istället för gärningsmannens beteende. Det framkom att offren aktivt borde agera och uttrycka sin ovilja för att förhindra ett övergrepp. På det här sättet blir gärningsmannen ansvarig först när offret (kvinnan) inte vill ha sex. Med det här synsättet på aktivt motstånd utgår domstolarna från att kvinnor vill ha sex om de inte visar annat. Kvinnokroppen blir sexuellt tillgänglig tills aktivt motstånd visas (Andersson 2004: 218-220). Sutorius (2014:33-34) finner liknande resultat i sin forskning. Även om det i domstolarna inte uttrycks lika tydligt längre finns föreställningarna där. Hon menar att så länge kvinnor inte bevisligen uttryckt ett motstånd så att 6

mannen har eller borde ha förstått, riskerar hon att bli betraktad som att hon ville ha sexuellt umgänge. Sutorius beskriver det som att uppfattningen om kvinnokroppen som mäns privata eller offentliga tillgångar går igen, men tar olika skepnader (Sutorius 2014:33). Det som skiljer min studie från den presenterade forskningen är att de alla har en juridisk inriktning och även analyserar lagstiftningen, vilket jag inte har någon ambition att göra. Min studie är även mer inriktad på den kvinnliga sexualiteten i relation till den straffrättsliga hanteringen av våldtäkt. Detta gäller både hur rätten beskriver kvinnlig sexualitet och vilket språkbruk som används. 3. Teoretisk ram Följande kapitel beskriver studiens teoretiska ram och de begrepp som kommer att användas för att analysera studiens material. Den här studien utgår från ett feministiskt perspektiv och har därmed en genusteoretisk grund. Inom feministisk teoribildning finns en mängd olika perspektiv och förhållningssätt. Grunden för de feministiska teorierna är dock att de utgår från att det finns en strukturell ojämlikhet mellan män och kvinnor och att denna ojämlikhet visar sig inom samhällets alla områden (Gemzöe 2002:19). Genom att använda sig av feministiska teorier ifrågasätter man och problematiserar det som till synes verkar naturligt och självklart i relationen mellan kön och makt (Wendt Höjer & Åse 1999:73). Den feministiska utgångspunkten har jag valt för att få en ingång till hur kön och sexualitet konstrueras och hur detta påverkar föreställningarna kring våldtäkt och för att jag med ett feministiskt perspektiv kan problematisera ojämlikheten mellan män och kvinnor. I den här studien har relevanta delar ur feministiska teorier med fokus på kön, kropp och sexualitet valts ut. Min utgångspunkt är att synen på kön, kropp och sexualitet är socialt konstruerade normer som påverkas av kulturella och sociala förutsättningar och därför är föränderliga (Se: Andersson 2004:26). De begrepp som är bärande i min studie, och som min analys utgår ifrån, är genus, normativ femininitet och konstruktion av sexualitet. Med hjälp av dessa begrepp vill jag problematisera föreställningar om kvinnor i relation till synen på våldtäkt. 3.1 Genus Könsskillnader mellan män och kvinnor har betraktats (och betraktas fortfarande av vissa) som något fast och biologiskt naturligt. Begreppet genus används för att begreppsliggöra att denna könsskillnad mellan män och kvinnor, deras olika egenskaper, handlings- och tankemönster och det som kallas manligt och kvinnligt, inte är biologiskt givet utan är socialt och kulturellt konstruerat. Genus används för att problematisera och analysera de föreställningar som finns kring kvinnor och män (Lander 2003a:27, Gothlin 1999:4). Eftersom genus är konstruerat varierar och förändras 7

föreställningar om kvinnor och män genom historien, mellan kulturer och samhällen. Vidare beskriver genus inte bara enskilda människors könsidentitet, utan även hur könsskillnader konstrueras och reproduceras, hur de kännetecknas och yttras i institutioner, lagar, språkliga uttryck, bilder och i våra handlingar (Lander2003b:14, Gothlin 1999:7). Som analytiskt verktyg används begreppet genus för att åskådliggöra och beskriva relationer mellan kön i olika kontexter, på sociala, språkliga och individuella nivåer (Gothlin 1999:7). Även Yvonne Hirdman menar att genusbegreppet inte bara handlar om att kategorisera människor och tolka biologiska skillnader, utan att det även innefattar skapandet av institutioner, praktiker och föreställningar (Hirdman enl. Gothlin 1999:5). Hon anser att det handlar om en hel process där människor formas till sitt feminina eller maskulina genus och kallar denna process för genussystemet. Genussystemet bygger på två principer eller logiker. Dessa två är: könens isärhållande (dikotomin) och mannen som norm (hierarkin) (Hirdman 2004:117). Isärhållandet innebär att män och kvinnor, manligt och kvinnligt hålls isär och uppfattas som varandras motsatser. Män och kvinnor verkar inom olika delar av samhället och tillskrivs olika egenskaper. Isärhållandets lag finns överallt och den strukturerar sysselsättningar, platser och egenskaper. Grunden för isärhållandet finns i föreställningar om det kvinnliga och det manliga (Hirdman 2004:118). Att vara man, är enligt Hirdman, att inte vara kvinna. Han är inte mjuk, svag, passiv utan han är hård, stark, aktiv (Hirdman 2003:48). Mannen som norm innebär att mannen/det manliga ständigt står över kvinnan/det kvinnliga hierarkiskt. Mannen är människan och utgör därmed normen för det normala och allmängiltiga (Hirdman 2004:117). Hierarkin visar sig genom att mannen ges ett högre värde och en överordnad maktposition (Gemzöe 2002:93). Föreställningen om mannen är en kulturell och djupt nedärvd norm som återkommer i vårt språk och våra tankar (Hirdman 2003:60). Vidare menar Hirdman (2004:117) att det är utifrån isärhållningen som den manliga normen legitimeras, isärhållandets logik genererar den manliga normen. Genus används i denna studie som ett analytiskt verktyg för att undersöka hur föreställningar kring kön, kropp och sexualitet konstrueras i relation till hur synen på våldtäkt i rättssystemet kan påverkas av detta. Jag utgår från att könsskillnader inte är fasta utan konstruerade och föränderliga. 3.1.1 (Kvinnors) Kroppar Föreställningar om kroppar med könsdifferentierade tanke - och handlingsmönster, har kommit att ses som något biologiskt naturlig. Genom olika uttryck skapas och återskapas ständigt kroppar till 8

manliga eller kvinnliga och det är strukturella förhållanden som upprätthåller detta. Genom att använda ett genusperspektiv på föreställningar om kroppen problematiseras de manliga och kvinnliga egenskaper som hänförs till kroppen. Det som kallas manligt och kvinnligt är inget som sitter i kroppars utformning utan är egenskaper, värderingar och handlingsmönster som ges till kroppar. Detta givande fortsätter i handling, språklig kommunikation och i olika val människor tar, från lekar till yrken och sexuell preferens (Lander 2003a:30). Människor föds i en kropp som sedan bekönas och framförs som maskulint eller feminint genus. Kroppen formas efter sociala och kulturella normer och värderingar. Kroppen har med andra ord en stor betydelse för hur vi skapar och återskapar och iscensätter femininiteter och maskuliniteter och att betrakta föreställningar om kroppen blir en nödvändighet för att förstå rådande genusrelationer (Lander 2003a:32). Utifrån de egenskaper som ges till kroppar ses kvinnors kroppar som tillgängliga för män både i det privata och i det offentliga. Denna tillgänglighet är det som håller samman den manliga maktordningen, i förståelsen av våld mot kvinnor. På så vis blir mäns utnyttjande av kvinnokroppen det yttersta uttrycket för kontroll, underordning och inskränkt handlingsutrymme (Eduards 2002:82). 3.1.2 Normativ femininitet Föreställningar om män och kvinnor, manligt och kvinnligt (maskuliniteter och femininiteter) hänförs alltså till kroppsliga skillnader och tillskriver män och kvinnor olika egenskaper som färgar hela den sociala tillvaron. Konstruktion av femininiteter innehåller inslag av normalitet vilket innebär att olika femininiteter ställs mot en normativ femininitet. Normativ femininitet innebär ett antagande om att det finns historiska och kulturella normer i förväntningarna på hur en kvinna ska och bör vara och att det som kvinna gäller att förhålla sig till dessa (Lander 2003b:14). Kvinnor förväntas tala, klä, sminka- och bete sig på ett anständigt sätt. Även kvinnors sexualitet är kopplad till den normativa femininiteten med starka uppfattningar om dygd och moral. Föreställningar om den kvinnliga sexualiteten har riktats mot att kvinnor känner kärlek snarare än lust och attraktion och att deras sexualitet har sin naturliga plats inom den monogama heterosexuella parrelationen. Den normativa sexualiteten tillskriven kvinnor består alltså i de här föreställningarna och de förväntningar som finns kring hur en kvinna ska bete sig. Kontroll av kvinnors sexualitet är en viktig beståndsdel inom den normativa femininiteten. Genom att ställa den normativa föreställningen om kvinnors sexualitet mot föreställningen om avvikande kvinnor (exempelvis kvinnor som uttryckt åtrå) genomförs denna kontroll. På det sättet blir kvinnor som uttryckt åtrå avvikande från den naturliga sexualiteten (Lander 2003b:20-21). 9

I nästa avsnitt kommer konstruktionen av kvinnlig sexualitet (i relation till våldtäkt) att beskrivas djupare. 3.2 Sexualitetsteoretiska perspektiv Det finns ingen enstämmig feministisk teori när det gäller sexualitet. Inom radikalfeminismen har dock sexualiteten varit central när det gäller förståelsen av könsmaktsordningen. Utifrån detta perspektiv uppfattas mäns sexuella utnyttjande av kvinnor och sexualbrott som de mest brutala formerna av kvinnoförtryck (Gemzöe 2002:19). Utgångspunkten är att kvinnor objektifieras och underordnas män genom konstruktionen av heterosexualitet. Sexualitet uppfattas som en social konstruktion, grundad i mäns makt, definierad av män, påtvingad kvinnor och konstituerande för förståelsen av kön (genus) (MacKinnon 1989:128). Konstruktioner av heterosexualitet sammankopplas starkt med normer för maskulinitet och femininitet, vilka är normer baserade på åtskillnad och hierarki. Könsbaserade dikotomier upprätthåller dessa normer och framställer män och kvinnor som aktiva/passiva, subjekt/objekt, den som tar och den som blir tagen (Wendt Höjer 2002:30). Sexualiteten, som den formas i samhället, kännetecknas av manlig överordning och mannen som norm. Könsmaktsordningen upprätthålls genom sexualiteten, och detta visar sig bland annat genom våld och övergrepp och olika former av sexuell objektifiering (Wendt Höjer & Åse 1999:22-23). MacKinnon (2009) menar att den manliga överordningen framförallt uttrycks i rätten och möjligheten att definiera vad som är sex. Detta tydliggörs i den rådande uppfattningen om våldtäkt. Huruvida en våldtäkt anses vara en våldtäkt eller inte, bedöms från mannens perspektiv. Som brott är våldtäkt tydligt centrerat kring vad män uppfattar som sexualitet (Wendt Höjer och Åse 1999:23, MacKinnon 2009:144). Aktivitet, överordning och subjektskap kopplas samman med mäns sexualitet och det anses vara ett accepterat sätt att bedöma och mäta manlighet utifrån sexuella erövringar. Detta innebär att mäns sexualitet kan, genom sättet den är konstruerad kring överordning, fungera som ett uttryck för manlighet. Kvinnor görs samtidigt till det passiva underordnade objektet som ska erövras (Wendt Höjer 2002:30). Med hjälp av ovanstående begrepp och teorier vill jag analysera hur kvinnors kroppar och sexualitet framställs i våldtäktsdomar. Detta utifrån föreställningar om kön, kropp och sexualitet. För att förstå föreställningarna tror jag även att man måste koppla dessa till våldtäkt som fenomen och problematisera det manliga tolkningsföreträdet som existerar när det kommer till sexualitet. Jag använder mig av sexualitetsteoretiska perspektiv för att tydligare förklara konstruktionerna av sexualitet i relation till våldtäkt och hur föreställningar om kön, kropp och sexualitet är kopplat till makt. 10

4. Metod I följande kapitel klargörs studiens metod. Den valda metoden för den här studien är kritisk diskursanalys. Metoden kommer att förklaras och jag kommer beskriva hur den är relevant för min studie. Även material och urval, tillvägagångssätt, rollen som forskare och etiska hänsynstagande kommer att redovisas. 4.1 Material och Urval Mitt material består av tio stycken våldtäktsdomar. Åtta stycken hovrättsdomar och två stycken tingsrättsdomar. Ursprungsidén var att jag skulle analysera domar från tingsrätter runt om i Sverige. Via mail kontaktades Umeå-, Södertörns-, Solna-, Stockholm- samt Malmö tingsrätt med begäran att få ut domar gällande våldtäkt. Domar skickades från Umeå- och Malmö tingsrätt, men på grund av missförstånd skickades dock fel domar från Umeå tingsrätt. Det uppstod även problem i kommunikationen med tingsrätterna i Stockholmsområdet. Jag valde då att i stället analysera domar från Svea hovrätt, för att få allt material från samma plats. Svea hovrätt valdes även ut för att få tillgång till både tingsrättsdomar och hovrättsdomar vilket ger ett bredare underlag. Vidare är Svea hovrätt den största av Sveriges hovrätter och ett antagande om att fler domar fanns att begära ut gjorde att jag valde den. Via mail kontaktades Svea hovrätt med en begäran att få ut domar som gäller våldtäkt mellan januari 2014 och april 2014. Tidsperioden valdes ut eftersom jag ville studera hur föreställningar om kvinnor ser ut idag. Eftersom hovrättens register inte är sökbara på våldtäkt skickades en förteckning från Svea hovrätt till mig över alla domar gällande brott mot person och utifrån den fick jag begära fram domar. Jag valde endast ut brott kategoriserade som våldtäkt, sammanlagt arton stycken. Våldtäkt mot barn och försök till våldtäkt mot barn valdes ej ut. Försök till våldtäkt fanns inte med i brottsförteckning och finns således ej med i mitt material. Efter en genomläsning av samtliga arton domar från Svea hovrätt valdes sju stycken domar ut. Skälet till varför sju domar valdes ut var bland annat på grund av att i vissa av de andra domarna förekom många andra åtal, för dålig beskrivning/innehåll, i ett åtal var målsägande en man och i en annan var målsägande möjligtvis redan död när våldtäkten utfördes. Av tidsskäl bedömde jag att tio stycken domar skulle räcka för min studie därför kompletterades domarna från Svea hovrätt med två av domarna som skickades till mig från Malmö tingsrätt och en dom från Göta hovrätt som just då hade stort medial uppmärksamhet. Eftersom domar från hovrättens består både av tingsrättens- och hovrättens domar är båda analyserade i mitt material, ingen skillnad görs dock mellan dem i min analys. 11

4.2 Diskursbegreppet Begreppet diskurs har enligt Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips (2000:7) varit oklart, då begreppet använts utan närmre förklaring av dess innehåll och med olika betydelser i olika sammanhang. De definierar dock diskurs som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen) (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7). Winther Jørgensen och Phillips menar vidare att begreppet diskurs innefattar en idé om att språket är strukturerat i olika mönster och att dessa mönster är något människor förhåller sig till och som formar språket när de verkar i olika sociala sammanhang. Med hjälp av språket skapar vi versioner av verkligheten. Dessa versioner är inte speglingar av en redan existerande verklighet, utan det är språket som bidrar till att återskapa verkligheten. Det innebär inte att den fysiska världen inte finns, men den får bara betydelse genom diskurs (Winther Jørgensen & Phillips 2000:15). Winther Jørgensen & Phillips (2000) använder sig av ett illustrativt exempel för att förklara detta, nämligen hur människor kan uppfatta en översvämning. Själva översvämningen, är en händelse som äger rum oavsett hur människor tänker och talar om den. När människor sätter in översvämningen i ett meningsgivande sammanhang befinner den sig dock inte längre utanför diskursen. Vissa skulle beskriva händelsen som ett naturfenomen, andra som en konsekvens av global uppvärmning eller ett utslag av guds vrede. Översvämningen tilldelas då mening utifrån många olika perspektiv och diskurser. De olika diskurserna pekar ut olika handlingar som möjliga och relevanta i situationen och därmed får den diskursiva förståelsen sociala konsekvenser (Winther Jørgensen & Phillips 2000:15-16). Med andra ord är diskurs olika sätt vi talar och förstår vår omgivning. 4.3 Diskursanalys Diskursanalytisk metod används för att analysera och förstå språkliga mönster samt för att belysa olika maktförhållanden och hur dessa konstrueras och upprätthålls. Det finns en rad olika diskursanalytiska inriktningar. Gemensamt för dessa inriktningar är att metod och teori är tätt sammankopplade. Diskursanalysen ska inte användas som metod lösryckt från den teoretiska och metodologiska grunden (Winther Jørgensen & Phillips 2000:10). Gemensamt är även att de diskursanalytiska inriktningarna utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Utifrån Vivien Burr förklarar Winther Jørgensen och Phillips fyra av socialkontruktionismens generella antagande. För det första handlar det om kritisk inställning till självklar kunskap. Detta innebär att kunskap om vår omvärld inte kan betraktas som en objektiv sanning. Genom våra egna perspektiv blir verkligheten tillgänglig, dock inte som en spegelbild av verkligheten utan som en produkt av våra sätt att kategorisera världen. För det andra handlar det om historisk och kulturell specificitet, vilket betyder att synen på och kunskap om världen alltid är kulturellt och historiskt präglade och förändras över tid (Winther Jørgensen & Phillips 2000:11). För det tredje skapas och upprätthålls 12

våra uppfattningar om verkligheten i sociala processer. Kunskapen är relationell och skapas genom social interaktion. För det fjärde och sista antagandet finns ett samband mellan kunskap och social handlingar genom att sociala konstruktioner får konkreta sociala konsekvenser (Winther Jørgensen & Phillips 2000:12). Genom att jag använder mig av diskursanalytisk metod innebär det även att denna studie har sin vetenskapsteoretiska grund i det socialkonstruktionistiska perspektivet. Vilket innebär att jag inte ser kön och sexualitet som någon naturlig sanning, utan något som produceras/konstrueras och förändras över tid. 4.3.1 Kritisk diskursanalys Metoden i den här uppsatsen är influerad av Norman Fairclough kritiska diskursanalys utifrån Winther Jørgensen och Phillips (2000) beskrivning av den 3. Metoden kommer inte att användas i sin helhet, utan relevanta delar kommer att användas 4. Det centrala i den kritiska diskursanalysen är att beskriva förbindelserna mellan språkbruk och social praktik. Fokus läggs på de diskursiva praktikernas roll i upprätthållandet av den sociala ordningen och i social förändring (Winther Jørgensen & Phillips 2000:76). Kritisk diskursanalys är kritisk i den mening att den har som uppgift att kartlägga den diskursiva praktikens roll i upprätthållandet av den sociala värld, inklusive de sociala relationer, som innebär ojämlika maktförhållanden. Syftet är att bidra till en social förändring i riktning mot mer jämlika maktförhållanden i kommunikationsprocesserna och i samhället som helhet (Winther Jørgensen & Phillips 2000:69). Kritisk diskursanalys uppfattas därför inte som politisk neutral utan som ett kritiskt angreppssätt som är politiskt engagerat i social förändring, och kritiken ska avslöja den roll som en diskursiv praktik spelar för upprätthållandet av ojämlika maktförhållanden (Winther Jørgensen & Phillips 2000:70). Detta innebär att diskursen fungerar ideologiskt, att diskursiva praktiker bidrar till att skapa och reproducera ojämlika maktförhållanden mellan sociala grupper exempelvis mellan män och kvinnor (Winther Jørgensen & Phillips 2000:69). Den kritiska diskursanalysen har i den här studien valts för att kunna undersöka och analysera om och hur det språkliga innehållet i våldtäktsdomar reproducerar ett ojämlikt maktförhållande mellan män som förövare och kvinnor som offer. 4.3.2 Faircloughs tredimensionella modell Varje fall av språkbruk är enligt Fairclough en kommunikativ händelse som har tre dimensioner och dessa utgör den tredimensionella modellen. De tre dimensionerna ska alla användas i en konkret 3 Av tidsskäl användes en sekundärkälla. 4 Vilka dessa är och hur de användas beskrivs i avsnitt 4.3.2 & 4.4. 13

diskursanalys av en kommunikativ händelse (Winther Jørgensen & Phillips 2000:74). Det man ska analysera är textens egenskap (text), de produktions- och konsumtionsprocesser som är förbundna med texten (diskursiv praktik) och den bredare sociala praktik som den kommunikativa händelsen är en del av (social praktik) (Winther Jørgensen & Phillips 2000:85). Den kommunikativa händelsen i mitt fall är våldtäktsdomar. Den första dimensionen fokuserar på texten och dess uppbyggnad, en detaljerad analys görs för att spåra vissa typer av mönster i textens uppbyggnad och för at beskriva hur diskurserna förverkligas textuellt (Winther Jørgensen och Phillips 2000:87). I min analys kommer jag granska mönster, återkommande resonemang och ordval som förenar alla domar tillsammans. Den andra dimensionen analyserar den diskursiva praktiken, vilket innebär att man är intresserad av hur texten är producerad och hur den konsumeras (Winther Jørgensen och Phillips 2000:85). Detta kan analyseras ur flera angreppsvinklar. Den ena är att undersöka vem som skrivit texten, vilka led texten måste gå igenom. Den andra är att undersöka hur texten tas emot och tolkas. I min analys kommer dessa av tidsskäl inte att undersökas, men kommenteras. I den tredje dimensionen placeras de två första dimensionerna i förhållande till den bredare sociala praktik som de är en del av. Relationerna mellan den diskursiva praktiken och den text som den ingår i ska klarläggas. För att analysera detta måste teori användas (även tidigare forskning kan användas), i mitt fall genusteroretiska perspektiv. Texten sätts då i relation till sin sociala och kulturella kontext (Winther Jørgensen och Phillips 2000:90). I min analys kommer inte den sociala praktiken bestå av egen empiri, däremot kommer jag med hjälp av mitt valda genusteoretiska perspektiv och tidigare forskning att försöka sätta in analysen i en större social kontext. Hur den tredimensionella modellen används i min studie, förklaras i avsnittet tillvägagångssätt. 4.3.3 Kritik mot kritisk diskursanalys Winther Jørgensen och Phillips förklarar att den största kritiken mot Faircloughs kritiska diskursanalys är dess otydlighet. De menar att metoden är den mest sofistikerade modell för att förklara förhållandet mellan språkbruk och bredare samhälleliga praktiker, men att det största problemet är otydligheten mellan det diskursiva och det icke-diskursiva. Det erbjuds inga tydliga riktlinjer för hur mycket analys som behövs och den klargör inte vilka teorier som man kan eller ska använda sig av i sin analys (Winther Jørgensen & Phillips 2000:93). 4.4 Tillvägagångssätt Min analys genomfördes utifrån Faircloughs tredimensionella modell som beskrevs i avsnitt 4.3.2. Som jag förklarade tidigare kommer jag inte att använda mig av hela Faircloughs modell, utan valda 14

delar. Främst kommer jag att utgå från den första dimensionen text och den tredje dimensionen social praktik. Analysen inleddes med att jag läste igenom domarna ett flertal gånger för att finna vilka mönster av diskurser som framträdde. Jag fokuserade på språkligt innehåll och återkommande resonemang gällande framställningar av kvinnors kroppar och sexualitet. Efter genomläsningarna av texten identifierades ett antal diskursiva mönster och resonemang som senare tematiserades. Alla domar tematiserades gemensamt, inte var för sig. De diskurser som identifierades har jag valt att kalla kvinnors villkorade rätt till sin kropp och sexualitet och framställning av kvinnors sexualitet. Den andra dimensionen, diskursiv praktik undersökts inte mer än att jag funderade över vilka som kommer till tals och hur de kommer till tals. Offren (kvinnorna) kommer till tals men det är domstolarna som producerar domarna (texten). Texten är offentliga handlingar som vem som helst kan ta del av. Nästa steg i analysprocessen var att analysera de diskursiva mönster och resonemang som jag identifierade i första steget. Som jag beskrev tidigare hade jag i min studie inte någon egen empirisk forskning men med hjälp av genusteoretiska perspektiv och tidigare forskning försökte jag sätta in mina identifierade diskurser i en social och kulturell kontext. Detta presenteras i kapitlen resultat och analys samt diskussion. 4.5 Forskarens roll Inom den samhällsvetenskapliga forskningen diskuteras kunskapens objektivitet och hur forskningsresultat kan sägas vara tillförlitlig och styrkt. Begreppen validitet och reliabilitet används för att verifiera forskningsresultat, med begreppen åsyftas huruvida det som avsågs att undersökas har undersökts och om forskningsresultaten är tillförlitliga (Kvale och Brinkmann 2009:263). Att hävda en studies validitet och reliabilitet är oftast svårt, inte minst inom den diskursanalytiska metoden. Kritik har lyfts fram om att denna metod många gånger är otydlig och det kan vara svårt att förstå hur forskaren har gått tillväga i sina val. Detta kan medföra att validiteten och reliabilitetet blir låg. För att motverka detta bör forskaren motverka detta genom att uppvisa en så genomskinlig och tydlig studie som möjligt (Bergström & Boréus 2012:404-406). När det gäller diskursanalys menar Winther Jørgensen och Phillips att poängen med analysen inte är att förstå vad människor verkligen menar när det säger det ena eller det andra. Utgångspunkten är att man inte kan nå verkligheten utanför diskursen, det är därför diskursen i sig är föremål för analysen. Det man ska analysera är det som faktiskt har sagts eller skrivits för att undersöka vilka mönster som finns och vilka konsekvenser som olika diskursiva framställningar av verkligheten får 15

(Winther Jørgensen & Phillips 2000:28). Att studera diskurser som ligger en nära kan vara svårt, eftersom forskare ofta är en del av den kultur man undersöker finns många självklarheter i materialet. Winther Jørgensen och Phillips menar att man då måste försöka sätta en parantes kring sig själv och sin egen kunskap så att ens egna värderingar inte överskuggar analysen. Detta fungerar dock inte som en lösning när man arbetar utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, man utgår då från att verkligheten är socialt skapad (Winther Jørgensen och Phillips 2000:28-29). Objektivitet inför materialet är då omöjligt. Jag försöker dock med tydlighet visa vilka val jag tagit under studiens gång och att dessa val utförts med noggrannhet. Som jag tidigare beskrivit utgår jag från att kön och sexualitet är socialt och kulturellt konstruerat och därför är förändeliga. De teoretiska val jag tagit i den här studien har givetvis påverkat resultaten. 4.6 Etiska hänsynstaganden Inom all forskning krävs att etiska hänsynstaganden ska göras. Vetenkapsrådet (2002:5) beskriver att människor har rätt att skyddas mot otillbörlig forskning, som exempelvis kan vara insyn i sina livsförhållanden. Individer får heller inte utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning. Detta är den självklara utgångpunkten för forskningsetiska överväganden. Trots att domar är offentliga handlingar och att de flesta målsägande har konfidentiella uppgifter i mitt material väljer jag med hänsyn till de kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld att inte nämna några målnummer i denna studie. Inom forskning av sexuellt våld talar man ibland om judicial rape. Denna term innebär att kvinnor som utsatts för våldtäkt ibland under rättegångar upplever att de blir utsatta för ännu ett övergrepp genom granskning av deras skyddsvärde, kropp, livsstil och erfarenheter (Bergenheim 2010:26). På liknande vis vill inte jag att innehållet i den här studien ska kunna tolkas som ännu ett övergrepp för någon kvinna som återfinns i mitt material. Vid anledning att granska mitt material lämnas målnummer ut av mig. Eftersom målnumren inte kommer att nämnas kommer domarna istället att benämnas med nummer, från ett till tio. 5. Resultat och analys I det här kapitlet redovisas studiens resultat och analys. Mitt material, bestående av tio stycken våldtäktsdomar har analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys, genusteoretiska perspektiv och tidigare forskning. Genom min analys har ett antal diskursiva mönster framträtt, dessa mönster har jag för läsbarhetens skull delat in i två övergripande teman med underrubriker. Dessa är: Kvinnors villkorade rätt till sin kropp och sexualitet samt framställning av kvinnors sexualitet. Mina resultat kommer delvis att redovisas med citat från domarna, vissa citat har ändrats genom att namn tagits bort för att skydda målsägandets och/eller den tilltalades identitet. I dessa citat har 16

namnen ändrats till målsägande och den tilltalade. Förutom detta återges citaten ordagrant. Understryckningarna i citaten är gjorda av mig. 5.1 Kvinnors villkorade rätt till sin egen kropp och sexualitet I detta tema redovisas de villkor som är kopplade till kvinnors rätt till sin egen kropp och sexualitet. Temat utgår från föreställningar gällande kvinnors aktiva motstånd och handlingsutrymme i relation till sexualbrottet. Temat delas in i två underrubriker: Kvinnors (kroppsliga) motstånd och kvinnors handlingsutrymme. 5.1.1 Kvinnors (kroppsliga) motstånd I samtliga av de analyserade domarna framträder ett starkt fokus på kvinnornas (målsägandes) viljeuttryck. Centralt i rättegångarna är att försöka fastställa huruvida kvinnor gjort motstånd eller ej, på vilket sätt de gjort motstånd och om den tilltalade har förstått att kvinnan inte samtyckt till den aktuella händelsen. I våldtäktsrättegångar står ofta ord mot ord och det ska klargöras och bevisas vem som gjort vad (Sutorius 2014:21). Jag uppfattar det som att det i domstolarna finns en bestämd förväntan på att kvinnor tydligt ska redovisa hur de gjort motstånd eller på annat sätt motverkat situationen. Kvinnors uttryckta protester blir centrala i domarna: Hon sparkade under tiden mot honom. Sparkarna, som var fyra - fem till antalet, träffade honom från midjan och nedåt. Sparkarna var hårda. / / Hon skrek högt på hjälp, mest i början men även i mitten av händelseförloppet. Hon skrek fyra - sex gånger och högt. / / Vid ett tillfälle kom hon loss och försökte ta sig ut ur lägenheten (Dom nr 2). Hon sade flera gånger, minst fem gånger, högt och tydligt att hon inte ville. Hon hade dragit upp sina ben så att han inte skulle komma åt (Dom nr 5). / / [målsägande] visade med sin kropp att hon inte ville och föste bort [den tilltalade] (Dom nr 6). Citaten är tydliga exempel på kvinnor som både gör fysiskt och verbalt motstånd. De visar med sina kroppar att de inte samtycker, både genom sparkar och att dra upp sina ben och de uttrycker sitt motstånd genom att säga till, ropa och skrika. Jag tolkar det som att ett aktivt motstånd från kvinnorna är en nödvändighet för att rätten ska tolka den händelse de varit utsatta för en våldtäkt. Andersson (2004:218-219) menar att resonemangen i rätten utgår från att offer för sexuellt våld normalt sett gör motstånd i någon form eller på annat sätt tydligt visar sin inställning till det inträffade. Om ett offer inte gjort detta, krävs att hon på ett godtagbart sätt kan bevisa varför så inte skett. Centralt för rätten blir att främst tala om offrets vilja istället för den tilltalades beteende i 17

förhållande till offret. Att domstolarna i mitt material fokuserade på hur kvinnor borde agera och att ett aktivt motstånd förväntades visas i följande citat: Det finns dock svårförklarliga moment i [målsägandes] berättelse, nämligen varför hon inte lämnade taxibilen, när [den tilltalade] först stannade nära adressen dit hon skulle, eller vid bensinstationen, när han lämnade bilen för att köpa cigaretter, eller använde sin telefon för att få hjälp (Dom nr 3). Kvinnan beskriver i domen att hon blivit paralyserad i bilen och inte tänkt på att ringa någon. Tingsrätten menar att dessa förklaringar är rimliga med tanke på vad kvinna säger att hon blivit utsatt för men beskriver ändå kvinnans passiva motstånd som svårförklarliga moment. Sutorius (2014:33) förklarar det som att kvinnor som inte gör motstånd på ett sådant sätt så att mannen förstått eller borde förstått, riskerar att bli betraktad som att hon ville ha sexuellt umgänge eller åtminstone uttryckt en vilja om att ha sexuellt umgänge. På så sätt produceras en skyldighet för kvinnan att uttrycka icke-vilja. Andersson (2004:235) påpekar i sin forskning att domstolarna inte motiverade i domarna varför offrets vilja var central utan det framstod som självklart att detta skulle bedömas och inkluderas i prövningen av förövarens våld. Det samma finner jag i min studie. Ingen förklaring ges till fokuseringen på kvinnors motstånd och inte på männens beteende utan detta ter sig naturligt. Jag uppfattar det som att det i domstolarna konstrueras en bild av att kvinnor aktivt ska visa att de inte vill ha sexuellt umgänge. En tolkning blir då att rätten utgår från att kvinnors kroppar och sexualitet är tillgänglig för män tills de visat ett aktivt motstånd. Föreställningen om kvinnokroppen är en heterosexuell norm genom vilken den kvinnliga sexualiteten konstrueras som passiv och undergiven och samtidigt konstruerar mannens sexualitet som aktiv (Wendt Höjer 2002:30). Det blir med andra ord genom kvinnors aktiva viljeuttryck som de villkoras rätten till sin egen kropp och sexualitet. På det här sättet fortsätter rätten att upprätthålla en föreställning om mäns och kvinnors sexualitet som dikotomier där den manliga normen står över den kvinnliga. I domarna beskrevs även hur kvinnornas motstånd kunde uppfattas av den tilltalade, om hennes motstånd varit tillräckligt. I de fall där kvinnan inte gjort tillräckligt med motstånd försökte rimliga förklaringar hittas till varför hon brast i sitt motstånd: I slutet hade han slagit så mycket att hon inte vågade skrika längre/ / Efter det var hon tyst för att inte riskera att han skulle ta livet av henne (Dom nr 2). 18