Lathund till föreläsningen Presentationsteknik Vid Linköpings universitet finns Språkverkstaden (se personalen ovan) där vi ger stöd i muntlig och skriftlig framställning. Samma personal arbetar också som lärare i svenskämnets retorikkurser. Välkommen om du vill utveckla dig som skribent eller talare! Presentationsteknik Se inte retoriken som en konst utan se det som en förmåga du kan utveckla! Ska du bli bra på något måste du öva, oavsett talang. Talets olika delar 1. Intellectio (vad göra?) 2. Inventio (vad ska jag ta upp?) 3. Dispositio (vilken ordning?) 4. Elocutio (vilket språk?) 5. Memoria (hur lära?) 6. Pronuntiatio och actio (hur framföra?) Talets olika delar ovan innebär de olika stadierna i ett tal, från planering till framförande. Slarva inte med förberedelserna utan börja i god tid. Varje del är viktig. Hur börjar man skriva ett tal? Börja gärna med att brainstorma om ämnet du ska prata om. Ringa sedan in vad som är viktigt och numrera så att du får en preliminär ordningsföljd. Det är viktigt med intressanta exempel som fångar publiken och som understryker och
förklarar det du vill ha fram. Är du forskare och vill att din publik verkligen ska bli intresserad så plocka fram resultat som fascinerat dig och förklara varför. Vad kan resultaten leda till? Skriv sedan ett fullständigt manus på talspråk och läs igenom några gånger. Börja i god tid (inventio) Brainstorma först Använd egna, aktuella exempel Ring en vän och testa dispositionen på hen för att se om det är begripligt och pedagogiskt. Vad publiken kan sedan förut och vad de vill veta om ditt ämne är det du hela tiden ska ha i tankarna vid talets tillblivelse. Kontrollera hur lång tid ditt material tar att genomföra. Stryk sådant som hamnar utanför ämnet, fundera hela tiden över syftet med det du vill säga och vilka du möter. Inledning Huvuddel Avslutning Själva talet Ett tal bör alltid ha ovanstående delar och detta upplägg finns i i stort sett all mänsklig kommunikation. I inledningen kan du gärna ställa en fråga, påstå något eller berätta en historia, gärna på ett humoristiskt sätt. Det kan vara en händelse du varit med om som väcker ett intresse eller skapar välvilja för dig som person. I inledningen bildar sig publiken en uppfattning om dig som person och talare så speciellt om du är ny för publiken är det bra att inte börja direkt med budskapet. Det du inleder med behöver inte ha med föreläsningen att göra, utan har som syfte att få publiken välvilligt inställd till dig. Kan du fånga något som händer i stunden ger det ett spontant och avslappnat intryck. Att göra sådana oplanerade kommentarer blir lättare ju mer erfarenhet man får.
Huvuddel I huvuddelen bör de intressanta exemplen komma och dispositionen ska vara logisk så att det blir lätt att förstå. Verklighetsanknytning är också relevant att tänka på många gånger om det handlar om något tekniskt avancerat. Förstår man vad en avancerad uträkning är till för, t.ex. hållfastheten i en bro, är det både lättare och mera intressant att försöka förstå. En lagom nivå, både på innehåll och språk, är jätteviktig för att publiken ska ta till sig ditt budskap. Genom dialog och humor kan du få med dig publiken och lyckas du skapa ett öppet klimat där publiken vågar ställa frågor finns alla chanser till att publiken ska förstå och köpa det du säger. Tänk återigen på syftet med ditt tal och vilka som lyssnar på dig just denna gång. Anpassa exempel, språk och nivå efter dessa. Huvuddel Intressanta exempel Logisk disposition Lagom nivå Dialog och humor Dialog och frågor Du kan skapa dialog med publiken på många olika sätt. Ett sätt kan vara att du redan innan presentationen drar igång småpratar lite med några i publiken. Du kan också börja med att ställa en fråga till publiken redan som inledning. Om du till exempel är på en idrottsmässa och ska ha en inspirationsföreläsning om klättring och ämnet inte är känt för publiken, kan du gärna ha med lite utrustning och låta publiken gissa vad de olika sakerna är för något. Vad tror ni jag ska prata om nu när ni ser dessa skor Ska du prata om en författare eller en bok, kan du hålla upp boken och fråga om någon känner till just den boken. Får du svar kan du sedan följa upp det lite kort och ev. återkomma någon gång under talet. Att skapa dialog gör du också genom att bjuda in publiken till att ställa frågor och komma med synpunkter redan inledningsvis. Visar du dessutom att du ser när någon i publiken ser ut att fundera över något eller som att hen vill
komma till tals, visar du också att du är här för dem och engagerad i att de ska ta till sig budskapet. Ett bra exempel på hur man inte ska ställa en uppföljningsfråga är: Hänger ni alla med? Då kan det vara svårare för någon i publiken att sticka ut och erkänna det. Säg istället: Det här kan vara lite krångligt. Är det någon nu som inte hänger med i detta resonemang? Och titta ut över publiken och fånga upp och red ut oklarheter. Interaktion med publiken går till viss del planera redan när du skriver ditt manus. Jag gör ofta små stjärnor i manus när jag ska låta publiken diskutera något eller om jag ska ställa en fråga till dem. Be dem kanske att fundera över något eller prata två och två om något som du sedan vill följa upp och diskutera. Här får du tänka på att de inte alltid känner varandra.??? Klargör när du vill ha frågor Ge åhörarna tid Repetera frågan Var lugn även vid kritiska frågor Klargör gärna när de kan ställa frågor och om du själv frågar dem något så ge dem lite tid att fundera. Repetera eventuellt frågan så att alla hör och när du svarar så tänk att du inte har en dialog med bara den personen utan med hela publiken. Om du skulle få frågor av lite mer kritisk karaktär så behåll lugnet och försök att bemöta frågan på ett sakligt sätt även om du inte direkt kan besvara den. Politiker får träning i sådant. Fundera gärna innan, över tänkbara svar på de frågor som du själv ställer till publiken. Hur noggrann du ska vara med den typen av förberedelser beror förstås på vilken rutin och säkerhet du har. Är du ovan och osäker kan en sådan förutseende planering göra dig tryggare. Avslutning Påannonsera avslutningen och återkoppla gärna till inledningen så att du knyter ihop hela föredraget. Tänk på att inte hålla på för länge när du väl har börjat runda av. Denna del är mycket viktig att planera så att du vet när du kommer dit
vad du ska säga och hur du ska agera. Det är ofta bra att ha med källor till innehållet och kontaktuppgifter till dig, ifall någon vill ställa frågor efteråt. Låt inte talet rinna ut i sanden och säga: Ja det var väl typ allt jag hade Avslutningen (peroratio) Ofta avslutas ett föredrag med möjlighet för publiken att ställa frågor. Förbered gärna själv någon fråga eller ett tillägg som du kan förtydliga ifall publiken inte riktigt kommer igång. Avsluta sedan med någon sorts kommentar eller uppmaning och tacka för dig. Om du ska övertyga Logiska argument och resonemang samt siffror och statistik är effektfullt men ofta blandar man dessa med pathosargument: argument som väcker känslor.
Logos (fakta/bevis) Pathos (känsloargument) Du kan påverka publikens känslor genom att ta upp specifika fall som väcker t.ex. medlidande, glädje eller rädsla och du kan också röra publiken genom att själv visa känslor. Ethos är svårare att förklara men det handlar om talarens trovärdighet, utstrålning och personlighet. Det går att höja sitt ethos genom att anta rätt framtoning för sammanhanget och genom att visa att man är kompetent och vet vad man talar om. Att visa ödmjukhet och att lyssna på publiken kan också vara ett sätt att höja sin trovärdighet. Fundera gärna över om du har några förebilder inom retorik och varför. Det kan handla om en politiker, en programledare, en komiker eller kanske en familjemedlem. Kanske kan du själv inspireras av en duktig talare? Vem talar du till? Målgruppen är mycket viktig att ta hänsyn till då du skriver ditt tal. Ta reda på så mycket du kan om målgruppen, ålder, kön, yrkeskategori. Fundera över vad de kan om ditt ämne och vilka känslor ditt ämne eventuellt väcker. Försök att
anpassa dina exempel efter publiken. Vid en okänd publik får man ta mera generella exempel. Målgrupp (se med publikens ögon på saken) Anpassa språket efter publiken så att de förstår. Använder du ett fackspråk eller mycket förkortningar inför en oinsatt publik? Fundera över om det finns vettiga alternativ eller se till att förklara dem för publiken. Språket (elocutio) Anpassa språket Förklara svåra ord Använd gärna metaforer för variation (högtidstal) Humor Använd humor så ofta det går. Det behöver inte vara så avancerat utan kan handla om att ha tänkt till kring bilder och andra hjälpmedel. Självklart ska det upplevas relevant i sammanhanget och publikens möjligheter att ta till sig budskapet får inte störas. Du kommer att få en bra effekt av ganska enkel humor eftersom ingen förväntar sig humor på ett vanligt föredrag. En komiker har helt andra krav på sig. Nedan ser du bildexempel från läkarstudenters föredrag om stress och eget exempel från föredrag om svårigheten att fånga publikens intresse i allt övrigt tankebrus som förekommer hos människor.
Manus och memoria (hur du lär in talet) Hur skriver du manus? Fundera över hur du brukar göra och fortsätt så om det fungerar bra. Om inte bör du, som nämnts tidigare, skriva ner allt ordagrant först och efter några genomläsningar skriva stödord på smålappar som du numrerar. Skriv gärna på talspråk och tänk på att manuset inte ska märkas i framförandet. Du ska kunna innehållet så bra att det bara ska finnas där som stöd ifall att du kommer av dig. Läs manuset högt många gånger om du är ovan, och testa olika formuleringar. Manus Manus åhörarkopior Om du använder ett bildspelsprogram är det bra att skriva stödorden på åhörarkopior. Då ser du i dina papper vilken bild som kommer härnäst. Öva sedan talet så mycket att du kan prata fritt och inte blir bunden till manuset. Här slarvar många och tänker att det löser sig. Det gör det inte! Är du inte en mycket van talare så gör klart talet några dagar innan framförandet och låt det vila och träna sedan igen tills att du känner att det fungerar riktigt bra. Om du gör så minskar också nervositeten. Är du väl förberedd minskar förekomsten av utfyllnadsljud som ofta kommer vid funderingar om vad du ska prata om härnäst.
Pausljud Försök att undvika utfyllnadsljud och gör tysta pauser. Markera gärna i manus var du ska ta lite längre pauser. Detta gäller i högsta grad om du är snabbpratare till vardags. Det kan vara svårt att ta ner sitt taltempo men kanske lättare att tänka på pauserna. Tänk på att publiken måste orka hänga med i samma tempo. Pauser ger tid både för publiken att ta in vad du just sagt och för dig att tänka efter vad du ska säga härnäst. Kroppsspråk och kläder Ett naturligt kroppsspråk höjer talarens ethos och understryker det som sägs. För den nervösa talaren kan det vara svårt med kroppsspråket och kroppen kan i vissa fall mera upplevas som ett stort hinder än en tillgång. Tyvärr fungerar det inte att stå hemma framför spegeln och träna på kroppsspråket utan det kommer automatiskt när du blir mera bekväm i talarsituationen. Som en hjälp tills detta sker kan du hålla i manus om det känns bra. Du behöver inte använda manuset för det. Om du inte vill hålla i något kan ovanstående utgångsställning (högra bilden) vara bra. Då kan du gestikulera när du vill men händerna har ändå en
trygg plats att återvända till. Det blir inte ett låst kroppsspråk på det sättet som det blir om du t.ex. korsar armarna runt dig. Om du använder ett bildspelsprogram har du fjärrkontrollen att hålla i. För inspiration till ett säkrare kroppsspråk, titta gärna på Amy Cuddys föreläsning om kraftfulla poser: https://www.ted.com/talks/amy_cuddy_your_body_language_shapes_who_you_ are?language=sv Klädseln har också betydelse för hur publiken ska uppfatta dig (ethos) och ditt budskap. Din klädsel bör inte vara så uppseendeväckande att det tar uppmärksamheten från budskapet. Reklam som är irrelevant, skrikiga färger, en för kort tröja så att magen skymtar tillför inget, utan leder troligen koncentrationen bort från ämnet. Välj kläder som är passande för situationen och som du känner dig bekväm i. CMTS Publikkontakt Ögonkontakt med publiken är mycket viktigt. Du behöver inte titta rakt in i varje åhörares ögon men helst bör du få varje åhörare att i alla fall uppleva att du tittar på dem. Det kan du göra ganska flyktigt och låta blicken svepa över publiken utan att fastna på någon enskild. För att underlätta detta om det är jobbigt kan du redan innan ditt föredrag småprata lite med de som kommer tidigt. Med ögonkontakt visar du att du inte är rädd för publiken och att du vill ha kontakt med dem. Ofta blir det lättare att ha bra ögonkontakt med publiken om du regelbundet bjuder in dem till dialog som vi tidigare har pratat om.
Ögonkontakt Hjälpmedel Hjälpmedel Källa: Bo Renberg Fundera över vilka hjälpmedel som bäst förtydligar och förstärker ditt budskap. Väljer du ett bildspelsprogram och behöver t.ex. projektor så se till att det finns tillgängligt dagen för föredraget. Ha också reservmaterial ifall tekniken strular, USB-minne, på mejl eller i ett moln. Tänk på att det fortfarande är du som är viktigast. Publiken får inte hamna i konflikt på så sätt att de måste välja om de ska lyssna på dig eller läsa en massa text på duken. Ett bildspel ska hjälpa inte försvåra och därför bör du mest använda bilder, tabeller och figurer istället för en massa text som publiken ska läsa.
Man skuttar iväg till sitt stimulerande arbete Se till att förenkla de bilder och figurer du väljer. Tänk hela tiden på publiken och vad de behöver veta. Om du måste använda en bild med mer information än vad som behövs (se höger bild ovan) så lotsa dem igenom bilden och visa dem vad de ska läsa eller titta på. Du kan också göra det med hjälp av animeringar (t.ex. ringa in eller använd olika färger, pilar), pekpinne, muspekare, laserpekare m.m. Nervositet Många lider av talängslan (ca 25 % av svenskarna) men det går till stor del att träna bort. En del får dock lägga ner enormt mycket arbete på att få ner sin nervositet. Noggranna förberedelser och regelbunden träning, praktiskt och mentalt hjälper. Våga tala-kurser finns på de flesta universitet och du kan läsa min bok (nedan) som är en handbok i ämnet och som ger tips på mentala och praktiska övningar. https://www.studentlitteratur.se/#9789144067797/tal%c3%a4ngslan Orsakerna till nervositeten varierar men knappa förberedelser, för dåliga kunskaper i presentationsteknik eller låg självkänsla är några. Att en person står och talar inför många är en ganska onaturlig situation och publiken ger inte samma gensvar till talaren som då du pratar med enbart en person. Förväntan är också att talaren ska tala och publiken ska vara tyst. Att inte få något gensvar och att höra sin egen röst är något som du måste vänja sig vid. Detta kan man dock styra som talare. Känner du dig tryggare om du låter publiken vara delaktig så låt dem vara det. Då kan du se dem mera som en samtalspartner och det är också ofta mer pedagogiskt.
De fysiska reaktionerna vid nervositet har att göra med en ursprunglig instinkt att vi ska fly eller fäkta, vilket vi behöver fysiska krafter till, i en farlig situation. Denna energi behövs dock inte om vi bara ska prata inför en grupp människor. Hur brukar du känna i olika talsituationer och vad brukar du göra när de fysiska reaktionerna kommer? Bara att känna till sina egna reaktioner kan minska nervositeten men mycket träning behövs också. Fundera över dina tankar då du drabbas. Är de realistiska? Kan du fokusera på någon mera behaglig känsla? Lär dig medveten närvaro så att du kan fokusera på ditt tal och din publik istället för nervositeten och hur du ska uppfattas. Det finns gott om bra mindfulness-appar! Candra Karlholm har gjort några inläsningar som kan rekommenderas. https://candrakarlholm.com/ Tänk också själv gott om publiken och tänk på att de allra flesta som du möter är vänligt inställda.
Avslutningsvis finns det mycket bra litteratur om du vill fördjupa dig i ämnet retorik! https://old.liu.se/ikk/retorik?l=sv Till sist (conclusio) Förenkla och utgå från publiken Publiken är vänligt inställd Använd humor och dialog Använd lämpliga hjälpmedel Håll tiden och var förberedd Träning ger färdighet! Inledning huvuddel avslutning