EXAMENSARBETE. Äldre människors upplevelser av smärta och smärtlindring

EXAMENSARBETE 2005:27 HV Äldre människors upplevelser av smärta och smärtlindring Inga-Lis Brånin, Anne Jääskeläinen Luleå tekniska universitet Hälsovetenskapliga utbildningar Sjuksköterskeprogrammet Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad 2005:27 HV - ISSN: 1404-5516 - ISRN: LTU-HV-EX--05/27--SE

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Elderly people s experiences of pain and pain relief Äldre människors upplevelser av smärta och smärtlindring Inga-Lis Brånin Anne Jääskeläinen Sjuksköterskeprogrammet 120 poäng, vårterminen 2005 Omvårdnad C, Examensarbete HOV040 Handledare: Ingalill Nordström

1 Äldre människors upplevelser av smärta och smärtlindring - en litteraturstudie Inga-Lis Brånin Anne Jääskeläinen Luleå Tekniska Universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Abstrakt Det är ett väl känt faktum att många äldre personer lider av smärtsamma sjukdomar som begränsar deras rörlighet och sociala liv. Syftet med vår litteraturstudie var att beskriva hur äldre människor upplever smärta och smärtlindring. Vår litteraturstudie omfattades av 11 internationellt publicerade vetenskapliga artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Dessa resulterade i sex kategorier; äldres egna beskrivningar av smärta, jag är rädd men vill delta i min sjukdom och behandling, jag försöker lindra och avleda min smärta, andra förstår inte min situation, jag söker tröst och känner mig trött och hjälplös samt jag förstår att min smärta är en del av åldrandet. Nyckelord: Smärta, smärtlindring, äldre, upplevelser, omvårdnad, kvalitativ innehållsanalys, litteraturstudie

2 Vi har i olika sammanhang uppmärksammats om att sjuksköterskor inte har tillräcklig kunskap om smärta och dess olika uttryck och därmed inte heller kan initiera adekvat eller optimal smärtlindring. I Stridsberg och Billing (1999) framkommer det också att sjuksköterskan ofta har en huvudroll i smärtbehandlingen och därmed är hennes/hans kunskap i ämnet särskilt viktig. Tre fjärdedelar av sjuksköterskorna som ingår i studien anser sig inte ha fått någon, eller otillräcklig utbildning i smärta och smärtbehandling. Sjuksköterskor har i sin yrkesutövning behov av att förstå hur människor upplever smärta, hur de upplever sig bli bemötta när de känner smärta, hur de uppfattar smärtbehandlingen och vilken effekt den ger samt hur de upplever delaktighet i beslut om smärtlindring. Smärtbehandling kan aldrig standardiseras, den måste anpassas till varje enskild person. Sjuksköterskor har ansvar för att människor tas om hand på ett etiskt fullgott sätt och att de med bästa vetenskapliga metoder får en bra behandling. Smärta definieras enligt IASP (International Association for the Study of Pain) som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse som man förknippar med faktisk eller hotande vävnadsskada eller som av patienten tolkas i dessa termer. Smärta brukar delas upp i akut och långvarig smärta. Det finns ingen klar tidsgräns mellan dessa men långvarig smärta definieras av Socialstyrelsen (2001) som smärta mer än tre månader. Termen kronisk smärta innebär att smärtan fortsätter efter läkning eller att läkning inte inträder. I forskning om kronisk smärta används ofta sex månaders varaktighet som kriterium. Värk kan sägas vara en speciell form av (ihållande) smärta som ofta utgår från leder, huvud eller tänder. Fysiologiskt är smärta ett viktigt varningssystem. Utan ett varningssystem ökar risken för skador. Obehandlad smärta kan exempelvis leda till minskad rörlighet, sänglägeskomplikationer, nedsatt näringsintag, psykisk ohälsa och nedsatt immunförsvar (Lindskog, 2002, s. 505). Tekniska hjälpmedel och smärtskattningsmetoder kan ge intryck av att smärta är något absolut och mätbart men egentligen är smärtan ett resultat av samspelet mellan en skadad vävnad, nervtransmission och bearbetning av den känslomässiga och förståndsmässiga tolkningen av smärtsignalerna. I alla former av smärtupplevelser ingår psykiska komponenter och detta medför att smärta kan vara enbart psykisk utan somatisk bakgrund. Långvarig psykisk smärta kan också uttrycka sig som somatisk smärta (Bates, Rankin-Hill, & Sanchez-Ayendez, 1997; Lindskog, 2002, s. 505).

3 Låg vakenhet och allmän olust kan sänka smärttröskeln medan hög vakenhet och starkt engagemang kan höja den. Hur sjukdom och smärta upplevs och uttrycks beror på den enskilda människans erfarenheter och tankar om sin kropp och möjliga orsaker till sjukdom. Smärta är således något subjektivt och kan finnas utan vävnadsskada. Hur och när människan uttrycker smärta är kulturellt betingat (Bates, Rankin-Hill, & Sanchez-Ayendez, 1997; Lindskog, 2002, s. 505). Att leva med smärta är en omtumlande upplevelse som präglar livet i många avseenden. Människors erfarenheter av smärta i akut eller kronisk sjukdom är viktiga att ta tillvara för att ge ett gott bemötande och kunna ge tillräcklig smärtlindring. Upplevelsen av smärta är unik för individen. Smärta kan beskrivas som något osynligt som inte går att beskriva fullt ut för andra. Upplevelsen påverkas av exempelvis sinnesstämning, personlighet, kön, kultur och erfarenheter. En traumatisk upplevelse i form av kraftig smärta kan förändra upplevelsen av smärtan så att rädslan medför att smärttröskeln sänks. Smärta orsakar oro, ängslan och passivitet vilket ökar risken för förvärrade smärtor. Upplevelser och dess effekter är en betydelsefull komponent i hälsorelaterat dagligt liv för alla människor och som sjuksköterskor har vi nytta av att ta reda på människors upplevelser för att nå hälsa för den enskilda individen (Carnevali, 1999; Madjar, 1997; Milgrom, Brooks, Qi, Bunell, Wuetefeld & Beckman, 2004). Boström, Sandh, Lundberg och Fridlund (2004) sammanfattar cancersjuka, vuxna patienters upplevelser av smärta och smärtkontroll i kategorierna kommunikation, planering och förtroende. De intervjuade patienterna uttryckte en önskan att bli smärtfria eller få så bra smärtlindring som möjligt. De framförde också behov av en öppen och förtroendefull dialog med vårdpersonal om alla problem i samband med smärta. När de kände förtroende för sjuksköterskor och läkare så ökade deras medverkan i smärtbehandlingen. Långvarig smärta påverkar den enskilda människans liv i hög grad vilket gör att personen kan känna sig oduglig och sorgsen. De smärtåtgärder som kan vidtas för att nå smärtlindring eller smärtkontroll är olika farmakologiska, fysiska och kognitiva metoder. Fysisk smärtlindring inkluderar aktiviteter som träning, vila, värme eller kyla, massage, transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) och olika sätt att skydda leder. Kognitiv smärtlindring är exempelvis distraktion, avslappning, att samtala om sin smärta, stresskontroll och att delta i stödgrupper. Några av smärtåtgärderna passar för egenvård medan andra kräver utbildad personal för genomförandet (Blomqvist, 2003; McHugh & Thoms, 2001).

4 Läkemedel används ofta men effektiviteten av dessa visar varierande resultat samtidigt som det visat sig att äldre personer har mer rädsla för biverkningar i jämförelse med yngre vuxna. Dessa studier visar att långvarig smärta är vanlig bland äldre människor, speciellt för de som behöver professionell hjälp i sitt dagliga liv (Blomqvist, 2003; McHugh & Thoms, 2001). Äldre människor är särskilt sårbara i sin situation på grund av ålder, ensamhet samt fysiska och psykiska begränsningar. De är också mer främmande till nutidens vård och omvårdnad och har mer respekt för vårdpersonal samt kan vara mer reserverade och tålmodiga i sin situation än yngre vuxna är. Äldre i dagens samhälle prioriteras inte på samma sätt som yngre samtidigt som de inte har samma tillgång till kommunikation och mänskliga kontakter som människor i lägre ålder har. Bland de äldre finns en stor andel av de människor som inte har talförmåga eller på grund av andra orsaker exempelvis demens inte själva kan ta beslut eller uttrycka sin vilja och sina känslor. Dessa kan i omvårdnadssituationer eller omvårdnadsstudier företrädas av nära anhörig eller vårdare som för deras talan (Blomqvist, 2003; Stridsberg och Billing, 1999). Kronisk smärta hos äldre människor är en huvudorsak till begränsad självständighet som följaktligen leder till att de blir mer stödberoende (Blomqvist, 2003). Akut smärta vid yttre eller inre skada är likaledes ett både fysiskt och psykiskt problem för den enskilde som kan ge betydande konsekvenser för framtiden och leda till kronisk smärta och/eller handikapp. Ur denna synpunkt är det viktigt att studera forskning som förmedlar kunskap från äldre människor och att via deras egna erfarenheter kunna granska och ifrågasätta hur omvårdnaden vid smärttillstånd fungerar (Carnevali, 1999, s. 192; Polit & Hungler, 1999, s. 49-61, 131). Vi valde att i denna litteraturstudie fokusera på äldre människors egna synpunkter och tankar om sin smärtproblematik för att således genom ett inifrånperspektiv kunna öka förståelsen för dessa människors behov vad gäller smärta och smärtlindring. Syftet med studien var att beskriva äldre människors upplevelser av smärta och smärtlindring. Metod För att belysa syftet med föreliggande arbete har vi använt oss av metoden litteraturstudie och genomfört litteratursökning och därefter analys av utvald forskning. Analysen grundades på kvalitativ metod och med innehållsanalys som tillvägagångssätt.

5 Litteratursökning Vi intresserade oss för aktuell forskning inom området och valde att söka artiklar via databaser på Internet. De bibliografiska referensdatabaserna Academic Search, Cinahl och Medline användes för att hitta primärdokument och originalartiklar. Sökningen utfördes via sociomedicinska biblioteket som beställde hem de artiklar som inte var tillgängliga för oss. Forskning som använt sig av kvalitativ forskningsmetod söktes i första hand. De sökord som användes i olika kombinationer var pain, pain relief, pain management, elderly, older people, experiences, lived experiences, perceptions, nursing, qualitative och interview. Vi avgränsade oss till artiklar som publicerats under tidsperioden 1995-2005 och där studierna handlade om män och kvinnor över 59 år. Det var 75 artiklar som i första bedömningen motsvarade syftet. Abstrakten lästes och då många även handlade om yngre vuxna och största antalet hade kvantitativ forskningsmetod och inte beskrev människors upplevelser så kunde dessa inte ingå i analysen. Vi valde även bort de artiklar som handlade om kognitivt handikappade eller dementa människor då de inte själva helt kan uttrycka sina upplevelser och därmed kan anses vara en speciell målgrupp för studier. Sökningen ledde fram till 11 artiklar som motsvarade syftet med litteraturstudien och därmed har dessa fått ingå i analysen. En kortfattad presentation av de analyserade artiklarna redovisas nedan i Tabell 1. Analys Analysen genomfördes med kvalitativ metod som i grunden har ett subjektivt perspektiv både vad gäller källan och utifrån forskarens val och tänkande. Kvalitativ metod kan med fördel använda sig av innehållsanalys för att redovisa upplevelser och är en vanlig metod inom omvårdnadsvetenskapen för att ge ökad förståelse och kunskap hos vårdpersonalen. Som vetenskaplig forskningsmetod är innehållsanalysen detaljerad och tillvägagångssättet är beskrivande. Innehållsanalysens mål är att beskriva innebörden av något och ge en systematisk och objektiv bild av det som är uttalat, visualiserat eller nedskrivet (Downe-Wamboldt, 1992, s. 313-314). Enligt Söderberg, Strand, Haapala och Lundman (2002) kan innehållsanalysen beskrivas som en process som identifierar, kodar och kategoriserar mönstret i framkomna data. Detta leder till kunskap och förståelse av fenomenet i studien både på en manifest och latent nivå, det vill säga strikt efter ordalydelsen eller som tolkning av underliggande betydelse. Den här litteraturstudien analyserades med kvalitativ innehållsanalys på manifest nivå.

6 Analysen gjordes visserligen med ett utifrånperspektiv men ska spegla ett inifrånperspektiv genom att trovärdigt återge enskilda patienters upplevelser genom ett textnära förhållningssätt. Den metodik som använts i föreliggande studie finns beskriven av Burnard (1991) och Downe-Wamboldt (1992) vars modeller innebär att koda och kategorisera insamlade data i flera steg. De begrepp som använts finns föreslagna av Graneheim och Lundman (2004). De utvalda artiklarna lästes upprepade gånger för att få en känsla av helheten. Textenheter som svarade mot studiens syfte togs fram, totalt 215 enheter. Efter översättning förkortades innehållet i textenheterna genom kondensering till meningsbärande enheter och ovidkommande data togs bort. De 340 kondenserade textenheterna formulerades och uttrycktes som attsatser vilka beskrev kärnan eller huvudinnehållet och svarade mot syftet i studien. De satser som hade samma tema sammanfördes för att få färre och bredare kategorier först till 51 kategorier och därefter stegvis till 26, 14, 8 och slutligen till 6 kategorier. Dessa kategorier ska inbördes utesluta varandra och kan inte sammanfogas ytterligare utan att viktig information förloras. Under arbetets gång med kategoriseringen har innehållet i textenheterna och de kondenserade satserna kontrollerats för att säkerställa att ingen ändring skett av det ursprungliga innehållet. Granskning av materialet har skett av utomstående under dataanalysseminarium samt av vår handledare. Deras synpunkter har varit till stor hjälp under analysarbetet och författandet av rapporten. Tabell 1 Översikt av artiklar som ingår i analysen (n=11) Författare Studie Deltagare Analysmetod/ datains.metod Archibald (2003) Kvalitativ 5 personer över 65 år med höftfraktur 4 kvinnor, 1 man i Storbritannien Fenomenologisk ostrukturerad intervju Innehålls- analys Huvudfynd Behov av att få berätta om skadetillfäl let och skadan, erfarenheter av att uthärda smärtan, re habilitering och att återfå självständigheten. Synpunkter om handikappet, be roendet av andra och att vara hänvisad till inomhustillvaro. Blomqvist, Hallberg (2002) Kvantitativ 94 personer över 75 år med hemtjänst 68 kvinnor och 26 män i Sverige Strukturerad intervju Ickeparametrisk statistisk metod Medicinering, distraktion och vila var de mest använda smärtlindringsmetoderna. Andra metoder som TENS och stöd/bandage användes sällan men ansågs av deltagarna vara behjälpliga. De äldre var inte lika nöjda med smärt lindringsmetoderna som vårdgivarna var.

7 Tabell 1 (forts.) Översikt av artiklar som ingår i analysen (n=11) Författare Studie Deltagare Analysmetod/ Datains.metod Clark, Hudak, Hawker, Coyte, Mahomed, Kreder, Wright (2004) Kvalitativ 17 personer, 59-81 år med arthritis 9 kvinnor, 8 män i Canada Semistrukturerad intervju Innehållsanalys Huvudfynd Symtom och informationskällor var de viktigaste faktorerna som påverkad patienternas beslut angående höftledsoperation. Anpassning till smärta och handikapp och minskad livskvalitet gjorde att synen på och fördelar med en operation ständigt växlade för individen. Dickson, Kim (2003) Kvalitativ 7 kvinnor över 60 år med osteoarthritis i USA Grounded theory -samtidig intervju och analys Deltagarna hade ständig smärta och använde tid och pengar för att finna effektiva smärtkontrollmetoder. De hade svårigheter med att kommunicera med vårdgivare. Kvinnornas smärta blev hanterlig och tolerbar via en tankeprocess där orsaken till smärtan övergick från att vara medicinskt symtom till tecken på åldrande. Duggleby (2000a) Kvalitativ 11 personer över 65 år med cancersmärta 6 kvinnor, 5 män i USA Ostrukturerad intervju Innehållsanalys Deltagarna beskrev en hierarkisk syn på smärta från kronisk och akut till psykisk där den sistnämnda är värst. Farmakologiska och ickefarmakologiska strategier användes för att minska den fysiska smärtan men för den psykiska smärtan fanns det lite för deltagarna att göra. Duggleby (2000b) Kvalitativ 11 personer över 65 år med cancersmärta 6 kvinnor, 5 män i USA Ostrukturerad intervju Innehållsanalys med komparativ metod Lidandet är det största sociala problemet med smärta. För att uthärda smärta används hopp och anpassning. Anpassningen handlar om att hantera ovisshet, accepterande och att kunna minska smärtan. Hallström, Elander, Rooke (2000) Kvalitativ 9 personer, 66-87 år med höftfraktur 6 kvinnor, 3 män i Sverige Observation Informell intervju Tematisk analys Preventiv smärtlindring kan minska patienternas lidande, underlätta mobilisering och förkorta sjukhusvistelsen. Optimal vård handlar om kunskap, kommunikation och rutiner. Higgins, Madjar, Walton (2004) Kvalitativ 13 äldre personer med kronisk smärta i särskilt boende i Australien Fenomenologisk Intervju Fältobservationer Lyfter fram hur det är att uppleva smärta och hur det påverkar vardagslivet för äldre. De äldre berättade om konstant smärta och att de inte alltid fick hjälp. De uppfattade smärtan som del av åldrandet med litet eller inget hopp om lindring.

8 Tabell 1 (forts.) Översikt av artiklar som ingår i analysen (n=11) Författare Studie Deltagare Analysmetod/ datains.metod Hyde, Ward, Horsfall, Winder (1999) Kvalitativ 12 kvinnor över 70 år med bensår i Australien Intervju Innehållsanalys Huvudfynd Konsekvenserna av att leva med bensår var antingen specifika till det kroniska bensåren eller från långvarigheten i tillståndet. Det handlade om att få kontroll eller behålla kontrollen över sitt ömtåliga ben men också livsstilskonsekvenser med bensår och den försämrade rörligheten. Lansbury (2000) Kvalitativ 72 personer över 65 år med kronisk smärta 58 kvinnor, 14 män i Australien Sex fokusgruppintervjuer och 12 individuella djupintervjuer Deltagarna hade coping-strategier för smärtkontroll som kunde självadministreras. Här ingick både fysiska och kognitiva metoder som oftast var huskurer eller egna metoder och inte professionella metoder. På grund av många barriärer för deltagarna så undveks de kända, effektiva metoderna som medicinering, träning och fysioterapi. Deltagarna önskade vara aktiva i sin behandling, få information och själva ta beslut och var intresserade att pröva nya metoder. Yates, Dewar, Fen timan (1995) Kvalitativ 42 personer över 65 år i hem för långtidsvård 35 kvinnor, 7 män i Australien Tio fokusgrupp- intervjuer Innehållsanalys Möjlig smärtresignation och ambivalens om nyttan med aktiv smärtlindring. Återhållsamhet med att uttrycka smärta för personal och anhöriga. Resultat Analysen resulterade i sex kategorier (Tabell 2) som beskriver äldre människors upplevelser av smärta och smärtlindring. Då smärta är ett inifrån kommande symtom så har vi valt att använda personlig form i de flesta kategorierna. Resultatet presenteras i löpande text med referenser och illustreras med citat från de vetenskapliga artiklarna som ingick i studien. Tabell 2 Översikt över kategorier (n=6) Kategorier Äldres egna beskrivningar av smärta Jag är rädd men vill delta i min sjukdom och behandling Jag försöker lindra och avleda min smärta Andra förstår inte min situation Jag söker tröst och känner mig trött och hjälplös Jag förstår att min smärta är en del av åldrandet

9 Äldres egna beskrivningar av smärta Den här kategorin är en sammanställning av hur de äldre upplevde sin smärta. De berättade om hur smärtan kändes, hur den varierade under dygnet och då de rörde sig och vad de tänkte om sin smärta. I studien av Higgins et al. (2004) beskrev ofta deltagarna sin kroniska smärta som orsakad av ledinflammation, osteoporos eller vaskulära sjukdomar. Deltagarna berättade att varje smärta kändes unik. Med detta menade de att varje smärta varierade i intensitet, lokalisation och hur länge den varade. I en studie kände kvinnor med sjukdomen osteoarthritis smärta dagligen och bara de själva kunde känna sin smärta, den blev helt och hållet deras egen. De upplevde medelmåttig till svår smärta från knän, anklar, fötter, rygg, skuldror, armbågar och/eller fingrar (Dickson & Kim, 2003). I know my pain. What on earth, how do my husband and my children know this pain? Who knows, only me (Dickson & Kim, 2003, s. 686). När det gällde akut smärta kunde de intervjuade i en studie av Archibald (2003) minnas smärtan och att de visste vad som orsakade den. De berättade att de fortfarande kunde känna svår smärta flera månader efter höftledsfrakturen. Intervjupersonerna beskrev att de var smärtfria endast då de låg stilla i sängen men att de i deras situation måste känna lite smärta (Hallström, Elander & Rooke, 2000). Några beskrev smärtan som att det gjorde ont ibland för att smärtan kom och gick, att man bara kunde känna smärta inte se den och att det kändes hur den återkom (Clark, Hudak, Hawler, Coyte, Mahomed, Kreder & Wright, 2004). Personer med kronisk smärta talade om plågsam smärta, speciellt vid förflyttning. Att de inte kunde stiga upp utan hjälpmedel och att benen kändes som stubbar och att smärtan var värst på morgonen (Archibald, 2003; Higgins, Madjar & Walton, 2004). I knew I had [broken my hip]. It was the way the pain was (Archibald, 2003, s. 388). When I try to move all this ugly pain goes through me now. But I have to yell when it is real bad...(higgins et al., 2004, s. 170). Det enda jag kunde tänka på var hur ont det gjorde, att jag kände hur smärtan i ryggen greppade tag och knådades omkring och att jag kände hur smärtan spred sig uttryckte några patienter med cancersmärtor i Duggleby (2000a). Att gripas av panik på natten när benen krampar och att ha problem att ta sig till sjukhus beskrivs av Lansbury (2000).

10 Att ha gnagande smärta och att smärtan varat i åratal ända från dagen då jag fick stroke uttrycktes i studien av Yates, Dewar och Fentiman (1995). Kvinnorna med bensår kände en ihållande smärta som irriterade och gnagde hela tiden. En av kvinnorna i studien berättade att det var sämre på natten då hon lade upp foten på sängen. Hon brukade sitta bredvid sängen och ha foten hängande ner (Hyde, Ward, Horsfall & Winder, 1999). No the, it s not a pain it s more a...a...nagging ache, you know. You just, you can t get rid of it, it s just there, it lets you know you ve got...a...got it down there (Hyde et al., 1999, s. 193). I en studie beskrevs smärtan som outhärdlig och kunde ibland få utlopp genom gråt eller skrik. En deltagare berättade att han hade känslan av att det brände i foten som om det var ett ljus under lakanet när vårdare rörde i det och att han inte kunde flytta foten (Higgins et al., 2004). Smärtan var så stark att jag bara hoppades den skulle gå över uttryckte en person (Duggleby, 2000b). De hade också funderingar på exempelvis operation och att smärtlindra med högre doser läkemedel (Clark et al., 2004; Hyde et al., 1999). Well, I m gonna have to [think about total joint replacement]. Again more and more pain, I have to do something...oh, I tell you, the worst trouble is in the morning, when I wake up from the bed. I think the worst thing now is my feet. I can t sit up. I have to help my self [up] (Clark et al., 2004, s. 1369). Oh, it was terribly painful. I don t think there s worse pain, I think, I hate to say it, but I think cancer would be similar pain to what you have. The pain never stops. Goes on and on, you can t seem...and the doctor started with one tablet to stop it. I finished up with forte tablets (Hyde et al., 1999, s. 193). Jag är rädd men vill delta i min sjukdom och behandling I denna kategori har vi sammanställt de äldre människornas upplevda rädsla och oro för vad smärtan innebar men också för risker med metoder som skulle kunna ge smärtfrihet eller smärtlindring. Vidare ingår viljeuttryck som beskrev de äldres önskemål att vara delaktiga i och även få mer kunskap om sina sjukdomar. I några studier beskrev deltagarna att det fanns en rädsla för att berätta för vänner, anhöriga och även vårdpersonal om sitt tillstånd för att det skulle oroa dessa, att de själva skulle bli tvingade till behandling, förlora sitt självbestämmande och kanske fastna i vårdsystemet (Dickson & Kim, 2003; Lansbury, 2000).

11 Rädsla uttrycktes för läkemedelsberoende, att bli sjuk av läkemedelsbiverkningar eller att läkemedlens verkan avtog då man blev mer eller mindre immun mot dem (Lansbury, 2000; Yates et al., 1995). Samtidigt oroade sig några för de varningar de fick av bekanta om risker och konsekvenser med behandlingsmetoder (Clark et al., 2004). I am concerned that they will try and take me over and I will lose control My daughter she is the last person I would tell! (Lansbury, 2000, s. 9). They [his friends, generally] say because there are chances if the surgery is not successful, then you ll be paralyzed for the rest of your life and all that that s what people are saying, you see. So that s making me a bit nervous When I go to the mall the people I was discussing [this with] said: Don t go for hip replacement. [it s] dangerous (Clark et al., 2004, s. 1370). Deltagarna i studien började leta efter orsakerna till smärtan och för att ta reda på vad det var för fel så kontaktades läkare för att få en behandlingsplan (Dickson & Kim, 2003). Viljan fanns att vara delaktig och ha ömsesidig kontakt med vårdpersonalen och inte bli patroniserade av dem. Läkarna är bättre på att sitta ner och förklara nu än för några år sedan sade en av deltagarna i en studie. Deltagarna i studien ville också lära sig hur de skulle klara av smärtan i vardagen (Lansbury, 2000). Enligt Hyde et al. (1999) hade kvinnorna många erfarenheter av sin sjukdom som de hade nytta av och även kunde dela med sig av till vårdpersonal. En beskrev hur hon kände på sig att ett sår skulle öppna sig och en annan att hennes sår hade infekterats. I viljan att göra något för att slippa smärtan ingick också hoppet om att åtgärderna skulle bli lyckosamma. Detta uttrycktes som att ha hopp om att finna något som stoppar smärtan och att utan hopp bryr du dig inte om någonting och att hoppet minskar alltmer (Dickson & Kim, 2003; Duggleby, 2000b; Yates et al., 1995). I studien av Clark et al. (2004) uttrycktes viljan att bli kvitt smärtan, att bli smärtfri var det viktigaste och detta ledde också till funderingar kring en eventuell operation. Önskan att få kunskap om risker med och förändringar efter operation men även mer kunskap om operationen för att kunna besluta sig uttrycktes klart. If some specialist can explain it to me, but only if [he or she] says: These are the risks involved, these are the chances you re given, this is the way it works. Then I might. But I ll decide because I want to get rid of this pain. Because I m sick and tired of it, really tired (Clark et al., 2004, s. 1369). Jag försöker lindra och avleda min smärta

12 Denna kategori innehåller de äldres beskrivningar av hur de försökte lindra och avleda sin smärta för att med professionella eller egna lösningar uppnå smärtfrihet, smärtlindring eller smärtkontroll. I studierna beskrevs att många äldre tog läkemedel mot smärtan. De upplevde mindre smärta med värktabletter även om alla inte blev hjälpta av förskrivna läkemedel eller tillfällig medicinering (Archibald, 2003; Blomqvist & Hallberg, 2002; Clark et al., 2004: Dickson & Kim, 2003; Higgins et al., 2004). Att antibiotika verkade starta läkningen av såret och att såret blev renare av antibiotikakuren berättade några kvinnor med bensår (Hyde et al., 1999). I en studie som genomfördes på ett äldreboende berättade deltagarna om hur de försökte lindra och avleda smärta utan mediciner. En försökte glömma smärtan genom att sitta på en stol och titta på TV vilket tog bort mycket av smärtan. En annan berättade att den bästa distraktionen var att läsa enligt Yates et al. (1995). I studierna av Archibald (2003), Blomqvist och Hallberg (2002) finns redovisat att de äldre upplevde att vila och avslappning var de bästa metoderna för att lindra smärta. Att kombinera medicinering, vila och distraktion/avledning var vanligast och de tillfrågade personerna använde många olika smärtlindringsmetoder varje vecka. Vila var den metod som användes ofta och fungerade bäst enligt Blomqvist och Hallbergs studie (2002) men endast en av deltagarna hade fått lära sig hur man kan slappna av under smärtan och således lindra den. Distraktion i form av läsning och TV-tittande eller andra aktiviteter användes ofta medvetet och lindrade smärtan mer eller mindre. my best cure is opening a book I m reading and reading bits of the book and that takes a lot of the pain away (Yates et al., 1995, s. 671). I suppose with rest and doing nothing it [the pain] went eventually. The pain disappeared not complete, but it was easier to move around (Archibald, 2003, s. 388). I en studie av Lansbury (2000) uttryckte sig deltagarna inte vara nöjda med konventionell smärtbehandling av typen medicinering, fysioterapi och träning. En del hade fått bra smärtlindring efter akupunktur och zonterapi. Ibland kände sig dessa äldre skeptiska till huskurerna som de använde mot smärtan men ändå menade de att dessa var värda ett försök. Värme till exempel från ullstövlar, elektriska filtar och hetvattenflaskor gav också smärtlindring. Massage som smärtlindring var känd men det var få som fick sådan behandling. Det fanns tro på att massage hjälper och även uttrycktes behov av att bli masserad flera gånger per dag (Blomqvist & Hallberg, 2002; Yates et al., 1995). I Dickson och Kim (2003) be-

13 skrevs att kvinnor ville finna metoder som minskade intensiteten i deras smärta. En av deltagarna berättade att när hon kände smärta använde hon ett magnetbälte på sitt knä. Hon tänkte att magneten samlade energi i hennes kropp och att hon således kände mindre smärta. Well, I m a great believer in rubbing, only I say when you live alone you don t get rubbed often enough. I think you would want to be rubbed about three times a day not just put on. I think it had to be rubbed and rubbed in (Yates et al., 1995, s. 671). Andra förstår inte min situation Den här kategorin är en sammanställning av hur de äldre upplevde oförståelse från andra människor vad gäller lidande av smärta och mer allmänt hur de blev bemötta i sin sjukdom. I studierna av Higgins et al. (2004) och Dickson och Kim (2003) beskrev kvinnor med kronisk ledinflammation att de kände att deras omgivning inte förstod deras smärta. De äldre som led av kronisk artrit hade smärtor från flera ställen i kroppen och varje delsmärta hade sitt egna uttryck vilket gjorde att smärtan varierade mycket i intensitet, läge och varaktighet. De hade också svårt att förklara smärtan för utomstående och de fick inte alltid den hjälp de bad om. De kände att sjuksköterskan visste att de hade smärta men inte förstod hur den kändes. Eftersom dessa kvinnor hade flyttat från Korea till USA kände de att de hade svårt att uttrycka sin smärta på engelska. De hade svårt att förklara allt. De kände sig både döva och stumma. They did not understand my pain, but someday they will be getting old, then they also will have the same pain, I know that (Dickson & Kim, 2003, s. 682)....I don t know how to explain it all to you. Honestly (Higgins et al., 2004, s. 169). I en studie uttryckte deltagarna att de inte trodde andra ville lyssna på dem och att de inte ville tråka ut människor med sina smärtproblem. De vill inte störa doktorns dyrbara tid och de såg sig själva som besvärliga. Detta ledde till att deras frågor om diagnos och behandling blev obesvarade. En äldre person beskrev att läkare bara grymtar lite och skriver ut en remiss utan att förklara någonting och fortsatte att de borde ge oss ett informationshäfte åtminstone när de inte tänker tala med oss. Några beskrev att de fick för lite information. Att personalen var stressad ledde också till att patienterna inte hann ta in information (Lansbury, 2000). Andra uttryckte besvikelse och ilska när de inte fick gehör för hur de ville ha det ordnat för sig De kände sig missförstådda, att vårdpersonalen lyssnade på dem men ändå inte hörde vad de sa. De tillfrågade kände ofta att vårdpersonalen inte hade förståelse för deras tillstånd och

14 att det brast i empati och medkänsla i kontakten mellan dem (Lansbury, 2000). I en studie av Higgins et al. (2004) berättade en äldre man om när han hade varit inlagd på sjukhus. Han kände att han var tvungen att säga snälla du till allt och alla och ändå betedde sjuksköterskorna sig som om de inte hört vad han sagt. Här upplevdes sjuksköterskorna vara upptagna hela tiden och mannen fick vänta länge på den hjälp som han behövde. Han kände att sjuksköterskorna inte förstod honom i hans situation med smärtor och upplevde att han besvärade dem. En annan person berättade att han kände sig generad över att behöva be personalen om hjälp. Denna person trodde att sjuksköterskorna hade nog att göra och att de tyckte att han inte var i behov av hjälp. Då de inte kunde veta hur mycket smärta han hade så ville han inte besvära dem alls (Yates et al., 1995). I en studie av Hyde et al.(1999) berättade en kvinna med bensår om när hon skulle köpa nya skor. Skohandlaren tog tag om hennes ankel och hon skrek till av smärta men han brydde sig inte utan höll kvar handen om kvinnans ankel och fortsatte att prova ut passande skor. En annan beskrev att hon kände sig dum när hon ställde frågor till personalen på sjukhuset. Archibald (2003) skriver om en kvinnas känslor av oförståelse när hon behövde gå på toaletten. Hon blev riktigt arg när hon av sjuksköterskorna tvingades att använda bäckenet istället för toalettstolen för att det var lättast för dem. I hated using the bedpan and I got very constipated. But it was easiest for the nurses. They preferred you to use a bedpan rather than a commode. And that really annoyed me when I was pressurised into using a bedpan( Archibald, 2003, s. 389). Jag söker tröst och känner mig trött och hjälplös Denna kategori innefattar fysiska och psykiska känslor av trötthet och även upplevelser av hjälplöshet i den situation med smärta och behov av smärtlindring som de äldre befann sig i. Här ingår även beskrivningar om att söka och finna tröst, trygghet och hopp. Kvinnor med kronisk ledinflammation berättade i en studie att de fann tröst i att tala med andra i samma situation (Dickson & Kim, 2003). Att de hade möjlighet att träffa andra kvinnor med samma sjukdom och utbyta erfarenheter om smärtan i synnerhet upplevdes som mycket positivt. Dessa äldre människor kände stora fördelar med den sociala gemenskapen där de upptäckte att de inte var ensamma om sin smärta (Dickson & Kim, 2003). Äldre i en annan studie berättade att det var viktigt att mötas av

15 vänlighet och att det hjälpte och tröstade att få tala med någon (Yates et al., 1995). En person sade att han skulle vilja tala med någon som skulle kunna lugna och trösta. En annan i samma studie uttryckte att det kändes tröstande att få berätta om sina bekymmer utan att känna sig hämmad (Lansbury, 2000). I en studie av Duggleby (2000b) talade deltagarna om meningen med livet och vad som var viktigt. Det viktigaste var att ha en bra relation med sina närmaste och få ingå i en kärleksfull familj som kunde ta hand om dem samt lyssnade, tröstade och hjälpte dem när det kändes svårt. Sådant fick dem att känna att någon brydde sig om dem vilket resulterade i att de mådde bättre. Dessa äldre med smärta kände att deras familj led ifall de led själva. De behövde också vara lugna för att komma överens med familjen och för att familjen skulle komma överens med dem. Vidare var det nödvändigt att ha hopp för att uthärda lidandet som smärtan gav. Några uttryckte det vara viktigt att känna en stark gudstro, att lita på Gud och tro att Gud är snäll och inte låter sina barn lida. De beskrev att hopp om ett liv efter döden hjälpte dem vid svåra stunder och att de inte visste vad de hade att förvänta sig men ändå fick känslan av trygghet i sin tro. I en studie av Duggleby (2000a) beskrev äldre människor sin cancersmärta som både ett fysiskt och psykiskt lidande. Här berättade personerna om sina känslor av trötthet och hjälplöshet som de kände på grund av sin smärta. Den fysiska smärtan var en långvarig värk och ömhet som aldrig försvann eller en akut smärta som var olidlig och kom plötsligt. Den psykiska smärtan beskrevs vara vetskapen om att de hela tiden blev svagare och sämre i sin sjukdom. Dessa äldre beskrev att de bättre klarade av den fysiska smärtan än den psykiska. Den psykiska smärtan fick dem att känna sig trötta, hjälplösa och beroende av andra. Det var också smärtsamt att veta att de bara hade en liten tid kvar att leva. I Dickson och Kim (2003) beskrev kvinnor med kronisk ledinflammation att de kände sig olyckliga och hjälplösa när de hade smärta. I en studie av Higgins et al. (2004) berättade en deltagare att när hon satt i dagrummet på sjukhuset och kände outhärdlig smärta så blev hon så less på allt eftersom hon inte visste vad hon skulle ta sig till. De fick henne att känna sig hjälplös, obekväm och olycklig. En kvinna berättade att hon kände sig trött, ledsen och hjälplös när hon vaknade på natten av smärta (Lansbury, 2000). The first step is a strong faith in God. Trust in Him to take care of you and help you through it (Duggleby, 2000b, s. 828). I don t ask that [God] take [the cancer] away, I ask that I don t suffer. I don t ask that He remove the cancer, I just ask the pain and I think He will (Duggleby, 2000b, s. 828).

16 I just can t get used to it. It is hard to accept. It is worse than the [physical] pain. I can tell you that, it is worse than [physical] pain I can endure [physical] pain more than I can endure being helpless Like I say, the things I ask for, I feel like they are not really unreasonable, should be expected. It is so hard to live with somebody (Duggleby, 2000a, s. 114). Jag förstår att min smärta är en del av åldrandet I denna kategori finns de äldres beskrivningar av smärtan som en del av åldrandet där de beskrev att de måste lära sig stå ut med smärtan eller acceptera den. De fick även detta uttryckt eller bekräftat av människor runt omkring dem. Yates et al. (1995) beskrev att många äldre underskattade sin smärta och ogärna visade den. De flesta trodde att smärta var vanligt förekommande och något att förvänta sig med stigande ålder. De äldre beskrev att de helt enkelt måste lära sig leva med smärta och uthärda den. De var tvungna att lära sig att stå ut med sin smärta. Att inte stå ut med smärtan kunde jämföras med att ge upp allting. En person förklarade detta med att ge upp var samma som att inte bry sig om något. Att om du ger upp bryr du dig inte om någonting, inte om du lever eller dör. Varje gång det känns så dåligt så vill du inte ha din medicin eller något annat och det känns som om du inte bryr dig om någonting. De äldre berättade att deras lidande påverkade deras närmaste omgivning. En av orsakerna till varför äldre människor måste stå ut med mer smärta förklarade deltagarna med att äldre ofta drabbas av svåra sjukdomar som exempelvis cancer som i sin tur leder till mer smärta. Detta kan de äldre inte göra något åt och de får ta det som en del av livet och stå ut enligt några personer i studien av Duggleby (2000b). En av deltagarna i undersökningen trodde att smärta var något gemensamt för äldre och något de hade att förvänta. Denna person menade att alla äldre människor mer eller mindre kände smärta om de blev tillfrågade. En man i studien berättade att han hela tiden kände smärta och att det inte fanns något att göra åt den. Smärtan var något han hade lärt sig leva med och även hade accepterat. Now I say to myself I m 87 years of age and I must expect that I m going to get a few more pains. I mean I ve been young all this time (Yates et al., 1995, s. 670). Well I m hurting all the time but as I have learnt to live with it now, I have to. As I am talking to you now my back is killing me. There s nothing I can do about it really...i would [tell others] to learn to live with it...i just take it as part of my life (Yates et al., 1995, s. 670).

17 I studien av Higgins et al. (2004) berättade de äldre människorna med kronisk smärta att de kände på sig att de aldrig skulle bli helt smärtfria. En man som intervjuades sade att han hade bröstsmärtor men att det inte fanns något att göra åt smärtan. Han hade haft dessa problem i flera år och kände att smärtan inte var så plågsam men att den hela tiden fanns där och att den var en del av åldrandet. I en studie av Lansbury (2000) sade deltagarna att de trodde att smärta var en del av åldrandet men att de fortfarande ville lära sig hur de skulle klara av den i vardagen. Kvinnor med kronisk ledinflammation berättade att de kämpade sig fram för att försöka bli av med sina smärtsymtom men utan resultat. Snart insåg de att det traditionella vårdsystemet inte hade så mycket att erbjuda. Ingen läkare kunde göra dem helt smärtfria. Istället lindrade de smärtan med egenvård och genom att tala med andra och dela erfarenheter. De insåg att de inte var ensamma med sin smärta och drog slutsatsen att smärtan var en del av åldrandet och inte bara symtom till kronisk ledinflammation (Dickson & Kim, 2003). I m having a bit of heart trouble today [chest pain]. There s nothing they can do with it. I ve had it for years. I try to do without tablets. I take that many. It s not really severe but it s enough to know it s just there (Higgins et al., 2004, s. 169). Diskussion Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva äldre människors upplevelser av smärta och smärtlindring. Litteraturstudien innehåller 11 vetenskapliga artiklar som analyserats med kvalitativ innehållsanalys på manifest nivå. Resultatet redovisas i följande sex kategorier: Äldres egna beskrivningar av smärta, jag är rädd men vill delta i min sjukdom och behandling, jag försöker lindra och avleda min smärta, andra förstår inte min situation, jag söker tröst och känner mig trött och hjälplös, jag förstår att min smärta är en del av åldrandet. I den första kategorin äldres egna beskrivningar av smärta berättade deltagarna om hur smärtan kändes och hur den påverkade deras kropp och dagliga liv. Smärta är en personlig och unik upplevelse vilket gör den svår att fastställa eller utreda för att kunna behandla den effektivt. Kedziera (2001) redogör för äldres smärta och olika smärtlindringsmetoder.

18 Enligt henne är det lämpligt att sjuksköterskan startar med att ta reda på hur patienten upplever smärtan i form av läge, intensitet, när den startar, varaktighet och variation samt på vilka sätt personen uttrycker smärta. Vidare bör sjuksköterskan ta reda på vilka metoder som lindrar smärtan, vilka faktorer som ökar smärtan samt konstatera vad smärtan ger upphov till för personen. För att ta reda på detta krävs god kommunikation mellan den som lider av smärta och vårdgivaren. Det är nödvändigt att använda smärtutredningsverktyg som passar den enskilda patienten och som möter hans eller hennes specifika behov. Läkare och sjuksköterskor har i studier visat sig undervärdera patienternas smärtfrekvens och smärtintensitet vad gäller smärtans förlopp och hur den kändes (Kedziera, 2001). Lindsey (1996) ser vikten av att sjuksköterskor bör närma sig problemen genom att fokusera på människors förmågor och möjligheter för att på det viset hjälpa dem till välbefinnande. Sjuksköterskan kan tillsammans med personen och närstående planera omvårdnaden utifrån personens egna individuella resurser. Lämpliga interventioner ska väljas som underlättar för personen. Möjlighet att träffa människor i samma situation för att få dela erfarenheter kan exempelvis ordnas genom att personer med samma sjukdom sammanförs i en patientgrupp för att samtala om sina upplevelser och få stöd av varandra. (McGrath, 2001). Deltagarna i en studie av Lindsey (1996) talade om vikten med relationer med andra och att de sökte nya bekantskaper, vidare om behovet av en god, ömsesidig vårdrelation och att de på olika sätt försökte hjälpa andra med kroniska besvär. De hade också nöje av livet och humor och glädje blev viktiga ingredienser för att känna hälsa i sjukdom. Genom att berätta om den egna smärtan för andra och utbyta erfarenheter kan man få utlopp för tankar och känslor och även bättre förstå sin situation vilket troligen lättar på bördan för personen som lider. I resultatets andra kategori jag är rädd men vill delta i min sjukdom och behandling berättade deltagarna att de inte ville oroa sin omgivning och därför fanns en rädsla att berätta om sina smärtor och sitt lidande. Michael (1996) säger att vuxna människor med en kronisk sjukdom upplever sig vara annorlunda än andra i sin omgivning. De tror ofta att omgivningen bara ser deras sjukdom och inte individen bakom sjukdomen. Enligt Kedziera (2001) berättar äldre människor mindre om sin smärta eftersom de är rädda för undersökningar, mediciner samt är rädda för att förlora sitt oberoende. Äldre oroar sig för opioidernas lugnande verkan och att de ska förändra deras mentala funktion. Sämre ekonomiska resurser gör dem oroade för att kunna bekosta bra smärtlindringsterapi. Många måste välja mellan att köpa mediciner eller mat.

19 Äldre personer är rädda för läkemedelsberoende och oroar sig för att tolerans ska uppträda, de vill inte ta mediciner för tidigt (Kedziera, 2001). Kedziera (2001) skriver att man behöver tycka om sig själv och ha självkänsla för att må bra. Med självförtroende blir det lättare att känna sig delaktig och fatta beslut och känslor av oro och hjälplöshet minskar. I en studie av Francke et al. (1996) konstateras att många av patienterna hade förutfattade meningar om smärtstillande läkemedel och att det fanns en rädsla för att bli beroende. Kedziera (2001) anför vidare i sin studie att det är viktigt för sjuksköterskan att stärka patientens självförtroende och arbeta för en bättre omvårdnad för äldre. Det är också viktigt för sköterskorna att dela med sig av sina kunskaper om sjukdomar och erkända behandlingsmetoder. Rhodes, McDaniel, Homan, Johnson och Madsen (2000) skriver att det är viktigt att ge information, kunskap och erfarenhet till människor med sjukdom och smärta och berätta för dem vad de har att förvänta sig vid olika behandlingar eller nya situationer. Att få hjälp av en sjuksköterska till ett självhjälpande förhållningssätt minskar stressen och rädslan och ökar livskvaliteten. Genom att leva med smärta och sjukdom får människor kunskap om symtomen. De får även information av läkare och annan vårdpersonal samt genom att läsa om sina sjukdomar. Med ökade kunskaper kan människor leva efter experternas råd och ändra sin livsstil. Då människor lär sig mera om sina sjukdomar och smärtproblem kan de finna en mening med livet och även hjälpa andra i samma situation (Michael, 1996). En viktig del i sjuksköterskans arbete är att stödja och hjälpa individen med det lidande och de förluster som kronisk sjukdom och smärta medför genom att lyssna och se den enskilda människan och hennes behov (Francke, Garssen, Abu-Saad & Grypdonck, 1996). Under kategori tre jag försöker lindra och avleda min smärta framgick att de vanligaste formerna att lindra smärta var genom läkemedel, vila och distraktion. Det fanns ett intresse av att lära sig mer om alternativa metoder såsom massage och avslappning. Kedziera (2001) säger att äldre ofta får god smärtlindring av smärtstillande läkemedel men att de är i riskzonen för att drabbas av deras negativa biverkningar. Det är viktigt att läkemedlen sätts samman för att passa den enskilda människan. Om denna har ihållande förvirring, yrsel eller andra problem med mental status så måste åtgärd till för att avhjälpa sådana vanliga biverkningar för äldre (Kedziera, 2001).

20 Detta åstadkoms främst genom att se över personens / patientens läkemedelsordinationer. För äldre människor är närmiljön av stor betydelse för att skapa lugn och harmoni och ge möjlighet till återhämtning (Kedziera, 2001). Det finns olika metoder för smärtlindring eller smärtkontroll och Kedziera (2001) definierar dessa i följande resonemang. De invasiva teknikerna för smärtkontroll innefattar interventioner med anestetika eller neurokirurgi som används för både akut och kronisk smärta samt postoperativ smärta. För kronisk smärta måste läkare och sjuksköterskor väga fördelarna gentemot riskena med komplikationer och biverkningar och speciellt för äldre måste man beakta om personen ifråga litar på den moderna tekniken. Ickeinvasiva tekniker för smärtkontroll inkluderar hudstimulering och olika mekaniska, fysioterapeutiska och kognitiva tekniker och många äldre i föreliggande studie prövade dessa eller andra sätt för att distrahera smärtan på egen hand. Liksom i vårt resultat anges många äldre föredra dessa metoder framför farmakologiska. Kognitiva metoder kan stärka förmågan att klara av smärtan så kallad coping och här ingår feedback, avslappning, hypnos, musik och fantasi. De ger inte bara lindring av smärtan utan också av den oro och stress som följer med smärtan (Kedziera, 2001). Coping kan inte ta bort smärta men kan hjälpa människan att acceptera, kämpa och uthärda mera eller hitta sätt att lindra smärtan (Ahlström & Hansson, 2000). I en studie av Melanson och Downe-Wamboldt (2003) berättade äldre människor med rheumatoid arthritis om sina känslor av stress och om sina coping-strategier. Metoderna var varierande men mest angavs att konfrontera sin sjukdom och dit hörde att vila, att ta de ordinerade läkemedlen men också träning, värme och kyla och torskleverolja. Övriga strategier handlade om distraktion med rökning eller TV-tittande, att uthärda, att hoppas och att be till Gud. Vidare att få stöd av andra, att lita på sig själv, att vara optimistisk och att göra roliga saker men även i enstaka fall kunde ilska eller gråt hjälpa. Detta överensstämmer således helt med det resultat som presenterats i föreliggande studie. Taktil massage har i en studie av Alexandersson, Dehlén, Johansson, Pettersson och Langius (2003) visat sig vara mycket effektiv för att skapa god kommunikation mellan sköterskan och patienten. Anledningen till att patienterna fick taktil massage angavs vid varje tillfälle och var oftast problem med välbefinnande, smärta, psykosocial status eller sömn. Patienterna upplevde massagen som i första hand skön, sömngivande och avslappnande och några angav att den gav smärtlindring.