Psykosocial arbetsmiljö Finns det samband med kön, ålder, stress och KASAM?

Transkript

1 Växjö, Kalmar Instutitionen för Pedagogik Psykologi och Idottsvetenskap Psykosocial arbetsmiljö Finns det samband med kön, ålder, stress och KASAM? Författare: Marie Doohan Emma Sundborg Handledare: Judit Krisztina Lindqvist Examinator: Yvonne Terjestam Termin/år: HT2010 Kurs: Arbetspsykologi

2 Abstract Previous research has shown that the psychosocial work environments is an important part of working life as individual affect and are affected by it. An important part is also experiencing comprehensibility, manageability and meaningfulness, which all belong to the concept SOC. The aim of this survey was to examine if various aspects of psychosocial work environment might be explained by Sense of Coherence (SOC), gender, age and stress. This study also examined whether there is a relationship between SOC and gender, age and stress. This survey is focused in both the public and private sectors work environment with n=140, distributed to 94 women and 46 men. To measure the psychosocial work environment Rubenowitz instrument for psychosocial work environment survey (PAK) was used. Antonovskys instrument for Sense of Coherence was used to measure SOC and the Perceived stress scale (PSS) was used to measure level of stress. The results show, among other findings, that men in the age category are least stressed and feel more in control of their work. High level of SOC makes individuals less stressed and contributes to better psychosocial work environment. Study results were discussed based on previous research. Keywords: Psychosocial work environment, SOC, gender, age, stress Sammanfattning Tidigare forskning har visat att den psykosociala arbetsmiljön är en viktig del av arbetslivet eftersom individer påverkar och påverkas av den. En betydande del är också upplevelse av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet som samtliga tillhör begreppet KASAM. Syftet med denna undersökning är att studera om olika aspekter kring psykosocial arbetsmiljö kan förklaras utifrån känsla av sammanhang (KASAM), kön, ålder och stress. Studien undersöker även samband mellan KASAM i kön, ålder samt stress. Undersökningen är fokuserad på både offentlig och privat sektor i arbetslivet n=140, fördelat på 94 kvinnor och 46 män. För att mäta den psykosociala arbetsmiljön används Rubenowitz instrument för psykosocial arbetsmiljökartläggning (PAK). Antonovskys instrument för känsla av sammanhang användes vid mätning av KASAM och The perceived stress scale (PSS) användes vid mätning av stress. Resultatet visar bland annat att män i åldersgruppen är minst stressad samt känner mest egenkontroll i sitt arbetsliv och hög KASAM gör individer mindre stressade samt bidrar till bättre psykosocial arbetsmiljö. Studiens resultat diskuterades utifrån tidigare forskning. Nyckelord: Psykosocial arbetsmiljö, KASAM, kön, ålder, stress 1

3 1. Inledning Den psykosociala arbetsmiljön är en viktig del av individers välbefinnande och hälsa, inte minst för att medarbetare tillsammans skapar och påverkar varandras arbetsmiljö men också hur vi förhåller oss till varandra i den (Gedin-Erixon, 1992). Arbeten med höga psykiska krav, lågt inflytande, bristande kontrollmöjligheter och skadlig social anda ökar ohälsan på arbetsplatsen samtidigt som arbeten med höga krav och höga kontrollmöjligheter ger produktiva anställda. Stress minskar för individer som har kunskap i sina arbetsuppgifter och får klara direktiv kring dessa. Det är viktigt att underhålla den psykosociala arbetsmiljön eftersom den påverkar individen och individen påverkar den psykosociala arbetsmiljön (Arbetslivsinstitutet, 2000). Denna studie vill undersöka om psykosocial arbetsmiljö har samband med kön, ålder, stress och KASAM. Det bör belysas att detta är ett relativt outforskat område vilket gör att tidigare forskning är begränsad samt att denna undersökning till mestadels tillämpat litteratur som stöd för forskning. Det skall dock belysas att denna begränsning skall ses som intresseveckande och nyskapande. 1.1 Psykosocial arbetsmiljö Psykosocial arbetsmiljö kan enligt Gedin-Erixon (1992) beskrivas som arbetslust eller arbetsglädje, där mänskliga relationer, organisationen och arbetets innehåll samverkar. Egenskaper för att en människa ska kunna uppnå arbetsglädje är att individen upplever sitt arbete som meningsfullt, känner att dess arbetssituation är under kontroll samtidigt som denne upplever en gemensamhet med sina arbetskamrater och chefer. Företagen kan lägga ner stora ekonomiska resurser på den fysiska miljön, men om arbetstagarna inte trivs på arbetsplatsen kommer exempelvis effektiviteten påverkas, arbetstagare slutar sin anställning och sjukfrånvaron riskerar att öka. Zanderin (2005) påpekar liknande faktorer, att arbetstagare presterar i längden sämre, byter arbete eller slutar oftare om de vantrivs eller känner sig utnyttjade på sin arbetsplats. Psykosocial arbetsmiljö enligt Zanderin är individers uppfattning, reaktion och upplevelse av de fysiska omständigheterna som påverkar oss. Likaså påverkas vi av människor runt omkring oss på arbetsplatsen som är en viktig del av den psykosociala arbetsmiljön. Lennéer-Axelson och Thylefors (2005) förklarar psykosocial arbetsmiljö som en interaktion mellan arbetsmiljö och individ. En undersökning framlagd av Arbetslivsinstitutet (2000) visar att arbeten med höga psykiska krav, lågt inflytande, bristande kontrollmöjligheter samt en osund social stämning ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom med cirka 40 procent. Samtidigt visar undersökningen att de arbeten med höga krav och höga kontrollmöjligheter är företagen som har de mest produktiva anställda. Därtill minskar stress för individer som har kunskap och får direktiv kring sina arbetsuppgifter. Trots att många människor upplever sitt arbete som krävande, med för höga eller för låga krav i relation till sin förmåga, hög arbetsbelastning, påfrestande, bundet och stressigt har undersökningen gjord av Arbetsmiljöverket (2009) visat att 74 procent kvinnor och 68 procent män känner att deras arbete är meningsfullt. 2

4 Enligt Zandelin (2005) kom tidig forskning kring arbetsmiljön enbart att innefatta den yttre arbetssituationen såsom arbetstider, arbetsmängd, temperatur i lokalerna, ventilation, belysning, ljud och att utrustningar var ergonomiskt riktiga. Detta trodde man skulle påverka hur arbetstagarna arbetade och trivdes på sitt arbete, man beaktade inte individen själv. Ett känt experiment på yttre arbetssituationer som belyste innebörden av att skilja på personlig och faktisk arbetsmiljö var Hawthornestudierna som gjordes under 1920-talet. Studien genomförde olika experiment med belysning samt arbetstider, men inget av detta påverkade produktiviteten hos arbetarna. Det visade sig vara uppmärksamhet som gjorde att arbetstagarna arbetade bättre. Detta medförde insikten om att människan påverkas av förväntningar, feedback, uppmärksamhet och andra sociala faktorer som vidare haft betydelse i den psykosociala arbetsmiljöforskningen (Zanderin, 2005). Det var först på 1970-talet som Lennerlöf (1991) menar att arbetsmiljöforskningen inriktade sig på människors psykiska hälsa, utveckling och välbefinnande i relation till arbetet och arbetsplatsen. Gedin-Erixon (1992) och Rubenowitz (2004) förklarar att tillsammans med en bra fysisk arbetsmiljö krävs det att fem kriterier är uppfyllda: egenkontroll, positiv arbetsledningsklimat, arbetsstimulans, bra arbetsgemenskap och en arbetsledning som är optimal. Egenkontroll i arbetet: Innebär att individen själv har möjlighet att bestämma takten och hur de utför sitt eget arbete. Får man inte möjlighet till detta påverkas motivationen, välbefinnandet och kan leda till ökade psykosomatiska sjukdomar. Detta innebär emotionella förhållanden som till exempel hopplöshet som vidare kan leda till fysiska symptom som huvudvärk samt magsmärtor (Gedin-Erixon, 1992; Rubenowitz, 2004). Positiv arbetsledningsklimat: Den psykosociala arbetsmiljön formas ofta genom arbetsledningens riktlinjer, intresset i personalens vidareutveckling och tillgång till resurser. Det gäller att arbetstagare har ett bra samarbete med sina arbetsledare och tvärt om. Lyckas organisationerna med detta ökar trivseln bland medarbetarna och medarbetarna kommer med säkerhet att utföra sitt arbete bättre (Gedin-Erixon, 1992; Rubenowitz, 2004). Arbetsstimulans: Det är viktigt att ha någon form av utmaning i sitt arbete som leder till att människor känner stimulans i arbetet och känner att de kan utvecklas. Upplever medarbetarna att de får använda den kompetens de besitter, samtidigt som de ges möjlighet att utveckla sin kompetens höjs även självkänslan (Gedin-Erixon, 1992; Rubenowitz, 2004). Har individer arbetsuppgifter som är ensidiga, enformiga och hämmade leder detta till att arbetet upplevs som utmattande både mentalt och kroppsligt (Arbetsmiljöverket, 2005). Bra arbetsgemenskap: Det gäller relationen med chefer, arbetsledare och sina närmsta arbetskamrater. Att ha bra arbetsgemenskap ökar individers arbetsstillfredställelse och trivsel på arbetsplatsen (Gedin-Erixon, 1992; Rubenowitz, 2004). Är samarbetet mellan kollegor och chefer bra underlättar detta kraven som ställs i arbetet samtidigt som sammanhållningen främjas (Arbetsmiljöverket, 2005). 3

5 En arbetsbelastning som är optimal: Innebär utmaningar i arbetet som är hanterbara vilket innefattar krav som varken är för höga eller för låg samt att de ska vara fysiskt och psykiskt genomförbara (Gedin-Erixon, 1992; Rubenowitz, 2004) Psykosocialarbetsmiljö och kön En undersökning gjord av Arbetsmiljöverket (2009) visar att 56 procent av kvinnor och 46 procent av män i yrkeslivet anser att deras arbetsbelastning är hög. Angående prioriteringar av arbetsuppgifter upplever 36 procent av respektive kön att de inte får tydliga besked från sin arbetsledning om detta, direktiv underlättar ofta arbetssituationen. Undersökningar visar att kvinnor och män upplever egenkontroll, socialt stöd och arbetskrav olika. Statistiska centralbyrån visar att större andel män upplever hög grad av egenkontroll medan flest kvinnor upplever sig ha låg egenkontroll i sitt arbete. Kvinnor upplever däremot ett större socialt stöd på jobbet än vad män gör, men det upplever sig även ha lägre arbetskrav än män. Höga arbetskrav innefattar bland annat ständig koncentration och uppmärksamhet samt för hög (Hanson & Orban, 2002) Psykosocialarbetsmiljö och ålder Den tidigare nämnda undersökningen av Arbetsmiljöverket (2009) visar att individer under 30 år i högre grad har ett kroppsligt påfrestande arbete än övriga ålderskategorier. Individer under 30 år upplever sitt arbete som hämmat och bundet där de inte får delta i beslut om arbetsupplägget vilket medför en ökad känsla av meningslöshet. Dock får både kvinnor och män i denna ålderskategori mer stöd och uppmuntran från chefer och arbetskamrater än medarbetare över 30 år. Män och kvinnor i ålderskategorin år uppger svårigheter att genomföra sina arbetsuppgifter och 11 procent kvinnor respektive 9 procent män tror sig inte orka arbeta till pensionsålder. Sluiter (2006) menar att äldres förmåga generellt överbelastas lättare av arbeten med höga krav än vad yngre gör. I längden kan allt för höga krav i arbetet leda till ökade konsekvenser för de äldres hälsa och därför bör äldres förmåga undersökas och bli mer uppgiftsrelaterade Psykosocial arbetsmiljö och stress En undersökning som redovisas av Rubenowitz (2004) visar att psykiskt påfrestande situationer i arbetslivet och begränsade möjligheter att hantera situationerna kan leda till olika stressreaktioner. Enligt Zanderin (2005) och Lennerlöf (1991) uppstår stress när kraven på individen är större än individens förmåga att klara olika företeelser på arbetsplatsen. Otydliga krav kan leda till ökad stress för de individer som har extremt höga krav på sig själva eftersom de vill utföra sitt arbete felfritt. Stressen kan minska desto mer kontroll individen känner sig ha över olika situationer. Kopplingen mellan krav och kontroll kan styrkas av en studie gjord av Rau, Morling och Rösler (2010) som visar ett samband mellan höga krav i arbetet och depression. Forskarna menar att objektiva krav men ingen kontroll slutligen kan leda till depression, likaså kan individens höga krav på sig själva delvis förklara relationen mellan objektiva krav och depression. Stress kan enligt Gedin-Erixon (1992) uppstå på grund av 4

6 problem i privatlivet, vantrivsel på arbetet, under eller överstimulans samt genom sociala förändringar. Lennerlöf (1991) menar att socialt stöd från bland annat arbetskamrater kan motverka delar av den stress som kan uppkomma på grund av ens arbetsuppgifter. Även Hanson och Orban (2002) poängterar att socialt stöd fungerar som ett skydd när individer upplever obalans mellan egenkontroll och arbetskrav. Författarna menar att personer med högpresterande arbeten möjligen klarar av dessa på grund av sitt sociala stöd då de kan kompensera för obalansen som annars sker mellan höga arbetskrav och låg egenkontroll. En studie av Andrea, Bultmann, Van Amelsvoort och Kant (2009) visar att negativa sociala egenskaper i arbetet predicerar uppkomsten av ångest och depression hos den arbetande befolkningen. Dessutom är lågt socialt stöd en av de främsta förklaringarna till ångestkänslor. Gedin-Erixon (1992) menar att alla krav vi utsätts för reagerar kroppen på, med antingen positiv eller negativ stress, därför är det vanligt att stress uppkommer beroende på hur den psykosociala arbetsmiljön är utformad. Positiv stress innebär att individen rustas för en arbetsuppgift som leder till stimulans samtidigt som den upplever sig ha tillräcklig kompetens. Det kan exempelvis handla om en intressant men komplicerad arbetsuppgift. Westergren och Englund (2006) menar att positiv stress uppstår när det finns balans mellan individens egna tillgångar till att möta olika krav och kraven som ställs. Den negativa stressen uppstår ofta när man är under tidspress och känner brist på egenkontroll. Även om man skiljer på positiv och negativ stress så vill Westergren och Englund påpeka att båda dessa former av stress påverkar kroppen negativt i längden om man inte får en möjlighet att återhämta sig vid slutet av dagen KASAM - Känsla av sammanhang Antonovsky (2005) utvecklade instrumentet KASAM genom en pilotstudie där han djupintervjuade 51 personer som genomgått trauma i sitt liv. Genom att analysera studien kunde Antonovsky identifiera tre genomgående teman som han senare ansåg vara tre huvudkomponenter i KASAM; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Människor med höga poäng på dessa huvudkomponenter har hög känsla av sammanhang i jämförelse med de med låga poäng som har låg känsla av sammanhang. Rydén och Stenström (2008) förklarar att någon med höga poäng i KASAM kan förklaras som någon med bra självkännedom. Westlund och Sjöberg (2008) påpekar att låga respektive höga poäng i samtliga komponenter ger en stabil känsla av sammanhang, medan det som kan ses som intressant är då värdena i komponenterna varierar och ger en mer nyanserad bild av personens KASAM. Begriplighet (Jag vet) menar Antonovsky (2005) utgår från hur människor urskiljer yttre och inre stimuli. Meningen är att man ska ha en klar struktur på de stimuli man får i situationer och inte se stimuli som oförklarliga eller slumpmässiga. Även stimuli som är svåra att ta in, exempelvis en närståendes död, ska vara begripliga. En person med hög begriplighetspoäng inom känsla av sammanhang ser uppgifter som mer förutsägbara och hinder, i exempelvis arbetslivet känns inte lika påtagliga utan som hanterbara. Westlund och Sjöberg (2008) påpekar att nyckelordet begriplighet syftar till att inte bara förstå sig själv utan även sin tillvaro och omgivning. 5

7 Hanterbarhet (Jag kan) menar Antonovsky (2005) handlar om hur individer klarar av att hantera problem utan att känna sig som ett offer. Vid hög grad av hanterbarhet har man tillräckligt med resurser för att hantera de krav som ställs på exempelvis en arbetsuppgift. Meningen med hanterbarhet enligt Westlund och Sjöberg (2008) är att kunna ta användning av sina egna och andras resurser för att lösa de problem som uppstår. Meningsfullhet (Jag vill) är den komponenten som knyter de tidigare två komponenterna samman. Antonovsky (2005) menar att meningsfullhet är den mest betydande beståndsdelen i sammanhanget då denne står för motivationen. Antonovsky menar att om man ser uppgifter som en utmaning som är värd att satsa engagemang och energi på blir uppgiften mer motiverande att utföra. Ett samspel mellan alla tre komponenter i KASAM belyser Westlund och Sjöberg (2008) som det viktigaste vid problemhantering. En person som finner en klar struktur i vad den ska utföra, ser att denne är kapabel att genomföra detta och slutligen har motivationen till att slutföra uppgiften är framgångsrik i sin problemhantering. Antonovsky (2005) uttrycker även detta i form av jag vet, jag kan och jag vill. MacSherry och Holms (1994) påpekar att de med hög grad av KASAM lättare löser problem än de med låga poäng. Westlund och Sjöberg (2008) förklarar att en person med stark KASAM har fler verktyg för att välja en lämplig strategi för olika uppgifter då denne är mer flexibel och har en bredare syn på eventuella problem. Personer som i jämförelse har svag KASAM kan verka mer oengagerade och bemästrar inte strategier på samma sätt som de med höga poäng utan använder sig mer av känslomässiga aspekter i bemötande av problem KASAM och kön. Studier av Carmel, Anson, Levenson, Bonneh och Maoz (1991) och Lindmark, Stenström, Wärnberg och Hugoson (2010) visar att kvinnor och män påverkas olika av stressorer och löser därför problem på olika sätt. Antonovsky (2005) menar att kulturen man lever i, såsom social klass, livserfarenheter, yrke och motståndsresurser, har inverkan på vilka resurser man som individ har för att möta de olika stressorena i livet. Studier i KASAM har visat att det finns en skillnad mellan män och kvinnor vad gäller KASAM. En studie av Buddeberg, Fisher, Klaghofer, Schnyder (2001) visar att män har signifikant högre medelvärde i KASAM än kvinnor. Larsson och Kallenberg (1996) påvisar även detta resultat. En intressant iakttagelse av Starrin, Jönsson, Rantakeisu (2001) visar dock att kvinnor har högre medelvärde i KASAM under arbetslöshet i jämförelse med män KASAM och ålder. KASAM utformas utifrån upplevelser, prövningar, beslutstagande, sociala och kulturella strukturer redan i barndomen och fortsätter att formas upp i vuxen ålder där den blir mer stabil (Antonovsky, 2005). Ratner och Wolff (1999) visar att traumatiska händelser i ung ålder har mer inverkan på en individs KASAM än händelser i vuxen ålder. Det kan vara svårt att förändra KASAM då den väl har stabiliserats i vuxen ålder men Rydén och Stenström (2008) belyser att exempelvis terapi kan förstärka någons känsla av sammanhang och krissituationer 6

8 kan försvaga någons KASAM. Lindmark et al. (2010) visar att KASAM stiger med ålder, att individer under 20 år har signifikant lägre KASAM än dem över 20 år KASAM och stress. Rydén och Stenström (2008) belyser att den som har hög känsla av sammanhang har större tolerans mot stressfaktorer. Personer med hög grad av KASAM ser inte situationer som lika påfrestande som någon med låg känsla av sammanhang, de ser situationerna mer som utmaningar och kan därför bearbeta situationen på ett mer salutogent sätt. Personer med hög KASAM kan använda sig av sina resurser så som kunskaper och erfarenheter för att bemöta problem utan att känna sig negativt stressade. MacSherry och Holms (1994) studie visar att de med låga poäng på KASAM skalan hade lättare att bli stressade och störda av situationer än de med höga poäng. Söderberg, Lundman och Norbergs (1997) studie riktad mot kvinnor visar att kvinnor med högre KASAM mår bättre än de med låg. De drar slutsatsen att de med låg KASAM kan behöva mer socialt stöd än dem med hög KASAM. De anser att ett stadigare socialt stöd kan upplevas som ett hjälpmedel i hantering av stressfyllda situationer. 2.0 Syfte Syftet med denna undersökning är att studera om olika aspekter kring psykosocial arbetsmiljö kan förklaras utifrån känsla av sammanhang (KASAM), kön, ålder och stress. Studien undersöker även samband mellan KASAM, kön, ålder samt stress. Forskning kring samband i psykosocial arbetsmiljö och KASAM är begränsad vilket gör området ännu mer av intresse. Vårt antagande är att individers känsla av sammanhang, kön, ålder samt stress påverkar hur individer trivs, känner kontroll över sina arbetsuppgifter, ger och själva upplever socialt stöd på arbetsplatsen. Vid undersökning av den psykosociala arbetsmiljön har vi valt att fokusera på fem huvudfaktorer som berör egenkontroll, arbetsledningsklimat, arbetsstimulans, arbetsgemenskap och arbetsbelastning. Vad gäller KASAM och stress har vi valt att lägga fokus kring individers arbetsplatser istället för att exempelvis rikta in oss på individers privatliv. H1) Egenkontroll har samband med KASAM, kön, ålder och stress H2) Arbetsledningsklimat har samband med KASAM, kön, ålder och stress H3) Arbetsstimulans har samband med KASAM, kön, ålder och stress H4) Arbetsgemenskap har samband med KASAM, kön, ålder och stress H5) Optimal arbetsbelastning har samband med KASAM, kön, ålder och stress H6) Det finns samband mellan KASAM, kön, ålder och stress 7

9 3.0 Metod 3.1 Deltagare Deltagare är människor i arbetslivet från olika företag inom både offentlig och privat sektor n=140 där stickprovet fördelade sig på 94 kvinnor och 46 män. Urvalet gjordes utifrån ett bekvämlighetsurval med hänsyn till kontakt med våra kontaktpersoner för respektive avdelning. De ålderskategorier som förekommer är (62 individer), (62 individer) samt >61 (16 individer). 3.2 Instrument Psykosocial arbetsmiljökartläggning (PAK, Rubenowitz, 2004) För att mäta psykosocial arbetsmiljö har vi använt oss av PAK som består av fem huvudrubriker; egenkontroll, arbetsledningsklimat, arbetsstimulans, arbetsgemenskap, arbetsbelastning. Under respektive huvudrubrik finns fem frågor kring varje del med fem olika svarsalternativ, totalt innefattar formuläret 25 frågor. Operationaliseringen av frågorna är utformade genom en Likert-skala. Detta innebär att det första svarsalternativet (det mest positiva) ger fem skalpoäng, det andra svarsalternativet (relativt positivt) ger fyra poäng, det tredje svarsalternativet (neutralt) ger tre poäng, det fjärde svarsalternativet (relativt negativt) ger två poäng och sista svarsalternativet (mycket negativt) ger ett poäng. Rubenowitz belyser att man mäter respektive huvudfaktor för sig vilket innebär att individer kan få max 25 poäng och minst fem poäng för respektive huvudfaktor, exempelvis för egenkontroll i arbetet. Det är deltagarnas medelvärde från varje beståndsdel som redovisas i resultatet. Enligt Rubenowitz är positiva medelvärden allt över 20 poäng, kring 15 poäng är godtagbara medelvärde men ligger medelvärdet för någon av huvudfaktorerna under tio poäng bör det granskas noga. Av tidigare forskning som redovisas av Rubenowitz har de visat sig att arbetsplatser med låga värden oftast har anställda som får ökade psykosomatiska problem, är korttidsfrånvarande och generellt en högre personalomsättning. Psykosocial arbetsmiljökartläggning (PAK) är ett validt och reliabelt instrument vid mätning kring aspekter av den psykosociala arbetsmiljön. Formuläret är prövat vad gäller reproducerbarhet, användbarhet och tillförlitlighet (Rubenowitz, 2004). Eftersom PAK instrumentet mäter huvudfaktorerna separat innebär det att vi får ett Cronbachs alpha för respektive faktor. Egenkontroll i arbetet (alpha=0,65), Positiv arbetsledningsklimat (alpha=0,84), Arbetsstimulans (alpha=0,85), Bra arbetsgemenskap (alpha=0,82), En arbetsbelastning som är optimal (alpha=0,83) (Johansson, 1992) Känsla av sammanhang (KASAM, Antonovsky, 2005) KASAM instrumentet utgår i grunden från Guttmans fasett-design som består av bestämda formuleringar kring varje fråga. Antonovsky väljer dock att kombinera litteraturledda frågor och egna utkast för att kunna variera och strukturera nya frågor. Instrumentet består av 29 frågor men finns även som ett reviderat frågeformulär bestående av 13 frågor; fyra frågor om 8

10 meningsfullhet, fem frågor om begriplighet och fyra frågor om hanterbarhet. I denna undersökning används det reviderade instrumentet. Frågorna besvaras på en skala med sju nivåer, dessa är både positivt och negativt riktade. Maxpoäng för KASAMs skala är totalt 91 och minimumpoängen är 13. Antonovsky (2005) påpekar att instrumentet har ett utmärkande högt Cronbachs alpha (från 0,84-0,93) i samtliga studier vilket i hans mening bevisar instrumentets reliabilitet samt en rimlig grad av intern konsistens. Rydén och Stenström (2008) belyser att instrumentet är testretest reliabelt samt att det har hög grad av intern konsistens The percieved stress scale (PSS, Eskin & Parr, 1996) För att mäta stress användes den svenska versionen av PSS som är ett väletablerad empiriskt instrument och testad för validitet och reliabilitet. PSS består av 14 items som mäter i vilken grad individer den senaste månaden upplevt stress kring situationer i sitt arbetsliv. Eftersom en del items i PSS var positivt riktade och andra negativt riktade formulerades positiva items om till negativa items för att underlätta senare uträckning. Varje påstående består av en femgradig skala (0=aldrig, 4= mycket ofta) där maxpoängen är 56 och minimum poäng är 0. Desto högre poäng en deltagare får innebär högre upplevd grad av stress. Den interna homogeniteten, Cronbachs alpha, ligger på 0,82 och splithalf reliabiliteten, Guttmans splithalf koefficient, ligger vid ett värde på 0,83 som väl överrensstämmer med den ursprungliga engelska versionen (Eskin & Parr, 1996). 3.3 Procedur Kontakt togs med företag i Sverige inom både privat och offentlig sektor för medverkan i studien. Enkätens tre delar utformades och sammansattes först i ett Word-dokument för att sedan transformeras till en elektronisk enkät i Google-documents för att lättare nå medarbetare på respektive företag. Den elektroniska enkäten skickades först till kontaktpersoner i respektive företag som skickade enkäten vidare till övriga medarbetare. I e- postmeddelandet stod en kort beskrivning om vilka som utfärdat studien, syfte, tid för genomförande, information och förklaring kring den webbadresserade länken till enkäten. När väl deltagarna klickat på länken till enkäten visades ett försättsblad med mer utförlig information om frivillighet, anonymitet, syfte, författarpresentation samt instruktioner kring genomförande av enkäten. När deltagarna genomfört enkäten skickades denna vidare till ett privat dokument som enbart författarna hade tillgång (detta tydliggjordes i det inledande e- postmeddelandet till samtliga deltagare). När samtliga enkäter kommit in i det konfidentiella dokumentet transfererades samtliga formulär till data programmet Statistical Package for the Social Science (SPSS) för resultat och analysbearbetning. 9

11 3.4 Dataanalys För dataanalysen fördelades ålder i fyra kategorier (<20, 21-40, 41-60, >60) för att få tillräcklig och jämförbar spridning av ålder jämfört med tidigare teorier. Eftersom samtliga huvudfaktorer för psykosocial arbetsmiljö, KASAM och stress var skeva transformerades dessa enligt Brace, Kemp och Snelgar (2009) för att kunna göra statistiska prövningar. Rådata användes vid medelvärdes uträckningar samt itemanalys. Genom itemanalys kontrollerades den interna homogeniteten som var till belåtenhet (Brace, Kemp & Snelgar, 2009). För studiens variabler kalkylerades medelvärden och standradavvikelser, för skalorna av PAK och KASAM kalkylerades reliabilitetsanalyser, Cronbach s alpha och mean interitem correlations (Pallant, 2005). När det gäller undersökning av våra hypoteser genomfördes fem multipla regressionsanalyser (MRAs) med olika dimensioner av psykosocial arbetsmiljö där de fem faktorerna av psykosocial arbetsmiljö betraktades som beroende variabel. Till dessa fem första hypoteser (egenkontroll, arbetsledningsklimat, arbetsstimulans, arbetsgemenskap och arbetsbelastning) använde vi oss av MRAs enter/standardmodell, (Pallant, 2005). Prediktorvariablerna var KASAM, kön, ålder och stress. För att undersöka hypotes sex gjordes en Pearson korrelation mellan KASAM, kön, ålder och stress (Brace, Kemp & Snelgar, 2009). Eftersom KASAM och stress visade en tidigare skevhet användes de transformerade variablerna. Vid undersökning av spridningsdiagrammen visar ingen av prediktorerna några framträdande avvikelser från normalvärdena. Outliers undersöktes genom Mahalanobis och Cooks metod, samtliga värden föll inom gränsvärdena (18,47 och >1). Korrelationen mellan samtliga prediktorer visade sig finnas inom gränsen för varians genom multicollinearity test samt variance inflation factor (VIF), (Pallant, 2005). Enligt Brace, Kemp och Snelgar (2009) kan bortfall ersättas med medelvärdet för respektive fråga vilket gjordes för det fåtal bortfall som påträffats. 4.0 Resultat Tabell 1: Översikt över samtliga variablers medelvärde, standardavvikelse, Cronbach alpha och mean item correlation. M SD Cronbach Alpha m item corr. KASAM 66,12 9,72 0,85 0,32 Egenkontroll 17,90 3,82 0,75 0,39 Arbetslednings- 19,41 3,65 0,82 0,50 klimat 10

12 Arbetsstimulans 20,35 3,27 0,87 0,57 Arbetsgemenskap 18,95 3,33 0,77 0,40 Arbetsbelsatning 15,92 3,18 0,72 0,34 Stress 21,52 11,34 0,93 0,49 Genom granskning av korrelationstabellen (se tabell 2) ser vi att stress korrelerar någorlunda starkt negativt med KASAM, Egenkontroll, arbetsledningsklimat och arbetsbelastning. Vi kan även se att KASAM korrelerar högt med arbetsledningsklimat, arbetsstimulans och arbetsgemenskap. Tabell 2: Korrelationer mellan beroende och oberoende variabler i denna studie: kön, ålder, stress, KASAM och de fem undersökta dimensionerna av psykosocial arbetsmiljö (egenkontroll, arbetsledningsklimat, arbetsstimulans, arbetsgemenskap och arbetsbelastning). Kön Ålder Stress KASAM PAK 1 PAK 2 PAK3 PAK4 PAK5 Kön Ålder 0,11 Stress -0,11-0,23 KASAM 0,14 0,14-0,59** PAK1 0,24-0,04-0,41** 0,32* PAK 2 0,16 0,14-0,49** 0,50** 0,36* PAK 3 0,00 0,00-0,29* 0,52** 0,30* 0,40* PAK 4 0,15 0,04-0,32* 0,44* 0,14 0,41* 0,34* PAK 5 0,13 0,12-0,61** 0,39* 0,49* 0,32* 0,17 0,28 PAK1: Egenkontroll, PAK2: Arbetsledningsklimat, PAK 3: Arbetsstimulans, PAK 4: Arbetsgemenskap, PAK5: Arbetsbelastning; Korrelationsstyrka: *Mellan, **Stark 11

13 4.1 Hypotes 1: Egenkontroll kan förklaras utifrån KASAM, kön, ålder och stress. Egenkontroll visade signifikans samt ett F-värde på 11,00. I modellen förklaras att 22,4 % (Adjusted R Square=0,224) av variationen i egenkontroll förklaras av variansen i prediktorerna där stress utgjorde den största andelen med 8,8%. Stress påverkar egenkontroll starkast med ett betavärde på -0,37. Sambandet mellan egenkontroll och stress är enligt B- värdet negativt. Det negativa sambandet innebär att ju mer egenkontroll individer har desto mindre stressad känner man sig. De prediktorer som visar ett signifikant samband till egenkontroll är kön, ålder och stress. Genom granskning av stapeldiagram syns ett samband mellan egenkontroll och kön där män har den högsta känslan av egenkontroll medan sambandet egenkontroll och ålder visade att åldersgruppen har starkast egenkontroll. Tabell 3: Redovisning av standardiserat (β) och ostandardiserat (B) regressionskoefficienterna, standard error och signifikansvärde gällande egenkontroll i relation till KASAM, kön, ålder och stress. β B SE B p KASAM 0,09 0,09 0,09 0,33 Kön 0,21 18,1 6,50 0,00 Ålder -0,17-10,4 4,63 0,02 Stress -0,38-0,37 0,09 0, Hypotes 2: Arbetsledningsklimat kan förklaras utifrån KASAM, kön, ålder och stress Arbetsledningsklimat visar signifikans samt ett F-värde på 15,67. Modellen förklarar att 29,7 % (Adjusted R Square=0,297) av variationen i arbetsledningsklimat förklaras av variansen i prediktorerna där KASAM utgjorde största andelen med 6,5%. KASAM påverkar arbetsledningsklimat starkast med ett Beta värde på 0,32, dock visar även stress ett signifikant samband på arbetsledningsklimat med Beta -0,29. Relationen mellan arbetsledningsklimat och KASAM är positiv vilket innebär att ju högre KASAM man har desto bättre upplever man sitt arbetsledningsklimat. Sambandet mellan arbetsledningsklimat och stress är negativ vilket innebär att ju mindre stressad man är desto bättre upplever man sitt arbetsledningsklimat. 12

14 Tabell 4: Redovisning av standardiserat (β) och ostandardiserat (B) regressionskoefficienterna, standard error och signifikansvärde gällande arbetsledningsklimat i relation till KASAM, kön, ålder och stress. β B SE B p KASAM 0,32 0,32 0,08 0,00 Kön 0,08 6,72 6,19 0,28 Ålder 0,02 1,17 4,41 0,79 Stress -0,29-0,29 0,09 0, Hypotes 3: Stimulans från själva arbetet kan förklaras utifrån KASAM, kön, ålder och stress Arbetsstimulans visade signifikans samt ett F värde på 13,64. Modellen förklarar att 26,7 % (Adjusted R Square=0,267) av variationen i stimulans från arbetet förklaras av variansen i prediktorern adär KASAM utgjorde största andelen med 19,6%. KASAM påverkar arbetsstimulans starkast med Betavärde på 0,55, KASAM är även det enda signifikanta prediktorn. B-värdet visar ett positivt samband vilket betyder att ju högre KASAM man har desto mer stimulerad känner man sig i sitt arbete. Tabell 5: Redovisning av standardiserat (β) och ostandardiserat (B) regressionskoefficienterna, standard error och signifikansvärde gällande arbetsstimulans i relation till KASAM, kön, ålder och stress. β B SE B p KASAM 0,55 0,55 0,09 0,00 Kön -0,06-5,63 6,30 0,37 Ålder -0,06-3,93 4,49 0,38 Stress 0,01 0,01 0,09 0,88 13

15 4.4 Hypotes 4: Arbetsgemenskap kan förklaras utifrån KASAM, kön, ålder och stress Arbetsgemenskap visade signifikans samt ett F-värde på 9,22. Modellen visar att 19,1 % (Adjusted R Square=0,191) av variationen i arbetsgemenskap förklaras av variansen i prediktorerna där KASAM utgjorde störst andel med 9,4%. KASAM påverkar arbetsgemenskap starkast med Betavärde på 0,38 samt är den enda prediktorn som visar ett signifikant samband i förhållande till arbetsgemenskap. Det positiva B-värdet betyder att ju högre KASAM man har på arbetsplatsen desto större känsla av arbetsgemenskap har man. Tabell 6: Redovisning av standardiserat (β) och ostandardiserat (B) regressionskoefficienterna, standard error och signifikansvärde gällande arbetsgemenskap i relation till KASAM, kön, ålder och stress. β B SE B p KASAM 0,38 0,38 0,09 0,00 Kön 0,09 8,19 6,62 0,22 Ålder -0,04-2,43 4,71 0,60 Stress -0,09-0,09 0,09 0, Hypotes 5: Arbetsbelastning kan förklaras utifrån KASAM, kön, ålder och stress Modellen arbetsbelastning visar signifikans samt ett F-värde på 20,50. Enligt Adjusted R square förklaras att 36 % (Adjusted R Square=0,360) av variationen i arbetsbelastning av variansen i prediktorerna där stress utgjorde störst andel med 21%. Stress påverkar arbetsbelastning starkast med ett Betavärde på -0,58 samt är den enda prediktorn som visar ett signifikant samband i förhållande till arbetsgemenskap. Det negativa B-värdet betyder att ju mer stressad man är desto sämre upplever man sig kunna hantera sin arbetsbelastning 14

16 Tabell 7: Redovisning av standardiserat (β) och ostandardiserat (B) regressionskoefficienterna, standard error och signifikansvärde gällande arbetsbelastning i relation till KASAM, kön, ålder och stress. β B SE B p KASAM 0,04 0,04 0,08 0,60 Kön 0,06 5,31 5,89 0,64 Ålder -0,30-1,59 4,20 0,70 Stress -0,58-0,58 0,08 0, Hypotes 6: Det finns samband mellan KASAM och kön, ålder och stress Sambandet mellan KASAM och stress är signifikant p=0,00, korrelationen är negativ (r=- 0,59) (se tabell 2) vilket innebär att ju högre grad av KASAM man har desto mindre stressad känner man sig. Resultatet visar tendenser till signifikans mellan både kön och ålder. 5.0 Diskussion Syftet med undersökningen var att studera om olika aspekter kring psykosocial arbetsmiljö kan förklaras utifrån känsla av sammanhang (KASAM), kön, ålder och stress. Studien undersöker även samband mellan KASAM kön, ålder samt stress. Resultatet av studien visade flera signifikanta samband mellan de olika kriterievariablerna och prediktorena. Vi ser samband mellan psykosocial arbetsmiljö och KASAM som intressant då studier kring dessa, enligt vår kännedom, i större utsträckning inte har undersökts innan. Vi vill därför, på grund av de signifikanta resultaten i undersökningen, framhäva ämnet till ytterligare framtida forskning. Samtliga medelvärden för respektive av de fem huvudfaktorerna faller inom Rubenowitz (2004) gräns för positiv psykosocial arbetsmiljö (>20) samt godtagbara värden (15-20). Vilket tyder på att den psykosociala arbetsmiljön, inom samtliga fem huvudfaktorer, är utfärdad på ett tillfredställande sätt för vår studie. Vid tolkning av korrelationstabellen ser vi att kön inte korrelerar högt med någon av variablerna. Detta överensstämmer med tidigare teorier och forskning om psykosocial arbetsmiljö som inte nämner något signifikant samband. Vårt resultat styrks exempelvis av tidigare forskning kring arbetsbelastning där det skiljer sig tio procent mellan könen (Arbetsmiljöverket, 2009), vilket vi anser som lite. Vad gäller KASAM motsäger sig vårt resultat med tidigare forskning som funnit signifikanta skillnader där män har högre KASAM (Buddeberg et al., 2001). Detta ser vi som intressant och reflekterar över om liknande skillnader hade uppkommit vid ett större urval. 15

17 Korrelationstabellen visar ingen hög korrelation kring ålder, vilket vi ser som intressant då tidigare forskning i psykosocial arbetsmiljö belyser att män och kvinnor i ålderskategorin >30 får mer stöd och uppmuntran i arbetet än äldre (Arbetsmiljöverket, 2009). Vi överväger om detta kan bero på vår kategoriindelning vad gäller ålder eftersom kategorin har både åldrarna >30 och <30, vilket gör resultatet missvisande i förhållande till den tidigare forskningen. Enligt tidigare forskning finns det en skillnad i ålder och KASAM där individer under 20 år visat signifikant lägre grad av KASAM än äldre (Lindmark et al., 2010). Vid tolkning av vår korrelationstabell ser vi ingen korrelation till ålder vad gäller KASAM. Vi antar att detta resultat beror på att vi inte har några deltagare i ålderskategorin >20 och överväger om resultatet hade sett annorlunda ut om denna ålderkategori varit representerad i undersökningen. Utifrån korrelationstabellen ser vi att stress korrelerar negativt med samtliga variabler, men starkast är KASAM och arbetsbelastning. Detta överrensstämmer med tidigare teori om KASAM där personer med hög KASAM tål stress bättre (MacSherry & Holmes, 1994). Enligt Zanderin (2005) och Lennerlöf (1991) uppstår stress när kraven på individen är större än individens förmåga att klara olika företeelser, detta kopplar vi till begreppet arbetsbelastning. Vi ser detta som intressant eftersom resultatet även har visat signifikans mellan dessa variabler trotts relativt lågt stickprov. Vi tror att resultatet hade visat samma signifikans med ett större stickprov men möjligen hade detta gett starkare korrelation. 5.1 Hypotes 1: Egenkontroll kan förklaras utifrån KASAM, kön, ålder och stress I vår undersökning fick vi en signifikant skillnad mellan egenkontroll och ålder där ålderskategorin >60 upplever minst grad av egenkontroll. Eftersom vi inte har några klara svar i varför detta resultat visats då teori inte uttalar något om detta, kan vi bara diskutera och spekulera i olika infallsvinklar kring resultatet. Vi spekulerar om detta kan bero på en nedtrappning innan pension. Eftersom tidigare teorier (Arbetsmiljöverket, 2009) menar att individer i ålderskategorin upplever svårigheter att genomföra sina arbetsuppgifter tror vi detta kan påverka känslan av kontroll. Vi funderar även om datorisering och ny teknik i organisationer kan bidra till lägre känsla av egenkontroll då äldre inte känner att de hinner med i utvecklingen. Det kan dessutom bero på att yngre medarbetare kommer in i organisationen och får mer av det ansvaret som äldre tidigare haft som vi tror påverkar den kontroll som äldre kanske tidigare upplevt på arbetsplatsen. Männen visade sig uppleva högre grad av egenkontroll än kvinnor, vilket överensstämmer med tidigare teori (Hanson & Orban, 2002). Zanderin (2005) och Lennerlöf (1991) menar att stress kan minska desto mer kontroll individen känner sig ha över olika situationer. Resultatet visar en signifikant skillnad att ju mer egenkontroll individer har desto mindre stressade känner man sig. När vi jämför relationen mellan stress och egenkontroll med kön och egenkontroll märker vi att män är dem som upplever mer egenkontroll och känner sig mindre stressade. Vi anser detta som intressant eftersom män, trotts underrepresenterade deltagarantalet, får högre värden i egenkontroll och mindre i stress. Därför föreslår vi inför framtida forskning att undersöka varför män upplever denna starka grad av egenkontroll. Vi 16

18 skulle också tycka det var intressant att undersöka om männen i fråga har högre position än vad kvinnorna har och om de kan ha bidragit till det signifikanta resultatet. 5.2 Hypotes 2: Arbetsledningsklimat kan förklaras utifrån KASAM, kön, ålder och stress Tidigare teorier kring arbetsledningsklimat belyser att ett bra samarbete med sina arbetsledare och tvärt om gör att trivseln ökar bland medarbetarna (Gedin-Erixon, 1992; Rubenowitz, 2004). Vi tolkar detta utifrån teorier om KASAMs hanterbarhet som uttrycker att man vid hög grad av hanterbarhet upplever tillräckligt med resurser för att hantera de krav som ställs på exempelvis en arbetsuppgift. Ju högre grad av KASAM individer har desto bättre upplever man sitt arbetsledningsklimat vilket vi kan koppla till vikten av en bra kontakt med sin arbetsledning. Medarbetare som upplever stöd, råd, får klara direktiv och information från sin arbetsledning är mer positiva till sitt arbete (Gedin-Erixon, 1992; Rubenowitz, 2004). Vi vill göra en koppling mellan detta till upplevelsen av stress. Vårt resultat visade ett signifikant samband där positiv upplevelse kring sitt arbetsledningsklimat minskade känslan av stress. Vi tror att arbetsledningens stöd och uppskattning kan vara en buffert mot stress, vilket därmed gör att individer uppskattar sin arbetsledning mer. 5.3 Hypotes 3: Arbetsstimulans kan förklaras utifrån KASAM, kön, ålder och stress Gedin-Erixon (1992) och Rubenowitz (2004) visar att det är viktigt att ha någon form av utmaning i sitt arbete som leder till att människor känner stimulans i arbetet. Antonovskys (2005) begriplighet menar att man ska ha en klar struktur i arbetet och inte se stimuli som oförklarliga eller slumpmässiga. Detta visar vårt resultat i form av att ju högre KASAM man har desto mer stimulerad känner man sig i sitt arbete. Stimulering handlar om uppgifter som man känner sig klara av och som bidrar till organisationens välfärd. Vi spekulerar i om en för låg grad av stimulans i arbetet kan bidra till att man känner en hopplöshet i sina arbetsuppgifter vilket kan kopplas till en låg grad av begriplighet (KASAM). Vi menar att om man inte begriper sina arbetsuppgifter ökar detta en känsla av hopplöshet, oförståelse och mening i arbetet. Vi anser att arbetsstimulansen kan kopplas till Antonovskys delar av KASAM där alla delar har en betydande del i arbetsstimulansen. Faktorerna begriplighet (jag vet), hanterbarhet (jag kan) och meningsfullhet (jag vill) är alla betydande för en genuin stimulans i sitt arbetsliv. Vårt resonemang är att om man inte känner en mening med sitt arbete på grund av understimulans tappar man motivationen till att utföra sitt arbete. Vi antar utifrån teori (Gedin-Erixon 1992; Rubenowitz, 2004) som uttalar att psykosomatiska sjukdomar kan uppstå då individer inte känner motivation och välbefinnande att låg stimulans i arbetet kan göra att meningsfullheten blir låg vilket skadar den upplevda psykosociala arbetsmiljön i form av arbetsstimulans. Något som vi tycker skulle vara intressant för vidare forskning skulle vara att dela upp yrkeskategorierna och se om något yrke känner mer stimulans från arbetet än andra. Teori (Gedin-Erixon, 1992) förklarar att en viss grad av positiv stress kan öka stimuleringen i arbetet. Eftersom vi inte fick ett signifikantvärde mellan arbetsstimulans och stress vill vi tro 17

19 att detta dels kan bero på att medarbetarna till större delen upplever positiv stress. Utifrån stressinstrumentet kan inte vi tolka på vilken nivå deltagarnas stress ligger på, vi kan inte se om det gäller enbart stress eller positiv stress. 5.4 Hypotes 4: Arbetsgemenskap kan förklaras utifrån KASAM, kön, ålder och stress Bra arbetsgemenskap innebär ett gott samarbete mellan kollegor och chefer som underlättar krav i arbetet samtidigt som sammanhållningen främjas (Arbetsmiljöverket, 2005). Vi anser att detta kan förstås utifrån Antonovskys begriplighet som av Westlund och Sjöberg (2008) syftar till att kunna förstå sig själv, sin tillvaro och omgivning. Vi anser att vårt resultat styrker detta genom att ju högre grad av KASAM individer har desto bättre upplever man sin arbetsgemenskap. Vårt resultat visar ingen signifikans mellan arbetsgemenskap och kön även fast tidigare teori påstår att män har högre känsla av sammanhang (Buddeberg, et al., 2001). Därför valde vi att undersöka detta närmre. Genom diagram kan vi utläsa att män har högre känsla av sammanhang samt att de har högst känsla av arbetsgemenskap. Vi frågar oss därför om vårt ej signifikanta resultat inte är helt tillförlitligt och föreslår djupare undersökning i detta i framtida forskning. Lennerlöf (1991) samt Hanson och Orban (2002) menar att socialt stöd från bland annat arbetskamrater kan minska stress. De menar att socialt stöd fungerar som ett skydd när individer upplever obalans mellan egenkontroll och arbetskrav. Anledningen till att vårt resultat inte visade ett signifikant värde kring arbetsgemenskap och stress kan bero på att våra deltagare upplever att de får tillfredställande mängd av socialt stöd från sina arbetskamrater. Även detta ser vi som intressant aspekt kring framtida forskning. 5.5 Hypotes 5: Optimal arbetsbelastning kan förklaras utifrån KASAM, kön, ålder och stress En optimal arbetsbelastning innebär arbetsuppgifter som är hanterbara med varken för låga eller för höga krav (Gedin-Erixon, 1992; Rubenowitz 2004). Eftersom tidigare teorier har funnit att kvinnor upplever sig ha högre arbetskrav än män (Hanson & Orban, 2002) valde vi att undersöka detta trotts att vi inte fick ett signifikant värde. Medelvärden tyder på att kvinnor upplever sig ha en sämre optimal arbetsbelastning vilket stämmer överrens med teori. Dock fick vi en signifikans mellan stress och arbetsbelastning och undersökte därför vidare om det fanns en könsskillnad i stress. Statistiken visade att kvinnor var dem som kände sig mest stressade. Vi funderar om detta kan höra ihop med att kvinnor upplever en lägre optimal arbetsbelastning som kan göra att de blir mer stressade. Vi spekulerar i om den låga optimala arbetsbelastningen kan utgöra den höga stresskänslan hos kvinnor, att en för låg arbetsbelastning skapar understimulering och därmed ökad stress. Vi frågar oss därför om ökad stimulans i arbetsbelastningen, genom att öka eller att sänka kraven, kan sänka denna stresskänsla och bidra till den optimala arbetsbelastningen. 5.6 Hypotes 6: Det finns samband mellan KASAM och kön, ålder och stress Forskning har visat att individer med hög KASAM inte är lika stressade som dem med låg KASAM. Vår undersökning överensstämmer med forskningen då vi fick ett signifikant samband kring detta. Vi vill koppla detta till att en person som ser en klar struktur i vad den 18

20 ska utföra, ser att den är kapabel till att genomföra sitt arbete samt har motivation till att slutföra arbetsuppgifter ses som framgångsrik vid problemlösning. Vi tror att om man är framgångsrik vid problemlösning och i sitt sätt att både hantera och utföra sitt arbete, känner man sig mindre stressad. Om motivationen är hög i sitt arbete tror vi man upplever att man bidrar till organisationens främjande. Om man är motiverad känns inte arbetet som ett måste, utan något som man vill utföra, vilket vi tror gör att känslan av stress minskar. Är man omotiverad tror vi att arbetsuppgifter, problem blir svårare att ta tag i vilket gör att ens stressnivå höjs. Tidigare forskning säger att äldre har högre grad av KASAM än yngre samt att män generellt har högre KASAM än kvinnor. Vårt resultat visar inte ett signifikant samband mellan varken ålder eller kön i förhållande till KASAM, dock visar det en tendens till ett signifikant samband då p-värdet gränsar till 0,05. Vi överväger om vår deltagarfördelning inte är representativ då kvinnor representerar betydligt större andel i vår undersökning än män. Vi ifrågasätter även deltagarfördelningen då det kommer till det ej signifikanta sambandet mellan ålder och KASAM då en åldersgrupp (>20) ej representeras överhuvudtaget. För att undersöka om tendensen överrensstämmer med teori granskar vi statistiken närmare. Vid undersökning av statistiken märker vi att män har betydligt högre KASAM än kvinnor samt att äldre känner en högre grad av KASAM. Vi tror att om vårt urval hade varit större med större manligt deltagarantal eller en jämnare fördelning på män och kvinnor hade vi fått det signifikanta sambandet som teorin utger vara möjligt. 5.7 Metoddiskussion Vi valde att göra ett bekvämlighetsurval där kvinnor och män från både offentlig och privat sektor fick möjligheten att delta i undersökningen. Nackdelen med bekvämlighetsurvalet är att samtliga i undersökningen möjligen inte är representativa utanför den aktuella studien vilket kan ha påverkat den interna validiteten. Samtidigt gör storleken på vårt stickprov att vi inte kan generalisera resultaten till samtliga i arbetslivet. Eftersom vi valde att använda oss av ålderskategorier kan vi inte se medelåldern på vår undersökning, vilket hade varit intressant att veta då detta hade kunnat ge oss ytterligare insikt i vårt resultat. Detta har gjort att vi inte har kunnat analysera exakta åldrar vid jämförelser mot teorier och forskning. Eftersom ålderskategorierna sträckte sig över många år kan vi inte analysera individuella åldersgrupper. Vi anser att det hade varit lämpligt att skapa ålderskategorier i efterhand utifrån deltagarnas exakta ålder då vi kan ha förlorat väsentliga samband. Vi kan även se en svaghet i att vi, genom vår elektroniska enkät, inte kunde se vilka åldrar som svarat från vilken sorts företag. Vi hade kunnat tydligare se vilka personer vi egentligen undersökt, så som samband i åldersgrupper från privat eller offentlig sektor, samt undersöka om personal vid offentlig och privat sektor upplever arbetsplatsen olika. Vi menar dock att eftersom vår forskning är på hela arbetslivet så har våra deltagare kunnat representera den mest yrkesverksamma åldern (21-60 år). Vi menar att vi genom detta har kunnat öka den interna validiteten vad gäller arbetande i arbetslivet. Deltagare i undersökningen var 46 män och 94 kvinnor. Då kvinnor är den mest representerade andelen i deltagarantalet tror vi detta kan ha påverkat de statistiska utfallet 19