EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Transkript

1 SV SV SV

2 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den KOM(2008) 392 slutlig RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET OM LIVSMEDEL FÖR PERSONER MED STÖRD KOLHYDRATOMSÄTTNING (DIABETES) SV SV

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Rapportens syfte Diabetes mellitus Ämnesomsättningsstörning Behandling av diabetes Kostråd Vetenskaplig grund för kostråd Europeiska kostråd Rekommendationer från arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska sammanslutningen för diabetesforskning Rekommendationer från medlemsstaternas nationella diabetesorganisationer Sammanfattning av kostråden Information från medlemsstaterna och de berörda parterna om kost för diabetiker Rättsläget i några EU-stater Livsmedel som marknadsförs som lämpliga för diabetiker på EU:s marknad De berörda parternas åsikter Lagstiftning Gällande rätt Lagstiftningsmöjligheter Slutsatser HÄNVISNINGAR SV 2 SV

4 RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET OM LIVSMEDEL FÖR PERSONER MED STÖRD KOLHYDRATOMSÄTTNING (DIABETES) 1. RAPPORTENS SYFTE Enligt rådets direktiv 89/398/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel 1 (även kallade dietiska livsmedel) ska kommissionen rapportera om önskvärdheten av särskilda bestämmelser om livsmedel för personer med störd kolhydratomsättning (diabetes). I denna rapport sammanfattas kostrekommendationer för diabetiker och gällande lagstiftning i EU om livsmedel avsedda för dem, så att önskvärdheten av särskilda bestämmelser om kost för diabetiker kan bedömas. 2. DIABETES MELLITUS Diabetes mellitus är en grupp av ämnesomsättningsstörningar som kännetecknas av kroniskt hög blodsockerhalt (hyperglukemi) och glukosintolerans på grund av brist på insulin eller nedsatt verkningsförmåga för insulin eller bägge. Normalt reglerar hormonet insulin, som avsöndras av bukspottkörteln, blodets glukoshalt genom överföring av glukos från blodet ut i kroppens celler, där det används som energikälla. Världshälsoorganisationen har enats om en definition av två kategorier av Diabetes mellitus i : Typ 1-diabetes (tidigare kallad insulinberoende diabetes eller barn- och ungdomsdiabetes) där bukspottkörteln inte avsöndrar det livsnödvändiga insulinet. Denna form av diabetes debuterar oftast hos barn och ungdomar, men uppträder allt oftare senare i livet. Den behandlas med insulininjektioner och särskild kosthållning. Typ 2-diabetes (tidigare kallad icke-insulinberoende diabetes eller åldersdiabetes) som beror på kroppens oförmåga att reagera korrekt på det insulin som bukspottkörteln avsöndrar. Typ 2-diabetes utgör omkring 90 % av alla fall av diabetes i världen. Den debuterar oftast hos vuxna, men ses allt oftare hos barn och ungdomar. Denna form av diabetes behandlas vanligen med ändrade levnadsvanor, bl.a. kost och motion ensamt eller i förening med perorala hypoglukemiska medel, men i vissa fall kan insulininjektioner krävas. 1 Rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel, EGT L 186, , s. 27. SV 3 SV

5 Det finns andra kategorier av diabetes som orsakas av genetiska defekter, sjukdomar i bukspottkörteln eller drog- eller kemikalieorsakade sjukdomar. Dessutom finns graviditetsdiabetes, som drabbar kvinnor under graviditeten och vanligtvis försvinner efter nedkomsten. Kvinnor som har drabbats av graviditetsdiabetes löper en förhöjd risk att drabbas av diabetes senare i livet Ämnesomsättningsstörning Inverkan på ämnesomsättningen av Diabetes mellitus är inte begränsad till störd kolhydratomsättning, utan omfattar också störningar av omsättningen av protein och fett på grund av bristande aktivitet av insulinet i målvävnaderna, som beror på okänslighet för insulin eller avsaknad av insulin. Härigenom nedsätts kroppens förmåga att omvandla glukos till energi. Diabetes brukar uppträda i form av förhöjd blodsockerhalt (hyperglukemi), som beror på att glukos tillförs blodomloppet snabbare än det kan avlägsnas. Blodsockerhalten vid fasta och efter måltider regleras av något olikartade mekanismer. Blodsockerhalten efter måltid beror främst på måltidens sammansättning, medan blodsockerhalten vid fasta främst avspeglar leverns glukosproduktion. Olika kostfaktorer påverkar blodsockerhalten, bl.a. de intagna livsmedlens mängd, typ och egenskaper. Det har konstaterats att vissa vanliga livsmedel som innehåller samma typ och mängd av kolhydrater kan ha olika inverkan på blodsockerhalten (glukemisk reaktion). De olika glukemiska reaktionerna på livsmedel med samma kolhydrathalt beror främst på tunntarmens upptagningshastighet. Kolhydratens typ är en viktig faktor som påverkar upptagningen. Andra faktorer som påverkar upptagningen är livsmedlens tillagning och beredning. Alkohol påverkar blodsockerhalten genom att den minskar leverns glukosproduktion och därigenom sänker glukoshalten i blodplasmat. Om alkohol intas vanemässigt i stora mängder minskar den emellertid insulinkänsligheten, vilket leder till höjd glukoshalt i blodplasmat. Otillräckligt behandlad diabetes ökar risken för kärlsjukdomar och neurologiska sjukdomar, och minskar livslängden. Dessutom kan komplikationer uppträda, t.ex. nedsatt syn, till följd av skador på blodkärl och nerver som orsakas av en permanent förhöjd blodsockerhalt. Genom sträng kontroll av blodsockerhalten (och blodtrycket) kan risken för komplikationer minskas. SV 4 SV

6 3. BEHANDLING AV DIABETES Syftet med behandlingen av diabetiker är att hålla blodsockerhalten normal samt att minimera de komplikationer som diabetes orsakar. Behandlingen måste skräddarsys för varje individ, och individen måste lära sig att kombinera övervakning av blodsockerhalten, kost och motion med eventuella perorala hypoglukemiska medel eller insulininjektioner. 4. KOSTRÅD Förr fokuserade kostrekommendationerna för diabetiker på kolhydratintaget. Före 1980-talet ansåg man att blodsockerhalten inte kunde kontrolleras om man inte begränsade kolhydraterna. Man rekommenderade att diabetikerna borde begränsa sitt kolhydratintag, särskilt av rörsocker, och att kolhydraterna borde utgöra mindre än 40 % av energiintaget. Forskning sedan 1970-talet har visat att ett friare kolhydratintag inte är skadligt för blodsockerregleringen, utan att det (enligt den teori som utvecklades i början av 1980-talet) var det totala energiintaget snarare än kolhydratintaget som påverkade blodsockerhalten. Dessutom bidrar en fettrik kost till utvecklingen av diabeteskomplikationer, bl.a. kärlskador som leder till hjärtsjukdomar. Under 1980-talet ändrades kostråden till ökad andel kolhydrater i det totala energiintaget och minskad andel energi från fett, särskilt mättat fett, och protein. Man rekommenderade att kosten skulle vara fiberrikare och att andelen frukt och grönsaker skulle öka. För närvarande utgår kostråd för diabetiker från samma råd för sund kost som ges till den övriga allmänheten, men anpassad till diabetikernas individuella behov Vetenskaplig grund för kostråd På uppdrag av arbetsgruppen för diabetes och kost (Diabetes and Nutrition Study Group, DNSG) vid den europeiska sammanslutningen för diabetesforskning (European Association for the Study of Diabetes, EASD) såg Mann ii 2004 över det vetenskapliga underlaget för kostråd för diabetiker och lade fram rekommendationer. Översynen sammanfattas i bilaga I. En grupp ledd av Franz iii lade 2002 fram en översyn av det vetenskapliga underlaget för kostprinciper och rekommendationer för behandling och förebyggande av diabetes och dess följdsjukdomar, som låg till grund för den amerikanska diabetesföreningens ställningstagande iv i frågan. De huvudsakliga slutsatserna i Franz iii översyn liknande dem i Manns ii. SV 5 SV

7 4.2. Europeiska kostråd Rekommendationer från arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska sammanslutningen för diabetesforskning I många EU-länder, bl.a. Danmark, Finland, Grekland, Tyskland, Sverige, Ungern och Slovenien, bygger kostråd till diabetiker på rekommendationerna från arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska sammanslutningen för diabetesforskning. I rekommendationerna från 2004 beaktas rön om olika omättade fettsyror, livsmedel med lågt glukemiskt index, antioxidanter som skydd för hjärtat, för högt proteinintag och motion. Gruppen betonar att kostrekommendationer för diabetiker i mycket liknar dem som riktas till den övriga allmänheten för att främja en god hälsa. Rekommendationerna och kostråden sammanfattas i bilaga II Rekommendationer från medlemsstaternas nationella diabetesorganisationer Vissa nationella diabetesorganisationer har egna riktlinjer för näringsprofilen i diabetikers kost. Exempelvis lämnar Frankrike, Sverige och Storbritannien egna kostråd till diabetiker. Rekommendationerna om makronäringsämnen är liknande, dvs. kolhydrater bör stå för % av det totala energiintaget, fett för mindre än % av energiintaget och protein för %. Fördelningen mellan olika typer av fettsyror är också liknande: mättade fettsyror eller transfetter bör stå för mindre än 10 % av energin, fleromättade fettsyror för mindre än 10 % av energiintaget och enkelomättade fettsyror för omkring %. Rekommendationerna överensstämmer med dem från arbetsgruppen för diabetes och kost. I bilaga II sammanfattas de särskilda kostråden för diabetiker från olika europeiska organisationer Sammanfattning av kostråden Diabetes är en störning av omsättningen av makronäringsämnen. Det viktigaste målet för behandlingen är att reglera blodsockerhalten och minska risken för komplikationer som skador på blodkärl eller nerver. Det kan också vara nödvändigt för diabetiker att sträva efter en optimal blodfettnivå. Dessa mål kan uppnås på olika sätt, bl.a. genom en lämplig kost. Två översyner av det vetenskapliga underlaget för diabetikers kosthåll, en på uppdrag av arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska sammanslutningen för diabetesforskning och en på uppdrag av den amerikanska diabetesföreningen, ger vid handen att det huvudsakliga kostrådet till diabetiker är att de bör hålla en sund kost och borde kunna göra det med normala livsmedel. SV 6 SV

8 Kostråden till diabetiker i de olika medlemsstaterna är likartade. I allmänhet är riktlinjerna för diabetikers kost desamma som riktlinjerna för en sund kost för den övriga allmänheten. Man behöver inte utesluta vissa livsmedel eller näringsämnen från kosten, men kostens balans är viktig. Diabetiker måste planera sina måltider så att de minimerar ändringar av blodsockerhalten och måste välja en kost som passar deras individuella behov, med hänsyn tagen till sammansättningen av makronäringsämnen i måltiderna och hur snabbt de upptas i tarmen. Generellt bör diabetiker sträva efter och hålla en optimal kroppsvikt. Kolhydratrika livsmedel bör utgöra huvuddelen av kosten. Livsmedel med mycket kostfibrer eller med ett lågt glukemiskt index (t.ex. baljväxter, fullkornsspannmål och pasta) rekommenderas särskilt. Kostens fetthalt bör vara mindre än 35 energiprocent, där enkelomättade fettsyror (som finns i bl.a. oliv- och rapsolja) står för % av energin. Både mättade fettsyror (som finns i bl.a. animaliska produkter och hårda ätliga fetter) och fleromättade fettsyror (som finns i bl.a. vegetabiliska oljor, mjuka ätliga fetter och fisk) bör stå för mindre än 10 % vardera, medan proteinintaget bör uppfylla individens behov. Överlag rekommenderas följande: Ät en varierad kost. Basera måltider och mellanmål på stärkelserika livsmedel som fullkornsspannmål, bröd, potatis och andra stärkelserika rotfrukter och grönsaker. Ät mycket frukt och grönsaker, minst fem portioner om dagen. Ät måttligt med mejeriprodukter, kött och fisk, eller alternativ till dem (sojaprodukter, nötter o.d.). Begränsa intaget av fet eller sockerrik mat och alkohol. I bilaga I sammanfattas kostråden mer utförligt. 5. INFORMATION FRÅN MEDLEMSSTATERNA OCH DE BERÖRDA PARTERNA OM KOST FÖR DIABETIKER Kommissionen samlade in uppgifter från medlemsstaterna om den rådande situationen i fråga om kostråd, lagstiftning om livsmedel som marknadsförs som lämpliga för diabetiker, användning av påståendet lämplig för diabetiker och produkter tillgängliga på marknaden. Arton medlemsstater lämnade uppgifter. SV 7 SV

9 5.1. Rättsläget i några EU-stater Nedan sammanfattas medlemsstaternas uppgifter om deras nationella bestämmelser. En mer utförlig sammanfattning återfinns i bilaga III. Kostråd I allmänhet överensstämmer kostråd för diabetiker med rekommendationerna för en sund kost som ges till allmänheten i stort, men ibland anpassas kostråden till individuella behov. I många länder bygger råden på rekommendationerna från arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska sammanslutningen för diabetesforskning. Lagstiftning om livsmedel avsedda för diabetiker Fem medlemsstater har krav på sammansättningen. I Frankrike finns krav på sammansättningen av livsmedel med låg kolhydrathalt"; i Ungern finns krav på livsmedel som kan konsumeras av diabetiker eller med märkningen (produktnamn) för diabetiker eller för diabetiker ; i Tyskland, Spanien och Slovakien finns vissa krav på sammansättningen av livsmedel för att de ska få påstås vara lämpliga för diabetiker. Enligt den franska lagstiftningen (dekret nr i dess ändrade lydelse) får livsmedel med låg kolhydrathalt ha en total massa av upptagbara kolhydrater som är mindre än 50 % av massan i motsvarande normala livsmedel. Under vissa villkor får andelen dock höjas till 70 % för stärkelseprodukter och livsmedel som innehåller fruktsocker eller sorbitol. Livsmedlen måste säljas med beskrivningar som innehåller frasen låg kolhydrathalt eller minskad kolhydrathalt. Dessutom ska halten upptagbara kolhydrater anges åtföljd av anvisningen ska intas i daglig mängd enligt läkares ordination. I lagstiftningen i Tyskland (12 i Verordnung über diätetische Lebensmittel) om livsmedel särskilt avsedda för diabetiker stadgas om vilka sockerarter som får tillsättas och under vilka villkor. Vidare anges restriktioner på energiinnehållet i bröd och kolhydrathalten i öl. Lagstiftningen håller på att ses över med ledning av råd från forskare. Den spanska lagstiftningen innehåller begränsningar av kolhydrathalten i livsmedel, vilka sockerarter som får tillsättas samt fetthalten. Det finns särskilda krav på märkning av produkter som innehåller sorbitol eller aspartam. Den ungerska lagstiftningen innehåller begränsningar av kolhydrathalten i livsmedel samt begränsningar av halten av mono- och disackarider, bl.a. fruktsocker. Den slovakiska lagstiftningen innehåller begränsningar av kolhydrathalten i livsmedel, energiinnehållet samt halten av fett, animaliskt protein, kolesterol och salt. Bestämmelser om påståendet lämplig för diabetiker I Ungern, Slovakien, Tyskland och Spanien måste produkter överensstämma med den nationella lagstiftningens krav på sammansättning. I flertalet av de andra medlemsstater som lämnat uppgifter bör påståendet överensstämma med reglerna för märkning av specialdestinerade livsmedel. Vissa medlemsstater avråder från användningen av sådana påståenden, eftersom arbetsgruppen för diabetes och kost vid den europeiska sammanslutningen för diabetesforskning funnit att särskilda produkter för diabetiker inte är vetenskapligt motiverade. SV 8 SV

10 5.2. Livsmedel som marknadsförs som lämpliga för diabetiker på EU:s marknad De exempel som medlemsstaterna har gett på produkter som marknadsförs särskilt till diabetiker var choklad, konfektyr, drycker, kex och sylt med fruktsocker, polyoler eller artificiella sötningsmedel i stället för rörsocker. Som sagts måste livsmedel med låg kolhydrathalt i Frankrike överensstämma med den nationella lagstiftningens krav på sammansättningen. Det är tillåtet att ange att en läkare kan ordinera livsmedlen som en del av vissa diabetikers kost. Rent fruktsocker, fruktsocker i vattenlösning och sorbitol räknas också enligt fransk lagstiftning som produkter för kolhydratfattig kost om de är avsedda att användas som sötningsmedel. I Tyskland innehåller de nationella reglerna om livsmedel för diabetiker särskilda bestämmelser om bröd och öl. Produkter som märkningskraven gäller för är bl.a. bagerivaror, sylt, choklad, sötsaker, efterrätter och mejeriprodukter som innehåller fruktsocker eller sockeralkoholer i stället för rörsocker. I Portugal finns vissa livsmedel för enteral nutrition som räknas som specialdestinerade livsmedel och är lämpliga för diabetiker. Dessutom marknadsförs vissa normala livsmedel med reducerat energiinnehåll och där rörsockret har ersatts med fruktsocker, polyoler eller artificiella sötningsmedel som lämpliga för diabetiker. Inga av dessa normala livsmedel har dock genomgått det särskilda förfarandet för att få märkas som specialdestinerade livsmedel De berörda parternas åsikter Av de uppgifter som medlemsstaterna och de berörda parterna har lämnat framgår det att många organisationer för diabetesforskning och patientstöd inte förordar att livsmedel ska märkas eller marknadsföras särskilt till diabetiker. De anser att främjande av sådana livsmedel kan överskugga det generella kostrådet till diabetiker, dvs. att en lämplig kost för diabetiker är densamma som en sund kost för den övriga allmänheten. Vissa medlemsstater påpekar att vanliga livsmedel med nedsatt halt av fett eller socker eller lägre energivärde kan underlätta för diabetiker att följa kostråden. Å andra sidan anser några patient- och producentorganisationer att nya livsmedelsprodukter med bevisade fördelar kan utvecklas och ingå i en förbättrad kost. Detta kan t.ex. gälla produkter som skiljer sig från vanliga produkter genom mängd och typ av fett eller fibrer, eller som har lågt glukemiskt index. Organisationerna ser industriellt beredda livsmedel och snabbmat som viktiga utvecklingsområden. De tror att om sådana livsmedel utvecklas kan de vara lämpliga för en bredare allmänhet eftersom de kan hjälpa människor att föra en livsstil som minskar risken för diabetes. SV 9 SV

11 6. LAGSTIFTNING 6.1. Gällande rätt Enligt artikel 1.2 i ramdirektivet 89/398/EEG kännetecknas specialdestinerade livsmedel huvudsakligen av tre egenskaper: De kan klart skiljas från livsmedel för normal konsumtion (särskild sammansättning eller framställningsprocess). De är avsedda för särskilda grupper och inte allmänheten i stort. De uppfyller de särskilda näringsbehoven hos de personer de är avsedda för. Detta bör underbyggas med vedertagna vetenskapliga data. Vissa kategorier av specialdestinerade livsmedel som förtecknas i bilagan till direktivet regleras i särdirektiv med bestämmelser om sammansättning eller märkning för att säkerställa att livsmedlen används rätt och att de innehåller en minsta eller största halt av vissa näringsämnen. Vissa av de här livsmedlen är produkter som kan utgöra den enda näringskällan, t.ex. barnmat och vissa livsmedel för särskilda medicinska ändamål. De produkterna måste innehålla alla näringsämnen som individen behöver, eftersom det under vissa omständigheter kanske inte finns någon alternativ näringskälla. Andra produkter, bl.a. spannmålsbaserade livsmedel, spädbarnsmat och bantningsmedel kan betraktas som bekvämlighetslivsmedel eftersom det särskilda näringsbehovet hos de individer de är avsedda för också kan täckas genom ett lämpligt urval av normala livsmedel. Specialdestinerade livsmedel som inte förtecknas i direktivets bilaga får saluföras i enlighet med artikel 9 i ramdirektivet, där det stadgas att tillverkare eller importörer måste uppfylla två formkrav: De måste anmäla till den behöriga myndigheten i den aktuella medlemsstaten att produkten släpps ut på marknaden och samtidigt lämna ett exemplar av den etikett som används för produkten. Om samma produkt senare släpps ut på marknaden i en annan medlemsstat ska en ny anmälan lämnas in. De ska på uppmaning kunna förse de behöriga myndigheterna med vetenskapligt material och uppgifter som visar att produkten överensstämmer med definitionen av specialdestinerade livsmedel, dvs. att produkten uppfyller de särskilda näringsbehoven hos den kategori personer som den är avsedd för. SV 10 SV

12 Produkter som överensstämmer med ramdirektivet och de tillämpliga särdirektiven åtnjuter fri rörlighet i gemenskapen. De behöriga myndigheternas kontroller måste överensstämma med gällande gemenskapsrätt och bör ske efter det att produkten har släppts ut på marknaden. Medlemsstaterna ansvarar också för att se till att produkter som saluförs enligt bestämmelserna i artikel 9 i ramdirektivet också faktiskt är specialdestinerade livsmedel. Märkning av specialdestinerade livsmedel ska som alla andra livsmedel överensstämma med direktiv 2000/13/EG om märkning av livsmedel. Dessutom ska enligt ramdirektivet märkningen innehålla produktens särskilda näringsegenskaper, sammansättningens art och mängd med avseende på avsedd användning, samt produktens energivärde och protein-, kolhydrat- och fetthalt Lagstiftningsmöjligheter Kommissionen räknar med tre möjligheter till lagstiftning om avsedda för personer med störd kolhydratomsättning (diabetes): A. Anta ett kommissionsdirektiv med särskilda krav på sammansättningen av sådana produkter. B. Ändra ramdirektivet 89/398/EEG så att produkterna stryks från bilaga I, vilket innebär att de inte regleras i ett särdirektiv utan istället saluförs i enlighet med artikel 9. C. Ändra ramdirektivet 89/398/EEG så att livsmedel avsedda för diabetiker utesluts från direktivets räckvidd, vilket innebär att de inte kan saluföras som specialdestinerade livsmedel. 7. SLUTSATSER Två tekniska översyner ii, iii om underlaget för kostråd till diabetiker har beaktats i denna rapport. Bägge översynerna visar att diabetiker bör hålla en sund kost och torde kunna göra det med hjälp av normala livsmedel. Enligt översynerna finns det ingen anledning att ta fram särskilda krav på sammansättningen av livsmedel avsedda för diabetiker. SV 11 SV

13 Vetenskapliga livsmedelskommittén ombads kommentera de vetenskapliga slutsatserna i denna rapport, särskilt med avseende på den vetenskapliga grunden för att ta fram särskilda krav på sammansättningen av livsmedel avsedda för diabetiker. Kommittén ställer sig bakom följande uttalande: Diabetikers kost kan påverka de långsiktiga hälsorisker som är knutna till sjukdomen. Den önskvärda kostsammansättningen för diabetiker liknar den som rekommenderas för den övriga allmänheten. Därför bör diabetiker kunna tillgodose sina kostbehov genom ett lämpligt urval normala livsmedel. Det finns ingen vetenskaplig grund för att ställa särskilda krav på sammansättningen av specialdestinerade livsmedel för diabetiker. Diabetiker bör dock få information om kostbehov vid diabetes och om livsmedelssammansättning så att de kan välja en balanserad kost som uppfyller deras individuella krav v. Därför tänker kommissionen föreslå att direktiv 89/398/EEG ändras så att inget särdirektiv krävs för livsmedel för diabetiker. Den lämpligaste, mest balanserade lösningen för att hantera livsmedel avsedda för personer med störd kolhydratomsättning (diabetes) kommer att utarbetas och läggas fram i samband med en översyn av direktivet. Då kommer de olika alternativen att granskas noga med beaktande av eventuella nya vetenskapliga och tekniska framsteg och andra relevanta faktorer såsom rättsläget i medlemsstaterna, inverkan på hälsan och de samhällsekonomiska konsekvenserna. SV 12 SV

14 HÄNVISNINGAR i. Världshälsoorganisationen: Definition, diagnosis and classification of diabetes mellitus and its complications. Report of a WHO Consultation. Part 1: Diagnosis and classification of diabetes mellitus. WHO/NCD/ , Genève, Department of Noncommunicable Disease Surveillance. ( ii. iii. iv. Mann, J.I. m.fl. Evidence-based nutritional approaches to the treatment and prevention of diabetes mellitus. Nutrition, Metabolism, and Cardiovascular Diseases (2004) 14: Franz M.J. m.fl. Evidence-based nutrition principles and recommendations for the treatment and prevention of diabetes and related complications (Technical review). Diabetes Care, 2002, 25: ( American Diabetes Association. Nutrition principles and recommendations in diabetes (Position statement). Diabetes Care, 2004, 27, Suppl. 1: S36-S46. ( ) v. Protokoll från det 132 plenarsammanträdet i vetenskapliga livsmedelskommittén den april 2002 i Bryssel, s SV 13 SV