LAGF01 FOLKRÄTT Typsvar till tentamen 29 september 2015

Transkript

1 LAGF01 FOLKRÄTT Typsvar till tentamen 29 september 2015 Eventuell begäran om omprövning av betyg lämnas via e-post till studieadministratör Hans Liepack.

2 Fråga 1 Frågan ger visst utrymme för att ta upp olika argument i en diskussion kring hur internationell sedvanerätt fastställs och resonera kring vilka omständigheter som är av betydelse för en sådan bedömning. Detta typsvar är just ett typsvar för hur ett sådant resonemang skulle kunna framställas. Enligt den internationella domstolens stadga (ICJ-stadgan) artikel 38(1) (b) är den internationella sedvanerätten allmän praxis som är accepterad som gällande rätt. Det innebär att vid en bedömning huruvida en internationell sedvanerättslig regel föreligger och vad den i så fall innehåller ska dels en opinio juris fastställas, dels ett visst handlingsmönster i staters beteende konstateras. Denna praxis ska ha en viss omfattning av stater, vara relativt utbredd i tiden och i huvudsak sammanhängande. Opinio juris kan endast påvisas indirekt genom att studera exempelvis staters nationella lagstiftning, militära manualer, nationell domstolspraxis, officiella uttalanden, staters inställning till traktater som är tänkta att kodifiera sedvanerätt och resolutioner antagna av internationella organisationer. Frågan rör innehållet i det internationella sedvanerättsliga begreppet internationell väpnad konflikt. Artikel 1(4) TP I har infört en utvidgad definition av begreppet som också omfattar nationella befrielsekrig. I frågan har ett antal omständigheter angivits som antingen stödjer eller talar emot att den utvidgade definitionen av internationell väpnad konflikt återspeglas i den internationella sedvanerätten. Definition i artikel 1(4) TP I skulle därmed ersätta definitionen i Genèvekonventionerna som endast omfattar konflikter mellan två eller flera stater, även för de stater som inte är part till TP I. Omständigheten att TP I har så pass många som 175 statsparter talar för att en ny sedvanerättslig utveckling av begreppet internationell konflikt. Dessa stater har ersatt den mer snäva definitionen i Genèvekonventionerna eftersom TP I utvecklar och kompletterar Genèvekonventionerna. Det är därför inte fråga om någon normkonflikt, eftersom det är tydligt att TP I ersätter Genèvekonventionernas regler i den mån de inte överensstämmer med TP I. Frågan är dock om denna utveckling också omfattar de stater som inte är part till TP I. När TP I antogs omfattades troligen inte befrielsekrig av definitionen av internationell väpnad konflikt utan måste anses vara en ny regel som endast binder parterna till TP I. Eventuellt så kan det diskuteras huruvida FN:s Generalförsamlings antagande av resolution 2625 ( Friendly Relation Declaration ) 1970 redan initierat en sådan international sedvanerättslig utveckling som då sedan skulle ha kodifierats av TP I. Friendly Relation Declaration är inte bindande, men kan vara uttryck för staters opinio juris. Den kan också vara ett tecken på att stater inte anser sig redo att juridiskt ta ställning i en fråga men ändå vill visa på någon slags politisk välvilja genom att anta en icke-juridisk bindande resolution. Därmed kan resolution både tala för en opinio juris bland stater men också emot. Den måste alltså ses i ljuset av flera omständigheter. T.ex. om flertalet av de 160 staternas militära manualer som benämner dessa befrielsekrig som internationella konflikter utfärdats redan innan TP I antogs 1977 så skulle detta kunna ge stöd för att TP I:s utvidgade definition är ett led i en kodifieringsprocess. I frågan så ges dock ingen ledning kring när manualerna kom till och vilka stater som det rör. I anslutning till manualerna så har det också betydelse i fall de berörda staterna är parter till TP I eller inte. Om stater som inte är parter till TP I har utvidgat definitionen av internationella konflikter i sina manualer talar detta starkare för en sedvanerättslig utveckling snarare än om det är uteslutande parter till TP I som då troligen infört definition i manualerna endast för att införliva TP I. Förhållandet mellan en multilateral traktat och internationell sedvanerätt är dynamiskt, särskilt när det rör traktat med många statsparter. Det kan detta vara ett tecken att stater förhandlar fram en traktat med ett visst innehåll pga. av övertygelsen att det utgör gällande sedvanerätt, men det kan också vara ett tecken att stater vill förändra gällande rätt genom att introducera en ny regel eller ett

3 nytt begrepp. Det faktum att så många som 175 stater är parter till TP I påverkar också den internationella sedvanerättens utveckling eftersom nya regler introducerade i multilaterala traktater med många parter kan utkristallisera by internationell sedvanerätt genom att många stater agerar på ett visst sätt som ger en ny allmän, utbredd och sammanhängande praxis. Dock är opinio juris avgörande här, om dessa stater skulle ha agerat likadant även om inte trakten funnits. Likväl så har flera tongivande militära statsmakter som USA och Israel inte ratificerat TP I. Dessutom har USA uttryckligen uttalat sig emot att TP I står för en ny sedvanerättslig utveckling. USA har genom en deklaration förklarat sig vara en s.k. persistant objector gentemot TP I och kommer således undgå att bli bunden av en eventuellt ny sedvanerättslig definition av begreppet internationell konflikt. Frågan är dock om USA har möjlighet att blockera utvecklingen av en ny sedvanerättslig regel för alla andra stater. Israels domslut har egentligen ingen betydelse i frågan eftersom det tar sikte på en situation som redan regleras i gemensamma artikeln 2 i Genèvekonventionerna. Denna bestämmelse omfattar ockupation. Överlag är dock nationella domstolar en källa till opinio juris, även om ett domslut är en aning sparsmakat. Internationella rödakorskommittén är en tongivande aktör när det gäller utvecklingen av den internationella humanitära rätten. Dess studie av den internationella sedvanerätten är av stort värde då man söker ledning om innehållet i den sedvanerättligt baserade internationella humanitära rätten. Att kommittén inte har kunnat ta ställning i frågan skulle kunna tyda på att praxis och opinio juris på området är oklart och att det därmed inte heller finns ett motsvarande sedvanerättsligt innehåll av internationell konflikt motsvarande det i TP I. Dock har studien 10 år på nacken och rättsläget kan ha förändrats sedan dess. FN:s generalsekreterares uttalanden kan vara en indikation på hur det internationella samfundet resonerar kring vissa frågor, men det är dock viktigt i samhanget att se hur stater har reagerat på dessa uttalanden vilket inte anges i frågan. Den omständigheten att en sedvanerättslig regel aldrig har använts måste inte nödvändigtvis betyda att den inte existerar. Om en stor majoritet stater anser att något gäller så kan detta räcka även om det finns lite praxis att backa upp med. En sammanlagd bedömning av samtliga omständigheter måste göras, och troligen så har inte TP I:s definition nått en sedvanerättlig status som då skulle binda även icke-parter till protokollet. Fråga 2 (1) De bestämmelser i FN-stadgan som ger SäkR befogenhet att anta resolutionerna 1970 och 1973 hittar vi framförallt i kapitel 7 i FNSt. Jämför också artikel 24. Ingenting i dessa bestämmelser begränsar SäkR:s befogenheter på så sätt, att det skulle göra ngn skillnad om alla parter i en konflikt är medlemmar i FN eller inte. SäkR har till exempel upprepade ggr antagit resolutioner med anledning av situationen på av Israel ockuperat område. 1 p. Artikel 2(6) bekräftar denna läsning av FNSt, liksom artikel p. (2) I artikel 39 talas visserligen om threat to the peace, or breach of the peace, men denna skrivning måste ses i ljuset dels av bestämmelsen i sin helhet, dels artikel 24, och slutsatsen är att SäkR:s inte har rätt att befatta sig med rena inbördeskrig. 1 p. Doktrinen om R2P utvidgar möjligen

4 SäkR:s befogenheter. 1 p. SäkR nämner själv i resolution 1970 att regimens agerande förmodligen ska ses som ett brott mot mänskligheten. 1 p. (3) Sett till resolutionens ordalydelse och karaktären på de åtgärder som ska vidtas, så är detta förmodligen ett beslut taget på basis av artikel 41 i FNSt. 1 p. Ett sådant beslut är folkrättsligt bindande och tvingande. Jfr artikel 48 och/eller artikel p. (4) Sett till resolutionens ordalydelse och karaktären på de åtgärder som ska vidtas, så är detta förmodligen ett beslut taget på basis delvis av artikel 41 i FNSt, och delvis artikel 42. Resolution 1973 auktoriserar alltså användandet av militärt våld. Beslutet är i den delen bindande. 1 p. Jfr Artikel 48 och/eller artikel 25. Du får 1 poäng för en hänvisning till ngn av dessa bestämmelser, förutsatt att du inte redan fått poäng för samma sak i delfråga (3). Tchad är inte tvungen att själv använda våld, men man är skyldig att respektera andra staters våldsanvändning. Därmed uppkommer Tchads förpliktelser enligt FNSt att stå i konflikt med deras rättigheter enligt luftfartsavtalet. Sådana konflikter löses till förmån för resolution Jfr artikel 103 FNSt. 1p. (5) Vad som skulle kunna diskuteras är dels rätten till humanitär intervention, och dels R2P. Det är oklart om det finns ngt i folkrätten som vid händelse av grava och systematiska kränkningar av MR ger stater rätt till humanitär intervention. För en insiktsfull diskussion kring detta: 1 p. Det är lika oklart om det finns ngt i folkrätten vid händelse av ett pågående brott mot mänskligheten ålägger stater ett ansvar att unilateralt vidta militära åtgärder för att få stopp på detta. För en insiktsfull diskussion kring detta: 1 p. Om ingendera argumentationsvägen är hållbar, så skulle en amerikansk militär intervention i Libyen innebär en kränkning av det allmänna våldsförbudet, FNSt artikel 2(4). Resolution 1973 gör alltså all skillnad i världen. 1 p. På fråga 2 utdelas maximalt 12 poäng. Fråga 3 Den här frågan testar inte bara dina folkrättsliga kunskaper, utan också din förmåga till strukturerat juridiskt tänkande. Det nämns inget i fråga om huruvida någon av staterna är part till VCLT eller inte. Oavsett tolkningen av artikel 4 i VCLT, måste alltså alla frågor besvaras med ledning av internationell sedvanerätt. Denna förutsätts vara identisk med artiklarna VCLT, åtminstone så långt som dessa bestämmelser hjälper dig att besvara tentafråga 3. 2 p. (1) Den bestämmelse i VCLT som är intressant är artikel 19. 1p. Om GK inte uttryckligen förbjuder reservationer, så är inte detta i sig skäl för slutsatsen att Bulgariens reservation är tillåten. Den måste därjämte uppfylla kraven i p. (b) och (c). 1 p. (2) Det verkar i detta fall inte vara ett krav, att Bulgariens reservation ska godkännas av alla GK:s parter. Jfr artikel 20 paras p. Reservationens effekt måste därmed bestämmas relativt till Bulgariens förhållande med varje annan särskild avtalspart. GK kan tillämpas åtminstone i förhållande mellan Bulgarien och Belgien, eftersom Belgien inte uttryckligen invänt mot reservationen. Jfr artikel 20 para 5. 1 p. På samma sätt kan GN tillämpas i förhållandet mellan Bulgarien och Nederländerna,

5 eftersom Nederländerna, om än att de har invänt, inte uttryckligen motsatt sig konventionens ikraftträdande. Jfr artikel 20 para 4. 1 p. (3) Nederländernas invändning innebär mkt riktigt att reservationen blir utan effekt mellan Bulgarien och Nederländerna. Jfr artikel 21(3). 1 p. Dock kan Bulgarien fortfarande dra nytta av sin reservation i sitt förhållande med alla icke-invändande stater, inklusive Belgien. Jfr artikel 21(1). 1 p. (4) Beskrivningen av rättsläget måste modifieras en aning. Mellan Bulgarien och Belgien gäller att bulgariska fartyg av sagda slag inte enligt GK får underkastas belgisk jurisdiktionsutövning på det fria havet. Jfr artikel 21(1). 1 p. Belgiska fartyg får på motsvarande sätt inte enligt GK underkastas bulgarisk jurisdiktionsutövning på det fria havet. Jfr artikel 21(1). 1 p. Mellan Bulgarien och Nederländerna finns ingenting i GK som reglerar utövandet av jurisdiktion över fartyg av sagda slag på fritt hav. Jfr artikel 21(3). 1 p. Frågan kan möjligen fortfarande vara föremål för reglering i andra avtal, till exempel UNCLOS, eller i internationell sedvanerätt. 1 p. Observera! Många studenter har i sina svar på denna fråga varit slarviga med att ange tillämpligt lagrum. Alla svar måste motiveras. Även om det är internationell sedvanerätt som man tillämpar, så måste man i varje särskilt fall ha något slags belägg för sina påstående om vad sedvanerätten innehåller. Lättast är att hänvisa till relevanta bestämmelser i VCLT. Jag har inte kunnat utdela full poäng på svar, i vilka studenten slarvar med detta, även om han eller hon i övrigt kommit till en helt korrekt slutsats.