Typsvar till tentamen 10 november 2017

Transkript

1 LAGF01 FOLKRÄTT Typsvar till tentamen 10 november 2017 Eventuell begäran om omprövning av betyg lämnas via e-post till studieadministratören.

2 Fråga 1 - Britta Sjöstedt A. Det stämmer att varje suverän stat har rätt att bygga upp ett starkt försvar och det finns inget som hindrar dem att utföra provsprängningar/tester av vapen. Det finns inte heller i dagsläget något generellt förbud mot användning av kärnvapen inom den internationella sedvanerätten (se ICJ Advisory Opinion on Nuclear Weapons). En stat måste dock avhålla sig från handlingar som kränker andra staters suveränitet. I frågan anges att Nordkoreas provskjutningar har resulterat i att Japans luftrum har kränkts. En stats territorium omfattar även luftrummet över dess land- och havsområden. Nordkorea har därmed kränkt Japans territoriella suveränitet i strid med non-interventionsprincipen och troligen också agerat i strid med våldsförbudet i art. 2(4) FN-stadgan. Det kan noteras att det inte framgår av frågan huruvida Nordkorea är part till icke-spridningsavtalet (NBT) som förbjuder spridning och utveckling av kärnvapen. Detta avtal har inte berörts under kursen, så en diskussion kring NBT är inte nödvändig för att få två poäng på frågan. Det är inte heller nödvändigt att diskutera huruvida Nordkorea har undertecknat Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons (TPNW). (2 p) B. Ja, denna omständighet förändrar svaret på så sätt att Japans suveränitet inte har kränkts om missilen inte passerat dess luftrum. Det finns dock regler i havsrätten om hur det fria havet får användas. Det framgår inte av frågan om Nordkorea är part till UNCLOS eller Genèvekonvention om fria havet (GKHS), men enligt dessa konventioner som till står del också ger uttryck för den internationella sedvanerätten, åtminstone när deras innehåll är identiskt ska havet användas på ett sätt som respekterar andra staters rättigheter på det fria havet (art. 86 UNCLOS och art. 2 GKHS) och för fredliga syften (art. 87 UNCLOS). Att provskjuta missiler på det fria havet torde gå utöver vad som är uttryckligen tillåtet inom havsrätten. Vidare kan denna typ av provsprängningar innebära skador på miljön. Stater har en skyldighet enligt no-harm principen att se till att de aktiviteter som de vidtar inte skadar miljön på andra staters territorium eller utanför den egna jurisdiktionen (t.ex. på fria havet). Nordkorea har provskjutit missiler som kan bära kärnvapen. Det är oklart vilken miljöskada dessa missiler medför, men alla handlingar som riskerar att skada miljön måste ske i enlighet med preventionsprincipen, due diligence-principen och ev. också den så kallade försiktighetsprincipen (precautionary approach). (3 p) C. Japan har rätt att ta emot hjälp från andra stater för att skydda sitt territorium. Här verkar det vara fråga om militär assistans i form av att krigsfartyg som ska placeras ut på det fria havet. Krigsfartyg får färdas på det fria havet (fri navigering råder enligt art. 86 UNCLOS, och art. 2 GKHS). Att få hjälp att skydda sitt territorium genom att placera ut krigsfartyg på det fria havet strider inte i sig mot havsrätten. Men om fartygen t.ex. patrullerar längs Nordkoreas maritima zoner, skulle det kunna ses som ett hot om våld i enlighet med art. 2(4) FN-stadgan. Detta vet vi dock inget om. I frågan så verkar det inte vara fråga om planerade attacker riktade mot Nordkorea. Om det senare hade varit fallet, så hade Japan inte haft rätt att ta emot sådan hjälp. Ingen väpnad attack i den mening som avses i art. 51 FN-stadgan har utförts mot Japan och även om provskjutningen måste ses som hotfull och utgör en kränkning av Japans suveränitet så saknar Japan en rätt till självförsvar i det aktuella fallet. Det stämmer dock att Japan har en förpliktelse att söka en fredlig lösning vid en tvist i enlighet med art. 2(3) FN-stadgan. Denna förpliktelse innefattar också en skyldighet att inte förvärra en situation och frånhålla sig från aktiviteter som kan hota den internationella freden och säkerheten. Frågan är om det skulle strida mot denna förpliktelse att ta emot den erbjudna hjälpen. Med tanke på den hotfulla situationen som Japan befinner sig så torde Japan inte ha brutit mot någon

3 folkrättslig förpliktelse. (2 p) D. Ja. Uttalandet måste ses som ett hot om att använda våld mot Nordkorea i strid med art. 2(4) FN-stadgan. Även om Nordkorea skulle utföra en väpnad attack mot USA så skulle de åtgärder som USA vill vidta strida mot självförsvarsrätten, eftersom det inte kan ses som nödvändigt eller proportionerligt att totally destroy North Korea. Inte heller om man ser uttalandet som en kontraåtgärd enl. art. 22 ARSIWA för att stoppa Nordkoreas provsprängningar så kan inte uttalandet ses som lagligt. Kontraåtgärder får inte vidtas i strid mot våldsförbudet enligt art. 50(1) ARSIWA. (3 p) E. Nej. Det finns inget i FN-stadgan som ålägger FN någon förpliktelse att stoppa hotfulla uttalanden som görs i generalförsamlingen. Det är dock ett krav att medlemmarna är fredsälskande (art. 4(1) FN-stadgan). Skulle flera uttalanden/handlingar göras som strider mot FN-stadgans principer så kan en medlemsstat bli utesluten. En uteslutning måste ske på rekommendation från Säkerhetsrådet (art. 6 FN-stadgan). Det är inte troligt att Säkerhetsrådet skulle anta en sådan rekommendation då USA som har vetorätt i Säkerhetsrådet. Alla stater har dock en förpliktelse att följa folkrätten även när man agerar i en mellanstatlig organisation. (2 p) På frågan utdelas maximalt 12 poäng. Fråga 2 - Britta Sjöstedt A. Enligt art. 127(1) Romstadgan får ett frånträde från stadgan juridisk verkan ett år efter notifikationen har lämnats till Generalsekreteraren. I frågan så meddelar Burundi sitt frånträde till Generalsekreteraren den 27 oktober Ett år senare är Burundi således inte längre juridiskt bunden av Romstadgan. (1 p) B. Ja, enligt art. 127(2) har undersökningen inletts vid en tidpunkt då Burundi fortfarande var bunden av Romstadgan. Domstolens jurisdiktion påverkas därför inte av frånträdet. Burundi var part till Romstadgan när brotten som undersöks ägde rum. (2 p) C. Delvis ja. Burundi skulle inte längre vara juridiskt bunden av Romstadgan vid tidpunkten undersökningen inleddes. Burundi skulle då inte ha någon skyldighet att samarbeta med domstolen enl. art. 127(2) Romstadgan eftersom undersökningen inletts efter att frånträdet fått juridisk verkan. Brotten har dock utförts medan Burundi fortfarande var bunden av stadgan så domstolen torde fortfarande jurisdiktion över brotten. Det är inte helt tydligt i Romstadgan huruvida en förundersökning kan inledas efter en stats frånträde fått juridisk verkan. Enligt art. 13 Romstadgan verkar det som att stadgan skiljer på domstolens jurisdiktion och domstolens möjligheter att utöva jurisdiktion. I frågan anges inte hur domstolens jurisdiktion har triggats i fallet med Burundi, så man behöver inte gå in på olika scenarier för att få full poäng på frågan. (2 p) D. Generalförsamlingen kan inte anta bindande resolutioner som medför juridiska förpliktelser för stater. Dess resolutioner kan dock vara ett uttryck på hur stater ser på en viss fråga och kan väga tungt för att utröna innehållet i den internationella sedvanerätten. Om det skulle visa sig att Romstadgan strider mot förbudet mot apartheid som har jus cogens status så skulle Romstadgan förlora sin rättsliga verkan för alla dess parter i enlighet med art. 53 VCLT. Detta eftersom förbudet mot apartheid är en norm som hade jus cogens status redan när Romstadgan antogs och det handlar alltså inte om en ny jus

4 cogens norm som har utvecklats (en sådan situation regleras i art. 64 VCLT). Frågan här är dock om Romstadgan strider mot en jus cogens norm om den institution som agerar i enlighet med stadgan d.v.s. den internationella brottmålsdomstolen (ICC) utövar apartheid. Om inte Romstadgan i sig bryter mot apartheid-förbudet men ICC utövar apartheid, så betyder detta inte nödvändigtvis att ingen stat längre är bunden av Romstadgan. Däremot skulle det betyda att domstolens beslut som strider mot apartheid inte behöver beaktas. (2 p) E. Rwanda har visserligen inte utfört någon våldshandling riktad mot Burundi. Men Rwanda har beträtt Burundis territorium med militär och Rwandas närvaro utgör ett brott mot våldsförbudet i art. 2(4) FN-stadgan. Det verkar inte föreligga någon auktorisering från Säkerhetsrådet och inget väpnat angrepp har riktats mot Rwanda. Alltså verkar ingen av undantagen från våldsförbudet vara uppfyllda. Rwanda förklarar sin militära närvaro med att Burundi har förlorat kontroll och Rwanda därför befarar att konflikten ska spilla över på Rwandas territorium. Rwanda verkar således ge uttryck för att staten använder sig av en preventiv rätt till självförsvar. En sådan tolkning av självförsvarsrätten har dock lite stöd i folkrätten och kriterierna nödvändighet och omedelbarhet verkar inte vara uppfyllda. Det måste föreligga ett konkret och överhängande hot om en förestående attack för att självförsvarsrätten ska kunna tillämpas. Rwanda skulle i stället ha vänt sig till Säkerhetsrådet för att få hjälp. (2 p) F. 1949års Genèvekonventioner (GKs) kan tillämpas även om inget våld har förekommit om det rör en internationell konflikt. Det räcker att två suveräna stater har förklarat varandra krig eller att fientligheter uppstått och att deras militärer är involverade (gemensamma art. 2 GK). I frågan har Rwandas militär tagit sig in på Burundis territorium utan samtycke vilket bör räcka för att GKs är tillämpliga. Vem som är involverad i de faktiska stridigheterna har dock betydelse för hur konventionerna tillämpas. Detta beror på att det kan pågå parallella konflikter i samma situation som kan klassificeras olika (som internationell konflikt /icke-internationell konflikt) dvs. s.k. mixed armed conflicts. Om civila eller soldater ur Burundis armé interneras av Rwandas armé så ska Genèvekonventionerna tillämpas fullt ut. Men om det rör en konflikt mellan Rwanda och grupper av icke-statliga aktörer så kommer Genèvekonventionerna inte vara tillämpliga gentemot dessa aktörer, med undantag för gemensamma art. 3 GK. Om Rwanda öppnar eld mot gruppen som stödjer Burundis president, skulle GKs vara tillämpliga om anhängarna är medlemmar i statsarmen (art. 4(A)(1) GK III) eller om de kan ses som irreguljära kombattanter som strider tillsammans med Burundis armé i enlighet med art. 4(A)(2) GK III, t.ex. frivilliförband. Vid tveksamheter gäller presumtionsregeln i art. 5 GK III. Om anhängarna är en väpnad gruppering som inte strider tillsammans med militären, rör det sig i stället om en separat icke-internationell konflikt som utspelar sig parallellt med den internationella konflikten (d.v.s. Rwanda har en konflikt med en ickestatlig grupp och en parallell konflikt med staten Burundi). I ett sådant fall tillämpas endast gemensamma art. 3 GK i konflikten mellan Rwanda och den icke-statliga gruppen. Samma sak gäller om Rwanda öppnar eld mot presidentens motståndare. Här är det dock tydligare att det rör sig om en separat icke-internationell konflikt eftersom det rör sig om presidentens motståndare (som troligen inte strider på samma sida som Burundis militär). Av frågan framgår det att det rör sig om ett fullskaligt inbördeskrig så våldsintensiteten och organisationskravet behöver inte utredas för att reda på om det rör sig om en väpnad konflikt eller inte. (3 p) På frågan utdelas maximalt 12 poäng.

5 Fråga 3 - Scarlet Wagner Statement 1 Mr Apallo is Apalia s current head of State and therefore has procedural immunity or immunity ratione personae as long as he is in office. This immunity bars any prosecution of Mr Apallo in foreign domestic courts concerning both private and official acts that he committed during his term of office or before, unless Apalia waives his immunity. Fermea can therefore not try him in a Fermean domestic court. After his term of office has ended, Mr Apallo enjoys substantive functional immunity or immunity ratione materiae, which means he enjoys immunity for official acts but can be tried for private acts. The rules on immunity constitute international customary law, as the International Court of Justice (ICJ) stated in Yerodia (Case Concerning the Arrest Warrant of 11 April 2000 (Democratic Republic of the Congo v Belgium) [ICJ 2002]). The statement is correct. (3 p) Statement 2 Under the law of State responsibility, there is international responsibility when there is an internationally wrongful act (IWA) attributable to the State, in accordance with Arts. 1 and 2 of the 2001 Articles on State Responsibility (ASR) (largely a codification of customary international law) and the Permanent Court of International Justice in the Chorzów Factory case (Germany v. Poland) [PCIJ 1927]. There may be different legal bases that can be claimed in this case, referring to e.g. the prohibition of the use of force (Art. 2(4) UN Charter), the protection of foreign nationals, or international human rights law. As it can be assumed that the police forces commanded by the head of State as well as Mr Apallo himself constitute de jure organs of the State of Apalia, attribution in this case follows from Art. 4 ASR. It is not apparent that any of the circumstances precluding wrongfulness (CPW s) apply to this case, therefore, international responsibility of Apalia can be assumed and Fermea s statement is correct. (3 p) Statement 3 Countermeasures constitute a CPW under the law of State responsibility; therefore, if Apalia could successfully invoke that argument, their actions would not engage international responsibility of Apalia. Countermeasures are codified in Art. 22 and Part Three, Chapter II (Arts ) of the ASR. The requirements for countermeasures are that they aim at inducing the State acting in breach of international law to resume compliance with its legal obligations (Art. 49 ASR); that the State employing a countermeasure is an injured State (or non-injured State in the case of jus cogens breaches, Art. 54 and State practice of significant human rights breaches, not applicable in this case); that the preconditions for countermeasures in Art. 52 ASR are met (call upon responsible State, notice, negotiate; urgent measures to preserve rights; cease with end of wrongful conduct or court/tribunal); that the form of action follows Art. 49 ASR (non-performance of an obligation, directed at wrongdoing State only, countermeasure must be readily reversible); and that the countermeasure observes the limitations spelled out in Arts. 50 and 51 ASR (no threat or use of force, respect fundamental human rights, no reprisals, respect of proportionality). Even if we assume the existence of an IWA committed by Fermea in accordance with Apalia s argument in this case (albeit highly unlikely), Apalia s alleged defence of countermeasures arguably fails to meet the requirement of proportionality and fails to respect the prohibition on the use of force. Therefore, Apalia s argument cannot be agreed with. (3 p)

6 Statement 4 Members of the UN agree that the UN SC acts on their behalf (Art. 24 UN Charter) and agree to accept and carry out its decisions (Art. 25 UN Charter). The SC has competences under Chapter VI of the UN Charter in respect of peaceful settlement of disputes to adopt non-legally binding recommendations directed toward its member States. Under Chapter VII of the UN Charter, the SC may act with respect to threat to the peace, breach of the peace, and acts of aggression (Art. 39 UN Charter). It can adopt, under Arts. 41 and 42 of the UN Charter, legally binding measures directed at the State(s) presenting a threat to international peace or security. The application of enforcement measures under Chapter VII is furthermore not prejudiced by the principle of domestic jurisdiction (Art. 2(7) UN Charter). The language of para. 10 of the cited Resolution in this case can be argued to constitute either a measure under Chapter VI (e.g. Arts. 33(2) or 36(1) UN Charter) or under Chapter VII. In the past, the language of Expresses its intention has been applied under Chapter VII for instance in the case of establishing a peacekeeping mission in Somalia (SC Res 1863 (2009)). (3 p) På frågan utdelas maximalt 12 poäng.