Typsvar till tentamen 10 november 2016

Transkript

1 LAGF01 FOLKRÄTT Typsvar till tentamen 10 november 2016 Eventuell begäran om omprövning av betyg lämnas via e-post till studieadministratören.

2 Fråga 1 - Britta Sjöstedt A. Utgångspunkten är att en stat inte ansvarar för ickestatliga aktörer och deras handlingar. Det kan dock förekomma undantag. Ett av undantagen rör revolutionära grupper och är kodifierat i art. 10 ARSIWA. Under vissa förutsättningar kan en revolutionär grupps handlingar bli hänförbara till staten om gruppen senare bildar en regering. Detta är dock ingen absolut regel då det finns situationer när sådant ansvar inta kan göras gällande. I frågan så skulle man kunna argumentera för att Bollywood ska hållas ansvarig för handlingar som utförts av gruppen Bandos som senare bildat ny regering i Bollywood. Det våld som Bandos har utsatt Hollywood för är uppenbara brott mot art. 2(4) FN-stadgan då det rör sig om flera attacker med omfattande våld som resulterat i dödsfall och materiell förstörelse. Bollywoods påstående kan därför ifrågasättas på folkrättslig grund. B. Frågan om effektiv kontroll kan ha betydelse då art. 10 ARSIWA inte är en absolut regel. I t.ex. fallet Short v. Iran blev inte den nya regeringen ansvarig för alla handlingar som utförts av den rebellgrupp som tog över styret. Detta berodde delvis på svårigheter att fastställa huruvida handlingarna faktiskt utförts av gruppens medlemmar, och att den nya regeringen inte hade kontroll över Iran vid tiden då dessa handlingar utfördes (se Dixon i Oxford Publishing, s. 261). Om Bollywood saknat kontroll över territoriet när handlingarna ägt rum och det inte går att fastställa vem som har utfört dem påverkar detta svaret på fråga (A). Under sådana omständigheter har Bollywood ett mer hållbart argument för att undgå statsansvar. C. Detta rör en bilateral traktat mellan Bollywood och Carnia. Huvudregeln är att avtal ska hållas enligt art. 26 VCLT. Det går inte att åberopa sin nationella rätt som grund för att slippa fullgöra sina förpliktelser i en traktat enligt art. 27 VCLT. Den nationella rätten som avser behörighet att ingå traktater kan dock i vissa fall ha betydelse för avtalets giltighet enligt art. 46 VCLT. Detta gäller endast om överträdelsen var uppenbar samt berörde en regel i dess nationella rätt av grundläggande betydelse. Ett sådant undantag är inte tillämpligt i detta fall, och Bollywoods möjligheter att säga upp avtalet på denna grund är därför i princip obefintliga. D. Huvudregeln är att en stat inte får använda våld mot eller på en annan stats territorium enligt våldsförbudet i 2(4) FN-stadgan. Regeln har två undantag: rätten till självförsvar och våld auktoriserats av FN:s Säkerhetsråd. I detta fall är det rätten till självförsvar som skulle kunna aktualiseras eftersom det saknas mandat från Säkerhetsrådet att använda våld. Rätten till självförsvar finns dels i art. 51 i FN-stadgan, dels i den internationella sedvanerätten. För att en stat ska ha rätt till självförsvar måste det vara fråga om en väpnad attack, dvs. det ska vara fråga om storskaligt våld med viss intensitet riktat mot en stats intressen, vilket det verkar vara fråga om i detta fall. Frågan är om rätten till självförsvar kan åberopas då det är en ickestatlig aktör och inte en stat som utfört attackerna. Detta skulle betyda att attackerna som utförts av

3 milisgrupperna inte ska betraktas som en väpnad attack och därmed inte utlösa en rätt till självförsvar överhuvudtaget. Av art. 51 i FN-stadgan framgår det inte uttryckligen om det måste vara en stat som attackerar. I och med den utveckling som skett efter USA:s agerande i samband med attacken den 11 september 2001 så finns det visst stöd att en ny sedvanerätt har utvecklats som tillåter att självförsvar riktas mot ickestatliga aktörer (jfr USA:s militära operationer mot al-qaida i Afghanistan). I frågan verkar Bollywood vara ovillig att stoppa milisgrupperna. Det verkar också finnas nära band mellan regeringen och medlemmarna i milisen. Detta gör att man kan argumentera att Bollywood får tåla ett intrång på sitt territorium då staten varit ovillig eller oförmögen att agera. Självförsvaret kan då betraktas som nödvändigt.

4 Fråga 2 - Britta Sjöstedt A. Nej. Att införa ett allmänt förbud mot asylsökande att demonstrera i Sverige skulle strida mot art. 11 ECHR och art. 21 ICCPR som ger alla en sådan rätt. Demonstrationsfriheten är alltså skyddad i dessa konventioner. Båda traktaten tillåter emellertid inskränkningar i denna frihet, bl.a. med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Den stat som vill göra inskränkningar måste dock visa att det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Att begränsa demonstrationsfriheten till vissa personkategorier t.ex. medborgare kan knappast motiveras. I art. 16 ECHR finns en möjlighet att göra undantag för utlänningar; även om det undantaget idag anses otidsenligt och knappast tillämpas längre så kan det (eventuellt) åberopas av en stat. Däremot har ICCPR inget sådant undantag. Att införa ett förbud för asylsökande eller för alla utlänningar att demonstrera skulle alltså strida mot Sveriges internationella förpliktelser. Att förbjuda enbart asylsökande rätten att demonstrera kan också strida mot diskrimineringsförbuden i dessa konventioner (se art. 14 ECHR och art. 26 ICCPR). B. Möjligen skulle ett sådant förbud kunna rättfärdigas med stöd av det utrymme som konventionsstaterna har begränsa demonstrationsfriheten med hänsyn till att det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle för att skydda nationella intressen. Det är emellertid tveksamt om lagförslaget verkligen skulle tjäna ett sådant syfte och skydda den svenska politiska beslutsprocessen från inflytande från utländska intressen. C. Nej. Sverige är visserligen en suverän stat som bestämmer vem som får vistas på dess territorium. Dock har Sverige folkrättsliga förpliktelser gentemot de personer som befinner sig inom dess jurisdiktion. Att utvisa någon utan att ta hänsyn till de omständigheter som råder i mottagandestaten eller hur personen kommer att bli behandlad där kan strida mot flera av Sveriges internationella förpliktelser. Exempelvis kan ett sådant förfarande strida mot förbudet mot refoulering för flyktingar som riskerar att utsättas förföljelse enligt art års Flyktingkonvention. Vidare kan en utvisning strida mot art. 3 i ECHR eller art. 3 CAT om det finns skäl att anta att personen ifråga kan utsättas för tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling i mottagandestaten. D. Nej. Ambassadbyggnader är okränkbara och får inte beträdas utan samtycke från sändarstaten i enlighet med art. 22(1) 1961års Diplomatkonvention. Detta gäller även om ambassadbyggnaden har övergivits av sin personal. Sverige kan visserligen be sändarstaten att återkalla in personal genom att förklara dessa persona non grata enligt art. 9 Diplomatkonventionen, men det kommer inte förändra byggnadens status som okränkbar.

5 Fråga 3 - Letizia Lo Giacco 1) As a former MFA, Mr Lock enjoys substantive immunity (ratione materiae) in foreign domestic jurisdictions. Hence, under international law, Chronos is in principle prevented from exercising jurisdiction (executive and adjudicative jurisdiction) over Mr Lock for acts committed in official capacity during his term of office, unless the State of Chronos waives such immunity. 1 One may however investigate whether Chronos and Udros undertook international obligations which may derogate to the rule of non-prosecution of high ranking officials. Both states ratified CAT and GCs. The GCs provide for compulsory universal jurisdiction (in the form of aut dedere aut judicare, art. 49 GCI and parallel provisions in GCII-III-IV) in case of grave breaches committed in IAC. In the case at hand, it is not clear whether war crimes for which Mr Loch is allegedly responsible were committed in the context of an IAC or NIAC. Hence, extradition based on GCs may not be pertinent. Similarly, art. 7 CAT provides for an obligation aut dedere aut judicare that was interpreted by the ICJ as an erga omnes partes obligation which each state party to CAT has a common interest to claim. 2 As the alleged crimes were committed after the entry into force of CAT in Chronos (26 July 1987), Udros in entitled to claim the violation of Chronos duty to prosecute and may thus request extradition. CAT does not provide for an exception to prosecution on the basis of substantive immunity. Nevertheless, given that the definition of torture pursuant to art. 1 CAT provides that acts of torture are perpetrated by public officials, it may be argued that substantive immunity are implicitly lifted by the states parties to CAT. 2) UNSC resolutions are in principle binding on states and not on the ICC. As the ICC operates based on the principle of complementary, res.1422 may prevent investigations and prosecutions by its states parties (art. 25, 103 UNCh). a) According to art. 12 ICCSt., the ICC may investigate acts under the material jurisdiction of the Court if committed by a national of a State party or if committed in the territory of a State party. The resolution creates therefore an exception for crimes committed in the territory of a state party by nationals of non-state party. Following to the res., the ICC prosecutor is prevented from initiating in the latter case (Ping and Pong nationals). b) Art. 16ICCSt. envisages a deferral procedure. However, Art. 16 appears to grant such a possibility on a case-by-case analysis rather than in a preventive manner, as the UNSC res in instead formulated. Art. 16 provides for the necessity of renewing the deferral whereas the res. provides unless the Council decides otherwise. One may thus argue that the UNSC is acting outside the terms of Art. 16 ICCSt. Consequences of UNSC acting ultra vires may be the disapplication of UNSC res by States parties to the ICC. 3) In order to claim invalidity of the international treaty between Venus and Pluto, Venus may invoke art. 48 VCLT-error invalidating consent. 3 From the available information, it appears that the discovery of the ancient chart played a significant role for the conclusion of the bilateral agreement as before the two states have been militarily fighting for sovereignty over Tambuk. Venus shall actively invoke the error pursuant to art. 48, otherwise acquiescence may render the treaty still valid. 4 1 ICJ, Arrest Warrant case (DRC v Belgium, 2000), ICJ, Questions relating to the obligation to prosecute or to extradite (Belgium v Senegal, 2012). 3 A State may invoke an error in a treaty as invalidating its consent to be bound by the treaty if the error relates to a fact or situation which was assumed by that State to exist at the time when the treaty was concluded and formed an essential basis of its consent to be bound by the treaty. 4 Cf. ICJ, Preah Vihear Temple case (Cambodia v Thailand, 1962).