LAGF01 FOLKRÄTT Typsvar till tentamen 27 september 2016

Transkript

1 LAGF01 FOLKRÄTT Typsvar till tentamen 27 september 2016 Eventuell begäran om omprövning av betyg lämnas via e-post till studieadministratör Hans Liepack.

2 Fråga 1 - Britta Sjöstedt 1. Enligt den bifogade kartan så kommer Nordic Stream 2, liksom Nordic Stream 1, gå igenom flera av de protesterande staternas EEZ. Inom EEZ så har kuststaten exklusiv rätt till naturtillgångar och jurisdiktion över bl. a. det maritima miljöskyddet enl. art. 56 UNCLOS. Vid utövandet av dessa rättigheter så måste dock kuststaten iaktta andra staters rättigheter att använda dess EEZ på likande sätt som det fria havet med undantag för de inskränkningar som gäller på EEZ enl. UNCLOS. Kuststaterna som vill stoppa dragningen av Nordic Stream 2 i deras EEZ skulle kunna med viss framgång argumentera för att ledningen skulle påverka deras rättigheter till tillgångarna på EEZ då byggandet kan röra upp havets bottenlager och ha menlig inverkan på fisket. Men art. 58(1) UNCLOS ger alla stater rätt att dra kablar och ledningar på andra staters EEZ. Ryssland och Tyskland har därför rätt att dra Nordic Stream 2 på andra staters EEZ. Ryssland och Tyskland har dock en skyldighet vid dragningen av Nordic Stream 2 att beakta kuststatens rättigheter i enlighet med art. 58(3) UNCLOS. Även de restriktioner som finns i UNCLOS del VI gällande kontinentalsockeln måste respekteras när det gäller anläggande av kablar och ledningar. Enligt art. 79 UNCLOS så måste Ryssland och Tyskland vidta åtgärder för att se till att kuststaternas rätt till naturtillgångarna på havsbottnen inte påverkas genom t.ex. föroreningar. Vidare så kan samtliga stater, även de stater som inte har en EEZ som påverkas av gasledningen, kunna protestera på basis av den miljöförstöring som gasledningen skulle kunna orsaka. Alla stater som är parter till UNCLOS har en förpliktelse enl. art. 194 UNCLOS att vidta åtgärder för att skydda den maritima miljön. Enl. art. 194(5) UNCLOS finns en särskild förpliktelse att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda känsliga ekosystem. Bl.a. skulle Ryssland och Tyskland vara förpliktade att vidta miljökonsekvensbeskrivningar innan de påbörjar byggandet av Nordic Stream 2 eftersom denna aktivitet riskerar att ha negativ påverkan på miljön enl. arts UNCLOS. Denna förpliktelse gäller även som sedvanerätt inom den internationella miljörätten. Enl. de miljörättsliga principerna om no-harm (princip 21 i Stockholmsdeklarationen) och due diligence så har alla stater en skyldighet att se till att de aktiviteter som de utför eller har kontroll över inte skadar andra stater. Denna skyldighet innebär även att Ryssland och Tyskland måste iaktta vederbörlig försiktighet och vidta åtgärder för att förhindra miljöskador, även innan dessa uppstår. I detta fall så skulle risken för att senapsgas läcker ut samt de negativa effekterna på fisket och ekosystemet förplikta Ryssland och Tyskland att vidta relevanta försiktighetsåtgärder. 2. Principiellt så borde inte det göra någon skillnad för bedömningen i fråga 1 om det redan finns en gasledning eller inte. Tillämpningen av UNCLOS sker utifrån det aktuella fallet med de aktuella omständigheter som föreligger. Om en likadan ledning har dragits på samma plats utan att kuststaternas suveräna rättigheter påverkats eller några miljöproblem har uppstått kan det dock bli svårare att hävda att Nordic Stream 2 skulle vara i strid med UNCLOS bestämmelser alternativt den internationella miljörätten. Det skulle med andra ord vara svårt att argumentera framgångsrikt på

3 basis av no-harm principen eller due diligence-principen om ingen miljöskada kan påvisas. Dock så måste Ryssland och Tyskland beakta att det redan finns en ledning enl. art. 79(5) UNCLOS. 3. Om vraket ligger på svenskt territorialhav så har Sverige full suveränitet, även vad gäller havsbottnen enl. art. 2(2) UNCLOS. Således kan inga åtgärder vidtas på territorialhavet utan Sveriges tillåtelse med undantag för reglerna som gäller för oskadlig genomfart, vilket inte omfattar någon rättighet att bärga ett vrak. Om vraket ligger på Sveriges EEZ så har inte Sverige någon exklusiv rätt att bestämma över det eftersom ett vrak inte kan anses vara en naturtillgång enl. art. 56 UNCLOS. Eftersom frågor om vrak inte är reglerat i UNCLOS i delen som avser EEZ så gäller samma regler som på det fria havet. Man kan dock argumentera att vraket skulle utgöra ett arkeologiskt eller historiskt objekt som alla stater som måste skydda enl. art. 303 UNCLOS. 4. Generellt så påverkar inte tillämpningen av FN-stadgan reglerna i UNCLOS. Principen om pacta sunt servanda gäller enl. art. 26 VCLT. Om en förpliktelse som härrör från FN-stadgan, t.ex. om Säkerhetsrådet skulle fatta ett bindande beslut som skulle påverka bestämmelserna i UNCLOS så har FN-stadgans förpliktelser företräde enl. art. 103 FN-stadgan. Detta är dock inte fallet här. Oscarsson argumenterar att Ryssland har brutit mot FN-stadgans våldsförbud i art. 2(4) genom den olagliga annekteringen av Krim, men ett sådant brott bör inte påverka Sveriges tillämpning av UNCLOS gentemot Ryssland. Oscarsson skulle kunna hävda att ett brott mot FNstadgans våldsförbud är ett brott mot jus cogens och att Sverige därmed skulle kunna anse sig vara en skadad stat med rätt till kontraåtgärder, dvs. ha en laglig rätt att bryta mot folkrättsliga förpliktelser i syfte att få Ryssland att upphöra med sitt folkrättsstridiga brott. Detta argument är troligen inte hållbart då Sverige inte bör anses vara en skadad stat enl. art. 42 ARSIWA eftersom brottet mot FN-stadgan 2(4) inte direkt drabbar Sverige. Istället skulle Sverige kunna åberopa ansvar av Ryssland på basis av en kollektiv skada då enl. art. 48 ARSIWA. Sverige skulle då ha rätt att vidta lagliga motåtgärder enl. art. 54 ARSIWA i syfte att få Ryssland att upphöra med annekteringen av Krim. Att bryta mot UNCLOS kan emellertid inte anses utgöra en sådan laglig motåtgärd eftersom art. 54 ARSIWA inte verkar ge stöd för några kontraåtgärder som strider mot folkrätten. Däremot skulle det vara helt i sin ordning att Sverige nekar tillträde till Slite hamn. Såvida det inte finns något tidigare avtal om nyttjandet av hamnen så bestämmer Sverige över sitt territorium och har ingen förpliktelse att upplåta det som en uppläggningsplats till Ryssland eller Tyskland. På frågan utdelas maximalt 12 poäng.

4 Fråga 2 - Britta Sjöstedt 1. Utgångspunkten är att endast Syrien har rätt att bruka våld på sitt territorium enl. art. 2(4) FN-stadgan. Säkerhetsrådet har rätt att besluta om undantag från våldsförbudet och kan auktorisera våld genom att anta beslut med stöd av art. 42 FN-stadgan. Det är därför av stor vikt att utröna vad resolution 2249 ger stöd för. En resolution som auktoriserar våldsanvändningen bör hänvisa till kapitel 7 (eller direkt till art. 42) i FNstadgan eftersom det endast är med stöd av detta kapitel som Säkerhetsrådet kan fatta beslut om användning av våld. I resolutionen så framgår det inte huruvida det gäller ett kapitel 7-beslut eller inte, även om det finns referenser till hot av den internationella freden och säkerheten, vilket indirekt syftar på art. 39 (i kapitel 7) i FN-stadgan. Den internationella domstolen i Haag (ICJ) har dock i ett rådgivande yttrande (Namibiafallet) framhållit att det avgörande för om en Säkerhetsrådsresolution är bindande eller inte är dess ordalydelse. Resolution 2249 går igenom flera punkter men den operativa paragrafen 5 är den centrala i fallet som tar sikte på möjligheten för stater att vidta alla nödvändiga åtgärder (all necessary measures). Formuleringen all necessary means alternativt all necessaryr measures är att likställa med en auktorisering av våld från Säkerhetsrådet. Problemet med paragrafens formulering är att den inte är skriven så som Säkerhetsrådets resolutioner som auktoriserar våld normalt brukar skrivas. I detta fall har man valt formuleringen calls upon och inte decides eller authorizes vilket normalt används vid våldsauktorisering. Detta antyder att Säkerhetsrådet inte alls auktoriserar användning av militärt våld i Syrien. Detta fall påminner om de resolutioner som Säkerhetsrådet antog efter 11 september där rådet använder en tvetydlig skrivelse som kan tolkas på flera sätt s.k. constructive ambiguity. Resolution 2249 verkar endast ge endast stöd för att använda våld i enlighet med den internationella rätten, vilket innebär att det måste finnas en rätt till självförsvar ifall USA ska kunna använda våld i Syrien på laglig väg. Exempelvis så skulle Irak kunna förklara sig vara utsatt för en attack av IS och be USA om militär assistens och därmed aktualisera den kollektiva självförsvarsrätten. Det problematiska i detta fall är huruvida självförsvarsrätten kan bli aktuell eftersom det gäller en icke-statlig aktör, IS, då det inte finns någon nära koppling mellan Syrien och IS. 2. Det kan göra skillnad eftersom det verkar finns en tendens inom folkrätten att tillåta en användning av självförsvarsrätten gentemot icke-statliga aktörer om staten där den icke-statliga aktören verkar inte kan eller vill förhindra att denna aktör inverkar menligt på andra stater. I sådana fall så kan den staten som härbärgerar den ickestatliga aktören få tåla att attacker genomförs på dess territorium, som i fallet al-qaida och Afghanistan. Efter att attacker inleddes mot IS i Syrien så inkom bl.a. Tyskland och Belgien med brev till Säkerhetsrådet där man åberopade en rätt till kollektivt självförsvar mot IS som även kan utövas på syriskt territorium på basis av att Syrien helt saknar kontroll över IS-områdena. Belgien och Tyskland argumenterar för att våldet inte riktas mot staten Syrien utan mot den icke-statliga aktören. Då Syrien har förlorat kontrollen över sitt territorium så får Syrien tåla att våld används på dess territorium utan dess samtycke. Denna argumentation verkar ytterligare utveckla rätten

5 för användningen av självförsvar gentemot icke-statliga aktörer i vissa exceptionella situationer. 3. Detta gäller en icke-internationell konflikt mellan Syrien och en icke-statlig aktör vilket gör att den internationella humanitära rätten är tillämplig. Systematisk användning av sexuellt våld som en del av en krigföring strider mot den internationella humanitära rätten och handlingar av soldater från den syriska armén är hänförbara till staten Syrien (se art. 4 ARISWA). Däremot verkar det inte som att resolutionen är bindande och direkt kan åberopas som stöd för att hävda syriskt statsansvar. Resolutionen är av en generell natur och verkar enl. dess språkbruk vara fattad med stöd av kap. 6 i FN-stadgan. Resolutionen är således inte bindande i sig och kan inte heller åberopas som en rättskälla. NGO:n kan därför inte med stöd av resolution 1820 hävda att Syrien har brutit mot folkrätten. Istället borde NGO:n ha argumenterat utifrån den humanitära rätten och dess moderna praxis som förbjuder samma handlingar. På frågan utdelas maximalt 12 poäng.

6 Fråga 3 - Letizia Lo Giacco 1) Mangoos has ratified the Genocide Convention and is therefore bound by it. Article IV of the Genocide Convention stipulates that States undertake to punish the perpetrators of crimes of genocide, irrespective of whether they are constitutionally responsible rulers. Moreover, in accordance with art. 27 VCLT, a State cannot invoke its domestic law to justify a violation of its international obligations. Therefore, in this case the constitutional provision of Mangoos cannot justify the State s lack of compliance with Article IV of the Genocide Convention. Art. IV of the Genocide Convention, read in conjunction with Art. I of the same Convention, constitutes an obligation erga omnes partes. By definition, the violation of an erga omnes partes obligation allows each State party to that Convention to claim the violation and to demand compliance based on the fact that the respect of that violation is owed to all State parties to the convention. Hence, Babylon, although not directly affected by the violation, has a common interest in the dispute (ICJ case Questions relating to the Obligation either to Prosecute or to Extradite, Belgium v. Senegal, 2012) and has a legal standing in demanding Mangoos compliance with its treaty obligations. 2) To establish the jurisdiction of the Court in the case, it is necessary to make reference personal jurisdiction; temporal jurisdiction; and subject-matter jurisdiction. Article 12 ICC Statute provides that the ICC can establish its jurisdiction over individuals who committed a crime under art. 5 ICC St., or over a national of a state party to the Statute. In this case, both States are parties to the Statute and therefore the Court has jurisdiction over Mr. Rok, regardless of whether he is an incumbent Head of State (Art. 27 ICC Statute). The ICC Statute, as any other international treaty, produces legal effects from the date of entry into force, namely 1 July Therefore, the ICC can establish jurisdiction only over crimes allegedly committed by Mr. Rok after the entry into force of the ICC Statute, as provided by article 11 ICC Statute. Therefore the crimes allegedly committed from 1997 to 30 June 2002 are not covered by the jurisdiction of the ICC. Pursuant to art. 5 ICC St. the Court has jurisdiction over genocide, crimes against humanity, war crimes and aggression. Crimes of torture per se are not covered by art. 5 ICC St. 3) Reservations to international treaties are regulated by the VCLT. Art. 5 CAT concerns the obligation to criminalize acts of torture domestically. Reserving this provision would be incompliant with the object and purpose of the CAT, namely preventing and punish acts of torture. Indeed, the ICJ in the case Questions relating to the Obligation either to Prosecute or to Extradite, Belgium v. Senegal, 2012 has qualified this provision as one giving effect, together with Arts. 6 and 7 of CAT, to the commitment of states to prevent and punish torture (Art. 1 CAT). On this ground Kangoo s reservation is to be regarded as invalid pursuant to Art. 19(c) VCLT. The legal effects of an invalid reservation are uncertain. With regard to human rights treaties (of which CAT is an instance), there is a trend affirming the applicability in full of the provision which has been reserved (ECtHR, Loizidou, Preliminary objections). Hence, one may argue that the Convention is binding on Kangoo regardless of the reservation. På frågan utdelas maximalt 12 poäng.