Kommentar till T6 tentamen Kommentar till fråga 1

Transkript

1 Kommentar till T6 tentamen Kommentar till fråga 1 För att kunna ange vilka befogenheter polisen har vid Storks uppträdande i universitetsparken måste klargöras vad för slags samling orkestern utgör. Det går att argumentera för att den är en allmän sammankomst med stöd av 2 kap. 1 1 p ordningslagen om man ser låten om mer stipendier som en opinionsyttring eller p 4 samma paragraf om konserter eller konstnärligt verk. Möjligtvis kan man sortera in uppträdandet som offentlig tillställning under 2 kap 3 samma lag. De rättigheter som kan bli inskränkta när polisen ingriper är dels friheterna i 2 kap. 1 regeringsformen, art 11 Europakonventionen, dels rörelsefriheten i 2 kap. 8 regeringsformen, art 2 tilläggsprotokoll 4 Europakonventionen. För inskränkningar i 2 kap 1 regeringsformen krävs lagstöd (20 ) som uppfyller kraven i 21, 23 och 24 regeringsformen. För inskränkningar i 2 kap. 8 räcker det med 20 och 21. För att polisen ska kunna upplösa en allmän sammankomst krävs enligt 2 kap p ordningslagen att det råder svårare oordning, avsevärd fara eller allvarlig störning i trafiken. Inget av dessa rekvisit är uppfyllda. För att upplösa en offentlig tillställning räcker det enligt p 2 oordning, fara eller allvarlig störning i trafiken. Inte heller dessa rekvisit är aktuella. En allmän sammankomst kan inte upplösas enbart för att den saknar tillstånd (vilket vi inte vet något om). En offentlig tillställning får upplösas om tillstånd saknas (2 kap 23 ordningslagen). Innan polisen fattar beslut om att upplösa konserten ska den ta till lindrigare åtgärder, 2 kap 24 ordningslagen och 8 polislagen. Gärna också 1 kap 9 regeringsformen. De åtgärder som då kan komma ifråga är de 13 polislagen erbjuder att avvisa, avlägsna eller omhänderta någon som stör, som riskerar att störa eller som är på väg att begå en brottslig gärning. Vad som är en störning ska avgöras på objektiva grunder utifrån tidpunkt, ställe och ljudnivå. Nedtrampade tulpaner kan kanske få till följd att polisen säger åt folk att inte dansa i rabatten. De rättigheter som kommer ifråga för den trumpetaren som cyklar vingligt är framför allt rörelsefriheten i 2 kap. 8 regeringsformen resp. art 2, tilläggsprotokoll 4 Europakonventionen. Kanske blir skyddet mot frihetsberövande också aktuellt, samma paragraf i regeringsformen, art 5 Europakonventionen, men det beror bl a på hur länge polisen håller henne på stationen. Befogenhet att ta trumpetaren till stationen finns kanske i 1 LOB. Det beror på om hon är en fara för sig själv eller andra. Antagligen skulle polisen kunna använda lindrigare åtgärder, 8 polislagen, 2 LOB. LOB går före 13 (18 polislagen, 9 LOB). Kanske går att få till att polisen avvärjer brottslig handling, att cykla full, om hon nu är det. Avspärrningen runt rabatten aktualiserar möjligtvis 2 kap. 8 regeringsformen resp. art 2 tilläggsprotokoll 4 Europakonventionen. Är det bara rabatten som spärras av är det kanske svårt att komma fram till det, men är det ett större område kan detta vara fallet. Om rättigheter

2 inskränks krävs stöd i lag (2 kap. 20 regeringsformen), om inte krävs författningsstöd (1 kap. 1 3 st regeringsformen). Det som ligger närmast till hands är nog 24 polislagen, som ger polisen befogenhet att spärra av områden i samband med allvarliga störningar eller risk för sådana störningar, men det är nog att gå för långt att se att dansa sönder tulpaner som en allvarlig störning. Det är dessutom inte proportionerligt, 8 polislagen. Tydlig struktur och systematiserat tillvägagångssätt och hänvisning till källor har premierats.

3 Några ord om rättningen av fråga 2 Vid rättningen har tonvikt legat vid styrkan i argumenteringen, varvid det förväntats att svaret identifierat de juridiska problemen, de tillämpliga lagrummen och eventuella alternativa lösningar/tillvägagångssätt på ett adekvat och logiskt sätt. Notera att endast lösningen av domsrättsfrågan efterfrågades. Sålunda när det gäller FRÅGA 2 förväntades det en insikt om att det fanns en utlandsanknytning vid tidpunkten. Makarna är bosatta i olika EU-medlemsstater och har olika medborgarskap. Karin är numera bosatt i ett annat land än där hon är medborgare, och Norma är bosatt i en annan stat än pappa Carlos. Råden till Carin: Hon vill för det första ha en skilsmässa vid svensk domstol och ensam vårdnad om Norma. Denna kvalifikationsdel har de allra flesta tentander klarat av, vilket renderade enkla poäng. Frågor om äktenskapsskillnad omfattas av EU:s Bryssel II-förordning nr 2201/2003. Det tillämpliga lagrummet är art. 3 a) som anger vilken medlemsstats domstolar som har behörighet att pröva skillnadsyrkanden mellan internationella makar. Diskussioner om vilken domstol som kan vara behörig förutsätter emellertid först ett ställningstagande om var makarna kan anses ha sitt hemvist. Resonemang om hemvist med kopplingar till EU-domstolens rättspraxis om s.k. centrum för levnadsintresse har blivit belönade. De strecksatser i art. 3 a) som är relevant är den andra strecksatsen vilket förutsätter att Carlos förvärvat hemvist i Belgien under sin praktiktjänst och att Carin fortfarande har hemvist i Belgien. Det skulle i så fall ge belgisk domstol behörighet. Tredje strecksatsen ger behörighet för spansk domstol, dvs. svarandens hemvist. Femte strecksatsen ger också belgisk domstol behörighet där den sökande Carin har varit bosatt i minst ett år innan ansökan gjordes. Den enda möjligheten för Carin att få svensk behörighet är om hon enligt strecksats sex flyttar hem till Sverige. Först efter 6 månader uppkommer i så fall svensk behörighet. Eftersom hon inte verkar ha planer på att flytta tillbaka till Sverige är dock slutsatsen att det i dagsläget bara är belgiska och spanska domstolar som har internationell behörighet. Det finns inget utrymme att tillämpa IÄL, eftersom Carlos i egenskap av spansk medborgare skyddas särskilt av art. 6. Här har en del tentander varit osäkra och försökt gardera sig. Ett mångsidigt resonemang efter ett avfärdande av svensk behörighet har dock gett poäng. När det gäller vårdnadsfrågor är det domstolarna i staten där Norma har hemvist som har behörighet, se art. 8 kompletterat med skäl 12. Diskussioner om Normas hemvist kopplat till EU-domstolens rättspraxis är viktiga. Mycket i uppgiften talar för att Norma har hemvist i Belgien. I art. 12 i Bryssel II-förordningen finns en bestämmelse som bör noteras och som möjliggör kumulation av äktenskapsmål och mål om föräldraansvar i vissa fall. Bestämmelsen kräver dock bl.a. att makarna kommer överens om det och att det är till barnets bästa. (Ett klokt, praktiskt råd till Carin är att försöka samarbeta med Carlos och lägga sina egna känslor åt sidan för Normas bästa. Barn har behov av båda sina föräldrar.) Råden till Carlos: Det verkar som Carlos i första hand anser att Carin olovligen fört bort Norma till Sverige. Den fråga man får ställa sig är därför om det rör sig om ett olovligt bortförande. Kopplingarna mellan Bryssel II-förordningen och 1980 års Haagkonvention blir då centrala. Vid rättningen har det i denna del godtagits logiska resonemang som anser att det är ett olovligt bortförande, liksom resonemang som leder till att det inte handlar om ett olovligt bortförande. Poängsättningen har således här varit generös under förutsättning att det kopplats till en bra analys. Relevanta lagrum kan vara art. 10, art. 11, art. 2.7, 2.11 samt skälen (17) och (18).

4 Frågan aktualiserar även en rad andra aspekter av relevans, t.ex. betydelsen av EKMR som Carlos verkar referera till, art. 24 i EU-stadgan, makarnas möjlighet att forum shoppa och race to court. De har kunnat ge någon poäng, förutsatt att själva stommen enligt ovan hamnat rätt. Även andra väl genomförda argument kan ha blivit poänggivande.

5 Kortfattad kommentar fråga 3 Scenariot aktualiserar bl.a. frågeställningar rörande statsansvar, humanitär rätt, mänskliga rättigheter, traktaträtt, interventioner (inkluderande frågor om humanitära interventioner, procedurer runt auktorisering av interventioner, R2P m.m.), våldsanvändning inom folkrätten, jurisdiktion och immunitet. För att erhålla full poäng skall svaret allsidigt diskutera de olika frågeställningarna och knyta diskussionen till relevanta sedvanerättsliga bestämmelser samt folkrättsliga instrument. Svaren på frågan har maximalt kunnat ge 10 poäng (uppdelat på områdena traktaträtt, statsansvar MR, humanitär rätt (3p); kollektiv säkerhet inom FN:s ram, interventioner m.m. (4p), jurisdiktion och immunitet (3p)). Av frågan framgår att misstankar finns om att regeringen stödjer gerillagruppen samt att gerillagruppen attackerar byar i landets östliga provins, bränner ned jordbruk och avrättar alla män över 18 års ålder. Syldaviens president beordrar landets armé samt polisstyrka att lämna det område där byarna finns. Agerandet och misstankarna som väckts föranleder fråga om Syldaviens ansvar för gerillagruppens agerande. Här blir relevant att diskutera sedvanerätt på området och det av International Law Commission utarbetade förslaget Responsibility of States for Internationally Wrongful Acts. Mänskliga rättigheter, relevanta regleringar i MRinstrument och internationell humanitär rätt aktualiseras också. Enligt uppgiften har Syldavien ratificerat alla relevanta konventioner och är med andra ord bunden av desamma, pacta sunt servanda (jfr. artikel 26, VCLT) samt sedvanerätt. Vad gäller statens önskan att frånträda traktater skall regleringarna om frånträde i VCLT diskuteras, samtidigt som det uppmärksammas att flera bestämmelser i MR-konventionerna också utgör sedvanerätt och jus cogens varför effekten av ett eventuellt frånträde kan diskuteras. Frågan om regimen har en skyldighet att se till att upprätthålla ordningen på sitt territorium även om de inte direkt kontrollerar milisgruppen är även den relevant. Omvärldens uppmaning till Syldavien kan svårligen ses som en inblandning i interna angelägenheter med tanke på frågornas kopplingar till mänskliga rättigheter. Vad gäller tvisten/konflikten i Syldavien kretsar frågeställningarna kring bl.a. klassificeringen av händelserna (interna/internationella). Relevanta regleringar i FN-stadgan samt humanitär rätt (1949 års Genèvekonventioner och 1977 års tilläggsprotokoll) är relevanta att diskutera, liksom de materiella möjligheter organisationer har att hantera tvister och konflikter dels med fredliga, dels med militära medel (se bl.a. kap. VI och VII FN-stadgan). Detta har bäring på diskussionen om expertgruppen som har FN:s uppdrag att på plats undersöka situationen samt frågan om interventionen i Syldavien. Om utredningen kräver att expertgruppen tar sig in på Syldaviens territorium torde landets samtycke krävas om inte situationen i Syldavien av säkerhetsrådet anses falla under Kap VII och beslut tas under detta kapitel. Av scenariot att döma befinner man sig inte i detta läge under kap VII. Diskussionen rörande FN:s roller och möjligheter i den aktuella situationen kräver en behandling av kap. VI och VII i FN-stadgan, med relevanta diskussioner under FN:s stadgans kapitel I och V. Rörande intervention i Syldavien uppkommer frågan om förutsättningarna är uppfyllda för att en sådan skall få vidtas. Relevant att diskutera är om situationen av Säkerhetsrådet kan bedömas falla in under kapitel VII i FN-stadgan och rådsbeslut om auktorisation av våldsanavändning. Relevant att diskutera är även om hur den interna situationen med MR-kräkningar och dessas effekter på flyktingsituationen inom och utom landet kan spela in i bedömningen, samt de begränsningar som finns i art 2(7). Huruvida det föreligger möjligheter att genomföra en humanitär intervention eller aktion under R2P föranleder en diskussion om non-interventionsprincipen och våldsförbudet (FN-stadgan art. 2(7) resp. 2(4)), samt den praxis som utvecklats är i sammanhanget relevanta att diskutera. Castells intervention föranleder en diskussion om

6 humanitära interventioner och vilken situation vi nu befinner oss i (intern/internationell konflikt). Sveriges önskemål att ställa Syldaviens president inför rätta i Sverige föranleder en analys av relevanta regleringar och praxis rörande jurisdiktion och immunitet. Rörande jurisdiktion skall de folkrättsliga grunderna uppmärksammas, en koppling till nationell svensk lagstiftning kan göras som komplement. Rörande immunitet för presidenten skall frågan om absolut immunitet diskuteras i relation till praxis och sedvanerätt samt diskutera frågorna om eventuella skillnader om presidenten fortfarande skall anses vara en företrädare för staten och hur man ser på immunitet och brott mot jus cogens regler. Här är även relevant att återkoppla till ansvarsfrågorna och misstankarna om regimens stöd till gerillagruppen.