TYPSVAR HEMTENTAMEN I ALLMÄN FÖRETAGSBESKATTNING/ BESKATTNINGSRÄTT II

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "TYPSVAR HEMTENTAMEN I ALLMÄN FÖRETAGSBESKATTNING/ BESKATTNINGSRÄTT II"

Per Fredriksson
för 5 år sedan
Visningar:

1 TYPSVAR HEMTENTAMEN I ALLMÄN FÖRETAGSBESKATTNING/ BESKATTNINGSRÄTT II Omtentamen , höstterminen 2017 Frågorna, som totalt kan ge maximalt 12 poäng, löses enskilt och svaret motiveras på sedvanligt sätt. Lagrums- och praxishänvisningar bör göras, men hänvisningar till doktrin är inte nödvändigt. Dina svar ska vara kursadministratören tillhanda (inlämning via e- post till Freja_Lina.Huhle@jur.lu.se) senast kl. 15. Uppkommer frågor med anledning av tentamensuppgifterna finns examinerande lärare tillgänglig på telefon under hela skrivtiden ( ). Fråga 1. (max 6 p) Släpet AB ägs till 70 % av den i företaget verksamme Sälle Jeppson. Sälle Jepssons kontantlön från Släpet AB under 2016 var kr. Till 30 % ägs aktiebolaget av personalstiftelsen Avslappning. Alla andelar har samma rätt till utdelning. Stiftelsen äger två fjällstugor som står till Sälle och övriga i bolaget anställdas (f.n. är det enbart Sälles samboende Lisse som också arbetar i bolaget) förfogande. Bolaget gör varje år avdrag för bidrag till stiftelsen enligt 16:14 IL. Aktiebolaget har beslutat om total utdelning under 2017 med kr Bedöm vad skattekonsekvenserna bör bli pga. ovanstående.

2 Typsvar fråga 1 Kvalificerad andel i fåmansföretag och utomståenderegeln Aktiebolaget (det är bara ett AB i uppgiften) är ett fåmansföretag och mycket talar för att utgångspunkten är, enligt 57:4 1 p. IL, att Sälles andelar kvalificerade. Om personer som inte äger kvalificerade andelar (utomstående) till betydande del äger del i företaget och har rätt till utdelning ska enligt 57:5 en andel anses kvalificerad om det inte finns särskilda skäl. Vid bedömningen ska förhållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas. I prop. 1989/90:110 s. 46 anges att betydande omfattning föreligger om minst 30 procent av avkastningen tillfaller utomstående. I bl.a. RÅ 2009 ref. 53 bekräftas att gränsen ligger på 30 %. Stiftelsen Avslappning kan inte ägas av någon och är därför utomstående enligt 57:5 IL och andra rättssubjekt som inte är fysiska personer kan vara utomstående ägare. Undantag ska dock göras från utomståenderegeln om det skulle föreligga särskilda skäl. Det finns exempel i förarbetena på vad som kan utgöra särskilda skäl, t.ex. om förmåner kan uppnås genom avtal, som reglerar fördelningen av resultatet i bolaget, eller genom s.k. korsvisa innehav. Det finns en risk att det faktum att stiftelsen gagnar de anställda (som ju bara är Sälle och Lisse), utgör särskilda skäl. Det enda sätt som de kan åtnjuta förmåner från stiftelsen är ju dock genom att de pga. sina anställningar i bolaget får förmåner som är beskattningsbara i inkomstslaget tjänst. Därför bör det gå att argumentera för att särskilda skäl inte föreligger. Då sker beskattning av utdelning till Sälle med 5/6 i kapital, 42:15a IL. Annars sker beskattning i tjänst enligt 57 IL Avdrag för bidrag till stiftelsen enligt 16:14 IL Arbetsgivarens har rätt att göra avdrag för avsättning till sådan personalstiftelse som uppfyller tryggandelagens villkor. I så fall kan omedelbart avdrag medges för medel som arbetsgivare överför till företagets personalstiftelse för inköp av t.ex. semesterboende, trots att arbetsgivare själv inte skulle kunna få annat än årliga värdeminskningsavdrag om semesterhemmet hade förvärvats direkt i den egna verksamheten. Avdragsrätten påverka inte av om de anställda kommer att beskattas för förmånerna från stiftelsen eller inte. Det finns inte heller några särregler för fåmansföretag. Några tentander har uppmärksammat att en personalstiftelse måste ha personalstiftelse i namnet för att kunna vara en personalstiftelse som grundar avdragsrätt för arbetsgivaren. Stiftelsen uppfyller inte kraven för begränsad skattskyldighet enligt 7 kap. IL, och är därför en fullt ut skattskyldig juridisk person, 6 kap. IL Fjällstugorna För Sälle och Lisses del bör det bli fråga om förmånsbeskattning redan genom dispositionsrätten, se t.ex. RÅ 2002 ref. 53. Bolaget (eller stiftelsen) ska erlägga arbetsgivaravgifter på marknadsvärdet av de skattepliktiga förmånerna. Förmånsbeskattningen bör inte kunna resultera i faktisk uttagsbeskattning, varken i bolaget eller stiftelsen, eftersom uttaget motsvaras av en lönekostnad.

3 Fråga 2. (max 6 p) I bilagda dom från HFD, , menade domstolen att kravet i 42:15a IL på att ett utländskt företag ska inkomstbeskattas jämförligt med ett svenskt företag, för att utdelningen från det ska tas upp till fem sjättedelar, inskränker den fria rörligheten och inte kan rättfärdigas. Du ska inte skriva ett referat av domen, utan analysera: a) vad rättsfrågan var, b) vad som var avgörande för att HFD kom till ett annat domslut än kammarrätten, och c) vad som kan vara anledningen till att HFD avgjorde frågan utan att begära förhandsavgörande från EU-domstolen.

4 Typsvar fråga 2 a)rättsfrågan i målet var om kravet på jämförlig beskattning av utländskt bolag i 42:15a IL strider mot EU-rätten (fri etablering alternativt fri rörlighet av kapital. b) Enligt 42:15a IL tas 5/6 av utdelning och kapitalvinst på onoterade aktier i svenska aktiebolag upp till beskattning. För att denna kvoteringsregel ska vara tillämplig även på utländska företaget krävs att inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är jämförlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt företag, som inte är en kooperativ förening, med motsvarande inkomster. Uppfylls inte det kravet blir ett en beskattning på 30 %. Kammarrätten anförde att kravet på jämförlig beskattning inte var uppfyllt och att utgångspunkten därmed var att utdelningen skulle beskattas med 30 %. Likt HFD konstaterade den att omständigheten att utdelning från ett utländskt företag beskattas mindre förmånligt än utdelning från svenska företag kan avhålla personer från att investera i utländska företag, och därigenom också försvåra för sådana företag att anskaffa kapital. Detta utgjorde enligt kammarrätten ett sådant hinder mot den fria rörligheten för kapital (art. 63) som i princip är förbjuden och frågan var då om kravet på jämförlig beskattning kunde rättfärdigas på någon av de grunder som anges i EUFfördraget eller med hänsyn till den praxis som har utvecklats av EU-domstolen. Det avgörande för kammarrätten var att det inte förelåg jämförbara situationer. Vid bedömningen huruvida det förelåg jämförbara situationer beaktade domstolen både andelsägarens och det utdelande företagets skattemässiga behandling. Kammarrättens slutsats var att en person som får utdelning från ett företag som inte har beskattats alls, eller beskattats på en låg nivå, och en person som får utdelning från ett svenskt företag inte kan anses befinna sig i objektivt jämförbara situationer. Kravet på jämförlig beskattning utgjorde därmed inte en otillåten restriktion av den fria rörligheten för kapital och den skattskyldiga skulle därför beskattas för hela utdelningen. HFD anförde att syftet med att utdelningar ska tas upp till 5/6 är att lindra ekonomisk dubbelbeskattning av bolagsinkomster. Både cypriotiska och svenska bolag är föremål för ekonomisk dubbelbeskattning, varför HFD mot bakgrund av EU-praxis ansåg att aktieägaren som fått utdelning från ett cypriotiskt bolag befinner sig i en objektivt jämförbar situation med en person som får utdelning från ett svenskt bolag. Kravet på jämförlig beskattning kunde därmed inte rättfärdigas på den grunden. Att dessa situationer är jämförbara bekräftades enligt HFD genom hänvisningar till EUpraxis, t.ex. Meilicke m.fl., C-262/09, EU:C:2011:438, p. 29 och 30 samt där anmärkta rättsfall, samt Test Claimants in the FII Group Litigation, C-35/11, EU:C:2012:707 p. 37 och 53. Det avgörande var alltså att HFD ansåg att situationerna var jämförbara och att den svenska inskränkningen inte kunde rättfärdigas på andra grunder. c) Det finns en skyldighet för nationella domstolar i sista instans att begära förhandsavgörande i mål som rör EU-rättens tolkning och giltighet, EUF, utom

5 när frågan redan har avgjorts i rättspraxis eller när det framstår som uppenbart hur den aktuella unionsrättsliga regeln ska tolkas. I rättsfallet CILFIT från 1982 har EUD slagit fast att det inte finns någon skyldighet att begära förhandsavgörande när rättsläget enligt EU-rätten är klart, acte clair. Domstolen förklarade att den korrekta tillämpningen av unionsrätten skall vara så uppenbar att det inte finns utrymme för något rimligt tvivel om hur frågan skall avgöras. Domstolen tillade att den nationella domstolen även måste vara övertygad om att saken är lika uppenbar för domstolarna i de övriga medlemsstaterna och för EU-domstolen för att undkomma skyldigheten att begära ett förhandsavgörande i frågan. Slutsatsen måste alltså vara att HFD inte ansåg att det förelåg behov av förhandsavgörande då rättsläget redan tolkats eller varit så uppenbar att någon tolkning inte behövdes.

Relevanta dokument

HEMTENTAMEN I ALLMÄN FÖRETAGSBESKATTNING/ BESKATTNINGSRÄTT II. Omtentamen vårterminen 2017, den 17 mars.

HEMTENTAMEN I ALLMÄN FÖRETAGSBESKATTNING/ BESKATTNINGSRÄTT II Omtentamen vårterminen 2017, den 17 mars. Frågorna, som totalt kan ge maximalt 12 poäng (halva poäng kan delas ut), löses givetvis enskilt