Förekomsten av. Inattentional Blindness. hos barn, ungdomar och vuxna

Transkript

1 Kollegium SSKKII vid Göteborgs Universitet Förekomsten av Inattentional Blindness hos barn, ungdomar och vuxna Författare: Kajsa Nalin Handledare: Pierre Gander C-uppsats, 10 poäng HT 2005

2 Abstrakt Inattentional blindness beskrivs av forskare som en oförmåga att uppmärksamma ett visst stimuli trots att det finns i personens visuella fält. Uppsatsen bygger på en hypotes om att det finns en koppling mellan ålder och förekomsten av Inattentional Blindness. Ett experiment utformades där deltagarna grupperades enligt ålder. Experimentet replikerade delvis ett tidigare utfört experiment med en videofilm. I filmen visas två basketlag samt e n kvinna utklädd till gorilla som figurerar som filmens oväntade stimuli. Experimentuppgiften var att räkna ena lagets passningar. Resultatet visade skillnader mellan grupperna, men en statistisk analys visade att slumpen inte kunde uteslutas som orsak. I diskussionen presenteras andra möjliga orsaker, såsom var i utvecklingen av kontrollen över de visuella uppmärksamhetsresurserna individer befinner sig, samt skillnader gällande motivation och koncentration. Förslag till vidare studier är experiment med utökade och annorlunda sammansatta grupper. Nyckelord: Inattentional Blindness, visuell uppmärksamhet. sida 1

3 Förord Den här C-uppsatsen i Kognitionsvetenskap omfattar tio poäng och är skriven som del i Fördjupningskurs1. Kursen har getts av Kollegium SSKKII vid Göteborgs universitet under höstterminen Först ett tack till min handledare Pierre Gander för hans hjälp med materialet till experimentet. Under arbetets gång har sedan många personer varit behjälpliga. Jag vill tacka berörd personal på Transportkonsulten Gruppen AB, s a m t berörd personal och elever p å Kavåsskolan och Grevegårdsskolan för att de gjorde experimentet möjligt att genomföra. Jag vill även tacka mina vänner Linda Ljungkvist och Peter Smedberg för assistens och förmedling av kontakter. Mina klasskamrater har också spelat roll under arbetet. Karin Jarlgård förtjänar ett stort tack för till synes ändlösa samtal om uppsatsen, utifrån alla möjliga synvinklar. Ett tack även till Erik Andersson och Björn Johansson för att de bollat idéer och lösningar under arbetet. För stöd, uppmuntran och relevant kritik riktar jag till sist ett varmt tack till min vän och släkting Monica Öborn. Göteborg, sida 2

4 Innehållsförteckning Introduktion...4 Inledning... 4 Problemdiskussion... 5 Problemformulering, syfte och hypotes... 5 Teori...6 Begreppsdefinitioner om uppmärksamhet och perception... 6 Teorier om perceptionsprocessen... 7 Studie kring den perceptuella processen... 7 Inattentional Blindness (IB)... 8 Utveckling av visuell uppmärksamhet... 9 Metod...11 Deltagare Material Tillvägagångssätt Resultat...14 Resultatpresentation Iakttagelser under experimentet Diskussion...16 Generell diskussion utifrån teorier och resultat Diskussion utifrån olika åldersgrupper Jämförande diskussion grupperna emellan Yttre faktorer som kan ha påverkat resultatet Slutsats...22 Slutsatser utifrån resultat och diskussion Förslag till vidare studier Källförteckning...23 sida 3

5 Introduktion Det här inledande avsnittet syftar till att kortfattat redogöra för vad Inattentional Blindness innebär, samt den historiska utvecklingen som ledde fram till begreppets födelse. Jag presenterar även den problemdiskussion som har legat till grund för uppsatsen. Sedan följer uppsatsens problemformulering, syfte och hypotes. Inledning Att titta utan att se eller att se något som inte finns är upplevelser som många människor känner igen. Ett välanvänt exempel är det med biosalongen: Lite försenad rusar du in i biosalongen och letar efter ett ledigt säte. Du söker av hela salongen och finner till slut en ledig stol. Några dagar senare ringer din kompis och frågar i smått förebrående ton varför du ignorerade honom på biografen. Självklart var det inte medvetet du ignorerade honom utan trots att din kompis vinkade febrilt och hans upplevelse av att du tittade rakt på honom så upptäckte du honom helt enkelt inte. Något förenklat kan man kalla det som inträffade i biosalongen för att du upplevde Inattentional Blindness (Mack & Rock, 1998). Något vedertaget svenskt begrepp för att beskriva fenomenet finns inte, men översatt till svenska skulle det kunna kallas blindhet vid ouppmärksamhet. Alltså att individer kan vara blinda för händelser som de inte uppmärksammar (uppmärksammar i betydelsen ger akt på). Att fenomenet existerar vet alla som har varit med om en situation liknande den i biosalongen. Redan 1907 skrev Rezsö Bálint att It is a well-known phenomenon that we do not notice anything happening in our surrounding while being absorbed in the inspection of something; focusing our attention on a certain object may happen to such an extent that we cannot perceive other objects placed in the peripheral parts of our visual field, although the light rays they emit arrive completely at the visual sphere of the cerebral cortex.. (enligt Chabris & Simons, 1999, sidan 1059). Från Bálints observationer och fram till sent 70-tal skriver Chabris och Simons att det var få som studerade de skillnader som föreligger mellan vår upplevelse och detaljerna i vår mänskliga hjärnas representation. Chabris och Simons skriver också om den studie som Neisser utförde under och 1980-talet. sida 4

6 I den engagerades deltagarna i en oavbruten uppgift som krävde deras fokus på en aspekt av en dynamisk händelse medan de skulle ignorera en annan aspekt. Den studien klargjorde vikten av uppmärksamhet inom perception, men den empiriska forskningen verkade glömmas bort igen. Under 90-talet genomförde Mack och Rock (1998) en rad experiment för att utforska förhållandet mellan uppmärksamhet och perception och det var då som begreppet Inattentional Blindness (i fortsättningen kallat IB) myntades. Fenomenet blev mycket uppmärksammat och det har sedan dess skett ett antal replikeringar av deras experiment med olika varianter av oväntade stimuli. Problemdiskussion Sedan Mack och Rocks upptäckt har forskningen kring IB fortsatt. Medan Mack och Rock använde sig av mer traditionell form av experiment för visuell sökning (visual search) så har Simons och Chabris (1999) med flera använt videofilmer med rörliga händelser för samma typ av studier. Jag valde att delvis replikera Simons och Chabris variant för att det var lättare att använda sig av videofilm till experimentet än den utrustning som behövs för traditionella former av experiment. I uppsatsen kopplas IB till ytterligare en parameter, ålder. Problemformulering, syfte och hypotes Problemformuleringen för uppsatsen är hur förekomsten av IB är kopplad till ålder, främst med tanke på utvecklingen av kontrollen över den visuella förmågan till uppmärksamhet? Det finns teorier (som kommer att presenteras i teoriavsnittet) om att den utvecklingen i huvudsak sker mellan sju och tretton års ålder. Syftet med uppsatsen är att göra en komparativ analys av IB i fyra olika åldersgrupper samt att titta på de olika åldersrelaterade faktorer som kan påverka huruvida individer uppmärksammar ett oväntat stimuli eller inte. Uppsatsens hypotes är att förekomsten av IB kommer att vara minst i gruppen med de yngsta barnen, det vill säga att antalet individer som upptäcker filmens oväntade stimuli kommer att vara störst i den gruppen. sida 5

7 Teori Det här avsnittet ger den teoretiska bakgrund som ska ge den förståelse som krävs för att tillgodogöra sig uppsatsens experiment, resultat, diskussion och slutsats. Först presenteras en översikt av för uppsatsen viktiga begreppsdefinitioner. Efter det följer ett antal teorier om perceptionsprocessen samt en studie om den perceptuella processen. E n presentation av fenomenet IB görs sedan och slutligen några teorier om utvecklingen av visuell uppmärksamhet. Begreppsdefinitioner om uppmärksamhet och perception I uppsatsen kommer jag till viss del att använda samma begreppsdefinitioner som Mack och Rock (1998) gör i sin bok. De är som följer: Uppmärksamhet definieras som den process som tillåter oss att lägga märke till något, den process som för ett stimuli till en människas medvetenhet. Frivillig uppmärksamhet innebär att man har instruerat sig själv att processa något objekt eller någon händelse. Fångad eller exogen uppmärksamhet handlar om när man processar något objekt eller någon händelse som man inte har någon förväntan eller någon avsikt mot. Selektiv uppmärksamhet talar om att människor filtrerar den enorma mängd information som sinnena hela tiden bombarderas av. Medveten eller explicit perception syftar till medvetenhet om objekt. Inom ramen för uppsatsen avses visuella objekt. Omedveten eller implicit perception handlar om (visuella) objekt som processas till en viss nivå men som inte når vårt uppmärksammade medvetande. Processnivåer kommer från en perceptionsteori som hävdar att input till ögats näthinna omvandlas till information genom en hierarkisk sekvens av steg som kulminerar i explicit perception. Generellt anses att input på en låg nivå behandlas genom parallella processer och att input är oberoende av uppmärksamhet. Högre eller senare nivåer, i slutet av sekvenskedjan, antas omfatta uppmärksamhet, sekventiella processer och semantiskt innehåll. De högre och senare delarna av perceptionsprocessen brukar oftast associeras med komplexa kognitiva processer. sida 6

8 Ett annat återkommande begrepp är spotlightmetaforen (Brodeur, 1990) som handlar om att likna vår visuella uppmärksamhet vid en spotlight eller strålkastare. På så sätt menar teorin att det går att flytta omkring vår uppmärksamhet för att fokusera på olika delar av vårt visuella synfält. Det som hamnar utanför strålens ljus skulle enligt teorin inte uppmärksammas. Strålen kan vara olika vid och ju bredare den är desto mindre väl anses man kunna uppmärksamma en specifik del av det visuella fältet. Liknande metaforer finns i form av lampor och zoomlinser. De fungerar på liknande sätt som spotlightmetaforen men talar i termer av ett större fält respektive ett mycket litet fält som zoomas in. Teorier om perceptionsprocessen Det finns också flera teorier om selektiv uppmärksamhet som process och de viktigaste inom ramen för uppsatsen är följande (hämtade från Driver, 2001). Flaskhalsteorin (filter theory) är en tidig selektivitetsteori som liknar vägen för informationsflödet vid en flaska och menar att även om flera parallella input är på väg så kommer bara den del som får plats i flaskhalsen förbi, de andra lämnas därhän. Treismans försvagningsteori är en annan teori som liknar Broadbents flaskhalsteori men som menar att alla stimuli passerar filtret och att vissa stimuli försvagas så att de kan ignoreras. Selektionen görs genom att känslomässigt viktiga eller biologiskt relevanta släpps förbi oförändrade, medan övriga stimuli försvagas. Kapacitetsteorier ser uppmärksamhet som en begränsad resurs som kan allokeras till olika uppgifter. Om en uppgift kräver stor uppmärksamhet kommer mindre uppmärksamhets-resurser finnas kvar att allokera till andra uppgifter. Väl inlärda uppgifter kräver mindre resurser och frigör alltså uppmärksamhetsresurser till andra uppgifter. Det finns en tanke om att olika modaliteter har separata uppmärksamhetsresurser. Studie kring den perceptuella processen I sin artikel refererar Driver även till Lavie och Tsal som har gjort en omfattande undersökning av de experiment som utförts för att utröna om människors visuella selektivitet görs i en tidig eller sen fas av den perceptuella processen. De noterade att när resultaten talade för tidig selektion så krävde uppgifterna generellt lägre perceptuell ansträngning än i de fall där resultaten talade för sen selektion. sida 7

9 Lavie utförde då en rad experiment som bekräftade att distraktionen a l ltid var större i lågkrävande situationer än i högkrävande. För att förklara sina resultat använde hon sig av både sen och tidig selektivitetsteori och menar att den perceptuella processen är automatisk som sen selektivitetsteori säger - på så sätt att den inte kan hållas tillbaka med vilja, att vi alltså uppfattar allt vad som är inom vår kapacitet att uppfatta. den perceptuella kapaciteten är begränsad som tidig selektivitetsteori hävdar och att det beror på den relevanta uppgiftens perceptuella krav huruvida distraherande information kommer att processas djupt eller inte. Om den relevanta uppgiftens perceptuella krav inte överskrider kapaciteten så kommer överskottskapacitet att spilla över till distraktionen. I annat fall kommer distraktionen att processas på en lägre nivå och slutligen bli uppmärksammat endast på en implicit nivå. Slutligen kan tilläggas att det finns rön som tyder på att strategiska ansträngningar kan bli påverkade av utifrån kommande belöningar och av hur viktigt målet att komma ihåg bedöms vara (Enns, 1990). Inattentional Blindness (IB) När Mack och Rock (1998) myntade begreppet Inattentional blindness var det i relation till det redan existerande functional blindness. Fram till dess hade functional blindness varit det begrepp som förklarat att människor tittar utan att se men nu fann de alltså en ny form av blindness. IB beskrivs av Mack och Rock (och en rad andra forskare) som en oförmåga att uppmärksamma ett visst stimuli trots att det finns i personens visuella fält. Mack och Rocks forskning handlar om personer som under en rad olika förutsättningar fått en uppmärksamhetskrävande uppgift och samtidigt exponerats för ett oväntat stimuli. Överraskande nog misslyckades många med att uppmärksamma det oväntade stimuli de exponerades för, trots att det presenterades på det ställe deltagarna hade ombetts fokusera på. Det är viktigt att notera att Mack och Rock gör en distinktion mellan implicit och explicit uppmärksamhet. Mack skriver att oväntade stimuli, trots ett misslyckande att uppfattas på ett medvetet plan, processas såväl kognitivt som perceptuellt. Det betyder i sin tur att Mack anser att de tolkas, grupperas och analyseras semantiskt för att sedan lagras som ett implicit minne. sida 8

10 Idag finns två olika faktorer som räknas som huvudsakliga orsaker till IB: avsaknad av förväntad sannolikhet och tillgänglighet för uppmärksamhet (Clifford, Most, Scholl & Simons, 2005). Tillgängligheten menar de, precis som Lavie, beror på om uppgiften är hög- eller lågkrävande, men även på hur personen som utför uppgiften tänker om uppgiftens svårighet, samt hur motiverad personen är. Utveckling av visuell uppmärksamhet Den forskning som finns om visuell uppmärksamhet handlar till stor del om hur förmågan utvecklas under spädbarnstiden men Enns (1990) gav i sin bok en översikt över forskning om visuell uppmärksamhet och perception. I boken används begreppet uppmärksamhet för att beskriva hur processen att selektera visuell information fungerar. Kaye och Ruskin (1990) menar att det finns påtagliga bevis för att barn börjar utveckla avsevärd kontroll över sina visuella resurser för uppmärksamhet mellan sju och tretton års ålder. Däremot anser de att utvecklingen av effektiva allokeringsstrategier fortsätter ända upp i vuxen ålder. Deras teori kopplar kontrollen över visuell uppmärksamhet, och över effektiva visuella sökstrategier, till hur subjekten är förmögna att flytta sin uppmärksamhetsstråle i förhållande till de krav som en uppgift ställer, samt till placeringen av relevant och irrelevant information i det visuella fältet. Tipper och McLaren (1990) skriver att barn från sen förskoleålder är förmögna till selektiv uppmärksamhet men att de i vissa uppgiftssituationer inte klarar att använda den förmågan på ett effektivt sätt. Brodeur (1990) menar att det finns tydliga bevis för att barn (medvetet) selekterar information på ett mindre effektivt sätt än vuxna. Det har under åren vuxit fram två populära tolkningar om varför det är så. Den ena handlar om uppmärksamhet som en begränsad kognitiv källa vars kapacitet ökar med mognad och erfarenhet. Den andra menar att uppmärksamhetskapaciteten har samma storlek genom hela utvecklingen men att förmågan att allokera kapaciteten förändras. Guttentag och Ornstein (1990) skriver att antingen behövs större mental ansträngning för att utföra samma handlingar för yngre barn än för äldre eller så använder sig yngre barn av strategier som är mindre effektiva än vad äldre barns strategier är, under samma utnyttjande av mentala ansträngningar. sida 9

11 En rad experiment (Levin och Beck, 2004) har gjorts som visar att barn redan vid åtta års ålder har en förståelse för de spatiala begränsningar de har i sin uppmärksamhetsstråle. De visar även någon slags förståelse för nödvändigheten av att fokusera på en del av den visuella informationen som finns för att de ska komma ihåg det. Levin och Beck (2004) skriver om J. H. Flavell, Green och E. R. Flavells experiment som visar att yngre barn ser på uppmärksamhet mer som en lampa än som en stråle och att de även tror att de kommer att uppmärksamma allt som syns i lampans sken. sida 10

12 Metod Metodavsnittet klargör hur experimentet har planerats och genomförts. Det visar vilka som har varit med som experimentdeltagare, vilket material som har använts och hur materialet har använts. Deltagare Med utgångspunkt i en tanke om att den visuella uppmärksamhetsutvecklingen (och/eller andra faktorer som har med ålder att göra) skulle kunna ge skillnader i experimentresultatet, valdes experimentdeltagare som enligt teorin befann sig såväl mitt under utvecklingen som före och efter den. Åldrarna för de olika grupperna som deltog i experimentet valdes till 6, 10 och 14 år, samt vuxna (över 18 år). På Kavåsskolan deltog sexåringar ur en förskoleklass och tioåringar ur en fjärdeklass i experimentet. På Grevegårdsskolan deltog fjortonåringar ur en åttondeklass och på företaget Transportkonsulten Gruppen AB deltog vuxna anställda. Vem som helst som var över 18 år (ingen var i själva verket yngre än 25 år, eller över 60 år) räknades som vuxen. Skriftlig information gick ut till alla föräldrar för de skolklasser vars lärare hade visat intresse för experimentet. De barn som var i skolan vid experimenttillfället, och vars föräldrar hade godkänt medverkan, fick delta. Alla vuxna som erbjöds att delta gjorde det. Åldersgrupp 6 år (11 st) 10 år (11 st) 14 år (15 st) Vuxna (14 st) Snittålder 6,2 år 10,7 år 14,8 år 42,2 år Tabell 1: Snittålder för de olika åldersgrupperna som deltog i experimentet. Material Av de experiment som har gjorts gällande IB valde jag det s om Simons och Chabris (1999) utförde med en kvinna utklädd till gorilla som sitt oväntade stimuli. Då det var relativt svårt att rekrytera experimentdeltagare i de olika åldersgrupperna tyckte jag att filmen som Simons och Chabris använde passade väl för vissa av de åldersgrupper som skulle delta, då filmen är relativt kort. Lärarna var angelägna om att inte förlora undervisningstid och de vuxna, som deltog på arbetstid, var måna om att snabbt kunna återvända till sina arbetsuppgifter. Filmen handlar om basketspelande ungdomar, något som jag tänkte kunde motivera såväl barn som vuxna till att delta. sida 11

13 Filmen som utgjorde bakgrunden till experimentet var en kortare version av en av de filmer som användes i experiment av Simons och Chabris (1999). Filmen var 24 sekunder lång och visade två lag med vardera tre spelare som filmats i ett öppet område spelandes med hissdörrar bakom sig (se figur 1). Ett lag bar vita tröjor och ett lag bar svarta tröjor. Lagen hade varsin basketboll som de passade inbördes inom lagen med ett regelbundet mönster: spelare 1 passade till spelare 2, som passade till spelare 3 som passade till spelare 1 och så fortsatte det. Förutom passningar som bestod av kast så passades även bollen genom studsningar. Dessutom dribblade spelarna, viftade med armarna och gjorde andra rörelser som passade in i basketspelares rörelsemönster. Efter ungefär nio sekunder av spel kommer en kvinna klädd i en kroppstäckande gorillakostym in från höger. Hon går rakt in bland spelarna, stannar i mitten av bilden och bankar sig på bröstet (se figur 1) för att sedan gå vidare ut ur bilden igen. Total tid som gorillan är med på filmen är ungefär åtta sekunder och spelet fortsätter i cirka sex sekunder efter att gorillan har försvunnit ut ur bilden. Figur 1: bild ur filmen sida 12

14 Tillvägagångssätt På samtliga platser arrangerades ett rum så att förhållandena och förutsättningarna för experimentet liknade varandra i så stor utsträckning som möjligt. Rummet utrustades med en TV (mellan 24 och 32 tum) och en stol på 1,5 meters avstånd från TVn. Filmen hade spelats in på en digitalkamera som sedan kopplades direkt till TV-apparaterna. Varje deltagare fick i uppgift att räkna det vita lagets passningar under filmens gång. De fick välja att räkna tyst eller att räkna högt för att skapa förutsättningar som passade alla åldersgrupper. Alla deltagare fick information om att det var frivilligt att delta och att de när som helst, och utan att behöva förklara sig, kunde avbryta sin medverkan. Efter att ha sett filmen ställdes ett antal frågor till varje person Hur många passningar räknade du till? Medan du räknade, lade du märke till något ovanligt på videofilmen? Såg du något annat än de sex spelarna och bollarna? Såg du någon annan än de sex spelarna? Såg du en gorilla gå rakt genom spelplanen? 3....Har du varit med om eller hört talas om ett liknande experiment tidigare? Om någon svarade ja på någon av frågorna ombads de att berätta detaljer om vad de hade uppmärksammat. Om deltagarna nämnde gorillan så hoppades de resterande frågorna (fram till fråga 3) över. Om någon svarade ja på fråga 3 så utgick deras svar ur resultatet. Jag testade alla deltagare personligen. Uppgiften gavs med utgångspunkt från en skriven mall och detsamma gällde för frågorna. Svaren skrevs upp i en matris där deltagarens namn och födelsedata även fanns specificerade för att förse mig med möjlighet att räkna ut snittålder på gruppen samt markera antal kvinnliga respektive manliga deltagare. Matriserna samman-ställdes till ett resultat för gruppen och då säkerställdes samtidigt anonymiteten genom att namn och födelsedata togs bort. Efter att varje experimentdeltagare hade sett filmen och svarat på frågorna erbjöds de att se filmen igen samt att prata om hur de upplevde experimentet. Alla som deltog i experimentet gjorde det utan att erbjudas någon ersättning. I de yngsta åldersgrupperna delades dock kakor ut ett par dagar senare som tack för deras medverkan. sida 13

15 Resultat Resultatet av experimentet redovisas nedan med hjälp av tabeller, diagram och text. Iakttagelser som gjordes under experimentet redovisas under respektive åldersgrupp. Resultatpresentation Av alla som såg filmen (51 personer) såg endast nio personer (18 %) gorillan. En persons data fick raderas i åldersgruppen 10 år, då han var 11 år (men hade gått om ett år). Åldersgrupp 6 år 10 år 14 år Vuxna Totalt Procent som räknade rätt 45 % 100 % 100 % 100 % 88 % Procent som såg gorillan 36 % 0% 13 % 21 % 18 % Antal som räknade rätt 5 av av av av av 51 Antal som såg gorillan 4 av 11 0 av 11 2 av 15 3 av 14 9 av 51 Tabell 2: Procent och antal personer som såg gorillan, samt hur många som räknade rätt. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 6 år 10 år 14 år Vuxna 6 år 10 år 14 år Vuxna Procent som räknade rätt, per grupp Procent totalt som såg gorillan, per grupp Procent som räknade rätt, alla deltagare Procent totalt som såg gorillan, alla deltagare Figur 2: Diagram hur många som räknade rätt Figur 3: Diagram hur många som såg gorillan Resultatet på ett statistiskt test (Anova) visade att rimligheten för att anta att det finns statistiskt signifikanta skillnader är 0,154. För att det ska föreligga statistiskt signifikanta skillnader bör värdet ovan inte vara större än 0,05 och alltså kan skillnaderna mellan grupperna inte betraktas vara statistiskt signifikanta. sida 14

16 Iakttagelser under experimentet 6-årsgruppen Alla fyra som såg gorillan räknade rätt men bara en av de sju övriga testdeltagarna i gruppen räknade rätt. Samtliga deltagare lyssnade och svarade intresserat på mina instruktioner och följdfrågor. De tycktes också tycka att hela experimentsituationen var intressant och rolig och de verkade försöka utföra uppgiften efter bästa förmåga. De deltagare som inte såg gorillan under uppgiftens gång blev förvånade när de senare fick se filmen. Jag noterade inte några reflektioner över anledningar till att de inte sett, alternativt hade sett, gorillan. 10-årsgruppen I den här gruppen räknade alla (elva stycken) till rätt antal passningar, men ingen såg gorillan. Gruppen som helhet visade stor förvåning när de fick se filmen igen utan att utföra någon uppgift. Det fanns inte heller här några tydliga uttryck för djupare reflektioner, men några deltagare sa att det var coolt och roligt att det kunde bli sådär. 14-årsgruppen Även i den här gruppen räknade alla deltagarna (fjorton stycken) till rätt antal passningar, men bara två såg gorillan. Gruppen var motiverad till deltagande i experimentet, men verkade samtidigt oroliga över den egna prestationens betydelse. Flera av deltagarna reagerade negativt när jag förklarade uppgiften och de förstod att de skulle räkna. När deltagarna i den här gruppen såg filmen igen var det många som tyckte att det var näst intill otäckt att de (flesta) hade missat gorillan. Majoriteten av deltagarna blev lugnade av att det var vanligt att inte se gorillan men flera deltagare reagerade starkt över att de inte sett den och menade att det var på grund av deras egen bristande förmåga. För dem blev debriefing viktigare än för övriga testdeltagare. Vuxengruppen De vuxna deltagarnas reaktioner var klart blandade. En del tycktes se det hela som en kul grej medan några verkade ta sin medverkan på största allvar. A l l a i gruppen (fjorton stycken) räknade till rätt antal passningar, men bara tre såg gorillan. Deras reaktioner var klart blandade även efter att de hade sett filmen på nytt. Några deltagare himlade med ögonen och drog paralleller till vittnespsykologi och menade att det var otäckt att det gick att missa något så uppenbart när man var sysselsatt med något annat. Även i den här gruppen var debriefing viktig för några deltagare. sida 15

17 Diskussion Här följer en diskussion om experimentets utfall och möjliga förklaringar till desamma. Först i avsnittet presenteras en generell diskussion om experimentets resultat i relation till tidigare forskning. Med de olika åldersgrupperna som utgångspunkt förs sedan en diskussion som följs av en jämförande diskussion åldersgrupperna emellan. Avsnittet avslutas med att presentera en rad yttre faktorer som kan ha påverkat experimentets resultat. Generell diskussion utifrån teorier och resultat Att bara 18 procent av de deltagande i experimentet såg gorillan, experimentets oväntade stimuli, förvånade mig. Simons och Chabris (1999) utförde ett experiment med sexton olika varianter som hade tolv experimentdeltagare var. Den variant som bäst överensstämmer med uppsatsens experiment var den mest lågkrävande uppgiften av de sexton varianterna. Motsvarande siffra för den varianten var 42 p r o c e nt. För alla sexton varianternas sammanräknade resultat var siffran 54 procent. Simons och Chabris talar även om andra tidigare gjorda studier och nämner siffror kring 35 procent. I alla studier som Simons och Chabris skriver om har experimentdeltagarna v a rit i vuxen ålder. Av uppsatsens experimentdeltagare kommer bara sexåringarna upp i procenttal höga nog (36 procent) att jämföra sig med de övriga studierna som nämnts. Alla tioåringarna missade att se gorillan, endast 13 procent av fjortonåringarna såg den och av de vuxna såg 21 procent gorillan. De olika resultat som experimentet resulterade i för de olika åldersgrupperna anser jag stöder min hypotes, även om det inte går att utesluta slumpen som enda påverkande faktor. Det skulle kunna vara så att utvecklingen av förmågan till kontroll över den visuella uppmärksamheten spelar roll, i kombination med olika nivå av koncentration och motivation inför uppgiften. När jag talar om att inte se gorillan menar jag, precis som Mack (2001), att perceptionen av gorillan är implicit. Att den processas på vissa nivåer men att den inte når det uppmärksammade medvetandet. De som ändå såg gorillan, alltså de som hade en explicit perception av den, har inte använt frivillig uppmärksamhet då sådan uppmärksamhet bygger på att individen själv valt att processa ett visst objekt eller en viss händelse (som till exempel de vitklädda basketspelarna och deras boll). Det är istället tal om fångad uppmärksamhet eftersom det inte funnits någon förväntan om gorillan som stimuli. Jag hade en tanke om att många fler skulle uppmärksamma gorillan, framför allt bland barnen. Den tanken byggde på att barn tycks uppmärksamma långt fler saker än äldre barn och vuxna. sida 16

18 Kanske för att de inte är lika vana vid världen som äldre barn och vuxna hunnit bli och kanske även för att de inte klarar att stänga av distraherande stimuli på samma sätt som de flesta äldre och vuxna kan. Teorierna om barns oförmåga att lika effektivt som vuxna kontrollera sin visuella uppmärksamhet har diskuterats av många forskare inom området för utvecklingen av densamma (se senare i avsnittet). Även om resultaten från uppsatsexperimentet inte visar på statistiskt signifikanta skillnader så menar jag att det går att diskutera olika möjliga förklaringar till de skillnader mellan grupperna som ändå blev. Skillnaderna skulle kunna bero på en rad olika faktorer, såsom: v skillnader i utvecklingen av den visuella uppmärksamheten, kopplat till ålder v olika individers motivation till uppgiften, såväl ur ålders- som individperspektiv v individers olika syn på den egna förmågan att lösa experimentuppgiften, och därigenom olika behov av att fokusera med stor koncentration v yttre faktorers roll Diskussion utifrån olika åldersgrupper I och med att grupperna agerade olika i samband med uppgiften så tror jag att ålder spelar roll för hur individer blir motiverade till att utföra en uppgift. Vid sex års ålder är pressen måhända inte lika stor och oron över att bli bedömd utifrån prestation menar jag också ökar med åldern. Ju äldre man är desto bättre borde man rustas för att klara av att handskas med pressen och oron, men det sker säkert i olika steg och påverkas av olika faktorer såsom till exempel det egna medvetandet om sina förmågor och hur van en individ är vid situationer där de förväntas prestera. Precis som Enns (1990) skriver tror jag att motivationen i sin tur påverkar resultatet för utförandet av uppgiften eftersom koncentration och fokus åtminstone till viss del är viljestyrt. I likhet med Clifford, Most, Scholl och Simons (2005) tror jag också att tillgängligheten för uppmärksamhet kan bero på hur en individ ser på uppgiftens svårighet, i kombination med individens motivation inför uppgiften. sida 17

19 Det var tydlig skillnad, mellan till exempel sexåringarna och tioåringarna, i hur försöksdeltagarna verkade se sin egen roll i sammanhanget. Tioåringarnas generella reaktioner och beteende skiljde sig i sin tur mycket från hur gruppen med fjortonåringar generellt agerade, som i sin tur skiljde sig från de vuxnas. De olika grupperna kommer att beskrivas nedan. 6-årsgruppen Att sexåringarna verkade se sin uppgift som en kul grej kan ha spelat roll för hur pass mycket, eller lite, de försökte koncentrera sig. Låg koncentrationsnivå kan ha lett till att de inte brydde sig så noga om att anstränga sig för att räkna rätt. På så sätt skulle de, om man utgår från Lavies (Driver, 2001) förklaringsmodell om att lågkrävande uppgifter ger överskottskapacitet, h a kapacitet kvar att spilla över till filmens oväntade stimuli. Att de fyra som såg gorillan räknade rätt, till skillnad från de flesta övriga i åldersgruppen, är intressant. Flera förklaringar kan föreslås för att förklara detta. De barn som räknade rätt kan ha koncentrerat sig mer, men då faller Lavies förklaringsmodell. Lavies modell håller om de barnen har en större kapacitet som gör att de både kan räkna rätt och samtidigt ha resurser kvar att spilla över på gorillan. Skulle det vara fallet att de har större uppmärksamhetskapacitet så skulle kombinationen av detta och inte lika stor koncentration kunna tala för att det är anledningen till att de upptäckte gorillan. Tipper och McLaren (1990), samt Brodeur (1990), talar om att barn har begränsad förmåga att använda sin selektiva uppmärksamhet. Kaye och Ruskin (1990) skriver att utvecklingen av kontrollen över de visuella uppmärksamhetsresurserna sker mellan sju och tretton års ålder. Alltså borde sexåringarna inte besitta någon väl utvecklad kontroll medan tio- o c h fjortonåringarna (och vuxna) borde inneha såväl förmåga som kontroll över den. 10-årsgruppen Tioåringarnas koncentration under uppgiften gick inte att ta miste på. Alla elva i gruppen räknade rätt men ingen av dem såg gorillan. Kanske ligger deras starka koncentration bakom det faktum att ingen av dem såg gorillan? De borde enligt Kaye och Ruskins resonemang ha en väl utvecklad kontroll över sina visuella uppmärksamhetsresurser. Kanske kan det vara så att de (på något plan) är medvetna om sin förmåga och att de även har bra strategier för att använda förmågan. De verkade generellt inte oroliga över huruvida de skulle prestera bra eller dåligt, precis som för sexåringarna. Alltså saknades den typen av ambition/motivation. sida 18

20 14-årsgruppen Före experimentet var flera av fjortonåringarna påtagligt oroliga över att inte lyckas prestera tillräckligt bra och det var tydligt att de verkligen gjorde sitt allra bästa. Alla i gruppen räknade rätt men bara två av de femton i gruppen såg gorillan. Deras reaktioner över att inte ha sett gorillan var också betydligt starkare samt att de drog slutsatser av det faktum att de flesta inte hade sett den. Precis som för tioåringarna borde deltagarna i den här gruppen ha väl utvecklad kontroll över sina visuella uppmärksamhetsresurser. Den skillnad jag kan tänka mig är att de med tiden blivit mindre medvetna om den kontrollen. Att förmågan blivit införlivad bland andra självklara förmågor de besitter vid den aktuella åldern och därför inte spelar någon roll för deras koncentration. Motivationen till att räkna rätt skulle kunna vara en tänkbar faktor till att så få upptäckte gorillan. Vuxengruppen Även de vuxna reagerade starkt och visade tecken på nervositet och/eller ängslan över huruvida de skulle klara uppgiften på ett bra sätt. Dock, den här gruppen var den mest åldersmässigt differentierade grupp som deltog i experimentet. Min tanke om deras resultat är att det ligger väl i linje med andra studiers resultat men även att deras tankar om den egna förmågan till prestation i relation till uppgiften kan ha motiverat dem till att koncentrera sig starkt, precis som för fjortonåringarna. Jämförande diskussion grupperna emellan Det är givetvis svårt att göra jämförelser, och att dra slutsatser, utifrån en så åldersmässigt spridd grupp i jämförelse med åldersmässigt homogena grupper, men det ska ändå noteras att de vuxna gav ett annat intryck än de andra grupperna. Där ett antal fjortonåringar anade att det var något mer på gång än att räkna basketpassningarna, så verkade de vuxna mer blasé och accepterade uppgiften rakt av. Sex- och tioåringarna tog uppgiften som den gavs men reagerade inte heller så mycket över att inte ha sett gorillan, något som både gruppen med fjortonåringar och de vuxna gjorde. Kan fjortonåringarnas och de vuxnas höga ambition att prestera bra förklara deras låga siffror för att upptäcka gorillan (13 respektive 21 procent såg gorillan och alla räknade rätt)? Enns nämner att det finns indikationer som talar för att bedömningar av hur viktigt någonting är att minnas, kan påverka de strategiska ansträngningarna. sida 19

21 Fjortonåringarna och de vuxna borde även, enligt Kaye och Ruskin, ha full kontroll över deras visuella uppmärksamhetsresurser samt besitta jämförelsevis utvecklade strategier för att allokera kapaciteten. Levin och Beck (2004) drar slutsatser av en rad experiment gjorda av Flavell, Green och Flavell, Pillow, samt Miller and Weiss och menar att barn redan vid åtta års ålder är, åtminstone delvis, medvetna om sina begränsningar vad gäller uppmärksamhet och dess spatiala fokus. Kan det förklara varför sexåringarna gick in i uppgiften utan några större bekymmer medan tioåringarna fokuserade mycket mer koncentrerat? I gruppen med sexåringarna såg 36 procent gorillan men bara fem räknade rätt. I så fall, kan tioåringarna ha överkompenserat och därmed ha låst sin uppmärksamhetsstråle vid basketbollen? Ingen av tioåringarna såg gorillan. Med åldern, och mer vana vid selektiv uppmärksamhet, kan det vara så att de fjortonåringar (och vuxna) som såg gorillan har återvunnit tillräckligt uppmärksamhetsförmåga för att släppa koncentrationen självförtroende gällande så pass mycket att sin deras uppmärksamhetsresurser räckte till även för att se gorillan? Guttentag och Ornsteins (1990) teorier om att yngre barn antingen anstränger sig mer för samma uppgift än vad ett äldre barn gör eller att de istället använder strategier som är mindre effektiva än äldre barns, kan också fungera som förklaring till varför sexåringarnas resultat såg ut som de gjorde. Att de som räknade fel inte hade tillräckligt väl utvecklade strategier för att följa med i alla växlingar och passningar. Och att de som räknade rätt, och i fyra fall av fem även såg gorillan, hade kommit längre i sin visuella uppmärksamhetsuppveckling så att de inte behövde anstränga sig lika mycket som sina jämnåriga kamrater. Det här leder mig in på nästa område för diskussionen: skillnader i förmåga på individnivå. Det är svårt att dra några generella slutsatser utifrån ett så pass lågt antal experimentdeltagare när resultaten inte visade på större skillnader. När det gäller förmågan att kontrollera sin visuella uppmärksamhet finns det, som för alla andra mänskliga förmågor, individuella skillnader som inte går att hänföra till ålder, till exempel kön, religion och utbildning. Hur stor roll de individuella skillnaderna spelade i experimentet kan man inte mer än fundera över, men jag är övertygad om att även de spelat viss roll. sida 20

22 Yttre faktorer som kan ha påverkat resultatet Man kan också spekulera i om resultatet hade sett annorlunda ut om testdeltagarna hade ursprung med större geografisk eller demografisk spridning. Kan det vara så att individer från en viss geografisk plats är präglade genom sin miljö vad gäller visuell uppmärksamhet och kontrollen över densamma? Likaså kan man fundera över om det spelade någon roll att alla i de olika grupperna sinsemellan kände varandra? Jag tror inte att någon av faktorerna påverkade utfallet men endast utförligare experiment kan avgöra det. Den statistiska analysen visade att slumpen inte kan uteslutas som orsak till de skillnader som visades i resultatet. sida 21

23 Slutsats I avsnittet ges först en återblick på uppsatsens problemformulering o c h hypotes. Därutöver presenteras de slutsatser som följer av uppsatsens resultat och diskussion. Avsnittet avslutas med förslag till vidare studier. Slutsatser utifrån resultat och diskussion Uppsatsens problemfråga var hur förekomsten av IB är kopplad till utvecklingen av den visuella förmågan till uppmärksamhet. Uppsatsens hypotes var att förekomsten av IB skulle vara minst i gruppen med de yngsta barnen. Några otvetydiga slutsatser går inte att dra utifrån det experiment som har gjorts inom ramen för den här uppsatsen. Den statistiska analysen visar att slumpen inte kan uteslutas som orsak till de skillnader som uppkom, men det skulle kunna vara så att skillnaderna beror på v a r i utvecklingen av kontrollen över de visuella uppmärksamhetsresurserna deltagarna befann sig. Det går även att fundera över åldersrelaterade skillnader i motivation och koncentration. Skillnaderna vad gäller motivation skulle kunna härröra från deltagarnas funderingar kring den egna förmågan i relation till uppgiften. Oro över den egna prestationen skulle kunna öka motivationen, och därmed även koncentrationen, medan en obekymrad attityd kan tänkas tala för lägre grad av koncentration. Andra faktorer som kan tänkas påverka koncentrationen är nyvunnen medvetenhet om förmågan till kontroll över de visuella uppmärksamhetsresurserna som då gör att individen överkompenserar för att verkligen utnyttja sin förmåga maximalt. Förslag till vidare studier Ett mer omfattande experiment behövs för att säkert kunna svara på huruvida uppsatsens hypotes stöds eller inte. För att se om det går att finna tydligare skillnader vore det i mitt tycke intressant att replikera det experiment som gjorts inom ramen för uppsatsen med utökade och annorlunda sammansatta grupper, såväl geografiskt som demografiskt. Det vore även intressant att göra en studie där experimentledarna gjorde iakttagelser av experimentdeltagarna, i syfte att försöka förutspå deltagarnas resultat. Finns det några egenskaper som gör det möjligt att förutsäga huruvida en individ kommer att se gorillan eller inte? sida 22

24 Källförteckning Filmen som användes till experimentet: Brodeur, D.A. (1990). Covert orienting in young children. I J.T. Enns (Red.), The development of attention. (s ). Amsterdam: Elsevier Science Publishers. Chabris, C.F., & Simons, D.J. (1999). Gorillas in our midst: Sustained inattentional blindness for dynamic events. Perception, 28(9), Clifford, E.R., Most, S.B., Scholl, B.J., & Simons, D.J. (2005). What you see is what you set: Sustained inattentional blindness and the capture of awareness. Psychological Review, 112(1), Driver, J. (2001). A selective review of selective attention research from the past century. British Journal of Psychology, (92), Enns, J.T. (1990). The development of attention. Amsterdam: Elsevier Science Publishers. Guttentag, R.E., & Ornstein, P.A. (1990). Attentional capacity and children s memory strategy. I J.T. Enns (Red.), The development of attention. (s ). Amsterdam: Elsevier Science Publishers. Kaye, D.B., & Ruskin, E.M. (1990). The development of attentional control mechanisms. I J.T. Enns (Red.), The development of attention. (s ). Amsterdam: Elsevier Science Publishers. Levin, D.T., & Beck, M.R. (2004). Thinking about seeing: Spanning the difference between metacognitive failure and success. I D.T. Levin (Red.). Thinking and seeing: Visual metacognition in adults and children (s ). Cambridge, MA: MIT Press. Mack, A. (2001). Inattentional blindness: Reply to commentaries. Psyche, 7(16), Mack, A., & Rock, I. (1998). Inattentional blindness. Cambridge: MIT Press. Rothbart, M.K., & Ruff, H.A. (1996). Attention in early development. New York: Oxford University Press. Tipper, S.T., & McLaren, J. (1990). Evidence for efficient visual selectivity in children. I J.T. Enns (Red.), The development of attention. (s ). Amsterdam: Elsevier Science Publishers. sida 23