Design for all ett perspektiv på inkluderingsbegreppet

Transkript

1 Lärande och samhälle Skolutveckling och ledarskap Examensarbete 15 högskolepoäng, avancerad nivå Design for all ett perspektiv på inkluderingsbegreppet Design for all - A perspective on the concept of inclusion Pia Dunér Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium Examinator: Magnus Erlandsson Handledare: Kristian Lutz

2 Förord Jag vill rikta ett stort tack till alla er som har gett mig tillträde till era verksamheter och som tagit er tid för att svara på mina frågor. Jag har verkligen känt mig väl bemött. Tack Kristian Lutz för att du tålmodigt handlett mig i denna process. Jag vill även tacka Claes Nilholm för att du inspirerat mig till detta arbete och för att du tagit dig tid till att hjälpa mig i uppstarten. Tack Lisa för att du har funnits där på alla sätt och tack Annika och Anna för stöd, respons och intressanta diskussioner. Framför allt vill jag tacka min familj för ert stöd och ert fantastiska tålamod under min utbildning. Det är tack vare er jag lyckades ta mig till mållinjen. Pia Dunér, januari

3 Sammanfattning/abstrakt Dunér, Pia (2014) Design for all ett perspektiv på inkluderingsbegreppet ( Design for all - A perspective on the concept of inclusion) Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola Problemområde Begreppet Design for all kommer från forskningsfältet disability studies och bygger på en förändring i synsättet hos de som arbetar med personer i behov av särskilt stöd, för att dessa personer ska ses som subjekt med rättigheter och möjlighet till delaktighet, och inte som objekt. Teorin fokuserar inte bara på individer med funktionshinder utan involverar alla individer som är i svårigheter utifrån exempelvis etnicitet, social klass och kön. Jag inspirerades till att använda begreppet i min studie vid en föreläsning av Claes Nilholm där han nämnde det som en vidareutveckling av inkluderingsbegreppet. Jag anser att begreppet Design for all är intressant utifrån att det delvis bryter mot de gamla termerna integrering och inkludering. Begreppet handlar, enligt mig, om att tänka nytt inte bara tänka vidare. Jag menar att när det började talas om inkludering istället för integrering handlade det om att tänka vidare, vilket i många fall inte ledde till någon förändring alls utan att det snarare handlar om ordklyveri. Detta framgår också av Persson och Persson (2012) som hävdar att ordet inkludering inte förekommer vare sig i den utbildningspolitiska retoriken eller i styrdokumenten. Syfte Syftet med studien var att belysa framför allt tolkningar, men även attityder och värderingar rörande inkluderingsbegreppet och begreppet barn i behov av särskilt stöd bland aktörer inom förskolan. Jag ville även belysa hur tolkningarna kan påverka möjligheten att utveckla ett mer proaktivt arbetssätt ur ett Design for all perspektiv. Frågeställningar Mina frågeställningar var: Hur tolkar olika aktörer inom förskolan begreppen barn i behov av särskilt stöd och inkludering utifrån förskolans läroplan? Hur visar sig dessa tolkningar i praktiken? Vilka förutsättningar respektive hinder finns för ett utvecklingsarbete mot ett Design for all-perspektiv. Teoretisk ram Jag utgick från systemteori då jag avsåg att belysa tolkningar ur organisations-, grupp- och individperspektiv, hur detta syns i praktiken, samt hur de olika delarna i systemet påverkar varandra utifrån dessa tolkningar. 3

4 Metod Jag utgick i studien ifrån en kvalitativ ansats utifrån ett tolkande arbetssätt, närheten till datamaterialet och ett intresse av att gå på djupet. Eftersom jag avsåg att tolka människors handlingar och deras upplevelse av olika situationer så antog jag ett hermeneutiskt perspektiv. Mina metoder var intervjuer, fokusgrupper samt deltagande observationer och jag vände mig till olika aktörer inom förskolan. Intervjuerna spelades in via diktafon och transkriberades sedan. Resultat med analys Det visade sig att tolkningarna av olika begrepp och av läroplansmålen skiljer sig mellan informanterna. Det som skiljer sig mest är förhållningssätt och barnsyn. Tolkningar av begreppen inkludering och barn i behov av särskilt stöd skiljer sig också i olika grad mellan informanterna. Det framgår av resultatet att specialpedagogen har en framträdande roll som handledare och stöd för pedagogerna i deras arbete med barn i behov av särskilt stöd och i utvecklandet av en inkluderande verksamhet. Konklusion Studien visar i likhet med både tidigare nationell och internationell forskning att det är långt kvar till ett fullt utbyggt inkluderande arbetssätt inom förskolan och ännu längre till det uppnås ett design for all-perspektiv. Ganska överraskande visar dock min studie på att en av förskolorna kan sägas i hög grad arbeta ur ett design for all- perspektiv. För att uppnå en förändring måste det ske en förändring i förskolans kultur, en förändring i, som Persson och Persson (2012) benämner som, tankekollektiv och tankestil. Inom systemteorin handlar det om en förändring av andra ordningen, enligt Öquist (2008). Specialpedagogisk implementering Öquist (2008) menar att det behövs det kopplingar mellan olika system och även mellan delar i ett system. Här anser jag att specialpedagogen kan ha en roll i att genom handledning och proaktivt arbete utgöra denna koppling. På så sätt kan successivt arbetet med en inkluderande verksamhet implementeras på förskolorna och förhoppningsvis också så småningom ett Design for all-perspektiv. Dessutom kan denne förankra ett mer professionellt förhållningssätt ur ett barns perspektiv ute i verksamheterna. Nyckelord: Design for all, disability studies, inkludering, barn i behov av särskilt stöd, systemteori 4

5 Innehållsförteckning INLEDNING... 7 PROBLEMFORMULERING... 8 SYFTE... 8 PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR... 8 DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP... 9 INTEGRERINGSBEGREPPET... 9 INKLUDERINGSBEGREPPET... 9 DESIGN FOR ALL BEGREPPET... 9 TIDIGARE FORSKNING STYRDOKUMENT FORSKNING KRING SPECIALPEDAGOGISKT ARBETE FORSKNING KRING SPECIALPEDAGOGISKT ARBETE I PRAKTIKEN INTERNATIONELL FORSKNING STUDIER KRING OLIKA BEGREPP OCH PERSPEKTIV Barn i behov av särskilt stöd Kategorisering INKLUDERING Utveckling av inkluderingsbegreppet Definition av inkluderingsbegreppet Olika agendor i inkluderingsfrågan Inkludering ur ett organisationsperspektiv FÖRHÅLLNINGSSÄTT Barnsyn OLIKA AKTÖRER TEORETISK FÖRANKRING METOD METODVAL URVALSGRUPP GENOMFÖRANDE ANALYS OCH BEARBETNING Arbetsgång ETISKA ASPEKTER

6 RESULTAT OCH ANALYS BAKGRUNDSBESKRIVNING AV OMRÅDET BAKGRUNDSBESKRIVNING SAMT REDOVISNING AV MINA DELTAGANDE OBSERVATIONER AV FÖRSKOLORNA I UNDERSÖKNINGEN.. 28 Förskola Förskola Förskola Förskola Analys av observationerna REDOVISNING AV INTERVJUER OCH FOKUSGRUPPER Särskilt stöd och inkludering Analys av särskilt stöd och inkludering Arbetssätt och förhållningssätt Analys av arbetssätt och förhållningssätt Olika aktörers roller Analys av olika aktörers roller DISKUSSION RESULTATDISKUSSION Förhållningssätt Förtydligande av läroplansmål och begrepp inom dessa Utökad koppling mellan delarna i systemet SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER METODDISKUSSION FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING REFERENSER BILAGOR 6

7 Inledning Jag blev inspirerad att skriva om Design for all vid en personlig kommunikation/föreläsning av Claes Nilholm ( ), där han nämnde begreppet som en vidareutveckling av inkluderingsbegreppet. Begreppet Design for all är inte etablerat inom specialpedagogiken men förekommer inom disability studies och vid artikelsökningar används begreppen ibland synonymt med varandra. Watson (2012) beskriver i en artikel disability studies som en teori men i min rapport tjänstgör den som en förklaringsmodell kring min tanke rörande begreppet Design for all. Disability studies bygger, enligt Watson (2012), på en förändring i synsättet hos de som arbetar med personer i behov av särskilt stöd, för att dessa personer ska ses som subjekt med rättigheter och möjlighet till delaktighet och inte som objekt. Teorin utvecklades i England i mitten på 70-talet och har sedan utvecklats vidare i början av 90-talet. Fokus ligger på att identifiera och undanröja de sociala och miljömässiga barriärer som bidrar till att exkludera personer med särskilda behov. Disability studies fokuserar inte bara på individer med funktionshinder utan involverar alla individer som är i svårigheter utifrån exempelvis etnicitet, social klass och kön. En annan inspirationskälla kring begreppet design for all är Loris Malaguzzi ( ) eldsjälen i Reggio Emilia som, enligt Wallin (1996), hade en vision kring barns rättigheter. Jag var personligen på studieresa i Reggio Emilia 1999, då jag studerade deras sätta arbeta med barn med särskilda rättigheter, vilket är deras benämning på barn i behov av särskilt stöd. Inom Reggio talas det om det kompetenta eller, som Wallin uttrycker det; det rika barnet. Under min studieresa tog jag del av hur pedagogerna, genom att observera hur övriga barn kommunicerade och interagerade med barn i behov av särskilt stöd, lärde sig nya och kreativa sätt att arbeta vidare med dessa barn. Figur 1: Egen modell av förskolan ur ett Design for all-perspektiv. 7

8 Problemformulering Jag anser att begreppet Design for all är intressant utifrån att det delvis bryter mot de gamla termerna integrering och inkludering. Begreppet handlar, enligt mig, om att tänka nytt inte bara tänka vidare. Jag menar att när det började talas om inkludering istället för integrering handlade det om att tänka vidare vilket i många fall inte ledde till någon förändring alls utan att det snarare handlar om ordklyveri. Sandberg, Lillvist, Eriksson, Björck-Åkesson och Granlunds (2010) hävdar att trots att begreppet barn i behov av särskilt stöd har använts i styrdokumenten i många år saknas det fortfarande kunskap om hur arbetsmetoder ska skapas utifrån detta. Det är också otydligt vilka kriterier pedagoger använder för att identifiera barn i behov av särskilt stöd. Lindqvist, Nilholm, Almqvist, och Wetso (2011) anser att det finns en tradition i att ansvaret läggs på specialpedagogen och att pedagogerna inte inser sitt eget ansvar kring arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Det framgår också att det är svårt att utmana de gamla etablerade strukturerna. Detta, menar jag, indikerar på att det behövs en förändring i arbetsgång, attityder och förhållningssätt på organisations-, grupp-, och individnivå inom förskolan, för att börja tänka nytt och att börja se verksamheten ur ett design for all -perspektiv. Syfte Min intention var att identifiera framför allt tolkningar, men även attityder och värderingar, rörande inkluderingsbegreppet och begreppet barn i behov av särskilt stöd bland aktörer inom förskolan. Jag var jag också intresserad av om, och i så fall hur, dessa tolkningar visar sig i praktiken på individ-, grupp- och organisationsnivå, samt av hur tolkningarna kan påverka möjligheten att utveckla ett mer proaktivt arbetssätt ur ett Design for all perspektiv genom förändringar och genom nya perspektiv. Preciserade frågeställningar Hur tolkar olika aktörer inom förskolan begreppen barn i behov av särskilt stöd och inkludering utifrån förskolans läroplan? Hur visar sig dessa tolkningar i praktiken? Vilka förutsättningar respektive hinder finns för ett utvecklingsarbete mot ett Design for all-perspektiv? 8

9 Definition av centrala begrepp Integreringsbegreppet Detta handlar, enligt min tolkning, om att individer lyfts in i en befintlig verksamhet och förväntas anpassa sig efter denna. Inkluderingsbegreppet Detta handlar, enligt min tolkning, om att verksamheten ska anpassas efter alla enskilda individer inom denna. När det gäller förskolan handlar det om att alla barn är delaktiga och känner en tillhörighet i gruppen inom den befintliga verksamheten. Design for all begreppet Begreppet används i min rapport som en vidareutveckling av inkluderingsbegreppet. Utifrån min tolkning att ett inkluderande arbetssätt handlar om att alla barn ska ges möjlighet att vara med i den befintliga verksamheten så handlar Design for all om att det inte finns en befintlig verksamhet. Istället förhandlas verksamheten och anpassas i en gemensamhetsprocess där barnen görs delaktiga och där olikheter ses som en tillgång. Genom att möta varje barn utifrån dennes unika förmågor, egenskaper och kompetenser så menar jag att tendensen att fokusera på upplevda skillnader mellan barnen kan och ska reduceras. Att identifieras utifrån funktionsnedsättning, kön, etnicitet och speciella förmågor blir inte längre relevant. För att lyckas med detta krävs ett proaktivt arbetssätt där fokus ligger på förändringar i den befintliga verksamheten och kan aldrig handla om ett bristperspektiv hos barnet. 9

10 Tidigare forskning Styrdokument Enligt Nilholm (2012) framgår det inte tydligt vare sig i skollag eller läroplan när ett barn har rätt till särskilt stöd. När det gäller barn i behov av särskilt stöd så framgår det i Skollagen 9 att: Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling, ska ges det stöd som deras speciella behov kräver. Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn eller ett barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att ett barn är i behov av särskilt stöd, ska förskolechefen se till att barnet ges sådant stöd. Barnets vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta vid utformningen av de särskilda stödinsatserna. I förskolans läroplan (Lpfö 98/10) framhålls att förskolan ska vara utformad efter alla barn som finns på förskolan och att verksamheten ska utgå ifrån en helhetssyn på barnet. Tillsammans med föräldrarna ska förskolan verka för att alla barn ska få möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar. Det framgår vidare: Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt. (Lpfö 98/10, s.5) Samt att: Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktig, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. Alla barn ska få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen. (Lpfö 98/10, s.5) I läroplanen framgår också att förskolan ska sträva efter att barn utvecklar sin förståelse för att alla människor har samma värde oavsett: kön, etnisk tillhörighet, religion, eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionsnedsättning (Lpfö 98/10, s.8). Enligt läroplanen är det förskollärarens ansvar att alla barn får sina behov respekterade och att arbetslaget ska uppmärksamma och hjälpa de barn som behöver särskilt stöd och stimulans. Målet att alla barn ska vara inkluderade handlar enligt Nilholm (2012) om att förskola och skola ska vara anpassade för att kunna ta emot alla barn. Han menar vidare att utifrån de ospecifika målen kring särskilt stöd har det visat sig att målen kring inkludering har varit svåra att förverkliga. Ytterligare en anledning till detta kan vara att begreppet inkludering inte 10

11 nämns i styrdokumenten. Detta bekräftas av Persson och Persson (2012) som menar att ordet inkludering verkar vara så laddat att det inte förekommer i vare sig i den utbildningspolitiska retoriken eller i styrdokumenten. Vid en genomgång av dokumenten visar det sig, enligt Persson och Persson, att begreppet inkludering helt saknas i skollag, skolförordning och läroplaner. Dock framhåller de att ett inkluderande arbetssätt har en förankring i den svenska skollagstiftningen sedan länge, även om inte begreppet inkludering nämns explicit. Andersson och Thorsson (2007) menar att politiker på kommunal nivå ofta inte har tillräckliga kunskaper kring de övergripande målen, vilket innebär att utrymme ges för tolkningar på andra grunder och då ofta utifrån egna värderingar och normer. Eftersom ledning och pedagoger, genom läroplanen, ges en stor frihet innebär detta i förlängningen att det ges utrymme för olika tolkningar och lösningar utifrån ett subjektivt perspektiv. Risken är att de otydliga direktiven leder till att det arbetas efter gamla, beprövade metoder som enligt författarna kanske inte stämmer överens med ett inkluderande arbetssätt. I ett arbetslag kan flera olika intressen och värderingar stå i konflikt med varandra, vilket kan innebära kompromisslösningar som i värsta fall kan leda till segregerande arbetssätt. Forskning kring specialpedagogiskt arbete I en forskningsöversikt inom det specialpedagogiska området, av Emanuelsson, Persson och Rosenqvist (2001), som främst utgår från forskning utförd under 1990-talet, tydliggörs bristen på specialpedagogisk forskning i förskolan. Framför allt handlar det om begränsat med forskning kring förhållanden eller problem direkt relaterade till den pedagogiska verksamheten. Enligt min uppfattning utgår befintlig forskning till stor del från diskursanalyser vilket Lindgren (2011) beskriver som ett sätt att tala och skriva om specifika individer. Jag kan också se att det saknas forskning som ställer sig kritisk till inkluderingsperspektivet vilket, enligt mig, blir ett dilemma då det tenderar att bli en konstruktion av det enda och rätta perspektivet. Jag är själv förespråkare för inkluderingsperspektivet men jag reserverar mig emot att det är det enda rätta perspektivet. Då jag bygger min studie på tolkningar av förskolans läroplansmål och då det inkluderande arbetssättet framhålls i dessa väljer jag dock att inte lägga fokus på kritiska röster mot inkludering i just detta arbete. 11

12 Forskning kring specialpedagogiskt arbete i praktiken Markström (2005) är en av få som gjort studier om det specialpedagogiska arbetet i praktiken och hennes studie bygger på ett etnografiskt inspirerat material, med både fokus på görandet och talet om, där hon undersöker hur aktörerna agerar i den dagliga verksamheten. Studien bygger på ett perspektiv som kopplar aktörernas handlande till de institutionella ramarna. Inom förskolan finns, enligt Markström (2005), sociala ordningar som uttrycks genom dels öppna och dels dolda regler och rutiner. Hon menar att indelningar och bedömningar görs mer eller mindre omedvetet utifrån dessa ordningar. De outtalade regler och rutiner som skapas och upprätthålls genom praktiskt handlande väljer Markström att kalla vardagslivets dolda agenda. Markström (2007) har senare skrivit en bok där hon bygger vidare på studien och denna handlar om förskolans institutionella ansikte. Hon menar att de beteende som skapas inom ramen för en institution tas ofta för givna av de som befinner sig i miljön och att dessa inte medvetet reflekterar över detta. Internationell forskning Mycket av den internationella forskningen kring barn i behov av särskilt stöd kommer från USA där, enligt Sandberg m.fl. (2010), ett mer kategoriskt synsätt dominerar. Exempelvis delas barn i svårigheter in i 13 kategorier och måste platsa i någon av dessa kategorier för att betraktas vara i behov av särskilt stöd. Det särskilda stödet tillhandahålls genom olika program, beroende på vilken kategori barnet hamnar i. Detta indikerar, enligt mig, på att forskare ur ett internationellt perspektiv inte generellt ser inkluderingsperspektivet som den enda rätta perspektivet. Petriwskyj (2010) har gjort en undersökning i Australien som handlar om pedagogernas förståelse kring begreppen särskilda behov och inkludering. Analyserna bygger på pedagogernas förförståelse och deras strategier för att verksamheten ska innefatta alla barn. Det framgår i undersökningen att det råder delade meningar kring vad inkludering handlar om och vad det innebär för pedagogerna. Petriwskyj menar att när pedagoger talar om inkludering är det många gånger egentligen integrering det talas om, och i värsta fall om segregering. Svårigheter med att genomföra det pedagogiska uppdraget rörande ett inkluderande arbetssätt anses i studien vara; otillräckligt med stöd av resurspedagoger, otillräcklig tillgång till kompetensutveckling kring barn i behov av särskilt stöd och krav (uppdrag) utifrån. Petriwskyj menar att synen på inkludering måste förändras till ett mer positivt synsätt på barn i behov av särskilt stöd, och att det inte bara får innebära ytliga justeringar. Men svårigheterna 12

13 i att implementera ett inkluderande förhållningssätt handlar om praktiska och attitydfaktorer som måste lösas innan en djupgående inkludering blir en verklighet. Resultaten av studien pekar på att framgångsfaktorer för en djupgående inkluderande verksamhet handlar om pedagogernas kunskap och erfarenhet, stöd från skola och familj samt möjlighet till specialiststöd I Danmark har Warming (2011) gjort en studie om social inkludering/exkludering i förskola och fritidshem. Studien handlar om hur pedagogerna genom olika diskurser påverkar konstruktionen av pedagogiska utmaningar, hur diskurserna formar det sociala utrymmet för interaktion samt hur diskurserna främjar eller försvårar en inkluderande pedagogik. Warming (2011) strävar efter att belysa förgivettaganden bland olika aktörer. I hennes analys framgår att det finns motsatta intressen inom det diskursiva fältet, vilket indikerar på att det behövs ett ifrågasättande dels av pedagogernas attityder och dels av praxis. Författaren menar att för att främja ett inkluderande förhållningssätt så måste det även bli en förändring på politisk nivå. Hon anser att det är en ekonomisk bakgrund till brister i utvecklandet av ett inkluderande arbetssätt. Hon menar vidare att rutiner måste utvecklas för att stötta pedagogerna i att ta kontroll över sin egen vidareutveckling. Warming framhåller att dansk förskola med kvantitativt mått kan räknas som inkluderande men att det i kvalitativa termer (inkluderande pedagogik, social rättvisa, delaktighet och uteslutande av exkluderande praktik) så är det fortfarande långt kvar. Studier kring olika begrepp och perspektiv. Barn i behov av särskilt stöd Sandbergs m.fl. (2010) studie inom PEGS-projektet (Pedagogisk verksamhet för barn i behov av särskilt stöd i förskolan generellt och specifikt) handlar bland annat om pedagogernas definition av begreppet barn i behov av särskilt stöd. Enligt Sandberg m.fl. har Socialdepartementet föreslagit att istället för begreppet barn i behov av särskilt stöd använda begreppet barn som behöver särskilt stöd i barnomsorgen. Det senare signalerar att det finns flera dimensioner som påverkar, och då exempelvis miljön. Trots detta identifieras barn, enligt resultatet i undersökningen, utifrån biologiska och medicinska perspektiv. Det finns så kallade gråzonsbarn, som exempelvis av föräldrar och pedagoger bedöms ha behov av särskilt stöd, men det finns det inga tydliga siffror på hur många de är. Det framgår dock i rapporten att majoriteten av barn i behov av särskilt stöd finns inom denna grupp. 13

14 Von Wright (2000) menar att kunskap om olika diagnoser inte ska förringas men att det är viktigt att vara medveten om sitt förhållande till denna kunskap, så att kunskapen inte identifieras som egenskaper hos en individ. Hon anser att kunskap om vad ett barn är inte berättar om vem barnet är. Von Wright framhåller att pedagogen måste sätta sig in i barnet som vem, inte som vad, vilket i praktiken innebär att intressera sig för hur barnet tänker och förstår, istället för att fokusera på barnets kunskaps- och utvecklingsnivå. Von Wright hävdar att det är ett övergrepp mot den andre vid uttalande om hur denne är eller borde vara. Hon framhåller att pedagoger traditionellt sett har getts tolkningsrätt att definiera barnet. För att förändra detta synsätt menar Von Wright att vi måste inta ett relationellt förhållningssätt. Enligt henne handlar detta om att människor betraktas i relation till andra människor, utifrån tanken att en individs subjektivitet bildas utifrån denna relation. Enligt Lutz (2013) ligger det en fara i att aktörer inom förskolan ibland beskriver det som att alla barn är i behov av stöd. Han menar att denna definition är problematisk då det blir en konstruktion där alla barn är behövande, vilket utgår från ett bristperspektiv istället för en utgångspunkt i barnets kompetenser. I Sandbergs m.fl. (2010) studie framgår att olika perspektiv inom förskoleverksamheten påverkar synen bland pedagoger rörande hur många barn som anses vara i behov av särskilt stöd. Det framgår två perspektiv i undersökningen, dels ett barnperspektiv och dels ett organisationsperspektiv, varav barnperspektivet konstaterades var mest förekommande. Vid förskolor med barnperspektiv är det vanligare att pedagogerna anser sig ha fler barn i behov av särskilt stöd än vid de förskolor som har ett organisationsperspektiv. Till stor del visar resultatet att pedagogerna inte kopplar svårigheterna till den kontext barnen befinner sig i. Istället läggs det dels som brister hos barnet eller så definieras barn i behov av särskilt stöd utifrån en beskrivning av de tjänster som tillhandahålls. Sandberg m.fl. hävdar att det i värsta fall kan innebära att det är läroplansmålen som sätter ramarna för hur barnet identifieras, snarare än barnets behov. En förklaring till definitionerna kan, enligt författarna, vara att pedagogerna har en bild av idealbarnet som passar in utifrån befintliga ramar för verksamheten. Dessa ramar bygger på sociala värderingar och på egenskaper hos majoriteten av barnen på förskolan. Kategorisering Enligt Palla (2011) kan exempelvis individuella utvecklingsplaner, kartläggningar och åtgärdsprogram användas som hjälpmedel i det pedagogiska, respektive det specialpedagogiska arbetet. Men hon framhåller att det finns en risk att dessa dokument får en 14

15 tendens att agera bedömningsmallar och att dessa bedömningar sedan kan få betydelse för barnets identitetsskapande. Även Lutz (2009) menar att finns en risk att det relationella perspektivet försvinner när det görs observationer som eventuellt mynnar i utvecklingsplaner och åtgärdsprogram. Han hävdar vidare att de tekniker som används i förskolan idag ofta inte är anpassade till förskolans läroplan utifrån ett kompetent barn med agentskap. Enligt Palla (2011) tar arbetslagen ofta kontakt med specialpedagogen när de inte kan sätta fingret på vad det är de ser. Risken är att det blir fokus på ålder och upplevda brister hos barnen när pedagogerna upplever att någon skiljer sig från det dessa borde kunna vid en viss ålder, eller uppvisar beteende som pedagogerna inte förstår sig på. När barn skiljer sig från andra genom sin utvecklingstakt talas det om att barnet är sent. Detta, hävdar Palla, blir en paradox till konstruktionen av det växande och utvecklingsbenägna barnet. Hon menar vidare att förskolans uppdrag inte innefattar att ställa diagnoser, men i talet om barnet så finns det ändå tendenser på förskolan att tolka barns beteende utifrån olika möjliga diagnoser. Palla (2011) framhåller att förskolan förväntas fostra barnen till sociala varelser som införlivar de normer som skapats i samhället. Detta innebär, enligt henne, att rutiner som sätter gränser för möjliga sätt att agera skapas på förskolan. Den som bryter mot rutinerna blir problematisk och skapar oordning. Palla menar att pedagogerna ofta framställer det som stressbefriande och trygghetsskapande för barnen att ha vetskap om förskolan rutiner och regler. Enskilda individers behov kan vara krävande och upplevs som svårt för pedagoger utifrån hänsynstagande mellan grupp och individ. Palla hävdar att risken är att ett barn ges en identitet av att vara så behövande att förskolan inte klarar av att möta dess behov. Detta ger i sin tur pedagogerna en identitet av att vara otillräckliga. Palla (2011) anser att det finns en risk i att pedagogernas intention om att stötta barnet mot en positiv utveckling leder till kompenserande insatser som träning och korrigering. Denna risk handlar om att detta görs på bekostnad av en syn där barndomen ses som ett tillstånd med värde i sig självt med barnet som delaktig, medskapande och kunskapssökande. Lutz (2013) hänvisar till sin studie där en ansvarig på förvaltningsnivå beskriver gränsen för vilka barn som är i behov av särskilt stöd som luddig. Lutz menar att detta kan uppfattas som ett rättfärdigande för hur resursfördelningen ser ut. Det framgår av undersökningen att barn som diagnostiserats av läkare får stödåtgärder större delen av vistelsetiden på förskolan medan de som kartlagts av pedagoger endast får stödåtgärder en liten del av vistelsetiden. I Lutz (2009) undersökning framgår att den största anledningen till att förskolorna söker tilläggsbelopp för stödåtgärder är framförallt för språket, men även för koncentrationssvårigheter och för barn som anses vara utåtagerande. Enligt Lutz visar det sig i 15

16 hans undersökning att alla ansökningar som gällde en hel grupp fick avslag. Han menar att detta indikerar på att enskilda barns problem måste tydliggöras för att för att ansökningarna ska leda till resursförstärkningar. Inkludering Utveckling av inkluderingsbegreppet Enligt Persson och Persson (2012) blev ordet inkludering eller inclusion aktuellt på talet då medborgarrättsrörelserna kämpade emot diskriminering, främst på grund av hudfärg. Det handlar om intentionen om ett bättre samhälle där olikheter ses som en tillgång utifrån ett öppet förhållningssätt. En omfattande integreringsprocess för att införliva barn från specialklasser och specialskolor i den vanliga skolan påbörjades vid grundskolans införande. I de nordiska länderna ersattes integreringsbegreppet av inkluderingsbegreppet men, enligt Persson och Persson, utan att innebörden förändrades myntades begreppet en skola för alla i samband med införandet av den nya skolplanen. Författarna använder begreppet inkludering i en vidare kontext än bara skolans utifrån: En inkluderande verksamhet är då både mål och medel och det långsiktiga syftet är att barn och unga genom sina erfarenheter från en skola där olikheter ses som en tillgång kan bidra till en samhällsutveckling där tolerans och respekt för olikheter är naturliga utgångspunkter för mänsklig samvaro. (Persson & Persson, 2012, s.22) Definition av inkluderingsbegreppet Enligt Lutz (2013) är inkludering en vidareutveckling av begreppet integrering och handlar om att fokus skiftar från individens anpassning till miljöns anpassning till människors olikheter. Nilholm (2012) framhåller dock att den svenska skolan inte är så inkluderande som det brukar påstås. Nilholm (2007) menar också att det finns en risk för att begreppet inkludering kommer att utarmas på samma sätt som tidigare begrepp, såsom mainstreaming och integrering. Han anser att för att en verksamhet ska kunna ses som inkluderande så bör denna utformas utifrån den naturliga variation som finns bland barnen, snarare än att avvikande elever ska integreras i icke anpassade strukturer. Persson och Persson (2012) hävdar att det finns en risk att själva grundidén med inkluderingsprincipen inte diskuteras utan att det handlar mer om ett förgivettagande och att grundidén inte förankras. Det finns många olika definitioner av begreppet inkludering, vilket kan leda till förvirring. Detta, menar författarna, stämmer överens med undersökningar som 16

17 gjorts även i andra länder. De framhåller att det behövs en förändring i tankestil och tankekollektiv, vilket är det som skapar det som sitter i väggarna. Tankestilen handlar mycket förenklat om en beredskap och strävan efter att handla utifrån rådande begrepp och traditioner. Tankekollektivet är bärare av tankestilen och upprätthåller denna. För att bryta det som sitter i väggarna måste tankestilen förändras. När ett förändringsarbete planläggs måste det som sitter i väggarna först avtäckas för att möjliggöra en tankestilsförändring. Enligt Lutz (2013) kan behovet av kategoriseringspraktiker minska genom ett inkluderande arbetssätt. Genom att individuella anpassningar i relation till enskilda barn utvecklas kan de också vara till gagn för alla barn i gruppen. Olika agendor i inkluderingsfrågan I Lindqvist, Nilholm, Almqvist, och Wetsos (2011) studie framgår att förskollärarna till skillnad från lärarna inte tycker att målen kring barn i behov av särskilt stöd är svåra att nå upp till. Många pedagoger menar dock att de saknar adekvat utbildning för ett inkluderande arbetssätt, och hänvisar till att barnen i behov av särskilt stöd är resursteamens ansvar. Majoriteten av informanterna anser att specialpedagogens huvuduppdrag är att arbeta riktat mot barn i behov av särskilt stöd. Specialpedagogerna i undersökningen framhåller i högre grad än de andra att skolfaktorer och brister i lärarnas kompetens bidrar till barnens skolproblem. Specialpedagoger och speciallärare förespråkar i högre grad ett inkluderande arbetssätt än andra informanter och är de som är minst benägna att segregera barn i behov av stöd. Mer än hälften av informanterna i studien anser att medicinska diagnoser är viktiga för att erhålla specialpedagogiskt stöd. I undersökningen framgår att attityder behöver ändras samt att professionell kompetens och samarbete mellan olika yrkesgrupper är viktigt för ett inkluderande arbetssätt. Lindqvist m.fl. menar att resultatet pekar på att pedagogerna bör få möjlighet att reflektera kring hur deras syn och de beslut de tar påverkar den inkluderande verksamheten. De hävdar också att det är ett dilemma att så olika målsättningar/agendor möts i denna fråga. Inkludering ur ett organisationsperspektiv I Lindqvist och Nilholms (2013) studie bland rektorer och förskolechefer, kring ett inkluderande förhållningssätt, visade det sig en motsägelse i att informanterna dels ställer sig positiva till mer relationella perspektiv samtidigt som de relaterar skolsvårigheter till brister hos barnet. Enligt Nilholm (2012) är det oroande att skolledningen är den grupp som i minst 17

18 utsträckning anser att skolan kan göra skillnad för barnen och han kallar detta skolledarparadoxen. Nilholm ser detta som ett dilemma då mycket forskning pekar på att skolledare har en stor betydelse för hur arbetet med barn i behov av särskilt stöd genomförs. Förhållningssätt Nilholm (2012) förordar starkt att det strävas efter en proaktiv kultur för att förebygga att problem uppstår, kontra en reaktiv kultur där problem som redan uppstått bearbetas. Han menar att andelen barn som behöver ett extra stöd blir mindre i en proaktiv kultur. Nilholm framhåller att det är avgörande var pedagogerna placerar ett problem för hur vi ska åtgärda dem och vems ansvar det blir. Lutz (2013), som agerade handledare vid ett exmensarbete, hänvisar till resultatet i detta som visade på att i de arbetslag som var positivt inställda till arbetet, kollegor och ledning och där pedagogerna var lösningsfokuserade identifierades förhållandevis få barn i behov av stödåtgärder. I arbetslag där många barn i behov av stödåtgärder gav pedagogerna en mer negativ bild av arbete, kollegor och ledning och det var mer fokus på hinder. Markström (2005) beskriver en förskolekultur som bygger på en tidsstrukturerad, social praktik. Markström menar vidare att många aktiviteter och den färdighetsträning som förekommer inom förskolan inriktas på att barnet ska förberedas för nästa åldersstadium. Hon beskriver paradoxen utifrån synen på barnet som något naturligt och som ständigt utvecklas, samtidigt som det åskådliggörs en bild av barnet som något som behöver formas och fostras. En annan paradox handlar om att barn förväntas känna till och följa de regler som finns, men förväntas samtidigt ifrågasätta och överträda regler (inom vissa ramar) för att utvecklas till starka och kritiska individer. Grupper och gruppaktiviteter används, enligt Markström (2007), av pedagoger för att lära barnen de rutiner och regler som gäller och vad som är acceptabelt eller inte i förskolan. Barnet ska förberedas för livet och det samhälle de ska möta och en del föräldrar och pedagoger anser därför att de behöver socialiseringsträning. De som inte följer socialiseringsnormerna benämns ofta som exempelvis stökiga, utåtagerande, kaxiga eller högljudda vilket indikerar på ett bristperspektiv hos barnet. Markström menar vidare att förskolan förväntas ha en socialt utjämnande funktion, som bygger på en föreställning om att alla ska behandlas lika och rättvist och få samma förutsättningar oavsett vilken uppväxtmiljö de kommer ifrån. Utifrån många pedagogers strävan att göra förskolan till en demokratisk plats där rättvisa och jämställdhet råder visar på en motsägelsefull bild, som dels utgår ifrån att barn är lika och dels anser de att barn har olika förutsättningar. Det innebär en 18

19 likabehandling av barn trots att alla barn har olika förutsättningar. Detta handlar återigen om ett bristperspektiv där det ska tillföras något som barnet saknar. Markström menar vidare att det oftast är pedagogerna som avgör gruppernas konstellationer när det delas upp i mindre grupper och att det då ofta är barnens åldrar som avgör. Hon framhåller att barn även i utvecklingssammanhang kategoriseras utifrån ålder och kön. Barnsyn Enligt Halldén (2003) handlar barnperspektiv om vilken plats barn ges i vårt samhälle, vilka erfarenheter som det ger barn och på vilket sätt barnen uttrycker dessa erfarenheter. Det handlar då om mer än att återge barnens perspektiv. Skillnaden mellan barnperspektiv och barns perspektiv handlar om att skilja ut vem som formulerar perspektivet. Johansson (2003) menar att barns perspektiv handlar om det som visar sig för barnet och hänvisar till barns erfarenheter, intentioner och uttryck för mening. Både begreppet barnperspektiv och barns perspektiv utgår ifrån att det sker på barnens villkor. När det handlar om barnsyn menar Johansson att synsätt på barn egentligen handlar om människosyn. Inom sociologin har barnsyn delats in i två synsätt. Å ena sidan betraktas barn som mer ofullkomliga än vuxna, som human becomings, å andra sidan förstås barn som human beings, där barn betraktas som medmänniskor med intentioner och förmåga till meningskapande. Som human becomings ses barn som något som ska åtgärdas genom utveckling och socialisation medan barn som human beings förväntas vara delaktiga i samma livsvärld som vuxna. Här handlar det om att pedagogerna ser barnet som en person med behov, vilja och förmågor som det gäller att försöka förstå och ta hänsyn till. Detta för att låta barns perspektiv komma till uttryck. Tyvärr tycks, enligt Johansson, pedagogerna se sina mål som de bästa för barnet. Barnen ska lära sig att äta upp, tåla motgångar och följa regler för att barnen ska förstå att de inte kan göra som de vill. Halldén (2003) lyfter fram genusfrågan, utifrån att på senare år har genusbegreppet ifrågasatts, och att många väljer att tala om kön för att markera det faktum att kön är lokaliserat i kroppen och inte kan begränsas till ett socialt fenomen. Samtidigt talas det om doing gender för att markera att kön inte är utan görs. 19

20 Olika aktörer Lutz (2013) framhåller att ett ledarskap behöver vara verksamhetsnära och präglas av en öppenhet där pedagoger tillsammans med barnen får möjlighet att utforma verksamheten. När det gäller att utveckla verksamheten mot en mer inkluderande sådan så menar Lutz (2013) att flera undersökningar visar på att många skolledare har en vilja och en intention att göra sådana förändringar. Problemet ligger då ofta i en del medarbetares ovilja att förändra befintlig verksamhet. Enligt Lutz (2009) hänvisar pedagogerna ofta till att de har brist på tid för att räcka till för de uppdrag de har. Lutz (2013) hävdar att det finns en risk när barnets bärande av problemet ifrågasätts, att föräldrarna istället blir syndabockar utifrån att deras brister i att tillgodose barnets behov. Markström (2007) menar att genom en föreställning om att förskolan är en plats där föräldrars tillkortakommande kan upptäckas och kompenseras, kan förskolans roll i sammanhanget uppfattas som socialt förebyggande. Det handlar om pedagogernas syn på att integrera barnen till ett rådande samhälle genom att visa föräldrarna hur de ska uppfostra barnen på rätt sätt, och även genom att kompensera och komplettera föräldrarna. I takt med att det arbetas med ett förhållningssätt där fokus ska tas bort i första hand från barnet och därefter från föräldrar så är det risk att, enligt Lutz (2013), pedagoger i nästa led utses som bärare av problemet. Det beskrivna problemet anser han kan ha sin grund i organisatoriska eller till och med fördelningspolitiska avvägningar i samhället. 20

21 Teoretisk förankring Jag utgår från systemteori då jag vill belysa tolkningar ur organisations-, grupp- och individperspektiv, hur detta syns i praktiken samt hur de olika delarna i systemet påverkar varandra utifrån dessa tolkningar. Systemteori handlar enligt Öquist (2008) om att förstå världen utifrån helhet, relationer, funktioner, sammanhang och mönster och att alla delar är lika viktiga. Som framgår av Öquist förklarade Aristotoles det med att helheten är större än summan av delarna. Här menar jag att Gjems (1997), som beskriver systemteori som en tvärvetenskaplig teori som täcker ett stort område, är extra intressant för min studie. Detta utifrån hennes beskrivning av sociala system som handlar om mellanmänskliga förhållanden, där begreppet system betecknar en grupp som lever eller arbetar tillsammans under en längre tid. Ett system består av delar och i sociala system så handlar det om människor som samverkar och står i relation till varandra och påverkar varandra ömsesidigt. Det är samverkan mellan människorna, kvaliteten på kommunikationen mellan dem, handlingar som visar sig i rutiner och traditioner som för systemet vidare och också upprätthåller det. Detta menar jag är högst relevant när det gäller arbetet inom förskolan. Alla system har relationer med många andra system vilket i denna studie handlar om kopplingar mellan exempelvis förskolor och mellan olika delar i organisationen. I ett system som är skapat av människor styr, enligt Öquist (2008), strukturen hur beslut fattas och normer tolkas. På grund av att vi själva ingår som en del i systemet är strukturen svår att se. Öquist menar att det måste finnas kopplingar mellan olika delar i ett system för att systemet ska kunna utföra ett arbete mot ett mål. Dessa kopplingar har stor betydelse för kunskaps- och kompetensuppbyggnaden inom systemet. Gjems (1997) beskriver systemteorin som cirkulär, eller egentligen spiralformad, då det går runt men är inte repetitivt. Hon framhåller vikten av en förståelse av cirkulariteten och att händelser och agerande hänger samman. Bakgrunden till cirkularitetsförståelse utgörs av ömsesidig påverkan mellan alla människor och händelser i ett socialt system. Helhetsperspektiv och cirkularitet är ömsesidigt avhängiga av varandra Det finns, enligt Öquist (2008), olika nivåer inom systemet och på olika nivåer råder olika villkor och spelregler. De politiska beslutsfattarna befinner sig på en nivå där besluten måste grundas på vad hela systemet behöver. Dessa beslut bygger därför på mer generell och 21

22 abstrakt kunskap, vilket kan innebära en uppfattning i andra delar av organisationen om att exempelvis politiker har bristfällig kunskap. Öquist menar vidare att för att förändra ett system finns det två sätt; förändring från ett tillstånd till ett annat (förändring av första ordningen) samt från transformation (omvandling av form eller struktur) till transformation vilket handlar om en förändring av systemets totala beteende. För att nå framgång så är det viktigt att det växlas mellan ordningarna för att det ska bli giltigt och meningsfullt på individnivå. Inom systemteorin så är det, enligt Öquist, förbindelsen mellan vardagsrutiner och det oväntade som ger energi och skapar mening. Om en chef vill få ett arbete gjort kan det vara en klok ledningsstrategi att bygga in så kallade konstanter, som rutiner och ritualer, men att även föra in det främmande i lagom stora doser. Att ibland stanna upp och vänta in medarbetarnas insikter kan också vara en klok strategi då, som Öquist framhåller det, människor är mer benägna att genomföra lösningar som de själva kommit på, än att följa experternas råd. Att fokusera på här-och-nu är också en förutsättning inom systemteorin Öquist menar vidare att så kallade öppna system har förmåga att utbyta information med omgivningen och därigenom utvecklas och växa medan slutna system så småningom upplöses genom att de inte får något tillskott av information utifrån. Inom slutna system råder inget tvivel eller tvekan medan det inom öppna system hela tiden ges möjligheter att pröva sina förgivettagande. Havnesköld och Mothander (2009) menar, ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv, att komplexa öppna system tycks ha en inneboende egenskap som skapar ordning, sammanhållning och stabilitet, över tid, och beskriver detta som en slags strävan mot jämvikt. På detta vis kan systemet omorganisera sig själv. Inom systemteorin är det själva förändringsprocessen som är av intresse och inte vad som kännetecknar olika perioder i utvecklingen. Detta menar jag handlar dels om barnens utveckling och dels om pedagogernas utveckling, men även om utveckling av hela organisationen. Enligt Öquist (2008) betraktas exempelvis sjukdom inom systemteorin som en del i en social situation. Från det ögonblick som det slås fast vilken slags problem det gäller förändras problemet och det får en gestalt. Det finns en risk, utifrån ett kategoriseringsperspektiv, att problemet fixeras utifrån att den sakkunnige utgår ifrån en diagnos utifrån symtom som uppträder i en viss situation. Systemteorin bygger på att det är hela situationen som är förutsättningarna för att ett problem kan uppstå, men också bärare av att en förändring ska komma till stånd. Jag menar därför att systemteorin är ett utmärkt verktyg när man arbetar med skol-/förskoleutveckling. 22

23 Metod Metodval Studien bygger på en kvalitativ ansats som Fejes och Thornberg (2009) menar handlar om att verkligheten beskrivs genom orddata, som exempelvis transkriberade intervjuer och fältanteckningar. Syftet är att förstå det som analyseras. Genom kvalitativ ansats ligger fokus på undersökarens tolkande arbetssätt, närheten till datamaterialet och ett intresse av att gå på djupet. Jag utgick ifrån ett hermeneutiskt perspektiv som, enligt Bryman (2011), i samhällvetenskapliga sammanhang handlar om att utgå ifrån tolkning av människors handlingar och deras upplevelser av sin situation. I undersökningen gjordes intervjuer med förskolecheferna och pedagogerna med ett övergripande utvecklingsansvar. Detta för att förstå förutsättningarna för en inkluderande verksamhet och Lantz (2013) hävdar att det lättaste sättet att få denna information är helt enkelt genom att fråga hur en person uppfattar en företeelse som vi intresserar oss för. Enligt Kvale och Brinkman (2009) ska en forskningsintervju bidra till att producera kunskap och denna kunskap produceras i interaktionen mellan intervjuaren och den intervjuade. Intervjuerna spelades in via diktafon och transkriberades sedan. För att, som Wibeck (2011) framhåller, identifiera gemensamma värdepremisser och hur deltagarna tillsammans skapar mening åt det ämne som diskuteras valdes fokusgruppsundersökning bland pedagogerna i verksamheterna. Jag valde även att göra deltagande observationer som, enligt Fangen (2005), innebär ett deltagande i aktörernas vardagsliv för att studera hur de agerar. Urvalsgrupp Undersökningen är gjord i en större stad där en stor omorganisation av förskole- och skolområden gjorts under Alla förskolor ingår nu i ett större område än tidigare men då omorganisationen inte är helt klar så finns det en del struktur kvar från den tidigare organisationen. Det undersökta området är egentligen ett område från den tidigare organisationen, som utifrån sedan tidigare etablerade strukturer har kvar ett visst samarbete, utifrån exempelvis budget och det lokala resursteamet. För att göra det mer läsarvänligt så benämns det som ett område i min rapport. Deltagarna i undersökningen är tre förskolechefer, tre pedagoger med ett övergripande utvecklingsansvar (benämningen på de tre är; specialpedagog, pedagogisk handledare samt pedagog med utökat utvecklingsansvar) samt 23

24 pedagoger från fyra olika förskoleavdelningar. Jag har valt att kalla förskolepersonalen för pedagoger då min avsikt inte är att jämföra tolkningar mellan olika yrkesroller utan mellan aktörer inom olika områden i organisationen. Pedagogerna benämns P1-P16 i undersökningen för att mönster i enskilda pedagogers utsagor ska kunna framträda men ur en konfidentialitetsaspekt har jag inte fört in siffrorna i nedanstående tabell. Pedagogerna med ett övergripande utvecklingsansvar benämns som PedU i undersökningen för att det ska bli mer läsvänligt. Beteckning på informant Befattning Kön Ålder År inom yrket PedU PedU PedU Förskolechef Kvinna Förskolechef Kvinna Förskolechef Kvinna Pedagog med övergr. Utvecklingsansvar Kvinna Pedagog med övergr. Utvecklingsansvar Kvinna Pedagog med övergr. Utvecklingsansvar Kvinna År på arbetsplatsen (som Förskolechef) 3 år 4 (som Förskolechef) 17 år 17 (som Förskolechef) 31 år 2 (vid befattningen) 4 mån 4 mån (vid befattningen) 4 mån 4 mån (vid befattningen) 2 år 2 P Barnskötare Kvinna mån P Förskollärare Kvinna ,5 Ny P Förskollärare Kvinna mån P Barnskötare Kvinna mån P Barnskötare Kvinna P Barnskötare Kvinna ½ P Förskollärare Man mån P Barnskötare Kvinna mån P Förskollärare Kvinna mån P Barnskötare Kvinna ,5 P Förskollärare Kvinna mån P Barnskötare Kvinna mån P Barnskötare Kvinna mån P Förskollärare Kvinna ,5 P Förskollärare Man mån P Förskollärare Kvinna mån 24

25 Genomförande Intervjuer, fokusgrupper och deltagande observationer genomfördes parallellt under en femveckorsperiod (bilaga 2-5). Vid fokusgrupperna agerade jag moderator och interagerade så lite som möjligt för att inte påverka diskussionerna. Vid en av förskolorna finns ingen gemensam reflektionstid så där valdes istället en kort, enskild intervju med två av pedagogerna (fokusgruppsfrågorna låg till grund även vid dessa intervjuer). Under fokusgruppsamtalet spelade jag in via diktafon och inspelningen transkriberades sedan av mig. Utgångspunkt låg i, av mig utvalda, mål i förskolans läroplan, Lpfö 98 reviderad 2010 (bilaga 1). En och en halv timme hade avsatts för varje fokusgrupp, men de tog från trettio minuter till en timme och en kvart. Pedagogerna P2, P4, P8, P11, P12 och P16 deltog inte vid fokusgrupp eller vid intervjuer men var närvarande vid de deltagande observationerna. Det gjordes minst fyra deltagande observationer på de fyra förskolorna och på två av förskolorna gjordes fler. Detta då jag hade andra åtagande på de två sistnämnda och då hade möjlighet att göra fler observationer där. Analys och bearbetning Alla intervjuer samt fokusgrupper spelades in och transkriberades av mig. Transkriberingarna lämnades ut till deltagarna i fokusgrupperna samt till övriga deltagare som bad om dem, innan materialet användes i uppsatsen. Videofilmning valdes bort eftersom jag av tidigare erfarenheter tolkat det som att många pedagoger tycker att det är obehagligt att bli videofilmade. För att skapa de mest optimala förutsättningarna för att få syn på pedagogernas tolkningar så värnade jag om att situationen blev så trygg som möjligt för deltagarna. När transkriberingarna var klara kategoriserades svaren genom att färgmarkera olika teman som framkom. Detta gjordes på datorn. Anledningen till att teman bestämdes i efterhand var att det kunde påverka min objektivitet negativt att låsa mig vid förutbestämda teman. Genom att vara öppen för olika mönster så anser jag att det fanns större möjlighet att upptäcka nya perspektiv som jag inte varit medveten om innan. Vid de deltagande observationerna gjordes fältanteckningar i direkt anslutning till observationstillfället. Fältanteckningarna jämfördes sen med transkriberingarna från respektive fokusgrupp för att skapa en helhetsbild av tolkningar i praktiken. Jag valde att redovisa alla intervjuer och fokusgrupper tillsammans då det är mönstren i materialen som är viktigast utifrån mitt syfte, inte vilken profession som tycker vad. 25

26 Arbetsgång 1. Identifiera mönster i fokusgruppsintervjuerna. Detta genom färgmarkering av olika teman som jag kan urskilja rörande studiens syfte och som återkommer i de olika fokusgruppsintervjuerna. 2. Jämför med fältanteckningar från respektive förskola. 3. Identifiera mönster i förskolechefernas intervjuer. Detta genom färgmarkering av olika teman som jag kan urskilja rörande studiens syfte och som återkommer i de olika intervjuerna. 4. Identifiera mönster i pedagogerna med ett övergripande utvecklingsuppdrags intervjuer. Detta genom färgmarkering av olika teman som jag kan urskilja rörande studiens syfte och som återkommer i de olika intervjuerna. 5. Gå tillbaka och kontrollera om nya mönster rörande studiens syfte identifierats för att se om det återfinns i de föregående transkriptionerna. 6. Sammanställ resultaten. Följande teman utifrån ett Design for all - perspektiv utkristalliserades vid mina transkriptioner: Särskilt stöd Kategorisering Inkludering/exkludering/integrering Arbetssätt Förhållningssätt Externa aktörers roll (exempelvis specialpedagog, logoped) Svårigheter i verksamhet och organisation Föräldrar Styrdokument Ledning Eftersom jag valt att ha en omfattande empiri för att öka generaliserbarheten blev mitt undersökningsmaterial gediget och av utrymmesskäl i denna rapport är det inte möjligt att redovisa allt material. Jag har därför valt ut de teman och det material som är mest relevant utifrån mitt syfte med undersökningen och utifrån mina preciserade frågeställningar. Jag 26

27 redovisar ovanstående teman under rubrikerna: Särskilt stöd och inkludering, Arbetssätt och förhållningssätt samt Olika aktörers roller. Etiska aspekter Genom att välja ut läroplansmål har jag utgått från mina värderingar kring vad som är relevant i arbetet med barn i behov av särskilt stöd, vilket jag tagit i beaktan vid sammanställningen av rapporten. Detta gäller också för att det gjorts ett urval av delar ur resultatet för redovisning. Under materialinsamling och rapportskrivande har de forskningsetiska principerna tagits i beaktan och de fyra huvudkraven är enligt Hermerén (2011); informationskravet (alla som är berörda av undersökningen ska få information om vad syftet är), samtyckeskravet (alla deltagare i undersökningen har själva rätt att bestämma över sin medverkan), konfidentialitetskravet (alla som ingår i undersökningen är anonyma och allt material från undersökningarna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av detta), nyttjandekravet (det insamlade materialet får endast användas denna undersökning). Förskoleområdet i rapporten är ganska känt för mig sedan några månader tillbaka och jag står i viss beroendeställning till förskolecheferna, vilket har tagits i beaktan genom hela arbetet utifrån att det kan påverka den objektiva distansen. Ur ett konfidentialitetsperspektiv har jag varit mycket diskret kring informanternas identitet, exempelvis genom att avidentifiera informanterna i möjligaste mån för att minimera risken att någon känner sig utpekad. 27

28 Resultat och analys Bakgrundsbeskrivning av området Området är mångkulturellt och det är ganska vanligt att det i en familj talas mer än två språk. En av områdets sex förskolor, som består av sammanlagt 26 avdelningar, är under ombyggnad och därför är flera avdelningar inhysta i mer eller mindre tillfälliga paviljonger eller lägenheter. De sex förskolorna är fördelade på tre förskolechefer, men då en av tjänsterna ännu inte är tillsatt så delar två andra förskolechefer tillfälligt på denna tjänst. I området finns ett lokalt resursteam (Lrt) som består av två specialpedagoger, varav en heltids- och en deltidsanställd. För att få stöd från Lrt, för ett barn i behov av särskilt stöd, gör avdelningens pedagoger först en kartläggning (bilaga 6). Därefter förankras behovet hos respektive förskolechef som sedan ger klartecken till att koppla in specialpedagogen. Förskolecheferna har möte med Lrt 3-4 gånger per termin för uppföljning och vid behov sätts fler möten in. För tillfället är 30 barn inskrivna hos Lrt. Av dessa barn har det sökts tilläggsbelopp för sex barn. I nuläget har tre barn fått tilläggsbelopp i ett tidigare skede. Det är övervägande språkproblematik som ligger till grund för ansökningar om stöd från specialpedagog i området. Övriga pedagoger med utvecklingsansvar är en pedagogisk handledare (verkar på två av förskolechefernas förskolor), som arbetar med handledning av pedagogerna kring pedagogiska frågor, samt fyra pedagoger med utvecklingsansvar och dessa fyra ingår i den ordinarie personalgruppen. Förskolecheferna i området har under höstterminen börjat implementera en metod som bygger på en årsplan och på en grundverksamhet som pedagogerna ska arbeta utifrån. Bakgrundsbeskrivning samt redovisning av mina deltagande observationer av förskolorna i undersökningen Bakgrundsbeskrivningen utgår ifrån pedagogernas svar på ett frågeformulär (bilaga 7) som jag lämnat ut i samband med fältstudierna. Omfattningen på beskrivningarna skiljer sig åt beroende på det material jag fått in från respektive avdelningar. Förskola 1 Barngruppen består av sjutton barn i åldrarna ett till tre år. Det finns tio flickor och sju pojkar i gruppen. Ett barn anses vara i behov av särskilt stöd på grund av samspelssvårigheter och sen språkutveckling. Specialpedagogen är inkopplad för detta barn. Det finns två förskollärare 28

29 och en barnskötare i gruppen. Förskolan är inhyst i en paviljong och består av två avdelningar. Förutom enskild planering som fördelas olika mellan barnskötare och förskollärare så har arbetslaget ett gemensamt reflektionstillfälle, en och en halv timme per vecka. Det reflekteras inte mycket avdelningarna emellan. I verksamheten arbetas det med TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) för att stötta barnen i deras språkutveckling. Förskolan använder TRAS (tidig registrering av språkutveckling hos barn) för att pedagogerna ska se var barnen befinner sig i sin språkutveckling. För att ge varje barn bästa möjlighet att utveckla sitt intresse och sin förståelse för att använda matematik används metoden MIO (Matematiken Individen Omgivningen). Barnen delas in i olika lärgrupper under dagen. Fokus läggs på ett positivt förhållningssätt gentemot barnen och att visa barnen respekt. Förskolans vision handlar om att alla barn, föräldrar och vikarier ska känna sig välkomna och delaktiga i verksamheten. Deltagande observation vid förskola 1 Jag har gjort deltagande observationer på denna förskola vid fyra tillfällen. Vid varje besök har en pedagog varit frånvarande och ofta har barnskötaren varit ensam i gruppen av olika anledningar. Avdelningens lokaler är indelade i olika lärmiljöer och allt material är välorganiserat. Pedagogerna på avdelningen är hela tiden närvarande med barnen och befinner sig oftast på golvet tillsammans med dem. De talar alltid lugnt och lågmält. Ibland talar de med barnen på deras modersmål (om det är annat än det svenska), om det är något de inte förstår. Jag upplever atmosfären och förhållningssättet som välkomnande mot både vuxna och barn. Trots att jag förstår på våra samtal att pedagogerna känner en stress över att ständigt vara underbemannade, alternativt ha olika vikarier, så upplever jag inte att det märks i deras möte med barnen. Vid ett av mina besök var en pedagog ensam med tretton barn, varav ett barn i behov av särskilt stöd, i över en timme. Trots detta var ljudnivån låg och barnen aktiverade sig hela tiden. Jag upplevde att det som bidrog till detta var att pedagogen talade i vanlig samtalston med barnen och höjde aldrig rösten. Hon befann sig hela tiden hos barnen på golvet och lockade dem med aktiviteter när det började bli oroligt. Under de tillfällen jag var med i verksamheten så behandlade pedagogerna mig som en av dem vilket gjorde att jag flöt in i verksamheten på ett naturligt sätt. Jag deltog vid de olika tillfällena vid samlingar, aktiviteter i lärgrupper, utevistelse och vid en matsituation. I alla situationer upplevde jag samma lugn och att barnen fick tid att själva lösa situationer, att prova själv. 29

30 Förskola 2 Barngruppen består av tjugotre barn i åldrarna fyra till fem år. Elva av barnen är flickor och tolv är pojkar. Två barn anses vara i behov av särskilt stöd. Det ena barnet har Down s syndrom och det andra barnet har behov av ett språkligt stöd. Specialpedagogen är inkopplad på grund av dessa barn och handleder pedagogerna cirka två timmar, varannan vecka. En förskollärare ansvarar för kontakterna runt de två barnen samt för dokumentation kring dessa och det finns en resurspedagog för gruppen som stöttar upp. Det finns två förskollärare och tre barnskötare i gruppen varav en är resurspedagog. Förskollärarna ingår i olika uppdragsgrupper som inriktar sig på jämlikhet och jämställdhet samt utveckling och lärande. Förskollärarna har också huvudansvaret för dokumentation av arbetet och analys för fortsatt utveckling av verksamheten. Förskolan är permanent och byggd för ändamålet och består av tre avdelningar (en för äldre barn och två för yngre). Förutom enskild planering, som även här är fördelad olika utifrån yrkeskategorier, så har avdelningen ett gemensamt reflektionstillfälle varannan vecka. Det finns även schemalagda reflektionstillfälle över avdelningsgränserna på olika sätt. Den dagliga verksamheten bygger på barnens intressen och önskemål och fokus ligger på att erbjuda barn aktiviteter utifrån barns olika sätt att lära. Grupper delas in utifrån barnens egna val samt utifrån vilka barn som kan utmana varandra i utveckling och lärande. Fokus ligger på analys av verksamheten och analyserna används för att utveckla verksamheten mot ett uppfyllande av läroplansmålen. Lärmiljön ses som viktig och material som upplevts förstärka exempelvis könsroller har tagits bort. Förhållningssättet och barnsynen ska genomsyra verksamheten vilket exempelvis handlar om barnens inflytande vid rutinsituationer och att barnen får ett ansvar i att lösa problem och svårigheter med stöd av de vuxna. Arbetssättet är tematiskt och långsiktigt och teman kan även överlappa varandra. Den kulturella mångfalden ses som en tillgång och genomsyrar verksamheten. Inställningen bland pedagogerna är att olika kan vara lika, exempelvis gällande olika familjekonstellationer. Deltagande observation vid förskola 2 I denna grupp har jag haft deltagande observationer vid ett tiotal tillfällen. Vid ett observationstillfälle får jag berättat för mig att gruppens två förskollärare tog över den aktuella gruppen i augusti i år efter att flera pedagoger slutat på förskolan. Det fanns då, enligt dem, många regler på avdelningen som pedagogerna plockade bort. De upplever att det blev lite rörigt i gruppen den första tiden då barnen skulle förlika sig med den förändrade attityden. Under mina observationer upplever jag en dynamik och en tillit i gruppen. En pojke som av tidigare pedagoger ansetts som svår ses nu som en tillgång, utifrån sin vetgirighet och sitt 30

31 engagemang. Pedagogerna i gruppen hänvisar ofta till läroplanen och jag upplever en medvetenhet kring uppdraget. När vi diskuterar exempelvis förhållningssätt och läroplan är pedagogerna aktiva och argumenterar för olika infallsvinklar, men är också mycket öppna för ifrågasättande. Alla handlingsplaner, kartläggningar och övriga dokument är mycket noga utformade, med utgångspunkt i läroplanen och med fokus på verksamhet och barngrupp. Ett exempel på barns inflytande som jag observerade var då en flicka hade påtalat att hon ville ha en picknick och hon hade bestämt var de skulle gå och vad de skulle ha med sig. Pedagogerna överlät alla förberedelser till henne och hon packade mat och frågade runt vem som ville följa med. Jag upplever att barnen i gruppen över lag får ett stort ansvar och en stor frihet, men när det exempelvis av säkerhetsskäl behövs en fastare hand så ger pedagogerna det. Jag upplever i denna grupp att pedagogerna är ständigt närvarande och så fort något händer eller barnen behöver uppmärksamhet så vänder sig pedagogerna dit och tar den tid som behövs. Förskola 3 I barngruppen finns tjugoen barn i åldrarna fyra till fem år och av dem är tio flickor och elva pojkar. Förskolan är en lägenhetsförskola med en avdelning. Det finns två förskollärare och en barnskötare i gruppen, samt en resurspedagog på halvtid. Pedagogerna har enskild planering men har ingen gemensam planeringstid, då de anser att det inte finns tid och möjlighet för detta. Pedagogerna utgår ifrån en strukturerad verksamhet med återkommande aktiviteter. Förskolans vision är att; alla barnen och föräldrarna ska känna sig nöjda och trygga med förskolans verksamhet och att alla barn utvecklas positivt och känner delaktighet. För att lyckas med detta arbetas det utifrån en tydlig struktur, få och enkla regler, tydliga och enkla rutiner som barnen förstår, att visa hänsyn och att lyssna på varandra. Det arbetas i lärgrupper som består exempelvis av språkgrupper och i pojk- respektive flickgrupper. Det senare då pedagogerna menar att pojkarna behöver träna sitt sociala samspel, medan flickorna behöver stärkas och komma till tals för att bli mer trygga och självsäkra. Utifrån att pedagogerna vill att barnen ska ha en bank av lekar så får barnen träna socialt samspel, motorik, minne, ordförråd, språk, att rimma, matte, turtagning, natur och att visa hänsyn. Pedagogernas intention är att utvärdera aktiviteterna i direkt anslutning till dessa tillsammans med barnen och de utvärderar också vid sina planeringar. Deltagande observation vid förskola 3 Jag har haft deltagande observationer vid fyra tillfällen på denna förskola. Pedagogerna tog över gruppen i augusti 2013 och gruppen upplevdes då som stökig. Pedagogerna berättar att 31

32 de därför har arbetat intensivt med struktur och gränssättning, vilket enligt pedagogerna har gett bra resultat. De lyfter som exempel en pojke som tidigare ansetts ha en diagnos och som inte längre visar några tecken på detta. Jag upplever att pedagogerna är engagerade och aktiva och interagerar större delen av tiden med barnen. Dagen är schemalagd med olika aktiviteter där flickorna och pojkarna delas upp vid vissa tillfällen. Barnen görs delaktiga i förberedelser inför aktiviteter och vid rutinsituationer såsom att duka och att diska. Det arbetas med färdighetsträning såsom teckningsutveckling, minnesträning, pennfattning och traditionella lekar utifrån att personalen menar att barnen på förskolan ska få samma förutsättningar som svenska medelklassbarn. Jag upplever vid ett par tillfälle under mina besök att regler och strukturer tenderar att gälla när ordinarie pedagoger är närvarande. Vid ett tillfälle satt jag med flickorna som ritade och när pedagogen lämnade rummet så sprang flickorna ut i hallen medan någon höll utkik efter pedagogen. Vid ett annat tillfälle så började en pojke pilla på ett stearinljus och en annan pojke påtalade förskräckt att det inte var tillåtet då ljuset var ögongodis. Reaktionen från den första pojken var då att be mig att hjälpa honom att sopa bort det bortpillade stearinet innan pedagogen såg det. Förskola 4 Det finns fjorton barn i gruppen i åldrarna två till fem år. Av dem är tolv pojkar och två flickor. Det finns fyra pedagoger i gruppen, varav två är förskollärare och två är barnskötare. Arbetslaget har funnits i sin nuvarande form sedan augusti Avdelningen är delvis en form av uteavdelning som har sin hemvist i en lägenhetsförskola, där det finns ytterligare en avdelning. Pedagogerna har gemensam planering två timmar i veckan och enskild planering när verksamheten tillåter. Det finns fem barn, kategoriserade som varande i behov av särskilt stöd, i gruppen. Det handlar om språkförseningar, koncentrationssvårigheter, problematiska hemförhållande och anknytningsproblematik. Specialpedagogen kommer en gång i veckan för att handleda pedagogerna. Det ligger fokus på arbetet med TAKK, TRAS och MIO i gruppen. En pedagog, liksom några barn i gruppen talar polska, vilket tas tillvara. Det arbetas i små lärgrupper dagligen utifrån barnens intresse och mognad. Utifrån detta perspektiv genomförs också en kort storsamling varje dag där alla barn blir hälsade av de andra individuellt och får möjlighet att berätta hur de mår. Personalen vägleder barnen i konflikter och uppmuntrar dem att hjälpa varandra i olika situationer. 32

33 Deltagande observation vid förskola 4 Jag har varit på förskolan vid cirka tio tillfällen. Då avdelningen delvis är en uteavdelning har jag deltagit vid aktiviteter både ute och inne. Jag upplever att pedagogerna har en hög grad av interaktion med barnen, framförallt ute. Det märks tydligt att pedagogerna har en samsyn och att det reflekteras och diskuteras mycket kring barns utveckling och lärande. Jag upplever att det finns en öppenhet för kollegors tankar och åsikter och en miljö där det är möjligt att utrycka detta utan att någon tar illa upp. Jag upplever att alla pedagoger i gruppen är öppna för ifrågasättande och nya tankegångar. Bland annat har vi diskuterat i hur hög grad storsamlingar bör hållas, främst med tanke på den stora åldersskillnaden i gruppen och svårigheten i att alla ska få ut något av samlingen. Vi har också diskuterat kring till hur stor del aktiviteter ska vara planerade för att det inte ska bli en undervisningssituation, vilket jag upplevde tendenser till vid något tillfälle. Analys av observationerna Ur ett organisationsperspektiv kan jag se likheter på förskolorna, exempelvis utifrån att metoder som TAKK, TRAS, MIO och Årsplanen framhålls på alla förskolor. Dessutom upplever jag att det finns en medvetenhet hos alla pedagoger kring specialpedagogens roll, vilket skiljer sig från det Lindqvist m.fl. (2011) kommit fram till i sin undersökning. I deras undersökning framkom att informanterna till stor del såg det som specialpedagogens huvuduppdrag att arbeta riktat mot barn i behov av särskilt stöd. Pedagogerna i min undersökning ser detta som sitt uppdrag, och att specialpedagogen har en mer handledande funktion. På de undersökta förskolorna finns det mellan ett till fem barn som anses vara i behov av särskilt stöd. Sandberg m.fl. (2010) menar att vid förskolor med barnperspektiv är det vanligare att pedagogerna anser sig ha fler barn i behov av särskilt stöd än vid de förskolor som har ett organisationsperspektiv. Lutz (2013) hänvisar till en examensrapport där resultatet visade på att i de arbetslag som hade en mer positiv inställning till arbetet och olika aktörer kopplade till detta, identifierades förhållandevis få barn i behov av stödåtgärder. I arbetslag där många barn i behov av stödåtgärder identifierades gav pedagogerna en mer negativ bild. Jag upplever, i kontrast till andra förskolor som jag har erfarenheter från tidigare i olika kommuner, att alla pedagogerna i undersökningen visar på en hög grad av engagemang för sitt arbete och ett genuint intresse för barns utveckling och lärande. Utifrån min undersökning upplever jag också att alla pedagoger i hög grad arbetar utifrån ett barnperspektiv. Dock kan jag se skillnader i förhållningssättet mellan olika pedagoger och mellan olika förskolor, exempelvis när det gäller barns perspektiv, som bland annat Halldén (2003) hävdar, skiljer sig 33

34 från barnperspektivet. Barnperspektiv handlar, enligt min tolkning, om att verksamheten formas efter pedagogernas identifiering av barns behov medan barns perspektiv utgår ifrån att verksamheten formas i en gemensamhetsprocess med barnen. Utifrån detta formas barnet företrädesvis som objekt vid ett barnperspektiv och i högre grad som subjekt vid ett barns perspektiv. Utifrån mina observationer bedömer jag att endast en av förskolorna arbetar utifrån barns perspektiv medan jag inte alls kan urskilja detta på en av de andra förskolorna. De två andra förskolorna pendlar mellan perspektiven. Det ser likadant ut när det gäller synen på barnet som varande eller blivande, som bland annat Johansson (2003) beskriver, där skillnaden är lika stor mellan de förstnämnda förskolorna och de två andra förskolorna pendlar även här mellan perspektiven. Ur ett systemteoretiskt perspektiv kan jag uttolka både öppna och slutna system bland de fyra förskolorna. Ingen av förskolorna har ett helt slutet system men jag anser att en av förskolorna har det i hög grad. Jag ser en medvetenhet och ett aktivt arbete med barn i behov av särskilt stöd på alla fyra förskolorna och jag menar att de arbetar i olika grad ur ett inkluderande perspektiv. Jag ställer mig högst tveksam till om verksamheten på den förskola där flickor och pojkar har olika hallar, toaletter och delas upp utifrån kön vid vissa aktiviteter kan identifieras som inkluderande. Detta bygger jag på bland annat Persson och Perssons (2012) beskrivning av att i en inkluderande verksamhet ses olikheter ses som en tillgång som bidrar till en samhällsutveckling där tolerans och respekt för olikheter är naturliga utgångspunkter. Det är intressant att jämföra de två förskolor som har haft liknande förutsättningar utifrån att båda grupperna togs över av pedagogerna i augusti i år, båda grupperna hade rykte om sig av att vara stökiga och båda grupperna hade ett barn som misstänktes ha en diagnos. Det som skiljer de båda förskolorna åt är att vid den ena har det plockats bort regler medan pedagogerna vid den andra har ökat på reglerna och skapat en fastare struktur. Det intressanta är att trots att de valt så olika angreppsätt så upplever pedagogerna att arbetet gett goda resultat utifrån att barngrupperna inte längre anses som stökiga och barnen som ansetts vara i behov av särskilt stöd inte längre anses vara det. På alla förskolorna refereras det till läroplanen men jag upplever det som att tolkningarna av denna skiljer sig ganska mycket, exempelvis när det gäller barns inflytande och genus. Läroplansmålen kring föräldrarnas roll verkar det också råda delade meningar om. På någon förskola framhålls det som viktigt att föräldrarna har ett inflytande på verksamheten medan jag upplever att det på någon förskola handlar om att pedagogerna ska implementera läroplanensmålen hos föräldrarna. Enligt Nilholm (2012) och Persson och Persson (2012) är 34

35 målen kring exempelvis barn i behov av särskilt stöd och inkludering otydligt formulerade i läroplanen. Jag kan se tendenser till att även andra mål inte är tydligt utformade utifrån att det finns så många tolkningar även av dessa. Sammanfattning av analysen: Redovisning av intervjuer och fokusgrupper Särskilt stöd och inkludering Begreppet särskilt stöd tolkas i undersökningen på olika sätt och under fokusgrupperna blev det ganska omfattande diskussioner om vad det egentligen innebär. En del av informanterna menade att det handlar om det stöd som ges medan andra hänvisade till svårigheter hos ett barn. Det diskuterades också, relaterat till det sistnämnda, om i så fall det gäller de barn som 35

36 har resurspedagog eller som specialpedagogen är inkopplad för, eller om det även kan handla om mindre problem. En PedU beskriver begreppet särskilt stöd som att; Det kan vara hur mycket som helst och det behöver inte vara någonting heller och det kan vara väldigt lite också men det är väl framför allt det att jag blir sedd för den jag är och mitt behov. Flera pedagoger och förskolechefer beskriver särskilt stöd på liknande sätt och menar att stödet bara ser olika ut från barn till barn. En förskolechef framhåller att egentligen så behöver alla barn ett särskilt stöd, men att det ofta refereras till de barn som faller utanför den vanliga normen. Hon förklarar sin ståndpunkt med att alla barn har rätt till sitt stöd och att det då blir det ett särskilt stöd. En förskolechef vinklar det dock annorlunda och menar att; Det innebär en form av planering, att observera och samla den information vi behöver och dokumentera den och diskutera/reflektera över vad det är vi kan erbjuda för att behoven ska tillfredställas. Hon anser vidare att det är viktigt att kunna verbalisera läroplansuppdraget och att skollagen är stark när det gäller att tillgodose varje barns behov. En annan förskolechef ser dock en svårighet i läroplansarbetet, då hon upplever att medarbetarna inte orkar lyssna på detta längre, och hon försöker därför hitta alternativa implementeringsmetoder. Detta framgår också utifrån det att P13 menar pedagoger ofta ser läroplansarbete som en last och ett tvång. P5 hävdar att det behövs fler diskussioner kring vad särskilt stöd innebär och framhåller att det inte diskuteras särskilt mycket kring det. Alla informanterna uppger att språket är den största anledningen till att barn behöver särskilt stöd i det undersökta området, utifrån det stora antalet barn med annat modersmål än det svenska. En förskolechef berättar att det på en av hennes förskolor talas mer än 20 olika språk. Språksvårigheter kan enligt en förskolechef vara en komplex fråga och när det gäller exempelvis flyktingbarn så kan omgivningen tolka barnets problem som språksvårigheter när det i själva verket rör sig om mer djupgående trauman som inte är lika lätta att upptäcka. P1 tar också upp detta problem och menar att det kan vara svårt för dessa barn att finna en trygghet i barngruppen och att det på grund av omständigheterna inte funnits tid och ork hemma för att stötta barnet. Det framkommer att det kan vara ett problem att även många pedagoger har ett annat modersmål än svenska, med kanske en kraftig brytning, vilken kan innebära att vissa barn inte möter det svenska språket i den omfattning de behöver. Anledningar till att barn är i behov av särskilt stöd kan enligt informanterna ha psykiska, fysiska eller socio-emotionella orsaker. Två av informanterna menar att barn som inte når målen är i behov av särskilt stöd, men att detta är svårare att identifiera utifrån förskolans 36

37 strävansmål än i skolan. Flera av informanterna påtalar att ett särskilt stöd kan behövas varaktigt eller tillfälligt, utifrån exempelvis en familjesituation. Det framgår under samtalen att alla informanter är införstådda med att det särskilda stödet är pedagogernas ansvar och att de inte kan, som en PedU uttrycker det, ringa specialpedagogen och säga att hon ska komma och fixa det. P13 uttrycker det så här; kanske man behöver ha hjälp att forma den här verksamheten så att man inte lägger problemen hos barnen, utan att man ser hur man kan ändra verksamheten. P10 hävdar att det ofta ställs för låga krav på barn idag; ibland är det ju bara det att de kanske inte har fått det stödet innan eller hjälpen eller pushen eller kraven skulle jag vilja säga för ibland får man inga krav heller. Liksom vid definitionen av särskilt stöd så blir det många diskussioner kring vad inkludering innebär. En förskolechef menar att inkludering av personal, barn, föräldrar är egentligen är allt i vår verksamhet och att i enlighet med styrdokumenten; så är det för mig ganska klockrent, glasklart, vad som är vårt uppdrag, vad vi ska göra. Men bland många av de andra informanterna verkar det inte framstå lika tydligt. P14 ställer frågan; Vad menas med inkludering, var finns det någonstans? Finns det i läroplanen? Det är nytt för mig, är det något som kommit nu senaste tiden? Ytterligare en förskolechef är dock ganska säker på sin definition, medan en tredje anser att det är ett svårt begrepp. Hon tycker att det är svårt att skilja på inkludering och integrering och menar att man slänger sig lätt med orden, men när man egentligen ska definiera vad de betyder så är det inte lika självklart. Enligt P10 handlar inkludering om att alla bitar i verksamheten ska hänga ihop. Flera informanter uppger svårigheter i att skilja på de två begreppen och några menar att det betyder samma sak. P13 hävdar dock att inkludering handlar om att; alla har rätt att vara med, oberoende av bakgrund och kön och etnisk tillhörighet och att någonstans ska vi skapa en förskola för alla. En PedU uttrycker att; är jag riktigt inkluderad så då är jag med, både att där är en plats för mig, där är ett hjärta för mig. P15 sammanfattar det hela med att; integrering handlar om att barnet ska passa i verksamheten men inkludering handlar om att verksamheten ska passa för barnet. Även om förskolecheferna trycker på vikten av ett inkluderande arbetssätt så menar de att det inte alltid arbetas utifrån detta. Flera av informanterna uppger att barn i behov av särskilt stöd på en del förskolor plockas ut ur gruppen. En förskolechef anser att stress hos pedagogerna kan leda till att barnet blir bärare av problemet. 37

38 Begreppet samling återkommer i de flesta av samtalen och en förskolechef menar att det utifrån ett inkluderande perspektiv är en het potatis just nu. Förskolecheferna framhåller att den aktuella samlingens funktion avgör om den är inkluderande eller inte. En kort samling där det inte ställs en massa krav på barnen är helt i sin ordning, enligt många informanter. Andra informanter talar om samling i smågrupper som ett alternativ till den traditionella storsamlingen. De tysta barnen är en grupp som flera av informanterna hävdar riskerar att hamna utanför inkluderingen. En PedU menar att de riskerar att komma i skymundan av barn med fysiska funktionshinder och utåtagerande barn då de inte märks på samma sätt. Analys av särskilt stöd och inkludering Tolkningarna kring begreppet särskilt stöd och inkludering är många och vissa skiljer sig åt ganska markant, detta trots att en förskolechef menar att uppdraget är glasklart. En annan förskolechef talar om svårigheter i att implementera läroplansarbetet. Att det är otydligt för många kan ha en förklaring i, som Nilholm (2012) påtalar, att läroplansmålen kring begreppet barn i behov av särskilt stöd är ospecifika och att målen kring inkludering inte heller nämns som begrepp i läroplanen. Andersson och Thorsson (2007) hävdar att politiker på kommunal nivå ofta inte har tillräckliga kunskaper kring de övergripande målen vilket jag anser också kan vara en bidragande orsak till att det upplevs som otydligt. Enligt Öquist (2008) handlar uppfattningen att de politiska beslutsfattarna saknar kunskap i vissa frågor om att de befinner sig på en nivå där besluten måste grundas mer generell kunskap, utifrån vad hela systemet behöver. Ytterligare en aspekt på att det kan bli otydlighet och förvirring kring begreppen kan, enligt Andersson och Thorsson (2007), bero på att det även i ett arbetslag kan flera olika intressen och tolkningar. Liksom i min undersökning så har Lutz (2013) identifierat språkproblem som den största anledningen till att barn är i behov av särskilt stöd i sin studie. Barn med koncentrationssvårigheter och utåtagerande barn framträder också i hans material, liksom i mitt. I min undersökning är det flera informanter som nämner de tysta barnen och menar att det är ett problem ur ett inkluderingsperspektiv och att det finns en risk att de utåtagerande barnen tar mycket plats och att de tysta barnen riskerar att gå obemärkta. Det framgår i min undersökning att en del pedagoger ser läroplansarbete som en last vilket kan vara en bidragande orsak till att pedagoger får bristande kunskaper kring målen. Ytterligare en bidragande orsak kan vara att det saknas kunskap om hur arbetsmetoder ska skapas utifrån läroplanen och att det är otydligt vilka kriterier pedagoger använder för att 38

39 identifiera barn i behov av särskilt stöd, vilket också Sandberg m.fl (2010) lyfter som ett problem. Definitionerna kan därför komma att utgå från en bild av idealbarnet som passar in utifrån befintliga ramar för verksamheten. I min undersökning framträder en bild av att pedagogerna dels förväntas se ett, som Wallin (1996) uttrycker det, rikt och kompetent barn samtidigt som de ska identifiera särskilt stöd, vilket jag ser som ett dilemma. Flera informanter beskriver på olika sätt att alla barn är i behov av särskilt stöd, vilket Lutz (2013) menar är en problematisk definition då det blir en konstruktion där alla barn är behövande. Det blir då en utgångspunkt i ett bristperspektiv istället för i barnets kompetenser. När informanterna i min studie identifierar barn i behov av särskilt stöd så nämns svårigheter hos barnet, föräldrars låga krav, verksamheten runt barnen och ytterligare någon talar om de insatser som sätts in för barnet. Enligt Sandberg m.fl. (2010) finns det en risk i det blir läroplansmålen som sätter ramarna för hur barnet identifieras när definitionen utgår ifrån en beskrivning av de tjänster som tillhandahålls barnen. Det framgår i undersökningen att pedagogerna är medvetna om att de har ett ansvar i de här frågorna och att de inte lägger ansvaret på specialpedagogen vilket, enligt Lindqvist m.fl. (2011), annars är ganska vanligt förekommande. Det talas om att verksamheten behöver förändras för att möta alla barn vilket överensstämmer med ett proaktivt tänkande. Detta är en viktig aspekt i det att Nilholm (2012) menar att andelen barn som behöver ett extra stöd blir mindre i en proaktiv kultur. Samlingen verkar vara ett omdebatterat fenomen och åsikterna går isär om aktivitetens vara eller icke vara. Men det verkar ändå som de flesta tycker att samling i någon form är viktig. Informanterna verkar ha svårt att identifiera skillnader mellan integrering och inkludering och några hävdar att det inte finns någon skillnad. Nilholm (2007) menar att även begreppet inkludering riskerar att utarmas i likhet med tidigare begrepp såsom exempelvis integrering. Problematiken kring begreppen i min studie överensstämmer med en del internationell forskning utifrån exempelvis Petriwskyj (2010) och Warming (2011) beskriver en liknande problematik kring otydliga mål och begrepp. Arbetssätt och förhållningssätt Barnen är väldigt olika, det går inte att lägga en nivå här i mitten för då tappar du dem.de som är under den nivå du har lagt - de kommer inte att hänga med för att det är för hög nivå. De som ligger över, de kommer att tycka att det är jättetråkigt och stöka till och om du har lagt dig som en gyllene medelväg 39

40 och du kanske får med dig har du tur så får du med dig kanske halva gruppen, men de andra har du tappat. Citatet handlar om reflektioner från en PedU kring olika sätt att arbeta. Utifrån detta menar hon att det är viktigt att dela upp barnen i smågrupper, i vilket hon får medhåll från flera andra informanter. Det framhålls också att grupperna bör delas in efter barnens behov och intressen. En PedU framhåller vikten av mentalt närvarande pedagoger, som en förutsättning för ett kvalitativt arbete, där pedagogerna interagerar med barnen i deras utveckling och lärande. Flexibilitet hos pedagogerna, för att ge alla barn utmaningar efter deras förutsättningar, framhålls också som en framgångsfaktor. En förskolechef menar att det är viktigt att pedagogerna kan formulera mål och att det finns en struktur, samt att de vågar vara kritiska i sina analyser av verksamheten för att inte fastna i more of the same. Förskolechefen hävdar att det är viktigt att involvera barnen i alla processer på förskolan då det annars lätt blir de vuxna som styr och ställer, utifrån en tro att de har de bästa lösningarna. Enligt henne är eget ansvar och inflytande viktigt och att pedagogerna stödjer barnen i denna process. Verksamheten ska vara lustfyllt och meningsfullt för alla. Flera informanter nämner metoden Årshjulet och den grundverksamhet som metoden bygger på och alla PedU talar om vikten av att pedagogerna blir involverade i uppförandet av denna. P10 hänvisar till grundverksamheten när hon beskriver att de arbetat mycket med städning och undanplockning och med material och allting. Hon menar att de nu har igen detta när barnen känner till denna grundverksamhet. P10 anser att det är för stort glapp rörande barns färdigheter mellan olika stadsdelar och påtalar att det är viktigt att arbeta för att utveckla detta bland barnen på förskolan. Att det är stor skillnad mellan pedagogers arbetssätt och förhållningssätt framgår av bland annat av en PedU som även hänvisar till skillnader i barnsyn och kunskapssyn. Samtidigt menar hon att de flesta pedagoger verkar ha viljan att skapa en god verksamhet för barnen och en annan PedU framhåller att de flesta ändå har ett stort hjärta till alla barn. Flera informanter talar dock om behovet av ett ökat inkluderande arbetssätt på förskolorna och att en del pedagoger behöver arbeta med sin professionalitet kring bemötande av barn, föräldrar och även kollegor. En förskolechef nämner en förskoletradition som är bärare av en kultur som inte alltid är förenlig med ett inkluderande och tillåtande arbetssätt. Förskolecheferna och PedU anser att det behöver föras diskussioner med fokus på barnsyn och kunskapssyn i arbetslagen. Det handlar, enligt en förskolechef, om att förflytta perspektiv, detta med 40

41 hänvisning till barns perspektiv kontra barnperspektiv. Hon menar vidare att negativa attityder och värderingar handlar om brist på kunskap och att det därför är viktigt med en medveten förskolechef som kartlägger verksamheten och tillför den kompetensutveckling som behövs. En annan förskolechef beskriver förhållningssätt så är; Det är ju också synen att se på barnen som blir någonting eller som är, det är ju den synen vi måste jobba i, att Pelle blir okoncentrerad eller att han är okoncentrerad för det är ju blivandet, alltså han är blir okoncentrerad i samlingen, då får man börja fundera på varför han blir det. En förskolechef menar att pedagogerna inte alltid är medvetna om sina fördomar och att det är viktigt att dessa blir synliga för att kunna åstadkomma en förändring av dem. En annan förskolechef anser att för att ett barn ska får en bra tid på förskolan så handlar till stor del om personalens förhållningssätt. Flera av pedagogerna talar om vikten av att visa respekt och P1 hävdar att; har man ingen respekt och då får man inget samspel heller. P6 påtalar att genom att de arbetar med ett positivt, respektfullt bemötande mot både vuxna och barn så lär sig barnen också att respektera varandra i gruppen. Förskolecheferna är eniga om att arbetssättet behöver utvecklas på många ställen men att det tar tid. En av förskolecheferna framhåller att; det är bättre att ta två steg fram och ett tillbaka, än två bak och ett fram. Detta utifrån att barnen har bara en barndom och har rätt till en god förskolevistelse, och förändringsarbetet får därför inte fortskrida för långsamt. Ett exempel där förhållningssättet brister handlar enligt en PedU om effektiviteten. Hon menar att en del pedagoger har stort fokus på att det ska hållas tider vilket innebär att man blir effektiv. I undersökningen framgår att det kan vara svårt att ha ett inkluderande förhållningssätt utifrån organisationens uppbyggnad där det exempelvis måste sökas tilläggsbelopp för barn som behöver stöd utöver det förskolan har resurser till. Risken är enligt flera informanter att barn kategoriseras och även diagnostiseras. Jag tycker också att man i hela organisationen och i hela landet och så vidare inte ska fokusera så mycket på diagnoser utan vad är det som behövs är det enda som är viktigt. Så här uttrycker sig en förskolechef kring diagnostiseringen betydelse för verksamheten. Hon framhåller att synen på detta måste utvecklas, exempelvis när det söks tilläggsbelopp för ett barn då det ofta är de diagnostiserade barnen förskolan får resurser för, medan det är svårt att få för andra barn. Enligt P9 är det nödvändigt att ha en diagnos för att över huvud taget få en resurspedagog. 41

42 Även när det gäller den kartläggning som görs för att få tillgång till specialpedagog ser en förskolechef en viss risk, då det kan bli mycket fokus på barnet och dess svårigheter. Men överlag anser ändå alla förskolecheferna att det är övervägande positivt med kartläggningen då det tidigare funnits en tendens hos en del pedagoger att vilja lägga över problem på någon annan och då riskerade barnet att bli problemet. Nu måste pedagogerna först kritiskt granska sin egen verksamhet och förändra den innan specialpedagogen kopplas in. En förskolechef menar också att det utifrån kartläggningen är lättare för specialpedagogen att veta var denne ska lägga insatserna. Det framgår av flera informanter att det finns pedagoger som lägger problemet hos barnet och enligt en PedU kan det yttras exempelvis; ja, det fungerar inte, han är så stökig. Hon hävdar att vissa pedagoger också ibland har en tendens att kategorisera barn utifrån diagnosbeskrivningar. Detta anser hon är förkastligt då arbetssättet ska vara det samma oavsett om barnet har en diagnos eller inte. Hon framhåller att talet om barnet utifrån diagnoskriterier är riskabelt utifrån att barnen kan få en stämpel som sedan är svår att bli av med. Denna risk framhålls också av P9 utifrån att; man tar ju inte bort en diagnos bara så där. Hon refererar till ett barn som av vissa pedagoger bedömts ha ADHD, och som idag har en resurs kopplad till sig men där hon ställer sig frågande till vilka kriterier de grundat detta på. Hon menar att efter att de gjort förändringar i verksamheten med tydliga regler och struktur så har också svårigheterna försvunnit. Hon hävdar att; Och vi har ju andra barn som är busigare än han. Och då känner jag liksom; varför har han fått en resurs då, då hade vi behövt ha en busresurs till de busigaste barnen. Kategoriseringar utifrån bland annat kön och ålder förekommer enligt flera informanter. Exempelvis hänvisar P1 sin definition av barn i behov av särskilt stöd till vad ett barn ska kunna vid en viss ålder. P9 berättar att de har format verksamheten en del utifrån att pedagogerna på avdelningen menar att de har sett att flickorna behöver stärkas för att våga prata och pojkarna behöver dämpas för att kunna lyssna på flickorna. Hon anser att det är; väldigt svårt för en tyst och tillbakadragen, osäker tjej att våga säga någonting när man har väldigt högljudda och verbala svensktalande pojkar. P10 hänvisar till forskning kring genusfrågan som hon hävdar visar att; pojkarna alltid får mest uppmärksamhet, alltid, får störst talutrymme, servas mest, och man får hjälpfröknar inom förskolan. Allt det vill jag få bort för jag tycker inte det är flickornas uppgift att serva pojkarna. 42

43 Analys av arbetssätt och förhållningssätt Det framgår av en del informanter att det förekommer att problemen läggs hos barnen, framför allt då pedagogerna är stressade. Ur ett systemteoretiskt menar Öquist (2008) att allt måste ses utifrån den situation som barnet befinner sig i, för att inte ett problem ska fixeras och ges en gestalt. Detta beskrivs av flera informanter som en stämpel som sedan är svår att få bort. Här trycker Von Wright (2000) på vikten av att även om det är viktigt att pedagogerna har kunskap om olika diagnoser så får kunskapen i sig inte identifieras som egenskaper hos en individ. En förskolechef pratar om varande kontra blivande som, enligt Johansson (2003), handlar om pedagogernas barnsyn och huruvida de låter barns perspektiv komma till uttryck. I min undersökning framgår att det förekommer, i likhet med det Johansson påtalar, att pedagogerna tycks se sina egna mål som de bästa för barnet. Det handlar om regler och normer för att barnen ska förstå att de inte kan göra som de vill. En förskolechef anser att det handlar om att se det ur ett barns perspektiv istället för bara i ett barnperspektiv vilket Halldén (2003) hävdar handlar om att skilja ut vem som formulerar perspektivet. Det är ur ett barns perspektiv nödvändigt att, som en förskolechef framhåller, involvera barnen i alla processer. Flera informanter talar om den kategorisering som de menar ansökan om tilläggsbelopp innebär och även då det skrivs handlingsplaner för barnet. Inställningen verkar vara att det i stort sett bara är de diagnostiserade barnen som förskolan får tilläggsbelopp för. Detta bekräftas i Lutz (2009) undersökning, då de barn som diagnostiserats av läkare fick stödåtgärder större delen av dagen medan de barn som kartlagts av pedagoger endast fick en liten tilldelning. Det kan orsaka förvirring i ett inkluderande perspektiv då det, också enligt Lutz (2013) undersökning, framgår att när det gäller ansökan om tilläggsbelopp så måste enskilda barns problem tydliggöras för att för att ansökningarna ska leda till resursförstärkningar. Lutz (2013) identifierar här ett problem i att även en ansvarig på förvaltningsnivå beskriver gränsen för vilka barn som är i behov av särskilt stöd som luddig. När det gäller den kartläggning som pedagogerna gör för att få stöd från specialpedagog så finns det å ena sidan en risk i att det i denna blir fokus på brister hos ett barn men å andra sidan så utan kartläggningen så är risken att problemet läggs över på specialpedagogen. Då blir det barnet som blir problembärare. Som det är nu så måste pedagogerna kritiskt granska sin verksamhet vilket innebär att fokus läggs på förändringar i verksamheten. 43

44 Nödvändigheten av närvarande pedagoger lyfts fram liksom att barnen ska delas in i smågrupper. Flexibilitet och att inte hamna i rättvisetänk lyfts av en förskolechef samt vikten av att inte fastna i more of the same. Detta överensstämmer med Gjems (1997) beskrivning av att systemteori är cirkulärt, eller egentligen spiralformat, då det går runt men är inte repetitivt. För att systemet ska utvecklas så är det därför inte funktionellt att fastna i samma förfaringssätt. Grundverksamheten beskrivs olika, exempelvis nämner en informant struktur och ordning medan andra talar om basen i läroplansuppdraget kring barnen. Även om det framgår att det finns skillnader i barnsyn och förhållningssätt så framgår också att viljan finns att göra ett bra arbete. Dock behövs det, enligt de flesta informanter, arbetas mer med en del pedagogers professionalitet i bemötandet av föräldrar barn och kollegor. Detta kan relateras till det Johansson (2003) menar att synen på barn egentligen handlar om en människosyn. En av förskolecheferna talar om en förskoletradition som inte bygger på ett inkluderingstänkande och enligt Persson och Persson (2012) behövs en förändring i tankestil och tankekollektiv för att bryta det som sitter i väggarna. Förgivettaganden och invanda mönster måste avtäckas för att möjliggöra en tankestilsförändring. Som framgår i min undersökning så är pedagogerna inte alltid medvetna om sina fördomar och har kanske inte den kunskap som behövs för att kunna se verksamheten ur ett inkluderande perspektiv. Öquist (2008) hävdar att ett system är ständigt beroende av att ny information tillförs för att systemet ska utvecklas. Det framgår att kategoriseringar utifrån kön och ålder görs också ibland av pedagoger. När det gäller kön tar Halldén (2003) upp begreppet doing gender utifrån att kön är något som inte är utan görs. I undersökningen verkar intentionen på en förskola vara att minska klyftan mellan könen genom att fokusera på att lyfta flickorna och dämpa pojkarna. Åldersrelaterade utvecklingsförseningar visar sig också identifieras i mitt material vilket enligt Palla (2011) är en risk när pedagogerna upplever att någon skiljer sig från det barnet borde kunna vid en viss ålder. Här blir fokus på barns brister istället för dess komptenser. Olika aktörers roller Informanterna anser att specialpedagogerna har en central roll i organisationen utifrån att de inte ingår i verksamheten och kan därmed komma in med nya perspektiv, kunskaper och att vara en länk mellan ledning och personal. En förskolechef uttrycker det som utifrånseende- 44

45 ögat-rollen. Specialpedagogen kan också vara en sammanbindande länk mellan ledning och personal. En förskolechef framhåller att; Det är viktigt att man har folk som kan coacha ute i vardagen, som ser de här bitarna som kanske jag som chef inte kan se, och inte ska, och kanske gå in och hjälpa. Hon beskriver specialpedagogens roll som en form av mentorskap, men hävdar också att specialpedagogen har mandat att gå in och stampa med foten lite. Förskolecheferna anser att det behövs fler specialpedagoger i verksamheten och två av dem menar att det borde finnas en på varje förskola och en utrycker att: Jag hade velat ha en specialpedagog på varje förskola, som har det perspektivet, dom glasögonen, för att verksamheten ska erbjuda alla barn nånting utifrån det specialpedagogiska perspektivet. Informanterna menar dock att specialpedagogerna i området befinner sig mycket ute i verksamheterna redan i befintlig organisation. Specialpedagogens roll är till största delen handledande och fokus ligger på att förändra verksamhet och miljö efter barnens behov. PedU hävdar att pedagogerna oftast själva har svaret och behöver bara hjälp att lyfta upp det till ytan. En annan av PedU påtalar att det är viktigt för personalen att ha tillgång till en specialpedagog och att denne kan sättas in snabbt för att det inte ska bli en ond cirkel. Det framgår i undersökningen att det är förhållandevis lätt att kunna koppla in specialpedagogen, jämfört exempelvis logopeden. P1 framhåller att tidigare kunde pedagogerna ringa logopeden och boka tid och så kom denne ut till förskolan, men att nu kan det ta månader. Många pedagoger anser att specialpedagogerna arbetar på ett bättre sätt nu än tidigare, sett ur ett inkluderingsperspektiv. Pedagogerna menar att tidigare fanns det krav på att de skulle gå ifrån och träna enskilda barn men idag är specialpedagogerna med i verksamheten på ett annat sätt och ger stöd och handledning i vardagen. Detta är mer funktionellt än tidigare då det dels enligt P15 inte finns resurser för att gå iväg med ett barn och dels som P9 påtalar att barn mår ju bäst av att vara tillsammans med andra barn. Specialpedagogen har också en roll i utvecklingssammanhang och P14 lyfter fram att; det behöver inte vara något problem, utan att man tillsammans kan sitta och diskutera pedagogiska frågor. Andra aktörer som är tillgångar i de pedagogiska diskussionerna på förskolorna är den pedagogiska handledaren och pedagogerna med utvecklingsansvar (PedU). Dessa kan utifrån sina olika roller inleda diskussioner och reflektioner som leder arbetet vidare. 45

46 Föräldrarna är viktiga aktörer för verksamhetsutvecklingen. För att förskolorna ska nå målen framhåller förskolecheferna vikten av ett samarbete med föräldrarna. Detta lyfter även flera pedagoger och P10 hävdar att; har man föräldrarnas stöd så hjälper det barnen hur mycket som helst. P15 menar att det kan vara svårt när föräldrar inte vill att exempelvis specialpedagogen kopplas in för deras barn. Det framkommer av flera informanter att en del pedagoger inte ser föräldrarna som viktiga aktörer. En PedU påtalar att det ganska ofta brister i förhållningssättet, dels i talet med föräldrar och dels i talet om föräldrar utifrån att man lägger väldigt mycket energi på vad föräldrar gör och inte gör. Ofta läggs ett barns svårigheter på föräldrarnas tillkortakommande, såsom brister i uppfostran och gränssättning. P10 å sin sida anser att det ingår i vårt uppdrag att föräldrarna blir upplysta om vad som förväntas av deras barn och föräldrarnas roll i detta; Jag kan ju jämföra med svenska, medelklass, välutbildade föräldrar där man sätter en sådan enorm press på sina barn och sen blir det åt andra hållet ibland, där man inte förväntar sig att barnen ska kunna någonting. Hon menar vidare att många pedagoger inte vågar säga ifrån till föräldrar av konflikträdsla. Som exempel berättar hon om hur det var när hon började arbeta i stadsdelen, och det var vinter, och flera föräldrar inte förstod att barnen var utomhus varje dag. Hon framhåller att hon fick lägga mycket energi på att få föräldrarna att förstå att; i Sverige, i svensk förskola var jag oerhört noga att poängtera- i svensk förskolekultur är vi utomhus, det ingår att du ska integreras, ditt barn ska vara ute. Det är förskolecheferna som sätter ramarna för verksamheten och två av förskolecheferna menar att det ur ledningsperspektiv är viktigt att ha en bra grundpersonal och att det tillhandahålls kompetensutveckling. Många pedagoger upplever sig ha för lite tid för att kunna utföra alla sina uppdrag vilket, enligt ett par av förskolecheferna, kan leda till stress. Det lyfts även av många andra informanter, liksom problemet i alla uppdrag som läggs på pedagogerna. En av förskolecheferna anser att hon då måste hjälpa pedagogerna att skala av en del för att hjälpa dem att hinna. Hon framhåller att hon ibland måste vara beredd att slå av på takten och att plocka bort uppgifter. Ibland går det inte att; ta de stora stegen om man inte har kommit så långt men man måste gå framåt hela tiden, det måste alla, alla måste veta helt klart vad deras uppdrag är och hur utvecklingen ser ut. Att ge positiv förstärkning till personalen, menar en av förskolecheferna, är viktigt ur ledningsperspektiv utifrån att det motiverar personalen, även när det är jobbigt. Alla 46

47 informanterna är eniga i att det krävs lyhörda chefer som lyssnar in personalen. En PedU framhåller att det är viktigt att chefen tar till vara sin personal och en annan uttrycker det som att cheferna måste ta det personalen tar upp på allvar och sätta in resurser där det behövs. P15 menar att förskolecheferna behöver vara ute i verksamheterna ibland för att se hur det ser ut. P13 påtalar att det är viktigt att pedagogerna får vara delaktiga i beslut som rör verksamhetsarbetet. P14 hävdar att delaktigheten är viktig för barnens skull för; det är vi tillsammans som ska se till så att det blir bra. Flera pedagoger anser att det bestäms en del över huvudet på dem, som de inte får mer tid till att utföra, och enligt P14 så varar bara uppdraget under en kort period och sedan kommer nästa uppdrag, utan att de föregående följs upp. Men P15 konstaterar att pedagogerna ibland inte heller säger ifrån utan det blir ofta bara gnäll ute på förskolorna. Hon menar att det är viktigt att pedagogerna kommer med egna förslag på andra tillvägagångssätt. Analys av olika aktörers roller Det framgår i materialet att specialpedagogen ses som en viktig länk i organisationen. Öquist (2008) framhåller vikten av kopplingar mellan olika delar av ett system för att systemet ska kunna sträva mot ett mål, och att dessa kopplingar har stor betydelse för kompetensutbyggnaden inom systemet. Utifrån min tolkning av informanternas utsagor kan specialpedagogens roll tjänstgöra som en sådan koppling, eller länk, i systemet. Specialpedagogen benämns som coach eller mentor men också som en aktör med mandat att utifrån förskolechefernas uppdrag ställa krav på pedagogerna. Även om informanterna menar att det är förhållandevis lätt att få specialpedagogen inkopplad, och att denne arbetar till största delen proaktivt, så efterfrågas mer kontinuerligt stöd. För att specialpedagogen ska kunna arbeta i högre grad förebyggande så anser flera informanter att det hade behövts en specialpedagog kopplad till varje förskolechef. Det framgår att specialpedagogen också har en roll i förskolornas utvecklingsarbete, liksom den pedagogiska handledaren och pedagogerna med utvecklingsansvar (PedU). Föräldrarollen lyfts i flera olika sammanhang i undersökningen, dels som viktiga aktörer för verksamhetsutvecklingen och dels som problembärare utifrån brister i gränssättning, motvillighet till att koppla in stöd för deras barn, brister i respekt för förskolans verksamhet och för låga krav på sina barn. Det framgår också att en del informanter menar att de får lägga mycket energi på att fostra föräldrarna medan andra tycker att det läggs för mycket energi på åsikter om föräldrar och deras tillkortakommanden. Att föräldrar blir problembärare kan handla om det som Lutz (2013) beskriver som en risk i att när barnets bärande av problemet 47

48 ifrågasätts blir istället föräldrarna syndabockar utifrån deras brister i att tillgodose barnets behov. Att det blir fokus på föräldrarnas tillkortakommande, som det visar sig i mitt material, handlar enligt Markström (2007) om pedagogernas syn på att integrera barnen till ett rådande samhälle. Hon anser att pedagogerna ibland har en föreställning om att de måste visa föräldrarna hur de ska uppfostra barnen men också kompensera för deras brister. När det gäller förskolechefernas aktörskap så menar flera informanter att de får för många uppdrag och för lite tid för att kunna utföra uppdragen, vilket leder till stress. Stress och okunskap lyfts som de största hindren för att ett barn ska få det särskilda stödet de behöver och har rätt till. Dessutom verkar det finnas en känsla av att inte besluten följs upp innan det kommer nya uppdrag. Förskolecheferna verkar vara medvetna om de risker som uppstår när stressen ökar och framhåller vikten av struktur och reducering av ansvarsuppdrag vid behov. Detta tankesätt, menar jag, handlar om det Öquist (2008) beskriver som vikten av att ur ett systemteoretiskt perspektiv ibland stanna upp och vänta in medarbetarnas insikter. Utifrån att verksamheten hela tiden måste utvecklas, som ett par förskolechefer framhåller, kan det inte bortses från uppdragen men det kan dras ner på takten. Här kan en framgångsfaktor ur ett systemteoretiskt perspektiv, enligt Öquist, vara att varva mellan konstanter som exempelvis rutiner och ritualer med att införa det oväntade lite åt gången. Delaktighet i beslut framhålls, vilket är relevant utifrån ett systemteoretiskt perspektiv som, enligt Öquist, handlar om att det krävs ett samspel med omgivningen för att strukturer och funktioner hos levande system ska framträda. Detta indikerar då i min undersökning på att även pedagogerna måste bli bättre på att återkoppla till cheferna. Till skillnad från det Nilholm (2012) beskriver som skolledarparadoxen uppfattar jag det som att förskolecheferna i min undersökning anser att förskoleverksamheten har en stor betydelse och gör en skillnad för barnens utveckling och lärande. 48

49 Diskussion Resultatdiskussion I min undersökning har jag uttolkat tre viktiga utvecklingsområden utifrån min definition av ett Design for all-perspektiv. Det handlar framförallt om förhållningssätt, förtydligande av mål och begrepp samt utökad koppling mellan delarna i systemet (organisationen). Förhållningssätt Det som framträder mest i mitt material och som jag ser som en absolut förutsättning för att uppnå ett design for all-perspektiv är utvecklingsbehovet gällande pedagogernas förhållningssätt. Detta, menar jag, handlar om en förändring av människosyn/barnsyn och kunskapssyn. Här handlar det, som en förskolechef också påtalar, om ett perspektivbyte från barnperspektiv till ett barns perspektiv där barnet ses som varande och inte som blivande vilket beskrivs på olika sätt av Halldén (2003), Johansson (2003) och även av von Wright (2000). Jag anser att pedagogerna kommit långt i att inte se barnet som problembärare men det finns tendenser att istället föräldrar blir syndabockar och i nästa led pedagoger, vilket Lutz (2013) också framhåller. Bristperspektiv som bygger på att det är något som saknas måste enligt mig arbetas bort. Ur ett design for all perspektiv ska fokus ligga på verksamheten och miljön och att det är dessa som hela tiden måste utvecklas för att möta alla barn oavsett vilka svårigheter det handlar om. Öquist (2008) beskriver ur ett systemteoretiskt perspektiv att sjukdom, eller i detta fall diagnos, bara är en del av en situation, vilken också uppträder i vissa situationer. Därmed är det situationen som gör att ett problem uppstår, men det är också situationen som gör att det kan bli en förändring. Med detta menar jag att ett problem inte finns förrän det stöter på hinder i miljön och därför är det miljön som måste ändras, inte individen. På de undersökta förskolorna finns det mellan ett till fem barn som anses vara i behov av särskilt stöd. Sandberg m.fl. (2010) framhåller att det vid förskolor med barnperspektiv identifieras fler barn i behov av särskilt stöd än vid de förskolor som har ett organisationsperspektiv, vilket jag tycker stämmer väl överens med resultaten i min studie. Lutz (2013) refererar till en examensrapport där resultatet visade på att fler barn i behov av särskilt stöd identifierades i de arbetslag där det fanns en mer negativ inställning, än i de arbetslag där inställningen var med positiv. Enligt min tolkning handlar det då om en form av kategoriseringspraktik där pedagogerna brister i att möta en större variation av olikheter. Det 49

50 framgår dock i min undersökning att exempelvis pedagogerna, vid den förskola som har fem barn definierade som varande i behov av särskilt stöd, har en positiv inställning, ett bra samarbete och ett interagerande och inkluderande arbetssätt. Även om det är vanligt förekommande att det i arbetslag med en mer negativ inställning identifieras fler barn i behov av särskilt stöd så kan detta fenomen därmed inte sägas vara generellt förekommande. Ur ett annat perspektiv kan det i arbetslag med mer negativ inställning gå energi förlorad i talet om vad som inte fungerar och barnen riskerar då att komma i andra hand. I ett välfungerande arbetslag där det läggs mer energi på barnen och på interaktionen med dessa kan det vara lättare att få syn på barn i svårigheter. Det kan också handla om att pedagogerna utifrån en positiv energi har mer ork och inte blundar för svårigheter. Jag menar att skillnaden ligger i hur pedagogerna ser på svårigheterna, om det ses som en brist hos barnet som behöver korrigeras eller om fokus läggs på förändringar i verksamhet och miljö. I min studie framställs, av flera informanter, smågruppsarbete som ett kvalitativt arbetssätt. Jag förringar inte vikten av att dela upp barnen i mindre grupper under dagen men jag uppfattar det som att en del informanter ser arbetssättet som en form av universallösningsmedel, vilket jag ställer mig kritisk till. Enligt min mening, utifrån studiens resultat, så är ett professionellt förhållningssätt hos pedagogerna den absolut största framgångsfaktorn för ett kvalitativt arbete. Under mina observationer har jag sett pedagogerna arbeta i både små och stora grupper och har vid dessa tillfällen sett både bra och dåliga exempel på båda. Om en pedagog brister i sin professionalitet i arbetet kan det vara mer utpekande i en liten grupp i förhållande till stor grupp. Ytterligare en aspekt som flera informanter verkar sätta stor tilltro till är ordning och struktur och det hänvisas ofta till att barnen behöver detta och då framför allt barn med koncentrationssvårigheter. Men jag upplever ofta att ordningen och strukturen är överdriven och att den ofta sker på bekostnad av ett professionellt förhållningssätt i form av tillrättavisningar, tjat och tillsägelser. Jag menar att det då handlar om ett vuxenperspektiv utifrån de vuxnas behov av ordning och reda, men att det hänvisas till ett barnperspektiv för att det är det som förväntas. Det största problemet, anser jag, är att en verksamhets kvalitet ibland bedöms utifrån dessa premisser exempelvis utifrån att tidigare var gruppen stökig, men efter att det införts regler och struktur har detta förändrats. Här glöms barns perspektiv helt bort och det handlar om vad de vuxna anser är bäst för barnen, vilket Johansson (2003) beskriver som att pedagogerna tenderar att se sina mål som de bästa för barnen. Förhållningssätt bygger, enligt mig, på den starka förskolekultur som råder och det talas om det som sitter i väggarna. Detta menar jag framträder tydligt i mitt material på olika sätt. 50

51 Denna förskolekultur kan handla om, det som Gjems (1997) beskriver, att det är relationen mellan människor som håller ihop ett socialt system och det är handlingar som visar sig i rutiner och traditioner som för systemet vidare och också upprätthåller det. För att bryta det som sitter i väggarna krävs en förändring som enligt Persson och Persson (2012) handlar om en förändring i tankestil och tankekollektiv. De påtalar att för att åstadkomma en förändring måste det som finns i tankekollektiven lyftas upp till ytan. Jag hävdar att detta är det viktigaste utvecklingsområdet inom förskolan utifrån, det som en förskolechef framhåller, att man har bara en barndom. Utifrån undersökningen menar jag att det inte är aktuellt att ändra begrepp från inkludering till exempelvis design for all förrän förhållningssättet förändrats. Det har redan bytt namn flera gånger utan resultat vilket indikerar på att det krävs mer för att det ska bli en förändring på djupet. Även här anser jag att det behövs en tankestilsförändring. Enligt systemteorin tar förändringar tid, och måste få ta tid för att det ska bli begripligt och meningsfullt för aktörerna. Jag kan dock se en risk i detta resonemang när det gäller exempelvis utveckling ett professionellt förhållningssätt hos pedagogerna. Jag vill framhålla exempelvis Markströms (2007), Halldéns (2003) och Johanssons (2003) beskrivningar av hur pedagogernas barnsyn påverkar deras bemötande av barnen. Detta bemötande påverkar i sin tur barnens självbild. Jag anser att för att förändra tankestilen så måste förändringsarbetet kring pedagogernas barnsyn och förhållningssätt intensifieras. Förtydligande av läroplansmål och begrepp inom dessa Det framgår tydligt, dels i min presentation av tidigare forskning och dels i min studie, att läroplansmålen och begreppen kopplade till denna är otydliga och att det finns många olika tolkningar av dessa. Jag menar att ordet inkludering inte, enligt Persson och Persson (2012), förekommer i den utbildningspolitiska retoriken eller i styrdokumenten kan vara en bidragande orsak till att tolkningarna ser så olika ut. Jag anser att det behövs ett förtydligande av mål och begrepp i styrdokumenten och att det sedan arbetas målmedvetet med detta i hela organisationen. För att det ska bli kvalitativt menar jag att det genom hela systemet bör finnas en gemensamhetsprocess, där alla aktörer involveras på olika sätt. Det krävs också en insikt högre upp i systemet om hur verksamheterna påverkas av olika beslut. Ur ett systemteoretiskt perspektiv handlar detta om det Gjems (1997) kallar för cirkularitetsförståelse. För att denna förståelse om den ömsesidiga påverkan mellan människor och händelser i ett socialt system krävs ett öppet system och att informationsflödet går upp och ner i systemet. 51

52 Begreppet barn i behov av särskilt stöd är etablerat i styrdokumenten men det framgår av både tidigare forskning och i min studie att det trots detta tolkas olika. I min studie framhålls det av flera informanter att alla barn är i behov av särskilt stöd. Detta ställer sig Lutz (2013) kritisk till då han menar att detta handlar om en syn på barn som behövande och därmed handlar det om ett bristperspektiv, med fokus på att något saknas. Istället för att se barnet som varande läggs istället fokus på barnet som blivande. Jag delar hans åsikt i frågan och ur ett design for all- perspektiv vill jag gå ett steg längre i att utveckla detta. Jag anser att begreppet, utifrån bland annat Lutz argument, inte bör användas för något barn. Detta utifrån att oavsett vilket barn som begreppet handlar om, så läggs fokus på svårigheter hos barnet. Exempelvis så har jag under mina observationstillfällen mött ett barn som har diagnosen Down s syndrom. Barnet spelar fotboll, har en fantastisk humor och bemästrar Ipaden utan problem. Är han behövande? Ja, i vissa lägen, precis som andra barn i andra lägen. Jag vill framhålla att, utifrån ett kompetent och rikt barn, som Wallin (1996) uttrycker det, så är det fel att beskriva något barn som behövande. I ett design for all - perspektiv borde således begreppet barn i behov av särskilt stöd tas bort, eftersom det oavsett vilket barn det handlar om utgår från ett bristperspektiv. Begreppet design for all bygger, enligt min tolkning, på att verksamheten ska vara till för alla barn. Jag vill dock framhålla vikten av att alla barn får möta den pedagogiska miljö som de behöver och jag menar därför att i de fall där pedagogerna upplever att de inte räcker till kan de ansöka om specialpedagogiska insatser. På detta sätt tas fokus bort från barnets tillkortakommande och läggs istället på vidareutveckling av verksamheten. Utökad koppling mellan delarna i systemet Jag kan se ett problem i att stadens förskoleområden gjorts större då det innebär ett större glapp mellan delarna i systemet. Tidigare hade förskolecheferna större samarbetsmöjligheter då de var färre i antal inom varje område, till skillnad från hur det ser ut nu med ganska många förskolechefer som ska samarbeta. Enligt Öquist (2008), råder olika villkor och spelregler på olika nivåer i systemet, och ju högre upp i systemet desto mer generell och abstrakt kunskap finns det bland aktörerna. Jag menar att det finns en risk att fokus då hamnar på, det Öquist benämner som, förändringar av andra ordningen utifrån förändringar av systemets totala beteende. Vid exempelvis organisationsförändringar via ett top-bottom perspektiv är risken att detta sker utifrån en felriktad tanke utifrån politiska eller ideologiska mål och strategier. Enligt min tolkning så kan detta vara en av grunderna till att pedagoger i studien upplever att det kommer nya 52

53 uppdrag hela tiden utan att de gamla uppdragen följs upp. Jag anser att det kan vara svårt för pedagogerna att se en giltighet och mening i förändringarna då det inte förankrats successivt och där det inte sker i en gemensamhetsprocess. Många beslut bygger på förgivettagande, normer och värderingar hos olika aktörer. Som exempel uttolkar jag att förskolecheferna i hög grad har en strävan mot att verksamheten ska utgå ifrån barns perspektiv men det inte görs i så hög grad på många förskolor. Risken är att förskolecheferna utgår ifrån att det synsätt de själv representerar, även är förankrat hos pedagogerna. Jag tror att den metod som lyfts i min studie som bygger på en årsplan med en grundverksamhet kan tjänstgöra som koppling i systemet. Jag ställer mig överlag kritisk till färdiga metoder då jag menar att dessa ofta inte är verksamhetsförankrade och risken är att inte metoden anpassas efter hur den aktuella verksamheten är uppbyggd. Men om metoden används som en inspiration istället för som metod kan den bidra med en struktur för utvecklingsarbetet på förskolorna. Förskolecheferna har då möjlighet att tillsammans med pedagogerna bygga upp en bas utifrån gemensamma tolkningar av läroplan och gemensamt arbete kring barnsyn och kunskapssyn. Det måste dock finnas en medvetenhet hos förskolecheferna kring risken i det kan komma bli ytterligare en metod, som bara skärper strukturen och att fokus hamnar på teoretisk bas och inte bryts ner i verksamheten. Här vill jag göra en jämförelse med begreppsändringar som, enligt Nilholm (2007), gick från mainstreaming, integrering och slutligen till inkludering och som till stor del bara har kommit att handla om ord, utan att det vare sig nationellt eller internationellt inneburit några större förändringar. Jag kan se en potential i att använda specialpedagogen som förändringsledare utifrån den roll hon redan har i området. Genom henne kan informationsflödet, som är nödvändigt enligt Öquist (2008), för att skapa och bibehålla öppna system, hållas levande. Att så inte är fallet fullt ut idag, anser jag, är tydligt i rapporten då den visar på att det finns slutna system inom systemet. Det kan inte heller bortses ifrån att specialpedagogen också är en del av det befintliga systemet och är därmed, som Öquist framhåller, inte är helt objektiv. Jag menar att det är viktigt att medvetet skapa kopplingar mellan delar i systemet och mellan olika system för att öka informationsflödet. Förutom specialpedagogen kan den pedagogiska handledaren samt pedagogerna med utöka pedagogiskt ansvar utgöra sådana kopplingar. Att använda dessa kopplingar vid förändringsarbeten, utvecklingsarbeten och vid förankring av beslut ser jag som en framgångsfaktor för ett dynamiskt, välfungerande system ur ett design for all-perspektiv. 53

54 Specialpedagogiska implikationer Mitt arbete handlar tills stor del om utvecklingsområden ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Jag anser att specialpedagogen med fördel kan användas som förändringledare utifrån sin utifrånseendeögat-roll, som en förskolechef kallar det. Under mina undersökningar insåg jag att för att nå visionen om en design for all så krävs det förändringar utifrån barnsyn, människosyn, förhållningssätt och respekt. Därför dominerar dessa bitar mitt arbete. Genom att belysa detta vill jag bidra till att det uppmärksammas i högre grad av förskolechefer och politiker. En grundläggande syn på alla människors lika värde och ett förhållningssätt där barn känner sitt värde och vet att de har en röst oavsett exempelvis etnicitet, kön, funktionshinder är en nödvändighet. Inte bara ur ett design for all-perspektiv utan även ur ett inkluderingsperspektiv. Jag anser att det är värdefullt att öka medvetenheten om hur ett system fungerar och hur påverkan ser ut inom systemet och mellan olika system. Detta för att medvetandegöra vikten av informationsflödet mellan systemen från politisk nivå och ända ut på verksamhetsnivå. Om en förändring ska komma till stånd måste det bli meningsfullt och relevant genom hela systemet. Om visionen om Design for all blir verklighet så handlar det om att specialpedagogiken inte längre behövs. Dock tror jag, utifrån mina resultat i rapporten, att vi har en lång väg kvar. Men ur ett specialpedagogiskt perspektiv kan dessa kunskaper vara värdefulla utifrån en strävan efter en fullständigt inkluderande verksamhet utifrån proaktivt arbete, och då är vi i alla fall på väg. Metoddiskussion Jag menar att trots att jag bara gjort min undersökning inom ett (del-) område så är generaliserbarheten relativt stor utifrån den gedigna empirin. Det finns en risk i att jag valt ut delar ur det empiriska materialet för redovisning, då dessa val bygger på mina tolkningar av vad som är relevant utifrån ett design for all- perspektiv. Jag anser att det var ett klokt val att ha fokusgrupper bland pedagoger då det kom fram perspektiv i diskussionerna som kanske inte framkommit vid exempelvis enskilda intervjuer. Jag upptäckte dock att jag, i mina frågeställningar i intervjuer och fokusgrupper, hade tagit för givet att inkluderingsbegreppet var etablerat bland alla informanter, vilket det visade sig att det inte var. Eftersom flera frågor byggde på inkluderingsbegreppet blev jag tvungen att vinkla de följande frågorna efter de svar jag fick. Jag upplever dock att detta blev intressant, 54

55 vid fokusgrupperna, då det blev omfattande diskussioner bland pedagogerna och det framträdde nya perspektiv under samtalens gång. Inte heller vid intervjuerna upplevde jag att mitt förgivettagande påverkade negativt, då jag upplevde även här att det ledde till nya reflektioner och perspektiv. Ur en konfidentialitetsaspekt har jag valt att så långt som möjligt anonymisera materialet, utan att det för den skull påverka replikerbarheten. Det finns naturligtvis ändå en risk i att det utifrån svaren går att identifiera enskilda informanter och utifrån att min närvaro på utvalda förskolor kan ha noterats av andra pedagoger. Jag hade kunnat göra en diskursanalys utifrån att det var tolkningar jag ville identifiera och hade då kanske fått ett mer fördjupat resultat, men eftersom jag var intresserad av helheten utifrån individ- grupp- och organisationsnivå så valde jag bort detta. Utifrån en trovärdighetsaspekt så menar jag att mitt förfarande i att redovisa flera direkta citat, och min strävan efter att återge informanternas utsagor så exakt som möjligt, bidrar till en hög sådan. Förslag på fortsatt forskning Det verkar finnas en stor medvetenhet hos forskare och olika aktörer inom förskoleverksamheten kring att professionaliteten i förhållningssättet brister bland många pedagoger. Men det verkar ändå inte ske någon större förändring. Detta kan till synes indikera på att det inte gör någon skillnad om det forskas kring fenomenet eller inte. Men jag tror snarare det handlar om vilka metoder och angreppsätt som används. Liksom det framgår i tidigare forskning och i min rapport så behövs det mer forskning i praktiken då studierna behöver komma närmare det studerade. Genom att göra exempelvis fältstudier blir det en större närhet till verksamheten och för att fördjupa studien kan diskursanalyser eller fokusgrupper bidra till detta. En anledning till den uteblivna utvecklingen kring pedagogernas förhållningssätt kan ha att göra med att mycket befintlig forskning bygger på talet om, exempelvis på renodlade diskursanalyser. Dessa forskningsresultat är nödvändiga för att förstå hur förhållningssättet påverkar på olika sätt, men för att det ska bli synligt och meningsfull även för pedagogerna så behövs det forskning i den befintliga verksamheten i syfte att göra det mer konkret. Det behövs mer forskning kring de tysta barnen då det framgår ibland annat min studie att dessa barn inte uppmärksammas tillräckligt mycket. I en stor barngrupp med exempelvis många barn som är i behov av särskilt stöd kan det vara lätt att de tysta barnen kommer i 55

56 skymundan. Vad innebär detta på sikt för dessa barn? Vad kan pedagogerna göra för att även dessa barn ska få sina behov uppfyllda? Detta är ett aktuellt och viktigt ämne som skulle behöva belysas mer. 56

57 Referenser Andersson, Birgitta & Thorsson, Lena (red.) (2007). Därför inkludering. Umeå: Specialpedagogiska institutet. Bryman, Alan (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB. Emanuelsson, Ingemar, Rosenqvist, Jerry & Persson Bengt (2001). Forskning inom det specialpedagogiska området: en kunskapsöversikt. Stockholm: Statens skolverk. Fangen, Katrine & Sellerberg, Ann-Marie (red.) (2011). Många möjliga metoder. Lund: Studentlitteratur AB. Fangen, Katrine (2005) Deltagande observation. Malmö: Liber AB. Fejes, Andreas & Thornberg, Robert (red.) (2009) Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber AB. Gjems, Liv (1997). Handledning i professionsgrupper: ett systemteoretiskt perspektiv på handledning. Lund: Studentlitteratur. Halldén, Gunilla (2003) Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt begrepp. Pedagogisk Forskning i Sverige, (8) (1 2), ss Havnesköld, Leif & Risholm Mothander, Pia (2009). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Liber. Hermerén, Göran (2011). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig på Internet: Johansson, Eva (2003) Att närma sig barns perspektiv. Forskares och pedagogers möten med barns perspektiv. Pedagogisk Forskning i Sverige, (8) (1 2) ss Kvale, Steinar & Brinkman, Svend (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur AB. Lantz, Annika (2013) Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur AB. Lindgren, Simon (2011), Textanalys. I Fangen, Katrine & Sellerberg, Ann-Mari (red.). Många möjliga metoder. (ss ). Lund: Studentlitteratur. Lindqvist, Gunilla, Nilholm, Claes, Almqvist, Lena, & Wetso, Gun-Marie (2011) 'Different Agendas? The Views of Different Occupational Groups on Special Needs Education', European Journal Of Special Needs Education, 26, 2, pp , ERIC, EBSCOhost, viewed 27 October

58 Lindqvist, Gunilla & Nilholm, Claes (2013) Making schools inclusive? Educational leaders' views on how to work with children in need of special support. International Journal of Inclusive Education. Vol. 17, Iss. 1, Lutz, Kristian (2009) Kategoriseringar av barn i förskoleåldern: styrning & administrativa processer. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola. Lutz, Kristian (2013) Specialpedagogiska aspekter på förskola och skola. Stockholm: Liber AB. Läroplan för förskolan Lpfö 98. reviderad (2011). Stockholm: Norstedts Juridik AB. Markström, Ann-Marie (2005). Förskolan som normaliseringspraktik: en etnografisk studie. Diss. Linköping: Linköpings universitet, Markström, Ann-Marie (2007). Att förstå förskolan vardagslivets institutionella ansikten. Lund: Studentlitteratur. Nilholm, Claes (2007). Perspektiv på specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur. Nilholm, Claes (2012). Barn och elever i svårigheter en pedagogisk utmaning. Lund: Studentlitteratur. Palla, Linda (2011). Med blicken på barnet: om olikheter inom förskolan som diskursiv praktik. Diss. Malmö: Lärande och samhälle, Malmö högskola. Persson, Bengt & Persson, Elisabeth (2012). Inkludering och måluppfyllelse: att nå framgång med alla elever. Stockholm: Liber. Petriwskyj, Anne (2010), 'Diversity and Inclusion in the Early Years', International Journal Of Inclusive Education, 14, 2, pp , ERIC, EBSCOhost, viewed 26 October Sandberg, Anette (red) (2009). Med sikte på förskolan barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur. Sandberg, Anette, Lillvist, Anne, Eriksson, Lilly, Bjorck-Akesson, Eva, & Granlund, Mats (2010), '"Special Support" in Preschools in Sweden: Preschool Staff's Definition of the Construct', International Journal Of Disability, Development And Education, 57, 1, pp , ERIC, EBSCOhost, viewed 25 October Wallin, Karin (1996) Reggio Emilia och de hundra språken. Stockholm: Liber Utbildning AB. Warming, Hanne (2011), 'Inclusive Discourses in Early Childhood Education?', International Journal Of Inclusive Education, 15, 2, pp , ERIC, EBSCOhost, viewed 25 October

59 Watson, Nick (2012), 'Theorising the Lives of Disabled Children: How Can Disability Theory Help?', Children & Society, 26, 3, pp , ERIC, EBSCOhost, viewed 26 October Wright, Moira von (2000). Vad eller vem: en pedagogisk rekonstruktion av G. H. Meads teori om människors intersubjektivitet. Diss. Stockholm: Stockholms Universitet. Öquist, Oscar (2008). Systemteori i praktiken: konsten att lösa problem och nå resultat. Stockholm: Gothia. Wibeck, Victoria (2011), Med fokus på interaktionen. I Fangen, Katrine & Sellerberg, Ann-Mari (red.). Många möjliga metoder. (ss ). Lund: Studentlitteratur. Föreläsningar: Nilholm, Claes föreläsning Vetenskapsteoretiska och forskningsmetodologiska perspektiv. 59

60 Bilaga 1 Utvalda delar ur Lpfö 98/ Förskolans värdegrund och uppdrag. Förskolans uppdrag (sid 5) Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar främjas. Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt. Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktig, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. Alla barn ska få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen. 2. Mål och riktlinjer. 2.1 Normer och värden sid 8. Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av social bakgrund och oavsett, kön, etnisk tillhörighet, religion, eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionsnedsättning. Förskollärare ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde. 60

61 2.2 Utveckling och lärande sid 10. Arbetslaget ska samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande och särskilt uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling. Arbetslaget ska ge stimulans och särskilt stöd till de barn som befinner sig i svårigheter av olika slag. 61

62 Fakulteten för lärande och samhälle Skolutveckling och ledarskap Bilaga 2 Intervjuguide Mitt syfte med intervjuerna är att identifiera tolkningar bland olika aktörer inom förskolan på individ-, grupp-, och organisationsnivå rörande barn i behov av särskilt stöd och inkludering samt hur dessa tolkningar speglas i praktiken. Min intervjuundersökning bygger på tre olika grupper och utgår ifrån, av mig, utvalda delar i Lpfö 98, reviderad 2010: Semistrukturerade intervjuer med (3) förskolechefer. (Ca 30 min) Hur ser tolkningen ut ur ett ledningsperspektiv? Vilka förutsättningar finns? Vilken roll har förskolechefen i arbetet utifrån temat? Semistrukturerade intervjuer med (3) pedagoger med ett övergripande utvecklingsuppdrag (specialpedagog, pedagogisk handledare, pedagog med utökat utvecklingsansvar). (Ca 30 min). Vilka tolkningar finns ur ett utvecklingsperspektiv? Vilken roll har dessa pedagoger med utifrån temat? Fokusgrupp (4 grupper) med verksamhetsknutna pedagoger (semistrukturerade diskussionsfrågor). (Ca 1 timme och 30 minuter) Hur ser tolkningen ut ur ett verksamhetsperspektiv? Vilka förutsättningar finns? Vilken roll har pedagogerna utifrån ämnet? Anledningen till att jag valt semistrukturerade frågor i mina undersökningar är att jag vill minimera risken att förlora värdefull information som kan framkomma i själva tolkningen av frågorna. Genom semistrukturerade frågor menar jag att informanterna har stor möjlighet att utforma svaren utifrån sitt eget perspektiv, utifrån egna tolkningar, egna värdering och sin egen förståelse. 62

63 Fakulteten för lärande och samhälle Skolutveckling och ledarskap Bilaga 3 Intervjufrågor förskolechefer Frågorna ska ses i relation till de, av mig, utvalda läroplansmål som bifogas. Vad innebär begreppet särskilt stöd enligt dig? Vilka anledningar kan finnas till att ett barn är i behov av särskilt stöd? Viken typ av problematik ligger till grund för att barn är i behov av särskilt stöd (på områdets förskolor) i nuläget? Vilka är kriterierna för att erhålla särskilt stöd? Vilken är din definition på inkludering? Vad menar du är skillnaden mellan integrering och inkludering? Kan du ge något exempel på hur det arbetas (eller inte) utifrån ett inkluderande arbetssätt? Hur tycker du att förutsättningarna ser ut för arbetet med ovanstående frågor? Förekommer det stora skillnader i värderingar och förekommer det negativa attityder hos olika aktörer på förskolorna kring ovanstående frågor? Kan du ge något exempel på hur detta kan yttra sig? Vad har specialpedagogen, den pedagogiska handledaren samt förskolornas pedagoger med utvecklingsansvar för roll kring ovanstående frågor? Vad menar du är förskolchefernas ansvar när det gäller barn i behov av särskilt stöd? Är det något du vill tillägga? 63

64 Fakulteten för lärande och samhälle Skolutveckling och ledarskap Bilaga 4 Intervju pedagoger med ett övergripande utvecklingsuppdrag. Frågorna ska ses i relation till de av mig utvalda läroplansmål som bifogas. Vad innebär begreppet särskilt stöd enligt dig? Vilka anledningar kan finnas till att ett barn är i behov av särskilt stöd? Viken typ av problematik ligger till grund för att barn är i behov av särskilt stöd (på områdets förskolor) i nuläget? Vilka är kriterierna för att erhålla särskilt stöd? Vilken är din definition på inkludering? Vad menar du är skillnaden mellan integrering och inkludering? Kan du ge något exempel på hur det arbetas (eller inte) utifrån ett inkluderande arbetssätt? Exempelvis vid samlingar. Hur tycker du att förutsättningarna ser ut för arbetet med ovanstående frågor? Förekommer det stora skillnader i värderingar och förekommer det negativa attityder hos olika aktörer på förskolorna kring ovanstående frågor? Kan du ge något exempel på hur detta kan yttra sig? Vad har du, utifrån ditt utvecklingsuppdrag, för roll kring ovanstående frågor? Vad menar du är förskolchefernas ansvar när det gäller barn i behov av särskilt stöd? Är det något du vill tillägga? 64

65 Fakulteten för lärande och samhälle Skolutveckling och ledarskap Bilaga 5 Fokusgrupp pedagoger Frågorna ska ses i relation till de av mig utvalda läroplansmål som bifogas. Vad innebär särskilt stöd enligt er tolkning? Vilka anledningar kan finnas till att ett barn är i behov av särskilt stöd? Viken typ av problematik ligger till grund för att barn är i behov av särskilt stöd i er barngrupp? Hur identifierar ni det? Anser ni att alla barn som är i behov av särskilt stöd får detta? Vilken definition eller vilka definitioner har ni på begreppet inkludering? Vad är skillnaden enligt er mellan integrering och inkludering? Hur arbetar ni utifrån ett inkluderande arbetssätt? Ge gärna exempel. Vilka förutsättningar anser ni att ni har för att arbeta utifrån ovanstående frågor? Vilka förutsättningar anser ni att ni inte har för att arbeta utifrån ovanstående frågor? Vad menar ni att har specialpedagogen för uppgift när det gäller barn i behov av särskilt stöd och inkludering? Vad är pedagogernas ansvar när det gäller barn i behov av särskilt stöd och inkludering? Skulle ni kunna förändra verksamheten utifrån de tolkningar av ovanstående frågor som framkommit här? Hur skulle detta kunna se ut i så fall? Har det framkommit något i denna fokusgrupp som ni inte tänkt på tidigare och/eller som ni tycker är extra intressant? 65

66 Bilaga 6 Barn i behov av extra stöd. Arbetslagets analys och insatser/åtgärder Förskola Avdelning Datum Pedagoger Beskriv hur ni upplever barngruppen: Vad fungerar bra? Vad behöver förändras? Organisation: Hur grupperas barnen i dagens olika aktiviteter? Var fungerar det bäst/varför? Har alla i arbetslaget goda relationer till barnen? Missar vi något barn? Vilket/vilka sätt fungerar bäst att bemöta / utmana barnen i er grupp? Miljö Hur ser lek-/lärmiljön ut på förskolan? Inne/ Ute Hur kan vi förändra den utifrån barngruppens behov? Arbetsformer/metoder Hur utformas samlingar, måltider, lärsituationer? Hur ser Ni till att alla barn får dagligt nära samspel med pedagogerna? Hur knyter ni an till alla barnen i gruppen? Hur delar ni upp barngruppen under förskolans dag? Samverkan Hur fungerar relationerna mellan inblandade parter föräldrar-barn personal? 66

67 Vilka relationer finns som är positiva och kan bidra till framgång? Övriga reflektioner: Utifrån ovanstående planerar vi följande: Vad ska åtgärderna leda till? Åtgärd Ansvarig Utvärderas 67

68 Bilaga 7 - Bakgrundsfrågor till studiens deltagare: Hur många barn finns i gruppen? I vilka åldrar? Hur många flickor respektive pojkar? Hur många av barnen anser ni vara i behov av särskilt stöd? På vilka grunder? Hur många pedagoger finns i gruppen? Vilken ålder har pedagogerna? Vilka befattningar, uppdrag har dessa? Hur många år inom yrket, respektive området har de olika pedagogerna? Hur länge har detta arbetslag funnits? Vilken typ av lokaler finns förskolan inrymd i? Hur många avdelningar finns på samma ställe? Hur mycket enskild planering respektive gemensam planering finns inlagt i schemat? Finns det möjlighet till reflektioner över avdelningsgränserna? Om ni svarar nej på denna fråga; vilken är då anledningen till att inte möjligheten finns? Beskriv kort hur ni arbetar (den dagliga verksamheten) helst kopplat till läroplansmålen med extra fokus på värdegrund, genus och barns inflytande (har ni en verksamhetsbeskrivning kan ni skicka med den istället). Är specialpedagog inkopplad för vad och hur ofta? Finns det någon resurspedagog i gruppen? Vad är då dennes uppdrag i er grupp? Är det något barn i gruppen som får tilläggsbelopp? För vad? 68