Åtgärdsprogram för Knivstaån samt Skarvens och Garnsvikens närområden

Transkript

1 Åtgärdsprogram för Knivstaån samt Skarvens och Garnsvikens närområden -samrådsmaterial Länsstyrelsen Västmanlands län Västerås Telefon Hemsida 1(49)

2 Utgiven av: Ansvarigt distrikt: Foto: Länsstyrelsen Västmanlands län Vattenmyndigheten Norra Östersjön Länsstyrelsen Västmanlands län Länsstyrelsen Västmanlands län Västerås Telefon Hemsida 2(49)

3 Förord Denna bilaga är en del av åtgärdsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt. Den utgör en sammanfattning av tre av distriktets 84 åtgärdsområden. Sammanfattningen baserar sig på utdrag ur VISS 1 och analyser genomförda av länsstyrelserna och vattenmyndigheterna. Syftet är att tydliggöra vilka åtgärder som myndigheter och kommuner behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska följas i Knivstaåns, Garnsvikens och Skarvens åtgärdsområden samt vilka fysiska åtgärder som behöver genomföras. Osäkerheten i de fysiska åtgärdernas uppskattade effekter och kostnader kan vara betydande på den lokala skalan eftersom de analyser som de stödjer sig på ibland utgår ifrån information från en grövre geografisk skala. Om det finns information som stödjer andra, mer kostnadseffektiva åtgärder, kan dessa ersätta de fysiska åtgärder som föreslås här. Enligt miljöbalken 2 ska ett åtgärdsprogram innehålla: uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver vidta, vilka myndigheter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna, när åtgärderna behöver vara genomförda, uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor och mellan olika åtgärder, samt uppgifter om den förbättring som var och en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna tillsammans bedöms bidra till att normen följs. Myndigheter och kommuner ansvarar för att miljökvalitetsnormer följs och skall inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt detta åtgärdsprogram. 2 1 VattenInformationsSystem Sverige. Den databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassningar kap. 6 om Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning 3(49)

4 Sammanfattning Här beskrivs vattenstatus, miljöproblem och de åtgärdser som behöver genomföras för att miljökvalitetsnormerna för ekologisk och kemisk status ska kunna följas i Knivstaåns, Garnsvikens och Skarvens åtgärdsområden. Alla utom en av åtgärdsområdets 19 ytvattenförekomster har sämre än god ekologisk status. I samtliga vattenförekomster utom två finns miljöproblemet övergödning. I området finns också ett stort antal dammar, markavvattningsföretag och justerade sjötrösklar. Det främst Lejondalssjön, Fysingen och Valloxen med tillhöranade vattendrag som har störst problem med att nå god status avseende fysisk påverkan. De betydande källorna av näringsämnen till Skarven är diffusa och härrör främst från jordbruk, dagvatten och enskilda avlopp. Även hydromorfologisk påverkan på vattendragen bedöms vara en betydande källa till ökade fosforförluster. För att minska problemen med övergödning krävs en rad åtgärder, främst för att reducera näringsbelastning från jordbruk, dagvatten och enskilda avlopp. Åtgärder för att minska grumling av vatten i Märstaån är angelägna. Det är viktigt både att minska mängden dagvatten och koncentrationen av förorenande ämnen, samt att rena det dagvatten som bildas. Om de åtgärder som föreslås i denna bilaga genomförs beräknas alla vattenförekomster utom fem nå god ekologisk status. Norrviken, Vallentunasjön, Edssjön, Oxundasjön och Hagbyån skulle inte nå god ekologisk status med avseende på näringsämnen även om alla föreslagna åtgärder genomfördes, varför det behövs ytterligare åtgärder. Vilka åtgärder som är lämpliga behöver utredas. Det är sex ytvattenförekomster som inte uppnår god kemisk status (exklusive kvickslilver) på grund av höga halter av nickel, polybromerade difenyletrar (PBDE) och tributyltenn (TBT). Dessa utgörs av Norrviken, Fysingen, Oxundasjön, Oxundaån, Oxundaån-Verkaån och Märstaån. Fyra vattenförekomster når inte god status för de särskilda förorenande ämnena (SFÄ) som ingår i bedömning av ekologisk status på grund av höga halter av arsenik eller ammoniak. Dessa är Norrviken, Edssjön, Lövstaån och Märstaån. Föreslagna åtgärder inom åtgärdsområdena utgörs av utsläppsreduktion av miljögifter (t.ex. tillsyn eller omprövning av tillstånd). Av elva grundvattenförekomster har en förekomst otillfredsställande status på grund av klorid, ytterligare fem förekomster riskerar att inte nå god kemisk status till 2021, varav två stycken har höga sulfatvärden och befinner sig i gränszonen till otillfredsställande status. För att uppnå, och behålla, god kemisk status när det gäller grundvatten är det viktigt att kommuner (Upplandsbro, Vallentuna, Sigtuna, Sollentuna, Täby och Upplands-Väsby) utövar tillsyn av miljöfarlig verksamhet och potentiellt förorenade områden och att trafikverket genomför vägåtgärder för att minska tillförsel av vägsalt och minska olycksrisker. För att följa miljökvalitetsnormerna i Knivstaåns, Garnsvikens och Skarvens åtgärdsområden behöver senast 2018 framför allt: För miljöproblemet övergödning: Åkermark strukturkalkas samt våtmarker, anpassade skyddszoner och tvåstegsdiken anläggas för att minska utsläpp av fosfor från jordbruksmark. Sigtuna, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna och Knivsta kommuner behöver bedriva nödvändig tillsyn, samt länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län bedriva tillsynsvägledning och rådgivning till jordbruksföretag så att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning. Jordbruksverket behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning, och 4(49)

5 Sigtuna, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna och Knivsta kommuner tillse att belastningen av näringsämnen från enskilda avlopp minskar. Havs- och Vattenmyndigheten behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning, och Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Stockholm, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna, Uppsala och Knivsta i samråd med Länsstyrelsen i Stockholms län tillse att fosforbelastningen från avloppsreningsverk, dagvatten och avloppsledningsnät minskar. Naturvårdsverket behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning för att minska fosforbelastningen från dessa källor. För miljöproblemet miljögifter: Danderyd, Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Stockholm, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna, Uppsala och Knivsta kommun bedriva nödvändig tillsyn så att utsläpp av miljöfarliga ämnen minskar och att miljökvalitetsnormer följs, Sigtuna och Upplands-Väsby kommun bedriva nödvändig tillsyn av båtklubbar och marinor i avrinningsområden där gränsvärdet för TBT överskrids så att utsläpp av giftiga båtbottenfärger minskar För miljöproblemet förändrade habitat genom fysisk påverkan: Länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län behöver bedriva nödvändig tillsyn och prövning för att säkerställa fria vandringsvägar vid 10 vandringshinder. Havs- och vattenmyndigheten behöver vägleda länsstyrelserna i tillämpningen av Kammarkollegiets strategi gällande fysisk påverkan vid arbetet med tillsyn och prövning av vattenverksamheter. Vidare behöver Riksantikvarieämbetet och Havs- och vattenmyndigheten utveckla riktlinjer och vägledning kring hur värdering och prioritering av bevarandevärda kulturmiljöer som påverkar vattenförekomster ska göras. Länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län behöver bedriva nödvändig tillsyn och prövning så att två vattendrag som rensats eller rätats restaureras. Havs- och Vattenmyndigheten behöver besluta om nya styrmedel så att ekologiskt funktionella kantzoner anläggs på åtta platser utmed strandzoner i sjöar och vattendrag. 5(49)

6 Åtgärdsprogram för Knivstaån samt Skarvens och Garnsvikens närområden -samrådsmaterial... 1 Förord... 3 Sammanfattning Beskrivning av åtgärdsområdet Status och miljöproblem Miljökvalitetsnormer Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten Övergödning Försurning Miljögifter Främmande arter Förändrade habitat genom fysisk påverkan Åtgärdsanalys per miljöproblem i grundvatten Näringsämnen Miljögifter Klorid Förändrade grundvattennivåer Otillräckligt dricksvattenskydd Nulägesbeskrivning Åtgärder Åtgärder för skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning Natura 2000-områden Skyddade arter enligt habitatdirektivet Nitratkänsliga områden Förslag till åtgärder, styrmedel och ansvarig (49)

7 1 Beskrivning av åtgärdsområdet Denna bilaga behandlar följande åtgärdsområden: Skarven, Garnsviken och Knivstaån (figur 1). I området finns 19 ytvattenförekomster fördelade på 8 sjöar, två bassänger i Mälaren och nio vattendrag samt elva grundvattenförekomster (figur 2). I området finns också 14 sjöar och 34 vattendragsträckor som klassificeras som övrigt vatten. Markanvändningen i det 677 km 2 stora området domineras av skog (48 procent av landytan) följt av jordbruk (28 procent), övrig öppen mark (12 procent) och tätort (11 procent). Öppet vatten utgör ca 50 km 2. Området är tätbefolkat, med ca invånare vilket är ca 270 personer per km 2 landyta. Den höga befolkningstätheten innebär lokalt mycket stor belastning på sjöar och vattendrag i området. Elva kommuner ligger helt eller delvis inom området: Danderyd, Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Stockholm, Täby, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna i Stockholms län samt Uppsala och Knivsta i Uppsala län. 7(49)

8 Figur 1. Översikt av området: dess plats i distriktet, kommuner, tätorter och markanvändning 8(49)

9 Figur 2. Ytvattenförekomsternas ID-beteckningar. 9(49)

10 1.1 Status och miljöproblem Ytvatten Ekologisk status och miljöproblem Alla utom en av åtgärdsområdets 19 ytvattenförekomster har sämre än god ekologisk status (figur 3). I samtliga vattenförekomster utom två finns miljöproblemet övergödning. Därutöver förekommer allmänt allvarlig hydromorfologisk påverkan på sjöar och vattendrag. De betydande källorna av näringsämnen till Skarven är diffusa och härrör främst från jordbruk, dagvatten och enskilda avlopp. Även hydromorfologisk påverkan på vattendragen bedöms vara en betydande källa till ökade fosforförluster. Erosionen av lätteroderade leror är betydande i området och kan orsakas av olika former av markavvattning, dikning, rensning och andra former av arbeten i vatten. För miljöproblemet miljögifter under ekologisk status återfinns särskilda förorenande ämnena (SFÄ) vilka är en del av de fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorerna. God ekologisk status med avseende på SFÄ uppnås inte i fyra vattenförekomster orsakat av haltöverskridande av följande ämnen: ammoniak och arsenik. 10(49)

11 Figur 3. Ytvattenförekomster och deras ekologiska status. Kemisk status och miljöproblem Samtliga ytvattenförekomster inom åtgärdsområdet har klassificerats att inte uppnå god kemisk status på grund av kvicksilver. Detta är en expertbedömning baserad på en nationell utförd analys. Kemis status bestäms av om en uppmätt halt av ett prioriterat ämne överskrider sitt gränsvärde. I avsaknad av mätdata sätts ett ämnes status till god. Detta medför att väldigt många vattenförekomster får god status utan några haltmätningar som styrker detta. Exklusive kvicksilver 11(49)

12 uppnår sex vattenförekomster inte god kemisk status orsakat av haltöverskridande av tributyltenn (TBT), polybromerade difenyletrar (PBDE) och nickel (figur 4). Figur 4. Ytvattenförekomster och deras kemiska status (exklusive kvicksilver). 12(49)

13 1.1.2 Grundvatten Kemisk status och risk En förekomst, SE , Stockholmsåsen-Upplands Väsby, har bedömts till kemisk otillfredsställanda status på grund av höga kloridvärden (figur 5). Förekomsten är även påverkad av tri och tetrakloreten. Ytterliggare två förekomster har höga värden av sulfat och befinner sig i gränszonen till otillfredsställande status; i Stockholmsåsen-Sollentuna, SE , är medelvärdet runt 100 mg/l och i Stockholmsåsen-Norrsunda, SE , överskrider maxvärdet riktvärdet och medelvärdet är över utgångspunkt för att vända trend. Övervakning bör utökas för att säkerställa underlagsdata och undersöka påverkan från de otalliga eventuellt förorenade områden som finns i åtgärdsområdet. Resultat från påverkansanalys visar på mycket stor eller stor potentiell föroreningsbelastning för sex grundvattenförekomster av totalt elva. Dessa sex förekomster är belägna i Skarvens avrinningsområde och riskerar att inte nå god kemisk status till 2021 utifrån påverkanskälla och/eller uppmätta halter (figur 6). 13(49)

14 Figur 5. Kemisk status i grundvatten. 14(49)

15 Figur 6. Risk för att god status inte uppnås 2021 för grundvatten. Kvantitativ status och risk Den kvantitativa status är i överlag god i länet som helhet men det råder stor kunskapsbrist. Inga förekomster riskerar preliminärt att inte nå god kvantitativ status inom åtgärdsområdet. Vid Arlanda finns en geoenergianläggning som utnyttjar Stockholmsåsen för energilagring och uttag och som skulle kunna påverka den kvantitativa statusen. I dagsläget ser man dock inte att åsen påverkas negativt med avseende på kvantitet. Med tanke på de många eventuellt förorenade områden som 15(49)

16 finns längsmed Stockholms åsen så är det teoretiskt möjligt att föroreningar når grundvattnet om någon eller några reservvattentäkter tas i bruk och det medför en grundvattennivå sänkning Skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning Inom vattenförvaltningen pekas vissa typer av områden ut som skyddade områden. Detta är områden som är särskilt skyddsvärda och där det finns ett behov av att skyddsarbetet samordnas. Dessa skyddade områden finns definierade i vattenförvaltningsförordningen och ska inte förväxlas med den typ av områdesskydd som regeleras i miljöbalken (naturreservat, nationalparker, biotopskydd etc.). Dricksvattendirektivet (98/83/EG) syftar till att skydda människors hälsa från skadliga effekter av föroreningar i dricksvattnet samt att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent. I åtgärdsområdet Skarven-Närområde finns 6 dricksvattentäkter och i åtgärdsområdet Garnsviken-Närområde en dricksvattentäkt som omfattas av dricksvattendirektivet. Nitratdirektivet (91/676/EEG) syftar till att minska föroreningen av vatten med nitrat från jordbruket. Områden som bedöms som känsliga för miljöpåverkan har pekats ut. Åtgärdsområdena Skarven-Närområde, Garnsviken-Närområde och Knivstaån omfattas av direktivets regler för spridning av gödsel och riktlinjerna för god jordbrukarsed. Avloppsvattendirektivet (91/271/EEG) handlar om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och som en del av direktivet har känsliga vatten pekats ut. Alla vatten i Sverige, inklusive kustvattnet, har pekats ut som känsliga för fosforutsläpp och alla kustvatten från Skåne och upp till Stockholms län, har pekats ut som känsliga för kväveutsläpp. Badvattendirektivet (76/160/EEG) avser kvaliteten på badvatten vid utpekade badplatser. I åtgärdsområdet Skarven-Närområde finns 3 badplatser som är skyddade enligt badvattendirektivet. Samtliga har bra kvalitet eller bättre, och inga åtgärder krävs för att nå miljökvalitetsnormen (kolla upp!). Fiskvattendirektivet (78/659/EEG) avser kvaliteten på sådant sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden. Hela Mälaren (SEF1008) är skyddad enligt Fiskvattendirektivet. I åtgärdsområdet Skarven-Närområde ligger 1 provpunkt där vattenprover tas för att bedöma status enligt fiskvattendirektivet. Provtagning visar att Skarven har övergödningsproblem. Halterna av NH4 är förhållandevis höga och kan i vissa fall i kombination med högt ph orsaka förhöjd NH3-halt. Även syrgashalten är lägre än miljökvalitetsnormen. Natura 2000 syftar till bevarande av biologisk mångfald. Detta görs via och Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter samt Fågeldirektivet (79/409/EEG). Värdefulla naturtyper och arter ska upprätthållas i så kallad gynnsam bevarandestatus. I urvalet av Natura 2000-områden är endast inkluderat de områden som avsatts till skydd av akvatiska organismer som lever i ytvatten och habitat som består av ytvatten enligt kriterier i Handboken för kartläggning och analys av ytvatten (Naturvårdsverket, handbok 2007:3). I åtgärdsområdena Skarven-Närområde, Garnsviken-Närområde och Knivstaån finns ett Natura 2000 område Kärringsjön-Mörtsjön (SE ). De två sjöarna, som inte är egna vattenförekomster, är klassade till naturtypen 3160 Dystrofa sjöar och småvatten. Syftet med Natura 2000 området är att populationen av arterna skall kunna fortleva i området och på lång sikt vara livskraftiga. 1.2 Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer (MKN) är juridiskt bindande kvalitetskrav. Enligt förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön är det grundläggande målet för alla vattenförekomster att de ska uppnå god ekologisk och kemisk status till För alla vatten gäller dessutom icke- 16(49)

17 försämringskravet vilket innebär att tillståndet i vattenförekomsten inte får försämras. Ickeförsämringskravet gäller per kvalitetsfaktor. Miljökvalitetsnormer för vatten formuleras på olika sätt beroende på vilken typ av vattenförekomst de berör. För ytvatten finns miljökvalitetsnormer för kemisk och ekologisk status, medan det för grundvatten finns miljökvalitetsnormer för kemisk och kvantitativ status. För vattenförekomster som är del av områden som är skyddade enligt andra direktiv, till exempel art- och habitatdirektivet (Natura 2000) och nitratdirektivet ställs det även kompletterande krav på vattenkvaliteten. Det strängaste kravet ur miljösynpunkt gäller i dessa fall. I en del vattenförekomster har det bedömts att det inte är tekniskt möjligt eller att det medför orimliga kostnader att uppnå god ekologisk status/potential till år Vattenmyndigheten har i dessa fall beslutat om undantag från kravet på att vattenförekomsten ska uppnå god ekologisk status/potential till år Beslut om miljökvalitetsnormer togs av vattendelegationen för Norra Östersjöns vattendistrikt den xxx 20XX. Observera att det i skrivande stund fortfarande pågår kvalitetssäkring av statistiken över MKN. För uppdaterad information om vilka miljökvalitetsnormer som har föreslagits för respektive vattenförekomst hänvisas till VISS samt den tabell med MKN för samtliga vattenförekomster i vattendistriktet, som finns tillgänglig på Vattenmyndighetens webbplats Ytvatten En av de 19 ytvattenförekomsterna har idag miljökvalitetsnormen god ekologisk status. Övriga vattenförekomster har tidsundantag till 2021, det vill säga miljökvalitetsnormen god ekologisk status Skälen till tidsundantagen är orimliga kostnader och tekniskt omöjligt (tabell 1). 17(49)

18 Tabell 1. Miljökvalitetsnormer för ekologisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god eller hög status 2015 Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak Norrviken SE God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt) Oxundaån-Hagbyån SE God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt) Vallentunasjön SE God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt) Edssjön SE Oxundaån-Väsbyån SE God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt) Lejondalssjön SE God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt) Oxundaån-Verkaån SE God ekologisk status 2015 Lejondalsbäcken SE God ekologisk status 2021 Övergödning, Konnektivitet (Tekniskt omöjligt) Oxundasjön SE God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt) Oxundaån SE God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt) Fysingen SE God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt) Oxundaån-Hargsån SE God ekologisk status 2015 Mälaren-Skarven Mälaren-Garnsviken SE SE Märstaån SE God ekologisk status 2021 Övergödning (Tekniskt omöjligt) Lövstaån SE God ekologisk status 2021 Övergödning, Konnektivitet, Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Valloxen SE God ekologisk status 2021 Övergödning, Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Lövstaån SE God ekologisk status 2021 Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Kemisk status Miljökvalitetsnormer för kemisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god kemisk status, se Tabell 2. Alla ytvattenförekomster har miljökvalitetsnormen god kemisk status 2015, men med 18(49)

19 sänkt kvalitetskrav för kvicksilver på grund av förhöjda bakgrundshalter. PBDE och TBTföreningar utgör så kallade persistenta, bioackumulerande och toxiska ämnen (PBT-ämnen) vilket medför att deras nedbrytning i miljön sker väldigt långsamt. Medan PBDE sprids diffust så är spridningen av TBT mer punktkällabetonad. Detta sammantaget motiverar ett allmänt tidsundantag 2027 för PBDE och 2021 för TBT för nå god kemisk status. Tabell 2. Miljökvalitetsnormer för kemisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god kemisk status 2015 ID Vattenförekomst Norrviken Fysingen SE SE Miljökvalitets -norm God kemisk status 2015 God kemisk status 2015 Undantag Ämne År Motivering Sänkt krav Tidsundantag Sänkt krav Tidsundantag Tidsundantag Tidsundantag Hg PBDE 2027 Hg PBDE 2027 TBT 2021 Nikel 2021 Förhöjd bakgrundshalt PBT-ämne Förhöjd bakgrundshalt PBT-ämne PBT-ämne Orimliga kostander Grundvatten Alla vattenförekomster har miljökvalitetsnormerna god kvantitativ status 2015 och god kemisk grundvattenstatus 2015, med undantag för klorid med tidsfrist till 2021 för förekomsten SE med skälet tekniskt omöjligt Kompletterande krav för skyddade områden Sjöarna i Natura 2000-området Kärringsjön-Mörtsjön (SE är klassade som Myrsjöar (3160). Dessa naturtyper ska vara naturligt dystrofa (naturligt näringsfattiga och humusrika med svagt surt vatten) och därmed ha låg grad av antropogen belastning med avseende på bland annat försurade ämnen, partiklar, näringsämnen och miljögifter. För att upprätthålla viktiga funktioner och strukturer ska även hydrologin i strandzonen vara intakt och vandringsvägar fria i anslutande vattensystem (dvs inga antropogena vandringshinder). Bevarandemålen för gynnsam bevarandestatus för denna naturtyp sammanfaller därför med god ekologisk status. Kompletterande krav enligt nitratdirektivet redovisas i kapitel (49)

20 2 Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten 2.1 Övergödning Övergödning orsakas av för stora mängder av växtnäringsämnena fosfor och kväve i vattnen. Allt vatten kan drabbas, såväl vattendrag, sjöar, kustvatten och Östersjön som helhet. Näringsämnena kan ha sitt ursprung från utsläpp till vatten, från till exempel industrier, lantbruk, avloppsreningsverk och enskilda avlopp. De kan också spridas via luften i form av kväveoxider och ammoniak från till exempel trafik, värmekraftverk och lantbruk. De näringsämnen som inte tas upp av växter och mikroorganismer på land sköljs så småningom ut och göder växtlivet i vattendrag, sjöar och slutligen havet. I sjöar och vattendrag är det vanligen för mycket fosfor som är den största orsaken till miljöproblemet övergödning. Detta beror på att fosfor oftast är det ämne det råder störst brist på och som därför styr tillväxten av växtplankton och påväxtalger. Övergödning bedöms därför i första hand av halten totalfosfor i vattnet. Halten av kväve har dock visat sig vara av betydelse för primärproduktionen i många sjöar under framförallt högsommaren. För rotade vattenväxter är dessutom tillgången på kväve av större betydelse än fosfor. Även om kvävehalten inte är begränsande för algerna så kan den ha betydelse för artsammansättningen, eftersom t ex cyanobakterier gynnas av låga kvävehalter. Förutom halterna av fosfor och kväve kan vissa biologiska kvalitetsfaktorer användas för att bedöma om ett vatten har övergödningsproblem. Växter visar en direkt respons på ökad mängd fosfor och kväve i vattnet. I sjöar görs därför en bedömning av makrofyter och växtplankton och i vattendrag bedöms kiselalger. Förändringar i växtsammansättningen kan i sin tur påverka djursamhället. Övergödningsproblem kan därför även bedömas genom att undersöka bottenfauna och fisksamhället. Effekterna av övergödning är på många sätt likartad i sjö och hav men i kustvattnet påverkar både halterna av fosfor och kväve övergödningssituationen. Detta eftersom både kväve och fosfor begränsar tillväxten av växtplankton, dock vid olika tidpunkter på året. Generellt är vårblomningen av växtplankton begränsad av kväve och blomningarna sommartid begränsade av fosfor. Till skillnad från i sjöar och vattendrag är bedömningen av miljöproblemet övergödning i kustvatten därför baserad på halter av såväl kväve som fosfor. Förutom halter av näringsämnen används även ett antal biologiska kvalitetsfaktorer som visar på övergödning Tillstånd Övergödning är ett generellt problem i stora delar av Skarvens åtgärdsområde, framförallt inom Oxundaåns avrinningsområde där flertalet av vattenförekomsterna berörs (figur 7). Bland sjöarna i Oxundaåns avrinningsområde är Vallentunasjön, Edssjön, Norrviken och Oxundasjön värst drabbade, där status för flera övergödningsindikatorer ligger inom intervallet måttlig till dålig. Detta gäller främst totalfosfor, men bortsett från Oxundasjön uppnår dessa sjöar inte heller god status med avseende på växtplankton. För Norrviken gäller dessutom att makrofyter fått otillfredsställande status. Även Fysingen har indikationer på övergödning, men detta enbart i fråga om status för växtplankton. Av vattendragen berörs Väsbyån, Hargsån, Hagbyån och Oxundaåns utlopp i Mälaren, med status för totalfosfor inom intervallet måttlig till dålig. Hagbyån, Väsbyån och Oxundaån har dessutom fått måttlig status med avseende på kiselalger. Märstaån är utsatt för ett stort påverkanstryck och detta återspeglas i de biologiska bedömningsgrunderna för bottenfauna och kiselalger. Detta behöver dock inte bero på ett renodlat övergödningsproblem. Andra faktorer, som ökad grumlighet på grund av ökad erosion från åkermarken, kan ha betydelse. De uppmätta totalfosforhalterna i mynningen har enligt 20(49)

21 bedömningsgrunderna god status, dock nära gränsen till måttlig status. Det går inte att beräkna ett reduktionsbehov av näringsämnesbelastningen utifrån bedömningsgrunderna för fosfor. Figur 7. Vattenförekomster som har miljöproblemet övergödning. 21(49)

22 Lövstaån är ett eutrofierat vattendrag med höga halter av både fosfor och kväve. Diffus påverkan från jordbruksmark är den dominerande källan till fosfor och kväve i åns nedre delar men även påverkan från Knivsta avloppsreningsverk är betydande. Övriga antropogena källor utgörs främst av dagvatten och enskilda avlopp. Mälarbassängen Skarven har indikationer på övergödning i och med måttlig status för näringsämnen och klorofyllhalt. Dock har Skarven god status för ljusförhållanden (siktdjup). Utfallet för siktdjupet är särskilt motsägelsefullt sett till utfallet för klorofyllhalten. Referensvärdet för siktdjup borde vara avsevärt högre. Periodvis internbelastning av sedimentbundet fosfat och/eller vertikalmigration av kvävefixerande cyanobakterier kan vara en delorsak till att klorofyllhalterna är förhållandevis höga. Fosfathalterna i bottenvattnet är generellt höga och det förekommer perioder med hypoxi i bottenvattnet under vintermånaderna och sensommaren, med återkommande utpräglad anoxi under september. Det järnbundna fosfat som frigörs från sedimenten under dessa perioder återförs till vattenmassan under vår- och höstcirkulationen. Att totalfosforhalterna i ytvattnet i princip halveras från våren till sommaren kan till stor del förklaras om vattnets omsättningstid är kort. Utöver internbelastning av fosfor kan övergödningsproblematiken även härledas till de förhållandevis höga halterna av nitrit- och nitratkväve Förbättringsbehov För att nå god status med avseende på näringsämnen behöver fosfortillförseln till vatten minska med ca 3700 kg. Hur dessa reduktionsbehov fördelar sig mellan vattenförekomsterna framgår av Figur 8. Förbättringsbehovet baserar sig på skillnaden mellan uppmätt koncentration i vattendraget och den koncentration som krävs för att nå god ekologisk status. För att översätta detta koncentrationsbeting till ett reduktionsbehov i kg fosfor så har modellerade fosfortransporter från SMED använts 3. Vattenförekomstsjöarna med störst behov av en minskad fosfortillförsel är Skarven, Vallentunasjön, Norrviken, Garnsviken, Edssjön och Oxundasjön. Bland vattendragen är det Hagbyån, Väsbyån, Hargsån, Oxundaåns och Lövstaån som har störst behov. 3 Ejhed m.fl Beräkning av kväve- och fosforbelastning på vatten och hav för uppföljning av miljökvalitetsmålet ingen övergödning. SMED rapport Nr (49)

23 Figur 8. Status med avseende på näringsämnen samt hur mycket fosfortillförseln till vatten behöver minska för att nå god status. 23(49)

24 2.1.3 Källor till påverkan Som framgår av figur 9 är fosfortillförsel från jordbruket den dominerande källan. Andra betydande källor är dagvatten och enskilda avlopp. 1% 1% 3% 58% 7% 14% 16% Enskilda avlopp Dagvatten Jordbruk Skog Avloppsreningsverk Industri Övrigt Figur 9. Källfördelning av fosfor för området Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder Utförda åtgärder i området har främst omfattat dagvattenhantering och anläggning av våtmarker och dagvattendammar. Föreslagna åtgärder Föreslagna åtgärder beräknas kunna minska belastningen av fosfor till området med över 7 ton per år. Åtgärderna omfattar främst åtgärder i jordbruksmark, men även dagvattenåtgärder och enskilda avlopp har stor potential. Det är också viktigt att åtgärda Knivsta avloppsreningsverk, som periodvis släpper ut höga halter av ammonium till Knivstaån/Lövstaån. Åtgärder på jordbruksmark beräknas kunna minska belastningen av fosfor med drygt 4300 kg i hela området. Störst är potentialen i Skarvens åtgärdsområde. De åtgärder som beräknas kunna leda till de största fosforminskningarna inom jordbruket är fosfordammar och andra våtmarker (ca 2300 kg), strukturkalkning (ca 1000 kg) anpassade skyddszoner (ca 350 kg), kalkfilterdiken (250 kg) och tvåstegsdigen (130 kg). Eftersom de också är de mest kostnadseffektiva åtgärderna bör de genomföras i stor omfattning om de totala kostnaderna ska minimeras. Strukturkalkning är en både effektiv och billig åtgärd på lerhaltiga jordar. Den förbättrar åkermarkens struktur och kan leda till högre och jämnare skördar samt minskad bränsleåtgång vid jordbearbetning. 24(49)

25 Anpassade skyddszoner på åkermark anläggs där risken för erosion och läckage är som störst. Därmed ökar effektiviteten per arealenhet för skyddszonen. Våtmarker och fosfordammar kan anläggas där hydrologin och topografin är lämplig. Rätt anlagda är de effektiva fosforsänkor. Tvåstegsdiken utgörs av en mittfåra som omges av terrasser på högre nivå. Vid normala flöden går vattnet nere i fåran och vid högre flöden stiger vattnet upp på terrasserna. Transporten av suspenderat material, fosfor och kväve minskar längs ett tvåstegsdike jämfört med ett konventionellt dike. Samtidigt minskar underhållskostnaderna och risken för översvämningar. Både våtmarker och tvåstegsdiken minskar risken för översvämningar, samtidigt som de reducerar läckaget av näringsämnen. Det finns ca 2000 enskilda avlopp i hela området. Om de som idag inte uppfyller kraven för normal skyddsnivå åtgärdas så att kraven nås kan belastningen av fosfor till avrinningsområdet minska med ca 600 kg. Om kraven för hög skyddsnivå uppnås, till exempel genom anslutning till kommunalt vatten och avlopp, kan belastningen minska med ytterligare 800 kg. Vid dessa beräkningar har ingen hänsyn till anläggningens avstånd till vatten eller retention i mark tagits. I området finns också 22 mindre reningsverk och 1 större, Knivsta reningsverk. Om de mindre installerar effektivare rening (ner till 0,3 mg/l) kan belastningen av fosfor minska med drygt 70 kg per år. Knivsta reningsverk bidrar med ammonium till Knivstaån/Lövstaån i mängder som orsakar att halterna av ammoniak periodvis hotar att bli toxiska. Reningsverket beräknas inom två år att nå det antal personekvivalenter som tillståndet medger. Vid en omprövning kan krav på effektivare kväverening ställas. Effektivare rening av fosfor (ner till 0,1 mg/l) kan enligt beräkningar ge en minskad belastning av fosfor på upp till 70 kg. Vid prioritering av vilka avlopp och reningsverks som ska åtgärdas måste hänsyn tas till retentionen i mark och hur stor lokal påverkan anläggningen har. I de delar av området som är tätt bebyggda med bostäder eller industriområden är dagvattenåtgärder viktiga för att minska belastningen av fosfor, kväve och miljögifter. Dagvattenåtgärder beräknas kunna reducera fosforbelastningen med ca 1300 kg per år i hela området. Beräkningen är baserad på dagvattendammar med en sammanlagd areal av 43 ha och med en uppskattad effekt av 31 kg/ha och år. Andra typer av dagvattenåtgärder kan i många fall vara lämpligare än dagvattendammar, t.ex. vid brist på passande mark. Dagvattendammar skall ses som ett exempel på en effektiv åtgärd. Andra lämpliga dagvattenåtgärder kan vara infiltrationsmagasin, artificiell våtmark, biofilter, dagvattenbrunn, permeabel vägbeläggning eller svackdiken. För att nå denna effekt måste allt dagvatten passera en reningsanläggning. I tätbebyggda områden kan det vara svårt att hitta mark som lämpar sig för dagvattendammar. Lika viktigt är därför att förhindra uppkomsten av dagvatten genom att minska andelen hårgjord yta och att inte bebygga de grönområden som finns kvar i närheten av sjöar och vattendrag. Det finns uppskattingsvis över 1600 hästar i hela åtgärdsområdet (Knivsta kommun ej medräknat), relativt jämnt fördelade över områdets landsbygd. Vattendragen i området har problem med erosion och övergödning. Under vissa omständigheter kan hästhållning generera ett stort läckage av närsalter och kraftig erosion. Tillsyn av hästgårdar kan därför vara en effektiv åtgärd för att minska erosion och närsalttransport till sjöar och vattendrag. Förbättringsbehovet i hela området är 3700 kg/år vilket är mindre än åtgärdspotentialen. Behovet är dock inte jämnt fördelat över området. Norrviken, Vallentunasjön, Edssjön, Oxundasjön och Hagbyån skulle inte nå god ekologisk status med avseende på näringsämnen även om alla föreslagna åtgärder genomförs. Därför behöver ytterligare åtgärder i dessa avrinningsområden genomföras. En möjlighet som behöver utredas är att restaurera sjöarna genom att kemiskt binda fosfor i sedimenten eller att fiska ut vitfisk. Utfiskning, eller så kallad biomanipulation har en positiv effekt på siktdjupet och minskar risken för att braxen och andra fiskar som födosöker på botten genom sin aktivitet ökar resuspensionen av sediment med ökad frisättning av fosfor som följd. Ett sådant projekt pågår för närvarande i Vallentunasjön. Innan en sjörestaurering kan bli aktuell måste dock belastningen från tillrinnande vattendrag och omgivande land minska till en nivå som inte leder till att näringshalterna ökar igen efter en restaurering. 25(49)

26 Området är även utpekat enligt nitratdirektivet och omfattas av direktivets regler för spridning av gödsel och riktlinjer för god jordbrukssed. Tabell 3. Åtgärder a för att nå God ekologisk status med avseende på näringsämnen (endast fosfor) rangordnade efter kostnadseffektivitet Åtgärdskategori Åtgärdsstorlek Enhet storlek Effekt (kgp/år) Kostnad (kr/år) Kostnadseffektivitet (kr/kgp år) Strukturkalkning Hektar Anpassade skyddszoner på åkermark 890 Antal Våtmark - fosfordamm 13 Hektar Minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel Dagvattendamm 43 Hektar Våtmark för näringsretention 620 Hektar Tvåstegsdiken Meter Kalkfilterdiken Hektar Permanent EA åtgärdat från IG till kommunalt VA Ökad rening av P till 0,1 mg/l vid avloppsreningsverk 280 Antal ,12 Ton Skyddszoner, 0-2 meter 50 Hektar Åtgärdande av EA till normal skyddsnivå 700 Antal Skyddszoner, 2-6 meter 100 Hektar Skyddszoner, 6-10 meter 98 Hektar 7, SUMMA a För information om enskilda vattenförekomster, se beskrivning i texten eller VISS Försurning Tillstånd Sura och försurade vatten förekommer inte i området. Avrinnande vatten håller mycket hög buffertkapacitet mätt som alkalinitet (49)

27 2.3 Miljögifter Tillstånd God kemisk status (exklusive kvicksilver) uppnås inte i vattenförekomsterna Norrviken, Fysingen, Oxundasjön, Oxundaån, Oxundaån-Verkaån och Märstaån (Figur 3). Denna bedömning baseras på haltmätningar av PBDE i fisk från år för Norrviken (10 fiskar) och från år 2010 till 2011 för Fysingen (18 fiskar) överskridande tillåten halt i fisk, haltmätning av TBT i vatten från år 2006 för Fysingen (ett mättillfälle) överskridande maximalt tillåten halt och halt av nickel i vatten (uppmätt alternativt framräknad filtrerad halt korrigerad för bakgrundshalt) från såväl år 2009 och 2012 för Fysingen (2 mättillfällen), från år 2011 och 2012 för Oxundasjön (12 mättillfällen), från år 2011 och 2012 Oxundaån (12 mättillfällen), från år 2012 för Oxundaån-Verkaån (4 mättillfällen) och från år 2012 och 2013 för Märstaån (12 mättillfällen) överskridande tillåten årsmedelhalt. God status med avseende på särskilda förorenande ämnen uppnås inte i vattenförekomsterna Norrviken, Lövstaån, Edssjön och Märstaån. Denna bedömning baseras på framräknade halter av ammoniak (från uppmätt halt ammoniumkväve) i vatten från år 2007 till 2012 för Norrviken (25 mättillfällen), från år 2007 till 2013 för Lövstaån (143 mättillfällen), från år 2007 till 2012 för Edssjön (9 mättillfällen) överskridande halt för kronisk och/eller akut exponering och haltmätningar av filterad halt arsenik (korrigerad för bakgrundshalt) i vatten från år 2012 för Märstaån (10 mättillfällen) överskridande tillåten årsmedelhalt. I sjöar som Norrviken och Edssjön, vilka är mycket näringsrik, kan soliga dagar medföra en väldigt hög primärproduktion som driver upp ph i ytvattnet. Om ammonium samtidigt frigörs från bottensediment på grund av ansträngda syrgasförhållanden kan detta medföra att överskridande av toxisk halt för akut exponering av ammoniak. Detaljerade beskrivningar av statusklassning och miljöövervakning i åtgärdsområdet finns publicerade i VISS ( I dagsläget finns det oklarheter i vilka åtgärder som behöver genomföras för att uppnå god kemisk status i området. Vilka källor som kan kopplas till påvisade föroreningar och vilka åtgärder som är rimliga att utföra behöver utredas. Samtliga vattenförekomster har sänkt status med avseende på parametern kvicksilver. Detta beror på att det, i direktiv 2013/39/EU, angivna gränsvärdet för kvicksilver i biota utifrån en nationell analys anses överstigas i samtliga av Sveriges ytvattenförekomster Förbättringsbehov Förbättringsbehov för att nå god status anges som skillnad i uppmätt halt och dess differens till fastslagit gränsvärde/föreslaget gränsvärde för expertbedömning/klassgräns. Se Tabell 4 för förbättringsbehov (exkl. kvicksilver) för respektive vattenförekomst för att uppnå god status. 27(49)

28 Tabell 4. Förbättringsbehovet, exkl. kvicksilver, för respektive parameter, vattenförekomst och aktuellt matrisgränsvärde (vv = våtvikt) Vattenförekomst Parameter/ kvalitetsfaktor Uppmätt halt Gränsvärde/ klassgräns Matris Förbättringsbehov Norrviken SE Oxundasjön SE Oxundaån SE Oxundaån- Verkaån SE Fysingen SE Märstaån SE Edssjön SE Lövstaån SE PBDE Ammoniak 0,076 µg/kg vv 6,81 µg/l 0,0085 µg/kg vv 1 6,8 µg/l 2 Biota Vatten 0,0675 µg/kg vv Beräknas ej 4 Ni, filterad halt 4,67 µg/l 4,0 µg/l 3 Vatten 0,67 µg/l Ni, filterad halt 4,67 µg/l 4,0 µg/l 3 Vatten 0,67 µg/l Ni, filterad halt 6,0 µg/l 4,0 µg/l 3 Vatten 2,0 µg/l PBDE TBT Ni, filterad halt Ni, filterad halt As, filterad halt 0,0663 µg/kg vv 2,9 ng/l 8,8 µg/l 4,3 µg/l 1,17 µg/l 0,0085 µg/kg vv 1 1,5 ng/l 2 4,0 µg/l 3 Biota Vatten Vatten 0,0578 µg/kg vv Beräknas ej 4 4,8 µg/l 0,3 µg/l 0,67 µg/l Vatten 4,0 µg/l 3 0,5 µg/l 3 Vatten Ammoniak 14,26 µg/l 6,80 µg/l 2 Vatten Beräknas ej 4 Ammoniak Ammoniak 20,97 µg/l 2,96 µg/l 6,80 µg/l 2 Vatten 1,0 µg/l 3 Vatten Beräknas ej 4 1,96 µg/l 1) Gränsvärde för tillåten halt i fiskmuskel. 2) Gränsvärde/klassgräns för maximalt tillåten uppmätt halt i vatten. 3) Gränsvärde/klassgräns för tillåten årsmedelhalt i vatten. 4) Beräknas inte p.g.a sänkt status är ett resultat av att gränsvärde för maximalt tillåten halt överskridits Källor till påverkan Förhöjda halter av miljögifter i miljön, både organiska och oorganiska, är i huvudsak ett resultat av antropogen påverkan. Orsaken kan vara långväga diffus spridning eller en lokal spridning från punktkällor. Ett naturligt läckage av vissa miljögifter, till exempel metaller från berggrunden, kan även leda till förhöjda halter. Inom åtgärdsområdet finns det diffusa källor som dagvattenutsläpp, förorenade sediment och förorenade områden, men även punktkällor som industrier, reningsverk och hamnverksamhet. Tabell 5 innehåller aktuell information om betydande potentiell påverkanskälla vilka utgörs av tillståndspliktiga miljöfarliga A- och B-verksamheter och eventuellt förorenade områden med riskklass 1 och ytterligare potentiell påverkanskälla som kan ha påverkan på respektive nedklassad vattenförekomst. Tabellen exkluderar dagvattenpåverkan. Inom arbetet med förorenade områden är objekt med riskklass 1 och 2 prioriterade för fortsatta utredningar och undersökningar för att utreda om ett område är konstaterat förorenat eller inte. (mer information om arbetet med förorenade områden finns på Vidare påverkansanalyser med avseende på miljögiftsbelastning från dagvatten, miljöfarliga verksamheter och förorenad mark/sediment bör utföras för att mer precist kvantifiera eventuella påverkan på vattenförekomsternas vattenkvalitet. 28(49)

29 Tabell 5. Kartlagda och potentiella källor till spridning av miljögifter som kan ha påverkan på nedklassningen av vattenförekomsternas status med avseende på miljögifter Vattenförekomst Parameter/ kvalitetsfaktor Betydande potentiell Påverkanskälla (RK=riskklass) Ytterligare potentiell Påverkanskälla (RK=riskklass) Norrviken SE Oxundasjön SE PBDE, Ammoniak Nickel, filterad halt Punktkällor Miljöfarlig A- och B- verksamhet: inte-ippc: 6 st Diffusa Jordbruksmark, Enskilda avlopp Diffusa EBH-objekt 1 ; 6 st RK 2 (2 sediment)( , , , , , ), 6 st RK 3 (3 sediment), 2 st RK 4, 178 st oklassade Okänt antal C- och U-verksamheter (t.ex. avloppsreningsverk) EBH-objekt 1 ; 2 st RK 3 (2 sediment), 3 st oklassade Okänt antal C- och U-verksamheter Oxundaån SE Oxundaån-Verkaån SE Fysingen SE Märstaån SE Edssjön SE Lövstaån SE Nickel, filterad halt Nickel, filterad halt PBDE, TBT, Nickel, filterad halt Nickel, filterad halt, Arsenik, filterad halt Diffusa Punktkällor Miljöfarlig A- och B- verksamhet: inte-ippc: 1 st Punktkällor Miljöfarlig A- och B- verksamhet: inte-ippc: 1 st Punktkällor Miljöfarlig A- och B- verksamhet: IPPC: 1 st inte- IPPC: 12 st EBH-objekt 1 ; 1 st RK 3, 3 st oklassade Okänt antal C- och U-verksamheter EBH-objekt 1 ; 1 st RK 4, 5 st oklassade Okänt antal C- och U-verksamheter EBH-objekt 1 ; 3 st RK 3, 30 st oklassade Okänt antal C- och U-verksamheter EBH-objekt 1 ; 2 st RK 2 (131436, ), 4 sr RK 3, 62 st oklassade (1 sediment) Okänt antal C- och U-verksamheter Ammoniak Diffusa Okänt antal C- och U-verksamheter (t.ex. avloppsreningsverk) Ammoniak Punktkällor Reningsverk: 1 st Diffusa Jordbruksmark, Enskilda avlopp Okänt antal C- och U-verksamheter (t.ex. avloppsreningsverk) 1) Uttag från Länsstyrelsens EBH-stöd Numren inom parantes är ID-nummer i databasen EBH-stödet. Databasen innehåller information om hur EBH-objekt (EBH är en förkortning av efterbehandling). EBH-objektens status kan förändras med tid. Databasen är inte heltäckande och mer information kan finnas hos andra tillsynsmyndigheter som t.ex. kommuner och generalläkaren. Databasen innehåller främst uppgifter om nedlagda verksamheter Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder Inom åtgärdsområdet har två förorenade områden åtgärdats. Uppgifter om sanerade områden är bristfälliga och antalet sanerade områden kan vara högre. En annan vidtagen åtgärd är odling utan bekämpningsmedel. I databasen EBH-stöd fanns dessutom uppgifter om 6 förorenade områden där en saneringsåtgärd pågår. Föreslagna åtgärder Föreslagna fysiska åtgärder är att arbeta förebyggande vid utsläppskällan med utsläppsreduktion av miljögifter, rening av dagvatten och anläggande av båtbottentvättar (Tabell 6). För att minska belastningen av närsalter föreslås dagvattendammar motsvarande ca 90 ha i området (se kap 2.1.4). Dagvattenåtgärder är även viktiga för att minska belastningen av miljögifter. De bör därför planeras för kostnadseffektiv reducering av både övergödande ämnen och miljögifter. Utöver dessa fysiska åtgärder finns ett behov av åtgärdsutredningar för betydande påverkanskällor. 29(49)

30 Tabell 6. Föreslagna fysiska åtgärder för att nå god status för miljögifter Vattenförekomst Parameter/ kvalitetsfaktor Åtgärd Kostnad (kr/år)* Norrviken SE PBDE Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter Utsläppsreduktion av miljögifter Oxundasjön SE Oxundaån SE Oxundaån-Verkaån SE Fysingen SE Märstaån SE Nickel Nickel Nickel Utsläppsreduktion av miljögifter Utsläppsreduktion av miljögifter Utsläppsreduktion av miljögifter Nickel, PBDE Utsläppsreduktion av miljögifter TBT Anläggande av båtbottentvätt Arsenik, Nickel Utsläppsreduktion av miljögifter Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter Edssjön SE Lövstaån Ammoniak Utsläppsreduktion av miljögifter SE * Investeringskostnaden för åtgärder med en livslängd som är längre än ett år har räknats om till en årlig kostnad baserad på åtgärdens livslängd och en diskonteringsränta på 4%. 2.4 Främmande arter De bedömningsgrunder som används inom vattenförvaltningen är inte eller mycket lite anpassade till att bedöma ekologiska effekter av främmande arter. Det är därför i nuläget inte möjligt att bedöma huruvida en främmande art sänker eller höjer den ekologiska statusen. 2.5 Förändrade habitat genom fysisk påverkan Miljöproblemet Förändrade habitat genom fysisk påverkan avser alla typer av fysiska förändringar som är orsakade av människan och som påverkar hydromorfologin och därmed livsmiljöerna i ett vattenområde. Ingrepp i vattenmiljön som sjösänkning, dämning, utdikning och muddring är exempel på den här typen av fysiska förändringar. Fysiska förändringar påverkar de hydrologiska och morfologiska processerna som skapar förutsättningarna för de akvatiska livsmiljöerna. De fysiska förändringarna indelas förändringar avseende konnektivitet, flöde och morfologi, beroende på vilken typ av fysisk påverkan de medför. Inom sammanfattningsområdet finns ett antal vattenföretag i form av damm, markavvattningsföretag, justerade sjötrösklar osv. Avrinningsområdet är komplext med allt från tätortsmiljöer, jordbruksmark och naturreservat samt är bitvis kraftigt påverkat avseende fysiska förändringar. Det är främst Lejondalssjön, Fysingen och Valloxen med tillhöranade vattendrag som har miljöproblemet Förändrade habitat genom fysisk påverkan (figur 10). Samtliga Mälarbassänger som utgör egna vattenförekomster påverkas till stor del av Mälarens huvudreglering, därav är både Skarven och Garnsviken påverkade av detta inom sammanfattningsområdet. 30(49)

31 Figur 10. Vattenförekomster där Förändrade habitat genom fysisk påverkan angivits som miljöproblem Tillstånd Klassificering av ekologisk status sker genom bedömning av biologiska, hydromorfologiska, samt fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. De hydromorfologiska faktorerna är stöd till de biologiska faktorerna och visar på antropogena förändringar i den akvatiska miljön genom påverkan på 31(49)

32 hydrologiska eller morfologiska förhållanden. Hydromorfologin består i sin tur av de tre kvalitetsfaktorerna konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd. Konnektivitet Konnektivitet är ett mått på möjligheten för vattenlevande organismer eller landlevande organismer, med del av sin livscykel i vatten, att förflytta sig upp- och nedströms i vattendrag eller längs grunda områden i sjöar. Följden av bristande konnektivitet är att fiskar och andra vattenlevande arter inte längre kan röra sig fritt i vattensystemet. Konnektiviteten bedöms om möjligt utifrån vilka fiskarter med vandringsbehov man hittat i vattenförekomsten, i förhållande till vilka arter som borde finnas. De flesta fiskarter har ett behov av att vandra och vandrar mellan flera ytvattenförekomster under del av sin livscykel. I praktiken har man inte alltid haft tillgång till data som visar tillgången på fisk. Man har istället gjort en indirekt bedömning utifrån befintliga vandringshinders passerbarhet, vattenförekomstens placering i vattensystemet samt fiskars beteende. I sammanfattningsområdet finns relativt få vandringshinder och statusklassningen visar att fyra vattendrag och fem sjöar har sämre än god status med avseende på konnektivitet (figur 11). 32(49)