Åtgärdsprogram för Björkö-, Tjockö-, Lidöfjärden samt Vätösundets och Broströmmen, Norrtäljeån och Norrtäljevikens åtgärdsområden

Transkript

1 Åtgärdsprogram för Björkö-, Tjockö-, Lidöfjärden samt Vätösundets och Broströmmen, Norrtäljeån och Norrtäljevikens åtgärdsområden -samrådsmaterial Länsstyrelsen Västmanlands län Västerås Telefon Hemsida 1(49)

2 Utgiven av: Ansvarigt distrikt: Foto: Länsstyrelsen Västmanlands län Vattenmyndigheten Norra Östersjön Länsstyrelsen Västmanlands län Länsstyrelsen Västmanlands län Västerås Telefon Hemsida 2(49)

3 Förord Denna bilaga är en del av åtgärdsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt. Den utgör en sammanfattning av två av distriktets 84 åtgärdsområden. Sammanfattningen baserar sig på utdrag ur VISS 1 och analyser genomförda av länsstyrelserna och vattenmyndigheterna. Syftet är att tydliggöra vilka åtgärder som myndigheter och kommuner behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska följas i åtgärdsområdena för Björkö-, Tjockö- Lidöfjärden och Vätösundet och Broströmmen, Norrtäljeån och Norrtäljeviken samt vilka fysiska åtgärder som behöver genomföras. Osäkerheten i de fysiska åtgärdernas uppskattade effekter och kostnader kan vara betydande på den lokala skalan eftersom de analyser som de stödjer sig på ibland utgår ifrån information från en grövre geografisk skala. Om det finns information som stödjer andra, mer kostnadseffektiva åtgärder, kan dessa ersätta de fysiska åtgärder som föreslås här. Enligt miljöbalken 2 ska ett åtgärdsprogram innehålla: uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver vidta, vilka myndigheter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna, när åtgärderna behöver vara genomförda, uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor och mellan olika åtgärder, samt uppgifter om den förbättring som var och en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna tillsammans bedöms bidra till att normen följs. Myndigheter och kommuner ansvarar för att miljökvalitetsnormer följs och skall inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt detta åtgärdsprogram. 2 1 VattenInformationsSystem Sverige. Den databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassningar kap. 6 om Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning 3(49)

4 Sammanfattning Denna bilaga behandlar två åtgärdsområden: Björkö-, Tjockö- Lidöfjärden samt Vätösundet och Broströmmen, Norrtäljeån och Norrtäljeviken. I bilagan beskrivs vattenstatus, miljöproblem och de åtgärder som behövs för att miljökvalitetsnormerna för ekologisk och kemisk status ska kunna följas. Av områdets 35 ytvattenförekomster uppnår 29 stycken inte god ekologisk status. Brosjön, Vågsjön, Kyrksjön, Kristineholmsån, Malstaån och Bodaån uppnår god ekologisk status. Det är framförallt problem med övergödning och hydromorfologisk påverkan som är orsaken. Majoriteten av vattenförekomsterna i området påverkade, främst av markavvattning (sjösänkning, dikning eller rätning) samt vandringhinder (dammar). Det faktum att merparten av områdets sjöar har sänkts har förvärrat problemen med övergödning. Jordbruk är den viktigaste källan till näringsämnen i området, följt av enskilda avlopp, avloppsreningsverk och dagvatten. För att minska närsaltbelastningen på övergödda, sjöar, vattendrag och havsvikar behöver en rad åtgärder inom jordbruket genomföras, avloppsreningsverken installera bättre rening, de enskilda avloppen uppnå normal eller hög skyddsnivå, samt dagvattendammar anläggas i tätbebyggda områden. De åtgärder som beräknats kunna leda till de största fosforminskningarna inom jordbruket är anpassade skyddszoner, fosfordammar och andra våtmarker, tvåstegsdiken och samt strukturkalkning. För dagvatten är det viktigt både att minska mängden dagvatten och koncentrationen av förorenande ämnen, samt att rena det dagvatten som uppkommer. Samtidigt behöver andelen hårdgjord yta minska och de grönytor som finns kvar i avrinningsområdet bevaras. Även om dessa åtgärder genomförs beräknas endast Strödjan och Gavel-långsjön nå god ekologisk status. För övriga inlandsvatten krävs ytterligare åtgärder. Inte heller för Norrtäljeviken räcker de föreslagna åtgärderna till. För att avgöra vilka ytterligare åtgärder som krävs för nå god ekologisk status krävs fortsatt utredningsarbete. Om internbelastning visar sig vara avgörande kan sjöarna restaureras till exempel genom biomanipulering eller fällning av fosfor i sedimenten. Alla dessa sjöar är sänkta, vilket kan orsaka övergödningsproblem. Även effekten av en höjning av vattenståndet bör därför utredas. För att eventuella restaureringsåtgärder ska ha avsedd effekt måste först den externa belastningen minska genom de här föreslagna, eller likvärdiga, åtgärder. För Norrtäljeviken (och övriga kustbassänger) krävs, på grund av den stora påverkan från omgivande havsbassänger, också att Sverige genomför sina åtaganden enligt Baltic Sea Action Plan. Att genomföra de här föreslagna åtgärderna är en viktig del i att nå det målet. Samtliga 35 ytvattenförekomster har klassificerats att inte uppnå god kemisk status på grund av kvicksilver, precis som i resten av Sverige. Om kvicksilver undantas i bedömningen av de prioriterade ämnena så är det en ytvattenförekomst, Norrtäljeviken, som inte uppnår god kemisk status på grund av höga halter av tributyltenn (TBT). Vattenförekomsterna Skedviken, Långsjön, Ösmaren och Limmaren når inte god status för de särskilda förorenande ämnena (SFÄ) som ingår i bedömning av ekologisk status på grund av höga halter av ammoniak. Föreslagna åtgärder inom åtgärdsområdena utgörs av sanering av förorenade områdens, utsläppsreduktion av miljögifter (till exempel tillsyn eller omprövning av tillstånd), dagvattenrening, minska utsläpp från enskilda avlopp och jordbruksmark samt anlägga båtbottentvättar. Av 25 grundvattenförekomster riskerar åtta att inte nå god kemisk status främst utifrån tidigare uppmätta kloridvärden. För att uppnå, och behålla, god kemisk status när det gäller grundvatten är det viktigt att utreda orsaker till höga kloridhalter och att trafikverket genomför vägåtgärder för att minska tillförsel av vägsalt och minska olycksrisker. 4(49)

5 För att nå miljökvalitetsnormerna i Björkö-, Tjockö- Lidöfjärden samt Vätösundets och Broströmmen, Norrtäljeån och Norrtäljevikens åtgärdsområden behöver senast 2018 framför allt: För miljöproblemet övergödning: Åkermark strukturkalkas samt våtmarker, anpassade skyddszoner och tvåstegsdiken anläggas för att minska utsläpp av fosfor från jordbruksmark. Norrtälje kommun behöver bedriva nödvändig tillsyn, samt länsstyrelsen i Stockholms län bedriva tillsynsvägledning samt rådgivning till jordbruksföretag så att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning. Jordbruksverket behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning, och Norrtälje kommun tillse att belastningen av näringsämnen från enskilda avlopp minskar. Havs- och Vattenmyndigheten behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning, och Norrtälje kommun i samråd med Länsstyrelsen i Stockholms län tillse att fosforbelastningen från avloppsreningsverk, dagvatten och avloppsledningsnät minskar. Naturvårdsverket behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning för att minska fosforbelastningen från dessa källor. För miljöproblemet miljögifter: Norrtälje, Uppsala och Vallentuna kommun bedriva nödvändig tillsyn så att utsläpp av miljöfarliga ämnen minskar och att miljökvalitetsnormer följs, Norrtälje kommun bedriva nödvändig tillsyn av båtklubbar och marinor i avrinningsområden där miljökvalitetsnormerna för TBT överskrids så att utsläpp av giftiga båtbottenfärger minskar Norrtälje, Uppsala och Vallentuna kommun inom sin tillsyn av föroreningsskadade områden särskilt prioritera och ställa krav på utredningar och åtgärder så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. För miljöproblemet förändrade habitat genom fysisk påverkan: Länsstyrelsen i Stockholm bedriva nödvändig tillsyn och prövning för att säkerställa fria vandringsvägar vid 10 vandringshinder. Hav- och vattenmyndigheten behöver vägleda länsstyrelserna i tillämpningen av Kammarkollegiets strategi gällande fysisk påverkan vid arbetet med tillsyn och prövning av vattenverksamheter. Vidare behöver Riksantikvarieämbetet och Hav- och vattenmyndigheten utveckla riktlinjer och vägledning kring hur värdering och prioritering av bevarandevärda kulturmiljöer som påverkar vattenförekomster ska göras. Havs och Vattenmyndigheten behöver besluta om nya styrmedel så att ekologiskt funktionella kantzoner anläggs utmed strandzoner i sjöar och vattendrag på 13 platser. För miljöproblemet miljögifter i grundvatten: Trafikverket genomföra åtgärder för skydd av yt- och grundvatten för att motverka tillförsel av vägsalt och minska olycksrisker. Otillräcklig dricksvattenskydd: Norrtälje kommun se över de vattenskyddsområden som är upprättade innan miljöbalken trädde i kraft eftersom de kan vara i behov av revidering. 5(49)

6 Åtgärdsprogram för Björkö-, Tjockö-, Lidöfjärden samt Vätösundets och Broströmmen, Norrtäljeån och Norrtäljevikens åtgärdsområden -samrådsmaterial... 1 Förord... 3 Sammanfattning Beskrivning av åtgärdsområdet Status och miljöproblem Miljökvalitetsnormer Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten Övergödning Försurning Miljögifter Främmande arter Förändrade habitat genom fysiska förändringar Åtgärdsanalys per miljöproblem i grundvatten Näringsämnen Miljögifter Klorid Förändrade grundvattennivåer Otillräckligt dricksvattenskydd Nulägesbeskrivning Åtgärder Åtgärder för skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning Natura 2000-områden Skyddade arter enligt habitatdirektivet Nitratkänsliga områden Förslag till åtgärder, styrmedel och ansvarig (49)

7 1 Beskrivning av åtgärdsområdet Denna bilaga behandlar två åtgärdsområden: Björkö-, Tjockö- Lidöfjärden samt Vätösundet, och Broströmmen, Norrtäljeån och Norrtäljeviken. I hela området finns 35 ytvattenförekomster fördelade på 13 sjöar, 17 vattendrag och 5 kustvattenförekomster samt 29 grundvattenförekomster. I området finns också 67 sjöar och 66 vattendrag som klassificeras som övrigt vatten. Markanvändningen i det över 1000 km 2 stora området domineras av skog (61 procent av landytan) följt av jordbruk (25 procent), öppen mark (9 procent) och tätort (3 procent). Öppet vatten utgör ca 150 km 2. I området bor invånare, vilket är 41 personer per km 2 landyta. Tre kommuner finns i området: Norrtälje och Vallentuna i Stockholms län samt Uppsala i Uppsala län (figur 1a-b). 7(49)

8 Figur 1a. Översikt av området: dess plats i distriktet, kommuner, tätorter, och markanvändning 8(49)

9 Figur 1b. Ytvattenförekomsternas ID-beteckningar (EUCD). 9(49)

10 1.1 Status och miljöproblem Ytvatten Ekologisk status och miljöproblem. Av områdets 35 ytvattenförekomster uppnår 29 stycken inte god ekologisk status (figur 2). Endast Brosjön, Vågsjön, Kyrksjön, Kristineholmsån, Malstaån och Bodaån uppnår god ekologisk status. Det är framförallt problem med övergödning och hydromorfologisk påverkan som är orsaken. De betydande källorna av näringsämnen är diffusa och härrör framförallt från jordbruk. I enskilda vattenförekomster kan även påverkan från enskilda avlopp och avloppsreningsverk vara betydande. För miljöproblemet miljögifter under ekologisk status återfinns särskilda förorenande ämnena (SFÄ) vilka är en del av de fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorerna. God ekologisk status med avseende på SFÄ uppnås inte i fyra vattenförekomster orsakat av haltöverskridande av ammoniak. 10(49)

11 Figur 2. Ekologisk status i ytvatten. Kemisk status Samtliga ytvattenförekomster inom åtgärdsområdet har klassificerats att inte uppnå god kemisk status på grund av kvicksilver. Detta är en expertbedömning baserad på en nationell utförd analys. Kemis status bestäms av om en uppmätt halt av ett prioriterat ämne överskrider sitt gränsvärde. I avsaknad av mätdata sätts ett ämnes status till god. Detta medför att väldigt många vattenförekomster får god status utan några haltmätningar som styrker detta. Exklusive 11(49)

12 kvicksilver uppnår sex vattenförekomster inte god kemisk status orsakat av haltöverskridande av tributyltenn (TBT) (figur 3). Figur 3. Kemisk status i ytvatten. 12(49)

13 1.1.2 Grundvatten Kemisk status och risk Alla 25 grundvattenförekomster har god kemisk status men åtta förekomster riskerar att inte nå god kemisk status (figur 4) utifrån främst klorid, men också sulfat, ammonium och stor potentiell föroreningsbelastning. Figur 4. Risk för att god kemisk status inte uppnås 2021 i grundvattenförekomsterna. 13(49)

14 Kvantitativ status och risk Alla grundvattenförekomsterna i åtgärdsområde bedöms ha god kvantitativ status och ingen risk föreligger att de inte har god status även Undersökningar av grundvattennivåerna saknas dock för grundvattenmagasin och det förekomer förhöjda salthalter där orsaken inte har blivit utredd Skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning Inom vattenförvaltningen pekas vissa typer av områden ut som skyddade områden. Detta är områden som är särskilt skyddsvärda och där det finns ett behov av att skyddsarbetet samordnas. Dessa skyddade områden finns definierade i vattenförvaltningsförordningen och ska inte förväxlas med den typ av områdesskydd som regeleras i miljöbalken (naturreservat, nationalparker, biotopskydd etc.). Dricksvattendirektivet (98/83/EG) syftar till att skydda människors hälsa från skadliga effekter av föroreningar i dricksvattnet samt att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent. I åtgärdsområdena Björkö- Tjockö- Lidöfjärden samt Vätösundet och Broströmmen, Norrtäljeån och Norrtäljeviken finns 17 vattenförekomster som är klassade till dricksvattentäkter och som omfattas av dricksvattendirektivet. Nitratdirektivet (91/676/EEG) syftar till att minska föroreningen av vatten med nitrat från jordbruket. Områden som bedöms som känsliga för miljöpåverkan har pekats ut. Alla åtgärdsområdena i denna bilaga omfattas av direktivets regler för spridning av gödsel och riktlinjerna för god jordbrukarsed. Avloppsvattendirektivet (91/271/EEG) handlar om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och som en del av direktivet har känsliga vatten pekats ut. Alla vatten i Sverige, inklusive kustvattnet, har pekats ut som känsliga för fosforutsläpp och alla kustvatten från Skåne och upp till Stockholms län, har pekats ut som känsliga för kväveutsläpp. Badvattendirektivet (76/160/EEG) avser kvaliteten på badvatten vid utpekade badplatser. I åtgärdsområdena Björkö- Tjockö- Lidöfjärden samt Vätösundet och Broströmmen, Norrtäljeån och Norrtäljeviken finns 6 badplatser som är skyddade enligt badvattendirektivet. Samtliga har bra kvalitet eller bättre, och inga åtgärder krävs för att nå miljökvalitetsnormen. Fiskvattendirektivet (78/659/EEG) avser kvaliteten på sådant sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden. Inga vattenförekomster i åtgärdsområdena Björkö- Tjockö- Lidöfjärden samt Vätösundet och Broströmmen, Norrtäljeån och Norrtäljeviken ingår i fiskvattendirektivet. Natura 2000 syftar till bevarande av biologisk mångfald. Detta görs via och Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter samt Fågeldirektivet (79/409/EEG). Värdefulla naturtyper och arter ska upprätthållas i så kallad gynnsam bevarandestatus. I urvalet av Natura 2000-områden är endast inkluderat de områden som avsatts till skydd av akvatiska organismer som lever i ytvatten och habitat som består av ytvatten enligt kriterier i Handboken för kartläggning och analys av ytvatten (Naturvårdsverket, handbok 2007:3). Tre Natura 2000 områden ingår i åtgärdsområdena Björkö- Tjockö- Lidöfjärden samt Vätösundet och Broströmmen, Norrtäljeån och Norrtäljeviken: Lidö (SE ) som berör vattenförekomsterna Tjocköfjärden (SE ), Björköfjärden (SE ) och 14(49)

15 N Lidöfjärden sek namn (SE ), Vågsjön (SE ) som berör vattenförekomsten Vågsjön (SE ) och Mårdsjön (SE ) som inte är kopplad till någon vattenförekomst. Lidö har Laguner (1150) som utpekade naturtyper, medan Vågsjön och Mårdsjön är klassade till naturtyp 3140 Kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger. Mårdsjön innehar även två utpekade vattenrelaterade arter enligt Art- och habitatdirektviet; citronfläckad kärrtrollslända och större vattensalamander. Syftet med samtliga områden är att uppnå gynnsam bevarandestatus för ingående naturtyper och arter. 1.2 Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer (MKN) är juridiskt bindande kvalitetskrav. Enligt förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön är det grundläggande målet för alla vattenförekomster att de ska uppnå god ekologisk och kemisk status till För alla vatten gäller dessutom icke-försämringskravet vilket innebär att tillståndet i vattenförekomsten inte får försämras. Icke-försämringskravet gäller per kvalitetsfaktor. Miljökvalitetsnormer för vatten formuleras på olika sätt beroende på vilken typ av vattenförekomst de berör. För ytvatten finns miljökvalitetsnormer för kemisk och ekologisk status, medan det för grundvatten finns miljökvalitetsnormer för kemisk och kvantitativ status. För vattenförekomster som är del av områden som är skyddade enligt andra direktiv, till exempel art- och habitatdirektivet (Natura 2000) och nitratdirektivet ställs det även kompletterande krav på vattenkvaliteten. Det strängaste kravet ur miljösynpunkt gäller i dessa fall. I en del vattenförekomster har det bedömts att det inte är tekniskt möjligt eller att det medför orimliga kostnader att uppnå god ekologisk status/potential till år Vattenmyndigheten har i dessa fall beslutat om undantag från kravet på att vattenförekomsten ska uppnå god ekologisk status/potential till år Beslut om miljökvalitetsnormer tas av vattendelegationen för Norra Östersjöns vattendistrikt. Observera att det i skrivande stund fortfarande pågår kvalitetssäkring av statistiken över MKN. För uppdaterad information om vilka miljökvalitetsnormer som har föreslagits för respektive vattenförekomst hänvisas till VISS samt den tabell med MKN för samtliga vattenförekomster i vattendistriktet, som finns tillgänglig på Vattenmyndighetens webbplats Ytvatten Miljökvalitetsnormer för ekologisk status i ytvatten och tidsundantag framgår av Tabell 1. 15(49)

16 Tabell 1. Miljökvalitetsnormer för ekologisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god eller hög status 2015 Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak Tjocköfjärden Norrtäljeviken Björköfjärden N Lidöfjärden sek namn Vätösundet Norrtäljeån_Vretaån Norrtäljeån- Balkensån Norrtäljeån (efter Långsjön) Långsjön Norrtäljeån-Husbyån Limmaren Norrtäljeån-Vallbyån Norrtäljeån- (biflöde fr Kyrksjön) Limmarån Syningen Lommaren Norrtäljeån Skedviken Norrtäljeån- (mellan Skedviken och Syningen) SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE Norrtäljeån-Rånäsån SE Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Naturliga förhållanden) Övergödning (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt) Övergödning (Tekniskt omöjligt) 16(49)

17 Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak Gavel-Långsjön SE Övergödning (Tekniskt omöjligt) Norrtäljeån-Malstaån SE Övergödning (Tekniskt omöjligt) Bottenfjärden SE Övergödning (Tekniskt omöjligt) SE SE Övergödning (Tekniskt omöjligt) Erken SE Övergödning (Tekniskt omöjligt) Broströmmen- Järsöströmmen SE Konnektivitet (Tekniskt omöjligt) Ösmaren SE Övergödning (Tekniskt omöjligt) Norsjöbäcken SE Strödjan SE Övergödning (Tekniskt omöjligt) Kemisk status Miljökvalitetsnormer för kemisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god kemisk status, se tabell 2. Alla ytvattenförekomster har miljökvalitetsnormen god kemisk status 2015, men med sänkt kvalitetskrav för kvicksilver på grund av förhöjda bakgrundshalter. TBT-föreningar utgör ett så kallat persistent, bioackumulerande och toxiskt ämnen (PBT-ämnen) vilket medför att dess nedbrytning i miljön sker väldigt långsamt. Huvuddelen av belastningen av TBT är punktkällabetonad. Detta sammantaget motiverar ett allmänt tidsundantag 2021 för TBT för nå god kemisk status. Tabell 2. Miljökvalitetsnormer för kemisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god kemisk status 2015 Vattenförekomst ID Miljökvalitet s-norm Undantag Ämne År Motivering Norrtäljeviken SE God kemisk status 2015 Sänkt krav Hg TBT 2021 Förhöjd bakgrundshalt PBT-ämne Grundvatten Alla 25 vattenförekomster har miljökvalitetsnormen god kemisk status 2015 och god kvantitativ status (49)

18 1.2.3 Kompletterande krav för skyddade områden Fyra vattenförekomster har kompletterande krav för skyddande områden enligt gynnsam bevarandestatus via Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus för naturtypen Laguner (1150) är bland annat låg lokal eutrofieringsgrad samt naturlig vattenomsättning (naturliga fluktuationer av vattenstånd och salthalt). Gynnsam bevarandestatus för Naturtypen 3140 Kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger, kräver också obetydlig påverkan av gödningsmedel samt att vattenståndsfluktuationera är små och hydrologin opåverkad. Sjöar och småvatten av denna typ i jordbrukslandskapet är ofta påverkade av sjösänkning eller reglering. Undervattensväxter generellt gynnas av ett jämnt vattenstånd och många av Sveriges mest värdefulla kransalgssjöar har reglerat vattenstånd. Kompletterande krav enligt nitratdirektivet redovisas i kapitel (49)

19 2 Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten 2.1 Övergödning Övergödning orsakas av för stora mängder av växtnäringsämnena fosfor och kväve i vattnen. I sjöar och vattendrag är det vanligen för mycket fosfor som är den största orsaken till miljöproblemet övergödning. Detta beror på att fosfor oftast är det ämne det råder störst brist på och som därför styr tillväxten av växtplankton och påväxtalger. Övergödning bedöms därför i första hand av halten totalfosfor i vattnet. Halten av kväve har dock visat sig vara av betydelse för primärproduktionen i många sjöar under framförallt högsommaren. För rotade vattenväxter är dessutom tillgången på kväve av större betydelse än fosfor. Även om kvävehalten inte är begränsande för algerna så kan den ha betydelse för artsammansättningen, eftersom till exempel cyanobakterier gynnas av låga kvävehalter. Förutom halterna av fosfor och kväve kan vissa biologiska kvalitetsfaktorer användas för att bedöma om ett vatten har övergödningsproblem. Växter visar en direkt respons på ökad mängd fosfor och kväve i vattnet. I sjöar görs därför en bedömning av makrofyter och växtplankton och i vattendrag bedöms kiselalger. Förändringar i växtsammansättningen kan i sin tur påverka djursamhället. Övergödningsproblem kan därför även bedömas genom att undersöka bottenfauna och fisksamhället. Effekterna av övergödning är på många sätt likartad i sjö och hav men i kustvattnet påverkar både halterna av fosfor och kväve övergödningssituationen. Detta eftersom både kväve och fosfor begränsar tillväxten av växtplankton, dock vid olika tidpunkter på året. Generellt är vårblomningen av växtplankton begränsad av kväve och blomningarna sommartid begränsade av fosfor. Till skillnad från i sjöar och vattendrag är bedömningen av miljöproblemet övergödning i kustvatten därför baserad på halter av såväl kväve som fosfor. Förutom halter av näringsämnen används även ett antal biologiska kvalitetsfaktorer som visar på övergödning Tillstånd Övergödning förekommer främst i kustvattenförekomsterna och i sjöarna (figur 5). Det faktum att merparten av områdets sjöar har sänkts har förvärrat problemen. Flera sjöar i området är idag så grunda att de helt domineras av kraftiga bestånd av hornsärv och axslinga. Halterna av fosfor är mycket höga i sjöarna Limmaren, Skedviken, Bottenfjärden och Ösmaren och medför dålig status med avseende på näringsämnen. Fosfor i kombination med höga halter av kväve medför inte sällan kraftiga algblomningar i sjöarna med kraftiga fluktuationer hos ph och syrgaskoncentration som följd. Fiskdöd är relativt vanligt förekommande. Bland vattendragen uppvisar framförallt Norrtäljeån problem med övergödning. I Broströmmen, Norsjöbäcken och Bodaåns är förhållandena bättre. 19(49)

20 Figur 5. Vattenförekomster i området som har miljöproblemet övergödning Förbättringsbehov För att nå god status med avseende på näringsämnen i hela områdets inlandsvatten behöver fosfortillförseln till vatten minska med ca 3000 kg, vilket motsvarar 28 procent av den totala belastningen. Hur dessa reduktionsbehov fördelar sig mellan vattenförekomsterna framgår av figur 6. Det är framförallt i områden kring de mest påverkade sjöarna som insatser behöver göras. Fördelningen av förbättringsbehovet är 20(49)

21 beräknad utifrån de enskilda vattenförekomsternas åtgärdsbehov för att nå god status med utgångspunkten att minimera det totala åtgärdsbehovet inom avrinningsområdet. Förbättringsbehov för kusten har endast beräknats för Norrtäljeviken som har ett förbättringsbehov på 1800 kg fosfor och kg kväve. Det motsvarar 32 respektive 16 procent av belastningen från land. Endast 14 procent av belastningen härrör dock från landbaserade källor och resten kommer från omgivande havsbassänger. Minskad belastning från dessa måste åstadkommas genom att Sverige uppfyller sina åtaganden i Baltic Sea Action Plan. 21(49)

22 Figur 6. Status med avseende på näringsämnen samt hur mycket fosfortillförseln till vatten behöver minska för att nå god status Källor till påverkan Som framgår av figur 7 är fosfortillförsel från jordbruket den dominerande källan. Andra betydande källor är enskilda avlopp. 22(49)

23 7% 6% 2% 9% 9% 3% Enskilda avlopp Dagvatten Jordbruk Skog Avloppsreningsverk Industri Övrigt 64% Figur 7. Källfördelning av fosfor för området Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder Föreslagna åtgärder Föreslagna åtgärder beräknas kunna minska belastningen av fosfor till området med kg per år (tabell 3). 80 procent av åtgärdspotentialen finns i Broströmmen, Norrtäljeåns och Norrvikens åtgärdsområde. Åtgärderna omfattar enskilda avlopp, reningsverk, dagvattenåtgärder samt ett antal åtgärder på jordbruksmark. Åtgärder på jordbruksmark beräknas kunna minska belastningen av fosfor med drygt 4 ton i Broströmmen, Norrtäljeåns och Norrvikens åtgärdsområde och med ca 1 ton i Björkö-, Tjockö- och Lidöfjärden, samt Vätösundet. De åtgärder som beräknats kunna leda till de största fosforminskningarna inom jordbruket är anpassade skyddszoner, fosfordammar och andra våtmarker, tvåstegsdiken och samt strukturkalkning. Eftersom de också är de mest kostnadseffektiva åtgärderna bör de genomföras i stor omfattning om de totala kostnaderna ska minimeras. Strukturkalkning är en både effektiv och billig åtgärd i all lerhaltig jordbruksmark. Den förbättrar åkermarkens struktur och ger därmed högre och jämnare skördar samt minskad bränsleåtgång vid brukning av jorden. Anpassade skyddszoner på åkermark anläggs där risken för erosion och läckage är som störst. Därmed ökar effektiviteten per arealenhet för skyddszonen. Våtmarker och fosfordammar kan anläggas där hydrologin och topografin är lämplig. Rätt anlagda är de effektiva fosforsänkor. 23(49)

24 Tvåstegsdiken utgörs av en mittfåra som omges av terrasser på högre nivå. Vid normala flöden går vattnet nere i fåran och vid högre flöden stiger vattnet upp på terrasserna. Transporten av suspenderat material, fosfor och kväve minskar längs ett tvåstegsdike jämfört med ett konventionellt dike. Samtidigt minskar underhållskostnaderna och risken för översvämningar. Tabell 3. Åtgärder a för att nå med avseende på näringsämnen rangordnade efter kostnadseffektivitet Åtgärdskategori Åtgärdsstorlek Enhet storlek Effekt (kgp/år) Kostnad (kr/år) Kostnadseffektivitet (kr/kgp år) Vidarepumpa till effektivare avloppsreningsverk 0 Kilometer Strukturkalkning Hektar Öka dosering av P- fällningskemikalier Anpassade skyddszoner på åkermark 3,9 Ton Antal Våtmark - fosfordamm 15 Hektar Minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel Tvåstegsdiken Meter Dagvattendamm 11 Hektar Kalkfilterdiken Hektar Skyddszoner, 0-2 meter 55 Hektar Ökad rening av P till 0,1 mg/l vid avloppsreningsverk 20 Ton Skyddszoner, 2-6 meter 110 Hektar Våtmark för näringsretention 910 Hektar Skyddszoner, 6-10 meter 110 Hektar 9, SUMMA a Tabellen är inte fullständig för jordbruksåtgärder på grund av att det inte finns några tillförlitliga beräkningar av belastningen från öar i skärgården. För information om enskilda vattenförekomster, se beskrivning i texten eller VISS 3. Det finns över 6000 enskilda avlopp i hela området 3. Om de som idag inte uppfyller kraven för normal skyddsnivå åtgärdas så att kraven nås kan belastningen av fosfor till avrinningsområdet minska med ca 1000 kg. Om kraven för hög skyddsnivå uppnås kan (49)

25 belastningen minska med ytterligare 150 kg. Vid dessa beräkningar har ingen hänsyn till anläggningens avstånd till vatten eller retention i mark tagits. I området finns också 33 mindre reningsverk och 8 större (över 2000 pe). Om de mindre installerar effektivare rening (ner till 0,3 mg/l) kan belastningen av fosfor minska med ca 150 kg per år. Om de större ökar sin reningskapacitet kan belastningen av fosfor minska med ca 570 kg. För dessa reningsverk skulle också en minskning av tillskottsvattnet leda till en minskning av fosfor och kvävebelastningen. Lindhomlens reningsverk är störst och det är också där den största potentialen finns. Vid prioritering av vilka avlopp och reningsverks som ska åtgärdas måste hänsyn tas till retentionen i mark och hur stor lokal påverkan anläggningen har. I de delar av området som är tätt bebyggda med bostäder eller industriområden är dagvattenåtgärder viktiga för att minska belastningen av fosfor, kväve och miljögifter. Dagvattenåtgärder beräknas kunna reducera fosforbelastningen med ca 340 kg per år i hela området. Beräkningen är baserad på dagvattendammar med en sammanlagd areal av 11 ha och med en uppskattad effekt av 31 kg/ha och år. Andra typer av dagvattenåtgärder kan i många fall vara lämpligare än dagvattendammar, t.ex. vid brist på passande mark. Dagvattendammar skall ses som ett exempel på en effektiv åtgärd. Andra lämpliga dagvattenåtgärder kan vara infiltrationsmagasin, artificiell våtmark, biofilter, dagvattenbrunn, permeabel vägbeläggning eller svackdiken. För att nå denna effekt måste allt dagvatten passera en reningsanläggning. I tätbebyggda områden kan det vara svårt att hitta mark som lämpar sig för dagvattendammar. Lika viktigt är därför att förhindra uppkomsten av dagvatten genom att minska andelen hårgjord yta och att inte bebygga de grönområden som finns kvar i närheten av sjöar och vattendrag. Det finns uppskattingsvis över 1500 hästar i hela åtgärdsområdet, jämnt fördelade över området. Under vissa omständigheter kan hästhållning generera ett stort läckage av närsalter och kraftig erosion. Tillsyn av hästgårdar kan därför vara en effektiv åtgärd för att minska erosion och närsalttransport till sjöar och vattendrag. Även om dessa åtgärder genomförs beräknas endast Strödjan och Gavel-långsjön nå god ekologisk status. För övriga inlandsvatten krävs ytterligare åtgärder (påverkan från hästar är dock inte medräknat i denna sammanställning). Inte heller för Norrtäljeviken räcker de föreslagna åtgärderna till; de motsvarar endast hälften av landbetinget. För att avgöra vilka åtgärder som krävs för nå god ekologisk status krävs fortsatt utredningsarbete. Om internbelastning visar sig vara avgörande kan sjöarna restaureras till exempel genom biomanipulering eller fällning av fosfor i sedimenten. Alla dessa sjöar är sänkta, vilket kan orsaka övergödningsproblem. Även effekten av en höjning av vattenståndet bör därför utredas. För att eventuella restaureringsåtgärder ska ha avsedd effekt måste först den externa belastningen minska genom de här föreslagna, eller likvärdiga, åtgärder. För Norrtäljeviken (och övriga kustbassänger) krävs, på grund av den stora påverkan från omgivande havsbassänger, också att Sverige genomför sina åtaganden enligt Baltic Sea Action Plan. 2.2 Försurning Tillstånd Sura och försurade vatten förekommer inte i området. Avrinnande vatten håller mycket hög buffertkapacitet mätt som alkalinitet. 25(49)

26 2.3 Miljögifter Tillstånd Samtliga vattenförekomster har sänkt status med avseende på parametern kvicksilver. Detta beror på att det, i direktiv 2013/39/EU, angivna gränsvärdet för kvicksilver i biota utifrån en nationell analys anses överstigas i samtliga av Sveriges ytvattenförekomster. Om kvicksilver undantas så uppnås inte god kemisk status i vattenförekomsten Norrtäljeviken, se Figur 3. Denna bedömning baseras på haltmätningar av TBT i vatten (1 mättillfälle år 2009). God status med avseende på SFÄ uppnås inte i vattenförekomsterna Skedviken, Långsjön, Ösmaren och Limmaren. Denna bedömning baseras på framräknade halter av ammoniak (från uppmätt halt ammoniumkväve) i vatten från år 2007 till 2012 för Skedviken (7 mättillfällen), från år 2007 till 2013 för Långsjön (7 mättillfällen), från år 2007 till 2012 för Ösmaren (7 mättillfällen) och från år 2007 till 2012 för Limmaren (7 mättillfällen) överskridande halt för akut exponering. I sjöar som Skedviken, Långsjön, Ösmaren och Limmaren, vilka är mycket näringsrik, kan soliga dagar medföra en väldigt hög primärproduktion som driver upp ph i ytvattnet. Om ammonium samtidigt frigörs från bottensediment på grund av ansträngda syrgasförhållanden kan detta medföra att överskridande av toxisk halt för akut exponering av ammoniak. Detaljerade beskrivningar av statusklassning och miljöövervakning i åtgärdsområdet finns publicerade i VISS ( I dagsläget finns det oklarheter i vilka åtgärder som behöver genomföras för att uppnå god kemisk status i området. Vilka källor som kan kopplas till påvisade föroreningar och vilka åtgärder som är rimliga att utföra behöver utredas Förbättringsbehov Förbättringsbehov för att nå god status anges som skillnad i uppmätt halt och dess differens till fastslagit gränsvärde/föreslaget gränsvärde för expertbedömning/klassgräns. Se Tabell 4 för förbättringsbehov (exklusive kvicksilver) för respektive vattenförekomst för att uppnå god status. 26(49)

27 Tabell 4. Förbättringsbehovet för respektive parameter, vattenförekomst och aktuellt matrisgränsvärde Vattenförekomst Parameter/ kvalitetsfaktor Uppmätt halt Gränsvärde/ klassgräns Matris Förbättringsbehov Norrtäljeviken SE Skedviken SE Långsjön SE Ösmaren SE Limmaren SE TBT 1,7 µg/l 1,5 µg/l 1 Vatten Beräknas ej 2 Ammoniak 7,3 µg/l 6,8 µg/l 1 Vatten Beräknas ej 2 Ammoniak 51,4 µg/l 6,8 µg/l 1 Vatten Beräknas ej 2 Ammoniak 16,3 µg/l 6,8 µg/l 1 Vatten Beräknas ej 2 Ammoniak 15 µg/l 6,8 µg/l 1 Vatten Beräknas ej 2 1) Gränsvärde/klassgräns för maximalt tillåten uppmätt halt i vatten. 2) Beräknas inte p.g.a sänkt status är ett resultat av att gränsvärde för maximalt tillåten halt överskridits Källor till påverkan Förhöjda halter av miljögifter i miljön, både organiska och oorganiska, är i huvudsak ett resultat av antropogen påverkan. Orsaken kan vara långväga diffus spridning eller en lokal spridning från punktkällor. Ett naturligt läckage av vissa miljögifter, till exempel metaller från berggrunden, kan även leda till förhöjda halter. Det är internationella luftnedfall som är den främsta anledningen till att kvicksilverhalterna i vattnet är för höga. Inom åtgärdsområdet finns det diffusa källor som dagvattenutsläpp, förorenade sediment och förorenade områden, men även punktkällor som hamnverksamhet, varv, båtuppläggningsplatser och marinor. Nedanstående Tabell 5 innehåller aktuell information om betydande potentiell påverkanskälla vilka utgörs av tillståndspliktiga miljöfarliga A- och B-verksamheter och EBH-objekt med riskklass 1 och ytterligare potentiell påverkanskälla som skulle kunna ha påverkan på respektive nedklassad vattenförekomst. Inom arbetet med förorenade områden är objekt med riskklass 1 och 2 prioriterade för fortsatta utredningar och undersökningar för att utreda om ett område är konstaterat förorenat eller inte. (mer information om arbetet med förorenade områden finns på Vidare påverkansanalyser med avseende på miljögiftsbelastning från dagvatten, miljöfarliga verksamheter och förorenad mark/sediment bör utföras för att mer precist kvantifiera eventuella påverkan på vattenförekomsternas vattenkvalitet. 27(49)

28 Tabell 5. Kartlagda och potentiella källor till spridning av miljögifter i åtgärdsområdet vattenförekomst och tillhörande parameter/kvalitetsfaktor Vattenförekomst Norrtäljeviken SE Skedviken SE Parameter/ kvalitetsfaktor TBT Ammoniak Betydande potentiell påverkanskälla (RK=riskklass) Diffusa Förorenad mark/gammal industrimark EBH-objekt 1, RK 1: 1 st Punktkällor Miljöfarlig A- och B- verksamhet: inte- IPPC 1 st Reningsverk: 1st Diffusa Jordbruksmark Enskilda avlopp Kommentar Ytterligare potentiell Påverkanskälla (RK=riskklass) EBH-objekt 1 ; 1 st RK 2 (130756), 42 st oklassade Okänt antal C- och U-verksamheter (t.ex. båtuppläggningsplatser, marinor, varv) Okänt antal C- och U-verksamheter (t.ex. avloppsreningsverk) Långsjön SE Ammoniak Diffusa Jordbruksmark Enskilda avlopp Okänt antal C- och U-verksamheter (t.ex. avloppsreningsverk) Ösmaren SE Ammoniak Diffusa Jordbruksmark Enskilda avlopp Okänt antal C- och U-verksamheter (t.ex. avloppsreningsverk) Limmaren SE Ammoniak Diffusa Jordbruksmark Enskilda avlopp Okänt antal C- och U-verksamheter (t.ex. avloppsreningsverk) 1) Uttag från Länsstyrelsens EBH-stöd Numren inom parantes är ID-nummer i databasen EBH-stödet. Databasen innehåller information om hur EBH-objekt (EBH är en förkortning av efterbehandling). EBH-objektens status kan förändras med tid. Databasen är inte heltäckande och mer information kan finnas hos andra tillsynsmyndigheter som t.ex. kommuner och generalläkaren. Databasen innehåller främst uppgifter om nedlagda verksamheter Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder Inga noterade. Föreslagna åtgärder Föreslagna fysiska åtgärder är utsläppsreduktion av miljögifter och anläggande av båtbottentvättar (tabell 6). För att minska belastningen av närsalter föreslås dagvattendammar motsvarande ca 11 ha i området (se kap 2.1.4). Dagvattenåtgärder är även viktiga för att minska belastningen av miljögifter. De bör därför planeras för kostnadseffektiv reducering av både övergödande ämnen och miljögifter. 28(49)

29 Tabell 6 Föreslagna fysiska åtgärder för att nå god status för miljögifter Vattenförekomst Parameter/ kvalitetsfaktor Åtgärd Kostnad (kr/år)* Norrtäljeviken SE Skedviken SE Långsjön SE Ösmaren SE Limmaren SE TBT Ammoniak Ammoniak Ammoniak Ammoniak Efterbehandling av miljögifter Anläggande av båtbottentvätt Utsläppsreduktion av miljögifter Utsläppsreduktion av miljögifter Utsläppsreduktion av miljögifter Utsläppsreduktion av miljögifter * Investeringskostnaden för åtgärder med en livslängd som är längre än ett år har räknats om till en årlig kostnad baserad på åtgärdens livslängd och en diskonteringsränta på 4 procent. 2.4 Främmande arter Främmande arter är arter som avsiktligt eller oavsiktligt inplanterats i våra vatten. De kan utgöra ett hot mot våra inhemska arter om de är konkurrenskraftiga och sprider sig ohämmat. I Stockholms läns sjöar och vattendrag finns flera olika arter som räknas som främmande varav signalkräfta, vandrarmussla samt smalbladig och vanlig vattenpest är vanligt förekommande arter i länet och som ofta bildar täta bestånd där de förekommer. Signalkräftan är allmänt spridd i länet och flodkräfta återfinns numera endast i litet antal vatten. Vandrarmusslan förekommer framförallt i kalcium- och magnesiumrika vatten i Mälaren samt i Märstaån, Oxundaån och Broströmmens avrinningsområde. Vanlig vattenpest och smalbladig vattenpest förekommer i 57 respektive 30 av länets 60 sjöar som är större än 1 km 2. I våra kustvatten är havsborstmasken Marenzelleria och nyzeeländsk tusensnäcka allmänna. Fisken svartmunnad smörbult är påträffad vid Muskö och är sannolikt på frammarsch i Svealands kustvatten. Ett stort antal främmande arter har påträffats i Östersjön. Många arter har spridits genom utsläpp av barlastvatten från fartyg. Alla arter förekommer dock inte allmänt och endast ett mindre antal arter har troligtvis en betydande påverkan på ekosystemet. Främmande arter som bildar starka populationer påverkar de ekosystemen de förekommer i. Inhemska arter kan t.ex. minska i antal och utbredning och i drastiska fall bli helt utkonkurrerade. Spridningen av signalkräfta har t.ex. varit förödande för den svenska förekomsten av den inhemska flodkräftan. Gräskarp och karp kan om de planteras ut i stort antal fullständigt förändra ett sjöekosystem genom att vattenväxter helt försvinner och ersätts av växtplankton och cyanobakterier. Spridning av sjukdomar kan ha förödande konsekvenser. Det är dock inte alltid självklart att påverkan av främmande arter uppfattas som negativ. T.ex. bidrar sannolikt havsborsmasken Marenzelleria genom sitt grävande levnadssätt till att syresätta bottnar och vandrarmusslan medför genom sin stora filtreringskapacitet till att växtplanktonbiomassan minskar och siktdjupet ökar. 29(49)

30 De bedömningsgrunder som används inom vattenförvaltningen är inte eller mycket lite anpassade till att bedöma ekologiska effekter av främmande arter. Det är därför i nuläget inte möjligt att bedöma huruvida en främmande art sänker eller höjer den ekologiska statusen. 2.5 Förändrade habitat genom fysiska förändringar Miljöproblemet Förändrade habitat genom fysisk påverkan avser alla typer av fysiska förändringar som är orsakade av människan och som påverkar hydromorfologin och därmed livsmiljöerna i ett vattenområde. Ingrepp i vattenmiljön som sjösänkning, dämning, utdikning och muddring är exempel på den här typen av fysiska förändringar. Fysiska förändringar påverkar de hydrologiska och morfologiska processerna som skapar förutsättningarna för de akvatiska livsmiljöerna. De fysiska förändringarna indelas förändringar avseende konnektivitet, flöde och morfologi, beroende på vilken typ av fysisk påverkan de medför. För vattenförekomster på kusten har hydromorfologiska kvalitetsfaktorer inte klassats på grund av brister i underlag och vägledning. Detta betyder inte att kusten är opåverkad. De biologiska kvalitetsfaktorerna i kustzonen är ofta påverkade av hamnar, muddring, vandringshinder i kustmynnande vattendrag och erosionsskador till följd av färjetrafik osv. Klassning av dessa vattenförekomster kommer att ske framöver. Majoriteten av vattenförekomsterna i området är påverkade av fysiska förändringar och då främst till följd av markavvattning (sjösänkning/dikning/rätning) samt vandringhinder i form av dammar (figur 8). 30(49)

31 Figur 8. Vattenförekomster där Förändrade habitat genom fysisk påverkan angivits som miljöproblem Tillstånd Klassificering av ekologisk status sker genom bedömning av biologiska, hydromorfologiska, samt fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. De hydromorfologiska faktorerna är stöd till de biologiska faktorerna och visar på antropogena förändringar i den akvatiska miljön genom påverkan på hydrologiska eller morfologiska förhållanden. 31(49)

32 Hydromorfologin består i sin tur av de tre kvalitetsfaktorerna konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd. Konnektivitet Konnektivitet är ett mått på möjligheten för vattenlevande organismer eller landlevande organismer, med del av sin livscykel i vatten, att förflytta sig upp- och nedströms i vattendrag eller längs grunda områden i sjöar. Följden av bristande konnektivitet är att fiskar och andra vattenlevande arter inte längre kan röra sig fritt i vattensystemet. Konnektiviteten bedöms om möjligt utifrån vilka fiskarter med vandringsbehov man hittat i vattenförekomsten, i förhållande till vilka arter som borde finnas. De flesta fiskarter har ett behov av att vandra och vandrar mellan flera ytvattenförekomster under del av sin livscykel. I praktiken har man inte alltid haft tillgång till data som visar tillgången på fisk. Man har istället gjort en indirekt bedömning utifrån befintliga vandringshinders passerbarhet, vattenförekomstens placering i vattensystemet samt fiskars beteende. Ett flertal vandringshinder inom området gör att ett tiotal vattenförekomster (såväl sjöar som vattendrag) får sämre än god status avseende konnektivitet (figur 9). Det finns dock ett antal felaktigheter i underlaget avseende vandringshinder varför figur 9 delvis är missvisande. De allvarligaste konnektivitetsförändringarna föreligger i Bodaåns, Broströmmens och Norrtäljeåns avrinningsområden. När statusen är sämre än god innebär det att mer än en fjärdedel av de fiskarter som förväntas förekomma saknas eller inte kan vandra genom vattenförekomsten. 32(49)

33 Figur 9. Status avseende konnektivitet i sjöar och vattendrag. Med vandringshinder avses dammar, trummor, fiskgaller och naturliga hinder. Vid bedömningen av ett hinders passerbarhet har öring (starksimmande) och mört (svagsimmande) använts. Mört representerar i princip alla andra arter förutom lax/öring och ål. Ett hinder anges antingen som definitivt eller partiellt 4. Dammar från SMHI:s dammregister redovisas i de fall ingen mer detaljerad information finns. 4 Definitivt - hindret kan med största sannolikhet inte passeras under några förhållanden. 33(49)

34 Hydrologisk regim Hydrologisk regim i vattendrag beskrivs av det hydrologiska tillstånd en vattenförekomst har med avseende på flödesvolym, flödesdynamik och tillgänglig flödesenergi. Flödesvolymen bestämmer vilken utbredning akvatiska habitat kan ha och därmed var de vattenlevande organismerna kan leva. Flödesdynamiken beskriver hur vattnets flöde varierar över tiden mellan låg-, medel- och högvattenföring. Flödesenergi är ett mått på kraften i det flödande vattnet som påverkar morfologin i vattendraget och skapar olika vattenmiljöer att leva i. Hydrologisk regim beskrivs av de underliggande parametrarna: volymsavvikelse, flödets förändringstakt samt vattenståndets förändringstakt, samt specifik flödesenergi. Klassificeringarna har utförts av SMHI och baseras på beräkningar av dygnsvärden av vattenföring för vattendrag respektive vattenstånd för sjöar, för perioden Beräkningarna har utförts med den hydrologiska modellen S-HYPE. Modellberäkningarna fångar årsregleringen i landets större magasin men tar inte hänsyn till korttidsregleringar för mindre vattendrag och sjöar, såsom vecko-, dygns- och timreglering. Ytterligare kartläggning behövs för att öka tillförlitlighet verifiera modellresultaten. Data om hur regleringen genomförs i praktiken är en viktig information för en korrekt klassificering. Statusklassificeringarna från SMHI visar att inga sjöar i åtgärdsområdet har sämre än god status avseende hydrologisk regim. God status avseende innebär att flöde och volym avviker mindre än 15 procent från naturliga förhållanden och att vattenståndet inte förändras snabbare än 0,15 m per timme. För sjöar får avvikelsen mellan reglerat och naturligt vattenstånd inte vara större än 0,25 meter om statusen ska betraktas som god. För vattendrag har Länsstyrelsen gjort en mer djupgående analys där effekten av markavvattningsföretag vägts in. Samtliga vattendrag inom behandlat område har en status avseende hydrologisk regim som är sämre än god. Morfologiskt tillstånd Morfologiskt tillstånd är förenklat en beskrivning av de fysiska förhållanden som råder i en vattenförekomst och hur de avviker i förhållande till ett referenstillstånd med ingen eller mycket lite mänsklig påverkan. Förändrad morfologi innebär att ingrepp skett vattenförekomsternas i djup, bredd eller läge. När det gäller att beskriva morfologin i en vattenförekomst används flera beskrivande parametrar. Morfologin innefattar även markanvändningen i vattenförekomstens omgivning. Till omgivningen räknas närmiljön och svämplanet. Närområdet är markområdet närmast en vattenförekomst, 30 meter från strand- eller vattenlinjen. För närområde anges den mänskliga påverkan som andel aktivt brukad mark och anlagda ytor. Svämplanet är den flacka ytan intill vattendraget eller sjön, vilket bildas genom återkommande översvämningar. För vattenförekomsterna i detta åtgärdsområde har de hydromorfologiskaparametrarna Vattendragets närområde och Svämplanets strukturer och funktion i vattendrag/sjöar, samt information från markavvattningar använts vid bedömningen. De morfologiska parametrarna har sammansvägts till morfologiskt tillstånd enligt HVMFS 2013:19. Statusklassificeringen är genomförd utifrån GIS-analyser. Analyserna visar att Statusklassificeringen visar att det primärt är vattendragen, bortsett från Norsjöbäcken och Lundaströmmen (Broströmmen), som har sämre än god status med avseende på morfologsikt tillstånd (figur 10). Vid en status som är lägre än god utgörs mer än 15 procent av närområdet/svämplanet av aktivt brukad mark eller anlagda ytor. För måttlig Partiellt - hindret kan passeras under vissa gynnsamma förhållanden, vanligtvis vid högvattenföring. 34(49)

35 status är procent av marken påverkad, för otillfredsställande status procent och för dålig status över 75 procent. Alla vattendrag område är mer eller mindre påverkade av dämning, rätning, kanalisering, dikning och dylikt. Inom området finns ett stort antal aktiva markavvattningsföretag. Dessa har en skyldighet att underhålla diken osv genom exempelvis rensning, vilket ofta är en förutsättning för att kunna bedriva jordbruk i dessa områden. De flesta vattendragslevande organismer är dock anpassade till de ständiga förändringar i strandoch bottenmiljön som sker i naturliga vattendrag. Den variation som uppstår genom ständig förändring skapar förutsättningar för biologisk mångfald bland såväl insekter som fiskarter. Rensning, rätning och kanalisering av vattendrag leder till förlust av den naturliga variationen i vattnets strömningsmönster, djupförhållanden och bottensubstrat. När ett slingrande vattendrag rätas ut effektiviseras vattentransporten så vatten leds bort snabbare. Detta leder dels till en mer ensartad botten med liten variation och försämrade förutsättningar för insektsliv och biologisk mångfald och till ökad partikeltransport och ökad transport av näringsämnen. 35(49)

36 Figur 10. Status avseende morfologiskt tillstånd i sjöar och vattendrag Förbättringsbehov. Konnektivitet De allvarligaste vandringshindren i systemet är dammarna i Järsöströmmen (Erkens utlopp), dammen i Bodaån (observerta att detta ej syns i figur 9), dammarna i Norrtäljeån 36(49)