Hälsa och Samhälle PERSONER EN LITTERATURSTUDIE OM EFFEKTER PÅ ÄLDRES HÄLSA OCH VÄLBEFINNANDE. Eva Ekström Peter Nielsen. epost:

Transkript

1 Hälsa och samhälle SÄLLSKAPSDJUR OCH ÄLDRE PERSONER EN LITTERATURSTUDIE OM EFFEKTER PÅ ÄLDRES HÄLSA OCH VÄLBEFINNANDE Eva Ekström Peter Nielsen Examensarbete Kurs 9 (OV1052) Sjuksköterskeprogrammet Januari 2006 Malmö Högskola Hälsa och Samhälle Malmö epost: postmaster@hs.mah.se

2 SÄLLSKAPSDJUR OCH ÄLDRE PERSONER EN LITTERATURSTUDIE OM EFFEKTER PÅ ÄLDRES HÄLSA OCH VÄLBEFINNANDE EVA EKSTRÖM PETER NIELSEN Ekström, E & Nielsen, P. Sällskapsdjur och äldre personer. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, utbildningsområde omvårdnad, Syftet med studien är att undersöka vilka effekter kontakten med sällskapsdjur har för äldre personers hälsa och välbefinnande. Metoden var en litteraturstudie där tio artiklar granskades. Studien visar att djurs närvaro har ett flertal positiva effekter framförallt i vården av äldre med Alzheimers sjukdom. Dessa uppvisade en högre grad av socialisering och en lägre grad av beteendestörningar i närvaron av djur. Även friska äldre påverkades positivt av relationen med djur då det gällde sociala kontakter och graden av fysisk aktivitet. Slutsatsen är att djurterapi är en intervention som har stor potential att fylla ett behov hos äldre människor som annars är svårt att tillgodose. Nyckelord: Alzheimers sjukdom, djurterapi, omvårdnad, Orem, socialisering, sällskapsdjur, äldre. 1

3 PETS AND THE ELDERLY A LITERATURE REVIEW ABOUT THE EFFECTS ON HEALTH AND WELLBEING OF ELDERLY PERSONS EVA EKSTRÖM PETER NIELSEN Ekström, E & Nielsen, P. Pets and the Elderly. Degree project, 10 credit points. Nursing programme, Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, The purpose of this study was to examine what effects the presence of animals has on the health and wellbeing of elderly persons. The method used was to review ten articles. The study shows that pets have several positive effects, primarily in the care for elderly with Alzheimer s disease. These individuals showed a higher degree of socialization and a lower degree of agitated behaviours in the presence of animals. Healthy elderly were also influenced in a positive way by the relation with animals in regards to socialization and the degree of physical activity. The conclusion is that pet-therapy is an intervention that has a great potential to fulfil a need in elderly people that is otherwise hard to provide for. Keywords: Alzheimers disease, the Elderly, Nursing, Orem, Pet-therapy, Pets, Socialization, Nursing 2

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 4 BAKGRUND.. 4 Historisk tillbakablick 4 Äldrebefolkningsutvecklingen 5 Psykisk ohälsa 6 Demenssjukdomar 6 Sällskapsdjurens potentiella negativa effekt på de äldre 7 Sjuksköterskans roll 8 TEORETISK REFERENSRAM. 8 Teorin om egenvård 8 Teorin om egenvårdsbrist 9 Teorin om omvårdnadssystem 9 SYFTE 9 METOD.. 10 Sökord och inklusions-/exklusionskriterier 10 Artikelsökning 10 Kvalitetsgranskning av artiklarna 12 Artikeldatabearbetning 13 Dataanalys 13 RESULTAT 13 Social interaktion 13 Förändrat beteende 14 Förändrad sinnesstämning 13 Fysiologiska effekter 14 Effekter för aktiviteter i dagligt liv - ADL 15 DISKUSSION. 15 Metoddiskussion 15 Resultatdiskussion 16 Slutord 20 REFERENSER

5 INLEDNING Upprinnelsen till ämnesvalet för denna litteraturstudie var ett samtal kring djurterapi med en kurator på ett hospice i södra Sverige. Hon berättade att personalen och ibland även patienter tog med sina hundar till en hospiceavdelning och om vilka otroligt positiva effekter detta hade på vissa individer. Oro och ångest lindrades på ett anmärkningsvärt sätt både hos den sjuke och hos dess anhöriga. Hundens närvaro kunde till exempel avdramatisera situationen så att de berörda kunde samtala på ett mer otvunget sätt. Detta inspirerade oss att undersöka mer om vilka effekter sällskapsdjur har på människan. Många har nog upplevt glädjen i att ha ett djur samt de starka band som knyts mellan människa och djur. Vi ville dock undersöka om det finns några vetenskapliga belägg för att djur kan påverka människors hälsa och välbefinnande på ett positivt sätt. Med tanke på äldrebefolkningsutvecklingen och vikten av att utveckla alternativa metoder för att ge de äldre en god vård, samt stimulera deras egenvård, valde vi att fokusera på äldre. Vårt syfte med litteraturstudien blev då att undersöka vilka effekter kontakten med sällskapsdjur har för äldre personers hälsa och välbefinnande BAKGRUND Detta avsnitt ämnar ge läsaren en tillräcklig förförståelse för att på ett bra sätt kunna tillgodogöra sig de forskningsresultat som presenteras. Djurterapi är ingen ny företeelse, därför presenteras först en historisk tillbakablick. Äldrebefolkningsutvecklingen pekar på att de äldre kommer att utgöra en allt större del av befolkningen, detta presenteras också i bakgrunden. I takt med detta antas också att antalet personer med demensdiagnoser öka varför en överblick över detta ges. Slutligen presenteras kortfattat sällskapsdjurens potentiella negativa effekter på de äldre samt sjuksköterskans roll vid djurterapi. Historisk tillbakablick Även om sällskapsdjur i vården inte dokumenterats på ett mer vetenskapligt förrän på 1960-talet, så har det långt tillbaka, historiskt sett, funnits kunskap om djurs positiva effekter. Med sällskapsdjur avses i denna studie Nationalencyklopedins definition av husdjur som lyder djur som lever under människans vård och kontroll och som tillgodoser ekonomiska, sociala, estetiska och andra behov (Nationalencyklopedin, 2005). Redan på 900-talet startade ett djurterapeutiskt program för handikappade i Belgien. Djur har använts genom historiens gång inom olika verksamheter, som på mentalsjukhus, på vårdhem för epileptiker och på konvalescenthem för krigsveteraner. Även Florence Nightingale nämner, i sin bok Notes on Nursing, fördelarna med närvaro av sällskapsdjur i omvårdnaden av sjuka (Hooker et al, 1999). Den som oftast nämns som föregångare inom området djurterapi är Boris Levinson, amerikansk professor i psykiatri. År 1969 skrev han boken Pet-Oriented Child Psychotherapy. Med djurterapi avses i denna studie schemalagda besök av tränade djur i syfte att förbättra patientens kognitiva eller fysiska funktioner. Levinson fann att genom närvaro av en hund kunde han lättare börja kommunicera, bryta olika försvar och inleda terapi med psykiskt sjuka barn. I sin bok efterlyser han systematiska studier om djurens terapeutiska effekter och påpekar vikten av att välja ut och träna djuren rätt (Levinson, 1969). Levinson hävdade, efter år av erfarenhet och många studier, att kontakten med djur är ett basbehov hos människan. Han ansåg att djur har en speciell kompetens, som vårdpersonal och traditionella metoder saknar, att påverka människor med svåra funktionshinder som vid demens och autism (Levinson, 1962). 4

6 Makarna Corson inspirerades av Levinsons verk och införde på 1970-talet djurterapi på ett psykiatriskt sjukhus i Ohio. De var först med att bedriva studier på sällskapsdjur i sjukhusmiljö. Efter några års studier flyttade paret sin verksamhet till ett äldreboende. Här noterade de förbättringar hos patienter som var involverade i djurterapi. De fann att patienterna förbättrade sin fysiska, psykologiska och sociala status (Hooker et al, 1999). Under 1980-talet började sjuksköterskor publicera artiklar rörande djurterapi. Artiklarna diskuterade definitioner, gav praktiska tips både gällande val av djur och hur olika problem relaterade till djuren kunde undvikas. Sjuksköterskorna beskrev också olika goda exempel inom äldrevården och akutsjukvården. Vid den här tiden började sjuksköterskorna forska på ämnet. Sällskapsdjur i vården blev mer allmänt accepterat och de första kvalitativa studierna på fysiska variabler genomfördes. Ett flertal forskare påvisade att umgänge med sällskapsdjur kan ha en avslappnande effekt vilket visar sig i lägre blodtryck, mindre muskeltension och ökad perifer hudtemperatur. Läkaren Aaron Katcher visade 1981 att blodtryck och puls sjönk vid fysisk kontakt med sällskapsdjur. Friedman och hans kollegor publicerade också vid denna tid en studie som visade att patienter utskrivna från sjukhus efter hjärtinfarkt eller kärlkramp hade mycket högre överlevnad efter ett år om de hade sällskapsdjur än de utan. Ett flertal studier liknande dessa inspirerade till fler studier och artiklar (Hooker et al, 1999). På 1990-talet ökade ytterligare intresset för djurterapi, till en stor del beroende på studierna under 80-talet som påvisat olika positiva effekter. Studierna inriktades mycket på framför allt psykiskt sjuka och äldre. De undersökte generella hälsoeffekter av djurterapi, både psykiska och fysiska, men även renodlade fysiologiska effekter studerades (Hooker et al, 1999). En rad olika studier beskriver hur djurterapi hade positiva effekter på fysiologiska parametrar som blodtryck och hjärtfrekvens (Harris et al, 1993, Kongable et al, 1990, Friedman et al, 1995). När det gäller hälsa generellt indikerade studierna minskat medicinbehov, färre läkarbesök, mindre social isolering med mera. Vid den här tiden hade sjuksköterskorna fått tillräckligt med erfarenheter inom ämnet för att kunna skriva vetenskapliga artiklar. Dessa beskriver ett brett spektrum av olika vårdformer, allt ifrån akut barnsjukvård till palliativ vård. Ett genomgående tema är sällskapsdjurets förmåga att lindra patienternas stress, oro och ångest. Många artiklar beskriver också sjuksköterskors iakttagelser av hundars positiva inverkan hos patienter som av olika anledningar har nedsatt förmåga att integrera socialt. Det finns både studier och anekdoter som visar hur dessa patienter, i olika grad öppnar sig för omvärlden (Hooker et al, 1999). Äldrebefolkningsutvecklingen I Sverige blir invånarna i regel mycket gamla. Med äldre avses i denna studie personer över 65 års ålder. Aldrig tidigare har så många blivit så gamla i Sverige som idag. Efter Italien, Grekland och Japan har Sverige världens äldsta befolkning. Vid senaste årsskiftet var 1,5 miljoner personer 65 år och äldre, det vill säga 17,2 procent av befolkningen. Antalet invånare 65 år och äldre kommer att vara relativt konstant fram till år 2009 men de stora ålderskullarna födda kommer att bidra till en kraftig ökning (Berleen, 2003). Alla tecken pekar mot ännu högre andelar i framtiden. Den mest dramatiska förändringen kommer att ske i åldrarna från 80 och uppåt, där antalet personer förväntas att öka med 50 procent över de närmaste 15 åren (SCB, 2005). Eftersom så många drabbas av ohälsa efter 80-års ålder är det viktigt att fokusera på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder. Hur hälsan hos den äldre människan utvecklar sig har stor betydelse för framtida behov av vård och omsorg. Enligt Folkhälsoinstitutet bygger äldres hälsa på fyra hörnpelare. Dessa är fysisk aktivitet, goda matvanor, social samvaro 5

7 och upplevd meningsfullhet. Men oavsett om de äldre får behålla sin hälsa eller drabbas av sjukdom så är miljön de vistas i viktig (Statens Folkhälsoinstitut, 2005). Beroendet av andras omvårdnad och omsorg ökar ju närmare döden de äldre kommer. Symtom som smärta, andnöd, förvirring, inkontinens, trötthet och aptitlöshet är vanliga. Hos en stor del av de äldre är den kognitiva förmågan nedsatt (Socialstyrelsen, 2004). Psykisk ohälsa Hos äldre är psykisk ohälsa ett stort problem. Vanligast är depressionstillstånd, ångesttillstånd och psykotiska tillstånd. Räknas personer som saknar diagnos men har psykisk ohälsa i sådan grad att det medför ett dagligt lidande, innebär det att var fjärde äldre anses ha problem av den grad att någon form av hjälpinsats behövs. Då är inte personer med demenssjukdomar inräknade. Nedsatt förmåga att klara sina dagliga funktioner, svagt socialt nätverk och kroppslig sjukdom är riskfaktorer för utvecklandet av psykisk ohälsa. De normala åldersförändringarna med funktionsnedsättningar och risken för ensamhet när vänner och make eller maka dör, medför att äldre tillhör utsatt grupp. Depression Enligt beräkningar från Folkhälsoinstitutet har cirka 15 % av de äldre depressiva symtomen och cirka 5 % har en mycket svår depression. Siffrorna är ungefär de samma som i den yngre befolkningen men hos äldre är depressionerna oftast mer långdragna (Folkhälsorapport, 2001). Depressionerna hänger ofta samman med känslan av att vara onyttig och förlusten av anhöriga. Andra vanliga orsaker kan vara en påtvingad isolering som leder till brist på levande stimulans. Depression hos äldre kan också vara ett förstadium till senil demens (Cullberg, 2003). Självmordsrisken är betydande vid åldersdepressioner och då framför allt hos män (Folkhälsorapport, 2001). Ångesttillstånd och psykotiska tillstånd Med ångest avses en inre känsla av intensiv oro med somatiska symtom som hjärtklappning, andnöd, svettningar och skakningar. Den kliniska bilden hos äldre präglas oftast av diffus ångest, hopplöshetskänslor, fobier, dysfori och hypokondriska idéer. Det är vanligt med en kombination av både ångest och depression. Det är komplicerat att behandla ångesten hos äldre då de ofta har komplicerade kroppsliga sjukdomar, demens och många läkemedels som kan generera ångest (von Knorring, 2003/2004). De psykotiska tillstånden kännetecknas av hallucinationer, vanföreställningar och vantolkningar. Det vanligaste psykotiska tillståndet hos äldre är paranoida tillstånd, men även känslomässig avflackning, viljelöshet och svårbegripligt tal kan förekomma. Vid demens får % av individerna symtom liknande de vid psykotiska tillstånd (Folkhälsorapport, 2001). Demenssjukdomar Det finns ett samband mellan hög ålder och risken för att utveckla en demenssjukdom. Detta bidrar till att ett ökat antal personer drabbade av demenssjukdomar kommer att förekomma. Kostnaden för vården av de demenssjuka kostar idag 38,4 miljarder, en siffra som väntas stiga till 44 miljarder år 2010 (Wiijk, 2004). Demens är ett begrepp som kan beskrivas som ett syndrom karakteriserat av en förlust av både kognitiva och emotionella förmågor. Förlusterna är av den graden att de inverkar på de dagliga funktionerna och livskvaliteten. Det finns en rad olika demenstillstånd men alla kännetecknas av att de leder till en gradvis försämring av intellektuella funktioner och detta ger en rad olika sociala konsekvenser. Symtom som beror på nervcellsskadorna kan vara problem med 6

8 igenkännande, praktiska vardagsfunktioner, exekutiva funktioner, abstrakt tänkande och minnesstörningar. Till demens hör också symtom som personlighetsstörningar, vanföreställningar och olika beteendestörningar. Dessa kan bero både på hjärnskadan och på interaktionen med omgivningen (Folkhälsorapport, 2001). Den vanligaste demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom vilken utgör cirka % av alla demensfall. Vaskulär demens där orsaken är kärlsjukdom och då mestadels cerebrala infarkter eller blödningar, utgör också en stor grupp på cirka %. Resterande demensdiagnoser är symtom på en annan bakomliggande neurologisk sjukdom såsom Parkinsons sjukdom (Folkhälsorapport, 2001). Alzheimers sjukdom har ett smygande debut och leder till en kontinuerlig nedsättning av de intellektuella funktionerna. Patienterna har under en ganska lång tid insikt om sin situation varför många drabbas av ångest och oro. Vid Alzheimers sjukdom förtvinar nervcellerna i framför allt tinning- och hjässloberna. Efter några år med enbart minnesstörningar utvecklas Alzheimers sjukdom så att även förmåga till att tolka intryck och att adekvat handla i olika situationer blir sämre. Oftast uppträder den drabbade aggressivt, har hallucinationer och vanföreställningar (Cullberg, 2003). Hos en del Alzheimerspatienter kan dessa beteendestörningar förvärras under kvällstid. Detta fenomen benämns Sundown-syndromet. Orsaken till detta beteende anses vara att den sensoriska stimulansen sjunker på grund av mindre ljus och mindre aktivitet (Larsson & Rundgren, 2003). Sakta försämras tillståndet och den drabbade får allt svårare att tolka sina egna kroppssignaler. Slutligen försvinner all medvetenhet om den yttre tillvaron och det blir det allt svårare att få i sig mat, även om någon sköter matningen. Kroppen blir allt svagare och orkar till slut inte med livsavgörande funktioner (Cullberg, 2003). Sällskapsdjurens potentiella negativa effekter på de äldre Det finns en potential för hälsorisker med djurterapi. De flesta av dessa går dock att undvika genom god planering och noggrann hygien. Allergier Detta utgör inte något större problem hos de äldre då det är ovanligt att de har pälsdjursallergier. Det kan däremot bli aktuellt hos personalen men det kan gå att lösa genom personalplanering. Det är också av vikt att vara noggrann i valet av djur då detta kan minimera riskerna eftersom vissa djur är mer allergena än andra. Genom att djuret schamponeras ordentligt före djurterapisessionen kan riskerna för allergi ytterligare minskas (Norling, 2002). Djurorsakade olyckor (bett) Det föreligger alltid en risk för denna typ av olyckor då levande djur är involverade. Det är därför viktigt att försöka minimera riskerna genom att använda noggrant utvalda djur. Dessa skall ha ett för ändamålet bra temperament och vara väldresserade (Brodie, 2002). Zoonoser Virus, bakterier och parasiter håller sig oftast till en art. Vi människor har våra förkylningar, infektioner och maskar medan hundar och katter har sina. Men en del sjukdomar orsakas av mikroorganismer som byter värd, från djur till människa. Dessa sjukdomar kallas för zoonoser. Smittspridningen sker via hudkontakt, blod, urin eller faeces. De flesta av dessa sjukdomar är inte speciellt farliga och går att undvika genom god hygien. Riskerna för smittspridning kan också minimeras genom att djuren som används är friska och kontrollerade av veterinär (Statens Veterinärmedicinska anstalt, 2005). 7

9 Sjuksköterskans roll I ICN: s etisk kod för sjuksköterskor står det att Sjuksköterskan har fyra grundläggande ansvarsområden: att främja hälsa, att förebygga sjukdom, att återställa hälsa samt att lindra lidande (ICN, 2001, s 3). Denna kod och ett vetenskapligt förhållningssätt ligger till grund för socialstyrelsen kompetensbeskrivning för legitimerad sjusköterska (Socialstyrelsen, 2005). I kompetensbeskrivningen beskrivs att sjuksköterskan ska bidra till att ge en god och säker vård samt att tillvarata det friska hos patienten. Sjuksköterska ska även tillgodose patientens fysiska, psykiska, sociala, kulturella och andliga behov. Det är även sjuksköterskans ansvar att verka för införandet av ny kunskap och att påverka resursfördelningen i vården (Socialstyrelsen, 2005) Omvårdnadsteoretikern Dorothea Orem har utvecklat en omvårdnadsmodell med egenvård som det centrala begreppet. Enligt Orem är det sjuksköterskans ansvar att i mötet med sina patienter observera i vilken grad de kan utöva egenvård och i de fall där den brister stötta och stärka den (Orem, 1991). TEORETISK REFERENSRAM Dorothea Orem framhåller i sin omvårdnadsteori, Self-care deficit theory of nursing, vikten av egenvård. Hennes modell är uppbyggd av tre teorier. Dessa är teorin om egenvård, om egenvårdsbrist och om omvårdnadssystem (Orem, 1991). Teorin om egenvård Teorin är uppbyggd kring tre centrala begrepp egenvård, egenvårdsbehov och egenvårdskrav. Egenvård Kirkevold översätter Orems definition av egenvård som Utförandet av sådana aktiviteter som individen själv tar initiativ till och utför för sin egen skull i syfte att upprätthålla liv, hälsa och välbefinnande (Kirkevold, 2000, s 150). Egenvård beskrivs som ett beteende inlärt i en social och kulturell kontext. En egenvårdsåtgärd är en handling som därför skiljer sig åt från individ till individ, det är dock alltid en medveten handling som syftar till att svara mot ett känt behov (Hartweg, 1995). Egenvårdsbehov Orem delar upp egenvårdsbehoven i tre kategorier: universella, utvecklingsmässiga och hälsorelaterade. Universella behov. Dessa behov är allmänmänskliga samt nödvändiga för hälsa och välbefinnande. Här ingår basala behov som vikten av adekvat intag av vätska och föda. Även behov som vikten av att upprätthålla en balans mellan ensamhet och social interaktion ingår i teorin. Behoven behöver anpassas efter en rad faktorer, till exempel ålder och miljö (Orem, 1991). Utvecklingsmässiga behov. Dessa behov bygger på antagandet att människan genomgår en livslång utvecklingsprocess. Utvecklingsbehoven kan vara något av de universella behoven modifierade av olika omständigheter. Även om de grundläggande behoven är de samma skiljer de sig beroende på vilka omständigheter individen befinner sig i, till exempel på grund av ålder eller levnadssituation. Utvecklingsbehoven kan även vara situationsrelaterade då nya behov kan uppstå under vissa faser i livet, till exempel vid graviditet eller dödsfall i familjen (Orem, 1991). 8

10 Hälsorelaterade behov. Dessa behov finns hos människor med sjukdom eller funktionshinder som genomgår medicinsk behandling eller diagnostisering. En sjukdom eller funktionshinder kan medföra att individen måste tillägna sig ny kunskap av hälso- och sjukvårdspersonal för att på ett korrekt sätt kunna utöva egenvård (Orem, 1991). Egenvårdskrav Detta är summan av alla de egenvårdsåtgärder som individen måste utföra för att tillgodose sina universella, utvecklingsmässiga och hälsorelaterade behov. För att fastställa egenvårdskravet måste hänsyn tas till existerande egenvårdsbehov och förhållandet mellan dem om flera samt de metoder som krävs för behandling. Även inverkande faktorer som ålder, kön och livssituation måste tas i beaktande (Kirkevold, 2000). Teorin om egenvårdsbrist Av olika anledningar kan människor bli inskränkta i sin förmåga till egenvård antingen det är på grund av en sjukdom eller någon yttre eller inre händelse. Ålder är en viktig inre faktor som kan leda till egenvårdsbegränsningar. Yttre faktorer kan till exempel vara dödsfall i familjen eller skilsmässa. I de fall där närstående inte kan stötta upp blir det aktuellt med professionell vård. Orem betonar att det är viktigt att korrekt identifiera de egenvårdsbehov som finns då de är individuella och inte bara kan härledas från patientens medicinska status (Kirkevold, 2000). Teorin om omvårdnadssystem Hartweg översätter Orems definition av omvårdnadssystem som alla aktiviteter och interaktioner som utförs av sjuksköterskor och patienter i konkreta omvårdnadssituationer (Hartweg, 1995, s 80). I modellen beskrivs tre olika typer av omvårdnadssystem: fullständigt kompenserade, delvis kompenserade samt stödjande/undervisande system. I det fullständigt kompenserande omvårdnadssystemet är patienterna oförmögna att utföra egenvårdsåtgärder. Exempel på detta är patienter med funktionsnedsättningar som till exempel Alzheimers sjukdom. Vid delvis kompenserande kan patienten själv fortfarande utföra en stor del åtgärder men kan till exempel kräva stöd relaterat till en sjukdom eller skada. Slutligen, i det stödjande omvårdnadssystemet klarar patienten själv av alla nödvändiga egenvårdsåtgärder men behöver hjälp, stöd och undervisning. De metoder en sjuksköterska kan använda sig av är till exempel att undervisa, stödja eller att skapa en utvecklande miljö (Hartweg, 1995). Sjuksköterskans uppgift är att identifiera en patients potentiella obalans mellan egenvårdsbehov och egenvårdskapacitet. Vid en eventuell obalans bör sjuksköterskan specificera de omvårdnadsåtgärder som krävs och vem som ska utföra dem: sjuksköterskan, patienten själv eller dess närstående. Sjuksköterskan ska sträva efter att stärka patienternas förmåga att självständigt utföra hälsorelaterade aktiviteter. I de fall patienterna inte är i stånd att utföra dem själv är det sjuksköterskan uppgift att kompensera bristerna (Kirkevold, 2000). SYFTE Syftet med studien är att undersöka vilka effekter kontakten med sällskapsdjur har för äldre personers hälsa och välbefinnande. 9

11 METOD Metoden som användes var en litteraturstudie inspirerad av Evidensbaserad medicin (Nordenström, 2004). I stort följdes processens fyra steg, vilka är frågeformulering, informationssökning, kritisk granskning och applikation av resultat. Evidensbaserad metod syftar till att i klinisk verksamhet använda bästa i nuläget tillgänglig kunskap. Sökord och inklusions-/exklusionskriterier De sökord som användes togs fram efter en genomgång av böcker och reviews. Detta för att få fram de sökord relaterat till sällskapsdjur som används mest i litteraturen. De sökorden som var vanligast förekommande rörande sällskapsdjur var pet-therapy, animal-assisted therapy och bonding human-pet. Andra sökord användes sedan för att få fram artiklar om åldringar. Dessa skildes något åt beroende på vilken databas som användes, till exempel aged, geriatric nursing och frail elderly. Dementia, alzheimer s disease och nursing homes användes också som sökord för att få ökad bredd på sökningen. Inklusionskriterier var artiklar skrivna mellan 1990 och 2005 på engelska eller svenska, danska eller norska. Exklusionskriterier var artiklar rörande djur som inte kan erbjuda kroppskontakt till exempel akvariefiskar. Artikelsökning Med hjälp av MeSH/thesaurus och fria sökord gjordes sökningar i PubMed, Cinahl, Medline och Psychinfo. Sökorden kombinerades enligt Willman och Stoltz (2002) för att göra en så bred sökning som möjligt och därmed öka sannolikheten att finna de artiklar som bäst svarar mot studiens syfte (tabell 1 4). Tabell 1. Resultat av sökningar i PubMed Databas Sökord/MeSH Antal träffar Granskade Granskade PubMed abstracts artiklar # 1 pet therapy # 2 animal assisted therapy # 3 bonding, human-pet [MeSH] # 4 animals, domestic [MeSH] # 5 aged [MeSH] # 6 aged, 80 and over [MeSH] # 7 frail elderly [MeSH] # 8 geriatric nursing [MeSH] # 9 dementia [MeSH] # 10 alzheimers disease [MeSH] # 11 # 1 OR # 2 # 3 OR # # 12 # 5 OR # 6 OR # 7 Or # 8 OR #9 OR # # 13 #11 AND #

12 Tabell 2. Resultat av sökningar i Cinahl Databas Thesaurus Antal träffar Granskade Granskade Cinahl abstracts artiklar # 1 Pet-Therapy # 2 Human-Pet-Bonding # 3 Pets # 4 Aged # 5 Aged-80-and-Over # 6 Aged-Hospitalized # 7 Frail-Elderly # 8 Gerontologic-Nursing # 9 Dementia # 10 Alzheimer s-disease # 11 # 1 OR # 2 OR # # 12 # 4 OR # 5 OR # 6 OR # 7 OR # 8 OR # 9 OR # # 13 # 11 AND # Tabell 3. Resultat av sökningar i Medline Databas Thesaurus Antal träffar Granskade Granskade Medline abstracts artiklar # 1 Bonding-Human-Pet # 2 Animals-Domestic # 3 Aged # 4 Aged-80-and-Over # 5 Frail-Elderly # 6 Geriatric-Nursing # 7 Alzheimer s-disease # 8 Dementia # 9 # 1 OR # # 10 # 3 OR # 4 OR # 5 OR # 6 OR # 7 OR # # 11 # 9 AND #

13 Tabell 4. Resultat av sökningar i Psychinfo Databas Thesaurus Antal träffar Granskade Granskade Psychinfo abstracts artiklar # 1 Pets # 2 Animal-Assisted-Therapy # 3 Elder-Care # 4 Nursing-Homes # 5 Alzheimer s-disease # 6 Dementia # 7 Geriatrics # 8 # 1 OR # # 9 # 3 OR # 4 OR # 5 OR # 6 OR # # 10 # 8 AND # Ett stort antal artiklar återfanns i två eller fler av databaserna, och mättnad befanns då ha uppnåtts. Titlarna på alla träffar granskades och i de fall de bedömdes vara relevanta i förhållande till syftet lästes artiklarnas abstract. I de fall den aktuella databasen inte hade abstract för en intressant studie eftersöktes dessa på tidskriftens hemsida. Abstracten bedömdes sedan efter Polit et al (2001) kriterier. Med vägledning av abstracten valdes sedan de artiklar ut som bäst verkade motsvara studiens syfte. De artiklar som verkade svara mycket väl mot vårt syfte men inte hade ett vetenskapligt abstract eftersöktes ändå för att inte riskera att förbise en studie som i övrigt höll hög vetenskaplig kvalitet. Vidare granskades abstracten utifrån uppsatta inklusionskriterier. Dessa var artiklar som berörde relationen mellan människa och djur samt handlade om friska äldre eller äldre med demenssjukdomar. Exklusionkriterier var artiklar publicerade före 1990, skrivna på andra språk än svenska eller engelska samt artiklar rörande andra djurarter än pälsdjur. I de fall det var möjligt införskaffades de utvalda artiklarna via Elin och Science Direct. De som inte fanns i elektronisk form söktes i Libris för att se om tidskriften var tillgänglig i något närliggande bibliotek. Alla artiklar som inte kunde anskaffas på detta sätt beställdes. Ytterliggare två artiklar hittades via sökningar på källmaterialets referenser och författarnamn. Artikelsökningen resulterade i 32 artiklar för vidare granskning. Kvalitetsgranskning av artiklarna Med hjälp av granskningsprotokoll (bilaga 2) poängsattes de utvalda artiklarna för att se om de uppfyllde kraven på vetenskaplighet och höll tillräckligt hög kvalitet. Protokollen togs fram med hjälp av Polit et al (2001) och från Evidensbaserad omvårdnad (Carlsson & Eiman, 2003). De artiklar som höll högst kvalitet och bäst motsvarade syftet användes sedan i studien och en matris upprättades (bilaga 1). 12

14 Artikeldatabearbetning Genom forskartriangulering granskades de utvalda artiklarna en gång till (Forsberg & Wengström 2003). Forskartrianguleringen innebar att alla artiklarna granskades oberoende av båda medförfattarna. Alla olika relevanta delar av artikeln färgkodades med överstrykningspennor, först därefter gjordes en gemensam analys. Syftet med att använda denna metod var att fördjupa analysen och undvika bias. Dataanalys Efter analys av artiklarna identifierades att antal återkommande teman. Dessa är social interaktion, förändrat beteende, förändrad sinnesstämning fysiologiska effekter samt effekter för aktiviteter i dagligt liv. RESULTAT Resultatet redovisas efter de teman som framkom i analysen. Social interaktion I en studie av Richeson (2003), med 15 deltagare på ett vårdboende för äldre personer med demenssjukdom, genomfördes ett försök med en terapihund. De äldre fick dagligen under tre veckor genomföra en timslång djurterapisession. De satt i en ring runt en utbildad hundförare som ledde gruppen. Under terapisessionen fick de möjlighet att umgås med hunden genom att till exempel klappa den, mata den och prata med den. Det gav även möjlighet att samtala om minnen av gamla husdjur. Det visade sig att den sociala interaktionen ökade signifikant under de tre försöksveckorna. Personal och anhöriga iakttog hur en del av de äldre var piggare, mer alerta och att de pratade ofta om hundarna. Försöket engagerade även personalen och det skapades allmänt en god atmosfär på avdelningen. Det har även påvisats att personer med Alzheimers sjukdom blir hjälpta av djurterapi. Två studier genomförda i USA påvisade en signifikant ökning av de äldres sociala interaktion. Den ena studien som utfördes av Churchill et al (1999) hade en hund tillgänglig i dagrummet under en halvtimme vid sex tillfällen. En signifikant ökning av i både antal och duration av leenden, kroppskontakt, ögonkontakt och verbalisering påvisades. Den andra studien, publicerad ett år innan av Batson et al (1998), lät de äldre vid ett tillfälle i tio minuter vara ensamma i ett avskiljt rum med hunden och hundföraren. En annan dag upprepades samma procedur men utan terapihunden närvarande. Samma parametrar för social interaktion användes i de båda studierna och även här påvisades en signifikant ökning av flera av dessa, till exempel leenden och kroppskontakt. De båda studierna har stora likheter när det gäller design och resultat, men Batson et al fokuserade på personer i en kontrollerad miljö. Churchill et al däremot genomförde sitt försök i grupp och i en mer naturlig miljö. Keil publicerade 1998 en studie där 275 äldre personer svarade på ett frågeformulär rörande livskvalitet och husdjur. Studien visar att bristen på social interaktion leder till ett starkare band mellan husdjur och ägare. Keil menar att husdjur kan fungera som ett substitut för mänsklig interaktion. Förändrat beteende Richeson undersökte i sin studie från 2003 även djurterapins inverkan på beteendestörningar hos äldre med Alzheimers sjukdom. Genom att använda ett instrument för att mäta aggressivt, fysisk 13

15 ickeaggressivt och verbalt agiterat beteende drogs slutsatsen att dessa beteendestörningar minskade signifikant under försöksperioden. Vid en uppföljning tre veckor senare hade dessa beteenden ökat signifikant igen. I Churchill et als studie från 1999 studerades också djurterapins inverkan på beteendestörningar hos personer med Alzheimers sjukdom. Till skillnad från Richesons studie genomfördes sessionerna under kvällstid då djurterapins effekter på patienter som uppvisar symptom på sundown-syndrom undersöktes. Även här påvisades en signifikant minskning av beteendestörningar. I en tredje studie observerades dock ingen signifikant minskning av beteendestörningar under kvällstid. Under dagtid påvisades däremot att terapihundens närvaro minskade frekvensen av dessa beteenden. Designen på denna studie skiljde sig dock från Churchill et als och Richesons studier. McCabe et al (2002) använde sig av en på vårdhemmet fast boende hund i sin studie där de andra använde sig av en besökande terapihund. Den fast boende hunden rörde sig självständigt på vårdhemmet och var inte speciellt utbildad för detta ändamål. I en undersökning (Fritz et al 1995), där deltagarna var hemmaboende personer med Alzheimers sjukdom, studerades effekten av sällskapsdjur avseende försämring av kognitiva funktioner och manifestationer av symptom som aggression och ångest. Studien visade att de personer som hade tät kontakt med sällskapsdjur uppvisade en signifikant lägre frekvens av episoder med verbal aggression och oro. Förändrad sinnesstämning I en studie gjord i Australien, på tre vårdboenden, undersöktes hur äldres grad av depression påverkades av närvaron av en hund. Det första vårdhemmet hade en inneboende hund under hela försöksperioden. Det andra fick en gång varje vecka besök av hunden, medan det tredje boendet bara fick besök av forskaren utan hund. Forskaren gick muntligt igenom ett frågeformulär för att mäta sinnesstämning sex gånger med varje person under studiens gång. Studien visade att andelen med svår depression minskade och andelen med mild depression ökade på boendet med inneboende hund och boendet som fick besök av bara forskaren. Inga signifikanta skillnader uppmättes på boendet som fick besök av hunden (Crowley-Robinson, 1996). Effekten av en katts närvaro på de äldre undersöktes i en studie genomförd i Italien (Stasi, 2004). De äldre fördelades på två grupper där försöksgruppen tre gånger i veckan under sex veckor fick möjlighet att hålla och klappa katten. Här användes ingen utbildad djurterapeut, sjuksköterskan på boendet höll i djurterapisessionen och datainsamlingen. Här uppmättes dock inga signifikanta skillnader i graden av depression hos de äldre. Lutwack-Bloom (2005) genomförde en studie på två olika vårdhem där syftet var att isolera värdet av djuret i djurterapi eller om lika goda effekter kan fås av ett vanligt besök. 68 äldre deltog i studien som genomfördes under sex månader. 12 team med två volontärer i varje besökte tre gånger i veckan de båda vårdhemmen. De hade med sig en hund till försöksgruppen men besökte kontrollgruppen utan hund. Den ena av de två volontärerna ledde djurterapisessionen, den andra dokumenterade besöket. Genom att använda två instrument mättes sinnesstämning och graden av depression. Varje vecka sammanställde sedan forskarna dokumentationen för att säkerställa att alla volontärer följde samma procedur. Studien påvisade signifikanta positiva effekter när det gällde sinnesstämningen, men inte heller här uppmättes några signifikanta skillnader i graden av depression hos de äldre. Forskarna drog slutsatsen att det kan förhålla sig så att djurterapi fungerar bättre på generella humörrubbningar. 14

16 Fysiologiska effekter I Batsons studie från 1998, som tidigare nämnts, där social interaktion utforskades undersöktes även ett antal fysiologiska effekter. En automatisk blodtrycksmätare mätte blodtrycket och hjärtfrekvensen varannan minut under försöken medan en teletermometer mätte hudtemperaturen. Inga signifikanta skillnader i blodtrycket, hjärtfrekvensen eller hudtemperaturen uppmättes. En signifikant sänkning i blodtryck uppmättes dock i Stasi et als studie från I Crowley-Robinsons studie från 1996 gjordes inga blodtrycks- eller pulsmätningar. Istället undersöktes effekten av en terapihunds närvaro på mer generella parametrar som utmattning och vitalitet. Detta gjordes genom att använda observations- och frågeformulär. Resultaten visade att vitaliteten steg signifikant i samtliga grupper. Graden av utmattning sjönk signifikant i gruppen med inneboende och besökande hund. Effekter för aktiviteter i dagligt liv - ADL En 1års longitudinell studie med 1500 hemmaboende deltagare genomfördes i Kanada för att undersöka om relationen med sällskapsdjur var associerad med bättre fysisk och psykisk hälsa. En standardiserad telefonintervju genomfördes där data inhämtades vid två tillfällen, vid studiens början och sen ett år senare. Den fysiska hälsan mättes genom att använda en ADL-skala där faktorer som till exempel förmågan att ta sig ur sängen, klä på sig själv och gå i trappor ingår. Studien visade att de som ägde ett husdjur hade en bättre ADL-status än de utan djur (Raina, 1999). DISKUSSION Diskussionen är uppdelad i två avsnitt, metoddiskussion och resultatdiskussion. Metoddiskussion Användandet av sällskapsdjur i vården har lång tradition men forskningen påbörjades först på 1960-talet då Levinson började undersöka hundars positiva inverkan inom barnpsykiatrin (Levinson, 1969). Antalet genomförda studier är därför fortfarande litet och det är i dagsläget inte helt klarlagt vilka effekter djur i vården har eller vilka mekanismer som styr. Bristen på artiklar gör det svårt att genomföra en litteraturstudie med en alltför snäv frågeställning och med enbart nya artiklar, därför inkluderades artiklar av äldre årgång. Denna studie har därför en relativt bred spännvidd av artiklar med en mängd olika former av djurkontakt i vården, alltifrån effekterna av regelrätt animal-assisted therapy till patienters egna husdjur tas upp. Dock så exkluderades de djur som inte kan erbjuda kroppskontakt, till exempel akvariefisk. Artiklarna omfattar såväl friska åldringar som äldre med demenssjukdomar. Att syftet med denna litteraturstudie är så brett motiveras dels av bristen på genomförda forskningsprojekt men även av målsättningen att ge en överblick av ämnet. Detta kan tyckas ge litteraturstudien ett spretigt intryck Sökorden som använts utformades för att ge ett så brett spektrum av artiklar som möjligt. Vid en genomgång av bakgrundsmaterial identifierades vedertagen nomenklatur för djurterapi, dessa var pet-therapy och animal-assisted therapy. Genom att använda bonding human-pet inkluderades alla artiklar som berör relationen mellan djur och människa. Detta sökord fångade upp artiklar som inte endast var behandlingsinriktade utan även artiklar rörande friska individer. 15

17 För att få rätt ålderskategori användes MeSH termerna aged och aged, 80 and over. Aged definieras som en individ mellan 65 och 79 års ålder. Aged, 80 and over är alla individer över 79 års ålder. Trots att de i strikt mening inte är nödvändiga användes termer som frail elderly, geriatric och nursing homes, i ett försök att fånga artiklar där inte åldern specificerades. Alzheimer s disease och dementia inkluderades då de är åldersrelaterade och ger så uttalade kognitiva störningar. MeSH termen animals, domestic innefattar alla vanliga husdjur. Trots att den gav en mängd träffar angående djurförsök och artiklar från veterinärstidskrifter användes den för att inte riskera att missa artiklar. De flesta av de valda artiklarna nämner inte om deras metod godkänts av en etiskt nämnd, dock så nämns hur tillstånd inhämtats från anhöriga i de fall försöksdeltagarna har haft en demensdiagnos. Inga etiska oegentligheter har dock identifierats i granskningen av artiklarna. Alla valda artiklar har en kvantitativ ansats då inga kvalitativa studier har befunnits hålla tillräckligt hög vetenskaplig nivå för att inkluderas i litteraturstudien. Detta kan ha begränsat resultatet då mycket av de positiva effekterna av djurterapi är individuella och kanske bäst beskrivs med en kvalitativ metod. Materialet till den teoretiska referensramen hämtades till vissa delar från sammanställningar av Orems teoribygge. Två olika källor användes för att minska risken för att använda en källa som feltolkat teorin. Originalkällan har även använts för att verifiera fakta och fördjupa kunskapen vid otydligheter. Resultatdiskussion Resultatet kommer att diskuteras utifrån de delar av Orems egenvårdsteori (Orem, 1991) som kan appliceras på begreppet djurterapi eller fenomenet interaktion mellan människa-djur. Diskussionen sker utifrån begreppen egenvårdsbehov, egenvårdsbrist och omvårdnadssystem. Egenvårdsbehov Raina et al (1999) visade i sin studie att ägandet av ett sällskapsdjur ökar den fysiska aktiviteten och förbättrade ADL-statusen hos äldre personer. Ett väl bibehållen ADL-status är viktigt för att kunna tillgodose många av de universella egenvårdsbehoven. Upprätthållandet av ett adekvat syre-, vätske- och födointag påverkas starkt av graden av fysisk aktivitet, är en patient sängliggande är det troligt att någon utomstående får stötta upp dessa behov. Även eliminationsprocesser är hjälpta av en högre grad av fysiskt aktivitet, till exempel för att undvika obstipation. Upprätthållandet av en balans mellan vila och aktivitet påverkar hela den mänskliga kroppen, och kan ett djur hjälpa en äldre till fysisk aktivitet görs många hälsovinster. Churchill et al (1999) visade i sin studie att närvaron av sällskapsdjur sänker graden av agiterat beteende hos äldre med Alzheimers sjukdom som vistas på ett vårdboende, något som senare McCabe et al (2002) och Richeson (2003) verifierade. Beteendestörningar utgör ofta ett stort hinder för att kunna ge en god omvårdnad med avseende på alla dessa punkter. En agiterad person kan inte själv tillgodose sitt närings- och vätskebehov samt är ofta överaktiv. Ett sällskapsdjur kan då för vissa personer, genom att hjälpa till att sänka graden av agiterat beteende, bidra till att ge en bättre omvårdnad. 16

18 Upprätthållandet av balans mellan ensamhet och social interaktion är också gynnad av djurterapi. Alla för denna litteraturstudie analyserade artiklar som undersökte effekterna av ett sällskapsdjur på socialiseringen hos äldre dementa personer påvisar att den sociala interaktionen ökar i närvaron av en hund. Detta kan vara mycket gynnsamt då isolation är ett vanligt problem bland äldre som i förlängningen kan föra med sig depression och andra psykiska och fysiska problem. Sällskapsdjur är ett socialt smörjmedel som underlättar kommunikationen mellan människor oavsett miljö (Norling, 2002). Något som Richeson (2003) beskrev i sin studie där inte bara deltagarna utan även personal från andra avdelningar samt anhöriga blev engagerade och det samtalades frekvent om terapihunden. Även de med långt gången Alzheimers sjukdom uppvisar mer kontakt med omvärlden i närvaron av sällskapsdjur. Churchill et al (1999) och Batson et al (1998) genomförde sina studier med denna typ av deltagare, och påvisade en större social interaktion. I Orems egenvårdsteori (1991) nämns hur de utvecklingsmässiga behoven är livslånga och även modifieras efter olika omständigheter i livet. En person med Alzheimers har trots sin svåra sjukdom behov av medmänsklig kontakt, något som i normala fall kan vara svårt att tillgodose på grund av den resursbrist som föreligger i vården. Djurterapi kan här vara en bra intervention om ett volontärsystem liknande det i USA byggs upp i Sverige. Denna form av djurterapi är både billig och ger patienterna en ytterliggare mänsklig kontakt i form av hundföraren. Keil (1990) påvisade att bristen på social interaktion leder till ett starkare band mellan husdjur och ägare. Keil menar att ett husdjur kan fungera som ett substitut för mänsklig interaktion. Då en stor andel av de äldre kommer att vårdas i hemmet ända in i slutskedet kan det vara en vinst i att i så stor utsträckning som möjligt se till att de kan behålla sina husdjur då det kan vara svårt att på annat sätt ersätta denna sociala interaktion. Att förebygga fara för mänskligt liv och funktion är ett universellt behov som kan vara svårt att fylla med djurterapi. Flera tidigare studier visat att närvaron av sällskapsdjur kan sänka blodtrycket hos deltagarna (Hooker et al, 1999) något även Stasi et al (2004) påvisade. Ett högt blodtryck kan föra med sig ett flertal sjukdomar och är viktigt att behandla. Dock så kunde inte Batson et al (1998) påvisa några signifikanta skillnader i blodtryck hos sina deltagare. I denna studie mättes deltagarnas blodtryck med en automatisk manschett varannan minut, denna frekventa mätning kan ha ökat deltagarnas stressnivå och påverkat resultatet. Känslan av att vara behövd är något som många äldre saknar efter ett helt liv där detta kanske varit centralt. Ett av Orems universella egenvårdsbehov är människans önskan att vara normal (Orem, 1991). En äldre kvinna som hela sitt tidigare liv skött familj och barn nu bara är en vårdtagare är i en för henne ny situation. Att ta hand om ett husdjur kan medföra att kvinnan nu tar på sig rollen som vårdgivare och samtidigt får en vän. Detta kan då vara en återgång till roller som kvinnan tidigare haft, alltså en återgång till det normala och känslan av meningsfullhet. Eftersom all statistik pekar på en äldrebefolkningsutveckling som leder till en allt större andel äldre, ökar vikten av att finna alternativa behandlingsformer för de sjukdomar som kommer att öka i takt med detta. Då forskningen tyder på att närvaron av djur både ökar ADL-statusen hos djurägare och kan göra det enklare att vårda äldre med Alzheimers sjukdom kan detta vara en attraktiv behandlingsform. Djurterapin har därför potentialen att på olika sätt positivt påverka de äldres förmåga att tillgodose sina egenvårdsbehov. Egenvårdsbrist De äldre kan få egenvårdsbrist av en rad olika anledningar, varav ålderdom i sig är en viktig inre faktor. De flesta äldre får begränsningar både fysiskt och psykiskt vilket till exempel kan leda till 17

19 en sämre förmåga att klara sin ADL eller en depression. Även yttre omständigheter drabbar ofta de äldre negativt som dödsfall i familjen eller en omställning från ett eget boende till ett vårdboende. Alla omständigheter gör att många äldre kan bli isolerade och uppleva en känsla av meningslöshet. Tristessen, meningslösheten och bristen på social interaktion kan leda till att de äldre blir deprimerade. Depression är en vanlig orsak till egenvårdsbrist hos äldre då många uppvisar symtom på detta. Beräkningar från folkhälsoinstitutet pekar på att 5-15% av de äldre har någon form av depression (Folkhälsorapport, 2005). Vid en svår depression negligeras alla egenvårdsbehoven och graden av fysisk aktivitet sänks kraftigt. Detta tillstånd tenderar att gå i en neråtgående spiral och riskerar att bli mycket långvarigt hos äldre. Därför är det är vikigt att arbeta profylaktiskt eller att försöka bryta detta förlopp i så ett tidigt skede som möjligt. Crowley-Robinson påvisade i sin studie (1996) en signifikant skiftning från svår till mild depression hos sina deltagare. Men bara hos den grupp som hade en hund boende på sitt vårdhem och den grupp som fick besök av forskaren utan hund. Inga signifikanta skillnader uppmättes på det hem som fick besök av en terapihund. Detta kan tyckas anmärkningsvärt och detta tillsammans med den korta mätserien gör det svårt att dra några slutsatser från denna studie. Varken Stasi et al (2004) eller Lutwack-Bloom et al (2005) kunde i sina studier påvisa några signifikanta skillnader i graden av depression hos sina deltagare. Däremot påvisade Lutwack- Bloom (2005) att sinnesstämningen hos de äldre steg signifikant under testperioden. Forskarna drog slutsatsen att det kan förhålla sig så att djurterapi ger bättre positiva effekter på humörrubbningar än på depressioner. Det kan förhålla sig så att djurterapi är en bra profylaktisk intervention mot depression då den höjer sinnesstämningen hos deltagarna, men det krävs mer forskning innan det går att säga om det finns ett användningsområde inom behandlingen mot utvecklad depression. Alzheimers sjukdom är en progredierande sjukdom som alltid leder till egenvårdsbrist. Sjukdomen för också oftast med sig beteendestörningar som förvärrar detta. Richeson (2003) hävdar att beteendestörningar kan vara symptom på ouppfyllda behov som till exempel närhet och stimulans. Svårigheten att förstå och att göra sig förstådd tros också bidra till ett ökat agiterat beteende. Ett sällskapsdjurs förmåga att kommunicera ickeverbalt med en person kan vara en effektiv metod att kompensera dessa behov. Omvårdnadssystem Det är sjuksköterskans uppgift att kompensera de egenvårdsbrister en patient har. Orem betonar vikten av att anpassa omvårdnadsåtgärderna efter individen för att tillgodose egenvårdskraven eller öka egenvårdskapaciteten (1991). De artiklar som beskrivit fenomenet socialisering har alla konstaterat att djur inverkar positivt på den sociala interaktionen hos äldre. Detta förefaller då vara en interventionsform som är effektiv när det gäller att hjälpa äldre med demenssjukdomar att få en ökad kontakt med sin omvärld. Forskningen indikerar att demenssjuka kan bli hjälpta av djurterapi oavsett grad av demens (Churchill et al 1999). En ökad kontakt med omvärlden ger förhoppningsvis en ökad verklighetsanknytning som kan bromsa den kognitiva försämringen. Detta ger patienten en ökad förmåga att utföra egenvårdsåtgärder självständigt eller med stöd. Sällskapsdjur kan även vara en viktig faktor i den sociala interaktionen för hemmaboende äldre som genom sitt husdjur kan ha kontakt med till exempel andra djurägare i närområdet. Men en lika viktig faktor är det stöd och närhet sällskapsdjuret i sig ger. Alla blir i takt med att de åldras 18