Ensamkommande flyktingbarns första tid i Sverige ett FoU-projekt i Stockholms län

Transkript

1 FoU Nordost Ensamkommande flyktingbarns första tid i Sverige ett FoU-projekt i Stockholms län Presentation Göteborg 8 februari 2012 Åsa Backlund, asa.backlund@sollentuna.se Riitta Eriksson, riitta.eriksson@lidingo.se Katarina von Greiff, katarina.greiff@lidingo.se Eva-Marie Åkerlund, eva-marie.akerlund@fousodertorn.se

2 Bakgrund År 2008 ansökte ensamkommande flyktingbarn asyl i 68 länder, 80 % i Europa År 2010 var antalet asylsökande barn som kom till Sverige 2393 Barn/ungdomar som sökt asyl mellan i Sverige har kommit från ett hundratal länder De flesta barnen är i åldern år

3 Vem ansvarar för barnen? Fram till 2006 hade Migrationsverket hela ansvaret för dessa barn. En ny lag trädde i kraft 2006 som innebar att: Migrationsverket har ansvaret för asylprocessen Socialtjänsten i kommunerna ansvarar för boende, skolgång etc.

4 Om projektet Studie av socialtjänstens arbete med mottagandet samt av barnens/ungdomarnas upplevelse av mottagandet och sin första tid i Sverige. Intervjuer med 42 socialsekreterare/chefer Intervjuer med 28 barn/ungdomar (1-3 intervjuer per barn/ungdom)

5 Syfte Att skapa kunskap om ensamkommande flyktingbarns livssituation i hemlandet och under deras första tid i Sverige Att undersöka hur kommunerna tar emot dessa barn samt hur detta förhåller sig till hur barnen beskriver sin livsvärld

6 FAMILJEN Att växa upp med (delar av) sin familj Förlust av närstående Det var vanligt att människor försvann, på det sättet i Afghanistan. Ingen vet var de tar vägen, om de lever eller är döda.

7 INSTABILITET SOM ETT NORMALTILLSTÅND Jag föddes med krig och växte upp med krig. Så har livet alltid fungerat där.

8 DE NÄRMASTE mamma och syskon Min mamma födde mig och jag kan inte leva utan mamma, tror jag. Och mina syskon. Det är ju dom jag har levt med och dom jag känner.

9 FÖRSTÅELSE AV UPPBROTTETS MOTIV Hot mot livet Hot mot den egna minoritetspositionen Hot om att bli indragen i krigsmaskineriet Hot mot livsval

10 IDENTIFIKATION MED FLYKTBESLUTET Ett vuxenbeslut utan inflytande från barnet Ett vuxenbeslut som accepteras Ett vuxenbeslut - med barninflytande Jag visste ingenting om det här landet och jag vet fortfarande inte varför jag har hamnat här.

11 FLYKTEN TILL SVERIGE Riskera sitt liv Mötas och skingras Kompisar på vägen Mista familjen på resan

12 SAMMANFATTNING AV PROBLEMBILDEN Separerade från familj och anhöriga Trauman i ursprungsmiljön och på flykt Ensamma i ett främmande land

13 MÖTE MELLAN BARN OCH SOCIALTJÄNST- socialarbetarna Parallella bilder av barnen starka och /eller utsatta Bedömningen är att de flesta inte har några djupare vårdbehov Socialarbetarna föreställer sig att stödbehov visar sig i synliga symptom

14 MÖTE MELLAN BARN OCH SOCIALTJÄNSTbarnen Socialarbetaren som (möjlig) problemlösare Socialarbetaren som tydlig eller otydlig kommunikatör Socialarbetaren som anonym Socialarbetaren som formell Socialarbetaren som omtänksam

15 HUR SKAPAS FÖRTROENDE? Samtal om livshistorien - på barnens initiativ Samtal om livshistorien med blicken riktad mot förtroende och bearbetning

16 BOENDET socialtjänstens perspektiv I regel den enda insatsen (Olika) standardlösningar och föreställningar om det goda boendet - Familjehemmet som representant för det svenska/det kända/det integrerade. Problem: Svårt få familjer, ungdomar som inte kan anpassa sig - Gruppboendet som inte är behandling. Problem: Barn som behöver mer, svårt individualisera stöd.

17 Anknytningshem Få barn i vårt material Skillnader mellan kommunerna avseende organisering, rutiner för handläggning och sätt att resonera kring anhörigplaceringar. Olika sätt att se på barnens vårdbehov ligger till grund för vilket stöd som ges till hemmen. Socialarbetarna ser skillnader mellan dessa anhörigfamiljer och vanliga familjehem avseende t ex. socioekonomiska villkor, beredskap att ta emot barnet & förhållningssätt till socialtjänsten.

18 BOENDET barnens perspektiv När jag sökte asyl var det ingen som berättade var jag skulle bli placerad. Det var en taxi som körde mig från Migrationsverket till ett ställe /.../Jag kom till en familj jag inte kände. En svensk familj. Det är soc som bestämmer. Men jag fick inte besked vad som gäller.

19 Rädsla och otrygghet Jag vågade inte gå ut liksom, att prata med nån. Jag bodde på ett ställe som, femtioen kurder och en afghan! Så jag var jätterädd alltså. Jag var rädd för dom. Jag var nästan inlåst i rummet. Jag vågade inte gå ut för jag var rädd för hundarna och katterna. Jag kunde inte fråga någonting, jag kunde ju inte språket. Jag kunde inte kommunicera på något sätt med familjen.

20 Ett hem består av relationer Första gången var jag lite rädd Men nu känner jag dem. De är som min mamma och [mina] syskon / / när jag kom sa de att jag skulle leva på samma sätt som deras barn i huset. Dom är bra men en familj ska man få kontakt med. Det är lite svårt. Om jag flyttar därifrån får de ett nytt barn. Dom är vana med att få barn och släppa ut barn. Det fanns dom som hjälpte mig, men dom fanns inte alltid där. Vi är som en familj. Det är ingen som bryr sig om mig här.

21 Upprepade uppbrott och separationer --- det var inte så bra, jag var jätteledsen; de som kom till det här boendet, vi kände oss, vi hade blivit kompisar sen efter en månad, de flyttade. Alla var nya för mig. Personal och de där personerna som jag bor med. Och det var bara jag i ett rum. Så första tre månaderna, det var svårt för mig.

22 Skolan som framtidsinvestering Jag vill visa att när man är såhär ett ensamkommande flyktingbarn och börjar från noll kan man go from zero to hero. När jag kom började jag på noll. Nu ska jag bara utveckla mig och bli bättre och bättre på allt. --- jag vill gå i skolan, det är mitt mål. Jag bryr mig inte om Migrationsverket säger nej. Jag ska försök göra mitt bästa och vara i skolan. Jag har ingen annan framtid. Det är bara att jag vill gå till skolan så jag vet att jag har en framtid.

23 Skolan som social miljö Att känna sig annorlunda Dom är helt vanliga människor, vanliga svenskar. Men jag är typ flyktingbarn. Ensamkommande. Fast vi går på samma linje, samma klass och allting.

24 Att mötas av kränkande behandling Ibland när du går ut och säger att du kommer från Afghanistan så tror dom att vi äter människor. Dom tror att vi inte är snälla och bara vill döda folk. En gång frågade en lärare i skolan vilket land jag kom ifrån. När jag svarade Afghanistan sa han att han aldrig träffat en afghan som var så snäll. Jag sa, vad tror du att vi bara vill döda människor?

25 Hinder i skolarbetet Jag sitter och ska plugga och sen jag läser boken men jag vet inte vad jag tänker. Jag är inte som de andra killarna i vår klass. De kan svenska och engelska men jag måste plugga mer. Det är en jättelång väg jag har.

26 SKOLAN socialtjänstens perspektiv Bekräftar i stort barnintervjuerna Skolan ges lika betydelse i retoriken men olika i socialtjänstens praktiska arbete Huvudsakligen individ- och problemrelaterad samverkan skola-socialtjänst

27 Tillhörighet Tillhörighet innebär här upplevelsen av att tillhöra en grupp av människor med gemensamt ursprung, kultur och språk samt att tillhöra en ny gemenskap i ett nytt land Tillhörighet innebär att barn som ensamkommande uppfattas, bemöts och accepteras som den person de är

28 Att ha tillhört en minoritet En tredjedel av barnen/ungdomarna har tillhört en etnisk eller religiös minoritet i det land de kommer från När man hörde att vi var från eller vi var kurder, de behandlade oss som djur. Att bli placerad hos landsmän som tillhört majoritetsbefolkningen i hemlandet och man själv haft minoritetstillhörighet får konsekvenser

29 Balans mellan olika tillhörigheter Barnen/ungdomarna finner trygghet i att söka upp sina landsmän här även personer de inte känner sedan tidigare Barnen/ungdomarna har svårt att identifiera kulturella koder, framför allt i mötet med jämnåriga Jag tillhör nu båda. De ungdomar som tillhört en minoritet i det land de kommer ifrån har reflekterat mer över det bemötande de får här

30 Språk barnens perspektiv Konsekvensen av att inte kunna språk Jag kunde inte fråga någonting, jag kunde inte språket. Jag kunde inte kommunicera på något sätt Mina ögon var stängda. Jag kunde inte läsa, jag kunde inte prata med någon.

31 Språken som resurs Cirka en tredjedel av barnen är två- eller flerspråkiga --- min mamma pratar kaldanska och min pappa pratar syrianska. Så jag kan prata båda. Men mest pratade vi arabiska hemma. Jag har lärt mig prata persiska utanför skolan.

32 Språken som rättighet Ensamkommande barn/ungdomar får sällan undervisning i modersmålet och studiehandledning på modersmålet, vilket de har rätt till i både grundskolan och i gymnasieskolan Det förekommer att barn/ungdomar får undervisning i eller på något annat språk som inte är barnets modersmål - modersmålsundervisning ges i persiska fast modersmålet är dari - studiehandledning ges på engelska som är ungdomens andraspråk

33 Forskning om språkutveckling visar: Att uppnå djupare, abstrakta kunskaper i andraspråk tar 5-7 år för barn och ungdomar som kommer till Sverige i tonåren, att tala och kommunicera tar ca ett halvår till något år De flesta ungdomarna i gymnasieåldern går på IVIK och läser få ämnen - att få behörighet till gymnasieskolan krävs det godkänt i 12 ämnen Elever som får undervisning i eller på sitt modersmål lyckas bättre i svenska och i övriga ämnen än de som enbart undervisas på svenska

34 Socialarbetarnas syn på språk, kultur och religion Olika tankar om språk, religion, kultur förekommer - att behålla och upprätthålla sitt/sina språk, få modersmålsundervisning - att uppmuntra kontakt med landsmän här och i ursprungslandet - att ge möjlighet att utöva sin religion - att snabbt erövra det svenska språket - att placeras i svensktalande miljö

35 Socialarbetarnas syn på kulturella uttryck De definitioner som tillämpas är att olika vardagskulturer jämförs med varandra och att kultur ses som uttryck för olikheter något familjehem vi anlitade kände sig väldigt främmande för de här kulturkrockarna som blev och som hade svårt att förstå. Man måste ha en nyfikenhet och en beredskap och vilja att ta emot en annan kultur i sitt hem, att vara öppen för det.

36 Barnens reflektioner på olika levnadssätt Barnen resonerar om likheter och skillnader i levnadssätt Det är stor skillnad, vi har en annan kultur. Till exempel brukar vi ha mycket kontakt med släkten Ni har inte så mycket kontakt med varandra Jag tycker att svenska människor visar med kroppsspråket, lutar sig tillbaka. De är kalla som vädret när de kommer säger de hej, hej, sen är det slut. I mitt land ger man varandra kärlek och kramar. Man ger varandra en kyss

37 Nära anhöriga fysiskt frånvarande mentalt närvarande Barnen saknar sina anhöriga, framför allt sin mamma Jag vet ingenting var min mamma är. Min mamma vet inte var jag är Hon kanske tänker att jag är död nu. Jag behöver min mamma jag har inga bilder, jag har ingenting. Men kanske kan jag åka till Afghanistan, Iran och hitta min mamma. Jag är jätteledsen.

38 Nytt område att arbeta med Erfarenheter och referensramar delas inte med ungdomarna När jag började med det här för ett och ett halvt år sedan var jag inte medveten om hur komplext det var. Krigsupplevelser och annat trauma kan vara svårt för oss att förstå eftersom man själv inte växt upp under krig/ /Hur ska vi kunna stötta och bemöta barnet på ett bra sätt?

39 Några sammanfattande slutsatser Barnet har ett tungt bagage Barnets livshistoria blir osynlig för socialtjänsten Socialarbetaren har svårigheter att fånga och möta det unika barnets behov Standardlösningar och byråkratiska regler, snarare än barnens individuella behov, styr placeringar

40 Slutsatser forts. Barnets tillvaro innebär fortsatta separationer Barnet efterfrågar omsorg, närmare relationer och en tydlig och ärlig kommunikation för att uppnå tillit Skolan som system och social miljö tenderar att exkludera barnen

41 Reflektioner Hur kan socialarbetare hjälpa barnen att behålla viktiga relationer och skapa nya relationer i Sverige? komma närmare barnen, fånga och möta deras individuella behov? ta hänsyn till barnens kultur, språk och erfarenheter?