Humanistiska fakultetsnämndens identifiering av starka och svaga utbildningar

Transkript

1 Humanistiska fakultetskansliet Christina Thomsen Thörnqvist doc. i latin; utredare Humanistiska fakultetsnämndens identifiering av starka och svaga utbildningar 1. Inledning 1.1. Analysens bakgrund och syfte Göteborgs universitets styrelse gav 2009 universitetets fakultetsnämnder i uppdrag att identifiera sina starka och svaga ämnen och utbildningar. Identifieringen skall ge nämnderna bättre förutsättningar för ett framgångsrikt strategiskt arbete: Humanistiska fakultetsnämnden skall under 2009 identifiera sina svaga och starka ämnen/utbildningar och göra nödvändiga omprioriteringar i syfte att höja kvaliteten och åstadkomma långsiktigt hållbara och kompletta miljöer. 1 Styrelsen har inte givit några anvisningar för hur identifieringen skall utföras. Ärendet bereddes därför under våren 2009 först i fakultetens utbildningsplaneringsgrupp. Fakultetsnämnden ägnade därefter i april 2009 en workshop åt att fastställa metod och arbetssätt. Efter att ha gjort en inventering av kvalitetskriterier som tillämpats i liknande utvärderingsarbete valde nämnden att ta avstamp i Handlingsplan för kvalitetsarbete inom utbildningar vid samhällsvetenskapliga fakulteten och ägnade aprilworkshopen åt att modifiera de sjutton kvalitetskriterier som fastställts där samt åt att diskutera hur kriterierna skulle operationaliseras, hur de skulle viktas mot varandra och hur underlaget skulle inhämtas. Det förberedande arbetet i UPG och nämndens slutsatser vid workshopen våren 2009 redovisas i rapporten Göteborgs universitets styrelses prioriterade uppdrag 2009: Identifiering av 1 ur GU:s styrelses prioriterade uppdrag 2009

2 fakultetsnämndernas starka och svaga ämnen/utbildningar Humanistiska fakultetsnämnden. 2 Följande arbetssätt fastställdes vid nämndens workshop: (1) Fakultetens ämnen skall utvärderas enligt 15 kriterier, s k deskriptiva framgångsfaktorer. Dessa fördelar sig på primära och sekundära faktorer enligt följande: (a) Primära framgångsfaktorer: 1. efterfrågan 2. komplett miljö 3. kursplaner 4. lärarkompetens 5. lärandemiljö 6. resultat prestationsgrad 7. resultat examensarbeten 8. uppdragsutbildning (b) Sekundära framgångsfaktorer: 1. ekonomi 2. framtidsperspektiv 3. huvudområde 4. internationellt 5. kursutvärderingar 6. lärartäthet 7. mångfaldsperspektiv (2) Faktorerna skall viktas mot varandra enligt ett poängsättningssystem där primära faktorer ger 2 poäng och sekundära 1 poäng. Utifrån den totala poängsumman skall varje ämne placeras på x-axeln i en fyrfältsmatris med skalan: flaggskepp håller måttet behöver hjälp i riskzonen nedläggning? 3 (3) Den slutgiltiga inplaceringen i matrisen skall göras utifrån följande strategiska kriterier, som utgör matrisens y-axel: 1. relevans andra ämnen 2. relevans arbetsmarknad 3. representation i regionen 4. representation nationellt (4) När det gäller metoden för utarbetandet av underlaget fastställdes följande vid nämndens workshop: Några tidigt föreslagna arbetssätt avvisades av olika skäl. Ett enkelt sätt att ; dnr. A9 5202/08 3 Utvärderingsmetoden är i grunden en s k SWOT-analys ( strengths, weaknesses, opportunities, and threats ). För fyrfältsmatrisen, se 3.2 (s. 74). 2

3 samla in information till våra mallar hade varit att låta ansvariga prefekter eller deras studierektorer fylla i de efterfrågade uppgifterna i mallen. Vi ville i det här fallet gardera oss mot eventuella skönmålningar eller förvanskningar av läget, och valde därför bort ett sådant alternativ. Objektiva uppgifter om lärares/forskares arbetstid finns förstås att hämta i tjänstgöringsplanerna. Dessa skulle kunna matchas mot undervisningsscheman. Vi utesluter inte det sättet att arbeta i framtiden, men vi tror att det avslutande arbetet med att finna ett ämnes enskilda problematik och särart måste göras genom systematiska och djupgående intervjuer med institutionsledningarna. 4 Föreliggande rapport är resultatet av det arbete som utfördes under oktober december 2009 med att utarbeta ett underlag för en utvärdering av fakultetens ämnen utifrån de framgångsfaktorer som nämnden fastställt. I enlighet med arbetssättet ovan genomfördes under hösten 2009 intervjuer med samtliga ämnens studierektorer/ämnessamordnare 5. En sammanställning av det underlag som utarbetats presenteras i del 2 av rapporten. I del 3 ges en översikt över utfallet av poängsättningen utifrån de deskriptiva framgångsfaktorerna. Under 1.3: Arbetsmetod och utfall: Generella iakttagelser nedan redovisas några reflektioner över metodens för- och nackdelar. Det bör dock redan här påpekas att det är uppenbart att poängsättningen är ett mycket trubbigt instrument, som, om den isoleras från underlaget, ger en både onyanserad och ofullständig bild av ämnenas styrkor och svagheter. Eftersom den slutgiltiga inplaceringen av ämnena i fyrfältsmatrisen förutsätter de strategiska överväganden som utgör matrisens y-axel, kan poängsättningen dock inte heller bli avgörande. Poängsättningens svagheter diskuteras dels nedan (1.2) i samband med en redovisning av hur framgångsfaktorerna operationaliserats, dels i 1.3, där också några generella, ämnesövergripande iakttagelser som gjorts under arbetets gång redovisas De s k framgångsfaktorernas operationalisering I det följande redovisas hur framgångsfaktorerna operationaliserats i samband med studierektorsintervjuerna och hur poängsättningen tillämpats för de enskilda faktorerna. Vissa faktorer har utgått ur analysen och i något fall har också en primär faktor gjorts sekundär och vice versa. Även de överväganden som ligger bakom dessa ändringar redovisas i det följande. För varje faktor redovisas också de fall, där poängsättningen inte gör skillnaderna mellan ämnena rättvisa. 4 Göteborgs universitets styrelses prioriterade uppdrag 2009: Identifiering av fakultetsnämndernas starka och svaga ämnen/utbildningar Humanistiska fakultetsnämnden, ss. 4f. För fyrfältsmatrisen, se rapportens del 3. 5 Ämnessamordnare ansvarar vid Institutionen för språk och litteraturer ämnesvis för planering av bemanning samt för samordning av det strategiska arbetet i varje ämne (dvs de uppgifter som vid fakultetens övriga institutioner utgör studierektorns arbetsuppgifter). Vid institutionen finns därutöver särskilda övergripande funktioner som t ex studierektor för nät- och distansutbildning och studierektor för program och uppdragsutbildning. 3

4 Underlaget återger ett nedslag i verksamheten hösten Uppgifterna har inte uppdaterats sedan intervjuerna utfördes mer än när det gäller rena nyckeltal. Uppdatering till statistiken som varit tillgänglig våren 2010 har endast skett ifråga om följande uppgifter, som inte var tillgängliga då studierektorsintervjuerna genomfördes (intervjuerna utgick från statistik t o m september 2009): utfall helårsstudenter: helår 2009 utfall helårsprestationer: helår 2009 ekonomi: utfall och utgående balans 2009 lärarkompetens/lärartäthet: i förekommande fall har utlysningar av tjänst som skett efter intervjuerna noterats Totalt genomfördes under oktober december intervjuer om 2 2,5 timmar. Varje intervju resulterade i ett underlag om 5 8 sidor. Underlaget har sedan i del 2 av rapporten koncentrerats till drygt en sida per ämne. Varje sammanställning avslutas med några sammanfattande frågeställningar beträffande de styrkor och svagheter som framkommer i underlaget. Här bör noga poängteras att rapporten inte omfattar strategiska överväganden. Rapporten redovisar endast steg 1 och 2 av arbetet med att identifiera fakultetens starka och svaga ämnen och utbildningar. Steg 1 var insamlandet av uppgifter via intervju och steg 2 är operationaliseringen av de s k framgångsfaktorerna. Dessa faser av arbetet är båda att betrakta som förberedande för steg 3 fakultetens inplacering av ämnena på fyrfältsmatrisens y-axel (se ovan). Detta innebär att den avgörande frågan hur strategiskt viktigt ämne X är för Humanistiska fakulteten och för GU genomgående saknas bland de frågor i punktform som avslutar varje sammanfattning, eftersom sådana överväganden inte ingår i denna fas, utan helt och hållet hör hemma i steg 3. Viktigt att notera är att målsättningen i operationaliseringen av framgångsfaktorerna har varit att kartlägga det faktiska nuläget i fakultetens ämnen. Eftersom analysen syftar till att möjliggöra strategiska satsningar har intervjuerna dock också i viss utsträckning varit inriktade på att tydliggöra den strategiska kompetensen i ämnena. Utgångspunkten har varit att kvaliteten i det strategiska arbetet är relevant oavsett hur tillståndet är i ämnet i nuläget. Detta är aktuellt framför allt när det gäller faktorerna efterfrågan, resultat prestation, uppdragsutbildning och samverkan, ekonomi, internationellt och inte minst framtidsperspektiv (se nedan). Eftersom poängsättningen syftar till att placera in ämnena på matrisens x-axel och de strategiska kriterierna först därefter skall vägas in och resultera i den slutgiltiga inplaceringen, har det dock varit nödvändigt att så långt som möjligt låta poängsättningen styras av det faktiska nuläget. Förhoppningen är att de ämnesvisa sammanställningarna skall tjäna som en motivering till poängsättningen men också ge en nyanserad bild av ämnena och i samband därmed en uppfattning om ämnenas strategiska kompetens. Skalan (och i vissa fall 0-2; se t ex resultat prestation ) lämnar mycket lite utrymme för att ytterligheter av positiv och negativ karaktär klart skall framgå. Även i dessa fall är underlaget en förutsättning för en mer rättvisande bild av situationen. I det följande lyfts dessa ytterligheter fram under respektive faktor. 4

5 Primära faktorer Efterfrågan Efterfrågan är en av de faktorer i analysen som strategiskt högrelevanta och intervjuerna har därför dels varit inriktade på att klargöra hur efterfrågan ser ut i dagsläget, dels hur systematiskt och långsiktigt man i ämnet arbetet för att stärka en svikande efterfrågan alternativt underhålla en efterfrågan som redan är stor och stabil. Vid intervjuerna har uppdragets storlek i dagsläget i förhållande till utfall hst under den senaste femårsperioden diskuterats, men också i vilken mån man ägnar sig åt systematisk marknadsföring, i vilken mån man upplever att ämnet vid GU har en lokal profil som gör det mer eller mindre konkurrenskraftigt i förhållande till ämnet vid landets övriga lärosäten och i vilken omfattning ämnet är representerat regionalt, nationellt och i vissa fall även internationellt. Tillämpningen av poängsättningen har varit mycket svår när det gäller efterfrågan. Faktorn är primär och bör alltså kunna rendera 2 poäng. En konkret hållpunkt för att avgöra hur gränserna för poängsättningen bör dras tycks vara i vilken mån ämnet med sin nuvarande efterfrågan kan finansiera en rimlig lärarkompetens och lärartäthet. En professor och en lektor tycks vara en rimlig minsta bemanning för att förutsättningarna skall finnas för komplett miljö och med utgångspunkten att det ur kvalitetssäkringssynpunkt inte är önskvärt att ett ämne bemannas av en ensam lärare förefaller detta vara ett rimligt kriterium. För en sådan bemanning krävs i nuläget ett uppdrag på omkring 100 hst (förutsatt att professuren finansieras till 50% av fakulteten). Utifrån denna princip har 2 poäng givits för utfall hst 2009 över 100 hst och 1 poäng för utfall Utfall hst under 50 ger således 0 poäng. Poängsättningen är en uppenbart mycket onyanserad återgivning av efterfrågan. 2 poäng omfattar utifrån statistiken för 2009 allt mellan 100 hst (idéhistoria) och 370 hst (svenska), medan 0 poäng omfattar allt mellan 4 hst (slaviska språk) och dramatik (35 hst), varav det sistnämnda ämnet dessutom har högt söktryck. En mer fingradig skala i poängsättningen har prövats, men tycks bara förorsaka ännu fler frågetecken angående gränsdragningen. Det mest rimliga tycks vara att ändå utgå från hur uppdragets storlek påverkar ämnets förutsättningar i praktiken. Det kan tyckas att söktrycket och antalet kvarstående reserver borde beaktas i detta sammanhang, men ett högt söktryck som inte omsätts till ett högt utfall hst signalerar i värsta fall att ämnet av någon anledning inte lyckas tillmötesgå studenternas förväntningar på utbildningen. I de fall där det finns andra omständigheter som påverkar uppdragets storlek (i regel fall där ämnet av någon anledning självt bett om minskat uppdrag t ex därför att man av bemanningsskäl inte kan ta emot ett större studentantal trots att söktrycket är högt) redovisas detta i rapportens del 2. Som en indikation på efterfrågan är söktrycket långtifrån oviktigt, men dess relevans är tydligt strategisk och antal sökande bör därför snarare bedömas som ett strategiskt kriterium i nästa steg av analysen. Eftersom 5

6 efterfrågan leder tankarna just till söktrycket snarare än till frågan i vilken mån ett ämne fyller sitt uppdrag, används istället utbildningsvolym fortsättningsvis i denna rapport. När det gäller denna faktor finns några ytterligheter som förtjänar särskild uppmärksamhet. (1) Vetenskapsteoris uppdrag har under perioden minskat från 15 till 5 hst och uppdraget är därmed ett av fakultetens minsta. Ämnet har dock en så omfattande och expansiv uppdragsutbildning att man i nuläget finansierar fyra lärartjänster. Vetenskapsteori får därför under denna faktor 2 poäng. (2) Ämnet engelska har ett av fakultetens största uppdrag (för hst). Utfall hst har dock under en rad av år sjunkit mycket kraftigt och uppdraget har minskat från 435 hst 2005 till 380 hst 2009, samtidigt som man trots det med 30 hst minskade uppdraget underproducerar 31 hst. Engelska är därmed ett illustrativt exempel på hur principen för poängsättningen ger maximal utdelning under en faktor, samtidigt som underlaget visar en oroväckande utveckling som bör tas i beaktande. Ett annat observandum är i detta sammanhang etnologi vars utfall 2009 (30) utgör inte ens en tredjedel av utfallet hst 2005 (107), men engelska och etnologi exemplifierar inte bara två ämnen där den långsiktiga utvecklingen inte framgår tillräckligt tydligt i poängsättningen. Av sammanställningarna för respektive ämne framgår också att de båda ämnena hanterar problematiken på skilda sätt. 6 Genomgående för intervjuerna generellt är att de vittnar om att medvetenheten om förändringar i utbildningsvolymen varierar kraftigt allt från en stark medvetenhet om hur volymen har utvecklats över tid och en aktiv och systematisk strategi för att hantera situationen till att man i ämnet inte känner till vilka överväganden som avgjort uppdragets omfattning eller i vilken mån man fyllt sitt uppdrag eller ej Komplett miljö Komplett miljö har i analysen tolkats så 2 poäng tilldelas ämne som erbjuds t o m forskarutbildning, medan ett ämne som endast erbjuds på grundutbildningsnivå får 0 poäng. Faktorn hänger därmed intimt samman med faktorn lärarkompetens Kursplaner Någon fullständig genomgång av ämnenas kursplaner har inte genomförts för identifieringen av starka och svaga utbildningar. Av tidsskäl har granskningen begränsats till stickprov. För varje ämne har kursplanen för grundkursen samt för en kurs på avancerad nivå granskats. Som utgångspunkt för granskningen har en modifierad version av Sahlgrenska akademins Mall för kvalitetsgranskning av kursplaner (2007) använts, vilken innehåller kriterier för värdering av innehåll och formalia i kursplan enligt GU:s 6 Se 2.6, ss. 25f., samt 2.7, ss. 26ff. 6

7 kursplanemall. Modifieringen av mallen har inneburit en uppdatering av kriterierna efter GU:s nu gällande kursplanemall ( ) och också att vissa kriterier som bara är tillämpbara i förekommande fall har fått utgå, för att poängsättningen skall bli rättvisande relativt. Under arbetets gång stod det klart att kursplanernas kvalitet med den princip för poängsättning som tillämpas fick en orimligt stor inverkan på utfallet om denna faktor kvarstod som primär i analysen. Den ursprungliga fördelningen på primära och sekundära faktorer skulle t ex innebära att kursplanernas kvalitet var dubbelt så mycket värt i poängsättningen som faktorer som ekonomi och lärartäthet och lika mycket värt som t ex utbildningsvolym, komplett miljö och lärarkompetens. Till detta skall läggas att fakultetens samtliga planer kvalitetsgranskas och revideras under våren 2010 ett arbete som alltså pågår parallellt med identifieringen av starka och svaga ämnen. I den slutgiltiga poängsättningen har därför kursplanernas kvalitet gjorts till en sekundär faktor. Poäng har satts för varje uppnått kvalitetskriterium både utifrån innehåll och formalia enligt principen att uppfyllt kriterium under innehåll ger 2 poäng och varje kriterium avseende formalia ger 1 poäng. Maximal utdelning enligt mallen är = 42 poäng. Kursplan som uppnår minst 31 poäng vid genomgången får 0,5 poäng. Över 30 poäng för både grundkursens kursplan och för kursplan på avancerad nivå ger alltså 1 poäng i tabellen i rapportens del 3. Samtliga kursplaner som granskats är i dagsläget behov av viss revidering, framför allt när det gäller sambandet mellan innehåll, lärandemål och examinationsform, men lärandemålen behöver också genomgående göras mer examinerbara, bedömningsformerna preciseras och genomförande av kursutvärdering och metod för återkoppling till studenterna förtydligas. Ett fåtal kursplaner utmärker sig genom att lärandemålen på ett övertygande sätt omfattar inte bara ämnesspecifika utan även generella kompetenser i lärandemålen. Ämnen vars kursplaner i någon omfattning lyckas med detta är arkeologi, etnologi, franska, genusvetenskap, historia, konst- och bildvetenskap, kulturstudier och praktisk filosofi. Vid en översiktlig genomgång av kursplanernas kvalitet framgår också att språkämnenas planer har ett utpräglat fokus på ämnesspecifik färdighetsträning. Det är vidare ett både påtagligt och intressant faktum att fakultetens kursplaner för avancerad nivå generellt sett beskriver utbildningen på ett mindre informativt och genomtänkt sett än ämnenas kursplaner för grundkurs Lärarkompetens Lärarkompetens har i analysen och poängsättningen tolkats som vetenskaplig kompetens. Det är önskvärt och relevant att också den högskolepedagogiska kompetensen vägs in i analysen och därför har studierektorerna också fått frågan om i vilken mån och utsträckning ämnets lärare genomgått högskolepedagogisk utbildning. Riktlinjer för validering av högskolepedagogiska meriter har nyligen utarbetats vid fakulteten, men valideringen har ännu inte tillämpats. Det finns alltså inget hinder för att be varje ämne inkomma med en inventering av lärarnas formella meriter i form av genomgången 7

8 högskolepedagogisk utbildning, men analysen kan i dagsläget inte innefatta en validering utifrån pedagogisk erfarenhet, varför poängsättningen inte har kunnat ta hänsyn till lärarnas högskolepedagogiska kompetens. Eftersom frågan ändå tagits upp i samband med studierektorsintervjuerna har studierektorns uppgifter dock tagits med i del 2 av rapporten. Som flera av de övriga faktorerna påverkar lärarkompetensen indirekt andra faktorer i poängsättningen, i detta fall främst ekonomi och komplett miljö. Ämnen med hög lärarkompetens vittnar om den svåra balansgången mellan att låta studenterna få del av hög vetenskaplig kompetens i undervisningen samtidigt som kostnaderna för grundutbildningen lätt skenar när lärare med hög vetenskaplig kompetens tas i anspråk i undervisningen. För flera av fakultetens mindre ämnen är det i realiteten inte görligt att finansiera disputerade lärare, än mindre en professor. Detta gäller framför allt språkämnen som arabiska, grekiska, latin och nederländska. I detta sammanhang intar givetvis problemet med ämnen som saknar disputerad lärare en särställning (hebreiska, kinesiska, polska, slovenska, tjeckiska och BKS; i filmvetenskap är inte någon i ämnet disputerad lärare aktiv i undervisningen). En komplicerande omständighet när det gäller tillämpningen av denna faktor är att vissa ämnen (exempelvis hebreiska) saknar disputerad lärare men har en examinator som är anställd i ett närliggande ämne. Under benämningen slaviska språk samlas i nuläget nio språkämnen, av vilka endast två (ryska och bulgariska) har disputerade lärare och kan erbjudas över fortsättningsnivå. I poängsättningen har ämnen som har en professur tilldelats 2 poäng, medan ämnen utan professur men med disputerad lärare fått 1 poäng. Ämnen som saknar disputerad lärare tilldelas 0 poäng Lärandemiljö I den mall som utformades i samband med fakultetsnämndens utarbetande av arbetsmetoden under våren 2009 var lärandemiljö ett primärt kriterium. Under arbetets gång har det dock visat sig att det i dagsläget inte finns effektiva instrument (t ex studentenkäter) att tillgå för att en tillfredsställande utvärdering enligt detta kriterium skall kunna genomföras. I samband med intervjuerna har studierektorerna fått frågan om de har något särskilt att anföra när det gäller lärandemiljön och faktorn har till stor del kommit att handla om den fysiska lärandemiljön efter omorganisationen. Generellt sett är omdömena här mycket positiva, men någon utvärdering med hjälp av studenterna har alltså inte genomförts och kriteriet har därför gjorts till sekundär faktor i den slutgiltiga poängsättningen. Endast särskilda insatser, som t ex ett aktivt alumnarbete eller mentorsverksamhet har givit utdelning under denna faktor, som poängsätts enligt skalan Resultat prestationsgrad I samband med intervjuerna har prestationsgraden under den senaste femårsperioden diskuterats ur olika aspekter. Samtliga kurser i utbudet har inkluderats i den statistik som använts som underlag vid intervjuerna (inget undantag har alltså gjorts för kvälls-, sommareller distanskurser). Studierektorns analys av utvecklingen är här relevant, dels därför att det 8

9 är relevant i sig att utröna de bakomliggande orsakerna till läget i ämnet, dels därför analysen visar hur medveten man är om genomströmningen och i vilken mån och hur man arbetar för att förbättra/upprätthålla prestationsgraden. I poängsättningen har prestationsgrad över 65% 2009 givit 2 poäng, medan hpr under denna gräns renderar 0 poäng. I de ämnesvisa sammanfattningarna redogörs för utvecklingen under åren och också för hur man i ämnet ser på utvecklingen. Den genomsnittliga prestationsgraden för fakulteten låg 2009 på 69%. Högst prestationsgrad 2009 hade dramatik, konstvetenskap, BKS och ryska. 7 Lägst genomströmning 2009 ses i språkämnena latin, polska, tjeckiska och somaliska (det bör dock noteras i sammanhanget att somaliska mycket nyligen och enligt särskilt regeringsuppdrag etablerats vid GU; ämnet ges inte i övriga landet över huvud taget). I samband med genomströmningen har också retentionen (överströmningen mellan nivåerna) diskuterats med ämnenas studierektorer. Vid studierektorsintervjuerna har det tydligt framgått att ämnenas uppfattning nästan uteslutande grundas på ett allmänt intryck av hur det ligger till och i stort sett inget ämne drar här en slutsats grundad på statistiska uppgifter, men de tillgängliga statistiska verktygen tillhandahåller inte heller i dagens läge uppgifter om retentionen på ett lättillgängligt sätt. Genom en sortering av kursutbudet på grund-, fortsättnings- och fördjupningsnivå, baserad på en utsökning av fakultetens samtliga kurser i studentdatalagret, framgår den procentuella fördelningen på de olika nivåerna. Denna statistik för 2009 redovisas ämnesvis i del 2 av rapporten. Retentionen har dock inte vägts in i poängsättningen. Man måste konstatera att en anmärkningsvärt stor andel av fakultetens totala studentantal 2009 återfanns på grundnivå. Fördelningen mellan grund-, fortsättnings- och fördjupningsnivå var för hela fakulteten 64% 23% 13%, vilket innebär att retentionen låg tydligt under den halvering (57% 29% 14%) som många studierektorer vid intervjuerna uppgivit att man uppfattar vara fallet och som kanske bör betraktas som norm. De ämnen som hade den jämnaste fördelningen mellan nivåerna 2009 var religionsvetenskap (45% 36% 18% 9 ) och arkeologi (50% 29% 21%). Också kinesiska utmärker sig positivt i detta avseende (49% 30% 22%; det bör dock beaktas att statistiken i detta fall grundar sig på betydligt mindre kvantiteter än i de förstnämnda två fallen). Även i japanska, konstvetenskap, tyska och ryska var fördelningen tydligt jämnare än fakultetsgenomsnittet. 7 Översättarutbildningen ingår också bland de av fakultetens utbildningar som har högst prestationsgrad, men intar på många sätt en särställning, eftersom programmet har intagningsprov, tar emot studenter som redan studerat relativt länge på högskolenivå och är en programutbildning. 8 Lärarutbildningen ingår ej. 9 Statistiken avser fristående kurs. Religionsvetenskapligt program har fördelningen 37% 29% 35%. 9

10 Ämnen som uppvisar en anmärkningsvärt ojämn fördelning för 2009 är framför allt några av språkämnena: slovenska 10, bulgariska, arabiska, latin, hebreiska, tjeckiska 11 och BKS 12, men också filosofi (både teoretisk och praktisk) samt musikvetenskap Resultat examensarbeten En övergripande granskning av examensarbetenas kvalitet har inte varit möjlig att genomföra inom ramen för identifieringen av starka och svaga ämnen. En förutsättning för en sådan granskning är att det finns övergripande riktlinjer genom vilka arbetena blir jämförbara över ämnesgränserna. I dagsläget finns dock inga sådana riktlinjer; arbete med att utforma gemensamma riktlinjer/mallar för bedömning av examensarbeten pågår för närvarande parallellt med denna utvärdering. En tillförlitlig granskning förutsätter också rimligtvis en bedömargrupp bestående av lärare från fakultetens olika ämnesområden. Eftersom redskap för en jämförande kvalitetsgranskning av examensarbetena inte stått till buds, har framgångsfaktorn resultat examensarbeten utgått ur analysen och poängsättningen Uppdragsutbildning I samband med studierektorsintervjuerna har studierektorerna fått frågan i vilken mån och omfattning ämnet ger uppdragsutbildning. Valet att låta faktorn vara primär utgår från uppfattningen att uppdragsutbildning inte bara stärker ett ämnes ekonomi och därmed ökar förutsättningarna för en större miljö, utan också förutsätter kompetens i att synliggöra ämnet utåt, en förmåga att göra det användbart för andra discipliner och det omgivande samhället och en känslighet för förändringar i omgivningens efterfrågan. Underlaget från studierektorsintervjuerna tyder på att uppdragsutbildning gynnar det strategiska arbetet i stort. Detta är också fallet när det gäller samverkan över ämnes- och fakultetsgränserna och därför har det under arbetets gång visat sig rimligt att även samverkan bör inkluderas i denna faktor, som i poängsättningen fått benämningen samverkan och uppdragsutbildning. På detta område är skillnaderna mellan fakultetens ämnen anmärkningsvärda. I synnerhet fakultetens språkämnen har både relativt lite samverkan med andra ämnen och också mycket begränsad uppdragsutbildning. Uppdragsutbildningen är av liten omfattning på hela fakulteten. Vetenskapsteori intar här en särställning. Ämnets verksamhet finansieras nästan helt av uppdragsutbildning. Det är talande att ämnets uppdrag för 2009 var 5 hst medan ämnets uppdragsutbildning för bl a 10 Fördjupningsnivå erbjuds inte i dagsläget; fördelningen mellan första och andra terminen var % 10%. 11 Fördjupningsnivå erbjuds inte i dagsläget; fördelningen mellan första och andra terminen var % 19%. 12 Fördjupningsnivå erbjuds inte i dagsläget; fördelningen mellan första och andra terminen var % 20%. 10

11 Naturvetenskapliga fakulteten inbringade närmare 1,5 miljoner. I ett fall som detta gör poängskalan inte rättvisa åt kvalitetsskillnaden mellan ämnena. I poängsättningen ges 1 poäng för väl etablerad uppdragsutbildning av ansenlig omfattning. Ströuppdrag i omfattningen några dagar per termin beaktas inte. För en väl utvecklad och etablerad samverkan med andra ämnen ges 1 poäng Sekundära faktorer Ekonomi I samband med studierektorsintervjuerna har ingående balans 2009 och det ekonomiska utfallet per september 2009 granskats och studierektorerna har fått möjlighet för att ge sin tolkning av det ekonomiska läget i ämnet och för att redogöra för i vilken mån och utsträckning man arbetar aktivt med ekonomin i ämnet. Av sammanställningarna i rapportens del 2 framgår att det varierar kraftigt mellan ämnena i vilken mån man håller ekonomin under kontinuerlig uppsikt och planerar bemanning och strategiskt arbete utifrån de givna ekonomiska ramarna. Poängsättningen utgår i första hand från utgående balans och utfall I poängsättningen har 1 poäng givits för en stabil ekonomi som är i balans i utfallet Ett större underskott och/eller ett större ackumulerat underskott renderar 0 poäng. I vissa fall är ämnets ekonomi i balans p g a tillfälliga omständigheter, exempelvis är i vissa fall tillsvidareanställda lärare med hög kompetens tillfälligt finansierade av externa medel eller tas i anspråk av administrativa uppdrag, så att ämnet tillfälligt kan bära kostnader för personalen som det i normalläget inte kan finansiera. En sådan ekonomi har i analysen betraktats som känslig och renderar 0,5 poäng. Det bör rimligtvis bedömas som positivt att man i ett ämne med en svag ekonomi är medveten om situationen och arbetar aktivt för att komma till rätta med underskottet, medan det är allvarligt att ha en ansträngd ekonomi utan att agera efter det i planeringen av verksamheten. För bedömningen av hur man arbetar med ekonomin i ämnena hänvisas till rapportens del Framtidsperspektiv Under framtidsperspektiv har ämnenas strategiska arbete granskats. Studierektorerna har fått frågan vilka förändringar som planeras i kursutbudet, vilka möjligheter till samverkan med andra ämnen vid den egna institutionen, vid fakulteten och över fakultetsgränserna som man ser och planerar för, hur man arbetar för att utveckla nationellt och internationellt samarbete och uppdragsutbildning och vilka rutiner och resurser man har för kursutveckling och annat strategiskt arbete. Under arbetets gång har det blivit tydligt att faktorn speglar den strategiska kompetensen i ämnet, att denna varierar stort mellan fakultetens ämnen i dagsläget och att den har stor inverkan på flera av de primära faktorerna utbildningsvolym, resultat prestationsgrad och uppdragsutbildning 11

12 samt på den sekundära faktorn internationellt. Av detta skäl har framtidsperspektiv i den slutgiltiga poängsättningen flyttats till de primära faktorerna. Faktorns karaktär har gjort det nödvändigt att låta en kvalitativ bedömning utgöra grunden för poängsättningen och här anger skalan i viken mån ämnena tycks ha ett aktivt, väl utvecklat och långsiktigt strategiskt arbete. I sammanställningarna i del 2 av rapporten redovisas grunden för poängsättningen i respektive fall Huvudområde 2 poäng har i poängsättning givits de ämnen som är huvudområde i examen vid Göteborgs universitet, medan 0 poäng tilldelats de ämnen som inte uppfyller detta kriterium Internationellt Den sekundära faktorn internationellt har i operationaliseringen av faktorerna tolkats som omfattningen av internationellt samarbete i form av student- och lärarutbyte på grundutbildningen i fakultetens ämnen. Generellt sett får få ämnen ett imponerande utfall under denna faktor. Ett stort antal inaktiva internationella avtal för studentubyte tycks finnas i ämnena, men relativt få ämnen har i praktiken ett ansenligt antal in- och utresande studenter per termin och få ämnen har också regelbundna och väl etablerade internationella lärarutbyten. I detta avseende utmärker sig allmän språkvetenskap, arabiska, dramatik, franska, historia, japanska, svenska och tyska sig positivt. I poängsättningen har ett regelbundet och ansenligt antal in- och/eller utresande studenter per termin renderat 0,5 poäng, medan regelbundet och väl etablerat internationellt lärarutbyte på grundutbildningen har renderat 0,5 poäng Kursutvärderingar Kursutvärderingar som framgångsfaktor kan tolkas på flera sätt. Väl etablerade rutiner och skickligt utformade utvärderingar är givetvis ett kvalitetskriterium, liksom positiva omdömen från studenterna om utbildningarna. Vid intervjuerna med ämnenas studierektorer stod det mycket snart klart att rutinerna för genomförande, utformningen av svarsformulären, rutinerna för sammanställning av resultatet, förmedling av utvärderingarnas resultat till gamla och nya studenter och rutinerna för hantering av resultatet i den pedagogiska utvecklingen av verksamheten varierade mycket kraftigt mellan ämnena. De stora skillnaderna ger en mycket låg grad av jämförbarhet och faktorn kursutvärderingar har därför utgått ur den slutgiltiga poängsättningen. Ytterligheter av både positiv och negativ art när det gäller rutiner kring kursutvärderingarna redovisas i sammanställningarna i del 2 av rapporten. 12

13 Lärartäthet Humanistiska fakultetens identifiering av starka och svaga ämnen och utbildningar Kriteriet lärartäthet har varit mycket komplicerat att operationalisera i analysen. Det kan tyckas att HSV:s modell med en uträkning av heltidsekvivalenter (antal helårsstudent per lärare) ligger nära tillhands, men metoden har flera svagheter. Dels är det inte oproblematiskt att sätta likhetstecken mellan hög pedagogisk kvalitet och lärarledd tid, dels är det inte ovanligt att lärare tillfälligt finansieras av externa forskningsmedel eller har administrativa uppdrag som gör att i realiteten inte är aktiva i undervisningen trots att de är anställda i ämnet. Generellt sett ger det inte heller ett rättvisande utfall att låta ämnenas rekryteringsbehov ge utslag i poängsättningen. Ett sunt rekryteringsbehov som beror på att ämnet expanderat, men inte hunnit rekrytera lärare i samma takt knappast kan betraktas som något negativt ur kvalitetssynpunkt. Ämnen som bemannas av en enda lärare har dock under lärartäthet fått 0 poäng, då detta är att betrakta som icke önskvärt ur kvalitetssäkringsperspektiv. I övrigt har ämnen med en fungerande bemanning eller ett naturligt rekryteringsbehov fått 1 poäng, medan ämnen med en mer svårlöst lärarbrist har fått 0 poäng. Somaliska utgör t ex här ett särfall, då ämnet är så nyligen etablerat som universitetsämne och t o m så dåligt representerat i den akademiska världen internationellt att det är svårt att rekrytera kompetenta lärare i ämnet över huvud taget Mångfaldsperspektiv Den sekundära faktorn mångfaldsperspektiv har utgått ur analysen, då det i dagsläget inte tycks finnas något tillförlitligt sätt att bedöma i vilken utsträckning fakultetens ämnen tillämpar mångfaldsperspektiv i praktiken. En inventering av kursutbudet ger vid handen att ett relativt stort utbud av kurser med mångfaldsperspektiv erbjuds vid fakulteten, men en sådan kvantitativ analys ger knappast någon tillförlitlig uppfattning om hur väl integrerat mångfaldsperspektivet är i undervisningen generellt och i praktiken. En mer kvalitativ undersökning krävs därför och inom ramen för SWOT-analysen har resurser för en sådan inte funnits De reviderade framgångsfaktorerna Efter de rockader och modifieringar som visat sig motiverade under arbetets gång har alltså följande primära och sekundära framgångfaktorer tillämpats och operationaliserats i Humfak:s identifiering av starka och svaga ämnen: (a) Primära framgångsfaktorer: 1. utbildningsvolym 2. komplett miljö 3. lärarkompetens 4. framtidsperspektiv 5. resultat prestationsgrad 13

14 6. samverkan och uppdragsutbildning (b) Sekundära framgångsfaktorer: 1. ekonomi 2. lärandemiljö 3. huvudområde 4. internationellt 5. kursplaner 6. lärartäthet En poängsättning där primära faktorer renderar högst 2 poäng och sekundära högst 1 poäng resulterar i att den maximala poängsumman är 18 poäng. Utfallet i fakultetens ämnen spänner mellan 0 poäng och 16,5 poäng. 1.3 Arbetsmetod och utfall: Generella iakttagelser Av underlaget och de ämnesvisa sammanställningarna i rapportens del 2 framgår att studierektorernas arbetsuppgifter och ansvarsområde omfattar många aspekter av grundutbildningen. Även om arbetsuppgifterna skiljer sig något mellan ämnen och institutioner har studierektorn i de allra flesta fall ansvar för samordning av den strategiska utvecklingen av kursutbudet, för kursutvärdering och för planeringen av ekonomi och bemanning. Endast på institutionen för kulturvetenskaper har ekonomin helt skilts från studierektorsuppdraget, vilket påverkar studierektorernas förutsättningar för att integrera ekonomin i det strategiska arbetet i övrigt. Det generella intrycket är att studierektorerna har en god och bred inblick i styrkor och svagheter hos grundutbildningen i det egna ämnet och att valet att låta underlaget baseras på intervjuer med fakultetens studierektorer är förnuftigt. Intervjuformen har gjort det möjligt att ställa följdfrågor, be om förtydliganden och nyansera svaren i betydligt större utsträckning än om underlaget byggt på enbart skriftliga svar på ett i förväg bestämt antal frågor. Därtill kommer att det har varit en viktig poäng att inte i onödan belasta studierektorerna med att samla in uppgifter och sammanställa underlaget. Samtidigt medför metoden oundvikligen ett större inslag av subjektivitet än om underlaget inhämtats enbart skriftligen och när det gäller ämnenas framtidsperspektiv och frågan om hur man hanterar en krympande utbildningsvolym och/eller en låg prestationsgrad är det givetvis fullt möjligt att det pågår arbete i lärarlaget eller i ledningen som studierektorn inte är informerad om och som därför inte heller framkommit vid intervjun. Som ovan nämnt har det varit nödvändigt att utelämna några centrala kvalitetskriterier ur analysen. Det gäller mångfaldsperspektiv, kursutvärderingar, examensarbetenas kvalitet och till viss del också lärandemiljö. Skälen till att dessa faktorer utelämnats redovisas ovan, men flera viktiga kriterier saknas utöver dessa. För det första har graden av forskningsanknytning i undervisningen varit mycket svår att mäta. Det hade varit enkelt att utgå från en kvantifiering av hur aktiva professorerna är i undervisningen på grundutbildningen, men en sådan metod riskerar att ge en ofullständig och rentav missvisande bild om inte 14

15 samtidigt kvalitativa aspekter beaktas. Även om den vetenskapliga kompetensen är en nödvändig förutsättning för en god forskningsanknytning i undervisningen är den inte en garant det krävs också en god pedagogik för att kunna förmedla det vetenskapliga perspektivet och förhållningssättet till studenterna, att förmågan till självständigt kritiskt tänkande ingår i kursplanernas lärandemål, är väl integrerat i undervisningen och examineras etc. Värt att notera är att flera studierektorer vid intervjuerna har uppgivit att doktorandernas närvaro i undervisningen på ett effektivt sätt bidrar till att öka studenternas intresse för forskning och forskningsmetodik. En tillförlitlig granskning av forskningsanknytningen skulle precis som en bedömning av mångfaldsperspektivet bl a kräva en mer ingående granskning av kursplanernas lärandemål, av litteraturlistorna och av undervisningens upplägg. Då resurser inte funnits för en så ingående granskning har forskningsanknytningen inte granskats systematiskt, vilket måste anses vara en allvarlig svaghet i analysen. För det andra måste det konstateras att studentperspektivet i analysen är svagt. Som ovan nämnt skiljer sig utformningen av kursutvärderingarna, rutinerna kring när dessa genomförs och i vilken mån uppföljning och återkoppling sker kraftigt åt mellan ämnena. Det samlade intrycket är att de flesta ämnen utför utvärderingar i någon form skriftliga oftare än muntliga, men i vissa fall med båda metoderna men också att många av ämnena inte sammanställer utvärderingarna regelbundet, vilket torde innebära att förutsättningarna för att använda resultatet i utvecklingen av verksamheten försämras. För att det skall vara möjligt göra en analys av kvaliteten i undervisningen utifrån utvärderingarna krävs som ovan nämnt en högre grad av jämförbarhet hos materialet, men ett mycket viktigt kvalitetskriterium är också i vilken mån och hur ämnena använder sig av utvärderingarna för att höja kvaliteten i verksamheten och på detta område saknas dokumentation. Mycket få ämnen har också arbetat för att kartlägga vilka styrkor och svagheter studenterna ser i sin utbildning efter att de fullgjort den och varit yrkesverksamma en tid (här utgör etnologi ett undantag; ämnet genomförde 2007 ett omfattande ämnesspecifikt alumnarbete). Något system för självvärdering från lärarperspektiv finns inte heller i dagsläget och analysens mätning av kvalitet i undervisningen vilar i stor utsträckning på nyckeltal som prestationsgrad och retention. Även om det måste anses vara ett tungt vägande kriterium att ämnet förmår utföra sitt uppdrag, kan det knappast anses ge en fullständig bild av utbildningens kvalitet. Eftersom prestationsgraden utgör ett primärt kriterium i poängsättningen och därför påverkar utfallet relativt kraftigt, bör här nämnas att ingen kontroll har gjorts av hur noggrant reglerna för registrering och tidigt avbrott efterföljs. I sammanställningarna saknas också genomgående en analys av könsfördelningen i studentgrupperna och lärarlaget samt uppgifter om hur man i förekommande fall arbetar för att åstadkomma en jämnare könsfördelning. Frågan har dock tagits upp vid samtliga intervjuer. Särskilt ojämn tycks könsfördelningen bland studenterna vara i språkämnena i allmän språkvetenskap, engelska, franska, italienska, latin, spanska, tyska, svenska och på översättarutbildningen men också i t ex arkeologi och etnologi. Enligt studierektorerna är i dessa ämnen uppskattningsvis mellan 70% och 90% av studenterna kvinnor. I grekiska, japanska och kinesiska tycks istället majoriteten av studenterna vara män, vilket också uppges vara fallet i idé- och lärdomshistoria och filosofi. I arabiska, historia, 15

16 litteraturvetenskap, musikvetenskap och slaviska språk uppges könsfördelningen vara relativt jämn men uppgifterna som lämnats av studierektorerna har genomgående varit baserade på ett allmänt intryck och resurserna har inte räckt till för att verifiera dessa i statistiken, varför detta kriterium kräver vidare arbete, om en tillförlitlig undersökning skall kunna göras. Vid nästan samtliga intervjuer uppger studierektorn att man är medveten om den sneda könsfördelningen, men att man inte vet vad man skall göra för att åstadkomma en jämnare sådan (här bör nämnas att filosofi anordnat en särskild seminarieserie för kvinnliga studenter, där kvinnliga seniora lärare och forskare bjudits in för att analysera problematiken tillsammans med studenterna; i övrigt har intervjuerna inte givit någon indikation på att det pågår aktivt arbete i ämnena för att uppnå en jämnare könsfördelning bland studenterna). Vid ett par intervjuer har synpunkten framförts att analysen borde omfatta både grund- och forskarutbildning, eftersom förändringar på grundnivå påverkar förutsättningarna på de högre nivåerna. Frågan hur en specifik åtgärd på grundutbildningen kan förväntas påverka forskarutbildningen och i förlängningen eventuellt också forskningen i ämnet är givetvis central. Den hör dock hemma i de strategiska övervägningar som också ingår i identifieringen av Humanistiska fakultetens starka och svaga utbildningar, men som utgör en senare fas av arbetet och inte omfattas av denna rapport. 16

17 2. Sammanställning av studierektorsintervjuer ämnesvis 2.1. Allmän språkvetenskap Allmän språkvetenskap erbjuds t o m forskarutbildning vid GU. Ämnets uppdrag för 2010 är 80 hst. Ämnets utbildningsvolym har minskat kraftigt sedan Utfall hst har nästan halverats under den senaste femårsperioden. Mellan 2005 och 2009 har utfallet sjunkit 46% (från 96 till 52 hst). Uppdraget för 2010 är dimensionerat efter ett tillfälligt och felaktigt överintag på avancerad nivå. Man ser i ämnet ingen uppenbar förklaring till utvecklingen, som man menar är en nationell tendens, men drar slutsatsen att det finns ett behov av att ämnet synliggörs och definieras bättre utåt. Allmän språkvetenskap finns vid landets större lärosäten; ämnet vid GU har dock ingen egentlig regional konkurrens. Man anser sig inte ha någon lokal profil som gynnar ämnets konkurrenskraft särskilt vid GU, men framhåller att den breda vetenskapliga kompetensen i ämnet är en viktig tillgång på grundutbildningen. Det bör noteras att allmän språkvetenskap fram till årsskiftet 09/10 lidit av en långdragen och svårartad intern konflikt, som påverkat ämnets förutsättningar för ett väl fungerande utvecklingsarbete negativt. Ämnet håller dock nu på att hämta sig efter att åtgärder vidtagits och förbättrat situationen avsevärt. De gemensamma rutiner för strategiskt arbete och kvalitetssäkring som har tagits fram vid den nya institutionen sedan fakultetens omorganisation är ett av fakultetens mer genomtänkta och övertygande upplägg. Kursutvecklingen knyts med det nya systemet tydligt till kurs och inte till enskild lärare, vilket gör verksamheten mer väldokumenterad och därmed mindre sårbar. Ekonomin i ämnet är känslig. Utfall 2009 var visserligen +481 kkr, men ämnet kan i nuläget med sitt sviktande studentunderlag inte bära kostnaden för den tillsvidareanställda personalen om denna helt skall finansieras av ämnet och man dras med ett ackumulerat underskott. Utgående balans var kkr. Genomströmningen i allmän språkvetenskap har legat lågt under de senaste fem åren (förutom 2008 då prestationsgraden var 75%) var genomströmningen 57%. Någon uttalad strategi för att komma till rätta med den låga prestationsgraden tycks i dagsläget inte finnas, men den svåra konflikten på institutionen kan ha bidragit till att påverka arbetsmiljön så negativt att det givit utslag i genomströmning och retention. Retentionen är problematiskt, vilket man i ämnet menar delvis är beroende av att allmän språkvetenskap ofta läses som en introduktion till studier i andra språkämnen. Av ämnets grundstudenter återfanns % på första terminen, 21% på andra och 14% på tredje terminen. Allmän språkvetenskap ger inte någon uppdragsutbildning. Ämnet deltar dock i Översättaroch Logopedprogrammet. Man har ett relativt stort antal utbytesavtal och några inresande studenter varje termin, men i stort sett inga utresande. Sedan en tid tillbaka har man etablerat ett samarbete för lärar- och studentutbyte med Kuba. 17

18 Lärarkompetensen i allmän språkvetenskap är hög. Ämnet bemannas av sex professorer och två lektorer, varav en är docentkompetent, men lärarna finansieras också i nuläget i stor utsträckning av externa forskningsmedel, vilket gör att de bara i begränsad omfattning kan tas i anspråk på grundutbildningen. Genomgång av kursutbud och bemanning vittnar om att man lägger mycket kraft på att planera bemanningen så att lärarna i första hand undervisar på sitt specialområde och doktorandernas särskilda kompetenser tas väl till vara i undervisningen. Den fysiska miljön uppges vara välfungerande ur studentperspektiv och man planerar att inom kort utvidga det mentorsprojekt i filosofi som startat vid institutionen och som upplevs som mycket framgångsrikt till att omfatta även allmän språkvetenskap. Stickprov på ämnets kursplaner indikerar att planerna håller en för fakulteten genomsnittlig kvalitet. Poäng framgångsfaktorer Primära faktorer 7 Sekundära faktorer 4,5 Tot. 11,5 Hur bör den över lång tid krympande utbildningsvolymen hanteras? Är de bakomliggande orsakerna identifierade och korrekt definierade? Hur skall ämnets ekonomi stärkas långsiktigt och det ackumulerade underskottet arbetas bort? Studenterna kombinerar på egen hand enstaka kurser i allmän språkvetenskap och fakultetens övriga språkämnen kan samverkan över ämnes- och institutionsgränserna öka, så att man kan erbjuda studenterna en mer attraktiv lösning där ämnena är integrerade i varandra? 2.2. Antikens kultur och samhällsliv Antikens kultur och samhällsliv erbjuds t o m forskarutbildning vid GU. Ämnets uppdrag för 2010 är 95 hst. Utbildningsvolymen har under en femårsperiod legat relativt jämnt runt 100 hst. Under 2006 och 2007 såg man liksom i så många andra ämnen en viss nedgång, men utfallet 2009 var 113 hst. Uppdragets storlek har minskat 12 hst sedan Någon regional konkurrens om studenterna finns inte; ämnet erbjuds endast vid landets större lärosäten. 13 I samband med nedgången 2006/2007 satsade man på att utöka antalet små tematiska kurser av orienteringskaraktär. Denna satsning har givit effekt, men man ser risker med en sådan strategi, där man hela tiden är beroende av att finansiera kärnutbudet med ett stort 13 I HSVs senaste granskning (Rapport 2009:4 R) anges AKS vara störst i landet vid GU tätt följt av ämnet vid SU. 18

19 antal småkurser som relativt snabbt blir inaktuella. Statistiken ger vid handen att 66% av studenterna befann sig på grundnivå Ekonomin i ämnet är i dagsläget god. Utfall 2009 var +277 kkr och utgående balans för grundutbildningen samma år +77 kkr. Det bör dock här noteras att ämnet sedan en tid tillbaka inte har någon professor och endast en docentkompetent lärare, vilket föranledde HSV att vid sin senaste granskning våren 2009 ifrågasätta examensrätten på forskarutbildningen i AKS vid GU. Ämnet inkom med redogörelse för vidtagna åtgärder i maj 2010 och fakulteten har beslutat att utlysa en professur som nu är under tillsättning. Det blygsamma ekonomiska överskottet är en konsekvens av den otillräckliga lärarkompetensen och ekonomin måste därför betecknas som känslig. Antikens kultur och samhällsliv ger i dagsläget ingen uppdragsutbildning, men man ger en kurs för Museion samt samverkar med latin vid GU och med latin och antikens kultur och samhälle vid LU inom samverkansprojektet FokusRom. Ämnet deltar också i det nya kandidatprogrammet Kulturarv (med start H10). Någon internationell samverkan förekommer inte på grundutbildningen, varken i form av student- eller lärarutbyten. Genomströmningen i ämnet ligger något lågt; 2009 var prestationsgraden 60%. Även i ett femårsperspektiv är prestationsgraden låg. En tillfällig höjning till 70% 2007 åtföljdes av en nedgång till 56% Studenterna fördelade sig 2009 mellan första, andra och tredje terminen med spridningen 66% 22% 12%, vilket är en för fakulteten relativt normal fördelning. I sin senaste granskning kritiserade HSV ämnet för att ha för höga krav på studenternas prestationer i kombination med för lite utlagd undervisning. HSV menade också att litteraturmängden på kurserna var för ambitiös. Även i detta avseende menar man i ämnet att strategin med många orienteringskurser är riskabel, eftersom studenterna på dessa kurser i regel är beroende av studiemedel i mindre utsträckning än studenterna i kärnutbudet och därför mindre motiverade att strömma igenom. Antikens kultur och samhällsliv bemannas av fyra tillsvidareanställda lärare, varav samtliga är disputerade och en docentkompetent. Som ovan angivet är en professur under tillsättning. I den redovisning av vidtagna åtgärder som lämnats till HSV uppges också att docenten fått 50% och en annan lektor 30% för forskning och kompetensutveckling under H09. Det är studierektorns intryck att den nyligen genomförda omorganisationen och flytten varit mycket positiv även för antikens kultur och samhällsliv. Det upplevs som en stor fördel av institutionen är samlad fysiskt. Antikmuséet ses som en mycket stor tillgång för verksamheten. Stickprov på ämnets kursplaner indikerar att planerna håller en för fakulteten genomsnittlig kvalitet. Det strategiska arbetet i ämnet förefaller något eftersatt och dåligt koordinerat. Man har för närvarande ingen konkret strategi för att lösa problemen med genomströmningen, anställningsbarheten behöver förbättras och tydliggöras och man ser ett behov av att kunna 19