- numera kan boken betraktas som en modern sociologisk klassiker.

Transkript

1 }=> de nämnda riktningarna har det gemensamt, att de uppfattar den sociala verkligheten alltid som en tolkad verklighet. De brukar dock inte t ex citera det inom kunskapssociologin mest betydelsefulla arbetet, Berger & Luckmanns Kunskapssociologi. Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet (orig. The Social Construction of Reality: A Treatise in the Sociology of Knowledge 1966, en svensk översättning av Synnöve Olsson kom ut 1979 hos Wahlström & Widstrand, Stockholm) [Förkortningen B & L nedan hänvisar alltså till denna bok!] - författarna: Peter L Berger f Wien Prof i sociologi i USA (New Jersey). Thomas S Luckmann f Jesenice 1927 (numera Slovenien), prof i Konstanz (Andreas H. kan berätta mera!). - båda har sysslat med religionssociologi. Luckmann: The Invisible Religion 1967; The Phenomenology of the Life-World (Alfred Schütz postuma verk) 1974 Berger: The Sacred Canopy: Elements of a Sociology of Religion 1969 (den heliga baldakinen); A Rumour of Angels 1969; The Capitalist Revolution 1986 (om moderniseringen). - B& L har förblivit bådas viktigaste arbete - boken blev inte populär genast, man fäste uppmärksamhet vid dess titel och orden social construction men läste inte så ivrigt. Det stora intresset kom senare. Berger skrev 1992 (cit av Risto Heiskala, s 146): Under tiden för bokens publicerande var det många sociologer som var otillfreds med strukturfunktionalisternas långvariga teoretiska hegemoni och med den snäva positivism som karakteriserade en stor del av deras vardagliga arbete. Det var speciellt de yngre som letade efter någonting nytt. [...] Detta nya blev dock den orgie av ideologi och utopi som erövrade den akademiska scenen vid slutet på 1960-talet. [...] Jag och Luckmann var inte speciellt positivt inställda till denna tidsanda, och till och med om vi hade varit det, var vår typ av sociologi inte det som de självutnämnda revolutionärerna så högljutt efterlyste. Man kan inte spela kammarmusik vid en rockfestival. - numera kan boken betraktas som en modern sociologisk klassiker. - man börjar med frågorna: Vad är verkligt? Hur skall man kunna veta något? (s. 10) * verkligheten är de fenomen som vi erkänner existerar oberoende av vår egen vilja (vi kan inte önska bort dem ) ; kunskap å sin tur är vissheten om att fenomenen är verkliga och att de äger specifika kännetecken. (s. 10) OBS: vid varken det ena eller det andra fallet hänvisar man till fenomenens ontologiska status man talar om hur de uppfattas; jf Schütz och Husserl! Man skulle kunna säga att vad sociologin förstår med verklighet och kunskap ligger någonstans mitt emellan vad mannen på gatan och filosofen inlägger i orden. Mannen på gatan bekymrar sig vanligtvis inte om vad som är verkligt för honom och om vad han vet såvida han inte ställs inför något slags problem. Han tar sin verklighet och sin kunskap för givna. Sociologen kan inte göra detta, om inte annat så på grund av sin systematiska medvetenhet om att männen på gatan tar helt olika verkligheter för givna i olika samhällen. Sociologen tvingas av själva logiken inom sin vetenskapsgren att om inte annat fråga huruvida skillnaden mellan de båda verkligheterna inte kan sättas i samband med olika skillnader mellan de olika samhällena. Filosofen å andra sidan är som sådan förpliktad att inte ta något för givet,

2 och att skaffa största möjliga klarhet rörande hur det ytterst förhåller sig med det som mannen på gatan tror att är verklighet och kunskap. Annorlunda uttryckt tvingas filosofen att avgöra var citationstecknen hör hemma och var de tryggt kan utelämnas, det vill säga att särskilja mellan giltiga och ogiltiga påståenden om världen. Detta kan sociologen omöjligt göra. Logiskt, om inte stilistiskt, är han tvungen att dras med citationstecknen (s. 11). Vad som är verkligt för en tibetansk munk är kanske inte verkligt för en amerikansk affärsman (s. 12). * B & L skiljer alltså inte mellan giltig och ogiltig kunskap: man måste syssla med allt som gäller som kunskap i samhället (24; även 12) => dvs också med föreställningar, kultur, normer, värderingar osv. * KS-s syfte är att ta reda på, hur olika typer av kunskap etableras som verklighet i samhället - De pekar på skillnaden mellan deras och den tidigare KS-s tillvägagångssätt (som främst representeras av Marx, filosofen Max Scheler och Mannheim): de andra sysslade mest med att analysera (politiska) ideologier: Att överdriva betydelsen av det teoretiska tänkandet i samhället och historien är en naturlig svaghet hos teoretiker. Det är alltså så mycket mer nödvändigt att rätta till detta intellektualistiska missförstånd. De teoretiska formuleringarna av verkligheten, de må vara vetenskapliga eller filosofiska eller till och med mytologiska, återger inte uttömmande vad som är verkligt för medlemmarna av ett samhälle. Eftersom det förhåller sig så, måste kunskapssociologin först av allt syssla med vad människor vet är verklighet i det vardagsliv de lever utan eller före alla teorier. Med andra ord måste common sense- kunskap, grundad på vanligt sunt förnuft, stå i centrum för kunskapssociologin i stället för idéer. Det är just denna kunskap som utgör den väv av betydelser utan vilken inget samhälle skulle kunna existera (s. 24f; min kursiv). OBS1: samma utgångspunkt som Schütz hade; B&L hänvisar också till honom OBS2: skulle inte kunna existera : KS sysslar alltså inte med något slags överbyggnad, som man också kunde klara sig utan, utan med fundamentet för hela samhällslivet! Man forskar i hela den mänskliga kulturen; som vi snart kommer att se, är de sociala institutionerna också en del av forskningsobjektet. => KS blir ett speciellt perspektiv för forskning av alla de fenomen som sociologin intresserar sig för! - den centrala frågan blir följande. Durkheim skrev (i Sociologins metodregler): Den första och mest grundläggande regeln är att betrakta sociala fakta som ting. Weber anmärker: sociologin och historien sysslar med en förstående tolkning av socialt handlande. => Å ena sidan har vi alltså subjektets handlande som baserar sig på subjektiva betydelser som ger mening åt ens aktioner, å andra sidan har vi samhällets objektiva fakticitet. Samhället har en dubbel karaktär, men hurdant är förhållandet mellan de båda sidorna? * dvs, Hur kan det ske att mänsklig aktivitet (Handeln) frambringar en värld av ting (choses)? (s. 28) - precis som Schütz, menar B&L att människan förser sin omgivning med mening som har en intention som utgångspunkt. Dvs man inriktar sig på något objekt; medvetandet är alltid intentionellt

3 * på samma sätt som Schütz menar de att det finns en mångfald av verkligheter drömmar osv, men vardagslivet är verkligheten par excellence (s 33) den suveräna verkligheten i vilken man skall handla, den som finns här och nu. # vardagslivet har dock olika delar, som i olika grad finns här och nu. T ex en bilmekaniker intresserar sig mest för det som omger honom i hans bilverkstad. Han intresserar sig mindre direkt för vad som pågår i bilindustrins forskningslaboratorier det kan påverka hans arbete i framtiden. Han kan intressera sig för rymdfärder, men det är då frågan om ett fritt val, det gäller ens fritid och subjektiva intressen - vardagslivet baserar sig på en naturlig attityd : vardagslivets verklighet blir inte ifrågasatt, och man förutsätter att alla andra uppfattar verkligheten på samma sätt som jag * det finns emellertid tillfällen, då verkligheten kan bli problematisk: 1) det uppstår hinder som gör att man inte klarar av sitt projekt med hjälp av de vanliga rutinerna. T ex en amerikansk bilmekaniker behöver befatta sig med en europeisk bil => man använder sina kunskaper på ett nytt sätt, men ens uppfattning om verkligheten blir inte rubbad; 2) när man sysslar med konst, filosofi, vetenskap, där själva syftet med ens sysselsättning är att problematisera. Det handlar sig om ett undantag, inte om regeln! - hur kan man då försäkra sig om att ens verklighet är riktig? Den förvissningen baserar sig på att man delar sitt vardagsliv med andra. Man delar ett gemensamt här och nu, och har möjlighet att i direkt interaktion jämföra sin tolkning av verkligheten med den som de andra har. Verkligheten är intersubjektiv, dvs de subjektiva verkligheterna kan jämföras och likriktas - den direkta interaktionen (face-to-face-interaktionen) är också nyckeln till hur B&L förklarar uppkomsten av institutioner. * utgångspunkten är rutinerna. Även om man skulle leva på en öde ö, förvandlar man snart sina handlingar till vanehandlingar. När han vaknar på morgonen och återupptar sina försök att bygga en kanot av tändsticksved, mumlar han kanske för sig själv: Så var det dags igen (s. 69). Det kan finnas hundra sätt att bygga kanoten, men man har valt ett => man slipper bestämma på nytt varje gång, man sparar på den psykiska kapaciteten som kan användas till att handskas med oväntade, nya situationer. * Om han får en Fredag till kompanjon, eller om personen A blir bekant med personen B (båda kommer från helt olika kulturer och har inga kulturellt förmedlade gemensamma tolkningar av verkligheten) produceras ömsesidiga typifieringar: # B ser A agera och säger till sig själv: Aha, nu gör han det igen. (s. 73). A gör samma sak när det gäller honom. Man har skapat en bakgrund som stabiliserar deras samvaro, gör den förutsebar. Arbetsfördelningen och innovationerna leder till att nya handlingar blir vanemässiga och vidgar ytterligare den bakgrund som är gemensam för båda individerna. Med andra ord konstrueras en social värld som innehåller rötterna till en expanderande institutionell ordning (s. 74). - men om man antar att A och B får ett barn? I så fall ändrar den sociala verkligheten karaktär. (Barnet får det vackra namnet C.) * för A och B är de nya institutionerna sas genomskinliga, deras objektivitet är tunn och lätt föränderlig, A och B vet hur de kommit till och att de kan ändras om man vill. * för barnet blir den institutionella världen mycket mer verklig, objektiviteten tätnar och hårdnar : i st för nu gör vi det igen blir Så här gör man. # det samma sker även med föräldrarna: om man säger så gör man tillräckligt många gånger börjar man också själv tro på det

4 - vid det här laget behöver institutionerna också legitimeras. A och B minns hur de blev till, men C behöver en förklaring. Man skapar legitimiserande formler - Man kan skilja mellan olika nivåer av legitimering (jf Gramsci: nivåer av medvetande!): 1) språklig objektivering. Om det finns ett ord för t ex ett släktskapsförhållande, finns också fenomenet självt till. T ex barnet lär sig att det finns någonting sådant som kusiner. 2) förteoretisk kunskap: ordspråk, trossatser, moralregler, värderingar sådant som alla vet 3) explicita teorier som legitimerar en viss institution med hänvisning till en speciell samling av kunskap 4) symboliska universa: ett symboliskt universum gör anspråk på att förena alla kunskapsområden i en övergripande helhet [jf. Gramsci: filosofin har underordnat sig de andra, lägre medvetandenivåerna]. Förklarar även problematiska situationer och alternativa verkligheter. Tidigare: teologi, numera: vetenskap * har en stark legitimerande verkan, eftersom ett angrepp på legitimiteten av en institution kan tolkas som ett angrepp mot hela det symboliska universet - B&L förklarar olika sätt på vilka det symboliska universet kan värja sig mot angrepp av olikatänkande. 1) De kan förklaras onormala och botas, dvs återinföras till den med andra gemensamma verkligheten med hjälp av individuell terapi. * i vanliga fall innebär en framgångsrik socialiseringsprocess, att människan vill leva i en gemensam verklighet med andra och kan återinföras till gemenskapen * däremot kan det bli problem med terapin, om den avvikande människan kommer från ett annat samhälle och har blivit socialiserad på ett annat sätt. 2) Då kan de olikatänkande bortförklaras som barbarer som inte vet vad de talar om, och man erbjuder en alternativ förklaring till varför det finns några som uppfattar verkligheten på ett falskt sätt - B&L använder påhittade exempel och medger, att det moderna samhället egentligen är pluralistiskt att det finns en för alla samhällsmedlemmar gemensam del av verkligheten ( ett kärnuniversum ), men också olika partiella universa som existerar sida vid sida i ett tillstånd av ömsesidig anpassning (s. 145). - B&L avslutar sin bok genom att peka på de forskningsproblem, som deras teoretiska resonemang kunde hjälpa med att förstå. De är inte desamma som KS traditionellt sysslat med: Vi skulle här bara vilja tillägga att empirisk forskning kring sambandet mellan institutioner och legitimerande symboliska universa enligt vår uppfattning i hög grad skulle öka den sociologiska förståelsen av det moderna samhället. Problemen här är talrika. I stället för att klarläggas blir de dunklare när man talar om det moderna samhället i termer av sekularisering, av en vetenskaplig tidsålder, av massamhället, eller tvärtom av den autonoma individen, av upptäckten av det omedvetna och så vidare. [...] Det är lätt att medge att de moderna människorna i Västerlandet i stort sett lever i en värld som i hög grad skiljer sig från alla föregående. Men exakt vad detta betyder i termer av den verklighet, objektiv och subjektiv, i vilken dessa människor lever sitt dagliga liv och i vilken deras kriser inträffar, är allt annat än klart. Den empiriska forskningen kring dessa problem, till skillnad från mer eller mindre intelligenta spekulationer, har knappast börjat (s. 216).

5 - som sagt, blev boken inte så populär genast. Numera har dock den sociologiska diskussionen egentligen rört sig ganska mycket i den riktning som B & L förespråkade => ökad aktualitet och intresse - konstruktionismen har blivit ett ganska populärt begrepp, fast man kanske inte kan tala om en enhetlig teoririktning finns ganska många olika konstruktionismer (som sagt) - kritiken: en del kritiker anklagar konstruktionisterna för idealism/voluntarism: att enligt deras synsätt är allting bara konstruktioner, fast det i själva verket finns mycket som finns till på riktigt. * men kritiken av den typen berör ju egentligen inte B & L, som för det första uttryckligen INTE säger någonting om ontologin, dvs de säger inte heller att den reella verkligheten inte skulle finnas till. För det andra betyder ju konstruerandet att man bygger någonting, dvs resultatet är verkligt för de deltagande # om man t ex säger att pengar är en konstruktion pengarna har värde för att vi tror att de har det! så betyder ju det inte, att man med det skulle ha nekat deras betydelse. Alltså även konstruktionerna finns till på riktigt - en annan kritik som mera direkt handlar just B & Ls bok säger att de inte lämnar mycket utrymme för människans kreativitet att de för mycket betonar hur människans handlande determineras av det för samhällets alla medlemmar gemensamma symboliska universet. En viss konservatism? * man har även pekat på att B & L (som fenomenologerna i allmänhet) tycker att det viktigaste draget i människans tänkande utgörs av en strävan efter ordning och reda. De tycks nästan tro att det handlar om en biologiskt betingad egenskap. Människan söker ständigt bekräftelse på att den verklighet hon känner till är den enda tänkbara verkligheten. Man söker värja sig mot osäkerheten och kaoset # jf med existentialisterna: den existentiella ångesten som uppstår när människan märker att världen i sig saknar mening, det är någonting som människan själv måste skapa. Det finns ingen av människan oberoende meningsfull kosmisk ordning, människan ska välja själv hur hon ger mening åt världen. # B & L har även referenser till Sartre. # men: existentialismen är väl inte heller en konservativ filosofi, utan en befriande filosofi? * en orsak varför B & Ls bok har en viss konservativ prägel är väl det, att de inte behandlar den samhälleliga förändringen. I stället skriver de ju mycket hur den existerande samhällsordningen legitimeras genom kunskap. # samtidigt kan man ju tänka på allegorin om A och B på den öde ön som ett exempel på förändring: hur människornas behov för ordning och stabilitet resulterar även i att nya institutioner blir till - OBS: eftersom B & L inte är någon empirisk bok utan teoretisk, har författarna kunnat beskriva ett idealiskt, enhetligt samhälle som egentligen inte finns till. I empirisk forskning måste man förstås beakta förekomsten av olika, konkurrerande symboliska universa i samhället (eller hur?)

6 6. Den franska strukturalismen och kunskapssociologin Läsning: Michel Foucault (1969/2002): Vetandets arkeologi. Lund: Arkiv, ss när vi nu talar om strukturalismen, handlar det om riktningar som fäster sin uppmärksamhet på tänkandets strukturer (alltså inte på samhällets strukturer som t ex Parsons, Althusser osv) - en utgångspunkt utgörs av den schweiziske språkvetaren Ferdinand de Saussure ( ). * avvisade den traditionella lingvistiken, som analyserade grammatikens regler. Ville skapa en ny teori om tecknens betydelse i kommunikationen och kallade den för semiologi (i Amerika började man ungefär samtidigt tala om semiotik, - filosofen Charles Sanders Peirce. I franskan har man ganska länge använt termen semiologi. Ingen betydelseskillnad). * tecknet (signe) är för Saussure en komplex men odelbar helhet som förenar en beteckning (signifiant) med något betecknat (signifié) * enligt Saussure är sambandet mellan ett tecken och dess betydelse godtyckligt, dvs bokstäverna S O E U R behöver inte nödvändigtvis betyda en syster. # samtidigt finns det samband mellan olika tecken. Begreppet syster förutsätter att vi har andra begrepp som far, mor osv. Begreppet dålig förutsätter begreppet bra osv => språket har en viss struktur. När man analyserar språket bör man förklara hur de enskilda tecknen relaterar sig till helhetsstrukturen * idén om en allmän teckenvetenskap slår sig egentligen igenom först mycket senare, i och 1960-talens Frankrike - den franske antropologen Claude Lévi-Strauss ( ) ville analysera samhället med en metod som skulle påminna om den strukturalistiska språkvetenskapens metod * analyserade släktskapssystemet som språk: på samma sätt som ett språk är ett nätverk bestående av olika tecken, kan släktskapssystemet ses som ett nätverk av olika släktskapsrelationer t ex brorson är ett tecken * L-S hade som syfte att utveckla en formaliserad teknik för analys av mening; tekniken skulle vara universell, dvs likadan oberoende av vad det är för typ av system av meningar som man analyserar. Fortsatte med att forska i myter och i primitiva klassifikationssystem # det viktiga var inte att beskriva de enskilda meningsfulla enheterna, utan att placera dem i ett system av binära oppositioner. Människans tänkande opererar ständigt med ett sådant system: tillåtet/förbjudet, rått/kokt osv. L-S menar att det beror på neurofysiologin (ganska farlig reduktionism tycker jag!) # i ett släktskapssystem utgörs den första och viktigaste binära oppositionen av incestförbudet, dvs att man skiljer mellan tillåtna och förbjudna sexualförhållanden - när L-S forskar i vad kulturens olika beståndsdelar har för mening, syftar han inte på vad de betyder för deltagarna. Han tänker på deras ställning inom teckensystemets struktur => de som t ex återger en myt, är inte nödvändigtvis själva medvetna om dess verkliga mening. * för L-S och strukturalisterna är alltså det viktiga inte det, hur samhällets medlemmar själva förser olika fenomen med mening, utan de anser att de har ett slags objektiv mening pga deras ställning i teckensystemets struktur - en likadan utgångspunkt hade Roland Barthes ( ) * när han analyserar kultur (ofta fenomen ur populärkulturen boken Mythologies, 1957), kommer han ofta till ganska paradoxala slutsatser som är spännande, men som inte nödvändigtvis skulle delas av dem som deltar i fenomenet. T ex essän om striptease:

7 Striptease åtminstone i Paris baserar sig på en motsättning: kvinnan blir avsexualiserad på samma stund som hon blir naken. [...] I motsats till den allmänna vanföreställningen är den vid avklädningsscenen förekommande dansen inte alls någon erotisk faktor. Det är sannolikt att det är precis tvärtom: den lätt rytmiska gungningen är helt enkelt någon slags magi avsedd att skingra rädslan för orörlighet. * Barthes inför en ny analysnivå: metanivån. Ett tecken t ex bilden på en ros kan ha en ros som signifié (betecknat). Samtidigt kan rosen vara en symbol för kärlek, socialism mm. Dvs beteckningen har konnotationer eventuella ytterligare innebörder vid sidan av sin vanliga denotation. M Y T E N s p r å k e t 1) signifiant (t ex ett ljud, en bild, en bokstavskombination) 3) tecken I) SIGNIFIANT III) TECKEN 2) signifié (ett begrepp) II) SIGNIFIÉ - cellerna I)-III) tillhör den nivå som Barthes kallar för myten. Den blir förståelig genom en djupanalys av kulturen, men är inte nödvändigtvis medveten för deltagarna. Ett känt exempel från Mytologier: [J]ag är hos frisören och man räcker mig ett nummer av Paris Match. På omslaget står en ung neger i fransk uniform och gör honnör med blicken höjd, antagligen fäst vid ett veck i trikoloren. Det är bildens mening. Men vare sig den är naiv eller inte förstår jag mycket väl vad den meddelar mig: att Frankrike är en stormakt, att alla dess söner, utan åtskillnad vad beträffar färgen troget tjänar dess flagga och att det inte finns något bättre svar för belackarna av den så kallade kolonialismen än denne svarte pojkes ivriga önskan att tjäna sina så kallade förtryckare. Jag befinner mig alltså återigen inför ett förstorat semiologiskt system: det finns det betecknande, själv redan format av ett föregående system (en svart soldat som gör den franska militärhälsningen); det finns det betecknade (här består det av en medveten blandning av fransk nationalism och militarism); det finns också en närvaro av det betecknade tvärs igenom det betecknande.