Nr 47 Omvårdnadspersonals uppfattningar av att arbeta enligt kompetensprofiler inom rättspsykiatrisk vård. Mikael Selvin

Transkript

1 Nr 47 Omvårdnadspersonals uppfattningar av att arbeta enligt kompetensprofiler inom rättspsykiatrisk vård Mikael Selvin 2010

2 ISSN: Rapporten finns att hämta på eller kan beställas från Psykiatriskt forskningscentrum, Box 1613, Örebro, telefon , e-post

3 Förord Det är ett stort ansvar att utöva tvångsvård och arbetet upplevs ofta som tungt, krävande och stressfullt. Nätverket för rättspsykiatrisk omvårdnad Fina Fisken har uppmärksammat problemet och utvecklat en gemensam värdegrund för omvårdnadspersonal inom rättspsykiatrisk vård som lyder: Se människan bakom brottet, äga kompetens och ha förmågan att möta patienten i alla situationer. Att använda sig själv som ett verktyg för att skapa en vårdrelation, där patienten ges möjlighet till bearbetning och tillväxt. Denna rapport har tidigare publicerats som uppsats på D-nivå inom psykiatrisk omvårdnad vid Karlstads universitet, handledare Agneta Schröder, Psykiatriskt forskningscentrum.

4 Innehållsförteckning Sammanfattning...5 Introduktion...6 Bakgrund...6 Rättspsykiatrisk vård...6 Psykiatrisk omvårdnad...7 Kompetens och kompetensutveckling...8 Kompetensprofiler som organisationsmodell vid Rättspsykiatriska kliniken i Örebro...9 Problemformulering...10 Syfte...10 Metod...10 Fenomenografi...10 Urval...11 Datainsamling...12 Analys av data...12 Validitet och reliabilitet...13 Etiska överväganden...13 Resultat...14 Förändrat arbetssätt...14 Anpassad behandlingsstrategi...14 Förbättrad vårdmiljö...15 Mer enad personal...16 Professionell utveckling...17 Ökat kunskapsutbyte...17 Ökad kunskapsinhämtning...17 Tryggare i sin yrkesroll...18 Ökad arbetsglädje...19 Diskussion...19 Metoddiskussion...19 Resultatdiskussion...21 Slutsats och examensarbetets betydelse...23 Referenser...24 Bilaga 1 Brev till informanter...27 Bilaga 2 Intervjuunderlag...28 Tidigare utgivna rapporter i Mementumserien...29

5 Sammanfattning Sjuksköterskan ska kritiskt granska befintliga rutiner och metoder, medverka i forskning och utvecklingsarbete och fortlöpande engagera sig i personlig och professionell kompetensutveckling. Sjuksköterskan ska också leda och utforma det psykiatriska omvårdnadsarbetet utifrån bästa tillgängliga kunskap. På Rättspsykiatriska kliniken i Örebro infördes 2005 en arbetsmodell där varje avdelning arbetar enligt en kompetensprofil. Studiens syfte var att beskriva omvårdnadspersonals uppfattningar av att arbeta enligt kompetensprofiler inom rättspsykiatrisk vård i Örebro. Metoden som användes var fenomenografi. Resultatet baseras på 11 intervjuer med omvårdnadspersonal på Rättspsykiatriska kliniken i Örebro. I resultatet framkom två beskrivningskategorier, Förändrat arbetssätt och Professionell utveckling. Det visade sig att omvårdnadspersonalen uppfattade att arbetet enligt kompetensprofilen hade positiva effekter för den psykiatriska vården. Slutsatsen är att modellen är adekvat och eventuellt en modell att sprida vidare till andra rättspsykiatriska kliniker. Mementum 5

6 Introduktion Att arbeta inom rättspsykiatrisk vård innebär att ständigt möta människor som dels har en allvarlig psykisk störning och dels begått brott. Dessa patienter är överflyttade till sluten psykiatrisk vård enligt lagen om rättspsykiatrisk tvångsvård, LRV (1991:10) vilket innebär att psykiatrins tjänster påtvingas den enskilde patienten. Idag upptar en fjärdedel av samtliga slutenvårdsplatser inom psykiatrisk vård i Sverige av patienter som vårdas för rättspsykiatrisk vård (SOU, 2006:100). Omvårdnadspersonalen är kanske den viktigaste länken i den rättspsykiatriska vården, eftersom det är de som skapar vårdrelationer som ligger till grund för den enskilde patientens vårdplanering. Det är därför viktigt att de ur ett omvårdnadsperspektiv ser människan bakom brottet för att kunna ge patienten dennes behov av struktur i omgivningen, trygghetsskapande faktorer och hjälp med att sortera upp livsinnehållet för att kunna se framåt (Rättspsykiatriska kliniken, 2004). För att klara av detta arbete krävs att personalen är kompetent och har ett professionellt förhållningssätt, vilket enligt Holm (1995) innebär en ständig strävan att i sin yrkesroll styras av det som gagnar patienten både på kort och lång sikt, inte av de egna behoven, impulserna och känslorna. Att arbeta inom rättspsykiatrisk vård är utmanande eftersom personalen å ena sidan ska upprätthålla säkerhet och utöva tvångsåtgärder och å andra sidan arbeta mot en förbättrad psykisk hälsa (Caplan, 1993). Enligt Hummelvoll (2005) är det viktigt att personalen har viss flexibilitet i sitt vårdmiljöarbete och så långt resurserna tillåter strävar efter att anpassa vårdmiljön efter den aktuella patientgruppen. Detta kan dock utgöra vissa svårigheter då man ofta vårdar patienter med mycket olika sjukdomsbild på de psykiatriska avdelningarna. Cullberg (2003) framhåller risken med att blanda diagnosgrupper på en psykiatrisk avdelning. Han menar att det exempelvis kan vara oförenligt att vårda en psykotisk patient som kräver en mjuk och förstående atmosfär, samtidigt som man vårdar patienter med våldstendenser. Inom somatisk sjukvård är det en självklarhet att olika avdelningar har olika inriktningar, att både miljö och personal är anpassade att ge bästa möjliga vård utifrån patientens problematik. Inom psykiatrin är det inte lika självklart och särskilt inte inom rättspsykiatrin. Kliniken i Örebro har infört en organisationsmodell som innebär att personalen på varje avdelning är specialiserad i olika kompetensprofiler. Bakgrund Rättspsykiatrisk vård En person som begått ett brott under inverkan av en allvarlig psykisk störning får ej dömas till fängelse (LRV 1991:1129). Begreppet allvarlig psykisk störning är ett juridiskt begrepp snarare än ett medicinskt. Det innefattar i första hand psykotiska tillstånd, depressioner med suicidrisk och starkt tvångsmässiga beteenden. Om personen som ska dömas är i behov av psykiatrisk vård i stället för fängelse får domstolen överlämna denne till rättspsykiatrisk vård. För att kunna fatta beslut om detta krävs att domstolen inhämtat en medicinsk bedömning antingen via en 7-undersökning eller en rättspsykiatrisk undersökning, (RPU). Till vardags sade man tidigare liten respektive stor sinnesundersökning (Ingerloo, 2005). 6 Mementum

7 En 7-undersökning görs av en läkare som granskar tillgängliga handlingar och samtalar med den misstänkte. Bedömningen redovisas för domstolen i ett 7-intyg. En rättspsykiatrisk undersökning är mer omfattande och tar fyra till sex veckor. Den genomförs av ett team bestående av läkare specialiserad inom rättspsykiatri, psykolog, kurator, sjuksköterska och skötare. De olika yrkeskategorierna har olika ansvarsområden som sammanställs skriftligt i ett rättspsykiatriskt utlåtande som i sin tur blir den rättspsykiatriska bedömningen. Undersökningen ska också bedöma om det till följd av den psykiska störningen finns risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag. Utredningar görs i Stockholm och Göteborg. En mindre del rättspsykiatriska utredningar genomförs även i Umeå och Malmö på entreprenad (Rättsmedicinalverket, 2009). Varje år genomförs undersökningar och RPU. Detta kan jämföras med att varje år anmäls i Sverige ca brott och av dessa klaras omkring upp. Antalet personer som döms för brott uppgår till ca Av dessa döms ca till fängelse. Över 95% av dem som genomgår en RPU bedöms ha någon form av psykisk störning. Det är dock bara i hälften av fallen som denna störning bedöms vara allvarlig enligt lagstiftningen och personen flyttas över till rättspsykiatrisk vård (Rättsmedicinalverket, 2009). Psykiatrisk omvårdnad Peplaus teori (1988) beskriver vårdandet som terapeutiskt. Det sker i en interpersonell process genom interaktion mellan människor som har ett gemensamt mål. Det gemensamma målet är förutsättningen för att vårdandet ska bli terapeutiskt. När relationen mellan sjuksköterska och patient utvecklas och blir mer förtrolig skapas en ökad förståelse för varandra samt förståelse för de faktorer som omger patientens problem. Med denna gemensamma insikt kan sjuksköterska och patient arbeta tillsammans och skapa mindre delmål för att uppnå det gemensamma slutmålet som är att lösa problemet. Hummelvoll (2005) betonar betydelsen av mål, mening och tydlighet i den psykiatriska omvårdnaden. Att se mening och uppleva ett sammanhang i tillvaron är av väsentlig betydelse för hälsan (jfr Antonovsky, 1991). Att skapa en relation med patienten är första steget i omvårdnaden. En hörnsten när man pratar om relationen mellan vårdare och patient enligt Hummelvoll är öppenhet och insikt. I stället för det traditionella medicinska begreppet sjukdomsinsikt använder Hummelvoll insikt i sykepleiesammenhang. Fokus ligger på helhetssyn där man försöker uppnå en förståelse och erkännande av egna problem, möjligheter och resurser och vad det är för faktorer som påverkar dessa. Att arbeta som sjuksköterska inom psykiatrisk vård beskriver Berg och Hallberg (1999) som utmanande och kan leda till känslor som stress och spänningar. Dessa känslor kan sätta igång försvarsmekanismer vilket i sin tur kan påverka relationen till patienten negativt. De huvudsakliga orsakerna till stress inom psykiatrisk vård är hög arbetsbelastning, en otillfredsställande arbetsmiljö, djupt känslomässigt engagemang i andra, svårigheter med patienter, organisationsstrukturen, resursbrist och konflikter både på jobbet och hemma. För att kunna hantera denna stress behövs copingstrategier. Coping beskriver individens hanterande av den traumatiska händelsen och valet av copingstrategi beror på hur individen tolkar och uppfattar händelsen (Antonovsky, 1991). Fagin, Brown och Barlett (1995) menar att den viktigaste copingstrategin för sjuksköterskor som vill reducera känslomässig utmattning är att det finns stöd och hjälp att tillgå, både professionellt och privat. Mementum 7

8 Kompetens och kompetensutveckling Kompetens är ett relativt nytt begrepp som de senaste tio till tjugo åren har kommit att användas för att övergripande beskriva tidigare begrepp som t.ex. kunskaper, talanger, skicklighet och kvalifikationer (Ahmadi, Börnfelt & Widell, 2001). Bertilsson, Hedberg och Johnsson (1995) har utifrån en studie i hur chefer beskriver sin egen och medarbetarnas kompetens utvecklat en kompetensmodell som är uppbyggd av: - Kunskaper (kognitiv kompetens, påståendekunskap, färdighetskunskap och förtrogenhetskunskap) - Personliga egenskaper (personlighetsdrag, affektiv, social och kreativ kompetens, simultankapacitet samt psykomotorisk kompetens) - Förmåga att ta till sig egenskaper och kunskaper (olika former av lärandekompetens) - Förmåga att tillämpa egenskaper och kunskaper (att samordna teori och praktik, strategisk, administrativ och kommunikativ kompetens). Standardiseringskommissionen i Sverige (2002) beskriver kompetens som förmåga och vilja att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskap och färdigheter. Med detta menas: - Förmåga = erfarenhet, förståelse och omdöme att omsätta kunskap och färdigheter - Vilja = attityd, engagemang, mod och ansvar - Kunskap = fakta och metoder att veta - Färdigheter = kunna utföra i praktiken att göra. Ellström och Nilsson (1997) definierar kompetensutveckling som följande aktiviteter: - rekrytering, befordran och personalrörlighet - formell utbildning eller träning av personal genom t.ex. interna och externa utbildningar - olika typer av icke formell utbildning (t.ex. handledning och utvecklingsprojekt) - lärande i samband med utförande av det dagliga arbetet - planerade förändringar av arbetsuppgifter eller arbetsorganisation. I kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot psykiatrisk vård (Psykiatriska riksföreningen & Svensk sjuksköterskeförening, 2008) tas tre huvudområden av betydelse för sjuksköterskans arbete upp. Omvårdnadens teori och praktik, Forskning, utveckling och utbildning samt Ledarskap. Sjuksköterskan ska ha fördjupade kunskaper och en god förmåga att tillämpa kunskaper inom omvårdnad, medicinsk vetenskap, habilitering/rehabilitering samt samhälls- och beteendevetenskaper. Genom att förmedla trygghet och respekt involvera patienten och dennes nätverk utifrån en helhetssyn där livsvillkoren beaktas. Sjuksköterskan ska kritiskt granska befintliga rutiner och metoder, medverka i forskning och utvecklingsarbete och fortlöpande engagera sig i personlig och professionell kompetensutveckling. Sjuksköterskan ska också leda och utforma det psykiatriska omvårdnadsarbetet utifrån bästa tillgängliga kunskap. 8 Mementum

9 Kompetensprofiler som organisationsmodell vid Rättspsykiatriska kliniken i Örebro På grund av ett ökat tryck på kliniken under flera år som ledde till platsbrist och att många patienter från Örebro län placerades för vård i andra län, fattades ett beslut att utöka den rättspsykiatriska kliniken från tre till fyra avdelningar år Det fanns även behov av att öka behandlingsintensiteten och kompetensen på kliniken (Rättspsykiatriska kliniken, 2004). Våren 2005 infördes en organisationsmodell som innebär att varje avdelning har en egen kompetensprofil. Att avdelningen har en kompetensprofil innebär att all personal skall inom sitt eget område följa utvecklingen, svara för klinikens vårdprogram inom området samt kunna handleda övrig personal. De ska också ha ett bra baskunnande och med hjälp av vårdprogram och handledning kunna arbeta med patienter som inte ingår i den egna specialiteten (Rättspsykiatriska kliniken, 2004). Respektive personalgrupp ska själva ansvara för kompetenshöjning inom sitt kunskapsområde och har i uppdrag att förmedla kunskapen till övriga medarbetare inom kliniken (Rättspsykiatriska kliniken, 2007a). Rättspsykiatriska kliniken omfattar således fyra avdelningar med olika kompetensprofiler: - Missbruk/beroende som också är en intagningsavdelning och första anhalten för patienter som blivit dömda till rättspsykiatrisk vård. Patienterna utreds tre till sex månader och placeras sedan på någon av de övriga tre avdelningarna där de befinner sig resten av vårdtiden. - Neuropsykiatriska sjukdomar - Personlighetsstörningar - Psykossjukdomar. Många patienter inom rättspsykiatrisk vård har flera diagnoser och även om patienten i möjligaste mån placeras på den avdelning som bedöms ha lämpligaste kompetensen för patientens problem är detta inte alltid möjligt. Det kan bero på exempelvis platsbrist eller att den bedömda vårdtyngden inte överensstämmer med avdelningens aktuella belastning. Det är därmed viktigt att betona att det är personalen som har en viss kompetensprofil och patienter på avdelningen kan ha diagnoser som skiljer sig från denna profil (Rättspsykiatriska kliniken, 2004). Samma avdelning står för behandlingen hela vårdtiden fram till utslussning/utskrivning förutom den första tiden på avdelningen för missbruk/beroende och därmed upprätthålls en god kontinuitet. Syftet (Rättspsykiatriska kliniken, 2007b) med att personalen ska arbeta enligt kompetensprofiler är att: - verksamhetens samlade kompetens förstärks och ligger till grund för vård/behandlingsarbetet - tekniker utvecklas för kunskapsinhämtning och att dessa tekniker används av all personal - skapa omständigheter som medger kunskapande både inom enheten och kliniken som helhet. Målen (Rättspsykiatriska kliniken, 2007b) med att arbeta enligt kompetensprofiler är att: - kunskapsnivån i hela personalgruppen ska utvecklas positivt och leda till framgångsrika behandlingsresultat Mementum 9

10 - kunskapandet genomförs i kompetensbärande strukturer - enskilda personer utvecklas i sitt engagemang och kunnande och blir kompetensbärare - ett vetenskapligt förhållningssätt genomsyrar patientarbetet. Ett sätt att få omvårdnadspersonalen att känna sig tillfreds med sitt arbete kan vara att arbeta enligt kompetensprofiler, vilket innebär att personalen som arbetar på en rättspsykiatrisk avdelning för t.ex. patienter med psykossjukdom, ska förutom formell kompetens även ha reell kompetens och förväntas vara extra kunniga inom det specifika området. Därutöver krävs också personlig mognad och lyhördhet för att kunna arbeta med denna patientgrupp. Betydelsen av en ändamålsenligt utbildad personalstyrka, vars arbete organiseras på ett rationellt sätt, kan inte överbetonas (SOU 2006:100). Problemformulering Psykiatrin är en verksamhet där det sker en hel del omorganisationer. Den beskrivna organisationsmodellen med olika kompetensprofiler är ej tidigare utvärderad och testad inom rättspsykiatrisk vård. I teorin verkar den vara adekvat för den rättspsykiatriska vården men hur uppfattas den av personalen som förväntas använda den? Syfte Syftet med studien är att beskriva omvårdnadspersonals uppfattningar av att arbeta enligt kompetensprofiler inom rättspsykiatrisk vård i Örebro. Metod Metoden som tillämpas i denna studie är öppen intervju med en fenomenografisk forskningsansats. Fenomenografi Fenomenografin började ta form i Sverige i början av 1970-talet och utvecklades av en grupp forskare vid Pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet. Denna grupp studerade inlärningspsykologi och var nyskapande på så sätt att i stället för att fokusera på hur mycket som lärdes in frågade man sig vad som lärdes in. Stora delar av gruppens resultat dokumenterades 1977 i boken Inlärning och omvärldsuppfattning. På grund av titeln kom forskningsgruppen framöver att kallas INOM-gruppen. Intresset i gruppens forskning gick allt mer ifrån inlärning till att mer gälla beskrivningar av människors uppfattningar. I samband med att gruppens forskningsområde skulle beskrivas introducerades termen fenomenografi 1981 av Ference Marton (Starrin & Svensson, 1996). Som forskningsansats är fenomenografin relativt ny och den framträder som innovativ och produktiv vid en tillbakablick. Variation är ett stort kännetecken och även om variationen också visar sig genom stora skillnader i praktisk användning finns det mycket som förenar. 10 Mementum

11 Till exempel används samma metodtradition i samtliga undersökningar där den empiriska undersökningen omfattar en kvalitativ analys av utskrivna intervjuer som forskaren själv genomför (Starrin & Svensson, 1996). Inom fenomenografin är begreppet uppfattning centralt. Avsikten med den fenomenografiska ansatsen är att analysera människors uppfattning av olika företeelser, inte uppfattningar om olika företeelser. Man är ute efter att beskriva vad fenomenet betyder för individen och på vilket sätt individen förstår fenomenet (Uljens, 1989). Urval I urvalet av undersökningsgruppen är målet enligt den fenomenografiska ansatsen att den ska representera en så stor variation som möjligt. Fenomenografin handlar om att identifiera större delen av variationen av uppfattningar i en population. Kravet på variationsbredd medför att undersökningspersonerna kan handplockas med hänsyn till de faktorer som är relevanta i sammanhanget, t.ex. att intervjupersonerna ska ha olika erfarenhet av det fenomen som studien behandlar, att det finns skillnader i kön och ålder, yrkesverksamma år samt att intervju-gruppen återspeglar en variation i utbildningsbakgrund och social bakgrund (Starrin & Svensson, 1994). För att få tillstånd att genomföra intervjuerna tillfrågades verksamhetschefen via brev om tillstånd att utföra studien på kliniken. Denne bad sedan enhetscheferna på de tre avdelningarna som ingår i studien att utse informanter till studien. Inklusionskriterierna var: - Hälften av deltagarna skulle ha arbetat mer än tre år inom rättspsykiatrisk vård och hälften mindre än tre år - Omvårdnadspersonal (sjuksköterskor, behandlingsassistenter och skötare) - Två sjuksköterskor från varje avdelning - En jämn könsfördelning - Så stor spridning i ålder som möjligt. Tolv personer valdes ut till intervjuer fördelat på sex sjuksköterskor, fyra skötare och två behandlingsassistenter (Tabell 1). Dessa personer fick initialt ett brev av M.S. med information och syfte med studien (Bilaga 1). Efter tre dagar kontaktades personerna igen för eventuella frågor och om de ville medverka i studien. Alla som tillfrågades tackade ja till att medverka. En av personerna som intervjuades hade arbetat för kort tid för att ha någon omfattande uppfattning om kompetensprofilerna och den intervjun togs inte med i analysen. Tabell 1. Demografisk data av informanterna (n=11) Man Kvinna < 3 år inom rättspsykiatrisk vård > 3 år inom rättspsykiatrisk vård Ålder Sjuksköterska Behandlingsassistent Skötare Antal Mementum 11

12 Datainsamling Intervjuer är den vanligaste metoden att samla in data i fenomenografiska undersökningar och de kan variera från att vara öppna eller semistrukturerade till att vara välstrukturerade. Oavsett struktur finns det inga fasta svarsalternativ och en central utgångspunkt inom fenomenografin är det finns inte ett rätt eller lämpligt svar. Gemensamt inom fenomenografin är att intervjuerna spelas in och skrivs ut ordagrant så nära talspråket som möjligt, det vill säga att man inte bara skriver orden utan även pauseringar, mumlanden eller andra ljud som uppstår under intervjutillfället (Starrin & Svensson 1994). Intervjuaren uppfattas i den kvalitativa intervjun som medskapare till intervjuns resultat. Intervjun utgörs av en interaktion mellan minst två personer där både intervjuare och intervjuperson reagerar på och påverkar varandra (Starrin & Svensson, 1996). Intervjuerna skedde på informanternas arbetsplats i ett avskilt rum under deras arbetstid och utfördes av M.S. under en veckas tid i mars Samtliga informanter fick samma huvudfråga: Vad har du för erfarenheter och upplevelser av att arbeta enligt kompetensprofiler? Följdfrågor som kunde kopplas till huvudfrågan ställdes vid behov för att svaren skulle bli så uttömmande som möjligt, t.ex.: Hur menar du?, Kan du utveckla? (Bilaga 2). Intervjuerna varade cirka 30 minuter. Samtliga intervjuer spelades in digitalt och skrevs sedan ordagrant ut i text. I en pilotstudie där intervjufrågor och utrustning testades intervjuades två personer från den avdelning som inte ingår i studien. Analys av data Kärnan i analysen är enligt Larsson (1986) jämförelsen mellan likheter och skillnader i informanternas uppfattningar av det undersökta fenomenet. De utskrivna intervjuerna bearbetades och kategoriserades enligt Martons (1994) fyra analysstegsteg. Marton menar att detta förfarande sker växelvis, att man kan gå fram och tillbaka i analysstegen. Steg 1: Att bekanta sig med data och etablera ett helhetsintryck. I första fasen lästes materialet igenom flera gånger för att bli insatt och väl bekant med det. Därefter markerades väsentliga utsagor som svarade mot studiens syfte då det var informanternas uppfattning av ett särskilt fenomen som var av intresse och inte uppfattningar i allmänhet. I första steget framkom 147 utsagor. Steg 2: Att uppmärksamma likheter och skillnader i utsagorna. Den andra fasen innebär att på ett systematiskt sätt uppmärksamma likheter och skillnader i utsagorna genom att kontrastera intervjuutsagor mot varandra. Syftet med att analysera uttalandena är att förstå delens relation till helheten. De utsagor som inte berörde företeelsen sorterades bort och sedan grupperades materialet i olika uppfattningar. Preliminärt togs tolv uppfattningar fram. I slutet av denna fas började beskrivningskategorierna växa fram. Steg 3: Att kategorisera uppfattningar i beskrivningskategorier. Efter att det inte framkom ytterligare uppfattningar eller kategorier trots upprepade analyser ansågs analysarbetet vara mättat och nästa fas inleddes. I tredje fasen jämfördes uppfattningarna med varandra och skillnader och likheter identifierades. Det viktiga här är att beskrivningskategorierna ska vara 12 Mementum

13 relevanta i förhållande till syftet och på ett tydligt sätt skilja sig från varandra. De får heller inte överlappa varandra. Steg 4: Att studera den underliggande strukturen i kategorisystemet. Fokus i denna fjärde fas var relationen mellan de preliminära beskrivningskategorierna och om de på ett adekvat sätt representerade uppfattningarna. Genom en växelverkan mellan helheten och delarna växte då två beskrivningskategorier med totalt sju subkategorier fram som ett huvudresultat. Validitet och reliabilitet I både kvalitativ ansats såväl som kvantitativ är begreppen validitet och reliabilitet centrala. Ett mått på reliabilitet är frågan om en annan forskare skulle komma fram till samma resultat om denne gjorde om studien under likvärdiga förhållanden. Analysen i en fenomenografisk studie är en process som bygger på undersökning och upptäckter. Upptäckten behöver inte vara återskapbar men genom att beskriva hur fenomenet i fråga upptäcktes ska en utomstående person kunna bedöma materialet och till största del vara överens med forskaren om de beskrivningskategorier som växt fram (Marton, 1994; Polit & Beck, 2004). Validitet är ett mer komplext begrepp där innebörden är hur pass väl man mäter det som var avsett att mätas. I den kvalitativa studien är begreppet reliabilitet sammanflätat med validitetsbegreppet och kan knappast studeras enskilt som det kan göras i kvantitativa studier (Starrin & Svensson, 1994). Etiska överväganden Enligt etiska riktlinjer för omvårdnadsforskning i Norden (Vård i Norden, 2005) har forskaren ansvar för att tillvarata deltagarens integritet. Både muntlig och skriftlig information om studien ska ges, vad som är syftet och vilken metod som kommer användas, eventuella risker och att deltagandet kan avbrytas när som helst. Forskaren ska garantera full konfidentialitet och sörja för att informationen förvaras oåtkomligt för obehöriga. Avidentifieringen av data ska säkerställa att inga enskilda personer kan identifieras. Jag har valt att genomföra studien på den klinik jag själv arbetar på och det kan vara ett etiskt problem. Många eventuella risker elimineras dock då jag exkluderade min egen avdelning ur undersökningsgruppen. De tre avdelningarna som ingår ligger dessutom på annan geografisk plats så informanterna är inga kollegor jag ser dagligen. Att jag är känd för informanterna kan var ett problem om de känner att de inte kan berätta allt eller om de säger sådant de tror att jag vill höra. Det kan också vara en fördel i och med att de känner sig trygga och därmed ger reflekterande och sanningsenliga svar. Det inspelade materialet raderades när analysen var klar och det utskrivna materialet har låsts in för förvaring. En etisk prövning av etiska kommittén behövdes ej då det endast var personal som intervjuades. Mementum 13

14 Resultat Resultatet visar omvårdnadspersonalens uppfattningar av att arbeta enligt kompetensprofiler inom rättspsykiatrisk vård. I analysen av datamaterial har följande beskrivningskategorier framträtt: Förändrat arbetssätt och Professionell utveckling. Resultatet redovisas i en övergripande tabell (Tabell 2) där det anges vilka subkategorier som bildat beskrivningskategorierna, hur många uttalanden det gjorts och i vilka intervjuer dessa uttalanden framkommit. Därefter presenteras varje beskrivningskategori utförligt med tillhörande subkategorier. För att verifiera omvårdnadspersonalens uttalanden illustreras dessa genom citat. Tabell 2. Omvårdnadspersonalens erfarenheter och upplevelser av att arbeta enligt kompetensprofiler inom rättspsykiatrisk vård Beskrivningskategori Subkategori Antal uttalanden Intervju Anpassad behandlingsstrategi Förändrat arbetssätt Förbättrad vårdmiljö 19 3, 4, 9,11 Mer enad personal 11 1, 7-11 Professionell utveckling Ökat kunskapsutbyte Ökad kunskapsinhämtning , 4-7, 9-11 Tryggare i sin yrkesroll 17 1, 3-6, 7-9 Ökad arbetsglädje Förändrat arbetssätt Denna beskrivningskategori innehåller tre subkategorier, Anpassad behandlingsstrategi, Förbättrad vårdmiljö och Mer enad personal, som alla beskriver hur arbetet enligt kompetensprofiler har förändrat omvårdnad och arbetssätt. Anpassad behandlingsstrategi Denna subkategori beskriver omvårdnadspersonalens uppfattning om det positiva med att ha en samlad pedagogik och att arbeta enligt ett vetenskapligt förhållningssätt, att använda sig av beprövade och anpassade metoder för den diagnosgrupp man arbetar med. Omvårdnadspersonalen beskriver också det viktiga i att inte bli för inriktad, att man måste se till personen och inte diagnosen i första hand. Det framkommer också att det uppfattas positivt för både patienter och personal att det är en hel avdelning som arbetar åt ett gemensamt mål. fördelen mot att ha mängder av patientkategorier på samma avdelning är att det blir en mer samlad pedagogik, ett mer effektivt sätt att arbeta. (Intervju 1) Bemötandet och behandlingen har blivit mycket bättre sedan vi gjorde uppdelningen. Det känns verkligen som att vi anpassar behandlingen efter patienten. (Intervju 5) 14 Mementum

15 Det kan bli risk att man kan generaliserar, att man utgår från att ett sätt att arbeta fungerar på precis alla. Alla patienter är ju unika och det gäller att se personen och inte hänga upp sig på diagnosen. (Intervju 9) Omvårdnadspersonalen uppfattar att profileringen har medfört en mer effektiv vård och att det på sikt kan leda till kortare vårdtider. Sedan indelningen i kompetensprofiler genomfördes har det skett en förbättring av patienter som tidigare stagnerat i sin utveckling. I stället för att gå runt och chansa i 10 år så arbetar du efter tydliga ramar och pedagogik som är bra för den typen av patienter du arbetar med. Att man gör sånt som man vet är bra och inte provar mängder av metoder som inte fungerar. (Intervju 1) Man kan ju läsa sig till och också ta del av andras erfarenheter av patienterna så märker man ju att de faktiskt mår bättre nu, när vi byggt upp en struktur som passar dem. Många patienter har varit ganska länge inom rättspsykiatrin och det har hänt väldigt mycket sedan uppdelningen. (Intervju 4) Det är en ökad professionalism, ökade resurser, ökade möjligheter runt patienterna. Om man jämför så är det ju inte samma klinik som det var förr. (Intervju 7) Förbättrad vårdmiljö Denna subkategori beskriver betydelsen av att skapa en trygg miljö för patienterna och omvårdnadspersonalen beskriver att arbetet enligt kompetensprofilerna har underlättat detta. Omvårdnadspersonalen uppfattar att det är viktigt för patienterna att känna att de möter kunnig och kompetent personal. Uppfattningen är att patienterna har mer förtroende för omvårdnadspersonalen nu jämfört med innan avdelningarna delades in efter kompetensprofiler och att bemötandet förbättrats. Omvårdnadspersonalen beskriver det viktiga i att patienterna känner att de är på rätt plats och att de får en adekvat behandling i en miljö anpassad efter deras behov. Jag känner att personalen är jättebra på det dom gör och de känner till den här sjukdomen och tillståndet jag skulle känna mig tryggare med som patient. (Intervju 3) och vi har helt klart fått en minskning av bältningar, hot, våld och tvångsmedicinering sedan uppdelningen. Det borde ju betyda att vi skapat en miljö som patienterna känner sig trygga i. (Intervju 5) Patienterna påverkas som så att dom vet att när dom går och frågar personalen så får dom ett rakt och riktigt svar. Därför att vi har den här arbetsmodellen som gäller. Att patienten aldrig behöver trigga igång sig själv eller samla energi för att få sin vilja igenom. (Intervju 9) Det sker en interaktion mellan patienterna och omvårdnadspersonalen uppfattar detta som positivt. De slipper känna sig udda, de ser andra med liknande problem och man uppfattar att mycket har hänt i patienternas utveckling sedan indelningen i kompetensprofiler. Personalen blir van med en viss typ av patienter och patienterna blir vana med varandra. Mementum 15

16 känns tryggt att veta att patienterna är på rätt ställe, att de inte stör varandra. Alla är inom samma diagnosgrupp och det är en viss interaktion. Hade det varit uppblandat hade de nog mått väldigt mycket sämre. Det märks på våra patienter att de mår bättre sedan omfördelningen gjordes. (Intervju 4) Och det tror jag har med kompetensprofilen att göra och att de andra patienterna faktiskt har liknande problem. Avdelningen är väldigt lugn, alla är skygga men eftersom alla är det så är det så ett slags samförstånd mellan dom. (Intervju 4) Om andra patienter kan se förändring hos en patient kan dom känna hopp om att det faktiskt går att komma någonstans. (Intervju 11) Mer enad personal Denna subkategori beskriver att omvårdnadspersonalen poängterar det viktiga i att vara enad, att alla arbetar efter samma linje och hur indelningen i kompetensprofiler har underlättat detta. Kompetensprofilerna medför att rutiner och förhållningssätt blir mer tydliga och det därmed blir enklare att jobba gemensamt mot målen som sätts upp. vi jobbar ju på ett visst sätt och då går det ju inte göra som man vill. Vi är inte här för våran egen skull, det är för patienternas skull. Det är viktigt att ha klara riktlinjer och att personalen är enade. (Intervju 1) att du får samma besked vem du än frågar. Att det ska finnas en särskild gång för saker och ting och att vi håller på den hela tiden. Att det blir ett likformigt bemötande oavsett vem som jobbar just då. (Intervju 7) Håller man samma sida allihop så funkar det. Det är det som är A och O. Man vet var man har varandra, man vet var man har sina arbetskamrater. Man vet att denna linje kör vi efter och att man strävar åt samma håll. (Intervju 8) Omvårdnadspersonalen uppfattar att en enad personal är en viktig förutsättning för en bra behandling. Uppfattningen är att arbetet enligt kompetensprofiler underlättar detta eftersom det ger mindre utrymme för missförstånd och tydligheten ökar. Det har gjort att det är lättare att följa uppgjorda riktlinjer och att ha en uttalad arbetsmodell på avdelningen upplevs som värdefullt. En av de krävande grejerna är att jobba likadant. I den lilla gruppen och den stora gruppen som är avdelningen. (Intervju 1) Säkrare personalgrupp. Man vet att man sagt likadant. Sen är vi också olika individer men man kan luta sig tillbaka mot att vi har den arbetsmodell som vi har. (Intervju 9) 16 Mementum

17 Professionell utveckling Denna beskrivningskategori innehåller fyra subkategorier, Ökat kunskapsutbyte, Ökad kunskapsinhämtning, Tryggare i sin yrkesroll och Ökad arbetsglädje som beskriver hur omvårdnadspersonalen uppfattar att arbetet enligt kompetensprofiler har påverkat deras professionella utveckling. Ökat kunskapsutbyte Denna subkategori beskriver hur omvårdnadspersonalen delger varandra av sina kunskaper via handledning, diskussion och reflektion. När patienter befinner sig på en avdelning med en annan profil än patientens diagnos handleder personal varandra under vårdtiden. Regelbundet får avdelningarna anordna föreläsningar inom sitt område och omvårdnadspersonalens uppfattning är att det är givande att både dela med sig och ta emot kunskaper. Vi ska lära oss mest men det ska spridas vidare till andra avdelningar också. Jag tycker det är vettigt likväl som det är vettigt att vi får tillbaka och lär oss om de andras profilområden. (Intervju 5) Kommer det en patient som ligger långt ifrån vår profil så behöver vi råd och tips från någon som kan titta utifrån som kanske är mera specialiserad än vad vi är. Helt enkelt hjälp i hur vi arbetar bäst med den patienten. (Intervju 7) Omvårdnadspersonalen beskriver att man påverkas och uppmuntras av varandra. Det uppfattas positivt och värdefullt att personal inom kliniken handleder varandra. Uppfattningen är också att man är bra på att utnyttja varandras kunskaper men det kan bli bättre, särskilt mellan avdelningarna. Som det ser ut idag så är vi lite dåliga på att tillgodogöra oss kunskaper avdelningarna emellan. Det finns mycket kunskap som tyvärr inte kommer fram och där tror jag vi kan bli bättre på både att dela med oss och på att be om hjälp. (Intervju 2) Jag blir uppmuntrad att ta reda på mer saker, ny information. Det är alltid någon annan som vet mer och har gjort vissa saker. (Intervju 9) Jag tycker det är kul när någon annan har något att berätta, att man kan ta åt sig. Jag tycker det är roligt när personal och personal pratar med varandra. Jag tycker jag lär mig mer av det än att sitta på typ en föreläsning. (Intervju 9) Ökad kunskapsinhämtning Omvårdnadspersonalen uppfattar att indelningen i kompetensprofiler har ökat personalens vilja att utbilda sig då det man lär sig känns mer hanterbart och konkret. Man blir positivt påverkad av att känna att det man lär sig är relevant och att hela avdelningen strävar åt samma håll. Uppfattningen är att både behandlingsarbetet och rutinarbetet blivit tydligare sedan indelningen i profilområden och att organisationen uppmuntrar till kunskapsinhämtning. Mementum 17

18 I och med att det finns kompetensprofiler så läser vi ju mer, våra utbildningar blir mer riktade mot vår profil. Särskilt inom det egna området då de flesta patienter har den diagnosen. (Intervju 4) Ja, jag kan koncentrera mig på just personlighetsstörningar. Att läsa, att gå ut på nätet, att jag har den friheten och tiden att göra det. Och även att få prata psykiatri med andra, det är det som ger kunskap. (Intervju 3) Omvårdnadspersonalen poängterar också vikten av att ha relevanta och uppdaterade kunskaper. Uppfattningen är att det kan finnas en risk att bli för specialiserad och att det är viktigt att även ta del av kunskaper utanför sitt profilområde. Det är ju viktigt att hålla sig à jour med vad som händer och vad som sker på de andra avdelningarna också. Det är lätt att bli hemmablind när man går och trampar i sina upptrampade hjulspår hela tiden. (Intervju 2) Jaja, kompetens och utveckling. Det är viktigt att det hela tiden rör sig, att man aldrig blir mättad. Att man hela tiden uppdaterar sig på något sätt. (Intervju 6) Tryggare i sin yrkesroll Denna subkategori beskriver hur utökad kunskap ger mer trygghet i arbetet. Profileringen har medfört spetskompetens och omvårdnadspersonalen uppfattar det positivt att känna att man är riktigt bra på något. Detta har lett till att man känner sig säkrare på det man gör. Väldigt bra i kontakten med patienterna. Då känns det att det här kan jag, det här känns tryggt. (Intervju 6) Man känner sig säkrare. Man har insikt på ett annat sätt i olika problematik som olika patienter har. (Intervju 8) Omvårdnadspersonalen beskriver en ökad säkerhet på sitt arbete och att det leder till att man blir mer självständig. En mer specialiserad kunskap är bra för utvecklingen och bidrar till en mognad i yrkesrollen. Nu känner jag mig mycket mer självständig kan man säga och det känns bra. Det är aldrig en nackdel att lära sig mer. Jag tror man känner sig stärkt i sig själv, oavsett vilken yrkesroll man än har om man får mer kunskap. (Intervju 3) Jag blir mycket säkrare. Jag kan argumentera mycket bättre. Blir kunskaperna bättre kan jag argumentera bättre med rätt ordval och innehåll. (Intervju 9) och mogenheten kommer om organisationen är tydlig, att avdelningen är tydlig och att ledarskapet är tydligt. Det är inga regler som ändras från dag till dag. (Intervju 9) 18 Mementum

19 Ökad arbetsglädje Denna subkategori beskriver faktorer som uppmuntrar omvårdnadspersonalen att känna arbetsglädje. Att ha uttalade profiler på de olika avdelningarna uppfattas positivt då omvårdnadspersonalen kan välja inriktning efter intresse. Omvårdnadspersonalen beskriver vikten av att känna sig nöjd och stolt med sitt arbete och att det känns bra att få feedback och att man får känna sig behövd.... och jag vet att jag vet lite mer om den här profilen och att dom kommer och frågar just mig. Det känns bra att vara bra på något och våga tillstå att man är det också... (Intervju 5) Yrkesstoltheten att man har den här viljan i sig att vilja vårda någon annan. Att ta hand om någon. Man är en person som många kommer och frågar. Både personal och patienter. (Intervju 9) Arbetet med kompetensprofiler har påverkat både personal och patienter. Omvårdnadspersonalen upplever att de blir duktigare vilket gör att man ser större framsteg i arbetet med patienterna vilken i sin tur leder till ökad arbetsglädje. De beskriver också att det inspirerar att se hur både patienter och personal utvecklas, man påverkar varandra. När det går bra för en patient blir man varm inombords och kan känna att man gjort ett bra arbete. Jag har hjälpt patienten en bit på vägen. (Intervju 5) Det kommer personer dagligen och frågar mig och det känns himla roligt. Det känns jättekul och det är en av orsakerna till att jag trivs med det jag gör också, att jag ser att intresset finns hos andra personer också. Det känns som om det finns många vetgiriga personer på kliniken och det är kul. (Intervju 5) Man blir aldrig fullärd. Många hos är ju väldigt sjuka och när man ser att man kan hjälpa dom det är ju det bästa som finns tycker jag. Det är guld värt. (Intervju 8) Diskussion Metoddiskussion Avsikten med fenomenografiska studier är att beskriva den variation av uppfattningar en bestämd population har om ett fenomen i sin omvärld (Uljens, 1989). Då syftet med studien var att beskriva personals uppfattningar av ett fenomen valdes fenomenografi som metod. Fenomenet i detta fall är en arbetsmodell som går ut på att personalen på olika avdelningar har olika kompetensprofiler. Det intressanta med fenomenografin som forskningsansats är att i stället för essensen, det gemensamma, som exempelvis fenomenologin går ut på är man ute efter variationen av uppfattningar (Starrin & Svensson, 1996). Ett strategiskt urval gjordes för att få en så stor variationsbredd som möjligt och det blev stor spridning i både ålder, år i yrket och olika yrkeskategorier. I fenomenografiska studier har antalet personer varierat mellan 10 och 300 Mementum 19

20 (Uljens, 1989). I denna studie valdes 12 personer ut och det kan spekuleras i om ytterligare uppfattningar av fenomenet kommit fram om antalet informanter varit högre. Urvalskriterierna som utgjorde grunden för urvalet upplevdes relevanta och intervjuerna blev så pass djupa att författaren till denna studie anser att tillräckligt många uppfattningar för ett rättvisande resultat kom fram. Yrkeskategorin hade litet samband med hur intervjuerna gestaltade sig. Det var dock en tydlig skillnad på intervjuerna beroende på hur länge personalen arbetat inom rättspsykiatrisk vård. I de fall personalen hade mer än tre års erfarenhet blev intervjuerna fylligare jämfört med de som hade mindre än tre års erfarenhet. I urvalsprocessen tog enhetscheferna ut personer som stämde in på de aktuella kriterierna. Det finns en risk att de valde ut personer som de trodde skulle svara på ett visst sätt. Då intervjuaren uppfattas som medskapare i den kvalitativa intervjun (Starrin & Svensson, 1996) är det viktigt att reflektera över det faktum att studien genomfördes på min egen arbetsplats. Intervjuerna kändes avslappnade och jag upplevde att informanterna ej blev påverkade i negativ riktning av att de kände mig. Det hade kunnat se annorlunda ut om jag intervjuat personer på den avdelning jag arbetar men nu exkluderade jag denna i studien och deltagarna i studien är inga kollegor jag ser dagligen. Jag använde mig av en huvudfråga och den fungerade väl i samtliga intervjuer (Bilaga 2). Starrin och Svensson (1994) poängterar det viktiga att lägga sin egen förförståelse som intervjuare åt sidan och jag upplever att jag höll mig neutral även om det finns en risk att jag omedvetet påverkade informanterna med mina följdfrågor. Analysförfarande skedde enligt Martons (1994) fyra analyssteg. Flera gånger under arbetet med kategoriseringen upptäcktes nya infallsvinklar. Detta är frustrerande då det innebär att arbetet med att läsa igenom och sortera materialet börjar om på nytt men det tillhör processen (Polit & Beck, 2004). Forskare inom den kvalitativa skolan använder olika kriterier för att utvärdera en studies kvalitet. I allmänhet är det studiens trovärdighet som diskuteras och det innefattar begrepp som (Polit & Beck, 2004): - Trovärdighet (dependability), hänvisar till om evidensen är konstant och stabil. - Objektivitet (confirmability), att resultatet är baserat på deltagarnas utsagor och inte från störningsmoment, bias. - Tillförlitlighet (credibility), att forskningsmetoden varit adekvat och relevanta data tagits fram. Forskarens tolkning av materialet. - Transferability, att upptäckterna i studien kan användas i andra miljöer. Resultatet ska vara baserat på deltagarnas utsagor och inte vara en konstruktion av forskaren (Polit & Beck, 2004). Då jag arbetar själv på klinken enligt denna arbetsmodell är det möjligt att jag tolkat materialet omedvetet utifrån min egen förförståelse. Min uppfattning är dock att jag tolkat materialet objektivt. Fenomenografin som metod i denna studie har upplevts som adekvat för att svara på syftet genom hela processen. Resultaten från fenomenografiska studier är inte generaliserbara på samma sätt som i kvantitativa studier (Starrin & Svensson, 1994). Lepp och Ringsberg (2002) menar att avsikten med fenomenografiska ansatsen inte är att formulera generella principer om hur något är utan att beskriva skilda sätt som en grupp människor förstår ett fenomen i deras omvärld. Upptäck- 20 Mementum

21 terna i denna studie är specifika för rättspsykiatrisk vård och borde kunna användas även av andra rättspsykiatriska kliniker. Resultatdiskussion Syftet med studien var att beskriva omvårdnadspersonals upplevelser av att arbeta enligt kompetensprofiler inom rättspsykiatrisk vård. Resultatet visar att överlag uppfattas modellen som något positivt för den rättspsykiatriska omvårdnaden och effekterna visar sig på både patient och personal. Omvårdnadspersonalen uppfattar att organisationsmodellen har bidragit till ett förändrat arbetssätt, att en personlig utveckling i yrkesrollen har skett och att kompetensen har ökat. Förändrat arbetssätt I resultatet framkom omvårdnadspersonalens uppfattningar om hur indelningen i kompetensprofilen har medfört en mer inriktad behandling utifrån patientens diagnos. Omvårdnadspersonalen beskriver att en smalare inriktning medför en mer effektiv vård och behandling. Enligt informanternas utsagor har markanta framsteg i utveckling och behandling skett hos patienter det stått still med lång tid efter att arbetet enligt kompetensprofiler infördes. I resultatet framkommer det även att personalen ser en tänkbar risk med specialiseringen. Övrig kunskap minskar och det är en risk att patienter med diagnos utanför kompetensprofilen inte får bästa tänkbara behandling. Informanterna uppfattar att vårdmiljön har förbättrats både fysiskt och psykiskt. Det har t.ex. skett en minskning av hot- och våldssituationer och omvårdnadspersonalen upplever att patienterna känner ökat förtroende för personalen. Avdelningarna har byggts upp efter vad som anses vara lämpligt för aktuell diagnosgrupp och bemötandet är anpassat till individen. Hummelvoll (2005) poängterar att personalen har ett gemensamt ansvar för att vårdmiljön ska bli positiv och gynnsam för patienterna. De som ska arbeta behöver kunskap, både erfarenhetsbaserad kunskap och ny forskningsbaserad kunskap. För att skapa en god vårdmiljö är det enligt Hummelvoll och Severinsson (2001) också viktigt att personalen har bra relationer och känner stöd av varandra. I kompetensbeskrivningen för psykiatrisjuksköterskor (Psykiatriska riksföreningen & Svensk sjuksköterskeförening, 2008) betonas det att sjuksköterskan har ett ansvar att medverka till att utveckla en estetiskt tilltalande miljö som karakteriseras av att vara trygg och säker, funktionell och ändamålsenlig för patienter, närstående och medarbetare. Omvårdnadspersonalens hållning ska präglas av optimism och engagemang. För att stärka patientens självkänsla är det viktigt att omvårdnadspersonalen fokuserar på och utgår ifrån de resurser och behov som patienten har (Hummelvoll, 2005). Enligt en undersökning gjord av Hummelvoll (1990) där patienter på en vårdavdelning fick beskriva vad de anser som positivt för deras behandling är det viktigt med både en engagerad personal och en god vårdmiljö. Bland annat lyftes punkter som inlevelseförmåga, att förmedla hopp, flexibilitet, nytänkande, att bli bemött med omsorg och att åtgärder ska kännas relevanta. Enad personalgrupp förs fram som en viktig del i behandlingsarbetet och något som enligt informanternas utsagor förbättrats sedan indelningen i kompetensprofiler gjordes. Personalen upplever att det blivit lättare att bemöta patienterna då förhållningssätt är mer anpassade Mementum 21

22 utifrån diagnosen. För att personalen skall kunna bemöta patienten på ett konsekvent sätt är det viktigt att kommunikationen mellan dem som jobbar på avdelningen är tillitsfull och öppen. En grupp där deltagarna känner sig trygga och accepterade är generellt sett mer produktiv och verksam än grupper där det råder konflikter, inre grupperingar och rivalitet (Hummelvoll, 2005). Professionell utveckling I resultatet framkom informanternas uppfattningar om de fördelar en ökad kompetens innebär. Resultatet visar att det som gör att omvårdnadspersonalen känner arbetsglädje är just att se en utveckling hos patienterna och hos sig själva. Det är också tydligt att känslan av att vara bra på något och dela med sig av sina kunskaper är något som påverkats positivt genom indelningen i kompetensprofiler. Det finns visserligen uppfattningar om det viktiga att inte bli för inriktad på en diagnos och att en för hög grad av specialisering kan göra att man tappar kunskap om annat men att det ändå anses positivt att bli riktigt bra på något och inte halvbra på mycket. Få säger emot att personer som vårdas för sina psykiatriska problem ska behandlas med metoder som är baserade på största möjliga evidens. Medan det är förhållandevis få personer inom alla professioner som producerar bevis så ska kunskapen finnas hos varje sjuksköterska hur man söker, kommer åt och applicerar det i praktiken. Det är dock viktigt att man inte anammar nya kunskaper och metoder utan att ifrågasätta. Fel använt så ställer alla metoder till mer skada än nytta (Barker, 2003). Björkström (2005) menar att det finns en tydlig medvetenhet om vikten av kunskaper och färdigheter hos en bra sjuksköterska. Dock menar hon att det dagliga omvårdnadsarbetet i alltför ringa grad genomsyras av ett vetenskapligt förhållningssätt. Det är därför viktigt att studenter och nyutbildade sjuksköterskor möter erfaren personal som tror på värdet av att använda omvårdnadsforskning i det dagliga arbetet och även faktiskt själva gör det. Det framkommer i resultatet att personalen uppfattar det viktigt att hålla sig uppdaterad och att man aldrig är fullärd. Uppfattningen är att kunskap är viktigt för att kunna ge en adekvat behandling. Personalen ges tid att på arbetstid fördjupa sig inom sitt område och det ges möjlighet till både interna och externa utbildningar. En förutsättning för detta är att de som arbetar i vården har ett vetenskapligt förhållningssätt vilket definieras som (William, Stoltz & Bahtsevani, 2006): - ett förhållningssätt och en vilja att tillämpa bästa tillgängliga vetenskapliga bevis som underlag för vårdbeslut. - en process för att systematiskt sammanställa, kvalitetsgranska, värdera, tolka och tilllämpa tillgängliga forskningsresultat. Att inhämta kunskap och förmedla den vidare till andra är en kritisk aspekt av hälso- och sjukvården (White et al., 1999). I syftet med att dela in avdelningarna efter olika kompetensprofiler ingår att personalen ska handleda varandra (Rättspsykiatriska kliniken, 2007b). I resultatet framkom att omvårdnadspersonalen uppfattar inhämtning av kunskap som mycket viktigt men det är ännu viktigare att använda sig av den och att det man lär sig används i patientarbetet. Genom att hela avdelningen blir pålästa inom samma område uppfattar personalen att de får stöttning av varandra. Det föder diskussioner när man läst om något och tar upp det med övriga i personalgruppen. 22 Mementum