Genusordningen i böckerna om Lasse- Majas detektivbyrå

Transkript

1 Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier ISV LiU Norrköping Genusordningen i böckerna om Lasse- Majas detektivbyrå jag har då aldrig hört talas om kvinnliga rånare Erika Karlsson C-uppsats från Lärarprogrammet i Norrköping år 2007 Linköpings universitet, ISV, NORRKÖPING

2 Institution, Avdelning Department, Division Datum Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier Lärarprogrammet i Norrköping Språk Language Svenska/Swedish Engelska/English Rapporttyp Report category Nivå examensarbete C-uppsats ISRN LiU-ISV/LÄR-C--07/41--SE Handledare Jan Perselli Titel Genusordningen i böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå jag har då aldrig hört talas om kvinnliga rånare Title The Gender Order in the Books about Lasse-Majas Detective Agency I have never heard about female robbers. Författare Erika Karlsson Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att beskriva genusordningen i Martin Widmarks böcker om Lasse-Majas detektivbyrå samt undersöka hur detta, på en teoretisk nivå, kan påverka barns uppfattning av genus. Utgångspunkten i textanalysen har varit Kritisk ideologianalys som syftar till att först beskriva och förklara texterna för att sedan sätta dem i relation till dess mottagare. Jag har använt mig av genusteorier som beskriver hur genusordningen är uppbyggd samt hur genus konstrueras och rekonstrueras. Dessa teorier har sedan kopplats till de böcker som jag har undersökt. Jag har också använt mig av forskning som beskriver barnlitteraturen och hur den kan påverka läsarens bild av genus och genusordningen. Min studie visade att karaktärerna i böckerna skildras på ett relativt könsstereotypt sätt, främst de vuxna karaktärerna. Även huvudkaraktärerna Lasse och Maja skildras på detta sätt visade det sig vid en närmare granskning. Det finns karaktärer i böckerna som bryter mot den rådande genusordningen, även om de är få. Böckerna skildrar med andra ord den genusordning som finns i vårt samhälle och kan bekräfta den bild av genus som en läsare har. Min slutsats är därför att det är viktigt att barn får lära sig att tänka kriktiskt och reflektera över genus och genusordningen för att på så sätt bli medveten om hur genus konstrueras och rekonstrueras. Nyckelord Genusordning, Genus, Kritisk ideologianalys, Barnlitteratur, Martin Widmark, Lasse-Majas detektivbyrå ii

3 Innehåll INLEDNING... 1 SYFTE... 2 FRÅGESTÄLLNINGAR... 2 METOD... 3 URVAL... 3 KRITISK IDEOLOGIANALYS... 4 Textanalys... 5 KRITISK REFLEKTION... 6 En uppsats som upprätthåller ordningen mellan män och kvinnor?... 7 LITTERATURGENOMGÅNG... 7 GENUSTEORI... 8 Vår syn på genus är djupt förankrad i vår kultur och historia... 9 Genusordningen i samhället Performativt genus BARNBOKEN Deckare för barn Genusframställningen i barnboken Påverkar skönlitteraturen barns bild av genus? BÖCKERNA OM LASSE-MAJAS DETEKTIVBYRÅ Karaktärerna Illustrationer RESULTAT LASSE OCH MAJA ÖVRIGA KARAKTÄRER Diamantmysteriet Cafémysteriet Tågmysteriet Guldmysteriet Polismästaren ILLUSTRATIONER KARAKTÄRERNAS INTRESSEN BROTTSLINGARNA ANALYS OCH DISKUSSION RELATIONEN MELLAN MANLIGA OCH KVINNLIGA KARAKTÄRER PERFORMATIVT GENUS GENUSORDNINGEN HUR LÄSARE KAN PÅVERKAS AV GENUSORDNINGEN I BÖCKERNA SLUTDISKUSSION REFERENSLISTA BILAGA 1: ANALYSVERKTYG

4 Inledning Vårt svenska samhälle har sedan 1970-talet haft som idealmodell ett jämställt samhälle. Det har blivit självklart att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter (Hirdman, 2001, s ). Skillnaderna mellan könen har också utjämnats sedan 70-talet men det finns fortfarande vissa områden i vårt samhälle som är könssegregerat (Wilén & Ljungberg, 2006, s.6). Tre av dessa områden, som är särskilt intressant att lyfta fram ur ett lärarperspektiv, är gymnasie- och högskoleutbildningarna samt arbetsmarknaden. Varför är då dessa områden intressanta att lyfta fram ur just ett lärarperspektiv? Lärare kan knappast hållas ansvariga för de val som eleverna, efter grundskolan, gör i livet. Självfallet inte, men jag tror ändå att det är viktigt att ställa sig frågan på vilket sätt vi i skolan påverkar bilden av vad kvinnor respektive män kan och får göra. Jag tycker att vi som pedagoger och som blivande pedagoger har ett ansvar att visa en nyanserad bild av genus, där en individs kön spelar mindre roll och där önskan och intresse får styra elevens val i livet. Men ansvaret sträcker sig längre än så. I Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) står det att skolan medvetet ska arbeta med genusfrågor: Skolan skall aktivt och medvetet [min kursivering] främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan och de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och vad som är manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den skall ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla förmåga och intressen oberoende av könstillhörighet (Lpo94, s 4). Vi bär alla med oss föreställningar, både medvetet och omedvetet, om hur vi själva bör uppföra oss men också hur andra bör uppföra sig. När jag en varm sommardag väljer att ta på mig kläder innan jag går till affären, gör jag det inte främst för att hålla mig varm utan därför att jag bär med mig egna föreställningar om, och andras förväntningar kring, var som är rätt och vad som är fel. Det är helt enkel oacceptabelt att gå och handla i bara underkläder, hur varmt det än är. Om jag dessutom väljer att ta på mig en klänning säger också det någonting om mina föreställningar och andras förväntningar, om vilka kläder som är tillåtna att ha som kvinna och vilka som är tillåtna att ha som man. Med andra ord kan en läsare här dra slutsatsen att jag, med stor sannolikhet, är en kvinna. Nu är det här kanske ett litet exempel som jag beskriver. Samtidigt pekar det på de val som vi dagligen gör utifrån de föreställningar och förväntningar som ställ på oss, och de begränsningar dessa föreställningar skapar. 1

5 För att kunna diskutera och belysa genusfrågor måste vi själva vara medvetna om hur vi ser och uppfattar genus. Jag har valt att närma mig detta område och dessa förställningar om genus genom att undersöka hur genus framställs i Martin Widmarks böcker om Lasse-Majas detektivbyrå. Detta val har jag gjort utifrån två premisser; dels, som jag varit inne på tidigare, för att skapa en förståelse kring hur genus skapas och framställs. Men också för att undersöka hur barnlitteraturen framställer bilden av genus och hur den framställningen kan påverka barns identitetsutveckling. Det intressant att studera hur barnlitteraturen framställer vårt samhälle och människors relationer eftersom den socialiserar in läsaren i samhällets rådande normer och speglar, direkt eller indirekt, vår omvärld (Nikolajeva, 2004, s.16-20). Dessutom tycker jag att skönlitterära böcker fungerar utmärkt att använda som utgångspunkt till samtal och diskussioner kring olika genusmönster i samhället, både i en c-uppsats och i ett klassrum. Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka genusordningen i Martin Widmarks böcker om Lasse-Majas detektivbyrå, samt teoretiskt undersöka om den kan påverka läsaren. Frågeställningar Hur framställs karaktärernas genus i böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå? Vilken relation har de kvinnliga och manliga karaktärerna, som individer och som grupp? Hur påverkas barns genusidentitet av skönlitteratur? 2

6 Metod Jag kommer här att beskriva hur mitt urval är gjort och med vilka utgångspunkter som jag utarbetat min metod. Böckerna jag valt att undersöka har jag givit samlingsnamnet Lasse- Majas detektivbyrå för att lättare kunna hänvisa till böckerna som en helhet, benämningen används också ofta i dagligt tal. Avslutningsvis finns en kritisk reflektion där jag diskuterar uppsatsens tillförlitlighet. Urval Eftersom jag läser till lärare med inriktning mot de lägre åldrarna, ville jag undersöka böcker som vänder sig till barn i den ålder som jag kommer att möta i min framtida yrkesprofession. För att ytterligare begränsa mig valde jag att fokusera på åldern 7-9 år. Då syftet med min uppsats är att studera skönlitterära böcker ur ett genusperspektiv, samt hur de kan påverka läsaren, beslöt jag att utgå från sådana böcker som barn läser och som de tycker om. Jag besökte därför några olika hemsidor, bl.a. Norrköpings stadsbiblioteks hemsida (2007a), för att se om jag kunde få någon slags fingervisning om vilka böcker som var populära bland barn i min valda ålder. På Norrköpings stadsbiblioteks hemsida fann jag en topplista med tio titlar. Topplistan är en del i läsprojektet Vi läser mera (2007b) och är framröstat av cirka 150 elever i år 4, eleverna har röstat utifrån 20 titlar (Marianne Lindberg, bibliotekarie på Norrköpings stadsbibliotek, personlig kommunikation, 12 samt 15 december 2006). När jag tittade igenom listan fann jag att endast en av titlarna hade både en pojke och en flicka som huvudperson; Martin Widmarks (2004) bok Mumiemysteriet som är en av böckerna i författarens serie om Lasse-Majas detektivbyrå. Mitt intresse för böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå väcktes och jag blev nyfiken på att undersöka hur genus framställdes i böckerna. Att böckerna nått en bred publik kunde jag konstatera, då en bok i serien Tidningsmysteriet (Widmark, 2005b) framröstades som vinnare 2005 i kategorin 7-9 år av Bokjuryn (Dorbell, 2007). Tre av böckerna placerade sig också på Svensk Bokhandels (Winkler, 2007) årstopplista för barn- och ungdomslitteratur år Topplistan baseras på siffror från cirka 300 bokhandlare och varuhus. Böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå består av 11 böcker och är skrivna av Martin Widmark, med illustrationer av Helena Willis. Den första boken i serien utkom år 2002 och har titeln Diamantmysteriet. Eftersom mitt arbete med denna uppsats har en begränsad tidsram beslutade jag att undersöka fyra av böckerna i serien. Dessa fyra böcker valdes ut 3

7 genom ett så kallat systematiskt urval (Stukát, 2005, s.59). Jag utgick från den ordningen som böckerna hade givits ut. Detta innebar att jag började med den första boken i serien och tog sedan var tredje bok. Det var ett medvetet val att börja med den första boken i serien då jag ansåg att den första boken kunde ha mer utförliga beskrivningar av huvudkaraktärerna, någonting som senare kunde ha betydelse för min genusanalys. De fyra böcker som ingår i min undersökning är således: Diamantmysteriet (Widmark, 2002). Cafémysteriet (Widmark, 2003). Tågmysteriet (Widmark, 2005c). Guldmysteriet (Widmark, 2006b). Kritisk ideologianalys För att kunna studera hur genus framställs i böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå beslöt jag mig för att använda kritisk ideologianalys. Bergström och Boréus (2005a, s ) beskriver, i sin metodbok om text- och diskursanalys, att kritisk ideologianalys används främst för att belysa politiska idéer, debatter och ideologier utifrån olika texter, till exempel artiklar, läroplaner och partiprogram. Beskrivningarna sätts sedan in i ett socialt sammanhang, där makt ofta står i fokus. Analysmetoden kan också användas till att avslöja föreställningar som ses som sanningar i samhället och som visar de begränsningar som dessa föreställningar skapar (s.179). Detta är således min utgångspunkt men jag har omformat denna analysmetod för att bättre passa den text som jag vill undersöka, vilket Bergström och Boréus (s.34) också framhåller är vanligt i textanalyssammanhang. Det finns inte inom kritisk ideologianalys någon given mall för hur undersökningen bör gå till, utan metoden utformas utifrån syftet. Bergström och Boréus (2005a, s.178) visar dock på en metod som består av tre delar. I den första delen analyseras själva texten, i mitt fall böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå. I den andra delen diskuteras vad texten beskriver, i mitt fall hur genus framställs. För att slutligen sättas in i relation till det sammanhang som texten har skapats, i mitt fall barn som mottagare. För att anpassa metoden efter mitt syfte har jag omarbetat analysmetoden något, bland annat flyter del ett och del två samman eftersom jag undersöker ett särskilt förhållningssätt, genusframställningen, och för en diskussion utifrån det. Dessutom är de texter som jag tänkt studera skönlitterära texter och representerar 4

8 inte en särskild ståndpunkt, så som debattartiklar eller läroplaner gör, utan det är texter vars främsta syfte är att underhålla. Textanalys Eftersom det inte finns någon vedertagen textanalysmetod inom kritisk ideologianalys hämtade jag inspiration från Zackaris (1976) artikel om könsroller. Den beskriver bland annat delar av en amerikansk undersökning som utfördes 1972, där 134 läseböcker analyserades ur ett könsrollsperspektiv. I undersökningen framkom ett antal kategorier där beskrivningen av kvinnligt och manligt följde stereotypa könsroller. De olika kategorier som författaren redogör för går inte att överföra direkt till min textanalys. Däremot tänker jag använda mig av kategorier, utifrån den genusteori som jag belyser nedan, då jag anser att det är ett lämpligt sätt att undersöka hur genus framställs i böcker. För att utforma ett analysverktyg som är tillförlitligt tittade jag närmare på textanalysmetoden innehållsanalys som utgår från bestämda frågeställningar och kategorier. Metoden är en kvantitativ textanalysmetod och används främst för att hitta mönster i valda och ganska omfattande texter, genom att till exempel räkna förekomsten av vissa ord (Bergström & Boréus, 2005b, s 45). Denna metod är alltså väldigt fast och statisk och är därför inte lämplig att användas rakt av för min textanalys. Jag har istället låtit mina kategorier vara mer öppna för att på så sätt också kunna inkludera de delar i texten som har underförstådda budskap. Tolkningarna som görs i analysen kommer på så sätt att färgas av min egen förförståelse och slutsatserna kan endast ses som gällande för böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå, vilket gör detta till en kvalitativ textanalys (Stukát, 2005, s.31-32). Även om synsättet mellan kvantitativa och kvalitativa analyser skiljer sig åt har innehållsanalys, anser jag, en väl utvecklad metod för utarbetningen av själva analysverktyget. Bergström och Boréus (2005b, s.49-52) beskriver att i utformningen av analysverktyget är det viktigt att först sätta sig in i det material som är tänkt att analyseras, för att på så sätt skapa en överblick och få en helhetssyn. Därför började jag mitt arbete med att läsa igenom de fyra utvalda böckerna för att sedan skapa olika kategorier som kan vara intressant att undersöka utifrån mitt syfte och den teori som jag beskriver nedan. Författarna (s.49) pekar också på att det är viktigt att testa sitt analysverktyg på en mindre del av materialet för att finna brister 5

9 eller andra faktorer som kan påverka resultatet, en så kallad pilotstudie. Ett analysverktyg som inte är ordentligt genomarbetad kan ge ett missvisande resultat. Kritisk reflektion I en kritisk ideologianalys försöker forskaren visa hur en ideologi ser ut, eller att finna den föreställning eller vision som en text förmedlar (Bergström och Boréus, 2005a, s ). Eftersom mina texter inte består av politiska texter, utan är skönlitterära barnböcker, är denna analysmetod endast min utgångspunkt. Det kan vara vanskligt att omforma metoder för att passa sina egna syften. Samtidigt ger det mig som forskare större möjlighet att påverka metoden, så att den bättre svarar mot mitt syfte med uppsatsen. Den främsta orsaken, för mig, till att använda kritisk ideologianalys, är att jag ser många fördelar med den metoden. Tyngdpunkten i denna analysmetod är att analysera en text och sedan sätta den i relation till dess mottagare (s.157). Vilket också syftet med denna uppsats är; att belysa eventuella maktstrukturer mellan könen i texten och sätta det i relation till att barn är mottagare av den. Det har varit min målsättning att utforma mitt analysverktyg på ett sådant sätt så att kategorierna inte direkt analyserar karaktärerna utifrån vad som är stereotypt för kvinnligt respektive manligt. Istället har jag velat att verktyget ska tydliggöra hur karaktärerna i boken beskrivs i sin helhet, och därefter dra slutsatser om hur genus framställs. Jag har flera gånger modifierat mina kategorier då jag i pilotstudien upptäckte delar som saknades. Bland annat lade jag till två kategorier för att undersöka karaktärernas roll som aktörer (aktivt handlande) och som betraktare (passivt handlande), eftersom jag i pilotstudien upptäckte att inga av de andra underkategorierna belyste detta. Jag ändrade också arbetssättet och undersökte en huvudkategori och ett kapitel i taget, för att på så sätt få bättre struktur. Slutligen hade mitt analysverktyg fyra huvudområden; Lasse och Maja, Övriga karaktärer, Brottslingarna samt Illustrationer. Med ett antal underliggande kategorier (se bilaga 1). Eftersom jag ensamt har analyserat böckerna har jag, för att kunna förlita mig på mitt resultat, genomfört analyserna två gånger (Bergström & Boréus 2005, s.50; Stukát, 2005, s.126), med 10 dagars mellanrum. Det är viktigt att analystillfällena har en viss tidsrymd mellan, för att den som analyserar inte ska påverkas av de tankar som fanns vid första tillfället (Bergström & Boréus, 2005, s.50). Samtidigt får det heller inte gå allt för lång tid mellan tillfällena, då människor förändras (Stukát, 2005, s.126). 6

10 Mitt mål med detta arbete är inte att beskriva hur genus framställs i barnlitteraturen eller ens i barndeckare. Istället vill jag belysa hur genus framställs i just böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå och hur det i sin tur påverkar genusidentiteten hos de barn som läser dessa böcker. Eftersom detta arbete har en ganska begränsad tidsram, har det inte funnits tid att både göra en undersökning om dessa böcker framställer genus samt en undersökning om hur barn ser på framställningen av genus i böckerna. Därför har jag valt undersöka själva böckerna för att sedan belysa, på ett teoretiskt plan, hur de kan påverka barns genusidentitet. En uppsats som upprätthåller ordningen mellan män och kvinnor? I sin avhandling om hur barn ser på genus menar Fagrell (2000, s.28) att den största bidragande orsaken till att vi fortsätter konstruera vårt kön enligt de föreställningar som vi själva och vår omgivning bär med oss om genus, är själva kategoriseringen av könen. Där individen ses som kvinna eller som man. Denna isärhållning poängterar flera genusforskare är en orsak till könsordningen i samhället (till exempel Harding 1986, s.17; Hirdman, 2001, s.65). Vissa forskare menar också att forskning kring genus utifrån kategorierna kvinna och man, kan bidra till att upprätthålla ordningen mellan könen (Fagrell, 2000, s.49-50; Hirdman, 2001, s.182). Samtidigt framhåller Harding (1986, s.18) att i stort sätt i alla kulturer är skillnaden mellan kön ett sätt att förhålla sig till omvärlden och skapa sin identitet. Vilket jag tycker gör det intressant att undersöka hur vi framställer genus och på vilket sätt det påverkar vårat handlande. För att kunna göra det och framhålla skillnader och likheter, väljer jag att undersöka genusframställningen med hjälp av kategorierna man och kvinna. Litteraturgenomgång Jag kommer här att beskriva den teorin jag bygger mitt arbete på. Inledningsvis belyser jag några genusteorier, som främst beskriver hur vi människor konstruerar och upprätthåller genus. Vidare för jag ett resonemang kring vad barnboken symboliserar, belyser genren pusseldeckare för barn samt beskriver tidigare forskning kring genusframställningen i barnböcker. Jag beskriver också hur skönlitteraturen påverkar barns genusidentitet. Avslutningsvis presenteras de fyra böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå som jag har undersökt. 7

11 Genusteori Genusforskning är ett brett och tvärvetenskapligt område med många grenar, som diskuterar och problematiserar hur kön framställs. I sådan forskning är genus utgångspunkten och används således som ett analysverktyg. En vidare diskussion måste sedan ske, för att sätta analysen och resultatet i relation till arbetets syfte menar Ohlsson (2003), forskare vid centrum för genusvetenskap. Jag kommer att i detta avsnitt först beskriva begreppen genus och kön för att sedan redogöra för Hirdmans (2001) teori om historiens påverkan av vår syn på genus. Därefter belyses Hardings (1986) resonemang kring genusordningen i samhället. Jag kommer också att göra ett nedslag i Queerteorin. Mitt mål är dock inte att beskriva och diskutera dessa teorier fullt ut, utan lyfta fram de delar i teorierna som jag anser har en betydelse utifrån mitt syfte med denna uppsats. Begreppet genus är idag väletablerat inom den feministiska forskningen (Karlsson, 2003, s.41). I sin doktorsavhandling om könsgestaltningar i skolan skriver Karlsson (2003) att genus används för att beskriva den sociala och kulturella konstruktion som manligt och kvinnligt består av. Medan begreppet kön ofta beskrivs som den biologiska skillnaden mellan man och kvinna. Att se genus respektive kön med denna självklara uppdelning är inte helt oproblematiskt inom genusforskningen (Karlsson, 2003, s.41). Även Carlsson (2001) diskuterar detta, i sin doktorsavhandling om den filosofiska distinktionen mellan kön och genus: Från att skilja genus (ungefär socialt kön) från kön, uppfattat som biologiskt, givet och oproblematiskt, har delar av den feministiska teorin gått till att betrakta också könet som social och kulturellt konstruerat (Carlsson, 2001, s.17). Hirdman (2001, s.12-13), professor i historia och en av de forskare som införde begreppet genus i den svenska feministiska forskningen, framhåller dock begreppet genus som tydligare. Då det bättre syftar till att beskriva den socialt konstruerade synen på manligt och kvinnligt; genus är något som häftar inte bara vid kroppar, utan vid allt: tankar om manligt/kvinnligt, man/kvinna genomsyrar världen omkring oss och fyller platser, situationer, tyg, mat, politik, arbete. Det handlar om kvinnligt/manligt som överförbara abstraktioner. Där begreppet genus tydligare och klarare är kön och lämnar inte utrymme för tvetydigheter (Hirdman, 2001, s.16). Jag kommer i denna uppsats att använda mig av begreppet genus som den sociala och kulturella konstruktionen av man och kvinna där män och kvinnor genom fostran och 8

12 förväntningar konstruerar sitt kön utifrån samhällets normer. Medan begreppet kön får symbolisera det biologiska könet. Vår syn på genus är djupt förankrad i vår kultur och historia Hirdman (2001) beskriver hur vår kultur och vår historia påverkar hur vi i vårt samhälle ser på genus; där mannen ses som en norm och kvinnan ses i relation till mannen. Det finns ett maktförhållande mellan könen som påverkar både vårt handlande som individer och de möjligheter vi som medborgare har i samhället. Detta maktförhållande ses ibland med en sådan självklarhet att vissa människor inte ens reflekterar över det (s.181). Hirdman (s.26) utgår från tre grundläggande sätt att se och förhålla sig till man och kvinna, tre tankefigurer. För att förtydliga hur mannen genom historien utgjort normen och hur kvinnan stått i relation till honom väljer författaren (s.27) att kalla mannen för A och sätta kvinnan i relation till A. De tre tankefigurerna är: A- icke A; I denna tankefigur ses kvinnan som den icke närvarande (Hirdman, 2001, s.27). Ett exempel på denna figur, som är hämtat från barnboksforskningen, är att om inte ett element i texten specifikt skildras som kvinnligt uppfattar vi det omedvetet som neutralt, det vill säga, manligt (Nikolajeva, 2004s ). Med andra ord ses kvinnan inte som ett alternativ eller som frånvarande i denna tankefigur. Denna relation mellan könen ser Hirdman (2001, s.28) som en grundfigur till de två följande tankefigurerna. A-a; I den här tankefiguren har mannen en väldigt tydlig roll som norm (Hirdman, 2001, s.28). Mannen är den idealiska människan och kvinnan den ofullständiga. Kvinnan bedöms och jämförs ständigt med den eftersträvansvärda mannen. Exempel på denna företeelse kan ses i de positiva ordalag vi i vårt samhälle beskriver pojkflickor eller starka flickor. I jämförelse med benämningen flickpojke som inte används (Kåreland & Lindh-Munther, 2005b, s.133), eftersom det inte är önskvärt att gå ifrån den rådande normen till att närma sig den bristfälliga (Evans & Davies, 2000, s.268). A-B; I denna sista och tredje tankefigur står mannen och kvinnan i motsats till varandra. De är varandras motpoler, nästan som om de vore olika arter (Hirdman, 9

13 2001, s.35). Där mannen är stark, är kvinnan svag. Där mannen ser till sig själv, ser kvinnan till andras behov. Även i dagens samhälle konstrueras genus främst utifrån synen att kvinnor och män biologiskt besitter vissa egenskaper typiskt för respektive kön, en A-B relation (Hirdman, 2001, s ). Hirdman menar att det är isärhållningen av könen som skapar kvinnans underordning. Bland annat beskriver Hirdman (s.67) att för att män ska finna ett yrke, som tidigare varit ett kvinnoyrke, attraktivt måste vissa förändringar ske, genom att till exempel ny teknik tillkommer. Medan när kvinnor går in på den manliga arbetsmarknaden får de anpassa sig efter de normer som redan existerar. Isärhållningen av könen består av två faktorer som bygger på mannens identitetsskapande; Att vara man är att inte vara kvinna och Att vara man är att vara normbärare (Hirdman, 2001, s.65). Kåreland, fil. dr. i barnlitteratur, och Lindh-Munther, fil.dr. i pedagogik, (2005a, s.74-75) framhåller i en artikel att flera studier kring hur genus konstrueras i förskolan och skolan, har bekräftat Hirdmans teori om isärhållning och hierarki mellan könen. Det är alltså en ordning som vi lär oss tidigt i livet och redan i förskolan har pojkarna mer makt än flickorna (Kåreland & Lindh-Munther, 2005a, s.75). Genusordningen i samhället Harding (1986), professor i filosofi, delar många av Hirdmans (2001) tankar kring könsordningen i samhället. Precis som Hirdman (2001) ser författaren två grundprinciper i upprätthållningen av ordningen mellan könen; synen på könen som två motsatser och hur det i sin tur påverkar arbetsfördelningen i samhället, där mannen är norm. Harding (1986, s.17) poängterar att också klass, ras och kultur påverkar vilken förutsättning en individ har i samhället. Som exempel beskriver författaren (Harding, 1986, s.17-18) skillnaden mellan vita kvinnors förutsättningar i samhället beroende av vilken klass de tillhör. Även om fler faktorer än kön spelar in i samhällets genusordning, påpekar Harding (1986, s.18) att i de flesta kulturer är könet grunden i vårt identitetsskapande. Samtidigt som det finns flera beröringspunkter i Hardings (1986) och Hirdmans (2001) teorier, fokuserar Hirdman (2001) på relationerna mellan könen, medan Harding (1986) framhåller hur könsordningen påverkas på olika plan i samhället. 10

14 Harding (1986, samt s.52ff) beskriver hur ordningen mellan könen har tre system i samhället som påverkar varandra: gender symbolism, gender structure och individual gener: Gender symbolism är föreställningarna om vad som är manligt respektive kvinnligt och vad som är lämpigt för respektive kön att göra. Det är en dualistisk syn på könen, som två motpoler, där manlighet står i motsats till kvinnlighet. Gender structure är samhällets uppdelning mellan könen, som bygger på tankarna kring ovannämnda gender symbolism, som bland annat påverkar arbetsfördelningen i samhället. Individual gender beskriver hur individen själv socialiseras in i de genuskonstruktioner som finns i samhället, i stor eller liten grad, eftersom individen ständigt påverkas av samhällets framställning av genus. I denna genusordning som Harding (1986, s.53) beskriver kan individen välja att inte följa de rådande normerna kring vad som är lämpligt för män respektive kvinnor att göra. Men utsätter sig då för påtryckningar och ifrågasättande av olika slag, vilket gör att individen då måste stå på sig eller välja att ingår i normen. På så sätt bibehålls könsordningen i samhället. Performativt genus Harding (1986, s.17) påpekar som sagt hur, förutom kön, också klass, ras och kultur påverkar de möjligheter en individ har i samhället. Rosenberg (2002), professor i genusvetenskap, menar att queerteorin vill utvidga diskussionerna och resonemangen ytterligare genom att ifrågasätta det heteronormativa (Rosenberg, 2002, s.13). Teorin har flera grenar där i bland queerfeministisk teori. (Rosenberg, 2002, s.65). Heteronormalitet och performativt genus är två begrepp som används inom queerfeministisk teori. Begreppet heteronormalitet ifrågasätter den utgångspunkt som samhället och människor har om att heterosexualitet är den enhetliga, naturliga och eftersträvansvärda normen (Rosenberg, 2002, s.13). Butler, professor i retorik och jämförande litteraturvetenskap (Butler, 1999) samt en av förgrundsgestalterna inom queerteorin (Rosenberg, 2002, s.65), menar att de handlingar, gester och begär som vi sammanknippar med respektive kön formar vår identitet. Det innebär att vi visar vår genustillhörighet genom att utföra dessa handlingar, gester och 11

15 önskningar som är representativt för respektive kön. Detta förhållningssätt till genus kallar Butler (1999, s173) för performativt genus. Nikolajeva (2004) framhåller att det är intressant att titta på hur många av karaktärernas genus som ger uttryck för ett performativt genus i barnlitteraturen det vill säga beter sig på ett föreskrivet sätt som avslöjar deras genustillhörighet, och hur många bryter mot det? (Nikolajeva, 2004, s.130) Barnboken Det var under det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet som barnlitteraturen kom att växa fram. Den förändring som skedde under det sena 1700-talet hade sitt ursprung i att synen på barnet i sig förändrades (Nikolajeva, 2004, s.19). De första barnböckerna som utgavs var undervisade och fostrande, ofta med ett religiöst syfte (Kåreland, 1994, s.27). Än idag ses barnboken som ett pedagogiskt instrument exempelvis framhåller Nikolajeva (2004, s.99) att det i stort sett alltid finns fler än en karaktär i barnböcker. Detta för att det dels skulle vara osannolikt att ett barn lever helt ensam utan kontakt med vare sig människor eller andra karaktärer. Men också därför att barnboken har en socialiserande uppgift, genom att bland annat illustrera hur relationer fungerar och är uppbyggda. Nikolajeva (2004, s.13-16), professor i litteraturvetenskap samt docent i barnlitteraturforskning, diskuterar svårigheten att definiera vad en barnbok är. Författaren menar att barnboken inte kan ses som en egen genre eftersom den i sig består av ett flertal genrer. Utmärkande för barnboken är dock att den skrivs av en grupp i samhället, vuxna, som har både makt och andra medel, för en annan grupp i samhället, barn, som inte har vare sig makt eller medel. Detta är någonting som författaren påpekar måste har inverkan på själva barnboken. Nikolajeva (s.18) beskriver också att det är vanligt att barn i barnlitteraturen tillåts vara oberoende och starka även om detta ofta i boken har en begränsad tidsram. Vidare skriver författaren: Ingenstans syns maktförhållanden tydligare än i barnlitteraturen det raffinerande instrument som i århundraden har används för att fostra, undertrycka och socialisera en viss samhällsgrupp. Ur maktsynpunkten den utgångspunkt som den feministiska, postkoloniala och queer-teorin bygger på är barnlitteratur en unik konstart och kommunikationsform, medvetet skapad av de makthavande för de maktlösa (Nikolajeva, 2004, s.16). 12

16 Det finns en ordning mellan karaktärer i barnböcker som vuxenvärlden förmedlar till barn via barnlitteraturen. Den socialiserar in läsaren i de normer som finns i samhället genom att reflektera maktordningar (Nikolajeva, 2004, s.16), mellan barn och vuxen, mellan man och kvinna. Deckare för barn Alfvén-Eriksson (1986, s.20ff) beskriver, i sin doktorsavhandling om bilden av brottslingen i barn- och ungdomslitteraturen, att böckerna i deckargenren bygger på upprepning och schabloner. Handlingen i böckerna följer ofta samma mönster, både i barn- och vuxenlitteraturen, och bilden av brottslingarna är inte sällan förenklad (Alfvén-Eriksson, 1986, s.26). I deckare för barn är det ofta barnen själva som löser mysterierna (Kåreland, 1994, s.78). Orvelius (2006) har i sin c-uppsats undersökt fyra deckare för barn i syfte att belysa hur realistiskt kriminaliteten skildras i dessa böcker. Två av de böcker som författaren undersökt tillhör den serie som jag undersöker; böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå (s.4). I sin analys fann författaren (s.19) att i böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå skildras Lasse och Maja nästan som en person, med få individuella drag. Deras främsta karaktärsdrag är att de är detektiver. De övriga karaktärerna beskrivs med få egenskaper och det är främst brottslingarna i böckerna som är mer dynamiska eftersom de beskrivs positivt samtidigt som det visar sig att de begår brott (s.24). Genusframställningen i barnboken Under 60-talet växte en stark kritik fram kring hur könsuppdelad barnlitteraturen var, med pojk- och flickböcker (Kåreland & Lindh-Munther, 2005b, s.113). De stereotypa beskrivningarna av pojkar och flickors respektive män och kvinnors könsroller ifrågasattes också (Nikolajeva, 2004, s.129). Bland annat utgavs boken Textanalys från könsrollsynpunkt (Westman Berg, 1976) för att visa på metoder som lärare kan använda sig av för, att diskutera och beskriva könsroller från förskolan och uppåt. Fokus i debatten var på hur könsrollerna skildrades i böckerna, främst på hur flickor och kvinnor skildrades (Nikolajeva, 2004, s ). Forskningen har idag en bredare syn på barnlitteraturens framställning av könen och diskuterar hur de sociala konstruktionerna och genusordningen i samhället speglas i litteraturen (Kåreland & Lindh-Munther, 2005b, s.115; Nikolajeva, 2004, s.133). 13

17 Evans och Davies (2000), forskare inom sociologi, har undersökt genusframställningen i 6 läroböcker som vänder sig till australiensiska skolbarn i de lägre åldrarna, med fokus på hur pojkar och män framställs i böckerna. De fann att antalet manliga respektive kvinnliga karaktärer var relativt jämt i böckerna. Däremot framställdes manliga karaktärer ofta som diskuterande, aggressiva och tävlingsinriktade medan kvinnliga karaktärer oftare framställdes som passiva, tillgivna med förmågan att uttrycka sina känslor. Den slutsats som författarna (s.268) drar är, att trots att det funnits kunskap om genus och könsroller länge följer fortfarande karaktärerna de könsstereotypa rollerna. Särskilt de manliga karaktärerna. Författarna (s.269) menar att antalet kvinnliga karaktärer har utökats i böckerna och de har också fått vissa manliga egenskaper, för att på så sätt göra böckerna med jämställda. Men, påpekar Evans och Davies (s.269), det är viktigt att också de manliga karaktärerna får genomgå en förändring och får vissa kvinnliga egenskaper för att skapa mindre stereotypa beskrivningar av karaktärerna. För att ge läsaren en mer nyanserad bild av vad som ses som manligt respektive kvinnligt. I en enkätstudie har Kåreland och Lindh-Munther (2005b, s.115ff) undersökt vilka böcker som barn i förskolan har tillgång till samt hur genus framställs i dessa böcker. De fann att det på förskolorna fanns ett brett utbud av böcker, där både manliga och kvinnliga karaktärer skildrades med stor variation (s.150). Samtidigt framhåller författarna att karaktärerna i böckerna oftast visar ett performativt genus, särskilt de vuxna som finns i bakgrunden i böckerna har ett könsstereotypt beteende. Författarna påpekar också att även om de manliga respektive kvinnliga karaktärerna tillåts att bryta mot de rådande genusmönstren, genom att till exempel vara utåtagerande eller ängsliga, är dessa skildringar undantag. Vidare diskuterar de att det är viktigt att sätta litteraturen som barnen möter i förskolan i ett vidare sammanhang. Pedagogens förhållningssätt till genus påverkar barnens syn på genus men också hemmet påverkar givetvis barnen (s ). Kåreland och Lindh-Munther (s.153) lyfter också fram barnens engagemang i berättelserna som en faktor som bör påverka hur genusframställningen i barnlitteraturen påverkar barnens identitet. Påverkar skönlitteraturen barns bild av genus? Bender Peterson och Lash (1990), som båda är doktorer i psykologi, diskuterar i sin artikel hur barns genusidentitet påverkas av genusframställningen i litteraturen. De (Bender Peterson 14

18 & Lash, 1990, s.188) menar att både språket i böckerna och illustrationerna påverkar barnen genom att indikerar vad som är tillåtet för pojkar och män, respektive flickor och kvinnor. Wharton (2005), forskare vid Centre for English Language Teacher Education, har undersökt genusframställningen i läseböcker. Hon menar att det är viktigt att titta på hur genus framställs i barnlitteraturen eftersom läsaren letar efter bekräftelse kring genusframställningen i litteraturen (s.238). Därför, påpekar författaren (Wharton, 2005, s.249), är det av betydelse att lärare diskuterar och reflekterar med eleverna kring genus samt ger dem redskap för att kritiskt analysera texter. I sin avhandling om hur barn ser på genus och bland annat idrott, framhåller Fagrell (2000, s.141) att barnen redan i åldern 5-7 år har en stark uppfattning om vad som är kvinnligt respektive manligt. Ofta ses det manliga och kvinniga som motsatser, den relation som Hirdman (2001, s.28) ovan kallade A-B. Fagrell (2001, s.140) menar också att barnen på det abstrakta planet har en väldigt stereotyp bild av vad som symboliserar respektive kön, även om de på ett konkret plan kan utgå mer från vad de själva vill. Samtidigt påpekar författaren (s.150) att vissa flickor i undersökningen kan tänka sig att prova en aktivitet som ses som manligt, medan ingen pojke ville testa en aktivitet som ansågs kvinnligt. Detta ser Fagrell (s ) som en konsekvens av den genusordning som finns i samhället. Davies och Banks (1992) beskriver i sin artikel en uppföljande studie som de gjort. Den studie som de har utgått ifrån är en undersökning där Davies diskuterat genusframställningen med barn i åldern fyra till fem, utifrån några feministiska sagor. Det visade sig att vissa barn hade svårt att acceptera de karaktärer i berättelserna som i allt för stor utsträckning inte handlade utifrån den rådande normen för kvinnor respektive män. Barnen trodde bland annat att karaktärerna i berättelserna hade fått någonting om bakfoten och inte visste hur män respektive kvinnor bör uppföra sig (s.1-2). En slutsats av detta är att barnen utgår från sina egna erfarenheter för att tolka och förstår en text (s.23). I den uppföljande studien samtalar Davies och Banks (1992) med 7 av barnen som ingick i den första undersökningen, för att se om deras syn på genus har förändrats. Författarna kunde se ett samband mellan barnens acceptans av vuxenauktoriteter och deras syn på vad kvinnor och män kan och bör göra. De barn som hade lättare att acceptera att män och kvinnor som stred mot den stereotypa framställningen av genus ifrågasatte också oftare vuxnas 15

19 bestämmande och ansåg att barn kunde fatta egna beslut. Dessa barn hade också i större utsträckning föräldrar som levde mer jämlikt där båda förvärvsarbetade. Medan de barn som hade en stereotyp syn på manligt och kvinnligt också hade en större tilltro till vuxenauktoriteter. Davies och Banks (1992, s.3) menar att könsordningen i samhället bygger på det dualistiska tänkandet kring könen och den hierarki som finns mellan dem. Därför, anser de, behöver barnen få lära sig att tänka kritiskt genom att till exempel granska texter. Vidare understryker de (s.23) att om barn ska kunna frångå de könsstereotypa konstruktionerna måste de bli medvetna om hur genusordningen upprätthålls och kunna förstå hur genus konstrueras socialt. Eriksson (2002) har i sin undersökning kring boksamtal i skolan videofilmat lärare och elevers boksamtal vid 24 tillfällen. Eleverna var i åldrarna år. I flertalet av boksamtalen fördes resonemang kring genus (s.117). Hon fann i sin undersökning att flera av diskussionerna framställde genus på ett traditionellt sätt, även i de texter där karaktärerna inte framställdes med ett könsstereotypt mönster (s.135). I de diskussioner där uppfattningar som stred mot den traditionella synen av genus framkom, hade ofta de deltagande en mindre stereotyp bild av genus hos den egna åldersgruppen (s.136). Till exempel diskuterade eleverna de föräldrar som skildrades i texterna ur ett dotter- och sonperspektiv och inte som karaktärer som de själva kunde identifiera sig med. Eleverna visade också en mindre tolerans mot vuxna som i texterna stred mot den traditionella framställningen av genus. Därför, menar författaren, att för att kunna förändra elevernas syn på genus räcker det inte med att presentera texter för att visa på alternativa framställningar av manligt och kvinnligt (s.135). Böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå Martin Widmark, författare till böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå, är en produktiv barnboksförfattare som är flitigt lånad av läsare på biblioteken (Stenberg, 2007). Han har skrivit en rad barnböcker, exempelvis Sjörövar-Rakel (Widmark, 2005a) och Antikvariat Blå Spegeln (Widmark, 2006a). Flera av hans böcker har ett budskap. Bland annat berättar Widmark i en intervju i Dagens nyheter (Stenberg, 2007) att boken Antikvariat Blå Spegeln handlar om utanförskap och rätten att få vara sig själv. Böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå är typiska pusseldeckare, med ett mönster som återkommer i varje bok. Böckerna har i början illustrationer som presenterar staden samt de 16

20 karaktärer som historien utspelar sig kring. Berättelsen byggs sedan upp kring brottet med både ledtrådar och villospår, där den stora frågan är vilka av de misstänkta som har begått brottet. I slutet av berättelsen presenteras ledtrådarna och sammanställs, vilket leder till att boven eller bovarna blir avslöjade. Karaktärerna Huvudkaraktärerna i böckerna är Lasse och Maja, två klasskamrater som tillsammans driver en detektivbyrå. Läsaren får genom böckerna följa dem när de tar sig an olika mysterium. Genom att spana och undersöka ledtrådar är de snart brottslingarna på spåren. I tre av de fyra böckerna som jag undersökt är också polismästaren delaktig i historien. Det är han som ger nya fall till detektivbyrån genom att be Lasse och Maja om hjälp. Fokus i historierna är som sagt brottet, vilket gör att karaktärerna blir ganska platta. Läsaren får aldrig ta del av Lasse eller Majas liv utanför den detektivbyrå som de driver, med ett undantag där Lasses morfar nämns. Karaktärerna i böckerna skildras utifrån det som författaren behöver för att föra historien framåt samt skapa spänning och misstänkliggöra olika personer. Ett återkommande drag hos de övriga karaktärerna, förutom polismästaren, är att i stort sett alla har motiv och är således misstänkta. Nedan följer en presentation av de fyra böckerna. Diamantmysteriet (Widmark, 2002) är den första boken i serien och det är i denna bok som polismästaren inte medverkar. I boken får läsaren följa Lasse-Majas detektivbyrås första uppdrag. De blir då anlitade av Muhammed Karat, ägare till juvelbutiken och den rikaste mannen i staden. Han är förtvivlad då någon av hans anställda stjäl diamanter. Lasse och Maja börjar därför arbeta i affären för att kunna spionera på de anställda. De anställda består av tre personer; expediten Siv Leander, Juvelputsaren Ture Modig samt diamantsliparen Lollo Smith. Lasse och Maja upptäcker genom spaningsarbete att Lollo Smith smugglar ut diamanterna i de äpplen som han låtsas äta. I Cafémysteriet (Widmark, 2003) får läsaren följa Lasse-Majas detektivbyrå när de hjälper polismästaren i sin jakt på en rånare som vid tre tillfällen rånat stadens café. Eftersom rånaren alltid passar på när kassan är full med pengar dras slutsatsen att rånaren måste ha en medhjälpare inne på caféet, någon av de tre anställda. Det visar sig att det är ägaren till caféet, Steve Marsaan, som rånar sin egen verksamhet för att kunna få ut skattefria pengar. Hans 17

21 medhjälpare är konditorn Ulla Bernard som är kär i Steve. Hon tror att de ska flytta till en annan stad och öppna ett nytt café tillsammans. Efter att Steve och Ulla blir anhållna tar servitrisen Sara och servitören Dino över caféet. Polismästaren ska, i Tågmysteriet (Widmark, 2005c), övervaka en säck med gamla och slitna pengar som ska fraktas med tåg, för att sedan förstöras. Då Lasse och Maja är på väg till Lasses morfar blir de delaktiga i mysteriet kring vem som drog i nödbromsen, låste upp till utrymmet där pengarna förvarades och vem som stal pengarna. Denna bok är den enda boken där inte bara de anställda på arbetsplatsen där brottet skett är misstänkta, utan också en passagerare. Det visar sig att tre av karaktärerna är skyldiga till brott. De har dock inte samarbetat utan utfört sina handlingar på egen hand. Prästen har dragit i nödbromsen för att ifrågasätta stressen i samhället och få en möjlighet att dela ut sin poesi till passagerarna. Konduktören har tagit nyckeln till utrymmet där pengarna, men också postsäckarna, förvarades. Konduktören är inte ute efter pengarna utan hon har postat ett kärleksbrev och sedan ångrat sig. Den som tagit säcken med pengar är lokföraren för att ge till sin brottarklubb, som går med förlust och där han är ordförande. Det är bara servitrisen som är oskyldig. Den bok som skiljer sig mest från de böcker som jag undersökt är Guldmysteriet (Widmark, 2006b). Det är också den senast utkomna boken av de fyra. I denna bok är de övriga karaktärerna endast med i början och slutet. En låda med guld ska förvaras över natten i stadens bankvalv för att sedan transporteras vidare. På morgonen är guldet borta och personalen är tagen som gisslan, vilket senare visar sig vara en bluff. En stor del av boken består av att Lasse, Maja och polismästaren undersöker banklokalen och funderar på vad som har hänt. I de tre tidigare böckerna har Lasse och Maja spanat på de misstänkta för att få ledtrådar om vem som begått brottet och på vilket sätt. Det som också skiljer sig i denna bok är att läsaren inte får något motiv till stölden samt att alla tre misstänkta, alla anställda på banken, har samarbetat och tillsammans utfört stölden. Illustrationer Böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå är illustrerade av Helena Willis som har ett karaktäristiskt bildspråk. Karaktärerna i böckerna skildras lite kantiga och det är ingen stor 18

22 skillnad i kroppsform hos de manliga och kvinnliga karaktärerna, med några undantag. Miljöerna har också en känsla av 50-tal vilket gör att många av karaktärerna återges med traditionella yrkeskläder och hårfrisyrer, servitriserna har till exempel svart kjol och förkläde samt långt uppsatt hår. Lasse och Maja däremot har nutida och praktiska kläder som jeans samt t-shirt respektive topp. De flesta uppslag i böckerna har en illustration som förstärker texten. Det är inte bara karaktärerna som illustreras utan även kakor, fraktsedlar och nödbromsar har självständiga bilder. Också vissa komplicerade händelseförlopp illustreras, exempelvis i Guldmysteriet (Widmark, 2006b) där brottets olika steg förtydligas med en bild. Jag tycker det är påtagligt att illustratören har haft som mål att förstärka texten och att bilderna inte används för att lägga till fakta i berättelsen. Samtidigt bidrar illustrationerna till läsarens bild av hur de olika karaktärerna och miljöerna ser ut. Resultat Jag kommer här i resultatavsnittet förs beskriva mitt resultat utifrån de olika karaktärerna som finns i böckerna. Jag kommer också att beskriva Illustrationernas bidrag till berättelsen om Lasse-Majas detektivbyrå. Avslutningsvis lyfter jag fram två områden, Karaktärernas intressen och Brottslingarna, som illustrerar de skillnader som finns mellan de kvinnliga och manliga karaktärerna i böckerna. De områdena har därför fått egna stycken för att skapa en bättre överblick. Precis som Alfvén-Eriksson (1986, s.20ff) beskriver genren deckare, bygger böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå på upprepning och schabloner. Karaktärerna i böckerna beskriv endimensionellt och med få karaktärsdrag. Böckernas utgångspunkt är alltid ett mysterium som ser hopplöst ut i polisens ögon men som Lasse och Maja, genom ihärdigt spaningsarbete samt undersökning av brottplatsen, lyckas lösa. Lasse och Maja förändras inte heller genom böckerna, varken deras personlighet eller deras ålder. Böckernas har ett budskap om förståelse och medkänsla, då brottslingarna ofta skildras som vanliga människor som inte är helt igenom onda. Lasse och Maja I min undersökning av böckerna om Lasse-Majas detektivbyrå har jag funnit att författaren ofta skildrar Lasse och Maja som en karaktär. Någonting som också Orvelius (2006, s.19) beskriver i sin studie. Lasse och Maja tänker, känner empati och drar slutsatser tillsammans. 19

23 Detta är tydligast i de två tidigare böckerna. I de två senare böckerna tar Lasse och Maja som individer mer utrymme och handlar då också mer efter den könsstereotypa normen. Vid den första genomläsningen av böckerna fick jag känslan av att Lasse och Maja tog ungefär lika stor plats i böckerna. De tog initiativ, sammanfattade och insåg händelseförlopp kring de olika brotten. Båda visade också känslor, exempelvis säger Lasse, i Diamantmysteriet (Widmark, 2002), att han tycker att det är lite läskigt att söka efter diamanttjuven. När jag sedan granskar dem närmre, började vissa skillnader mellan karaktärerna att visa sig. Visserligen har Maja en större plats i böckerna och Lasse är inte ens närvarande i två kapitel. Men ändå tar Lasse fler initiativ och gör fler insikter som har betydelse för fallet, medan Maja oftare sammanfattar, observerar och funderar kring de lika ledtrådarna. Maja tolkar och förstår också oftare andra karaktärers känslor och kände oftare oro. Medan när Lasse beskrivs tolka andra karaktärers känslor eller känna empati för dem görs det tillsammans med Maja, där Lasse och Maja handlar som en karaktär. Skillnaden mellan Lasse och Maja är inte som två motpoler, ibland skildras även Lasse som observerande och funderande medan Maja tar initiativ och gör insikter. Trots det är mönstret tydligt och både Lasse och Maja har en relativ traditionell framställning av genus. Där Lasse har en mer aktiv roll medan Maja skildras mer som passiv. Jag ser också i min undersökning att Maja skildras med fler egenskaper och handlingar som kan ses som manliga än att Lasse skildras med kvinnliga egenskaper. Detta kan ses i ljuset av Evans och Davies (2000, s.269) slutsats att författare har givit kvinnliga karaktärer mer utrymme i böcker samt manliga egenskaper för att skapa en större jämställdhet, men samma utveckling har inte skett hos de manliga karaktärerna. Hirdmans (2001, s.27) påpekande att det ses som mer positivt att gå från kvinnligt till manligt än tvärtom kan också förklara denna skillnad i egenskaper och handlingar hos Lasse och Maja. Det är också ett tydligt mönster att vissa handlingar och områden är förbehållet Lasse eller Maja utifrån deras kön. I Diamantmysteriet (Widmark, 2002) när Lasse och Maja ska arbeta i affären för att kunna spana på de anställda är det Maja som dammar och putsar fönstren medan Lasse sitter i kyrktornet och spanar på affären med en kikare. Det är också Lasse som använder sig av datorn, trots att Maja tar initiativet till beslutet om att köpa en dator. Andra tydliga mönster är att Maja vid två tillfällen i böckerna försätter sig i en sådan situation att 20