Konstruktion och normering av test för skrivna nonsensord

Transkript

1 Konstruktion och normering av test för skrivna nonsensord Diktamen av nonsensord (DANO) Åsa Almroth och Johanna Lindberg Almroth & Lindberg Ht 2010 Examensarbete, 30 hp Logopedprogrammet, 240 hp

2

3 Konstruktion och normering av test för skrivna nonsensord Diktamen av nonsensord (DANO) 67 Åsa Almroth och Johanna Lindberg Handledare: Janis van Doorn Maria Levlin Ht 2010 Examensarbete, 30 hp Logopedprogrammet, 240 hp

4

5 Sammanfattning Bakgrund: Mycket av dagens forskning har visat på att brister i det fonologiska systemet tycks vara en kärnproblematik för personer med läs- och skrivsvårigheter. Brister som ofta kvarstår upp i vuxen ålder, även när avkodningsförmågan har förbättrats. Syfte: Syftet med denna studie var att konstruera ett test (Diktamen av nonsensord-dano) samt att undersöka normalprestationen för elever i åk 2 och 3 på detta test. Diktamen av nonsensord kan användas som komplement till existerande test för att undersöka språk, läsoch skrivförmåga inom skolan, men även i logopediska utredningar. Testet avser att testa fonologiskt arbetsminne genom att uppgiften kräver förmåga att processa nonsensordens fonologiska representationer. Metod: Testmaterialets konstruktion provades ut på 19 elever i åk 3 från en skola i Umeå kommun. Därefter reviderades testmaterialet vad gäller val av nonsensord och genomförande. Det reviderade testmaterialet, DANO normerades i en studie med 209 elever med normal språkutveckling i åk 2 0ch 3 från fem olika skolor i Umeå kommun. Resultat: Resultaten visade att deltagarna presterade näst intill taknivåer på DANO med ett medelvärde på 21/29 för åk 2 och 24/29 för åk 3. Resultaten från studien gav indikationer på vad elever i åk 2 och 3 förväntas klara. Slutsatser: Utifrån studiens resultat kunde man dra slutsatsen att elever med normal språkutveckling presterar högt på DANO. Ytterligare utprovning av testmaterialet på elevgrupper med läs- och skrivsvårigheter behövs för att ta ställning till testmaterialets kliniska egenskaper när det gäller att fånga upp elever med läs- och skrivsvårigheter.

6 Abstract Background: Recent research has showed that insufficiencies in the phonological system seem to be at the core of reading and writing difficulties. These problems exist in adults even after they improved their decoding and other language skills. Aim: The aim of this study was to construct a test (Nonword dictation- NOD) and to determine the performance of pupils with normal language development in years two and three in for this test. NOD is intended for use as a complement to existing tests that are used in schools to examine language, reading and writing abilities and also as part of speech and language pathology s assessments. The aim of the test is to test phonological working memory since that the task requires the ability to process phonological representation of nonwords. Method: The test material design was constructed and tried on 19 pupils in year three at a school in Umeå. Thereafter the test material was revised in the selection of implementation and nonsense words. The revised test material was standardized in a study with 209 pupils from year two and three, with normal language development, from five schools within Umeå municipality. Results: The results showed that the participants performed close to ceiling effect when tested with DANO. The average score was 21/29 for year two and 24/29 for year three. Conclusion: It can be concluded that pupils with normal language development do well on spelling nonwords after dictation. Further testing of the material on groups with reading and writing deficiencies is needed to assess the clinical value of the test, in regard to its ability to detect pupils with reading and writing difficulties.

7 Etiskt uttalande: Detta projekt har utfärdats i enlighet med riktlinjer som står i Etikprövning av studentarbeten (fastställd av Umeå universitets medicinska fakultetsnämnd)

8 Tack till: Våra handledare Janis Van Doorn och Maria Levlin för goda råd och för generöst bidragande av kunskap. Alla fina elever och lärare som deltagit i studien. Anders Asplund för stort tålamod och hjälp med teknisk utrustning och ljudbearbetning. Tina Johnsson och Miranda Algotsson för att vi fått ta del av korrelationsstatistik mellan DANO och andra språkliga test. Ruaridh Hägglund för stöd och support i vårt arbete. Kobe Nesbeth. Familj och vänner.

9 Inledning...1 Bakgrund...1 Läs- och skrivsvårigheter...1 Arbetsminne... 2 Fonologiskt arbetsminne... 2 Testning av fonologiskt arbetsminne... 4 Repetera och läsa nonsensord... 4 Skrift... 4 Skrift i relation till nonsensord... 5 Konstruktion av nonsensord... 6 Konstruktion av svenska nonsensord... 6 Utredning av läs- och skrivsvårigheter... 6 Syfte... 6 Metod... 7 Konstruktion av test... 7 Deltagare... 7 Material... 7 Procedur... 8 Statistisk analys... 8 Resultat... 9 Normering Deltagare och rekrytering Material Procedur Rättning Statistisk analys Resultat Normalprestation Könsskillnader Årskurs Tvåspråkighet Klassers medelvärden och skillnad mellan skolor Stavelselängd Korrelation mellan rättningssätten Reliabilitetsanalys Staninevärden Diskussion Konstruktion av test Normalprestation Könsskillnader Årskurs Tvåspråkighet Klassers medelvärden och skillnad mellan skolor Stavelselängd Rättning Reliabilitet Validitet Aspekter på studiens metod Fortsatt analys Utveckling av test... 19

10 Slutsats Referenser Bilagor Bilaga 1: Nonsensord i slutgiltiga testet Bilaga 2: Nonsensord i testutvecklingen samt frekvensfördelning över ordens svårighetsgrad. Bilaga 3: Testutvecklingens föräldrabrev. Bilaga 4: Godkännandeformulär Bilaga 5: Normeringsstudiens lärarbrev. Bilaga 6: Normeringsstudiens föräldrabrev. Bilaga 7: Testledareinstruktioner. Bilaga 8: Rättningsmall normeringsstudien. Bilaga 9: Tabell över andel barn som klarade stava nonsensorden korrekt i normeringsstudien samt medelvärde per stavelsekategori.

11 Inledning I Sverige har uppskattningsvis 25 % av befolkningen någon form av läs- och skrivsvårighet (Cederhag & Svensson, 2009). En av skolans stora utmaningar är att upptäcka elever med läs och skrivsvårigheter för att tidigt kunna upprätta individanpassade åtgärdsprogram. I skolan används diagnostiska läs- och skrivprov för att testa läsförståelse av text, ordförståelse vid läsning samt rättstavning av ord. Det finns även test som bedömer avkodningsförmåga och ordigenkänning. Det saknas däremot screeningsmaterial för användning i grupp som kan fånga upp elever med subtila svårigheter i fonologiskt processande t ex i form av testuppgifter som utgår från nonsensord. Många forskare är idag överens om att begränsningar i fonologiskt processande och fonologiskt arbetsminne utgör grunden till läsoch skrivsvårigheter (Catts & Kahmi, 1999; Vellutino, Fletcher, Snowling, & Scanlon, 2004). Barn med dyslexi eller språkstörning (SLI) har brister i det fonologiska arbetsminnet (Bishop, 1997; Gathercole & Baddeley, 1990; Gathercole, 2008; Snowling, Defty & Goulandris, 1996). Förmågan att bearbeta nonsensord (ord utan betydelse) har i ett flertal studier visat sig vara en viktig faktor som anses mäta det fonologiska arbetsminnets kapacitet (Baddeley, Gathercole & Papagno, 1998; Gathercole & Baddeley, 1990). I en studie av Bishop och Snowling (2004) framkommer även att nedsättningar i det fonologiska arbetsminnet är en ihållande svårighet som kvarstår upp i vuxen ålder för personer med läs- och skrivsvårigheter där de refererar till (Bishop, North & Donlan, 1996). Om begränsningar i det fonologiska arbetsminnet är en kärnproblematik för personer med läs- och skrivsvårigheter behöver skolorna ett testmaterial för att testa denna funktion i helklass, då det kan komma att implementera åtgärder och insatser från skolans håll för de berörda eleverna. För att skolor skall ha möjlighet att testa den här typen av språklig förmåga krävs ett test som kan utföras i helklass. Då muntlig repetition av nonsensord inte går att genomföra i helklass kan ett skrivtest efter diktamen vara ett alternativ. I Sverige saknas idag ett utprövat testmaterial med skrivna nonsensord samt forskning som behandlar området. Det är därför av största vikt att konstruera samt utpröva den här typen av material för att ge skolan ytterligare verktyg för att tidigt upptäcka elever som visar tecken på problem med läsoch skrivutvecklingen. Bakgrund Läs- och skrivsvårigheter Det finns idag ingen konsensus om vad som orsakar läs- och skrivsvårigheter även om många teorier belyser brister i det fonologiska processandet. Inom forskningen har man tidigare fokuserat mycket på kopplingen mellan nedsättningar av fonologisk medvetenhet och svårigheter med läs- och skrivinlärningen, där man visat på att det finns en stark korrelation mellan fonologisk medvetenhet och senare avkodningsförmåga, (Lundberg, Olofsson & Wall, 1980). Bornholmsmetoden eller liknande modeller är exempel på hur man genom att träna upp den språkliga medvetenheten i förskola sett en positiv språklig utveckling hos barnen i bland annat senare avkodningsförmåga (Lundberg, 1994). Senare forskning har dock visat att fonologisk medvetenhet högre upp i åldrarna kanske inte är ett bra mått på läs- och skrivsvårigheter, då man börjat kompensera för här typen nedsättning i det fonologiska systemet (Bishop et al., 1996). Bishop och Snowling (2004) menar att det fonologiska arbetsminnet är en bättre indikator än den fonologiska 1

12 medvetenheten, då man vill diagnostisera läs- och skrivsvårigheter. Fonologiskt arbetsminne påverkas inte av läserfarenhet på samma sätt som fonologisk medvetenhet. När läs- och skrivsvårigheter förekommer utan andra språkliga svårigheter benämner man det dyslexi. Höien och Lundberg (1999) väljer att definiera dyslexi som en ihållande störning av kodningen av skriftspråket förorsakad av en svaghet i det fonologiska systemet (s. 21) där dyslektikerns primära symtom är svårigheter med ordavkodning och rättstavning. En begränsad del av språkfunktionen är alltså drabbad. Enligt Höien och Lundberg har många dyslektiker även andra språkliga svårigheter som problem med korttidsminne, benämningssvårigheter, dålig artikulation och försenad språkutveckling. Bruck (1992) har funnit att fonologiska svårigheter är vanliga hos äldre dyslektiker. Läs- och skrivsvårigheter kan även förekomma tillsammans med språkliga svårigheter. SLI förekommer hos ca 7 % av barnen i förskoleålder (Tomblin, Records & Zhang, 1996). Att diagnostiseras med SLI innebär en ökad risk för läs- och skrivsvårigheter (Snowling & Hayiou-Thomas, 2006). SLI kan beskrivas enligt följande definition: Störningar av den normala språkutvecklingen som uppträder i de tidigaste utvecklingsstadierna. Tillstånden kan inte direkt tillskrivas neurologisk sjukdom, abnormitet i talapparaten, sensoriska störningar, psykisk utvecklingsstörning eller miljöfaktorer (Nettelbladt, Samuelsson, Sahlén & Ors, 2008, s. 125). Forskning har funnit att det finns brister i arbetsminnet hos de med SLI (Baddeley, 2003; Ellis-Weismer, Evans & Hesketh, 1999). Arbetsminne Enligt tidigare nämnd forskning anser man att nedsättningar inom det fonologiska systemet är en bidragande faktor för att utveckla läs- och skrivsvårigheter. Enligt en modell av Baddeley och Hitch (1974) utgör det fonologiska arbetsminnet tillsammans med det visuospatiala skissblocket och den centralexekutiva enheten, arbetsminnet (Baddeley, 2000). Baddeley (2003) menar att arbetsminnet fungerar som en länk mellan perception, långtidsminnet och handling. Han föreslår även att det är ett system som håller och lagrar information under en begränsad tid då systemet i sig har begränsningar. Ett perifert baserat lagringssystem skulle då fungera som komplement. Den centralexekutiva enheten koordinerar och kontrollerar aktivitet exempelvis informationsflödet mellan det kognitiva systemets andra delar. Det fördelar även input som går till det visuo-spatiala skissblocket och det fonologiska arbetsminnet (Gathercole & Baddeley, 1993). Figur 1: Version av arbetsminnets modell. Från Working memory av Baddeley och Hitch, In G. Bower (Ed.), The psychology of learning and motivation. New York: Academic Press. Fonologiskt arbetsminne Det fonologiska arbetsminnet är den del som processar verbal information via det fonologiska korttidslagret och den subvokala repetitionen. I det fonologiska korttidsminnet analyseras språkljudssekvenser och ordningsföljden i ett ord. Enligt Gathercole (1998) tar vi 2

13 emot auditiv (språkljud) eller visuell (ex. text eller familjära objekt) information till det fonologiska korttidslagret där informationen hålls kvar i form av fonologiska representationer. Dessa fonologiska representationer lagras därefter i långtidsminnet, som är ett viktigt stöd i framplockningen av verbalt material. För att kunna förlänga bearbetningstiden för det fonologiska materialet använder man den subvokala repetitionen då man tyst upprepar den fonologiska informationen för att kunna hålla kvar den längre i minnet. Baddeley, Gathercole och Papagno (1998) föreslår att den fonologiska loopens (fonologiska arbetsminnets) huvudsakliga syfte är att lagra språkljud under tiden mer permanenta representationer skapas och menar att den är av stor vikt när man skall lära sig okända ord. Gathercole, Pickering, Ambridge och Wearing (2004) har funnit resultat som indikerar att arbetsminnets grundläggande modulära uppbyggnad finns representerade redan från 6 års ålder. Antagandet görs att arbetsminnets olika komponenter och funktionsförmåga skulle utökas fram till tonåren. Gathercole (1999) menar även att den fonologiska loopens kapacitet ökar markant fram till åtta års ålder och därefter mer successivt fram till tolv år, då den subvokala repetitionen blir mer effektiv. När man testar det fonologiska arbetsminnet gör man det genom repetition av sifferserie samt genom repetition av ord och nonsensord. Repetitionen av sifferserier fungerar som indikator på den fonologiska loopens kapacitet, men här görs antagandet att repetition av nonsensord är ett bättre mått på den fonologiska loopens kapacitet då frånvaron av lexikal hjälp hos dessa ord leder till att man måste förlita sig på nonsensordets fonologiska representation i den fonologiska loopen (Baddeley, Gathercole & Papagno, 1998). Gathercole (2008) föreslår att det finns en koppling mellan fonologiskt arbetsminne och läsförståelse samt stavning. Studien testade fonologiskt arbetsminne genom sifferrepetition samt repetition av nonsensord. Studien visade på att barn med svagt fonologiskt arbetsminne hade signifikant lägre resultat jämfört med en åldersmatchad grupp med typisk fonologiskt arbetsminnesförmåga i fråga om läsförståelse och stavning. I en studie av Gathercole, Tiffany, Briscoe och Thorn (2005) presterade samma grupp barn åldersadekvat på standardiserade test som mäter ordkunskap och språkförmåga. Forskning visar även på att det fonologiska arbetsminnet är av stor vikt för barn när de skall tillägna sig nya ord (Gathercole 1998; Gathercole & Baddeley, 1990) samt att man funnit en korrelation mellan det fonologiska arbetsminnets kapacitet och yngre barns förmåga till ordinlärning, grammatik och läsförmåga (Hansson, Forsberg, Löfqvist, Mäki-Torkko & Sahlén, 2004). Som tidigare nämnts anses repetition av nonsensord mäta fonologiskt arbetsminne (Baddeley, Gathercole & Papagno, 1998; Gathercole & Baddeley, 1990). Edwards och Lahey (1998) antyder dock att otydliga fonologiska representationer kan vara orsak till låga resultat vid repetition av nonsensord istället för ett direkt mått på arbetsminnet. Sahlen, Reuterskiöld-Wagner, Nettelbladt och Radeborg (1999) menar att repetition av nonsensord inte ensamt kan vara ett index på fonologiskt arbetsminne. Snowling, Chiat och Hulme (1991) menar att repetition av nonsensord kräver multipla kognitiva funktioner som involverar fonologiskt processande. Det inkluderar talperception, konstruktion och avkodning av fonologiska representationer i det fonologiska lagret, upprätthållande av representationen, framplockning från det fonologiska lagret och artikulation. Sedan måste responsen organiseras och artikuleras. Brister i någon av dessa funktioner kan leda till svårigheter vid repetition av nonsensord. Enligt Vitevitch (2003) finns möjligheten att kan det ske en top-down effekt från liknande inlagrade fonologiska representationer i lexikon, trots att nonsensordet inte betyder något. En faktor som kan orsaka brister i repetition av nonsensord är fonologisk kunskap hos barnet. Fonotaktisk sannolikhet och densitet av fonologiska grannar, det vill säga tätheten av ord som är fonologiskt lika varandra, påverkar igenkänning av ord men även nonsensord. Andra teorier om varför repetition av långa nonsensord är svårt hos barn med språkliga 3

14 svårigheter presenteras bland annat av Bowey (2006). Bowey argumenterar att en sämre kvalitet av nonsensordens fonologiska representationer orsakar problem att hålla korrekt stimuli i minnet då orden skall kommas ihåg och plockas fram. Trots att det finns viss oenighet om orsakerna bakom läs- och skrivsvårigheter belyser flertalet forskare brister i det verbala arbetsminnet i sin helhet som tänkbar orsak. Testning av fonologiskt arbetsminne Repetera och läsa nonsensord Nonsensordstest anses mäta fonologiskt arbetsminne (Baddeley, Gathercole & Papagno, 1998). Bishop och Snowling (2004) påstår att repetition av nonsensord är ett testmaterial som i motsats till uppgifter som testar fonologisk medvetenhet förefaller vara opåverkat av tidigare ortografisk kunskap. Även barn som ännu inte lärt sig läsa har acceptabla resultat vid repetition av nonsensord. Gathercole och Baddeley (1990) har funnit i sina resultat att repetition av nonsensord kan komma att indikera om senare förmåga att läsa och skriva. Estes, Evans och Else-Quest (2007) fann att barn med SLI visade svårigheter att repetera redan korta nonsensord med större svårigheter vid långa nonsensord jämfört med barn utan SLI. I studie av Høien och Lundberg (1989a) har det visat sig att läsning av nonsensord är särskilt svårt för personer med dyslexi. De läser oftare fel och behöver mycket längre tid på sig för att läsa orden än jämförelsegrupper av åldersmatchade och läsnivåmatchade ungdomar. Bruck (1990, 1993) jämförde collegestudenter som fått dyslexidiagnos som barn med en åldersmatchad och en läsnivåmatchad grupp. Studien visade att trots att dyslexigruppen låg på ungefär samma nivå som den åldersmatchade gruppen i läsförståelse så var de svaga i uppgiften avkodning och stavning av nonsensord. Skrift Skriften är ett inlärt kulturellt system som skiljer sig åt från talet. Att använda sig av skrift istället för tal leder till en ökad mental belastning då skriften kräver en större medvetenhet och planmässighet (Catts & Kamhi, 1999). I skrift krävs det att vi är konsekventa och förutom att veta vilket fonem som motsvaras av respektive grafem, krävs det även att vi är medvetna om gängse stavningskonventioner för att klara av att stava ljudstridigt stavade ord. Detta gör vi genom att nyttja vår kunskap om regelbundenheten i ortografin för att skriva de ord som har lagrats som ortografiska ordbilder. Höien och Lundberg (1999) beskriver olika stadier barnet går igenom där läs- och skrivutvecklingen följs åt för att barn skall lära sig skriva. I psuedoskrivande stadiet leker barnet att det skriver. Krumelurer barnet ritat får gestalta bokstäver. Detta stadie övergår sedan till att barnet börjar skriva logografiskt-visuellt vilket innebär att ord avläses som bilder. Barnet har ännu inte förstått den alfabetiska principen. Barnet iakttar inte att orden består av mindre delar (fonem) eller var dessa delar finns i ordet. När barnet sedan börjar segmentera orden träder det in i den alfabetiska-fonemiska fasen. Barnen kan oftast inte själva läsa vad de skrivit i början av denna fas. I takt med läsutvecklingen börjar barnet analysera fonemen i ordet och skriver ordet som det låter och inte efter rådande stavningskonventioner. Dig skulle exempelvis kunna stavas dej. Eftersom lär sig barnet att språkljuden kan realiseras på olika sätt, exempelvis j-ljudet som kan realiseras /hj/ eller /gj/, men även att samma grafem kan låta olika beroende på omgivande grafem/kontext. I det alfabetiska stadiet är det inte heller ovanligt att barnet utelämnar bokstäver. I vissa fall har bokstavsnamnet ett vokalljud i sig, till exempel bokstaven d som har ett e-ljud i bokstavsnamnet. Barnet kan ha uppfattat det som att det redan fått med språkljudet e i och med det. För att ännu en gång exemplifiera med ordet dig som då kan skrivas som dj även fast barnet uppmärksammat konsonantens vokalljud. I den alfabetisk-fonemiska skrivningen använder barnet en fonologisk stavningsstrategi. När man slutligen träder in i det ortografiska-morfemiska stadiet har man automatiserat skrivprocessen. Barnet vet att skriften inte enbart baserar sig på fonemsegment. Enligt Elbro och Arnback (1996) har den 4

15 fonologiska stavningsstrategin övergått till den ortografiska och barnet är nu medveten om morfem (den minsta betydelsebärande enheten i ett språk) samt att det stavas lika vare sig det står ensamt eller inte. Man förstår även att förändringar i uttalet inte påverkar stavningen. På den här nivån i skrivutvecklingen har barnet etablerat ortografiska representationer i sitt mentala lexikon och tillägnat sig kunskap om morfologisk struktur. Enligt Bruck (1990) är detta ett stadium i rättskrivning som någon med dyslexi aldrig når. Utgångspunkten i den ortografiska stavningsstrategin är den lexikala kunskap barnet har om ordets stavning. Det underlättar för barnet då det är ett tidseffektivt sätt att skriva på och gör det möjligt för skrivaren att stava alla kända ord riktigt. Ortografisk stavningsstrategi är däremot inte effektiv vid stavning av okända ord som nonsensord. Skrift i relation till nonsensord Då barn ska skriva nya och okända ord som t.ex. nonsensord kan de använda sig av den fonologiska strategin. Enligt Höien och Lundberg (1999) är det ett flertal processer som är involverade vid stavning av dikterade nonsensord. Först sker en auditiv analys av det upplästa ordet. Det krävs en god talperception för korrekt auditiv analys av det upplästa ordet. Talperception är en mekanism som skiljer sig från auditiv perception då talperceptionen enbart analyserar det akustiska material vi uppfattar och tolkar som språkljud. Talperceptionen anses bestå utav två komponenter där den ena är förmågan att diskriminera mellan olika språkljud och den andra, fonemkonstans, är förmågan att behandla akustiskt material som antigen lika eller olika (Bishop, 1997). Eftersom ordet är okänt sker ingen aktivering av fonologisk eller semantisk identitet i lexikon. Den fonologiska representationen hålls sedan kvar i det fonologiska arbetsminnet en kort stund för en fonologisk analys. Subvokal repetition förlänger tiden i det fonologiska arbetsminnet. Korttidsminnets kapacitet bestäms delvis av vår förmåga att snabbt kunna artikulera verbal information. Artikulationen är även viktig för fonemanalysen, för att korrekt språkljud ska bli identifierade. Den fonologiska analysen är till grund för fonem-grafemomkodningsprocessen, som kopplar ihop grafem till det motsvarande fonemet. Grafemen som blivit aktiverade lagras en kort tid i den grafemiska bufferten medan den allografiska och den motoriska kodningen genomförs. Motoriskt utförande sker och ordet skrivs. Fonemanalysen är beroende av det fonologiska arbetsminnets kapacitet. Brister i det fonologiska arbetsminnet leder till en felaktig fonologisk analys då det inte finns inlagrade ortografiska representationer att stödja sig på och leder således till många felstavningar av nonsensorden (Høien & Lundberg, 1999). I en artikel av Gallagher, Laxon, Armstrong och Frith (1996) fann man att det fortfarande fanns svårigheter med att läsa och stava nonsensord hos högfunktionella dyslektiker. Även efter att de kompenserat för språkliga nedsättningar och befann sig inom en standardavvikelse för normalpopulationen. I en annan studie av Kemp, Parrila och Kirby (2008) framkom att högfungerande dyslektiker hade svårare att stava nonsensord jämfört med en kontrollgrupp. Stavningsfelen är också mer varierande än kontrollgruppens. Om det är så att dyslektiker har svårt att få grepp om den alfabetiska principen och stödjer sin stavning på att visuellt memorera hur ordet ser ut så borde de ha särskilda svårigheter med att stava nonsensord. Det borde ligga en skillnad i hur väl de stavar nonsensord och hur väl de stavar vanligt förekommande ord. Det borde även vara en större skillnad i resultat jämfört med hur stor skillnaden skulle vara för yngre barn på samma läsnivå som dyslektikerna. Detta är inte undersökt i någon större utsträckning (Treitman, 1997). Martlew (1992) undersökte en grupp på tolv tio-åringar med dyslexi med tolv åttaåringar med normal språkutveckling. Studien visade att dyslexigruppen gjorde signifikant fler fel på nonsensorden än vad barnen utan dyslexi gjorde. Barnen med dyslexi gjorde dock inte fler fel på de vanliga orden än vad barnen med normal läs- och skrivutveckling gjorde. Det finns även en koppling mellan repetition av nonsensord och stavningsförmåga. En studie av Bishop och Clarkson (2003) visade att barn med SLI hade en relativt hög proportion av fonologiska stavningsfel jämfört med yngre barn på samma 5

16 språkutvecklingsnivå. Barn som fick dåliga resultat på repetition av nonsensordtest hade i större utsträckning ett sämre skrivet språk. Konstruktion av nonsensord När man konstruerar nonsensord behöver man ta hänsyn till flera aspekter. Forskning har visat att långa nonsensord och nonsensord som innehåller konsonantkluster är svårast att repetera för barn med SLI. Enligt Bishop et al. (1996) är konsonantkluster svårare på grund av att det ställer högre krav på koordination av artikulatorisk rörelse inom en stavelse. I en studie av Archibald och Gathercole (2006) blev uppgiften svårare med nonsensordens ökade längd för gruppen barn med SLI. Baddeley (1986) menar att ordlängden har stor betydelse vid repetition av nonsensord. Inte bara antal stavelser utan tiden det tar att artikulera ordet. Enligt Gathercole, Willis, Emslie och Baddeley (1991) använder barn både fonologiska loopen, lingvistiska processer och lexikal kunskap vid repetition av nonsensord beroende på nonsensordens konstruktion. Nonsensord får inte innehålla grammatiska morfem om de ska användas som mått på fonologiska loopens kapacitet och funktion (Snowling, Chiat & Hulme, 1991). Ordförrådets omfattning får betydelse om nonsensorden är lika redan befintliga ord (Dollaghan, Biber & Campbell, 1993). För att undvika att barnen drar nytta av lexikal kunskap är det viktigt att nonsensordens betonade stavelser inte utgörs av riktiga ord (Dollaghan, Biber & Campbell, 1995). Konstruktion av svenska nonsensord Forskning har visat att prosodi kan ha en påverkan på resultatet vid repetition av nonsensord (Sahlén, Reuterskiöld-Wagner, Nettelbladt & Radeborg, 1999). I Sverige använder logopeder Nya Nelli (Holmberg & Sahlén, 2000) då de testar repetition av nonsensord där många av de flerstaviga nonsensorden har betoningen på sista stavelsen i ordet, ett så kallat jambiskt mönster. Detta har visat sig vara svårare vid repetition av nonsensord för barn med SLI. De utesluter den obetonade stavelsen sex gånger oftare än om ordet har ett trokémönster (Sahlén, Reuterskiöld-Wagner, Nettelbladt & Radeborg, K., 1999). Svenskans dominerande betoningsmönster är ett så kallat trokémönster där ordet består av en betonad och en efterföljande obetonad stavelse som i ordet fönster (Nettelbladt, 2007). Det svenska språket har rörlig ordbetoning vilket innebär att betoningen i flerstaviga ord kan falla på vilken som helst av ordets stavelser. Rörlig ordbetoning kan delas in i två grupper, språk med lexikal ordbetoning och språk med morfologisk ordbetoning. Svenskan har morfologisk ordbetoning. Betoning bestäms då efter ordets morfologiska struktur (Garlén, 1988). Detta bör tas i beaktande då nonsensorden inte ska innehålla några befintliga morfem. Utredning av läs- och skrivsvårigheter Nedsättningar i det fonologiska systemet leder till svårigheter i barns läs- och skrivutveckling (Vellutino, Fletcher, Snowling, & Scanlon, 2004). Läsa, skriva och repetera nonsensord är oftast svårt vid läs- och skrivsvårigheter. Vid skolbarnsutredningar där logopeder undersöker barns läs- och skrivsvårigheter används flera test relaterade till fonologiskt processande, där repetition av nonsensord är ett av de test som ingår. Logopeder brukar även testa förmågan att skriva nonsensord efter diktamen, men det finns inget material som på ett strukturerat sätt mäter förmågan att stava nonsensord av stigande svårighetsgrad, med ökande längd och fonologisk komplexitet. Nilsson och Petterson (2009) utvecklade och normerade ett stavningstest för vuxna -STAVUX, där stavning av nonsensord ingår, men då normeringen skett på vuxna personer blir det svårt att applicera resultaten på skolbarn. Syfte Studiens syfte är att konstruera och normera ett screeningsmaterial för diktering av nonsensord som lätt kan distribueras och användas i stor grupp. Vi anser att det finns ett behov av ett normerat skrivtest med nonsensord då det i dagsläget inte existerar. Idag 6

17 använder man sig av olika diagnostiska test i skolan för att utvärdera elevernas läs- och skrivförmåga där detta material kan komma att fungera som ett komplement till redan befintliga test. Studien ämnar undersöka normalprestation på diktamen av nonsensord för deltagare i åk 2 och 3 med normal språkutveckling. Metod Konstruktion av test Syftet med studien för testkonstruktionen var att undersöka vilka nonsensord som var mest lämpliga att ta med i det slutgiltiga testet till normeringsstudien. Den skulle även undersöka hur instruktioner och testgenomförande fungerade inför normeringen. Deltagare I studien ingick nitton elever som gick i en klass i slutet av åk 3. För att elevens resultat skulle kunna ingå i studien fanns inklusionskriterier och exklusionskriterier. Tvåspråkiga barn inkluderades i studien förutsatt att barnet var fött i Sverige. De ingick i studien eftersom Sverige idag har en multikulturell population. Exklusionskriterierna var att barnen enligt föräldrarnas kännedom inte skulle ha någon hörselnedsättning, språkstörningsdiagnos, dyslexidiagnos eller uttalade koncentrations- eller inlärningssvårigheter. Föräldrarna godkände även att författarna fick ta del av andra diagnostiska prov (DLS - rättstavning) eleven utfört i skolan för att en jämförelse mellan testen skulle vara möjlig. Deltagandet var frivilligt och eleven fick avbryta sitt deltagande utan vare sig förklaring eller påföljd. Material Test. Ett test innehållande 59 nonsensord konstruerades av författarna tillsammans med en kliniskt erfaren logoped. Logopeden konstruerade hösten 2009 ett test med 42 nonsensord. Testet användes under en studie i en klass bestående av tjugo barn i åk tre. Därefter valdes sexton ord ut som flertalet av barnen klarat att stava på ett godkänt sätt. Nonsensorden omarbetades av författarna och testmaterialet utökades även med nya nonsensord enligt följande principer: Nonsensorden fick inte likna befintliga svenska ord. Orden fick enbart bestå av fonemkombinationer som förekommer i svenska ord och var därför uppbyggda enligt den svenska fonotaxen (Sigurd, 1965). Eftersom nonsensorden inte skulle innehålla några befintliga morfem i svenskan kunde författarna bara ta hänsyn till regeln att flerstaviga svenska ord enbart kan innehålla en huvudbetoning och en bibetoning (Garlén, 1988). Hos många av de flerstaviga nonsensorden låg betoningen på sista stavelsen i ordet, ett så kallat jambiskt mönster. Varje nonsensord i normeringsstudiens test matchades till ett potentiellt svenskt ord vad gäller betoningsmönster och konsonant-vokalstruktur (Bilaga 1). Ingen hänsyn har tagits till hur frekvent förekommande stavelsen är i det svenska språket. Testet skulle innehålla en- till femstaviga nonsensord. Konsonantkluster skulle finnas såväl initialt, medialt som finalt bland de enstaviga till trestaviga orden. I alla stavelsegrupper skulle enkel vokal och konsonant finnas i alla positioner i ordet. För att undersöka om grad av komplexitet i fonologisk struktur var utslagsgivande i förhållande till ordens längd hos de enstaviga nonsensorden skulle alla vokaler, konsonanter och kodastrukturer finnas representerade. Även hos de tvåstaviga nonsensorden skulle alla vokal- och konsonantkategorier finnas representerade. De trestaviga nonsensorden skulle innehålla varierande stavelsestrukturer. De fyr- och femstaviga orden konstruerades utifrån potentiellt möjliga svenska ord där vokaler och konsonanter blev utbytta. Dessa bestod av enkla konsonant- och vokalstrukturer. Detta resulterade i 13 enstaviga, 25 tvåstaviga, 10 trestaviga, 6 fyrstaviga och 5 femstaviga nonsensord. Utöver de 59 nonsensorden ingick 3 tvåstaviga övningsord i början av testet för att ge eleverna en uppfattning om hur testet skulle gå till. Dessa ord uteslöts vid rättning. Totalpoäng på testet var 59. Se Bilaga 2 för det inledande testets nonsensord. Testet skulle undersöka om eleven kunde koppla ett visst fonem till 7

18 motsvarande grafem, det vill säga fonologisk stavning. Därmed undveks nonsensord med ljudstridig stavning. Undantag gjordes för fonemen [ ] och [ ] som enligt konvention stavas med ljudstridig stavning. Testet skulle innehålla ord där tre sibilanter var representerade för att undersöka om eleverna kunde differentiera mellan /σ/, / / och / /. Inspelning av test. Målet var att ha ett så likriktat testförfarande som möjligt. Genom att välja ett inspelat testmaterial undveks omedvetna förändringar av uttal och tempo i presentationen av nonsensorden. Med ett sådant förfarande ökade inter- och intrareliabiliteten i testet. Studiens test bestod av en sexton minuter lång ljudfil (wav format). Digital inspelning gjordes i en ljudstudio där nonsensorden lästes upp av en svensk kvinna i 30-årsåldern med västerbottnisk dialekt. För att undvika att trötthetseffekt skulle påverka någon särskild kategori av nonsensord gällande antal stavelser var ordningsföljden på orden slumpmässig. Varje ord förekom två gånger efter varandra. En tystnad på åtta sekunder klipptes in mellan nonsensorden för att ge eleverna tid att skriva. Detta gjordes i programmet Swell. Wav-filen konverterades sedan till mp3- format. Rättningsmall. En rättningsmall konstruerades utifrån ordens fonologi. Den innehöll de godkända varianterna av hur nonsensorden tilläts stavas. Rättningen tog hänsyn till att det fanns fonem som kunde realiseras med olika grafem i svenskan. I de fall där ett fonem kunde realiseras med flera olika grafem (o eller å för/ο/, c eller ck eller k för /κ/, c eller s för /σ/, g eller j för /ϕ/) godkändes alla varianter. Hänsyn togs till dialektala uttal av orden där båda varianterna godkändes (e eller ä för /Ε/ och /ε/, u eller ö för [ ]) (Engstrand, 2004; Garlén, 1988). Eftersom syftet med testmaterialet var att mäta barnens förmåga att identifiera rätt språkljud under diktamen och koppla grafem till respektive fonem godkändes både dubbel och enkel teckning oavsett vokallängd. Detta gjordes eftersom det förekommer så pass många undantag i svenskan kring dubbelteckning. Liknande resonemang kring dubbelteckning görs i det datorbaserade diagnostiska lästestet Logos (Höien, 2007) vid läsning av nonsensord. Dubbelteckning godkändes både bland konsonanter och bland vokaler. Alla existerande stavningar för [ ] och [ ] i svenskan godkändes. Procedur Skolans rektor kontaktades med information om studien och ombads att ge sitt godkännande till författarna att kontakta ansvarig lärare. Ett informationsbrev om testutvecklingens syfte (Bilaga 3) tillsammans med ett godkännandeformulär (Bilaga 4) skickades hem till elevernas föräldrar och samlades in av klassföreståndare. Nitton godkännanden lämnades in vilket resulterade i totalt nitton deltagare. Testningen utfördes i elevernas klassrum. Eleverna satt i par på sina ordinarie platser. Testledarna förklarade vad syftet med besöket var. Svarsblanketterna delades ut. Eventuella frågor besvarades innan testet startade. Följande instruktioner gavs: Börja med att skriva namn och klass på papperet. Nu kommer ni att få lyssna på 62 påhittade ord, som inte betyder någonting. Ni får lyssna på ordet två gånger och sedan skriva ner det ni hör. Om ni inte hinner skriva ordet så hoppa över det och skriv nästa ord istället. Man kan stava orden på olika sätt och vi är intresserade av hur just du stavar orden, så försök att inte titta på bänkgrannen. Inklusive instruktioner tog testproceduren ca 40 minuter då det krävdes ytterligare pauser för att alla elever skulle hinna skriva klart. Detta trots tidigare instruktioner då författarna försökte undvika att tidsbrist skulle påverka resultaten. Två testledare rättade testen parallellt efter rättningsmallen. Ett binärt poängsystem användes vid rättning med fel eller rätt. En analys av hur eleverna stavat orden gjordes för att undersöka vilka olika varianter av stavning som förekom. Detta gjordes för att se om det fanns något mönster i stavningen och för att undersöka om det fanns fler alternativa stavningar som inte tagits med i rättningsmallen. Statistisk analys För att välja ut lämpliga nonsensord till det slutgiltiga testet gjordes en frekvensfördelning över antalet elever som klarade respektive nonsensord. Ord som ansågs kliniskt lämpliga och som gav en variation i svårighetsgrad valdes ut och testades för normalfördelning med hjälp 8

19 av Kolmogorov-Smirnov normalitets test. Även barnens resultat av de uttagna orden testades för normalfördelning. Spearmans rangkorrelation gjordes för att undersöka sambandet mellan antal rätt barnet fått på de uttagna nonsensorden och barnets resultat i form av staninevärde från DLS rättstavningsprov. För att undersöka om svårighetsgraden ökade med antal stavelser beräknades andel barn som stavat nonsensorden rätt i kategorierna enstaviga till femstaviga ord. Cronbach alfa koefficient beräknades för att utvärdera hela testets interna reliabilitet (homogenitet). Resultat Resultatet bland de 59 nonsensorden varierade. För information om hur många elever som klarade stava nonsensorden på ett godkänt sätt uttryckt i procent se Bilaga 2. Reliabilitetsanalys gav en Cronbach alfa på 0,694. Ord som färre än 60 % av eleverna stavade på ett godkänt sätt uteslöts. Ordet kilapp valdes ut till det slutgiltiga testet trots att enbart 53 % av eleverna klarade att stava ordet på ett godkänt sätt. Ordet behölls med motiveringen att ordet innehöll en av de sibilanter vi använder i det svenska språket. Alla enstaviga ord utom ett ströks då de var mycket lätta för samtliga elever. Orsaken till att det enstaviga ordet årmt behölls var på grund av att ordet var kliniskt relevant då det innehöll ett finalt kluster av tre konsonanter. Ett antal tvåstaviga och trestaviga ord som samtliga barn stavade rätt uteslöts för att uppnå ett rimligt antal ord i testet. Se tabell 1 för information om andelen deltagare som stavat nonsensorden rätt där orden är uppdelade i stavelsekategorier. Tabell 1. Andel barn n (19) som har stavat nonsensorden rätt uttryckt i procent. Orden är uppdelade i stavelsekategorier från det ursprungliga testet med 59 nonsensord. Nonsensord i stavelsekategori Andel rätt % Enstaviga 88 Tvåstaviga 83 Trestaviga 80 Fyrstaviga 75 Femstaviga 64 Gallringen av nonsensord resulterade i 30 nonsensord. Variationen av ordens svårighetsgrad var normalfördelat enligt Kolmogorov-Smirnov på alfanivå 0,05 (D = 0,2, p = 0,14). Även barnens resultat på de 30 nonsensorden var normalfördelat (D = 0,2, p = 0,37). Se tabell 2 för medelvärde, median, typvärde, standardavvikelse, varians, minsta och största värde, skevhet samt kurtosis över barnens resultat på de 30 uttagna orden. Tabell 2. Deskriptiv statistik över medelvärde, median, typvärde, standardavvikelse, varians, minsta och största värde, skevhet samt kurtosis av deltagnas resultat på de 30 orden ur studien. Resultat av diktamen av Maximal poäng 30 nonsensord Medelvärde 25 Median 27 Typvärde 27 Standardavvikelse 3,547 Varians 12,579 Minsta värdet 15 Största värdet 29 Skevhet -1,329 Kurtosis 1,395 Spearmans rangkorrelation gjordes mellan elevernas resultat av Diagnostiskt Läs- och Skrivprov (DLS), delprov rättstavning och resultat av de 30 uttagna nonsensorden. Det fanns 9

20 en signifikant korrelation mellan diktamen av nonsensord och rättstavningsprov (r = 0,48, p<,05). Det slutgiltiga testet bestod av 29 nonsensord av varierande längd och komplexitet. Antal enstaviga var 1, tvåstaviga 14, trestaviga 7, fyrstaviga 5 och femstaviga var 2. Normering Det slutgiltiga testet DANO från första studien var redo att normeras bland deltagare i åk 2 och 3 för att undersöka normalprestationen i testet hos barn med normal språkutveckling. Deltagare och rekrytering Målet i denna studie var att försöka normera ett skrivtest med nonsensord. Därmed behövdes rekrytering av 100 elever ur åk 2 samt 100 elever ur åk 3. Ett bortfall på 40 % beräknades. Utskick av svarsformulär och information om studien blev 330. Flertalet kommunala skolor i Umeå kommun samt Holmsunds kommundel kontaktades för att få en representativ spridning ur populationen. Efter att rektorer gett sitt godkännande kontaktades klassföreståndare. Intresserade lärare fick ett informationsbrev (Bilaga 5). Lärarna distribuerade ut informationsbrev (Bilaga 6) samt godkännandeformulär (Bilaga 4) till sina elever för att ta hem till föräldrarna. Påskrivet godkännandeformulär samlades in av läraren. Inklusions- och exklusionskriterierna var samma som i tidigare utförda studie (konstruktion av nonsensord). Föräldrarna skulle ge sitt godkännande för att eleven skulle få delta i normeringen. Det blev ett bortfall på 37 % (121 elever). 237 elever deltog i testningen, fjorton av dessa hade inget medgivande men ville delta, dessa resultat uteslöts ur studien. Totalt 223 elever hade godkännande att delta i normeringen. Sex av dessa skrev inte på grund av sjukdom och två valde att inte delta. Två deltagare hade ett godkännandeformulär där koncentrationssvårigheter framgick, två var adopterade och två bröt på grund av annan lektion. Slutliga antalet deltagare vars resultat ingick i studien blev 209 elever från 5 olika skolor i Umeå kommun. Deltagare i åk 2 var 105, 53 flickor och 52 pojkar. Av dessa var sju tvåspråkiga. Deltagare i åk 3 var 104, 50 flickor och 54 pojkar. Av dessa var elva tvåspråkiga. Alla barn var välkomna att delta i studien, men om de inte uppfyllde satta kriterier uteslöts deras resultat. Deltagandet var frivilligt och eleven fick avbryta sitt deltagande utan närmare förklaring eller påföljd. Material Testet var en reviderad upplaga av nonsensordtestet från studien Konstruktion av test. Normeringens dikteringstest bestod av en 12:47 minuter lång ljudfil i mp3-format. Redan inspelat material från denna användes. Testet bestod av 29 nonsensord. Maximal poäng på testet var 29. Utöver de 29 nonsensorden ingick två övningsord i början av testet och ett avslutningsord i slutet av testet. De två övningsorden och det sista nonsensordet uteslöts ur resultatet. Eftersom testning skulle ske i stora grupper fanns misstanke om att sista ordet skulle vara svårt att höra då elever skriver olika snabbt och det brukar finnas en tendens till att det blir stökigt i slutet av långa test. Testet består totalt av 32 nonsensord med de tre tilläggsorden. De uttagna nonsensorden klipptes in i slumpmässig ordning för att undvika att trötthetseffekt skulle påverka en särskild kategori av nonsensord gällande antal stavelser. Varje nonsensord repeterades två gånger i följd. En 10 sekunders paus förekom mellan varje ord för att eleverna skulle få tid att skriva. Pausen utökades efter tidigare studie då mer tid för att skriva behövdes. För att undvika testledareffekter utformades ett skriftligt testförfarande med instruktioner till testledaren (Bilaga 7). En reviderad upplaga av svarsformulär samt rättningsmall från studien Konstruktion av test användes. För information om rättningsmall se Bilaga 8. Procedur All testning utfördes klassvis i elevernas klassrum eller fritidslokal. Storleken på grupperna som testades varierade från nio till arton elever. Eleverna placerades spridda över klassrummet så långt det var möjligt. Alla eleverna satt vända mot ljudkällan. Testningen 10

21 utfördes på samma sätt som under tidigare studie. Två testledare utförde testning och följde samma testledareformulär. Ljudfilen med nonsensorden spelades upp via den ljudanläggning som fanns att tillgå på respektive skola. Oftast användes en cd-spelare placerad centralt längst fram i klassrummet. Där smartboard fanns spelades ljudfilen upp via den. Inklusive instruktioner och frågor tog testproceduren ca minuter. Pausering skedde i de fall någon elev inte hann skriva klart mellan orden. Detta skedde främst i åk 2. Rättning Två testledare rättade testen parallellt efter en rättningsmall. Testledarna rättade de test som de inte själva genomfört. Deltagarnas resultat kodades med en bokstavskod, ålder, kön, åk och skola. Två typer av rättning utfördes. En rättning med ett binärt poängsystem där man antingen fick rätt eller fel på ordet, rättningen kallas hädanefter helordsrättning. Ytterligare ett rättningssystem gjordes där man fick en poäng för varje korrekt återgivet grafem för tillhörande fonem. Det innebar att varje ord hade sin egen maxpoäng beroende på hur många fonem ordet bestod av. Uteslutet grafem samt utbyte av grafem räknades som inkorrekta svar. Tillägg av grafem (där det inte fanns något tillhörande fonem i ordet) gav minuspoäng. Exempelvis, maxpoäng för [ σπρ ντλα] var åtta. Om ordet stavades som skrinkla blev resultatet fem. Rättningen kallas hädanefter fonem-grafemrättning. Denna typ av rättning gjordes för att undersöka om det fanns elever som gjorde fler fel inom samma ord och då rimligen borde få en lägre poäng än vid helordsrättning. Med en fonem-grafemrättning var syftet att man skulle kunna skilja de elever som hade enstaka slarvfel från de elever med större fonologiska svårigheter som möjligtvis hade fler fel inom ordet. Statistisk analys De deskriptiva och statistiska beräkningarna utfördes i programmet Microsoft Excel for Windows med hjälp av Addinsoft XLSTAT. Deskriptiv statistik togs fram för båda årskurserna. Barnens resultat testades för normalfördelning med Kolmogorov-Smirnov normalitets test. Histogram över resultatfördelningen gjordes för varje åk. T-test (antar olika varians) utfördes för att undersöka inverkan av variabeln kön och Mann-Whitney-U test för variabeln tvåspråkighet på antal rätt på nonsensordtestet inom grupperna åk 2 och 3. T-test (antar olika varians) gjordes för jämförelse av resultat mellan årskurserna. Variationskoefficienten för båda årskurserna beräknades. Andelen av hur många barn som klarade att stava orden på ett godkänt sätt beräknades för båda årskurserna. Medelvärde för kategorin enstaviga till femstaviga ord beräknades för att undersöka om svårighetsgraden ökade med antal stavelser. Cronbach alfa koefficient beräknades för att utvärdera testets interna reliabilitet (homogenitet). Medelvärde beräknades för varje klass. ANOVA utfördes för att testa skillnad i elevernas resultat med skola som förklarande variabel. Pearsons korrelationsanalys gjordes för att undersöka sambandet mellan den binära poängsättningen och fonem-grafem poängsättningen. Indelning av resultaten i staninevärden utfördes genom att beräkning av teoretisk frekvens av antal barn i gruppen åk 2 och 3 gjordes. Sedan beräknades erhållen frekvens av elever som befann sig inom respektive staninevärde. Resultat Normalprestation Resultatet varierade bland deltagarna i både åk 2 och 3(se figur 2 och 3) med en tendens till negativ snedfördelning hos åk 3. Enbart helordsrättningen för åk 2 visade på en normalfördelning i spridningen enligt Kolmogorov-Smirnov, D=1,117 p>,05. Samma rättningssystem gav D=0,143 p<,05 för åk 3. Fonem-grafemrättningens resultat var negativt snedfördelat för båda årskurser. Den gav D=0,182 p<,05 för åk 2 och för åk 3 var D=0,146 p<,05. För medelvärde, median, typvärde, standardavvikelse, minsta och högsta värde, skevhet och kurtosis i både helordsrättning och fonem-grafemrättning för åk 2 och 3 se tabell 3. 11

22 25 antal personer Antal rätt Figur 2. Histogram över antal deltagare i åk 2 som befinner sig i respektive poänggrupp utifrån antal rätt stavade nonsensord enligt binär poängsättning. Varje poänggrupp täcker intervall om 2 poäng. Könsskillnader För helordsrättningen i åk 2 låg medelvärdet på 22 (SD=4,50) för flickorna. Medelvärdet för pojkarna var 19 (SD=5,57). T-test (antar olika varians) visade att medelvärdesskillnaden var signifikant t(98)=2,92 p<,05. I fonem-grafemrättningen var skillnaden också signifikant t(101)=2,49 p<,05. För helordsrättningen i åk 3 låg medelvärdet på 24 (SD=2,78) för flickor. Medelvärdet var 23 (SD=3,62) för pojkar och visade ingen signifikant skillnad t(99)=1,36 p=0,18. För fonem-grafemrättningen fanns ingen signifikant skillnad t(92)=1,68 p=0,10. Variationskoefficienten för helordsrättningen i åk 2 var CV=29% för pojkar och för flickor CV=20%. I åk 3 var CV=12% för flickor och CV=16 % för pojkar i helordsrättningen Antal personer Fler Antal rätt Figur 3. Histogram över antal deltagare i åk 3 som befinner sig i respektive poänggrupp utifrån antal rätt stavade nonsensord enligt binär poängsättning. Varje poänggrupp täcker intervall om 2 poäng. Årskurs Det fanns en signifikant skillnad mellan årskursernas medelvärden i helordsrättningen, t(174)=-5,515 p<,0001. Även i fonem-grafemrättningen fanns en signifikant skillnad mellan årskurserna t(137)=-4,907 p<,0001. Variationskoefficienten (CV) för årskurs 2 var CV = 26% och CV = 14% för åk 3 i helordsrättningen. I fonem-grafemrättningen var CV = 8% för åk 2 och CV = 3% för åk 3. 12