Inledning seminariet Konst och demokrati under Östersjöfestivalen

Transkript

1 Konst och demokrati Människan har alltid ägnat sig åt att skapa. Och kommer att fortsätta. Konsten har tagit gestalt genomlevt och överlevt allt från grottmålningarnas djuravbildningar, faraonerna och pyramiderna, kulturen mellan Eufrat och Tigris, antiken, religionernas många tidevarv, feodalism, medeltid, furstehus, barock och upplysningens ideal, krig, diktaturer, farsoter och nu i demokratins tidevarv tillsammans med mänskliga rättigheter. Konst och demokrati är två viktiga aspekter som bildar ingång till ett öppet samhälle. Att bygga infrastruktur, skapa utbildningar och ekonomiska resurser för konstnärliga institutioner och fria utövare, är ett politiskt beslut och helt avgörande för om samhället vill öppna upp för konstarternas och litteraturens professionella uttryck och utsagor. Elit och amatörer ska i ett öppet samhälle ges möjligheter att verka. Politiken är en viktig förutsättning. Men inte den enda. Fler förutsättningar måste till. Att konstarter och litteratur finns, att fiktion och fakta vävs samman genom konstnärliga uttryck och verk och framförs i det offentliga rummet berättar om en stark indikator på våra mänskliga behov att gestalta, kommunicera och att ta emot. Att det finns publik är lika viktigt som att konstnärer och författare kan verka öppet i samtiden. Östersjöfestivalen med intressant och blandad repertoar, där både vuxna och barn, amatörer och professionella framför musik, är ett kvalitativt exempel på att konst har betydelse. Så många musiker från länderna runt Östersjön väljer att komma till festivalen liksom en månghövdad publik. Mötet i sig är en förutsättning, som inte bara speglar politiska förutsättningar utan också berättar om viljan och friheten att mötas och utmanas av och genom konsten. Konstens och litteraturens plats och roll i samhället berättar om själva samhället. Konst framställs på många olika sätt, men det är ingen industri. Bakom varje verk finns det jag kallar en enskild röst. Ett faktum som många gånger förbises. Utan den enskildes röst skulle vi inte ha konst, musik, dans, teater film och litteratur. Med det menar jag att konstarterna inte är representativt som i politiken, man går inte in i ett parti och därifrån driver sitt konstnärliga projekt. Konstutövning är inte valbart på det viset att det är representativt som i Riksdagen, där våra valda politiska representanter arbetar. Företrädare för konst och litteratur representerar inte heller lagar och förordningar, även om alla, även konstnärerna, måste följa det demokratiska samhällets lagar. Konstnärerna och författarna representerar inte makten; inte näringslivet, politiken eller beslutsfattarna.

2 Representerar inte heller media och journalistiken. Konstarter och media kan sägas utgöra två oberoende kommentatorer av samtiden. Konstnären och musikern ska stå fria och obundna och det är grundläggande. Ska inte göra tjänst åt någon. Som någon nyligen uttryckte det: Konsten är den plats där samhället talar med sig själv. Konst och litteratur är den plats där vi individer möter varandra i ett professionellt sammanhang. Utan att representera något som är överordnat. Verken har något att berätta och gestalta som riktar sig till dig och mig som enskilda människor. De konstnärliga verken talar oftast inte till ett helt samhälle, talar inte heller till stora grupperingar och vänder sig inte till specifika sektorer i samhället. Propagerar inte. Kännetecknande för konstarterna och litteraturen är att de generellt talar med en enskild stämma till enskilda personer. Vi som idag samlats i Berwaldhallen och besöker Östersjöfestivalen gör det i vår egenskap av enskilda musikintresserade personer. Vi är många som har kommit hit för att lyssna på musiken och samtalen, men vi kommer på eget initiativ och som enskilda. Att höras och bli hörd, att synas och bli sedd är inte bara en rättighet och skyldighet för politiker utan omfattar även konstnärerna, musikerna, författarna, fotograferna, dansarna, skådespelarna, regissörerna och dirigenterna. Samhället välkomnar konstnärlig gestaltning i möte med publik. Grundlagarna och kulturpolitiken utgör en förutsättning. En konstnärs yttersta rätt är förstås att fritt förhålla sig till samhället, även om lagar och förordningar också gäller dem precis som för andra. Var i det demokratiska samhället har konstarterna och litteraturen, dess samtid och historia betydelse, kanske någon undrar? Ett svar kan just vara, i mötet med den enskilda människan, hon eller han som är betraktare, läsare och publik. Samtidigt som verken framförs, blir lästa och värderade tillför verken gestaltande bidrag till våra egna erfarenheter och kunskapsvärldar liksom till våra känsloregister och minnen. Oberoende av uttrycksform är konstverk - en realitet som skapar osynliga band mellan verk och betraktare och därmed till samtiden. Verken är för att använda ett högaktuellt miljöbegrepp- en sorts footprint, ett avtryck i tiden, som ligger kvar långt efter att vi lämnat in. Andra generationer kan i en framtid lyssna till vår samtid och fundera över hur vår tid valt att gestalta och kommunicera det som innebär mening.

3 Konst och litteratur kan i sin bästa form innebära just mening och skapa tillit utgöra en del av ett samhälles gemensamma berättelse. Arbetet med El Sistema är ett uttalat demokratiskt projekt där musiken är den plats där barn och unga möts för att tillsammans med vuxna lyssna och musicera och som en naturlig del av musicerandet arbeta inkluderande och med respekt den Andre. El Sistema har flera framföranden under årets Östersjöfestival! Ett öppet samhälle där konstarterna och litteraturen ges förutsättningar innebär också yttrandefrihet och yttrandejämlikhet. Det ska finnas en jämlikhet i att alla har rätt att yttra sig genom konsten. Mänskliga rättigheter och respekten för den Andre, är en i historien ganska sent inkommen kvalitet, som ska toppa det demokratiska samhället. Utan Mänskliga rättigheter finns ingen riktig demokrati. Alla länder runt Östersjön och i Europa och gärna i den vida världen bör inspireras. Konstarterna lever i och är beroende av samtiden och tar näring av den. Samtiden är konstens kontext, det går inte att skilja verk och samtid åt. Historiska verk som fortsätter att framföras gör så för att de har en struktur och dramatik som är öppen för adaption och nya samtider. Man kan t.ex. följa demokratins utveckling genom att följa ett verks uppsättningar och bearbetningar. Som exempel tar jag baletternas balett, Svansjön! Till musik av Tjajkovskij. Med sitt ursprung i Ryssland i slutet av 1800 talet har det klassiska verket fortfarande betydelsefull inverkan på samtidskonsten. Svansjöns segertåg genom världen berättar om klassiska tolkningar, hög konstnärlig kvalitet bland dansare, koreografer, tonsättare och verket berättar om skönhet och en koreograferad bild av moral och syn på kvinnor och män och på kärlek och på publik. Det tog 130 år innan Mats Ek, svensk koreograf blev den förste att 1987 kraftigt nytolka Svansjön. Bland annat fick både kvinnor och män gestalta svanarna, begreppet skönhet fick ny laddning och Ek använde koreografin på ett nytt och oprövat sätt. Berättelsen om Svansjön fick ny lyster och skapade nyfikenhet. Knappt 10 år senare hade The Swan Lake av Matthew Bournes premiär i London. Ett uppförande med enbart män i svanrollerna och en berättelse om manlig kärlek och homosexualitet som därefter har följts av kvinnors tolkningar. Dada Masilo, koreograf från Sydafrika gästspelade nyligen här i Sverige med sin tolkning av Svansjön, då utifrån en afrikansk kontext med Afrikanska svanar, nytt rörelsespråk och gaytema. Dessa verk och tolkningar har följts av Svansjön i street och hip hop format. Alla tolkningar varav många mycket framstående, berättar att ett klassiskt verk

4 som Svansjön fortsätter att belysa ursprungsfrågan - om tillåten kärlek respektive förbjuden, och med uppfinningsrikedom har tolkningarna bearbetat skönhetsbegreppet och sinnrikt belyst innebörder av respekten för den Andre. Precis som vi i publiken och i samtiden behöver vara öppna och tolka vår demokratiska samtid - med en inneboende respekt för den Andre. Idag är Sverige inte längre som Sverige var för år sen. Till vårt land har människor flytt från krig och förtryck, och människor som utvandrar för att finna ett bättre liv någon annan stans har valt vårt land. Vi har blivit många från hela världen i Sverige, och det är stimulerande och bra för vårt land. Vi har nått en bra bit med att utveckla demokrati och mänskliga rättigheter i Sverige och i det arbetet har konstarterna och konstens företrädare en betydelsefull roll. Men allt är inte bra! Tidigt i somras visade rapporten Kultur för vem? av Myndigheten för kulturanalys att landets kulturinstitutioner inte lever upp till kraven på ett jämställt och mångkulturellt uppdrag. Rapporten visar att andelen personer med utländsk bakgrund är lägre på kulturinstitutionerna än vad som gäller samhället i stort och det är en tendens som har förstärkts de senaste tio åren. Studien omfattar drygt 120 museer, scenkonstinstitutioner och myndigheter/stiftelser/bolag och fokuserar på åren Rapporten visar att den genomsnittliga svenska arbetsplatsen har en högre andel personer med utländsk bakgrund än vad kultursektorn har. 1 Det är naturligtvis allvarligt. Tankar är utan röst, ingenstans finns mitt namn, lyrikrader som jag lånat ur poeten Arne Jonssons Marken lyste även i drömmen, Raderna belyser vikten av igenkänning eller uttryckt som bristen på igenkänning. Finns inte mitt namn, mina erfarenheter i någon form gestaltade genom konstarterna saknas igenkänning. Konstarter och litteratur växer och utvecklas med och genom människorna, inte bara de få utan de många, som lever i samhället och samtiden. 1 Kultur av vem? Myndigheten för Kulturanalys

5 I ett föränderligt samhälle behöver institutionerna ständigt reflektera över uppdraget, vem berättar vi för, vem har en berättelse att berätta som inte är berättad? Gestaltad, framförd genom dans, musik dramatik. Nästa utmaning för kulturinstitutionerna är det mångetniska och mångkulturella Sverige och i det uppdraget har institutionerna en utmaning och sin framtid. För att svara på frågan: - Om konst kan främja demokrati och öppenhet vill jag svara med det jag redan framfört och avsluta: Genom att arbeta med konstnärlig kvalitet, med yttrandefrihet och med respekt för den Andre - kan konsten utan att det är en omedelbar avsikt, bidra till att främja demokrati och öppenhet. ***