Ordböjning morfologisk utveckling

Transkript

1 Ordböjning morfologisk utveckling Språkstruktur! Principen bakom alla mänskliga språks struktur är att små delar bygger upp större delar som bygger upp ännu större delar Barns tidiga språkutveckling Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet Språkstruktur! Fonologi - fonemens kombinationer till morfem! fonem - minsta betydelseskiljande enheterna! pil - bil - sil - fil! Morfologi - morfemens kombinationer till ord! morfem - de minsta betydelsebärande enheterna! hund - ar - na -s! Syntax - ordens kombinationer till satser! Semantik - ordens och satsernas betydelse! Pragmatik - användningen Fonetiska och fonologiska nivån! Hur barn lär sig att producera och känna igen ordens och ordkombinationernas uttal! Fonetik! de enskilda språkljudens fysiska natur! hur de produceras och uppfattas! hur de är beskaffade som akustiska fenomen! Fonologi! språkljudens språkliga funktioner! hur de kombineras Hur uttalas de tidiga orden?! Till en början KV! ex. mjölk --> mö! Sedan KVKV! ex. mamma, pappa, titta! Sedan slutna stavelser! barnet fortsätter att använda KVKV! ex. stol KKVK --> tol KVK! Även barnriktat tal har strukturen KVKV - kisse, pippi, vovve Uttalsstrategier för konsonanter! Ofta systematiska avvikelser! Dentalisering - utbyte mot dentaler /d/ eller /t/! min --> din, mig --> dig! Strykning av en konsonant! ställa --> tälla! Assimilation - en konsonant påverkar en annan! smörgås --> mö-mås! Inskott av extra vokal! tro --> tero! Metates - omkastning av konsonanter! byxor /byksor/ --> byskor 1

2 Strategier vid konsonantkluster! Strykning och assimilering är de vanligaste strategierna för att undvika kluster! Metateser är vanliga under vissa stadier i utvecklingen, runt 3-årsåldern! Forskningen har visat att tillägnandet är olika beroende på vilken ställning i ordet klustret har! Först används kluster medialt och finalt, sedan initialt! smörgås --> mömås - möjgås - smörgås! skratta --> katta - skatta/kratta - skratta Fonologin utvecklat! Vid ca 4-årsåldern är det fonologiska systemet färdigutvecklat! Vissa enstaka uttalsproblem kan kvarstå! röd --> jöd! /r/ inlärs ofta sent Ordböjning Morfologi Morfologi! Morfemens kombinationer till ord! De minsta betydelsebärande enheterna! hund - ar - na -s Lexikala och grammatiska morfem! Lexikala morfem! ord med egen betydelse! häst, cykla, röd! Grammatiska morfem! inte betyder något om de står ensamma! har betydelse i kombination med lexikala morfem! och, på, -ar, -en, -de Fria och bundna morfem! Fria morfem! står som självständiga ord! bil, snurra, men, att! Bundna morfem! kan inte stå som egna ord! ändelser och andra affix! o-, -er, -ig, -s, -aktig 2

3 Morfem - översikt Indelningsgrund:! Kan stå som eget ord? JA fria NEJ bundna! Har egen betydelse? JA lexikaliska NEJ grammatiska! Position i förhållandet till stammen: FÖRE prefix be-, o- INNE I infix finns ej i svenskan EFTER suffix -aktig, -or, -de Vad krävs i språkutvecklingen?! Vad krävs för morfologisk utveckling?! Vad finns det för faktorer som påverkar barnets analys?! Segmenteringsproblemet! att segmentera stammar från ändelser! Kopplingsproblemet! att koppla betydelse! uttryck - innehåll Faktorer som kan påverka! Betydelse! former dvs. byggstenar måste kunna associeras med betydelse! Prosodi! det som är perceptuellt påtagligt är också enklare att lägga märke till! längd, betoning, ordaccent! lättast: titta, mamma! Frekvens! ett morfem som förekommer ofta och i olika kontexter läggs enklare märke till Utveckling! Till en början endast lexikala morfem! inte fria grammatiska morfem! inte bundna grammatiska morfem! endast ord Ordförrådsspurten och morfem! Grammatiska morfem bryter fram! Barnet har tillägnat sig ett tillräckligt antal ordformer (ordförråd) för att börja urskilja gemensamma nämnare till de olika formerna! de frekventa böjningsmorfem! Barnet kommer fram till en analys av! ordstammar - fria morfem och! böjningsändelser - bundna morfem! Böjningsmorfemen generaliseras och tillämpas på nya stammar Övergeneralisering! När barnen börjar använda språkliga former för att beteckna grammatiska funktioner! vill de helst ha så få funktioner som möjligt för varje form! en form - en funktion! då uppstår övergeneraliseringar 3

4 Övergeneralisering - verb! De regelbundna verben delas i fyra grupper/konjugationer - se OH! Oregelbundna verb böjs då regelbundet i preteritum och/eller supinum! Preteritum: sov-de, spring-de, gåd-de! Supinum: läs-it, lek-it, bygg-it! Kan förekomma upp till skolåldern Talspråk! Tolkning av barnets verbböjning! säkrast titta på verb i 2:a, 3:e, 4:e konjug.! inte 1:a konjug.! Svenskt talspråk! tendens att utelämna ändelser på verb -ar! En vuxen kan göra en fonologisk förenkling:! Jag ramla och föll nerför trappan! Nu har jag prata färdigt! Ett barn:! inte har börjat böja verben! viktigt att få fram exempel i andra konjug. Tempus, tidsperspektiv! När börjar barn att se ur ett tidsperspektiv?! i det tidiga barnspråket finns inga markeringar för tid! barn vill tala om här och nu! vuxna använder presens när de talar med riktigt små barn Förfluten tid! Tempus talar om tidpunkten vid vilken handlingen ägde rum! Barn är mer intresserade av om något! har hänt eller inte - aspekt! Än när något hände - tempus! Aspekt före tempus! Aspekt innebär verbhandlingens förlopp eller resultat Förfluten tid! Supinum före preteritum! det är lättare att tala om det som just har hänt och som har lämnat spår, eller fortfarande gäller, i talögonblicket! hjälpverbet utelämnas! supinumformen får ensam utgöra perfekttempus! Preteritum kommer senare! syftar på en bestämd tidpunkt i det förflutna! mer förfinat tidsbegrepp Verb! Turordningen på böjningsmorfemen sammanfaller med ökad kognitiv mognad! enkel suffigering såsom svaga verb är enklast! omljud + suffigering är svårast! springa - sprang - sprungit 4

5 Verb! Infinitiv/presens före supinum före preteritum infinitiv titta låg morfemmedvetenhet presens tittar här och nu omedelbar kontext supinum tittat något som precis har hänt utelämnar hjälpverbet preteritum tittade mer abstrakt, ej här och nu futurum skall titta ännu mer abstrakt hjälpverb krävs Övergeneralisering - substantiv! Fem olika deklinationer: 1. -or en-ord, slutar på -a flicka, flickor 2. -ar en-ord, inte slutar på -a häst, hästar 3. -er en-ord, låneord biljett, biljetter 4. -n ett-ord, slutar på V spöke, spöken 5. - ett-ord, inte slutar på V får, får Övergeneralisering - substantiv! Innan barnet har lärts sig alla deklinationer! väljer en form! oftast deklination 2 (-ar), den största gruppen! rådjur-ar, hus-ar, hus-ar-na Substantiv! Numerus och bestämdhet före kasus (genitiv) numerus bestämdhet kasus bilar bil -ar bilen bil -en bilarna bil -ar -na bilarnas bil -ar -na -s Partikelverb! En svensk svårighet! Verb kombineras med betonade partiklar och får en ny betydelse! komma ihåg! komma loss! komma på! komma undan! komma ut! komma åt! Ibland används bara partikel! Ska du ut? Ska du gå ut? Partikelverb! Barn använder partikel tidigare än verbet! Upp! Lyfta upp!! In! Kom in!! I senare skede börjar användas vid perfekt particip! partikel först och sedan stammen - SVÅRAST! kongruensböjs efter huvudordet som adjektiv! Äpplet är ätuppet uppätet 5

6 Adjektiv! Återigen, barn vill ha samma form för samma funktion och övergeneraliserar! halig hal! plattig platt! Formerna kommer tidigt, samtidigt som verb och substantiv övergeneraliseras! Komparationen kommer sent! även här övergeneraliseras de oregelbundna böjningar! storare större, tungare tyngre! dåligare sämre??? Personliga pronomen! Många barn använder du och dig om sig själva! föräldern kallar så på barnet! Oböjda former används först! När böjningsändelser tillägnas! böjer pronomen som substantiv! skiljer inte mellan subjekts- och objektsform! lägger genitivsuffixet -s på basformen Personliga pronomen subjekt objekt genitiv! jag mig min ja ja jas! du dig din du du dus! hon henne hennes hon hon hons! de dem deras dom dom doms! Många accepterade i talspråk Ordböjning morfologisk utveckling Barns tidiga språkutveckling Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet 6