Ett arbete som inte blev riktigt som Ann tänkt sig!

Transkript

1 Ett arbete som inte blev riktigt som Ann tänkt sig! Ann tog fram en liten ask ur fickan, en hemlig ask. Vad kunde det vara i den? Så spännande! Sakta gläntade hon på asken och - Va, den var ju tom! Men nej det var den inte. Ann sa att hennes tanke låg där i. Kunde vi se vad hon tänkte på? - På din mamma! Hoppsan! Det var inte precis vad Ann förväntat sig. Men det ligger väl nära till hands att man tänker på sin mamma så - det var ju givetvis precis rätt. - Vilken färg har hon då, undrade Ann. - Svart, blev förslaget. Och det var ju också rätt. Så tog Ann fram svart och vit färg och vi svampade ett stort papper i svart, vitt och olika grå nyanser som blev då färgerna blandades. När färgerna torkat klippte Ann det stora pappret i långa remsor och vi tittade på med stort intresse. - Hur tror ni att min mamma ser ut, undrade Ann? - Hon har skägg. - Nej, det har hon inte, skrattade Ann. Men barnen trodde det i alla fall. Telefonen hämtades så att vi kunde ringa till Anns mamma och höra hur hon såg ut. Som tur var så var hon hemma och svarade. Ann pratade först lite med henne och sedan fick ett av barnen prata med henne. Först berättade vad han hette, att han skulle fylla 4 på måndag och att fått en våningssäng och sover högt upp under taket därhemma sedan frågade han: - Har du skägg? - Nej, bedyrade Anns mamma skrattande. Det hade hon inte.

2 Det var fler som ville prata och fråga något så luren skickades vidare. Han berättade också vad han hette och frågade sedan: - Har du långt eller kort hår? Hon hade kort hår. Ännu en som var pratglad och då hon berättat vad hon hette så undrade hon: - Har du öron? - Ja, två stycken. Så sa vi hej då och la på. Lite senare fick vi klippa alla de långa remsorna i små rutor. Klipp, klipp! Det var inte helt lätt men till sist hade vi hela burken full av rutor. En annan dag var det dags att sortera alla de små pappersrutorna i fyra tallrikar. Ljusa, nästan vita Ljust grå Mörkare grå Mörka, nästan svarta Det var inte så lätt alltid att veta var de små lapparna hörde hemma. Men vi jämförde och hjälptes åt att få rätt på det.

3 Så tog vi fram ett stort vitt papper som täckte hela bordet och hjälptes åt att rita Anns mammas ansikte. Huvud, ögon, näsa, mun, öron, hår och slutligen halsen.

4 Så där! Så fint det blev. Ny dag och nya utmaningar. Nu var det dags att klistra på de små lapparna. Vi började med ögonen och sedan fortsatte vi med själva ansiktet. Ojsan! Nu tog de ljusgrå lapparna slut! Vi klistrar lite mörkare grå på halsen istället för sådana lappar hade vi ju jättemånga av

5 Men hur är det nu med läpparna? Använder Anns mamma mörkt läppstift? Vi får ringa henne igen och fråga? Hon använder ljust läppstift, berättar hon för oss i telefonen. Så bra. Då vet vi precis vilken nyans på lappar som vi ska använda till att klistra på läpparna Och så här såg porträttet av Anns mamma ut då vi klistrat färdigt Så fick vi avsluta dagens skaparstund med att svampa ett nytt papper med ljust grå färg så att vi har till resten av ansiktet.

6 Det har gått några dagar och nu är det dags att klippa nya rutor och då får man hämta vars en sax på hyllan. Remsorna är långa och rutorna blir av varierande storlek

7 Så klistrade vi färdigt Öron resten av ansiktet och slutligen håret Men var porträttet klart nu? Det fick bli ännu ett telefonsamtal där vi berättade vad vi gjort och undrade om vi glömt något kanske? Glasögon och örhänge hade vi inte med på porträttet alltså var vi inte riktigt färdiga med det. Vi passade också på att fråga Anns mamma om hon ville komma och titta på sitt porträtt. Det ville hon gärna så vi bestämde att vi skulle höra av oss igen om en tid lite längre fram då vi var klara. - Då kan vi fika! Det var ett lockande förslag.

8 Så tog vi itu med de avslutande detaljerna

9 Se så fin hon är När ett av barnen berättade för Kim att Anns mamma skulle komma så sa han: - Då kan hon lägga sig på bordet bredvid! (Så att vi kan jämföra likheten får man förmoda)

10 Ann sa att vi hade ju ringt till hennes mamma många gånger. Skulle vi kunna kontakta henne på något annat sätt kanske då vi skulle bjuda in henne till vernissage. Vi tänkte och tänkte Så kom vi på: - Vi kan ringa från mobilen! Ann hade ju tänkt att vi kunde skriva en inbjudan men vi var ju så inkörda på telefonkontakt så det fick bli det även denna gång, fast med den vanliga telefonen. Skulle den 5 mars passa bra?

11 Så bar vi iväg porträttet ut till väggen där vi skulle sätta upp det och så skrev vi en skylt som förklarar vem porträttet föreställde så att alla vet det och eftersom Ann hjälpte oss att skriva så fick vi fotografera

12 Så var det äntligen den 5 mars och en sista telefonkontakt innan det var dags att träffas på riktigt. - Du kommer väl? Ytterligare två små herrar blev intresserade av telefonsamtalet och ville prata lite grann. Vi rullade mumsiga chokladbollar och vispade ihop en smaskig sockerkaka som vi skulle ha till fikat på eftermiddagen Att slicka skålen efteråt är ju jättemumsigt

13 Så kom Anns mamma och kunde beundra sitt fina porträtt - Så fint det blev! - Vad ni har jobbat! Barnen visar på dokumentationen hur vi gått tillväga

14 Fikadax! Varsågod och smaka! Jaha, det här var ett arbete som inte blev riktigt som Ann tänkt sig från början! Att det var tanken på just hennes mamma som låg i asken var ju lite överraskande. Men det är ju det som är så spännande. Att få förmånen att följa barnens tankar och tillsammans med dem sätta ord och bild till dessa är så lärorikt och stimulerande. En spännande och upplevelserik resa som man aldrig vet var den slutar. Mars 2008