Restaurering av Imälven

Transkript

1 Restaurering av Imälven

2 Bakgrund Imälven rinner från sjöarna Älgsimmen och Rösimmen, genom Karlskoga och har sitt utflöde i sjön Möckeln. Området har varit kraftigt försurat och kalkas sedan Imälven är utpekat som nationellt särskilt värdefullt naturvatten och nationellt värdefullt fiskevatten på grund av sitt bestånd av flodpärlmussla. Inventering har visat att beståndet uppgår till ca individer och att reproduktionen är mycket svag. Vid inventeringen 2008 observerades dock ett fåtal små musslor (mindre än 50 mm). Utöver detta förekommer öring i hela älvens sträckning, utter samt den rödlistade arten hårklomossa. Imälven bedöms ha ett mycket högt skyddsvärde på grund av: - En riklig förekomst av flodpärlmussla och öring, samt andra hotade arter - En artrik bottenfauna som inte visar påverkan av förorening eller försurning - En stor andel av älvens sträckning är opåverkad av indämning och flera värdefulla forssträckor finns kvar. Imälven biotopkarterades under 2004 varvid man fann flera vandringshinder för fisk och att det råder brist i vissa områden på lämpliga lekoch uppväxtområden för öring. Vid fördjupad studie av området konstaterades att vattendraget var påverkat av fragmentering genom vandringshinder, en relativt kraftig reglering, samt att forsarna nedströms Utterbäck var rensade. Sammantaget innebar denna påverkan att fisk och akvatisk fauna hade isolerats i fragment av vattensystemet. Öring kunde inte migrera från sjön Möckeln upp i älven för att leka. Regleringen riskerade att stressa faunan i älven genom onaturligt hastiga flödesförändringar. De forsar som rensats hyste inte det naturliga livsutrymme som funnits eftersom sten, ved och andra skydd och gömslen rensats bort. Genom att området kalkas finns möjlighet att bevilja statsbidrag för vissa fysiska restaureringsåtgärder i vattensystemet. Dessutom sökte dåvarande Vägverket efter goda miljöprojekt med syfte att restaurera vattenmiljöer och eliminera vandringshinder i anslutning till vägpassager. Flera projekt initierades därför av Länsstyrelsen med målsättning att genomföra prioriterade restaureringsåtgärder.

3 Åtgärdsbehov och ansvarsfördelning Karta 1. Åtgärdslokaler i Imälvens avrinningsområde (svart linje). Lantmäteriet. Åtgärdsbehovet för att återskapa fria vandringsvägar i vattensystemet, en naturlig flödesregim och återställa skadade biotoper bestod i följande: 1. Vid broarna över Imälven vid E18 i Karlskoga fanns en större nivådamm och nedströms denna en serie mindre spegeldammar av betong. Dammarna utgjorde vandringshinder för fisk som annars skulle kunna migrera mellan Möckeln och Imälvens strömområden uppströms dessa dammar. 2. Vid Immetorps hytta fanns rester av det numera raserade dammfästet, vilket även detta utgjorde vandringshinder för fisk i forsen. Mellan Immetorp och Utterbäck förekommer flera forsområden. Tre av dessa var kraftigt påverkade av sprängning och rensning vilket förmodligen härstammade från hyttverksamhet. Dessa forsar bedömdes vara viktiga reproduktions- och uppväxtområden för öring och flodpärlmussla, och det var också här som flodpärlmussla huvudsakligen förekom i älven. 3. Vid Immetorp låg en mindre trädamm som utgjorde vandringshinder för fisk. Ett mindre vattenkraftverk var under uppförande vilket riskerade att skada migrerande fisk, om dessa passerade turbinen.

4 4. Vid Utterbäck ligger ett större vattenkraftverk. Dammen utgör ett stort vandringshinder centralt beläget i vattensystemet, och det finns risk att fisk skadas vid passage genom turbinen. 5. Vid utloppen av sjöarna Älgsimmen och Rösimmen fanns regleringsdammar som dels utgjorde vandringshinder, men framförallt påverkade hela älvens flödesregim. Syftet med reglering av sjöarna var numera inaktuellt. 6. Vid Snöbergshyttan ligger en vägpassage som genom sin utformning utgjorde vandringshinder för migrerande fisk. Totalt sex delvis parallella projekt initierades av Länsstyrelsen med målsättning att genomföra prioriterade restaureringsåtgärder. - Vägverket informerades om de vandringshinder (betongdammar) som fanns under vägpassagerna vid E18. Vägverket startade utredning och efterföljande miljöprövning för att kunna genomföra åtgärder. Projektet pågick mellan Karlskoga kommun startade ett projekt med syfte att restaurera rensade forsområden nedströms Utterbäck, samt åtgärda mindre vandringshinder i denna delsträcka (rester av damm vid Immetorps hytta). Projektet genomfördes under Ett tillsynsärende startades med anledning av det microkraftverk som var under byggnation vid Immetorp. Ärendet har avgjorts i domstol och dammen ska vara bortmonterad senast Ett projekt initierades med syfte att åstadkomma en naturlik självreglering av vattensystemet samt åtgärda de vandringshinder som dammarna vid Älgsimmen och Rösimmen utgjorde. Wikers AB, genom Bengt Wahlström, Saab Bofors Test Center, m.fl. samarbetade för att ta fram underlag för miljöprövning, och förslag till åtgärd. Projektet pågick mellan Wikers AB i samverkan med Länsstyrelsen tog fram förslag till åtgärd vid vägpassage vid Snöbergshyttan. Projektet genomfördes under Under 2011 startas en utredning för att ta fram förslag till fiskvandringsväg vid Utterbäcks vattenkraftverk. Projektet beräknas pågå till 2013.

5 Metod och resultat 1. E18-dammarna vid Karlskoga Dammarna vid E18 var tvungna att rivas bort för att möjliggöra vandring av akvatisk fauna. Genom detta återskapades även ett naturlikt forsområde som kommer att fungera som lekoch uppväxtlokal för öring samt förhoppningsvis flodpärlmussla. En viktig fråga under miljöprövningen var den dammspegel som riskerade att försvinna genom utrivningen. På grund av detta anlades en forsnacke med syfte att upprätthålla ett visst vattenstånd. Projekteringen påbörjades Tillstånd meddelades och åtgärder genomfördes under Arbetet tog ca 2 veckor och den totala kostnaden uppgick till ca 2 Mkr. Samtliga kostnader har finansierats av Trafikverket/Vägverket. Figur 1a. E18-dammen före åtgärd. Foto: Ove Eriksson, Trafikverket. Figur 1b. E18-dammen efter åtgärd.

6 Figur 1c. Betongklackar revs med robot. Figur 1d. Lekgrus lades ut med kran. Figur 1e. E18-dammen uppströms före åtgärd. Foto: Magnus Persson, Svevia. Figur 1f. E18-dammen uppströms efter åtgärd.

7 2. Rester av dammfäste vid Immetorp samt rensade forsar nedströms Utterbäck Vid Immetorps hytta fanns rester av det numera raserade dammfästet, vilket även detta utgjorde vandringshinder för fisk i forsen. Detta kunde åtgärdas genom omfördelning av stenmaterialet och tillförsel av ytterligare sten och naturgrus. På så vis förbättrades även biotopkvaliteten på lokalen. Mellan Immetorp och Utterbäck förekommer flera forsområden. Tre av dessa var kraftigt påverkade av sprängning och rensning vilket förmodligen härstammade från hyttverksamhet. Dessa forsar bedömdes vara viktiga reproduktions- och uppväxtområden för öring och flodpärlmussla, och det var också här som flodpärlmussla huvudsakligen förekom i älven. Dessa restaurerades maskinellt genom att grävmaskiner återförde undanrensad sten till vattenfåran och lekgrus lades ut punktvis. Detta är flodpärlmusslans kärnområde i vattensystemet. Därför bidrog Karlskoga kommun och Länsstyrelsen med personal som samlade upp musslor innan arbeten påbörjades. Musslorna flyttades temporärt uppströms, och återfördes sedan till sina ursprungslokaler. Som kuriosa kan nämnas att Polisen kom på besök under uppsamlandet. De hade fått in en anmälan om att folk tjuvfiskade kräftor. Åtgärderna har kostat totalt ca 220 tkr varav ca 190 tkr finansierats via statsbidrag. Karlskoga kommun har bekostat resten. Figur 2a. Rensat forsområde före åtgärd. Figur 2b. Rensat forsområde efter åtgärd. Figur 2c. Insamling av flodpärlmusslor före åtgärd. Foto: Kristina Pettersson. Figur 2d. Maskinell restaurering av rensad forssträcka.

8 3. Microkraftverk vid Immetorp Vid Immetorp låg en mindre trädamm som utgjorde vandringshinder för fisk. Ett mindre vattenkraftverk var under uppförande vilket riskerade att skada migrerande fisk, om dessa passerade turbinen. Det observerades att tillstånd saknades för denna verksamhet och att rådigheten var oklar. Ett tillsynsärende startades därför vilket har resulterat i avgöranden från miljödomstol och miljööverdomstol. Dessa domar innebär att dammbyggnaden ska monteras bort och kraftproduktion upphöra. Dammen ska vara utriven senast den 30 juni Figur 3. Microkraftverk vid Immetorp. 4. Utterbäcks vattenkraftverk Vattenkraftverket och tillhörande regleringsdamm i Utterbäck utgör ett stort vandringshinder för fisk och hindret är svårt att åtgärda. Den till synes enklaste tekniska lösningen är en fisktrappa. Regleringen vid Utterbäck påverkar endast älven lokalt (strömkraftverk) och därmed kan åtgärdsförslag fokuseras på det vandringshinder dammen utgör, samt lösningar för att undvika fiskskador vid passage genom turbinen. En förstudie kommer att genomföras under 2011 med fokus på dessa frågor. Målsättningen är att vattenkraftverket ska ha tillstånd enligt miljöbalken med villkor och tekniska lösningar som garanterar minimal skada på faunan i Imälven. Karta 2. Utterbäcks kraftverk. Lantmäteriet

9 5. Dammar vid sjöarna Älgsimmens och Rösimmens utlopp Den huvudsakliga regleringen av vattenflödet i Imälven sker i två större dammar vid sjöarna Älgsimmens och Rösimmens utlopp. Dessa utgjorde vandringshinder i vattensystemet och dessutom förekom onaturligt kraftiga flödesvariationer. Villkor för regleringen saknades då denna bedrevs med stöd av urminnes hävd. Vattendom saknades. Ett förslag togs fram där de gamla reglerdammarna fylldes igen och nya självreglerande utskov öppnades vid sidorna. De nya vattenvägarna byggdes så att fisk kan vandra förbi dammanläggningen. Genom detta höjdes säkerheten (dimensionerade för 100-årsflödet), reglering och villkor för denna tydliggjordes i tillståndet, och två viktiga vandringshinder eliminerades. Projektet drevs med Wikers AB, Bengt Wahlström (ägare resp. VD) som huvudman. Länsstyrelsen, Saab Bofors Test Center (arrendator av marken) samt Karlskoga kommun deltog även aktivt i arbetet. Projektet har totalt kostat ca 2,2 Mkr varav ca 1,5 Mkr finansierats via statsbidrag från Naturvårdsverket. Resterande belopp har huvudsakligen erhållits från Wikers AB och Saab Bofors Test Center. Figur 5a. Älgsimmens flodutskov före åtgärd. Foto: Torbjörn Lundberg. Figur 5e. Rösimmens regleringsdamm före åtgärd. Figur 5b. Älgsimmens flodutskov under ombyggnad. Foto: Torbjörn Lundberg. Figur 5f. Rösimmens flodutskov under ombyggnad.

10 Figur 5c. Älgsimmens flodutskov efter åtgärd. Foto: Torbjörn Lundberg. Figur 5g. Rösimmens nya utskov öppnas. Foto: Bengt Wahlström, Wikers AB. Figur 5d. Färdig fiskväg vid Älgsimmens flodutskov. Foto: Torbjörn Lundberg. Figur 5h. Rösimmens flodutskov efter åtgärd.

11 6. Vägpassage vid Snöbergshyttan Vid Snöbergshyttan i övre Imälven finns en vägpassage som tidigare utgjorde vandringshinder. Denna byggs om under och beräknas vara klar under juni De tidigare plåttrummorna ersätts med en träbro. Genom detta återskapades fria vandringsvägar för akvatisk fauna och vägpassagen får en utformning som smälter bättre in i denna välbevarade kulturlämning. Projektet kommer att kosta ca 400 tkr, varav 280 tkr finansieras via statsbidrag. Resterande medel finansieras av Wikers AB. Figur 6a. Bro vid Snöbergshyttan innan åtgärd. Figur 6b.. Bro vid Snöbergshyttan under byggnation. Målsättning och säkerställande Målsättningen för föreslagna åtgärder i Älgsimmens vattensystem är att öka reproduktionen och spridningsmöjligheterna av öring. Detta gagnar flodpärlmussla som är beroende av öring som värdfisk, men även andra vattenlevande organismer. Ambitionen är att säkerställa genomförda åtgärder med områdesskydd. Bildande av naturreservat planeras i nuläget för övre Imälven. Dessutom bidrar miljöprövningarna till ett säkerställande för bevarandet av Imälvens natur- och upplevelsevärden. Genom villkor i tillstånden garanteras de förutsättning för reglering som arterna kräver.

12 Uppföljning Uppföljning av åtgärder har redan påbörjats. Provfisken fanns i älven från år 2000 och Länsstyrelsen har en elfiskestation vid en av forssträckorna som restaurerats. Denna följs kontinuerligt. Lokalen har provfiskats ett år efter åtgärder med mycket goda resultat (bästa öringtätheten på många år), men det är för tidigt att avgöra om detta är en stabil trend (figur 7) antal/100 m Ensomrig öring Äldre öring 5 0 jul-87 jul-89 jul-91 jul-93 jul-95 jul-97 jul-99 jul-01 jul-03 jul-05 jul-07 jul-09 tid Figur 7. Resultat öringtäthet Imälven vid Hyttfallet vid genomförda provfisken. Uppföljningen av dammombyggnaderna vid Älgsimmen och Rösimmen kommer främst att följas genom hydrologiska mätningar. Detta för att avgöra om de fungerar som planerat och om de ger tillräckligt vatten till älven under torrperioder. Fiskvägarna vid dammbyggnaderna kommer att provfiskas under kommande år, men bedöms fungera redan idag. Fisk (sannolikt öring) har redan observerats vid Rösimmens fiskväg och fiskvägen vid E18. E18-passagen kommer att provfiskas under 2011 eller Vandringsvägen fungerar bra för öring eftersom fallhöjden nu är så pass utsträckt. Det har också skapats en helt ny biotop för öringlek och uppväxt. Utvecklingen av denna kommer att följas genom provfisken.

13 Summering och erfarenheter Omfattande restaureringsåtgärder har genomförts i Imälven under perioden Tre forssträckor i nedre delen av älven har restaurerats och genom detta har biotopkvaliteten höjts avsevärt som reproduktionslokal och livsmiljö för öring, flodpärlmussla och andra strömvattenlevande arter. Dessutom bidrog denna åtgärd till att dessa nyckelbiotopers areal ökade (vattnet tendera att breda ut sig mer i forsarna nu). Totalt ca 3800 m 2 forsareal restaurerades. Man noterade en ökning på dessa arealer om ca 600 m 2 vilket motsvarar en ökning om 16 %. Under 2010 byggdes dammarna om vid Älgsimmen och Rösimmen. Dammarna är idag självreglerande och har fiskvägar. Detta innebär att vattensystemets naturliga hydrologi har återställts, vandringsvägar har öppnats och efter den pågående ombyggnaden av vägpassagen vid Snöbergshyttan kommer hela övre vattensystemet hålla fria vandringsvägar för akvatisk fauna. Detta projekt har en tydlig kunskapshöjande funktion. Såvitt känt har ingen avreglering av denna storlek genomförts på detta vis. Dammar har rivits bort i andra sammanhang, men en fullständig rivning var inte tekniskt möjlig här. Istället uppfördes nya dammar med samma funktion som naturliga sjöutlopp har. Detta visar att det mesta går att lösa om kompromissvilja finns. Därutöver revs dammarna vid E18 och en naturlik fors återskapades. Detta område är delvis parkområde och hela miljön har via åtgärderna lyfts estetiskt. Trots utrivning av de gamla betongdammarna har området kvar en tydlig vattenspegel av mer naturlig karaktär. Även detta projekt får anses vara av pionjärskaraktär. I skrivande stund finns inte mycket erfarenhet av att riva dammar av denna storlek och samtidigt behålla vattenspegeln uppströms. Hela den konstgjorda forsen bedöms fungera väl som lekoch uppväxtområde för fisk och musslor. Tidigare förekom endast en serie spegeldammar med artificiella bottensubstrat. Genom att Länsstyrelsen vid sin tillsyn konstaterat att det saknades tillstånd för såväl det microkraftverk som var under uppförande vid Immetorp, som den damm som tidigare uppförts, kunde beslut tas om att kraftproduktion skulle upphöra, dammen ska tas bort och området återställas så att det inte utgör ett vandringshinder. Många sakägare har involverats i projektet. Arbetet har bedrivits med en stor flexibilitet och lösningar har anpassats för att så långt möjligt passa alla berörda parter. Projektet har skapat stort engagemang hos närboende och väckt stort medialt intresse. Detta torde resultera i att lokalkunskapen ökat om älvens naturvärden, vilket på sikt även bidrar till en ökad hänsyn på grund av denna vattenmiljös känsliga karaktär. Stor vikt har lagts vid att inte påverka värdefulla kulturmiljöer negativt. Vid forsrestaureringen undveks stenuttag vid kulturlämningar vid älvens strandkant. Ombyggnaden av vägbron vid Snöbergshyttan bidrar snarare till en förstärkning av denna vackra och välbevarade hyttlämning. Den avreglering som gjorts har höjt säkerheten vid högflödessituationer. Dammarna är nu bättre dimensionerade och högflödessituationer kan lättare förutses. Dessutom planeras en webbaserad övervakning av flödessituationen i vattensystemet som kan användas i ett bredare sammanhang för att prognostisera vårflod i höglänta vattensystem i länet. Vid Utterbäcks kraftverk planeras installation av en fiskväg (teknisk dvs. trappa el likn). Denna process kommer sannolikt att ta flera år, men arbetet påbörjas 2011 genom en förstudie.

14 Sammantaget kan konstateras att restaureringsprojektet i Imälven varit lyckat och gett flera positiva synergieffekter. Många parter har deltagit i projektet både genom arbete och genom finansiering. Flera delprojekt har bedrivits och Länsstyrelsen har agerat som spindeln i nätet och samordnat projektet, samtidigt som man stöttat med sakkunskap, finansiering och informationsspridning. Staten har förvisso bekostat lejonparten av åtgärderna, men den grad av privat medfinansiering som har erhållits är mycket ovanlig nationellt, vilket pekar på en stor motivation lokalt för dessa projekt. Imälvenprojektet visar att operativ tillsyn samt aktiva restaureringsåtgärder med statlig och privat finansiering tillsammans kan ge stora miljövinster och bidra positivt till att miljöbalken och intentioner inom miljömål och vattenförvaltningen uppnås. Projekten har bidragit till en ökad kunskap hos allmänheten om känsligheten i akvatiska ekosystem av denna typ, vilka åtgärder som kan vidtas för att minimera påverkan, men inte minst en ökad acceptans och förståelse för naturvården. Förhoppningen är att den värdefulla natur som återfinns i detta vattensystem kan frodas och utvecklas efter många svåra år av påverkan. Detta koncept är värdefullt för att stärka dialog och förståelse för akvatisk naturvård och bör därför appliceras på flera områden. Statsbidragssystemet bör ses över för att möjliggöra rätt insatser på rätt platser. I Örebro län finns flera vattensystem där intresset för åtgärder är stort men statliga medel saknas. Johan Lind Länsstyrelsen i Örebro län den