HALLERUDSÄLVEN. Inventering av biotoper och kulturlämningar samt rekommendationer på fiskevård och kulturmiljöhänsyn nedströms Boksjön.

Transkript

1 1 HALLERUDSÄLVEN Inventering av biotoper och kulturlämningar samt rekommendationer på fiskevård och kulturmiljöhänsyn nedströms Boksjön. På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Fylkesmannen i Østfold Robert Versa Florence Eberhardt Juli 2013 FYRKAPPAN VALLÅKRA TEL , E-POST robert.versa@ignita.m.se

2 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Syfte 3 Bakgrund 3 Metodik 5 Klassning av vattenbiotoper 5 Resultat Lokal 1 Klass 2 lekmiljö. Klass 1 uppväxtmiljö. 7 Biotoprestaurering ger Klass 3 lek- och uppväxtmiljö. Lokal 2-5 Klass 0 lekmiljö. Klass 1 uppväxtmiljö för Klass 2 uppväxtmiljö för 1+, 2+, 3+. Biotoprestaurering ger Klass 3 uppväxtmiljö för alla. Lokal 6-7 Klass 0 lekmiljö. Klass 0 uppväxtmiljö för Klass 1 uppväxtmiljö för 1+, 2+, 3+. Kulturmiljö. Ingen biotoprestaurering. Kompensation nedströms. Lokal 8 Klass 0 lekmiljö. Klass 1 uppväxtmiljö. Kulturmiljö. 16 Biotoprestaurering ger Klass 3 uppväxtmiljö. Lokal 9-13 Klass 2 lekmiljö. Klass 1 uppväxtmiljö. 18 Biotoprestaurering ger Klass 3 lek- och uppväxtmiljö. Lokal 14 Klass 0 lekmiljö. Klass 0 uppväxtmiljö för Klass 1 uppväxtmiljö för 1+, 2+, 3+. Kulturmiljö. Biotoprestaurering ger Klass 2 uppväxtmiljö. Referenslokal 25 Sammanfattning 26 Referens 27 Bild 1. Framsida, Hallerudsälven, maj Vattenfall som är ett naturligt definitivt vandringshinder med kulturlämningar.

3 3 SYFTE IGNITA har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län i Sverige och Fylkesmannen i Østfold i Norge att med en inventering utreda om öringen Salmo trutta, har tillfredsställande lek- och uppväxtområden i Hallerudsälven. Om lek- och uppväxtområden saknas eller är starkt reducerade är syftet även att ge rekommendationer på biotoprestaureringar där man tar hänsyn till kulturmiljön. BAKGRUND Boksjön och Hallerudsälven kommer att ingå i ett sammanhängande naturskyddat område som sträcker sig mellan Norge och Sverige. Hallerudsälvens vatten och land på båda stränderna ska omfattas av naturreservatet. Hallerudsälven är sedan lång tid påverkad av människors aktiviteter från t.ex. timmerflottning och sjöhöjning. I Hallerudsälven är stammen av öring unik genom att den är nedströmslekande. Öringens vandring nedströms begränsas emellertid av ett naturligt definitivt vandringshinder i form av ett vattenfall (Bild 1, framsida). Den fisk som spolas nedför fallet kan aldrig vandra tillbaka upp till Boksjön igen. Då man under flottningsepoken gjorde älven mer framkomlig för timmerstockar, togs stenar och block bort ur älven. Sådana sten- och blockmiljöer är livsviktiga lek- och uppväxtplatser för öring. Älvens ursprungliga strömsträcka minskades dessutom med ca en tredjedel. Tidigare hade Boksjön sitt utlopp vid öarna (Karta, sidan 4). En flottningsdamm dämde och dämmer fortfarande Hallerudsälven. Detta medförde att Boksjön höjdes. Ca 500 meter strömsträcka för den sällsynta öringstammen försvann och är alltjämt överdämd. Den gamla älvfåran under den uppdämda sjöytan syns fortfarande tydligt på flygbild. De tio senaste elfiskena under åren i Hallerudsälven i Elvestad visar att förekomsten av årsungar är mycket låg: Medelvärdet är 36 årsungar per 100 kvadratmeter. Förekomsten av öringar äldre än årsungar är katastrofalt låg: medelvärdet är endast 2 (1,98) per 100 kvadratmeter (Sers, B. 2013).

4 Karta. Hallerudsälven nedströms dämmet till Boksjön. Resultatet av inventeringen visas i lokalerna Här presenteras vattenbiotoper, kulturlämningar samt behov av biotoprestaureringar med hänsyn till kulturmiljön. 4

5 5 METODIK Under ett fältbesök den 11 maj 2013 undersökte IGNITA förutsättningarna för öringens vandring, lek och uppväxt i Hallerudsälven. Biotoper och kulturlämningar inventerades och dokumenterades. De okulära undersökningarna omfattade sträckan i Hallerudsälven från dämmet i Boksjön till vattenfallet nedströms Elvestad (Karta, sidan 4). Älvens gradient, djup, bredd och bottensubstrat undersöktes. Strändernas karaktär, liksom omgivande terräng och vegetation noterades. Kulturlämningarna undersöktes, beskrevs i förhållande till naturmiljön och dokumenterades i bild. Vid detta fältbesök rådde medelvattenföring, MQ. Olika scenarier ställdes för öringens vandrings- lek- och uppväxtmöjligheter i Hallerudsälven även vid lågvattenföring, LQ och högvattenföring HQ. Gränserna mellan lokalerna i älven har angivits med koordinater i Sweref 99 TM. Koordinaterna har markerats med röda punkter på en karta, sidan 4 och skrivits i texten till varje lokal. KLASSNING AV VATTENBIOTOPER Avgörande för örings lek och uppväxt är, förutom de naturliga förutsättningarna, i vilken grad mänskliga aktiviteter har gjorts eller pågår. Vattenbiotoperna är klassade i fyra kategorier, där klass 0 är lägst rankad och klass 3 är högst. Klassbenämningen för lekmiljön gäller vuxen fisk som vandrar till lekplatsen för att leka. Klassbegreppet för uppväxtmiljön avser årsyngel (0+), ettåringar (1+), tvååringar (2+) samt eventuella treåringar som ännu inte blivit smolt och vandrat upp till sjön för ytterligare tillväxt innan leken. Det är stora variationer angående uppväxtmöjligheter för ett årsyngel jämfört med en ettårig fisk eller en tvåårig. De mest sårbara och hänsynskrävande individerna är årsungarna.

6 6 Klass 0 Vattendraget är kanaliserat. Vattenhastigheten är mycket låg och bottnarna domineras av sand eller finkornigare sediment. Detta innebär att dessa sträckor inte är lämpliga öringmiljöer. Klass 1 Vattendraget är med få undantag kanaliserat. Bottensubstratet domineras av sand och grus och sten i skiftande fraktioner, med tonvikt på de finare. Vattenhastigheten är relativt låg, likaså graden av beskuggning. Förekomsten av död ved är låg. Öring förekommer i biotopen men det kan förväntas att tätheterna är låga eller mycket låga. Klass 2 Biotopen är oftast opåverkad av fysiska ingrepp. Den uppvisar en relativt stor variation avseende strukturell bottenkomplexitet och vattenhastigheter. Här domineras vattendraget av hårda bottnar och strömmar. Det är en bra lek- och uppväxtmiljö för öring. Det finns god beskuggning från träd och en god förekomst av död ved. Tillsammans ger detta förutsättningar för höga öringtätheter. Klass 3 Denna biotop är opåverkad av fysiska ingrepp. Den uppvisar stor variation. Den är slingrande och/eller meandrande. Vattendraget dominans av block och sten och har lämpligt bottensubstrat för lek. Det är relativt hög gradient, vilket innebär strömmande och forsande vattenförhållanden. God beskuggning från träd och mycket död ved finns. Sträckan ger fysiska förutsättningar för höga, eller mycket höga öringtätheter.

7 7 RESULTAT Inventeringsområdet är uppdelat och numrerat från dämmet i Boksjön till vattenfallet. Nedströms vattenfallet besöktes en referenslokal för att studera eventuell lek samt tillgångar på sten och block. Råd för fiskevård och kulturmiljöhänsyn presenteras punktvis i form av åtgärdsförslag. Lokal 1. Klass 2 lekmiljö. Klass 1 uppväxtmiljö. Biotoprestaurering ger Klass 3 lek- och uppväxtmiljö. Lokal 1. Nedströms dämmet, N / E Mellan Boksjön och Hallerudsälven finns ett dämme. Nedströms detta finns Klass 2 lekmiljö för öring. Lek observerades här vid ett fältbesök under ett annat uppdrag, då mer än 50 öringar sågs leka (Bild 2). Vid 2013 års fältbesök hade öringyngel inte krupit upp ur lekgruset än. Troligen var det sent p.g.a. en kylig vår. Vid den tredje lekgrusbanken nedströms dämmet finns körspår från traktor eller skogsmaskin, som passerat över älven och kört genom strandskogen. Åtgärd: Håll lekområdet under observation vid biotopåtgärder. Biotopvård måste göras varsamt och noga så att strömhastigheten inte minskar i lekområdet! Ett område för fisklek är mycket känsligt för förändringar bl.a. på grund av att strömmen måste ha en särskild hastighet för syresättningen till fiskrommen och för att sedimentation inte ska ske (Bild 3). Åtgärd: Flytta försiktigt de stenar som är upptagna och som ligger intill strandkanten till bättre positioner uppströms körspåren. Åtgärd: Tillför stenar och block till området som kompensation för flottningsdämmet och sjöhöjningen av Boksjön, då den nedströms lekande öringstammen förlorade ca 500 meter strömsträcka i Hallerudsälven.

8 8 Infart och utfart för grävmaskin: Där de befintliga körspåren finns, N / E , rekommenderas infarten och utfarten för grävmaskinen (Bild 4). Maskinen ska larva direkt ned till den första kulturlämningen vid lokal 6. Där ska grävmaskinen arbeta sig tillbaka uppströms. Bild 2. Hallerudsälven, 25 oktober Lek observerades nedströms dämmet till Boksjön, där mer än 50 öringar sågs leka.

9 9 Bild 3. Hallerudsälven, maj Lekbotten nedströms dämmet till Boksjön. Biotoprestaurering måste göras varsamt och noga så att strömhastigheten inte minskar i lekområdet! Infart vid återställandet av öringens uppväxtmiljö kan ske nedströms denna lekplats, se bild 4 nedan. Bild 4. Hallerudsälven, maj Genom strandskogen tvärs över älven, nedströms lekplatsen vid dämmet, finns körspår. Dessa ska användas som infart för grävmaskin vid biotoprestaurering.

10 10 Lokal 2-5. Klass 0 lekmiljö. Klass 1 uppväxtmiljö för 0+. Klass 2 uppväxtmiljö för 1+, 2+, 3+. Biotoprestaurering ger Klass 3 uppväxtmiljö för alla. Här är ingen lekmiljö eftersom gradienten är för hög. För öringens åldersgrupp 0+ är det här Klass 1 uppväxtmiljö. Det är Klass 2 uppväxtmiljö för 1+, 2+, 3+. Klass 1 och Klass 2 miljöns status kommer att kunna höjas till Klass 3 för alla ålderskategorier inklusive årsyngel. Lokal 2. Stensamling, N / E Längs högra stranden sedd i nedströms riktning finns en stensamling som inte är lagd i någon struktur. Här har älven rensats på ett ostrukturerat sätt (Bild 5). Därför kan dessa stenar läggas tillbaka i älven. Åtgärd: Lägg tillbaka stenarna i älven med hänsyn till lekområdet uppströms, så att stenar inte får någon dämmande effekt och inte gör vattnet långsammare. Bild 5. Hallerudsälven, maj Rensningsmassor utan struktur, vilka bör läggas tillbaka i älven till uppväxtmiljö för öringen.

11 11 Lokal 3. Älven breddas. Åtgärd: Sten bör tas från innerkurvan och läggas ut i hela åfåran. Detta kan bli ett utmärkt uppväxtområde för yngel och 1 åringar av öringar, då älvfåran blir bredare, grundare och långsammare här. Lokal 4. Tilltäppt ö. Här har det tidigare funnits en ö med strömmande vatten på ömse sidor. Åtgärd: Öppna upp den högra sidan sedd i nedströms riktning. Sidofåran som kommer att öppnas blir ett värdefullt och väl skyddat uppväxtområde för öringen. Skapa goda förhållanden för 0+ genom att göra lugna och grunda strandområden med lägre vattenhastighet samt med sten och block, så att en stor strukturell komplexitet uppnås. Lokal 5. Brant passage. Åtgärd: Flytta några stenar åt sidan för att fisken ska kunna vandra förbi på båda sidor. Genom breddningen här och genom att skapa en mer strukturellt komplex miljö uppnås en positiv habitateffekt.

12 12 Lokal 6-7 Klass 0 lekmiljö. Klass 0 uppväxtmiljö för 0+. Klass 1 uppväxtmiljö för 1+, 2+, 3+. Kulturmiljö. Ingen biotoprestaurering. Kompensation nedströms. Denna lek- uppväxtmiljö har hög gradient och finns i storblockig terräng. Älven är kraftigt förträngd, invallad och rensad. Under flottningstiden lyfte man de stora blocken och stenarna ur älven för att timret lättare skulle transporteras. Genom att flytta blocken och stenarna som tidigare låg spridda i älven till ansamlingar på stränderna eller till strängar och murar i älven, uppstod kraftiga förträngningar och invallningar. Älven gjordes smalare. Vattnet blev djupare och vattnet fick en mycket hög hastighet. Därmed försvann helt de yngsta öringynglens möjligheter att växa upp här. Ingen åtgärd: Längs denna sträcka - från och med lokal 6 till och med lokal 7 - görs inga biotoprestaureringar, även om behovet finns. Detta med hänsyn till kulturlämningarna. Grävmaskin ska inte gå i älven här. Vid kompensationsutsättning av stenar nedströms lokal 7, bör maskinen köras till älven från den norska stranden vid gården Elvestad. Lokal 6. Kulturlämningar i stensträngar, N / E Den övre stenstrukturen ligger på den vänstra sidan sedd i nedströms riktning. Det är en tydlig struktur (Bild 6). Nedströms finns ytterligare strukturer (Bild 7). Älven har hög gradient och är smal. Vattenfall finns som inte är något vandringshinder. Kompensationsåtgärd: Strukturerna efter flottningsrensningen lämnas orörda. Det finns två strukturer på olika platser i samma kurva av älven. Båda lämnas orörda. Eftersom flottningsverksamheten har tagit bort uppväxtområden för öring, kan de borttagna områdena vid lokal 6-7 kompenseras på annan plats i älven. Här rekommenderas kompensation med tillförsel av block och stenar till älvsträckan i lokalerna 8 14.

13 13 Bild 6. Hallerudsälven, maj Älven är smal med hög gradient. Efter flottledsrensning finns en tydlig stenstruktur, som ska lämnas intakt. Ingen biotoprestaurering bör göras i lokal 6-7 p.g.a. hänsyn till kulturmiljön. Kompensationstillförsel av sten och block rekommenderas istället i lokalerna Bild 7. Hallerudsälven maj Forssträckan fortsätter med dessa strukturer som ligger nedströms Bild 6.

14 14 Lokal 7. Kulturlämning av stockar och stenmur. Kulturlämningen finns på den högra stranden sedd i nedströms riktning. Ett stort stenblock ramar in muren och stockarna nedströms. Tvärgående stockar leder in i stenmuren från den långa stocken (Bild 8 och Bild 9). Fler stockar finns under vattenytan. Åtgärd: Lämna stockarna och stenmuren orörda. En informationsskylt som beskriver kulturlämningarna i sitt sammanhang rekommenderas på båda stränderna och vid den närmaste parkeringen. Kompensationsåtgärd: Eftersom kulturlämningarna, som ska lämnas orörda, innehåller så mycket stenar och block som älven och dess organismer har förlorat - är det av stor vikt att man gör kompensationsåtgärder och tillför externa stenar och block till öringens uppväxtområden i nedre delen av lokal 8 samt i älvsträckan i lokalerna Bild 8. Hallerudsälven, maj Stensträng med stockar längs den högra stranden, sedd i nedströms riktning. Denna kulturlämning bör lämnas orörd. Som kompensation bör man istället tillföra sten och block till öringens uppväxtområden i lokal Se detaljbild 9 nedan.

15 Bild 9. Hallerudsälven, maj Detaljbild av bild 8 ovan. Stenstruktur med stock. Tvärgående stockar leder in i stenmuren. Denna kulturlämning ska lämnas orörd. Man bör istället tillföra sten och block som kompensation till öringens uppväxtområde i lokal

16 16 Lokal 8 Klass 0 lekmiljö. Klass 1 uppväxtmiljö. Kulturmiljö. Biotoprestaurering ger Klass 3 uppväxtmiljö. Lokal 8. Torrlagd älvfåra bakom stenmur, N / E , inloppet. Kulturlämningen finns längs den högra stranden sedd i nedströms riktning (Bild 10) i form av en rak och lång stenmur. På den vänstra stranden ligger en stock med inhuggna detaljer. Muren har byggts för att göra älven smalare och mer lik en kanal. Syftet var att uppnå en högre vattenhastighet och göra älven lättframkomlig för timmerstockarna. Detta har gjort att öringyngel idag har avsevärt färre uppväxtmiljöer. Man kan göra en förträfflig yngelkammare och få lugnare och grundare vatten med stenar som skyddar genom följande: Åtgärd: Led in vatten i den lilla delen av den torrlagda älvfåran bakom stenmuren mot landsidan genom att göra en försiktig schaktning utanför, uppströms, murens övre del. Om inte det är möjligt så kan man göra ca 1 meter bred öppning i murens övre, uppströms, del. Åtgärd: Ett exempel på hur naturvård med biotoprestaurering kan göras tillsammans med kulturmiljövård är att samtidigt som man leder in vatten bakom muren, så kan man restaurera den genom att lägga tillbaka stenar och block som rasat ned. Åtgärd: Biotoprestaurera huvudälvfåran parallellt med stenmuren med lokala stenar och block som ligger spridda helt utan struktur. I den övre delen inom lokal 8 finns befintligt material som kan användas. I den nedre delen behöver externa stenar och block tillföras.

17 Bild 10. Hallerudsälven, maj Kulturmiljö med stenstruktur. Led in vatten i den lilla delen av torra älvfåran bakom stenmuren mot landsidan. Detta kan bli en förträfflig yngelkammare med lugnare och grundare vatten med stenar som skyddar. 17

18 18 Lokal 9-13 Klass 2 lekmiljö. Klass 1 uppväxtmiljö. Biotoprestaurering ger Klass 3 lekmiljö. Biotoprestaurering ger Klass 3 uppväxtmiljö. Lokal 9. Lekgrus vid den torra älvfårans utlopp. N / E Detta är ett Klass 2 lekområde, som börjar i en innerkurva där gradienten har planat ut. Bottnarna domineras av mindre stenar i storleken mm. Det finns många lekplatser (Bild 11) vid nedre delen av den raka stenstrukturen vid lokal 8. Som uppväxtmiljö för öringen är detta emellertid enbart en Klass 1 miljö på grund av brist på större sten och block (Bild 12). Åtgärd: Observera att stor hänsyn ska tas till lekområdena vid biotopåtgärderna. Vattenhastigheten får inte minskas över lekbottnarna. Åtgärd: Gör en kompensationstillförsel hit av externa större stenar och block.

19 19 Bild 11. Nedre Hallerudsälven, maj Klass 2 lekmiljö. Som uppväxtmiljö är det endast en Klass 1 miljö. Bild 12. Hallerudsälven, maj Som uppväxtmiljö för öring är denna sträcka endast en Klass 1 miljö. Man uppnår en klass 3 uppväxtmiljö genom att tillföra block och sten. Detta är kompensation för flottledsrensningen samt överdämningen av den ca 500 meter långa tidigare strömmande sträckan av älven.

20 20 Lokal 10. Block- och stenfattigt område. Här är gradienten lägre, men fullgod till lek och uppväxtområde. Det saknas död ved. Det saknas även här stenar och block i strandkanterna samt i den omgivande terrängen. Det syns emellertid inga tecken på borttransport till husgrunder, kvarnbyggnader eller vägbyggen. Sådana spår kan ha utplånats. Till de stora murarna vid vattenfallet kan man ha hämtat stenar och block från denna sträcka av älven (Bild 13). Åtgärd: Gör en kompensationsutläggning av stenar, som transporteras hit externt. Bild 13. Hallerudsälven, maj Älven är här fattig på block och större sten. Det saknas död ved. Gradienten är relativt låg.

21 21 Lokal 11. Stenblock finns spridda på berghällar och enstaka i älven. Åtgärd: Lägg ut stenblocken i älven från berghällarna (Bild 14) samt tillför externa block. Bild 14. Hallerudsälven, maj Det finns block på stranden. De lades på en berghäll på rad efter att ha tagits upp ur älven. Här saknas emellertid kulturmiljöstrukturer och därför kan dessa spridda block lämnas tillbaka i älven.

22 22 Lokal 12. Elfiskelokal. Elfiskelokalen bör biotoprestaureras, eftersom varje kvadratmeter av höjd miljöstatus är viktig för fisken. Dessutom är det ett ypperligt tillfälle att studera biotoprestaureringens effekter på denna unika öringstam i elfiskelokalen. Se tidigare biotoprestaureringar där elfiskelokalerna restaurerats i flottledsrensade älvar: IGNITA år 2012 i Enningdalsälven, Norge; i Enningdalsälven, Sverige samt i Långevallsälven, Sverige. Åtgärd: lägg ut externa block och stenar. Lokal 13. Pumphus med strömkoncentrator nedströms. Åtgärd: Undersök om koncentratorn har någon speciell funktion för pumphuset. Sprid annars ut stenar och block så att strömmen inte koncentreras. Det är negativt för yngel och ettåriga öringar att man på konstgjord väg skapat djupvatten, där predatorer kan uppehålla sig.

23 23 Lokal 14. Klass 0 lekmiljö. Klass 0 uppväxtmiljö för 0+. Klass 1 uppväxtmiljö för 1+, 2+, 3+. Kulturmiljö. Biotoprestaurering ger Klass 2 uppväxtmiljö. Lokal 14. Från vattenfallets övre del N / E till överfallet N / E Lekmiljö finns inte på grund av för hög gradient (Bild 15) samt berghällar. Det kan inte heller bli Klass 3 uppväxtmiljö eftersom berghällarna finns här i kombination med den branta lutningen. Däremot ger tillförsel av stenar och block en betydligt bättre uppväxtmiljö än det är idag, så att Klass 2 uppväxtmiljö kan uppnås. Stenar är hämtade från älven och lagda på båda stränderna ovanför vattenfallet (Bild 15 och Bild 16). Vid vattenfallets överfall finns en stensträng som troligtvis har koppling till flottningens styrning av timmerstockar (Bild 17). Åtgärd: Det är så värdefullt för fisk och andra organismer med stenar och block i älven, att man bör lägga tillbaka alla större stenar som inte finns i strukturer samt tillföra kompensationssten för de stenar som ligger i murarna. Åtgärd: Lämna stenstrukturen orörd vid vattenfallet. Bild 15. Hallerudsälven, maj Det är för hög gradient för lek. Biotopvårdsåtgärder ger Klass 2 uppväxtmiljö.

24 24 Bild 16. Hallerudsälven, maj Block och stenar har hämtats ovanför vattenfallet och lagts på stränderna. Bild 17. Hallerudsälven, maj Denna stenstruktur vid vattenfallet har troligen en koppling till flottningens styrning av timmerstockar. Åtgärd: Lämna stenstrukturen orörd.

25 25 Referenslokal Nedströms vattenfallet, nedströms bron, N / E Här gjordes en stickprovskontroll för att studera om fisk hade lekt nedströms vattenfallet. Det fanns en stor bank med lekgrus, vilken emellertid var orörd. Fisk hade alltså inte lekt nedströms vattenfallet. Där fanns inga större stenar eller block i älven eller längs stränderna. Ingen åtgärd: Här utförs ingen biotopvårdsåtgärd eftersom platsen är nedströms det definitiva naturliga vandringshindret.

26 26 SAMMANFATTNING Kulturmiljö Flottledsrensning I Hallerudsälven finns det tydliga strukturer efter flottningsepoken då älven rensades på stenar och block för att göra vattnet lättare att transportera timmer i. Man har dels lagt upp stenar och block spridda på klipphällar, på andra stenar eller på mjuka jordar. Dels har stensträngar lagts för att styra timret så att det inte fastnar. Människor har även vallat in älven och gjort den kraftigt förträngd för att öka vattendjup och vattenhastighet. Man har lagt block och stenar i stenstrukturer eller stenmurar med raka kanter, ibland sammanhållna av trästockar som fortfarande finns kvar i väl synligt skick. Dessa strukturer av kulturlämningar ska lämnas kvar och eventuellt försiktigt restaureras. Flottningsdamm En flottningsdamm har inneburit att Hallerudsälven har dämts upp. Det strömmande vattnet ersattes av en sjövattenyta. Därmed förlorade Hallerudsälven och dess unika nedströmslekande stam av öring Salmo trutta samt andra organismer, ca en tredjedel av sitt strömmande habitat, vilket är ca 500 meter före detta älv mellan öarna och dämmet. Naturmiljö Vandringsmiljö och lekmiljö I Hallerudsälven finns det god vandringsmiljö fram till det stora vattenfallet och goda lekmiljöer för den nedströmslekande stammen av öring. Lekmiljöerna är emellertid inte optimala eftersom det saknas överhäng av träd, det saknas död ved och det saknas stora block och stenar. Delar av älven saknar lekmiljöer på grund av för hög gradient. Uppväxtmiljö Uppväxtmiljöerna för denna sällsynta öringstam är dessvärre extremt dåliga på grund av borttagandet av ynglens skydds- och födosöksplatser där flottledsrensning gjorts. Detta har ökat predationsrisken för de nykläckta

27 27 ynglen. De blir snabbt uppätna av äldre öringar, andra fiskarter, fåglar m.fl. predatorer. När man gjort förträngningar och invallningar av älven har detta medfört ett ökat vattendjup och högre vattenhastighet. De svagsimmande öringyngel (0+), som inte direkt blir uppätna, spolas numera förbi de delar av älven, som de före flottningsepoken kunde söka skydd och föda i. De tio senaste elfiskena av öring i Elvestad visar att förekomsten av årsungar är mycket låg. Medelvärdet av antalet öringar i den nuvarande hårda livsmiljön, som särskilt vid tuffa högvattenflöden saknar skydd och lä, är 36 årsungar (0+) per 100 kvadratmeter (Sers, B. 2013). Året därpå hittas endast 2 (1,98) öringar per 100 kvadratmeter, vilket visar att överlevnad av öringar äldre än årsungar är katastrofalt dålig. Biotoprestaurering Det finns stora behov av biotoprestaureringar: dels för att ge tillbaka goda uppväxtområden med strukturell komplexitet till yngel och unga fiskar och dels för att återställa uppväxtområdena helt intill lekområdena. Vid biotoprestaurering i Hallerudsälven rekommenderas att befintliga stenar längs stränderna läggs tillbaka i älven i lokalerna 1-5. De speciella kulturmiljöer som representerar flottningens historia ska bevaras. En kombination av naturvård och kulturvård uppnås genom följande: - Som kompensation för ca 500 meter förlorad strömsträcka mellan öarna och dämmet samt för de älvstenar och älvblock som man låter ligga kvar på land i de kulturhistoriska objekten i lokal 6 - lokal 8 och i lokal 14, tillför man nya externa block och stora stenar i lokal 8 lokal 14. REFERENS Sers, B. (Redaktör) Svenskt ElfiskeRegister Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser. VISS karta: