Elfiskeundersökning i Mölndalsån i Landvetter med utvärdering

Transkript

1 sid 1 (5) Härryda kommun Elfiskeundersökning i Mölndalsån i Landvetter med utvärdering Två fiskare i Mölndalsån Sportfiskarna Per-Erik Jacobsen Fiskevårdskonsulent Sjölyckan Göteborg Telefon Fax E-post goteborg@sportfiskarna.se Göteborg december 2009

2 sid 2 (5) Bakgrund Under vintern 2006/-07 upplevde Västsverige ett extremt högt vattenflöde i de flesta vattendrag med stora konsekvenser. Behovet av åtgärder för att minimera risken för skada vid återkommande extrem flöden är under utredning. I samband med planering av dessa åtgärder ingår att utreda konsekvenser för ekologin i närområdet. Elfiske undersökningen som här redovisas ingår som en del i den utredningen Undersökningen Elfisket utfördes vid ca 2 m 3 / s och 8 C vid tre lokaler i Landvetter centrum enligt Fiskeriverkets metod (Degerman/ Sers 1999). Elfisket utfördes på de sträckor som bedömdes mest lämpliga som biotop för uppväxande öring. Vattenhastighet var ca 1 m/s över grunda bottnar med så mycket sten och död ved som möjligt på bottnen. Bristen på lämpligt bottenmaterial för lek och uppväxt var dock påtaglig. Elfisket utfördes i åns hela bredd där det var möjligt. Övriga bottnar, de som inte provfiskades, inom utredningsområdet bedöms som sämre öringbiotoper. De är oftast djupare, mer lugnflytande och med dominerande bottenmaterial av finpartikulärt sediment. Elfiskelokaler markerade med röd kvadrat Resultat Endast tre fiskar, två lakar och en gädda, fångades på den avfiskade ytan på ca 400 m 2. Dessutom fångades och observerades ett flertal signalkräftor i varierad storlek. Tre elfiskelokaler ingår i VG- läns kalkeffekt kontroll: Skällsjöbäcken, Tvärån och huvudflödet vid Risbohult. Dessa provfiskas med 2-3 års mellanrum - se tabeller. Resultaten visar att här förekommer öring av flera årsklasser. Det går dock inte säga om öringen i biflödena Tvärån och Skällsjöbäcken är stationär eller vandrar ut i Mölndalsån. Den relativt höga inslaget av äldre öring (<0+) tyder på stor andel stationärt levande öring. Förmodligen förekommer båda formerna. Lokalen, Risbohult, i huvudflödet är känslig för högvatten som medför brister i resultaten.

3 sid 3 (5) Övriga resultat från elfisken som ingår i kalkeffekt programmet Mölndalsåns vattensystem Tabell 1: Tvärån- Härsjödamm Tabell 2: Skällsjöbäcken- Nedan Björröd Tabell 3- Mölndalsån- Risbohult År 2009 resultat saknas i tabellen: st/ 100 m2 & >0+ 20 st/ 100 m2

4 sid 4 (5) Diskussion och förslag på åtgärder Bottnen lider brist på strukturer som skydd för laxartad fisk som större sten och död ved. Sträckan saknar också nästan helt lämplig lekbotten för laxartad fisk. Enstaka öring fångas i Landvettersjön (muntlig uppgift) som med all säkerhet leker i Möldalsån med biflöden. Avsaknaden av öring i undersökning kan inte helt förklaras av konkurrens mellan arter eller predation. De fiskarter (gädda och lake) som fångades liksom kräftor prederar visserligen på öring och öringrom men är inte förklaringen till att öringen uteblev i fångsten. De förslag som diskuterats för att minska skador vid höga flöden är att räta vattendraget, gräva alternativa fåror eller att öka tvärsnittsarean i begränsande sektioner. En kombination av dessa är också möjlig. Ur fiskevårdssynpunkt förordas en ökning av tvärsnittet genom en breddning av ån. Då behålls eller ökas grunda produktiva bottnar. Genom att lägga i sten och grus på bottnen ökar biotopens värde. Samtidigt behålls åns karaktär och strandzoner. Nedströms bron vid Stationsvägen är ett aktuellt åtgärdsområde. Här är strömhastighet optimal men bottnen saknar lämpligt material. Här kan vattendraget breddas på sydsidan för att öka tvärsnittsarean och bottnen förses med lekgrus. Därmed förbättrar man biotopen för öring samtidigt som ån kan bredda ut vid höga flöden. Lekgrus skall dock inte placeras på bottnar som riskerar att torka ut vid låga flöden. Även andra åtgärder kan vara aktuella för sträckan. Mängden död ved i området är lågt men kan ökas genom att döda träd inte avlägsnas eller att vegetation vid stranden inte tas bort. Skuggande träd, främst al men även pil och björk kan planteras vid strandkanten. Död ved kan också förankras vid strandkanten med wire eller liknande metoder. Metoder för detta finns bl.a. beskrivet i Fiskeriverkets publikation - Ekologisk restaurering av vattendrag. Åtgärder på uppströms liggande sträckor med lämplig vattenhastighet är ett alternativ, men ingår inte undersökningen. Kompensationsåtgärder på andra delar än inom åtgärdsområdet kan få större positiv effekt på fiskevården än inom avrinningsområdet.

5 sid 5 (5)