Kvinnlig könsstympning

Transkript

1 Bilaga 1 Kvinnlig könsstympning Handlingsplan och information till berörda yrkesgrupper INRIKTNINGSMÅL RESULTATMÅL EKONOMISK RAM 2005 SOCIALNÄMNDENS BESLUT

2 Nationell plan mot kvinnlig könsstympning Kvinnlig könsstympning är förbjuden i Sverige. Genom de flyktinggrupper som kommit från afrikanska länder till Sverige under senare år har frågan om kvinnlig könsstympning blivit allt mer aktuell i det svenska samhället. Det finns olika former av könsstympning. De flesta flickor blir könsstympade som barn. Kampen mot kvinnlig könsstympning är en del av arbetet för de mänskliga rättigheterna. Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att ta till vara och vidareutveckla det förebyggande arbetet mot kvinnlig könsstympning i Sverige. Uppdraget har sin bakgrund i den nationella handlingsplan mot kvinnlig könsstympning som antogs i juni 2003 (S2003/5513/ST). Socialstyrelsen har tagit fram ett utbildningsmaterial för skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen kommer att rikta information om utbildningsmaterialet till berörda yrkesgrupper samt ge verktyg för implementering av materialet. Lokal handlingsplan och information till berörda yrkesgrupper Med stöd av utbildningsmaterialet har Haninge kommun i samarbete med Stockholms läns landsting utarbetat en lokal handlingsplan med information till yrkesgrupper som möter problemet. Syfte Att ge personal som i sin yrkesutövning möter problemet information om hur de ska agera då det finns misstanke om att könsstympning kommer att ske eller har skett. Att få berörda myndigheter/instanser att samverka över yrkesgränserna för att upptäcka och ge könsstympade flickor/kvinnor adekvat stöd samt förebygga könsstympning. Att höja kunskapsnivån hos berörda yrkesgrupper så att information om svensk lagstiftning och om sedvänjans skadliga effekter förs ut i mötet med individer/folkgrupper som har som tradition att utföra ingreppet. Delmål Den lokala handlingsplanen mot kvinnlig könsstympning är förankrad hos personal som i sin yrkesutövning möter problemet. Barn och ungdomar får information och känner till riskerna kring könsstympning och vart de kan vända sig om de riskerar att utsättas för ingreppet. Yrkesspecifika riktlinjer och rutiner gällande könsstympning har tagits fram med stöd av socialstyrelsens utbildningsmaterial för skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Könsstympade flickor/kvinnor som blivit kända får adekvat stöd. Myndigheter/instanser samverkar för att upptäcka och förebygga könsstympning. Kvinnlig könsstympning ses som ett hälsoproblem och arbetet mot könsstympning ingår i kommunens folkhälsoarbete. Vad är kvinnlig könsstympning

3 Med kvinnlig könsstympning menas alla ingrepp där större eller mindre delar av det kvinnliga könsorganet avlägsnas eller på andra sätt tillfogas skada av kulturella eller traditionsbetingade orsaker. Ibland beskrivs tre olika typer av könsstympning, men nedan följer en indelning i fyra typer som WHO tillsammans med UNICEF och UNFPA rekommenderar och som är vedertagen: Typ I. Excision av förhuden runt klitoris och/eller dess topp. Typ II. Excision av klitoris och ibland även delar av eller hela de inre blygdläpparna. Typ III. Excision av klitoris samt inre och yttre blygdläppar. Detta är det mest omfattande ingreppet som också kallas för infibulation eller faraonisk omskärelse. Efter att delar av de externa genitalerna avlägsnats stängs vulvan genom att det som är kvar av de yttre blygdläpparna fästs ihop med akacietaggar eller sys ihop med en tråd. Kvar lämnas en liten öppning. Typ IV. Oklassificerade former. Till denna kategori hänförs övriga former av ingrepp, exempelvis prickning eller rispning av klitoris med ett vasst föremål. Ingreppet syftar till att rituellt framkalla blödning utan att avlägsna några delar. Vidare ingår alla former av att någon del av kvinnors underliv skrapas, skärs, bränns, fräts.. Definitionerna kan endast betraktas som en teoretisk indelning; i praktiken är det svårt att fast avgränsa dessa kategorier. I själva verket finns inga tydliga skiljelinjer, utan det finns många mellanliggande former och glidande övergångar mellan de olika typerna. Enligt WHO är 135 miljoner kvinnor över hela världen könsstympade. Könsstympning förekommer i ca 30 länder, främst i Afrika. Man räknar med att ytterligare 2 miljoner flickor varje år utsätts för ingreppet. Könsstympning av flickor/kvinnor är förknippat med en rad hälsorisker. Några av de omedelbara följderna efter ingreppet kan vara: - kraftiga blödningar - Svårigheter att tömma urinblåsan - skador på näraliggande organ - svåra infektioner till exempel stelkramp - chocktillstånd pga blodförgiftning, blödning smärta. - dödlighet 10%?! Långsiktiga följder är avhängigt typ av könsstympning och kan bestå av: - vattenkastningsbesvär - cystor och ärrvävnad - hygienproblem - menstruationsblod som stockar sig i vagina - komplikationer vid graviditet och förlossning - oförmåga genomföra samlag/smärta vid samlag - sexuella dysfunktioner Lagar och bestämmelser mot kvinnlig könsstympning Alla former av kvinnlig könsstympning är förbjudna i Sverige. Lagen mot könsstympning infördes redan 1982, och har sedan successivt skärpts genom tillägg 1998 och I lagen anges att ett ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa eller att åstadkomma mera bestående förändringar av könsorganen inte får utföras. Förbudet gäller oavsett om samtycke till ingreppet lämnats eller inte. Även om kvinnan, eller vårdnadshavaren om det gäller ett barn, uttryckligen begär ett ingrepp av detta slag får det inte utföras. De förändringar som infördes 1998 i lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor innebar bl a att straffet skärptes för brott mot förbudet. Den som bryter mot förbudet i lagen kan dömas till fängelse i högst 4 år. För grovt brott, som avser de mest ingripandestympningarna, är straffet fängelse i lägst 2 år och högst 10 år. Även försök, förberedelse och stämpling till brott samt underlåtenhet att avslöja brott är straffbart enligt 23 kap. brottsbalken. Den 1 juli 1999 infördes en ny lagparagraf. En person kan dömas i Sverige för brott mot lagen även om brottet begåtts utomlands. 2

4 Sverige har skrivit under FN:s konvention om barns rättigheter. I artikel 24 p. 3 barnkonventionen står följande: Konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. Med traditionella sedvänjor avses i första hand könsstympning av flickor. Information till flickor och deras föräldrar Det är viktigt att informera om förbudet i den svenska lagstiftningen och om sedvänjans skadliga konsekvenser för att åstadkomma en attitydförändring som på sikt leder till ett förändrat beteende bland folkgrupper där sedvänjan tillämpas. Samverkan mellan olika aktörer är nödvändig för upptäcka och skydda flickor i riskzonen. Erfarenheter visar att det förebyggande arbete inriktad mot verksamheter som möter barn och ungdom är av grundläggande betydelse. Barn och ungdomar måste informeras om riskerna kring könsstympning och vart de kan vända sig om de riskerar att utsättas för ingreppet. Ungdomsmottagningen kan informera ungdomar främst flickor från de berörda folkgrupperna. Kan även vara behjälplig att informera i skolor. De enskilda hälsosamtalen som skolhälsovården genomför fortlöpande under skoltiden ger goda förutsättningarna att ta upp frågor om könsstympning. Här kan eventuellt samtal ordnas mellan föräldrar och deras barn och information ges om lagstiftning och riskerna med könsstympning. På Familjecentralen i Jordbro och Brandbergen finns flera yrkeskategorier samlande. Muntlig och skriftlig information kan ges till föräldrar. Muntlig och skriftlig information om kvinnlig könsstympning kan lämnas av personal inom bl a mödra- och barnhälsovården. Flyktingenheten kan informera om lagstiftning m m Bemötande av flickor som är könsstympade och deras föräldrar I samtal med föräldrar vars barn blivit könsstympad kan det vara bra att ta med personal som känner till problematiken (barnmorska, gynekolog). Tillsammans med dessa kan man gå igenom vad som är viktigt att ta upp under samtalet med föräldrar och flickan och i vilket sammanhang samtalet sker. I samtalet är det viktigt att inte vara fördömande utan att man visar respekt för familjens egen kultur. Det är förståeligt om föräldrarna reagerar negativt på förbudet mot könsstympning och att det upplevs som ett angrepp på deras kultur, värderingar och normer. Den känslan kan ofta förstärkas av negativa upplevelser, förknippade med att tillhöra en minoritetsgrupp. När en myndighet har att göra med någon som inte behärskar svenska eller som är allvarligt hörseleller talskadad, bör myndigheten vid behov anlita tolk enligt 8 förvaltningslagen. Det är viktigt att försäkra sig om att alla inblandade verkligen förstår allt som sägs. Det kan också ses som en del av ett gott bemötande. I de flesta fall är en kvinnlig tolk att föredra i dessa ärenden. Det är bra att förbereda tolken på att samtalet ska röra sig om kvinnlig könsstympning. Om risken är överhängande att ett ingrepp är på väg att ske Det förekommer dock att föräldrarna väljer att låta könsstympa sin flicka på sommarlovet innan skolan börjar. Om förskolepersonalen misstänker att detta kan ske är det viktigt att överväga en anmälan till socialtjänsten även om flickan har slutat på förskolan innan familjen reser. Det är viktigt att personal på förskolan är uppmärksam på situationer där flickor kan vara särskilt utsatta. I en 3

5 sådan situation kan det vara bra att kontakta socialtjänsten för att rådgöra. Detsamma gäller om föräldrar talar om att de ska åka på semester till hemlandet med sin flicka, eller till ett annat land där könsstympning är tillåten. Om det finns vetskap eller allvarliga misstankar om att en familj är på väg att låta könsstympa sin flicka, och om risken att detta sker är överhängande, bör socialnämnden överväga att fatta beslut om ett omedelbart omhändertagande enligt 6 lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), om ingreppet inte går att förhindra på annat sätt. Socialnämnden har alltid att i första hand ta ställning till om barnet behöver omedelbart skydd. Beslutet ska sedan underställas länsrätten inom en vecka. Detta bör göras som ett skydd för flickan. Därefter utreds om det är sannolikt att vård enligt LVU behövs i ett längre tidsperspektiv. Socialnämnden bör också överväga risken för familjens övriga döttrar att bli utsatta för stympning. Vid misstanke om att könsstympning skett Får socialtjänsten information med misstanke om att könsstympning skett kan en utredning inledas enligt 11 kap 1 SoL. Socialtjänsten kan ta ställning till om en polisanmälan ska göras. Flickan bör dessutom läkarundersökas av gynekolog/barnläkare eller rättsläkare, för att se om flickan skadats eller behöver medicinsk behandling. En läkarundersökning är också viktig som stöd i polisens utredning. Observera att båda vårdnadshavarnas samtycke krävs för en läkarundersökning. Det är också viktigt att flickans identitet kontrolleras, för att säkerställa att rätt flicka kommer till undersökningen. Ett omedelbart omhändertagande enligt 6 LVU får inte ske enbart för att genomföra en läkarundersökning, utan det krävs också sannolika skäl för att flickan behöver beredas vård enligt LVU (Se SoS FS 1997:15). Om föräldrarna inte vill medverka i den här delen av utredningen kan åklagaren ansöka om särskild företrädare för barnet hos tingsrätten enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn. Socialtjänsten bör också undersöka hur barnet bäst får hjälp för att hantera det trauma som könsstympningen kan ha orsakat. Möjliga symtom hos flickor som kan ha blivit könsstympade Det är svårt att veta om en flicka blivit utsatt för könsstympning och det kan mycket väl vara så att det inte syns alls att hon blivit utsatt för ingreppet. Det kan också vara svårt att veta om det skett för flera år sedan eller nyligen. Eftersom ingreppet görs på olika sätt kan följderna för flickans hälsa och förändringar i flickans beteende variera. Många flickor utsätts för ingreppet när de är mellan fem och tio år gamla, men det kan även ske under spädbarnstiden och långt upp i tonåren. När skolpersonal har anledning att misstänka kvinnlig könstympning kan/bör skolsköterskan anlitas. Hon kan sedan ha samtal med flickan och hennes familj och hon har kanaler att remittera vidare - internt eller externt. Nedanstående kan vara tecken på att en flicka blivit könsstympad: En del flickor går annorlunda efter att ha blivit utsatta för ingreppet, eftersom ärret stramar Toalettbesök kan plötsligt bli mycket långa eller täta, eftersom det kan vara svårt att kissa. Flickorna kan vara tvungna att stanna hemma ett par dagar i samband med menstruation pga svåra smärtor. 4

6 Flickorna kan ibland vägra att delta i vissa former av gymnastik som de tidigare deltagit i, pga att de har ärr som stramar. Flickor som just blivit könsstympade kan plötsligt bli mer tystlåtna, stillsammare eller svåra att få kontakt med. Anmälningsskyldighet Vissa myndigheter och yrkesgrupper, t ex skol- eller hälso- och sjukvårdspersonal, måste enligt 14 kap. 1 socialtjänstlagen anmäla till socialnämnden om de får kännedom om något som kan innebära att nämnden måste ingripa till ett barns skydd. Bestämmelsen omfattar fall där misstanke finns om att ett barn har blivit könsstympat eller riskerar att bli könsstympad i Sverige eller utomlands. Är man osäker huruvida man ska anmäla eller inte kan man rådgöra med kollegor eller kontakta socialtjänsten för råd. Utbildningsmaterial och framtagande av yrkesspecifika rutiner Socialstyrelsen har tagit fram en kunskapsöversikt: Kvinnlig könsstympning ett utbildningsmaterial för skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Översikten är tänkt som ett uppslagsverk som kan användas över yrkesgränserna. Materialet kan laddas ner från socialstyrelsen hemsida: eller beställas. Delar av materialet har använts i detta dokument. Ett avsnitt riktar sig till personal inom skola och förskola. Här tas bl a upp vad lärare särskilt bör tänka på i relation till kvinnlig könsstympning och vad man bör gör vid misstanke om att könsstympning skett/kommer att ske. Avsnittet om socialtjänsten beskriver bland annat utredningsförfarandet vid tre olika typer av ärende: om risken är överhängande att könsstympning sker, om föräldrar har en positiv inställning till könsstympning samt om stympning skett. Avsnittet om hälsooch sjukvården beskiver bland annat mödravårdscentralens arbete, rutiner vid förlossning, barnavårdscentralens arbete, skolhälsovården och ungdomsmottagningar. Det finns behov av att utarbeta yrkesspecifika riktlinjer och rutiner när det gäller kvinnlig könsstympning, eftersom föreliggande dokument endast ger allmän information om könsstympning. I nätverksgruppen (se nästa avsnitt) finns personer från olika yrkesområden som kan vara behjälplig vid framtagande av de yrkesspecifika riktlinjerna/rutinerna. Det vilar på respektive myndighet/ instans att se till så att personalen får erforderliga rutinbeskrivningar och information om denna tradition samt att detta dokument blir förankrat hos personalen. Varje myndighet ska tillhandahålla informationsmaterial/broschyrer till allmänheten och i synnerhet till de folkgrupper där sedvänjan praktiseras så att kunskapsnivån om könsstympningens skadliga effekter höjs och förhindras. Nätverksgruppen I nätverkgruppen igår personal som i sin yrkesutövning direkt/indirekt möter problemet:. Nätverket träffas en gång per år eller vid behov och håller sig à jour med utvecklingen inom området. De har till uppgift att stödja varandra och sina kolleger på sina respektive arbetsplatser och i andra samverkansformer samt hålla frågor om könsstympning levande. Nätverket också ge stöd och utgöra en möjlighet att utveckla arbetet med att förebygga kvinnlig könsstympning. Personer som i sin yrkesutövning möter flickor i riskzonen el deras föräldrar kan vid behov kontakta någon av nätverksgruppens medlemmar för att få råd/vägledning i frågor som rör kvinnlig könsstympning. 5

7 Stockholms läns landsting Stockholms läns landsting MVC BVC UM Södra SLSO Haninge BVC Anne-Marie Lundgren Rose-Marie Backlund Verksamhetschef Telenr: Telenr: E-post: E-post: Stockholms läns landsting Haninge Barnmorskemottagning Eva Segerstråle Telenr: ( ) E-post: eva.segerstrale@slpo.sll.se Stockholms läns landsting (referensperson) Kvinnokliniken, Södersjukhuset Överläkare dr Meri Liljegren Gynekolog och kunnig i könsstympning Telenr: (växel) E-post meri.liljegren@sodersjukhuset.se Haninge Ungdomsmottagningen Familjecentralen i Jordbro/Brandbergen Åsa Dahlin Elisabeth Westerlund Mobil: 070/ alt 08/ Telenr: eller E-post: asa.dahlin@haninge.se E-post: elisabeth.westerlund@haninge.se Familjesektionens mottagningsenhet Ungdomsenheten Barbro Söderman Arja Roininen Telenr: Telenr: E-post: barbro.soderman@haninge.se E-post: arja.roininen@haninge.se Barn- o utbildningsförvaltningen Resursenheten Individ- och familjeomsorg Kate Langenkrans Stefan Ström Medicinskt ledningsansvarig skolsköterska Planeringssekreterare Telenr: Tele: 08/ E-post: kate.langenkrans@haninge.se E-post: stefan.strom@haninge.se Specialistmottagning för könsstympande kvinnor/flickor På Kvinnokliniken Södersjukhuset finns sedan ett par år en speciell mottagning för kvinnor som upplever att de har besvär orsakade av könsstympning. Två gynekologer arbetar för närvarande där. Det finns två tider per vecka. Tolkbehov föreligger oftast och vi kan erbjuda högtalartelefontolkning om patienten så önskar Remiss behövs inte men det underlättar ofta för patienten att få remiss pga språksvårigheter. Remitterande behöver ej vara läkare utan kan vara annan anställd inom offentliga sektorn t ex skolsköterska, kurator på ungdomsmottagning, barnmorska inom mödrahälsovården, personal på flyktingmottagningar. På en eventuell remiss bör förutom sedvanliga patientuppgifter framgå vilket språk hon talar och om det finns ett tolkbehov. 6

8 Länk- och litteraturtips Socialstyrelsen har uppdrag från regeringen att arbeta med könsstympning. Socialstyrelsens webbplats har aktuellt utbildningsmaterial, lagstiftning, rapporter och nyhetsbevakning inom området. sök på könsstympning. Föreningen RISK (Riksföreningen Stoppa Kvinnlig Könsstympning) informerar om föreningens verksamhet, aktuella kurser, seminarier och konferenser såväl i Sverige som utomlands. Kvinnlig könsstympning Information till invandrare och flyktingar. Finns på svenska, engelska, somaliska, tigrinja och amhariska sidor. Kan laddas ner från Videofilmer om könsstympning "Kvinnlig könsstympning ur medicinsk och social synvinkel" av Roger Persson ca 8 min, Suntower Communications, telenr , mob , fax "Kvinnlig könsstympning - religion och tradition" av Roger Persson ca 25 min. 7