Arbetsterapeuters användande av djur i behandlingen - En litteraturöversikt. Occupational therapists use of animals in treatment - A literature review

Transkript

1 Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Arbetsterapeutprogrammet Examensarbete 15 Hp Vårterminen 2014 Arbetsterapeuters användande av djur i behandlingen - En litteraturöversikt Occupational therapists use of animals in treatment - A literature review Författare: Claudia Swierz Jenny Svensson 0

2 1 Sammanfattning Det första dokumenterade djur-assisterade terapiprogrammet gjordes av en psykiater inom psykiatrin i England som ägde rum redan år Djuren har genom historien använts som sällskapsdjur och som praktisk aktivitet genom skötsel, borstning, ridning, och promenader. Syftet med denna studie är att beskriva arbetsområden där arbetsterapeuter använder sig av djur i behandling samt vad arbetsterapeuten vill uppnå med behandlingen. Studiens metod och material är en litteraturöversikt, baserad på befintlig forskning och relevant litteratur. 169 artiklar samlades in från databaserna Cinahl, PubMed och OTseeker. Granskning av samtliga artiklar resulterade i 10 artiklar som uppfyllde syftet. Resultatet visade ökat intresse samt bättre behandlingsrespons i samband med djur i de arbetsterapeutiska behandlingarna. Individer med demens blev lugnare och deras sociala och verbala färdigheter förbättrades. Barn med autism som deltog i ridterapi, fick ökad kroppskontroll, bättre adaptiva beteenden och utökat aktivitetsengagemang. Soldater som fått ordinarie arbetsterapi i kombination med djur-assisterad terapi [DAT] uppgav ökad glädje och tillfredsställelse För individer med psykiska nedsättningar bidrog djurets närvaro med ökad social interaktion, dämpad oro och ångest. Mer forskning behövs inom området, där arbetsterapeuter använder sig av djur i behandlingen. Forskning där individer som till vardags inte har något intresse för djur bör lyftas fram för att se om djuren även har en inverkan på dessa individer. Sökord: Animals, Intervention, Occupational Therapy

3 2 Abstract The first documented animal-assisted therapy programme, was made by a psychiatrist in psychiatric care in England, which took place in year The animals have historically been used as a pet and as a practical activity through maintenance, brushing, riding, and walking. The purpose of this study is to describe working areas where occupational therapists use animals as treatment, and what occupational therapist wants to achieve with the treatment. The study's method and materials is a literature review based on existing research and relevant literature. 169 articles were collected from the databases Cinahl, PubMed and OTseeker. Examination of all the articles above resulted in 10 articles that met the purpose of this study. The results showed increased interest and better treatment response when an animal was included in the occupational therapy treatments. Individuals with dementia became calmer and their social and verbal skills improved. Children with autism who participated in hippotherapy, had increased body control, better adaptive behavior and increased activity involvement. Soldiers who received regular occupational therapy combined with animal-assisted therapy [AAT] reported greater enjoyment and satisfaction in life. For individuals with mental impairments the presence of animals contributed with increased social interaction and decreased anxiety. More research is needed in this area, where occupational therapists use of animals in treatment. Research should be highlighted where individuals that normally don t have any interest in animals to see if the animals also has an impact on these individuals. Keywords: Animals, Intervention, Occupational Therapy

4 3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Abstract Inledning Bakgrund Riktlinjer för djur i vården Djurens effekt på människan i behandlingen Koppling till arbetsterapi Problemformulering Syfte Material och metod Datainsamling Databearbetning Forskningsetiska överväganden Resultat Rehabilitering Habilitering Psykiatri Geriatrik Konklusion av resultatet Diskussion Metod diskussion Resultat diskussion I relation till annan diagnos Övriga synpunkter Förslag på studier Slutsats Tack till Referenser Bilagor... 27

5 4 1. Inledning Det finns mycket litteratur om djurets positiva effekter på patienter inom vården. Att använda sig av djur kan ge patienterna glädje, motivation, engagemang och ge en känsla av att vara delaktig i något annorlunda än bara en traditionell behandling (Beck-Friis, Strang & Beck-Friis, 2007). Som blivande arbetsterapeuter anser vi att det vore av värde att fördjupa oss inom detta ämne sett ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv. Om man som arbetsterapeut vill använda sig av djur inom sin profession är det bra att ha en överblick över hur arbetsterapeuter idag använder sig av djur i behandlingen. Genom denna litteraturöversikt vill vi ta reda på inom vilka områden arbetsterapeuter kan använda djur i behandlingen samt vad de vill uppnå med behandlingen. Utifrån detta kunna dra nytta av kunskapen om djurens inverkan på människan i våra interventioner i framtiden. 2. Bakgrund Djur i vården har använts av flera professioner inom vården på olika sätt genom historien. Här nedan följer ett axplock av hur djur har använts genom historien. Djurassisterad terapi har sin grund från psykiatrin i England där de första interaktionerna med djur i samband med psykiatrisk behandling dokumenterades år 1792 (Lutwack-Bloom, Wijewickrama & Smith, 2005). Syftet med djurens närvaro var inte terapeutiskt utan endast av medlidande, då de individer som fick vistas med djuren var dagligen annars inlåsta på det rehabiliteringsläger York retreat på grund av sin psykiska ohälsa (a.a.). Patienterna fick ta hand om smådjur som fåglar och kaniner och efter en viss tid kunde man se förbättringar i patienternas beteende (Dono, 2005; Reynolds, 2012). Sir Williams Ellis var en återkommande besökare av rehabiliteringslägret och övertygades om meningsfull aktiviteters fördelar för patienter och blev sedan arbetsterapins grundare i England (Dono, 2005) Även sjuksköterskan Florence Nightingale var 1859 övertygad om att djur som sällskapsdjur var bra för de kroniskt sjuka, då det var en motivation till självständighet genom att patienten fick ta hand om djuret själva (Dono, 2005; Socialstyrelsen, 2014). Användbarheten av djur som terapeutiskt komplement i behandlingen av individer med epilepsi, upptäcktes 1867 och som senare utvidgades till fler diagnoser (Lutwack-Bloom et al., 2005). Det första förslaget att använda sig av djur inom psykiatrin som ett terapeutiskt komplement kom Förslaget gick

6 5 ut på att använda djuren som sällskapsdjur på St: Elisabeth Sjukhuset i USA (Lutwack-Bloom et al., 2005). År 1944 blev djuren för första gången introducerade för inneliggande amerikanska soldater, där de blev uppmuntrade till att delta i hanteringen av sjukhusets ladugård med höns, boskapsdjur och hästar (Lutwack-Bloom et al., 2005) använde man sig av djur vid gott uppförande som positiv förstärkning på ett barnhem i Brewster, New York under namnet "Green Chimney" (a.a.). Det uppmärksammades även 1961 att den emotionella utvecklingen för barn och äldre påverkades positivt av djurens närvaro. Psykologen Boris Levinson observerade detta i sin verksamhet där han hade med sig sin egen hund och 1972 skrev han sin bok pets and human development (Dono, 2005; Lutwack-Bloom et al., 2005). På ett äldreboende där en katt var närvarande hos de boende uppmärksammades 1979 en ökning av engagemang, motivation samt positiv respons vid rehabiliteringen (Dono, 2005). Även inom psykiatrin 1981 lade man märke till en ökning av antal tillfrisknande, ökad aktivitet samt ökning av sjukdomshantering (a.a.). I en artikel från 2012 beskrivs arbetet med hundar som komplement i arbetsterapin för soldater som bland annat drabbats av stressreaktioner och hur djuret påverkade deras sinnestillstånd (Gregg, 2012). Sammanfattningsvis har andra yrkeskategorier inom vården tidigare använt sig av djur inom psykiatri (boskapsdjur, hund), pediatrik/habilitering (häst, hund), geriatrik (hund, katt, fåglar, fiskar, ponny) cancervården (hund), rehabiliteringen (hund, häst) (Harris, Rinehart & Gerstman, 1993; Rondeau, Corriveau, Bier, Camden, Champagne & Dion, 2010; Johnson, Meadows, Haubner & Sevedge, 2008; Drnach, O Brien & Kreger, 2010; Martin & Farnum, 2002; Pedersen, Ihlebaek & Kirkevold, 2012) Riktlinjer för djur i vården Det är inte problemfritt att använda sig av djur inom vården, då det finns smittorisker och skaderisker (Lefebvre et al., 2008). I USA finns en sammanställning av riktlinjer för hygien inom vården (inklusive eget boende) för att minska smittorisken i samband med möte av djur. Som till exempel att alla som kommer i kontakt med djuret skall använda sig av handsprit både före och efter kontakt med djuret (a.a.). I Sverige har vi idag inga riktlinjer för djur i vården. Men det har kommit upp en motion till Stockholms läns landsting [SLL] (2009) om att ta fram riktlinjer för djur-assisterad terapi DAT samt för användning av service och signalhundar i länet. Däremot både i Sverige som i utlandet krävs också att både djuret och terapeuten har en

7 6 specialutbildning inom området (Meregillano, 2004, Vårdhundskolan, 2011). Djuret ska ha genomgått ett lämplighetstest som påvisar lämplighet för denna typ av arbete (Poleshuck, 1997, Vårdhundskolan, 2011). Det betyder att djuret måste ha ett bra temperament, vara socialt och vara intresserat av människor. Djuret måste även vara avslappnat och tycka om att umgås med människor eftersom de kommer vistas i miljöer som sjukhus, skolor och andra behandlings miljöer. En giltig och godkänd veterinärbesiktning samt vaccinationsintyg är ett krav för att få vara en del av den terapeutiska behandlingen (Poleshuck, 1997) Djurens effekt på människan i behandlingen Djur tillåter människor att nå sin inre styrka att hålla ut i svåra situationer, vilket är en viktig aspekt att ta i beaktande för samtliga yrkeskategorier inom vården enligt Fine & Beck (2006). De har en naturlig förmåga att vara en resurs i behandlingen, de har även en motiverande effekt samtidigt som de är roliga och intressanta. Djur ger även patienterna uppmärksamhet och tillgivenhet, de är bra lyssnare och ger en känsla av trygghet och komfort (Poleshuck, 1997). Poleshuck, (1997) beskriver djuret följande Animals do not care what we look like or how popular or wealthy we are, and they never divulge the many secrets revealed to them (s. 286). Vilket är ett tydligt exempel på att djur accepterar en för den man är och är inte dömande. En annan aspekt som är lätt att förbise är djurets osynliga terapeutiska inverkan på människan (Beck- Friis, 2009; Aissa, 2011). Genom att till exempel fråga barn om dess djur, kan man få fram information om barnet som de inte vill prata om. Det kan vara något som är för personligt eller jobbigt att prata om som kanske berör aspekter som är av värde att veta för att kunna få en bra bild av barnet inför en intervention. Samma information kan man få fram genom att ställa frågor som innefattar barnets husdjur, vilket besvaras naturligt av barnet, än om man konkret går på miljö, aktivitet, delaktighet, personlig vård etc., som är mer onaturliga områden för ett barn att tänka i (Boat, 2006). Johan Beck-Friis Legitimerad Veterinär samt informationschef vid Sveriges veterinärförbund i Stockholm, lyfter upp i Beck-Friis (2009), att djur har kapacitet att vidga fysiska, psykiska, sociala och existentiella aspekter, där alla dessa innefattar ökad livskvalitet. En studie lyfter även upp att djurets närvaro har en inverkan på fysisk och social miljö (Velde, Cipriani, Fisher, 2005). Ett av de djur som beskrivs i litteraturen är hunden (Beck-Friis et al., 2007). Hundens roll som motivator/aktivator bekräftas av patienter med cancerdiagnos (Strang, 2007). Patienterna hittade en drivkraft inom sig att gå ut med hunden, som var större än motståndet att inte gå ut (a.a.).

8 7 Patienterna kommenterade det som att man glömmer bort cancern för ett tag, när man rastar sin hund, hunden gör allt för att avleda en - den tokar sig och far omkring. (Strang, 2007, s. 62). Hunden kan inte ersätta mänskliga relationer men kan komplettera och skapa känslomässiga band samt agera som tröstare i sorgearbete då de känner av signaler när en människa inte mår bra (Strang, 2007). Djurens närvaro påverkar även oxytocin utsöndringen i kroppen (Aissa, 2011). Oxytocinet har en lugnande effekt på människan, sänker puls och blodtryck, minskar smärta, stimulerar läkning och tillväxt, ökar välbefinnande och social interaktion samt minskar stress och rädsla (Husdjuren får oss att må bättre, 2010; Uvnäs-Moberg, 2000; Beck-Friis et al., 2007). Samtliga områden är som tas upp ovan är av värde för patienter oavsett problematik och diagnos för en god rehabilitering/habilitering Koppling till arbetsterapi Arbetsterapeuter ser på individer utifrån ett helhetsperspektiv, som innefattar aktivitet, delaktighet och livskvalitet. Sett ur ett aktivitetsperspektiv beskrivs människan genom dess vanor, roller och rutiner i samband med dagliga aktiviteter (Kielhofner, 2012). Arbetsterapeuterna arbetar med att främja självständighet i det dagliga livets aktiviteter och att möjliggöra för patienten ett så produktivt och tillfredsställande liv som möjligt (Millhouse-Flourie, 2003). Det arbetsterapeutiska synsättet är bland annat att se varje människa som en aktiv varelse och aktiviteten som ett verktyg för att uppnå utveckling och hälsa (Argentzell & Leufsatadius, 2010). Fokus som arbetsterapeuterna har, ligger på aktivitetsutförandet. Genom att ge patienterna möjlighet att hitta en meningsfull aktivitet samt ge feedback och skapa motivation (a.a.). Velde et al., (2005) beskriver arbetsterapi på följande sätt: To be occupational therapy, the intervention must focus on the use of meaningful occupations that promote an individual s quality of Life (s. 47). Enligt Förbundet Sveriges arbetsterapeut[fsa], (2005) skall arbetsterapeuten arbeta klientcentrerat och främja, patientens möjlighet till att leva ett så värdefullt liv utefter sina önskemål, vilket beskrivet med andra ord motsvarar world health organization [WHO] s aspekter av definition av livskvalitet. WHO, (2007) definierar livskvalitet som "individernas uppfattning om sin position i livet i samband med kultur och värdesystem i förhållande till sina mål, förväntningar, normer och intressen. Den innehåller på ett komplext sätt individens fysiska hälsa, psykiska tillstånd, nivå av oberoende, sociala relationer och personliga åsikter samt sina relationer till framträdande drag i miljön". Kielhofner (2012) beskriver att man inte kan bortse från miljöns

9 8 inverkan på en individs utförandekapacitet, då miljön både kan understödja eller hindra en aktivitet. Delaktighet i aktivitet är något arbetsterapeuter strävar efter i sitt arbete med patienterna. Patientens engagemang att delta i behandling/aktivitet är väsentligt. Delaktighet kan vara allt från att leka, arbeta eller att delta i dagliga aktiviteter, beroende på vilken social kontext individen befinner sig i (Kielhofner, 2012). Att ha en medfödd funktionsnedsättning eller en förvärvad nedsättning på grund av ett trauma ska inte hindra deltagande i aktiviteter. Inom rehabilitering och habilitering av individer med funktionsnedsättning kan interaktion med djur vara en motivator i detta arbete (Meregillano, 2004; Casey, 1996). Användningen av djur av arbetsterapeuter i behandling, kräver ett klientcentrerat förhållningssätt samt att valet av ett lämpligt djur för varje klient maximerar användningen av djur i terapeutiskt möte (Velde et al., 2005; Hart, 2006). En naturlig miljö, som utomhusmiljön i samband med till exempel ridterapi är mindre hotfull och främjar till en mer avslappnad och njutbar atmosfär än sjukhusmiljö (Meregillano, 2004). Kielhofner, (2012), skriver om det terapeutiska resonemanget, att vi ska tillsammans med patienten identifiera mål samt hitta behandlingsstrategier för att skapa ett aktivitetsengagemang hos patienten (a.a.). Att i detta skede introducera djuret i behandlingen skapar fler alternativ för patienten, vilket kan öka förutsättningarna för ett positivt resultat Problemformulering Djur, speciellt hund och häst blir allt mer uppmärksammade av media inom vården speciellt inom äldreboenden och i habiliterings sammanhang. Sedan tidigare vet vi med oss att hundar är mycket populära och att man kan träna de till olika uppdrag som exempel användas som ledsagarhund för synskadade. Under genomgången av litteratur som innehåller behandlingsstrategier med djur fann vi inte mycket litteratur inom arbetsterapi. Däremot fann vi litteratur från andra proffesioner som tar upp att arbetsterapeuter bör ha en framträdande roll i deras behandlingar. Till exempel norska studier inom psykiatrin visar att boskapsdjur är ett bra aktivitets-komplement för personer med bland annat depressioner och utbrändhet (Berget, Skarsaune, Ekeberg & Braastad, 2008; Berget, Ekeberg, Pedersen & Braastad, 2011; Pedersen, et al., 2012.) Här har arbetsterapeuterna en möjlighet att hjälpa sina patienter med alternativa behandlingar där traditionella behandlingar inte fungerar optimalt. Samtidigt har arbetsterapeuten möjlighet till att agera som en länk mellan patienten och bonden för att anpassa uppgifterna utefter patientens möjligheter och förmåga (Pedersen et al., 2012). Camp (2001) tar upp att arbetsterapeuter bör vara mer

10 9 engagerade/inkluderade i samband med forskning och utvärdering av användandet av djur. Eftersom arbetsterapeuter är den yrkeskategorin inom vården som ansvarar för bedömning av hjälpmedelsbehov och att rekommendera lämpliga anpassningar. Arbetsterapeutens arbetsområde borde även inkludera utvärdering och rekommendation av servicehundar som en annan potentiell adaptiv strategi (a.a.). Ytterligare en artikel skriven av Darrah, 1996, lyfter upp att arbetsterapi som profession borde vara involverad i behandlingsstrategier med djur och att användningen av djur som komplement i behandlingen borde vara inkluderat i utbildningen av framtida arbetsterapeuter. Artikeln belyser att djuren har en inverkan på patienters/klienters fysiska och psykiska välmående och förser patienten med meningsfull aktivitet som ökar viljan att leva (a.a.). Som blivande arbetsterapeuter vill vi undersöka om arbetsterapeuter använder sig av djur som en del i behandlingen och i så fall inom vilka områden då vi vet att en arbetsterapeut har ett brett spektrum av arbetsmöjligheter. Utifrån arbetsterapeutens behandlingssyfte som är att återfå och/eller bibehålla funktion samt öka livskvalitet, anser vi att det är av intresse att se om det finns forskning på arbetsterapeutisk behandling där man involverar djur. Utifrån den litteratur som finns vill skapa en kartläggning över områden och vilket djur som används samt vad man kan uppnå med behandlingen. 3. Syfte Att utifrån litteratur beskriva de arbetsområden där arbetsterapeuter använder sig av djur i behandling samt tydliggöra vad arbetsterapeuten kan uppnå med behandlingen. 4. Material och metod Friberg (2012) skiljer på en allmän/beskrivande översikt och syntetiserande/integrativ översikt. I en allmän/beskrivande översikt görs det ingen avgränsning till kvalitativa eller kvantitativa artiklar samt analysen är inte lika ingående som i en metaanalys eller metasyntes (a.a.). Denna litteraturöversikt är en allmän/beskrivande översikt för att möjliggöra en så bred datainsamling som möjligt, då man kan integrera både kvalitativa och kvantitativa studier. Översikten är baserad på tillgänglig forskning och relevant litteratur inom området. Vi har valt att göra en allmän litteraturöversikt för att kunna få en överblick och skapa en beskrivande sammanställning (a.a.).

11 Datainsamling Databaserna som använts i litteratursökningen var CINAHL, PubMed och OTseeker. Att använda sig av olika databaser ger en bredare sökning (Friberg, 2012). För att få fram relevanta artiklar har följande sökord använts: Occupational Therapy (OT), Animal-assisted therapy (AAT), Animal-assisted activity (AAA), Animal-assisted intervention (AAI), Pet therapy, Methods, Intervention, och Rehabilitation. Sökningar har genomförts i olika kombinationer för att öka bredden på sökningen. Valet av många sökord gör att sökningen blir bred och säkerställer att relevanta artiklar hittas (a.a.). Under primärsökning användes inte några avgränsningar. I PubMed hittades 47 artiklar, Cinahl 114 artiklar och OTseeker 8 artiklar. Många av artiklarna fanns inte tillgängliga i fulltext. Totalt 169 artiklar hittades. Genom Google fick vi fram 6 artiklar i fulltext med ursprung från PubMed och Cinahl. Efter en första granskning på titel och abstrakt plockades dubbletter och artiklar som inte handlade om arbetsterapi eller djur bort, vilket resulterade i 69 artiklar som skrevs ut. Vid genomgången av de 69 fulltext artiklar, tillkom det nya sökord inom vårt område som vi inte kände till. De nya sökorden var human-pet bonding, therapy pets, pet bonding, pet facilitated therapy, pet-assisted therapy, service animal och animal visitation. Även sökningar på författare från valda artiklar utfördes i syfte att se om de har skrivit något mer inom området än det som kom upp. Samtliga sökningar utfördes i olika kombinationer. Sökningarna med de nya sökorden och sökningar på författarna resulterade inte i några nya artiklar, utan samma artiklar som vi redan kände igen och valt ut dök upp Databearbetning En fördjupning av de 69 artiklarna genomfördes och gemensamt beslut togs om urvalet av artiklar som skulle vara med i analysen samt diskussioner fördes om artiklar som var svårtolkade. Artiklarna granskades utifrån följande inklusions- och exklusionskriterier: Inklusionskreterier: *Det skall vara arbetsterapeuter som håller i behandlingen *Det skall vara beskrivet vad som vill uppnås genom behandlingen med djuret *Det skall vara (levande) djur involverade i behandlingen/åtgärden

12 11 Granskningen resulterade i 10 artiklar och kvalitetsgranskades utifrån utvalda aspekter. Fribergs, (2012) granskningsmall användes och fokus valdes att läggas på följande frågor: har studien ett tydligt syfte formulerat och beskrivet, är deltagarna beskrivna, finns det en metod och hur är metoden beskriven, vilka argument förs fram, och förs det några etiska resonemang (a.a.). Utifrån frågorna värderades artiklarnas kvalitet gentemot syftet, inklusions- och exklusionskriterierna för att få fram artiklar av bra kvalitet och av relevans för syftet. Kvalitetsgranskningen underlättade och tydliggjorde valet av artiklar. Samtliga artiklar innehöll ett till flera arbetsterapeutiska områden, behandling som utfördes av arbetsterapeut samt vad som uppnåddes av behandlingarna redovisades. De utvalda artiklarna bestod av fem kvantitativa studier, fyra litteraturöversikter och en informationsartikel. I de fem kvantitativa studierna var deltagarantalet från 1 person till 24 personer, Studierna är inte är tillräckligt stora för att kunna generalisera resultaten, vilket kan drar ner validiteten (Hartman, 2004). Med hjälp av kvalitetsgranskningen kunde vi se att samtliga kvantitativa artiklar har väl dokumenterade metoddelar samt vilka mätinstrument som har använts, vilket betyder att forskning går att upprepa som är ett kriterium som är mycket viktigt enligt Hartman (2004). Reliabiliteten av de kvantitativa studierna är relativt god. Tre av de kvantitativa studierna använder sig av pretestposttest vilket ger resultatet mer validitet och kan påvisa eventuella förbättringar inom flera områden (a.a.). Deltagarantalet i litteraturöversikterna gick inte att reda ut, bara två av fyra artiklarna talar om deltagarantalet som är mellan 4-95 personer. Vilket kan anses vara en negativ faktor på validiteten eftersom deltagarantalet är relativt lågt och kan inte generaliseras på hela befolkningen (Hartman, 2004). Reliabiliteten i litteraturöversikterna är låg till medel då det är stor variation i artiklarnas utförande och inte utförligt beskrivna i metoddelarna hur de gått till väga (a.a.). Utifrån detta ansågs samtliga artiklar var tillräckligt starka ur ett kvalitetsperspektiv för att inkluderas i analysen. I Analysarbetet av artiklarna skapades ett antal kategorier/teman utifrån följande representerade arbetsområden som: Rehabilitering, Habilitering, Psykiatri och Geriatrik. Habilitering beskrivs i 4 artiklar, Rehabilitering beskrivs i 2 artiklar, Geriatrik beskrivs i 4 artiklar, Psykiatri beskrivs i 3 artiklar. För att gå vidare i analysen av artiklarna utformades fyra underrubriker som mall i syfte att få fram essensen ur artiklarna och för att kunna besvara syftet. Underrubrikerna var: behandlings-områden, Representerade djur, Tillvägagångssätt och

13 12 behandlingsresultat och Patienters, anhörigas och arbetsterapeuters upplevelse. Efter det har artiklarna jämförts med varandra utifrån skillnader och likheter utifrån artiklarnas syfte och resultat. En översiktstabell (bilaga 1) av valda artiklar skapades, där kolumner med syfte, resultat, design, deltagare, område, djur och vad man vill uppnå med behandlingen skapades så att likheter och skillnader mellan artiklarna kunde åskådliggöras. 5. Forskningsetiska överväganden Vid en litteraturöversikt som detta examensarbete baseras på är det redan befintlig forskning som ska granskas, vilket betyder att artiklarnas författare, redan har fått/ borde ha ett godkännande från en lokal etisk kommitté. Lagen om etiskprövning av forskning som avser människor (2003:460) tar i beaktande i sina paragrafer individen i fokus i syfte att skydda i forskningssammanhang. Som författare är det viktigt att vi inte över- eller undertolkar materialet och att inte personliga värderingar vägs in utan har ett kritiskt förhållningssätt genom hela arbetet (Friberg, 2012). Lagen (2003:460) som gäller för forskning i Sverige, kräver att deltagare i forskning ska ha fått information om syftet, vem som står bakom, och att deltagandet är anonymt, frivilligt och att man när som helst kan avbryta sin medverkan i forskningen. Vår studie kommer inte att behöva etikprövas då vi använder oss av tidigare forskning, vilket gör att vi håller oss inom ramarna för Karolinska Institutets riktlinjer för etikprövning Dnr: 4005/ Eftersom vi som författare av detta arbete inte kommer i kontakt med individerna i forskningen eller deras personuppgifter behövs det ingen etisk prövning innan genomförandet av denna litteraturöversikt (a.a.). 6. Resultat Områdena som belystes i artiklarna där arbetsterapeuter använder sig av djur i behandling var rehabilitering, habilitering, geriatrik och psykiatri, vilket tydligare kommer presenteras under respektive rubrik nedan.

14 Rehabilitering Inom rehabiliteringen handlar det om att få patienterna till att återgå till ett tidigare aktivitetsmönster och att återfå de funktioner som på grund av trauma har blivit eftersatt. Här arbetar arbetsterapeuterna och djuret med att förbättra de fysiska psykiska och sociala mönster som drabbats (Beck, Gonzales, Sells, Jones, Reer, Wasilewski & Zhu, 2012; Meregillano, 2004). Arbetsterapeuterna arbetade med vuxna som har blandad problematik. Beskrivna djur som använts var hund och häst (Beck et al., 2012; Meregillano, 2004). En av artiklar belyste soldater med fysiska och psykiska trauman efter krig, som fick behandling av arbetsterapeuter inom ett så kallat Life skills programmme (Beck et al., 2012). Syfte med programmet var att hjälpa soldaterna att antingen återgå till militären eller komma tillbaka till ett civilt liv (a.a.). Behandlingen som soldaterna fick var först terapibehandling i grupp med traditionella metoder. Därefter hade dem individuella pass tillsammans med arbetsterapeut, hund och hundförare. Soldaterna fick instruktioner om kommandon som de skulle applicera på hunden. När de var klara med övningarna fick de så kallad fritid med hunden, där val av aktivitet var frivillig. Soldaterna kunde antingen bara sitta ner och klappa hunden, ta en promenad i närområdet eller bara vara med hunden. Studien visade inga signifikanta förbättringar mellan kontrollgrupperna som endast fick vanlig arbetsterapi och den andra gruppen som fick vanlig arbetsterapi samt DAT (djur-assisterad terapi) (Beck et al., 2012). Däremot hos soldaterna som fick träffa hunden, noterades förändringar inom tre av sex parametrar från bedömningsinstrumentet Functional status questionnaire [FSQ]. Parametrarna var följande: psykologisk funktion, arbetsprestation och kvaliteten på aktiviteten (Beck et al., 2012). Flera deltagare i Life skills Programme uttryckte att de kände sig mer lugna och avslappnade efter att ha arbetat med hunden och såg fram emot nästa behandlingstillfälle (a.a.). En annan studie (Meregillano, 2004) lyfter upp ridterapins rehabiliterande effekt där arbetsterapeuter tillsammans med sjukgymnast kombinerar olika tillvägagångssätt med patienten. Tanken är att ridterapins dynamik och hästen som behandlingsredskap ska hjälpa till att uppnå de satta målen i samband med hållning, rörelse och funktion (a.a.). Vid ridterapi förbättrades de sociala aspekterna samt självförtroendet, självkänslan och motivationen ökade (a.a.). Rehabilitering med hjälp av häst sker mestadels uppe på hästryggen. Patienter fick sitta i olika riktningar som framlänges, baklänges, sidled och liggandes. Patientens adaptiva förmåga till hästens olika gångarter och rörelser bidrar till de positiva resultaten i samband med förbättrad

15 14 motorik (a.a.). Även generell hästskötsel, i form av borsta, sadla och tränsa är sedvanliga aktiviteter runt hästen. De bidrog till träning samt förbättring inom fysiska och kognitiva nedsättningar (a.a.). En viktig aspekt lyftes även upp, att arbetsterapeuten aldrig är ensam med patienten och hästen utan under en ridterapi finns det alltid hästkunniga människor för en säker ridterapi i form av logeraren (hästföraren), 2 volontärer som går vid sidan av hästen för patientens säkerhet som stöd och terapeuten (a.a.) Habilitering Inom habiliteringen arbetar arbetsterapeuterna med barn med neurologiska skador. Framförallt barn inom autismspektrumet och barn med cerebral pares. Behandlingarna går ut på att bibehålla och förbättra deras aktivitetsförmåga. Aktiviteterna går ut på att träna upp fysiska, psykiska och sociala förmågor som att öka rörelseomfång, styrka, delaktighet, ökad uppmärksamhet samt kommunikationsförmåga och sensorisk/taktil stimulering (Casey, 1996). Här använder arbetsterapeuterna sig av hunden som ett hjälpmedel för barnen genom att klappa, borsta och kasta bollar (cipriani et al., 2013; Sams, Fortney, & Willenbring, 2006). Arbetsterapeuten har som fokus att stärka barnens fysiska, psykiska och sociala förmågor (Ajzenman, Standeven, & Shurtleff, 2013; Meregillano, 2004; Sams et al., 2006; Poleshuck, 1997). Beskrivna djur som använts inom området är häst, hund kanin, kor, get anka, fågel, delfin och lama (a.a.). Barn med cerebral pares fick ett förbättrat rörelseomfång och minskad spasticitet efter ridterapin (Meregillano, 2004). Med hjälp av hästens olika individuella egenskaper (ryggbredd, mjuk/skuttig gångart, stora/små steg) kan man lättare välja ut och anpassa rätt häst baserat på patientens problemområde (a.a.). Ridterapin försatte bålmuskulaturen i ett läge som möjliggjorde hämning av onormala spastiska rörelsemönster i de nedre och övre extremiteterna samt att förbättrad kroppshållning bidrog till ett aktivitetsengagemang, vilket förbättrade individens språk samt sociala engagemang som i lek och studier (a.a.). Användandet av häst inom habiliteringen innefattar samma aktiviteter som inom rehabiliteringen både uppe på hästryggen och i form av generell skötsel (a.a.). Barn med autism fick bättre kroppskontroll, deras adaptiva beteende (kommunikation och coping) blev signifikant bättre posttest efter ridterapin (Ajzenman et al., 2013). Stor skillnad noterades i samband med repetitiv kommunikation som uppmärksamhet under 5 minuter tid och tvåstegsinstruktioner (a.a.)

16 15 Arbetsterapeuter och föräldrar vittnar om förbättringar i barnens dagliga aktiviteter efter behandling där djur har varit involverade. Barnen blev mer motiverade och entusiastiska till att prova på nya aktiviteter samt såg fram emot nästa behandlingstillfälle (Sams et al., 2006; Poleshuck, 1997; Meregillano, 2004). Som en följd till detta började föräldrar att erbjuda barnen möjlighet att engagera sig mer i aktiviteter som var till hjälp för deras utveckling (Ajzenman et al., 2013). Tydliga förbättringar noterades även vad gäller kommunikation samt sociala interaktioner när en hund, var närvarande under behandlingen jämfört med vanlig arbetsterapeutisk behandling (Sams et al., 2006; Poleshuck, 1997). Barn med svåra emotionella och språkliga problem som vistades med en hund, katt och fågel under en intervall av 2 veckor noterades förbättringar inom uttal, meningsbyggnader och initiativtagande till samtal (Poleshuck, 1997). Barn med hjärnskada, där nedsättning i armar fanns, utfördes aktiviteter som att klappa och borsta hundar för att öka styrka och rörelseomfång. Vilket fick barnen att bli mer motiverade att delta i behandlingen och som resultat blev målen uppnådda snabbare och lättare (Dimitrijević, 2009). Katter, lamor kaniner, getter, kor och ankor används i stort sett på samma sätt som hundar och hästar i form av utfodring, pälsskötsel och promenader (Poleshuck, 1997). Lamor och kaniner används i behandlingen av barn med autism i syfte att träna upp djupsensoriska och sensomotoriska funktioner, språk och social interaktion (Sams et al., 2006). Dimitrijević (2009) poängterade att barn med speciella behov som interagerar med hundar i behandlingen visar positiva effekter på livskvalité och återhämtning efter svår sjukdom Psykiatri Inom psykiatrin arbetar arbetsterapeuterna med att bryta negativa mönster som kommer med psykiska sjukdomar. Djuret som används i behandlingen hjälper till att dämpa oro och ångest samt att djuret ger en känsla av tröst och säkerhet som vi inte möter i andra terapiformer (Dimitrijević, 2009). Att klappa en hund, katt eller kanin kan även ha en lugnande effekt på alla åldrar där det finns en tendens till oro, ångest eller psykisk sjukdom (Dimitrijević, 2009; Casey, 1996; Velde et al., 2005). I studierna förekommer arbete främst med vuxna från ålder 25år och uppåt. Arbetet gick framförallt ut på att dämpa oro och ångest, samt att förbättra social interaktion och möjliggöra emotionellt välbefinnande (Velde et al., 2005; Dimitrijević, 2009; Casey, 1996). Djur som användes inom området var häst, hund, katt, kanin, fågel, apa, anka och hamster (a.a.). De som

17 16 var mest beskrivna var hund. Djur assisterad terapi (DAT) minskade motsträvigt/retligt beteende hos patienter med psykisk sjukdom (Velde et al., 2005). Hundar användes i gruppterapi där handledaren pratade generellt om hundar och uppmuntrade till diskussioner bland deltagarna om deras egna djur (Dimitrijević, 2009). Under tiden strövar hunden fritt bland deltagarna och kommer i kontakt med deltagarna på ett okomplicerat sätt. En minskad oro/ångest noterades hos patienter med förstämningssyndrom, psykos och andra sjukdomar (a.a.). Detta tas även upp i Velde et al. (2005), att patienter med kronisk mental sjukdom fick en ökad vakenhet, uppmärksamhet och kognitiv förmåga och minskat utåtagerande genom behandling där djur medverkar. Hunden har en förmåga att hjälpa patienten att fokusera och vara uppmärksam under en längre tid (Casey, 1996; Velde et al., 2005). Patienter som nekat behandling visade plötsligt intresse för sin behandling när ett djur skulle närvara och varaktigheten på övningarna blev längre vid de tillfällena när djur var närvarande vilket resulterade i en ökning av de arbetsterapeutiska fördelarna i form av vardagliga rutiner (Velde et al., 2005) Geriatrik Inom geriatriken arbetar man främst med preventiva metoder. I första hand har behandlingarna med djur varit till för att förbättra balansen och motoriska färdigheter. Men även öka de sociala interaktionerna mellan boende på äldreboenden (Casey, 1996). Fyra studier visade att djur används inom geriatriken av arbetsterapeuter som arbetar med patienter som har åldersrelaterade sjukdomar som demens, motoriska, neurologiska och psykiatriska funktions nedsättningar (Wehofer, Goodson & Shurtleff, 2013; Casey, 1996; Velde, et al., 2005; Cipriani et al., 2013). Djur som används inom området är häst, hund, katt, kanin, fågel, apa, anka, hamster (a.a.). Främst är det boende på äldreboenden som arbetsterapeuterna arbetar med. Men även äldre i eget boende. Både gruppaktiviteter och individuell träning finns på programmen. Med hjälp av hunden övades rörelseomfång och muskelstyrka upp genom att borsta djuret samt kasta bollar som hunden ska hämta (Poleshuck, 1997). Hunden kan användas som redskap för att träna upp finmotorik, rörlighet, sociala förmågor och minnet. Genom att sätta på ett koppel, ta en promenad med hunden, turas om att klappa eller leka med hunden i grupp, samt utfodra hunden utefter ett schema, blev patienter mer aktiva (Cipriani et al., 2013). Arbetsterapeuter och personal på ett äldreboende observerade att personer som inte tidigare ville delta i behandlingar, kom dit

18 17 när de visste att terapihunden skulle närvara (Velde et al., 2005). Dessutom kunde arbetsterapeuterna hålla på längre med behandlingar eftersom motivationen blev högre. Patienterna beskrev djurets närvaro som Deras dagar lystes upp, De fick annat att tänka på, Minnen kom tillbaks och anhöriga mådde bättre (a.a.). Oavsett om det gäller gruppterapi eller individuell terapi så fick patienterna förbättrade resultat av behandlingen vilket noteras inom ökat rörelseomfång, förbättrad sensorisk modulering och tolkning samt bättre tolerans mot smärta (Velde et al., 2005). En ökad social interaktion uppmärksammades under behandlingarna. Även ökad uppmärksamhet och vakenhet noterades och upprörda boenden blev mer avslappnade när djur var en del av behandlingen (a.a.). Inom demensvården arbetar arbetsterapeuterna med att förbättra patienternas fysiska och psykiska hälsa samt försöka öka den sociala interaktionen. Cipriani et al. (2013) visar att det fanns signifikanta förbättringar inom alla områden, bland annat förbättrades motoriska färdigheter, emotionell obalans förbättrades samt social interaktion ökade. Meregillano, (2004) tar upp positiva effekter av ridterapi och skriver att personer som deltar i ridterapi fick bättre gångmönster, kroppshållning och kroppskännedom. De fick ett ökat självförtroende, bättre uppmärksamhet och koncentrationsförmåga samt förbättrad social interaktion. Patienten i fallbeskrivningen (en kvinna 76 års ålder) som Wehofer et al. (2013) beskrev, hade balanssvårigheter och hjärtproblematik. Efter avslutad ridterapi hade kvinnan förbättrad balans och rörelsemönster samt att hennes kroniska värk i ryggen var i stort sett borta (a.a.). Ökad livskvalité, bättre självkänsla, inte lika rädd för att ramla, är några av de kommentarer som kvinnan nämnde efter ridterapin (Wehofer et al., 2013). Kvinnans anhöriga noterade att hon klarade av att gå i trappor och att kvinnans självförtroende samt utökade aktivitetsmönster berodde enbart på ridterapin. Vilket resulterade i att kvinnan fick ridterapi- lektioner i julklapp (a.a.) Konklusion av resultatet Analysen av studierna visar att arbetsterapeuter som använder sig av djur i behandling får positiva resultat inom de representerade områden som är rehabilitering, habilitering, psykiatri och geriatrik. Det som kom fram i samtliga artiklar var att de lyfte upp positiva effekter där djuren var en del av behandlingen. Arbetsterapeuterna ville i behandlingen av sina patienter uppnå fysiska, psykiska och sociala förbättringar. Några av de vanligast förekommande målen som arbetsterapeuterna hade med behandlingarna var att patienten skulle få ett ökat rörelseomgång,

19 18 förbättrad uppmärksamhet samt förbättra sina sociala interaktioner. I bilaga 1 presenteras arbetsterapeuternas mål med behandlingen i sista kolumnen. Resultaten i artiklarna visade på att patienterna blev starkare, rörligare, mer sociala och upplevde en förbättrad livskvalitet efter behandling där djur interagerade. De gemensamt uppsatta mål som arbetsterapeuterna kom överens med patienterna uppnåddes inom den avtalade tidsramen (Wehofer et al., 2013). Med hjälp av djuret hittas nya sätt att utföra aktiviteter som påverkar individen fysiskt, psykiskt och socialt (Beck et al., 2012; Sams et al., 2006). Analysen visar även att samma sorts djur kan användas inom olika områden. Exempel på det är studier om ridterapi som används inom områdena rehabilitering, habilitering och geriatrik. Ridterapi används som behandlingsform inom alla ålderskategorier. Ridterapi används som terapi vid psykisk, fysisk eller social nedsättning, där man arbetar i team där arbetsterapeut, sjukgymnast eller talpedagog har huvudansvaret för behandlingen (Meregillano, 2004). 7. Diskussion 7.1. Metod diskussion Att göra ett litteraturbaserat examensarbete ger studenten en möjlighet till att kunna utveckla och fördjupa sig i ett huvudområde (Friberg, 2012). Avsikten till val av denna metod var för att vi ville se över var arbetsterapeuter idag använder sig av djur som en del av behandlingen. Genom att göra en litteraturöversikt får vi en bra överblick inom ett begränsat område vilket ger oss möjligheten att kritiskt granska befintligt material (a.a.). Något som var svårt, var att hålla sig kritisk i urvalet av artiklar då vi som författare sedan tidigare har ett intresse av djur och en positiv syn på djur i vården och då den mesta forskningen bara visar de positiva effekterna av behandlingar. Det är även viktigt för oss som författare till uppsatsen att sammanställa en så rättvis studie som möjligt och vara opartiska i samband med sammanställningen av uppsatsen (Malterud, 2009). Under datainsamlingen insåg författarna att artiklarna inte skapade möjlighet att lyfta fram på vilket sätt arbetsterapeuterna konkret går tillväga med djuret, då det inte alltid var beskrivet vad de gör och hur, mer än att ett djur närvarar. Den aspekten tvingade författarna till omformulering av syftet från att ha varit: att ta reda på inom vilka områden arbetsterapeuter kan använda

20 19 djurassisterad terapi/aktivitet som redskap i behandlingen till det syfte vi har idag. Allt för att kunna få in tillräckligt med material för analys och resultat. Baserat på syftet, var antalet av de utvalda 69 artiklarna som motsvarade det första inklusionskriteriet "arbetsterapeut som håller i interventionen" få, trots att samtliga (69 artiklar som valdes ut för granskning) bekräftar positiva förändringar hos patienterna efter behandling med djur. Däremot är det andra yrkeskategorier inom vården än arbetsterapeuter som utför interventionen. Anledningen till de två exklusionskriterierna var att de artiklar där djuret var ersatt med ett tygdjur eller robotdjur eller där andra professioner utförde interventionerna inte besvarade vårt syfte. I vår sökning fann vi 16 stycken artiklar, från år som vi inte lyckades att komma åt och som troligtvis hade kunnat hamna bland artiklarna inför granskning. Av de 10 artiklarna som ingick i analysen är det 2 som är skrivna på 1990-talet, emedan de övriga 8 artiklarna är skrivna de senaste 10 åren ( ), vilket ger en relativt ny forskningsbild. Geografiskt sett är artiklarna inte bra representerade, 9 av 10 artiklar som besvarade vårt syfte var från USA och 1(en) är ifrån Serbien. Vi får en relativt bra överblick över hur det ser ut i USA men inte i resten av världen. Med hjälp av översiktstabellen (bilaga 1) möjliggörs ett förtydligande och en övergripande uppfattning om författarnas 10 artiklar som valdes ut för analys. Forskningsunderlaget i studierna som analyserades var inte stora vilket kan drar ner validiteten på studien samt kan betyda att man inte kan generalisera resultaten på hela befolkningen (Hartman 2004) Resultat diskussion I den här litteraturöversikten har vi som författare haft syftet att kartlägga inom vilka områden arbetsterapeuter använder sig av djur samt vad arbetsterapeuter vill uppnå med dessa behandlingar. I analysen lyftes fyra olika områden fram där arbetsterapeuter använder sig av djur i behandling. Områdena som klargjordes utifrån den befintliga litteraturen var rehabilitering, habilitering, geriatrik och psykiatri. Inom de olika områdena vill arbetsterapeuterna stärka patienternas fysiska, psykiska och sociala färdigheter samt stärka patienternas aktivitetsengagemang. Tankesättet att använda sig av djur som komplement utöver sedvanlig behandlingsform bekräftas positivt inte bara via bedömningsinstrumentens resultat utan även av både patienter och behandlare (Beck et al., 2012; Casey, 1996; Meregillano, 2004; Poleshuck, 1997; Azjenman et al 2013; Sams et al., 2013; Dimitrijević, 2009; Velde et al., 2005; Wehofer et al 2013; Cipriani et al., 2013). Samtliga arbetstekniker som resultatet lyfter upp anser vi att man kan applicera inom vårdens alla områden, då arbetsterapeuters

21 20 utgångspunkt är att utveckla eller förhindra nedsatt aktivitetsförmåga hos patienter oavsett diagnos (FSA, 2005). Genom att använda sig av djur i behandling, aktiveras våra sinnen som känsel, ljud, syn, lukt och smak genom receptorerna till centrala nervsystemet (CNS), vilket stimulerar till en nyfikenhet och ett intresse hos patienten genom påverkan på oxytocinutsöndringen (Arbin, 1994; Uvnäs-Moberg, 2000). Det tycker vi är en viktig aspekt i behandlingssammanhang där en människa inte har möjlighet att erbjuda detta. Inom geriatriken kan man se detta fenomen inom den palliativa vården där miljön är oerhört påfrestande för patienten och anhöriga att vistas i. Här noterades det att närvaro av en hund förbättrade och förstärkte de sociala sammanhang som patienten befann sig i, till exempel patientvårdgivare och patient-anhöriga (Velde et al., 2005). Den djurassiterade terapin gav tillfällig glädje, komfort och underhållning (a.a.). Vilket möjliggjorde för patienten och för de anhöriga att i alla fall för en stund byta miljö och komma bort från situationen de befann sig i. Det är åter en aspekt där djur är en bidragande faktor på ett sätt som en människa inte kan ge. Här kan vi även se likheter inom psykiatrin där de flesta patienterna lider av oro och ångest. Att ha en hund eller annat smådjur som sällskap i behandlingen ger en trygghet och en känsla av säkerhet som vi människor inte kan ge. Något som lyfts upp i artiklar där andra yrkeskategorier inom vården använder sig av djur som vi inte sett bland de artiklarna där arbetsterapeuter använder sig av djur är boskapsdjurens terapeutiska egenskaper (Berget et al., 2011; Berget et al., 2007; Pedersen et al., 2012). Här används djuren på bongårdarna främst för att skapa rutiner hos patienten samt att patienten ska få en känsla av att vara en del av ett sammanhang. Forskarna till dessa artiklar hävdar att arbetsterapeuter borde ha en större roll i detta arbete än vad de har i dag. (a.a.). Här kan man även tänka sig att denna sorts behandling kan användas inom habiliteringen hos unga vuxna med Neuro Psykiatriska Funktionshinder (NPF) för att få en större möjlighet till delaktighet i samhället. Merparten av analysartiklarna har likheter i behandlingsmålen som arbetsterapeuterna sätter upp tillsammans med sina patienter. Alla studier visar på att målen som till exempel att öka rörligheten, förbättra grov- och finmotorik, och bättre balans är alla uppnådda efter behandling. Det vi som författare har kunnat se gemensamt för studierna är att när ett djur används som ett komplement i sedvanlig behandling, så främjar djurets närvaro till bättre och i vissa fall snabbare behandlingsresultat (Dimitrijević, 2009). Inom rehabiliteringen och habiliteringen finns de många likheter i behandlingarna, framför allt när det kommer till behandlingar med hjälp av ridterapi. Det vi fann intressant var att åldersspannet var brett och att många diagnoser kan ta hjälp av detta djur. Arbin, (1994) lyfter upp i sin bok att ridning även kan tillämpas på diagnoser som cerebral pares, ryggmärgsbrock (MMC), polio, multipel skleros (MS), morbus parkinson, stroke, reumatoid artrit (RA), skolios, amputationer, Downs syndrom,

22 21 synnedsättning och hörselnedsättning med mycket goda behandlingsresultat. Det är diagnoser som man kanske inte alls tar i beaktande när man tänker på ridning. På samma sätt kan vissa av ovannämnda diagnoserna troligtvis även inkluderas i behandling med hund. Som till exempel MS, RA, Downs syndrom och stroke, patientgrupper som vi ofta träffar inom vårt yrke. Rondau et al., (2010) beskriver hur sjukgymnaster tar hjälp av en specialtränad hund i samband med gångträning av en patient som fått stroke. Under träningstillfällena var hunden som balansstöd, underlättade hållning före och under gångträning och uppmanade till temposkillnader i gången. Mellan träningstillfällena använde sig patienten av sedvanliga gånghjälpmedel (a.a.). Vilket är ett mycket bra exempel på vilket sätt man kan dra nytta av djur (både hund som häst) mer än bara ha som sällskapsdjur eller att de är fina att titta på utan trots sin enkelhet kan bidra till förbättring av kroppsfunktioner I relation till annan diagnos På samma sätt som man tränar barn inom habiliteringen kan man använda sig av samma behandlingstekniker hos till exempel strokepatienter för att träna upp styrkan och rörelseomfånget i övre kroppshalvan. Då kan man ta hjälp av mindre djur som hundar, lamor, katter och kaniner, genom att borsta, klappa med öppen hand, kasta boll till en hund, eller sätta på ett koppel och ta en promenad är några aktiviteter man kan använda sig av även inom denna kategori (Cipriani et al., 2013). Ovannämnda aktiviteter som Cipriani et al., (2013) nämner i samband med hund kan man ställa emot det Meregillano, (2004) nämner i samband med häst som att sadla, tränsa, borsta och leda hästen. Aktiviteterna med bägge djuren är vanliga skötselaktiviteter som man inte tänker på att de kan innebära träning för personer med funktions nedsättning. Ridterapin har även en stor positiv egenskap som Meregillano, (2004) lyfter upp och som kan vara svår att uppnå på annat vis än aktivt på hästryggen. Genom ridterapi kan man hämma ofrivillig spasticitet i de övre och nedre extremiteterna, då bålmuskulaturen hamnar i ett specifikt läge. Det är en aspekt som vi tror även kan ha en positiv inverkan på strokepatienter vilket även Arbin, (1994) tar upp som en aspekt i sin bok Övriga synpunkter Baserat på de artiklar som vi fann som underlag för resultatet, anser vi att det är ett tillräckligt underlag till att väcka en nyfikenhet inom området samt att försvaga tvivel gentemot djurens terapeutiska förmåga som komplement i behandling. Sammanfattningsvis har vi fått möjlighet till att ta del av att djur har en inverkan på människan och att man kan använda sig av djur utöver sedvanliga arbetsterapeutiska behandlingsmetoder, där det finns bekräftad forskning på förbättring. Som arbetsterapeut kan det vara av intresse att veta att ett djur kan användas på många olika sätt inom olika områden med olika diagnoser, för att få ut bästa möjliga resultat ur