Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Indikatorer Bilaga Preliminär version

Transkript

1 Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård Indikatorer Bilaga Preliminär version

2

3 Innehåll Om indikatorerna... 5 Förteckning över indikatorerna... 6 Indikatorer för god vård och omsorg vid missbruk och beroende Bedömningsinstrument...11 Läkemedelsbehandling...23 Psykosocial behandling, vuxna...37 Psykosocial behandling, barn och ungdomar...58 Övergripande indikatorer...66

4

5 Om indikatorerna Om indikatorerna Socialstyrelsen har tagit fram 44 nationella indikatorer för Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård, inom områdena bedömningsinstrument, läkemedelsbehandling, psykosocial behandling för vuxna respektive ungdomar samt en uppsättning övergripande indikatorer. Indikatorerna ligger till grund för att följa upp verksamhet inom primärvård, specialiserad hälso- och sjukvård (öppen och sluten vård) samt inom socialtjänsten. Riktlinjens rekommendationer följs upp med hjälp av indikatorerna i ovan nämnda verksamhet där det är relevant. För socialtjänsten har Socialstyrelsen tagit fram två olika typer av indikatorer för samma rekommendation: En processindikator som avser att belysa insatser som ges på individnivå. En strukturindikator som är ett komplement till processindikatorn och som följer upp vilka insatser socialtjänsten tillhandahåller. Det saknas i dag datakällor för att kontinuerligt kunna följa de flesta av de framtagna indikatorerna på nationell nivå. Därför är de flesta av indikatorerna så kallade utvecklingsindikatorer. Med utvecklingsindikator menas att det behövs ytterligare utvecklingsarbete för att det ska vara möjligt att följa upp indikatorn på nationell nivå. Vissa utvecklingsindikatorer kan ändå följas upp på lokal eller regional nivå. Ett syfte med utvecklingsindikatorerna är också att tydliggöra vilka datakällor som måste vidareutvecklas för att det ska vara möjligt att utvärdera följsamheten till riktlinjerna på nationell nivå. Socialstyrelsen har fokuserat på indikatorer som avser att följa upp rekommendationerna i riktlinjerna och som framför allt belyser om vården och omsorgen är kunskapsbaserad. Ett antal övergripande indikatorer föreslås också för att mäta andra aspekter av god vård och omsorg. NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 5

6 Förteckning över indikatorerna Förteckning över indikatorerna Socialstyrelsen har tagit fram följande indikatorer för att utvärdera följsamhet till nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Bedömningsinstrument Indikator 1.1* Indikator 1.2* Indikator 1.3* Indikator1.4* Indikator 2.1* Indikator 2.2* Indikator 3.1 Standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor (t.ex. AUDIT, DUDIT) i den specialiserade vården bland personer som vårdats för första gången med alkohol- och/eller narkotikadiagnos Standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor (t.ex. AUDIT, DUDIT) i primärvården bland personer som vårdats för första gången med alkohol- och/eller narkotikadiagnos Standardiserad bedömning (t.ex. med AUDIT eller DUDIT) inom i socialtjänstens arbete bland personer som för första gången fått insatser enligt SoL på grund av alkohol- och/eller narkotikamissbruk Kommuner och stadsdelar som använt standardiserad bedömning (t.ex. AUDIT eller DUDIT) i socialtjänstens arbete bland personer som för första gången fått insatser enligt SoL på grund av alkohol- och/eller narkotikamissbruk Standardiserad bedömning med ASI i socialtjänstens arbete bland personer som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av alkohol- och/eller narkotikamissbruk Kommuner och stadsdelar som använt standardiserad bedömning med ASI i socialtjänstens arbete bland personer som för första gången fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av alkohol- och/eller narkotikamissbruk Diagnostik av missbruk eller beroende med hjälp av SCID I eller MINI i den specialiserade vården bland personer som vårdats för första gången med alkoholoch/eller narkotikadiagnos 6 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

7 Förteckning över indikatorerna Indikator 3.2 Diagnostik av missbruk eller beroende med hjälp av SCID I eller MINI i primärvården bland personer som vårdats för första gången med alkohol- och/eller narkotikadiagnos Läkemedelsbehandling Indikator 4.1 Läkemedelsbehandling i specialiserad vård med disulfiram, akamprosat eller naltrexon vid beroende av alkohol Indikator 4.2 Läkemedelsbehandling i primärvården med disulfiram, akamprosat eller naltrexon vid beroende av alkohol Indikator 5* Indikator 6* Indikator 7* Indikator 8 Indikator 9 Läkemedelsbehandling i specialiserad vård med bensodiazepiner eller klometiazol vid alkoholabstinens Läkemedelsbehandling i specialiserad vård med anti-histaminer eller neuroleptika vid alkoholabstinens Läkemedelsbehandling i specialiserad vård med buprenorfin eller metadon vid opiatabstinens Läkemedelsassisterad behandling med kombinationen buprenorfin-naloxon eller metadon efter specialiserad vård vid opiatberoende Läkemedelsbehandling med antiepileptika, centralstimulerande läkemedel eller antidepressiva läkemedel efter specialiserad vård vid kokainberoende Psykosocial behandling, vuxna Indikator 10.1* Psykosocial behandling med MET, 12- stegsbehandling eller CRA i den specialiserade vården vid alkoholberoende Indikator 10.2* Psykosocial behandling med MET i primärvården vid alkoholberoende Indikator 10.3* Psykosocial behandling med MET, 12- stegsbehandling eller CRA i socialtjänstens arbete NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 7

8 Förteckning över indikatorerna med personer som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av alkoholmissbruk Indikator 10.4* Indikator 11.1* Indikator 11.2* Indikator 11.3* Indikator 12.1* Indikator 12.2* Indikator 12.3* Indikator 13* Indikator 14.1* Indikator 14.2* Kommuner och stadsdelar som tillhandahåller psykosocial behandling med MET, 12-stegsbehandling eller CRA i socialtjänstens arbete med personer som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av alkoholmissbruk Psykosocial behandling med KBT eller PDT i den specialiserade vården vid alkoholberoende Psykosocial behandling med KBT eller PDT i socialtjänstens arbete med personer som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av alkoholmissbruk Kommuner och stadsdelar som tillhandahåller psykosocial behandling med KBT eller PDT i socialtjänstens arbete med personer som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av alkoholmissbruk Psykosocial behandling med KBT i den specialiserade vården vid missbruk eller beroende av cannabis Psykosocial behandling med KBT i socialtjänstens arbete med personer som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av missbruk av cannabis Kommuner och stadsdelar som tillhandahåller psykosocial behandling med KBT i socialtjänstens arbete med personer som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av missbruk av cannabis Behandling med KBT eller CRA vid läkemedelsassisterad behandling i den specialiserade vården vid missbruk eller beroende av opiater Behandling med CRA med tillägg av förstärkningsmetod, 12-stegsbehandling eller KBT i den specialiserade vården vid missbruk eller beroende av centralstimulerande preparat Behandling med CRA med tillägg av förstärkningsmetod, 12-stegsbehandling eller KBT i socialtjänstens arbete med personer som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av missbruk av centralstimulerande preparat 8 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

9 Förteckning över indikatorerna Indikator 14.3* Indikator 15* Kommuner och stadsdelar som tillhandahåller behandling med CRA med tillägg av förstärkningsmetod, 12-stegsbehandling eller KBT i socialtjänstens arbete med personer som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av missbruk av centralstimulerande preparat Nedtrappning samt nedtrappning med tillägg av KBT i den specialiserade vården vid långvarigt bruk av bensodiazepiner Psykosocial behandling, ungdomar Indikator 16.1* Indikator 16.2* Indikator 16.3* Indikator 17.1* Indikator 17.2* Indikator 17.3* MI eller MET, MET och KBT, ACRA eller ACC i den specialiserade vården vid alkohol- eller narkotikaproblem hos barn och ungdomar MI eller MET, MET och KBT, ACRA eller ACC i den sociala barn- och ungdomsvården bland de som fått insatser enligt SoL eller LVU på grund av alkohol- eller narkotikaproblem Kommuner och stadsdelar som tillhandahåller MI eller MET, MET och KBT, ACRA eller ACC i den sociala barn- och ungdomsvården bland de som fått insatser enligt SoL eller LVU på grund av alkoholeller narkotikaproblem Familjebehandling med FFT, BSFT och MDFT i den specialiserade vården vid alkohol- eller narkotikaproblem hos barn och ungdomar Familjebehandling med FFT, BSFT och MDFT i den sociala barn- och ungdomsvården bland de som fått insatser enligt SoL eller LVU på grund av alkoholeller narkotikaproblem Kommuner och stadsdelar som tillhandahåller FFT, BSFT och MDFT i den sociala barn- och ungdomsvården till de som fått insatser enligt SoL eller LVU på grund av alkohol- eller narkotikaproblem Övergripande indikatorer Indikator 18 Dödlighet bland vårdade med alkoholdiagnos NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 9

10 Förteckning över indikatorerna Indikator 19 Indikator 20 Indikator 21 Indikator 22 Indikator 23 Indikator 24 Indikator 25 Dödlighet bland vårdade med narkotikadiagnos Återinskrivning i sluten vård inom 12 månader bland vårdade med alkoholdiagnos Återinskrivning i sluten vård inom 12 månader bland vårdade med narkotikadiagnos Självmord eller självmordsförsök bland vårdade med alkoholdiagnos Självmord eller självmordsförsök bland vårdade med narkotikadiagnos Kommuner och stadsdelar där man under året genomfört minst en undersökning av den enskildes uppfattning om verksamheten Rapportering till nationella kvalitetsregister * Utvecklingsindikator 10 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

11 Indikatorer för god vård och omsorg vid missbruk och beroende Bedömningsinstrument 1.1 Standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor (t.ex. AUDIT, DUDIT) i den specialiserade vården bland personer som vårdats för första gången med alkohol- och/eller narkotikadiagnos Indikatorns status beskriv- Teknisk ning Andel personer som i den specialiserade vården genomgått standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor exempelvis med AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test) och DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test) vid förstagångsvård med alkohol och/eller narkotikadiagnos, eller under året innan, procent. En standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor görs för att patienter ska få likvärdigt säkerställande av alkohol/drogproblemens omfattning i början av vårdprocessen och vid uppföljning. Bedömning görs med strukturerade instrument som har god reliabilitet och validitet, är enkla att använda och har en lätt tillgänglig svensk manual. Rekommendationen att använda bedömningsinstrumentet AUDIT vid misstänkta alkoholproblem har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A01 i tillstånds- och åtgärdslistan). DUDIT är ett instrument som rekommenderas vid misstänkta narkotikaproblem. Denna rekommendation har också fått hög prioritet (prioritet 3, rad A02 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. När det gäller de åtgärder som utförs i vården är data inte fullständiga i patientregistret då enbart läkares insatser registreras i öppenvården. Bedömningsinstrumenten AUDIT och DUDIT används i stor utsträckning av andra yrkesgrupper inom vården och uppgifterna måste samlas in från respektive landstings patientadministrativa system. Socialstyrelsen utreder för närvarande på regeringens uppdrag om uppgiftsskyldigheten till patientregistret ska utökas till att omfatta även andra yrkesgruppers åtgärder inom den psykiatriska öppenvården. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som i den specialiserade vården genomgått strukturerad bedömning av alkohol- och drogvanor (t.ex. AUDIT, DUDIT) vid vårdtillfället när de för första gången får en alkoholoch/eller narkotikadiagnos, eller under året innan. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som för första gången vårdats i specialiserad vård med alkohol- eller narkotikadiagnos under motsvarande tidsperiod som i täljaren. Med alkohol- och/eller narkotikadiagnos avses: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F10 alkohol Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F11 opiater Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F12 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 11

12 cannabis Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av sedativa eller hypnotika Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av kokain Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av andra stimulantia, däribland koffein Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av hallucinogener Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flyktiga lösningsmedel Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flera droger i kombination och av andra psykoaktiva substanser F13 F14 F15 F16 F18 F19 Landstingen hämtar information från sina patientadministrativa system om antal personer som vårdats med ovanstående diagnoser inom öppen specialiserad vård eller sluten vård vid beroendeenhet eller inom övrig psykiatri (nämnare). Första vårdtillfälle med någon av ovanstående diagnoser registreras, dvs. personen ska inte ha vårdats med alkohol- eller narkotikadiagnos året innan för att betraktas som förstagångsvårdad. Uppgifter inhämtas om personen fått åtgärden Strukturerad bedömning av alkohol- och drogvanor, AU119, vid detta första vårdtillfälle, någon gång under 12 månader innan (oavsett diagnos vid det vårdtillfället) (täljare). Åtgärdskod (KVÅ) AU119 Beskrivning Strukturerad bedömning av alkohol- och drogvanor med användning av för ändamålet avsett standardiserat instrument genomförd bedömning av patientens alkohol- och drogvanor. Exempel på instrument är AUDIT och DUDIT. Första Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Antalsuppgifterna från landstingen rapporteras för vardera kön och om så bedöms lämpligt även efter åldersgrupper för att ge möjlighet till stratifierade redovisningar liksom till åldersstandardisering. Enkät till landstingen med förfrågan om att få uppgifter från deras patientadministrativa system. En del personer med missbruksproblematik har sin första kontakt med primärvården där bedömningen görs. Dessa uppgifter är inte tillgängliga eftersom primärvårdens verksamhet inte registreras nationellt. Svårigheter att avgränsa vilka som borde ha insatsen. Kodningen av åtgärder i den specialiserade vården kan vara bristfällig. Möjliga problem med att få data från landstingen. Riket, landsting, enhet. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. 12 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

13 1.2 Standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor (t.ex. AUDIT, DUDIT) i primärvården bland personer som vårdats för första gången med alkohol- och/eller narkotika diagnos Indikatorns status Teknisk beskrivning Andel personer som i primärvården genomgått standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor, exempelvis med AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test), och DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test) vid förstagångsvård med alkohol och/eller narkotikadiagnos, eller under året innan, procent. En standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor görs för att patienter ska få likvärdigt säkerställande av alkohol/drogproblemens omfattning i början av vårdprocessen och vid uppföljning. Bedömning görs med strukturerade instrument som har god reliabilitet och validitet, är enkla att använda och har en lätt tillgänglig svensk manual. Rekommendationen att använda bedömningsinstrumentet AUDIT vid misstänkta alkoholproblem har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A01 i tillstånds- och åtgärdslistan). DUDIT är ett instrument som rekommenderas vid misstänkta narkotikaproblem. Denna rekommendation har också fått hög prioritet (prioritet 3, rad A02 i tillståndsoch åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. Uppgifter på individnivå från primärvården saknas i nuläget på nationell nivå. Arbete pågår för att på sikt utöka patientregistret med att omfatta uppgifter även från primärvården. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som i primärvården genomgått strukturerad bedömning av alkohol- och drogvanor (t.ex. AUDIT, DUDIT) vid vårdtillfället när de för första gången får en alkohol- och/eller narkotikadiagnos, eller under året innan. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som för första gången vårdas i primärvården med alkohol- och/eller narkotikadiagnos under motsvarande tidsperiod som i täljaren. Med alkohol- och/eller narkotikadiagnos avses: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 av alkohol av opiater av cannabis av sedativa eller hypnotika av kokain av andra stimulantia, däribland koffein av hallucinogener Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flyktiga lösningsmedel Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flera droger i kombination och av andra psykoaktiva substanser F10 F11 F12 F13 F14 F15 F16 F18 F19 Åtgärdskod (KVÅ) Beskrivning NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 13

14 AU119 Strukturerad bedömning av alkohol- och drogvanor med användning av för ändamålet avsett standardiserat instrument genomförd bedömning av patientens alkoholoch drogvanor. Exempel på instrument är AUDIT och DUDIT. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Patientregistret när uppgifter finns tillgängliga från primärvården. I avvaktan på detta kan enkät användas för att samla in information om primärvårdens verksamhet. Kodningen av åtgärder i primärvården kan vara bristfällig. Insamling av primärvårdens data måste omfatta alla yrkesgrupper inom vården eftersom bedömningsinstrumenten AUDIT och DUDIT även används av andra än läkare. Svårigheter att avgränsa vilka som borde ha insatsen. Riket, landsting, enhet. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. 14 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

15 1.3 Standardiserad bedömning (t.ex. med AUDIT eller DUDIT) i socialtjänstens arbete bland personer som för första gången fått insatser enligt SoL på grund av alkohol- och/eller narkotikamissbruk Indikatorns status Teknisk beskrivning Andel personer som inom ramen för socialtjänstens arbete genomgått standardiserad bedömning (t.ex. med AUDIT [Alcohol Use Disorders Identification Test], DUDIT [Drug Use Disorders Identification Test]) bland personer som för första gången fått insatser enligt Socialtjänstlagen (SoL) på grund av missbruk av alkohol och/eller narkotika, procent. En standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor görs för att patienter ska få likvärdigt säkerställande av alkohol/drogproblemens omfattning i början av vård- och omsorgsprocessen och vid uppföljning. Bedömning görs med strukturerade instrument som har god reliabilitet och validitet, är enkla att använda och har en lätt tillgänglig svensk manual. Rekommendationen att använda bedömningsinstrumentet AUDIT vid misstänkta alkoholproblem har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A01 i tillstånds- och åtgärdslistan). DUDIT är ett instrument som rekommenderas vid misstänkta narkotikaproblem. Denna rekommendation har också fått hög prioritet (prioritet 3, rad A02 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. Kontinuerlig insamling av nationella data på individnivå saknas när det gäller socialtjänstens insatser på frivillig basis för personer med missbruksproblem. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som fått en standardiserad bedömning (t.ex. AUDIT, DUDIT) bland personer som för första gången fått insatser enligt SoL på grund av missbruk av alkohol och/eller narkotika. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som för första gången fått beslut om insatser enligt SoL på grund av missbruk av alkohol och/eller narkotika. Avser frivilliga, individuellt behovsprövade insatser, såväl öppna insatser som heldygnsvård. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Enkät till kommunens ansvariga chef för missbruks- och beroendeverksamheten. Möjliga svårigheter för kommunerna att ta fram de uppgifter som efterfrågas. Svårigheter att avgränsa vilka som borde ha insatsen. Individer som enbart får rådgivning och stöd som ges i form av service och inte som biståndsbeslutade insatser ingår inte eftersom de inte registreras. Riket, län, kommuner samt stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, enheter, öppna insatser respektive heldygnsvård. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 15

16 1.4 Kommuner och stadsdelar som använt standardiserad bedömning (t.ex. AUDIT eller DUDIT) i socialtjänstens arbete bland personer som för första gången fått insatser enligt SoL på grund av alkohol- och/eller narkotikamissbruk Indikatorns status Teknisk beskrivning Andel kommuner eller stadsdelar som rapporterar att de använt standardiserad bedömning (t.ex. AUDIT eller DUDIT) bland personer som för första gången fått insatser enligt Socialtjänstlagen (SoL) på grund av alkohol- och/eller narkotikamissbruk, procent. En standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor görs för att patienter ska få likvärdigt säkerställande av alkohol/drogproblemens omfattning i början av vård- och omsorgsprocessen och vid uppföljning. Bedömning görs med strukturerade instrument som har god reliabilitet och validitet, är enkla att använda och har en lätt tillgänglig svensk manual. Rekommendationen att använda bedömningsinstrumentet AUDIT vid misstänkta alkoholproblem har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A01 i tillstånds- och åtgärdslistan). DUDIT är ett instrument som rekommenderas vid misstänkta narkotikaproblem. Denna rekommendation har också fått hög prioritet (prioritet 3, rad A02 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Strukturmått. Utvecklingsindikator. Täljare: Antal kommuner och stadsdelar som rapporterar att de använder strukturerad bedömning (t.ex. AUDIT eller DUDIT) bland personer som för första gången fått insatser enligt SoL på grund av missbruk av alkohol och/eller narkotika. Nämnare: Totalt antal kommuner och stadsdelar. Enkät till kommunens eller stadsdelens ansvariga chef för missbruks- och beroendeverksamheten. Strukturmåttet visar inte hur stor andel av de personer som borde ha insatsen som fått den. Möjliga problem med att få data från kommuner och stadsdelar. Riket, län, kommuner/stadsdelar, öppna insatser respektive heldygnsvård. Kunskapsbaserad vård och omsorg. 16 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

17 2.1 Standardiserad bedömning med ASI i socialtjänstens arbete bland personer som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av alkoholoch/eller narkotikamissbruk Indikatorns status Teknisk beskrivning Andel personer som inom ramen för socialtjänstens arbete genomgått standardiserad bedömning med ASI (Addiction Severity Index) bland personer som fått insatser enligt Socialtjänstlagen (SoL) eller Lagen om vård av missbrukare (LVM) på grund av missbruk av alkohol och/eller narkotika, procent. En standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor görs för att patienter ska få likvärdigt säkerställande av alkohol/narkotikaproblemens omfattning initialt i vårdprocessen och vid uppföljning. För personer som också har ett psykosocialt hjälpbehov är ASI ett användbart stöd för att bedöma både alkohol- och drogvanor samt övriga hjälpbehov och även vid uppföljningar av resultat av genomförda insatser. Rekommendationen har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A19 A20 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. Kontinuerlig insamling av nationella data på individnivå saknas när det gäller socialtjänstens insatser på frivillig basis för personer med missbruksproblem. Tvångsvården finns som personnummerbaserad statistik men uppgifter om åtgärder saknas i den statistik som samlas in av Socialstyrelsen. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som fått en standardiserad bedömning med ASI bland personer som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av missbruk av alkohol och/eller narkotika. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som fått beslut om insatser enligt SoL eller LVM på grund av missbruk av alkohol och/eller narkotika. Avser frivilliga, individuellt behovsprövade insatser, såväl öppna insatser som heldygnsvård, samt tvångsvård. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Enkät till kommunens ansvariga chef för missbruks- och beroendeverksamheten. Möjliga svårigheter för kommunerna att ta fram de uppgifter som efterfrågas. Svårigheter att avgränsa vilka som borde ha insatsen. Individer som enbart får rådgivning och stöd som ges i form av service och inte som biståndsbeslutade insatser ingår inte eftersom de inte registreras. Riket, län, kommuner samt stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, enheter, öppna insatser respektive heldygnsvård. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 17

18 2.2 Kommuner och stadsdelar som använt standardiserad bedömning med ASI i socialtjänstens arbete bland personer som för första gången fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av alkohol- och/eller narkotikamissbruk Indikatorns status Teknisk beskrivning Andel kommuner eller stadsdelar som rapporterar att de använt standardiserad bedömning med ASI bland personer som fått insatser enligt Socialtjänstlagen (SoL) eller Lagen om vård av missbrukare (LVM) på grund av alkohol- och/eller narkotikamissbruk, procent. En standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor görs för att patienter ska få likvärdigt säkerställande av alkohol/narkotikaproblemens omfattning initialt i vårdprocessen och vid uppföljning. För personer som också har ett psykosocialt hjälpbehov är ASI ett användbart stöd för att bedöma både alkohol- och drogvanor samt övriga hjälpbehov och även vid uppföljningar av resultat av genomförda insatser. Rekommendationen har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A19 A20 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Strukturmått. Utvecklingsindikator. Täljare: Antal kommuner och stadsdelar som rapporterar att de använder strukturerad bedömning med ASI bland personer som för första gången fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av missbruk av alkohol och/eller narkotika. Nämnare: Totalt antal kommuner och stadsdelar. Enkät till kommunens eller stadsdelens ansvariga chef för missbruks- och beroendeverksamheten. Strukturmåttet visar inte hur stor andel av personerna som borde ha insatsen som fått den. Möjliga problem med att få data från kommuner och stadsdelar. Riket, län, kommuner/stadsdelar, öppna insatser respektive heldygnsvård. Kunskapsbaserad vård och omsorg. 18 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

19 3.1 Diagnostik av missbruk eller beroende med hjälp av SCID I eller MINI i den specialiserade vården bland personer som vårdats för första gången med alkohol- och/eller narkotikadiagnos Indikatorns status Teknisk beskrivning Andel personer som i den specialiserade vården diagnostiserats med hjälp av instrumenten SCID I (Structured Clinical Interview for DSM-IV-Axis I Disorders) eller MINI vid förstagångsvård med alkohol och/eller narkotikadiagnos, eller under året innan, procent. När alkohol- eller narkotikaproblem identifierats kan det finnas anledning att gå vidare och ställa diagnos. En korrekt diagnos bidrar till möjligheten att välja rätt behandling och det finns ett antal instrument som kan användas som hjälpmedel. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården använda SCID I eller MINI för att diagnostisera alkohol- och narkotikaproblem. Avgörande för rekommendationen är att instrumenten fungerar väl för att diagnostisera alkohol- och narkotikaproblem, och även kan ge viktig information om eventuell samsjuklighet i form av annan psykisk störning. För SCID I saknas studier av validiteten för diagnoserna missbruk och beroende, men det är ett av de dominerande diagnosverktygen i Sverige idag och har stöd i beprövad erfarenhet. För MINI är validiteten jämfört med SCID I varierande, men ett mindre omfattande instrument som MINI är av stort kliniskt värde. Rekommendationen har fått prioritet 5 i nationella riktlinjer (rad A08 respektive rad A07 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Nationell datakälla finns, kontinuerlig insamling. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som för första gången vårdas i specialiserad vård med alkohol- och/eller narkotikadiagnos och för vilka diagnos fastställts med hjälp av vedertaget standardiserat diagnostiskt instrument, exempelvis SCID och MINI i samband med första vårdtillfället eller under året innan. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som för första gången vårdats i specialiserad vård med alkohol-och/eller narkotikadiagnos under motsvarande tidsperiod som i täljaren. Med alkohol- och/eller narkotikadiagnos avses: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av opiater Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av sedativa eller hypnotika Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av kokain Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av andra stimulantia, däribland koffein Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av hallucinogener Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flyktiga lösningsmedel Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flera droger i kombination och av andra psykoaktiva substanser F10 F11 F12 F13 F14 F15 F16 F18 F19 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 19

20 Diagnosuppgiften kommer antingen från ett vårdtillfälle i sluten vård eller i öppen specialiserad vård vid beroendeenhet eller inom övrig psykiatri. Personens första vårdtillfälle under exempelvis ett kalenderår selekteras oavsett vårdform (mättillfället). Utskrivningsdatum (om detta vårdtillfälle sker inom den slutna vården) eller datum för besök (om besöket sker i öppen specialiserad beroendevård) utgör startdatum för att hämta information om personen fått åtgärden någon gång under 12 månader innan mättillfället (eller vid mättillfället). Med förstagångsvårdad avses att personen inte ska ha vårdats i den specialiserade vården med alkohol- och/eller narkotikadiagnos under året innan mättillfället. Åtgärdskod (KVÅ) AU006 Beskrivning Fastställande av psykiatriska syndromdiagnoser med hjälp av vedertaget standardiserat diagnostiskt instrument. Undersökningen syftar till att fastställa diagnoser enligt ICD eller DSM. Exempel på instrument är SCID, MINI och Kiddie-SADS Första Åldersstandardiserade värden. Den geografiska fördelningen avser personernas hemort. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Patientregistret, Socialstyrelsen. En del personer med missbruksproblematik har sin första kontakt med primärvården och kan få sin diagnos där. Dessa uppgifter är inte tillgängliga eftersom primärvårdens verksamhet inte registreras nationellt. Kodningen av åtgärder i den specialiserade vården kan vara bristfällig och data är inte fullständiga i patientregistret då enbart läkares insatser registreras i öppenvården. Om diagnosinstrumenten SCID I och MINI i stor utsträckning används av andra yrkesgrupper inom vården underskattas användningen. Socialstyrelsen utreder för närvarande på regeringens uppdrag om uppgiftsskyldigheten till patientregistret ska utökas till att omfatta även andra yrkesgruppers åtgärder inom den psykiatriska öppenvården. Riket, landsting, enhet, utbildningsnivå, födelseland. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. 20 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

21 3.2 Diagnostik av missbruk eller beroende med hjälp av SCID I eller MINI i primärvården bland personer som vårdats för första gången med alkohol- och/eller narkotikadiagnos Indikatorns status Teknisk beskrivning Andel personer som i primärvården diagnostiserats med hjälp av instrumenten SCID I (Structured Clinical Interview for DSM-IV-Axis I Disorders) eller MINI vid förstagångsvård med alkohol och/eller narkotikadiagnos, eller under året innan, procent. När alkohol- eller narkotikaproblem identifierats kan det finnas anledning att gå vidare och ställa diagnos. En korrekt diagnos bidrar till möjligheten att välja rätt behandling och det finns ett antal instrument som kan användas som hjälpmedel. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården använda SCID I eller MINI för att diagnostisera alkohol- och narkotikaproblem. Avgörande för rekommendationen är att instrumenten fungerar väl för att diagnostisera alkohol- och narkotikaproblem, och även kan ge viktig information om eventuell samsjuklighet i form av annan psykisk störning. För SCID I saknas studier av validiteten för diagnoserna missbruk och beroende, men det är ett av de dominerande diagnosverktygen i Sverige idag och har stöd i beprövad erfarenhet. För MINI är validiteten jämfört med SCID I varierande, men ett mindre omfattande instrument som MINI är av stort kliniskt värde. Rekommendationen har fått prioritet 5 i nationella riktlinjer (rad A08 respektive rad A07 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. Uppgifter på individnivå från primärvården saknas i nuläget på nationell nivå. Arbete pågår för att på sikt utöka patientregistret med att omfatta uppgifter även från primärvården. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som för första gången vårdas i primärvården med alkohol- och/eller narkotikadiagnos och för vilka diagnos fastställts med hjälp av vedertaget standardiserat diagnostiskt instrument, exempelvis SCID och MINI i samband med första vårdtillfället eller under året innan. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som för första gången vårdats i primärvården med alkohol- och/eller narkotikadiagnos under motsvarande tidsperiod som i täljaren. Med alkohol- och/eller narkotikadiagnos avses: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av opiater Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av sedativa eller hypnotika Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av kokain Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av andra stimulantia, däribland koffein Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av hallucinogener Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flyktiga lösningsmedel Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flera droger i kombination och av andra psykoaktiva F10 F11 F12 F13 F14 F15 F16 F18 F19 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 21

22 substanser Åtgärdskod (KVÅ) AU006 Beskrivning Fastställande av psykiatriska syndromdiagnoser med hjälp av vedertaget standardiserat diagnostiskt instrument. Undersökningen syftar till att fastställa diagnoser enligt ICD eller DSM. Exempel på instrument är SCID, MINI och Kiddie-SADS Första Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Patientregistret när uppgifter finns tillgängliga från primärvården. I avvaktan på detta kan enkät användas för att samla in information om primärvårdens verksamhet. Kodningen av åtgärder i primärvården kan vara bristfällig.. Riket, landsting, enhet. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. 22 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

23 Läkemedelsbehandling 4.1. Läkemedelsbehandling i specialiserad vård med disulfiram, akamprosat eller naltrexon vid beroende av alkohol Indikatorns status Teknisk beskrivning Andel personer som läkemedelsbehandlats med disulfiram, akamprosat eller naltrexon efter specialiserad vård för alkoholberoende, procent. Rekommendationer att behandla med disulfiram, akamprosat respektive naltrexon vid alkoholberoende har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad C14 C16 i tillstånds- och åtgärdslistan). Val av preparat är i viss mån avhängigt syftet med behandlingen helnykterhet eller icke riskfylld konsumtion. Disulfiram är ett väldokumenterat och beprövat preparat med god effekt. Akamprosat har i studier visat god effekt, om än inte lika effektivt som disulfiram om målet är helnykterhet. Däremot bringas konsumtionen ner och återfallen minskar. Naltrexon har, liksom disulfiram, en snabbt isättande effekt och ger framför allt färre tunga dryckesdagar. Samtliga tre preparat har en låg kostnad per effekt. Hög andel eftersträvas. Processmått. Nationell datakälla finns, kontinuerlig insamling. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som vårdats i specialiserad vård med diagnosen alkoholberoende som hämtat ut a) disulfiram, b) akamprosat, c) naltrexon i peroral form, d) disulfiram eller akamprosat eller naltrexon i peroral form (redovisas per grupp) på recept vid minst ett tillfälle inom 12 månader efter vårdtillfället. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som vårdats med diagnosen alkoholberoende under motsvarande tidsperiod som i täljaren. Med alkoholberoende avses följande diagnoskoder: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 av alkohol vid beroendesyndrom skadligt bruk F10.2 F10.1 Diagnosuppgiften kommer antingen från ett vårdtillfälle i sluten vård eller i öppen specialiserad vård. Personens första vårdtillfälle (under exempelvis ett kalenderår) selekteras oavsett vårdform. Utskrivningsdatum (om detta vårdtillfälle sker inom den slutna vården) eller datum för besök (om besöket sker i öppen specialiserad vård) utgör startdatum för att hämta information om personens läkemedelsuttag under 12 månader framåt. Läkemedel Disulfiram Akamprosat Naltrexon, per oral behandling ATC-kod N07BB01 N07BB03 N07BB04 Åldersstandardiserade värden. Den geografiska fördelningen avser personernas hemort. NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 23

24 Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Patientregistret och läkemedelsregistret, Socialstyrelsen. Brister i diagnosregistrering i patientregistret. Läkemedelsregistret omfattar enbart förskrivna läkemedel som hämtas ut på apotek, inte läkemedel som ges när personen är inskriven i slutenvård, läkemedel dispenserade från läkemedelsförråd, så kallade rekvisitionsläkemedel och inte heller läkemedel köpta utan recept. Om läkemedlen i stor utsträckning ges vid besök på sjukvårdsinrättningen, innebär detta en underskattning av antalet behandlade. Socialstyrelsen har utrett förutsättningarna för att integrera individbaserade data för rekvisitionsläkemedel i ett hälsodataregister och i framtiden kan det bli möjligt att via ett nationellt register följa upp även denna användning som kan komplettera siffror från läkemedelregistret. (Uppföljning av rekvisitionsläkemedel förutsättningar för integrering i ett hälsodataregister, Socialstyrelsen 2013). För att uppskatta hur stort problemet är i respektive landsting när det gäller att få en fullständigare bild av läkemedelsanvändningen kan i dagsläget data över uttagna läkemedel på apotek kompletteras med uppgifter över andel läkemedel som säljs till vården, via försäljningsstatistik som hämtas ur statistiksystemet Concise vid ehälsomyndigheten. Riket, landsting, utbildningsnivå, födelseland. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård. 24 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

25 4.2 Läkemedelsbehandling i primärvården med disulfiram, akamprosat eller naltrexon vård vid beroende av alkohol Indikatorns status Teknisk beskrivning Andel personer som läkemedelsbehandlats med disulfiram, akamprosat eller naltrexon i primärvården vid vård för alkoholberoende, procent. Rekommendationer att behandla med disulfiram, akamprosat respektive naltrexon vid alkoholberoende har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad C14 C16 i tillstånds- och åtgärdslistan). Val av preparat är i viss mån avhängigt syftet med behandlingen helnykterhet eller icke riskfylld konsumtion. Disulfiram är ett väldokumenterat och beprövat preparat med god effekt. Akamprosat har i studier visat god effekt, om än inte lika effektivt som disulfiram om målet är helnykterhet. Däremot bringas konsumtionen ner och återfallen minskar. Naltrexon har, liksom disulfiram, en snabbt isättande effekt och ger framför allt färre tunga dryckesdagar. Samtliga tre preparat har en låg kostnad per effekt. Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. Uppgifter på individnivå från primärvården saknas i nuläget på nationell nivå. Arbete pågår för att på sikt utöka patientregistret med att omfatta uppgifter även från primärvården. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som vårdats i primärvård med diagnosen alkoholberoende som hämtat ut e) disulfiram, f) akamprosat, g) naltrexon i peroral form, h) disulfiram eller akamprosat eller naltrexon i peroral form (redovisas per grupp) på recept vid minst ett tillfälle inom 12 månader efter vårdtillfället. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som vårdats i primärvården med diagnosen alkoholberoende under motsvarande tidsperiod som i täljaren. Med alkoholberoende avses följande diagnoskoder: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 av alkohol vid beroendesyndrom skadligt bruk F10.2 F10.1 Datum för besök utgör startdatum för att hämta information om personens läkemedelsuttag under 12 månader framåt. Läkemedel Disulfiram Akamprosat Naltrexon, per oral behandling ATC-kod N07BB01 N07BB03 N07BB04 Åldersstandardiserade värden. Den geografiska fördelningen avser personernas hemort. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Patientregistret när uppgifter finns tillgängliga från primärvården, och läkemedelsregistret, Socialstyrelsen. Brister i diagnosregistrering i primärvården. Läkemedelsregistret omfattar enbart förskrivna läkemedel som hämtas ut på apotek, inte läkemedel som ges när personen är inskriven i slutenvård, läkemedel dispenserade från läkemedelsförråd, så kallade rekvisitionsläkemedel och inte heller NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 25

26 läkemedel köpta utan recept. Om läkemedlen i stor utsträckning ges vid besök på sjukvårdsinrättningen, innebär detta en underskattning av antalet behandlade. Socialstyrelsen har utrett förutsättningarna för att integrera individbaserade data för rekvisitionsläkemedel i ett hälsodataregister och i framtiden kan det bli möjligt att via ett nationellt register följa upp även denna användning som kan komplettera siffror från läkemedelregistret. (Uppföljning av rekvisitionsläkemedel förutsättningar för integrering i ett hälsodataregister, Socialstyrelsen 2013). För att uppskatta hur stort problemet är i respektive landsting när det gäller att få en fullständigare bild av läkemedelsanvändningen kan data över uttagna läkemedel på apotek kompletteras med uppgifter över andel läkemedel som säljs till vården, via försäljningsstatistik som hämtas ur statistiksystemet Concise vid ehälsomyndigheten. Riket, landsting, enhet. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård. 26 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

27 5. Läkemedelsbehandling i specialiserad vård med bensodiazepiner eller klometiazol vid alkoholabstinens Indikatorns status Teknisk beskrivning Andel vårdtillfällen i specialiserad vård bland personer med diagnos alkoholabstinens där läkemedelsbehandling med bensodiazepiner satts in, respektive andel vårdtillfällen i slutenvården där behandling med bensodiazepiner eller klometiazol satts in vid svår alkoholabstinens (delirium tremens), procent. Alkoholabstinens inträder när en längre tids omfattande alkoholintag upphör, i allmänhet hos personer med alkoholberoende. Alkoholabstinens är ett i många fall obehagligt och potentiellt allvarligt tillstånd. Rekommendationen att behandla med bensodiazepiner vid alkoholabstinens respektive alkoholabstinens med risk för abstinensepilepsi och delirium tremens har fått hög prioritet i nationella riktlinjer (prioritet 2, rad C01 i tillstånds- och åtgärdslistan respektive prioritet 1, rad C07). Avgörande för de höga rekommendationerna är att bensodiazepiner är det enda läkemedel som både kan lindra symtom och förebygga komplikationer. Vid längre tids användning finns dock risk för utveckling av beroende, men den kan ses som ringa vid kortvarig och övervakad behandling. Delirium tremens manifesterar sig typiskt 2 3 dygn in i abstinensen hos patienter med omfattande alkoholkonsumtion och svår abstinens i övrigt. Enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör hälso- och sjukvården behandla personer med svår alkoholabstinens (delirium tremens) med bensodiazepiner eller klometiazol (båda har prioritet 1, rad C11, respektive rad C12). Avgörande för rekommendationerna är att delirium tremens är ett allvarligt tillstånd, och att behandlingen kan vara livräddande. Det vetenskapliga stödet för klometiazol är sämre än för bensodiazepiner, men det har stöd i beprövad erfarenhet. Hög andel önskvärt. Processmått. Utvecklingsindikator. Läkemedelsregistret omfattar enbart förskrivna läkemedel som hämtas ut på apotek men inte läkemedel dispenserade från läkemedelsförråd eller läkemedel som ges när personen är inskriven i slutenvård, så kallade rekvisitionsläkemedel. Om läkemedelsregistret utgör datakälla för att beräkna andelar med alkoholabstinens som får en viss behandling, och läkemedlen i stor utsträckning ges vid besök på sjukvårdsinrättningen utan receptförskrivning, innebär detta en underskattning av antalet behandlade. Socialstyrelsen har utrett förutsättningarna för att integrera individbaserade data för rekvisitionsläkemedel i ett hälsodataregister och i framtiden kan det bli möjligt att via ett nationellt register följa upp även denna användning på individnivå (Uppföljning av rekvisitionsläkemedel förutsättningar för integrering i ett hälsodataregister, Socialstyrelsen 2013). För att testa indikatorn kan data från läkemedelsregistret kompletteras med försäljningsstatistik för varje landsting över andel av de undersökta läkemedlen som säljs direkt till vården (uppgifter som hämtas från statistiksystemet Concise vid ehälsomyndigheten). Socialstyrelsen Bensodiazepiner vid alkoholabstinens: Täljare 1: Antal vårdtillfällen i öppen specialiserad eller sluten vård med diagnosen alkoholabstinens bland personer 18 år eller äldre där behandling satts in med bensodiazepiner. Nämnare 1: Totalt antal vårdtillfällen i öppen specialiserad eller sluten vård bland personer 18 år eller äldre med diagnosen alkoholabstinens. Med alkoholabstinens avses: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 av alkohol, abstinens F10.3 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 27

28 Bensodiazepiner eller klometiazol vid alkoholabstinens med delirium: Täljare 2: Antal vårdtillfällen i sluten vård bland personer 18 år eller äldre med diagnosen svår alkoholabstinens där behandling satts in med a) bensodiazepiner b) klometiazol c) bensodiazepiner eller klometiazol. Nämnare 2: Totalt antal vårdtillfällen i sluten vård med diagnosen svår alkoholabstinens bland personer 18 år eller äldre. Med svår alkoholabstinens avses: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 av alkohol, abstinens med delirium F10.4 Läkemedelsbehandlingen avser läkemedel som ges vid vårdinrättningen, så kallade rekvisitionsläkemedel, eller läkemedel som förskrivs på recept. Läkemedel Bensodiazepiner Klometiazol ATC-kod N05BA, N05CD, N05CF N05CM02 Åldersstandardiserade värden. Den geografiska fördelningen avser personernas hemort. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Patientregistret, framtida hälsodataregister som omfattar rekvisitionsläkemedel och läkemedelsregistret, Socialstyrelsen. Indikatorn kan testas med data från läkemedelsregistret i kombination med försäljningsstatistik som visar på förhållandet mellan andel läkemedel som säljs till vården och som säljs på recept. Brister i diagnosregistrering i patientregistret och brister i registrering av läkemedel som ges vid besök på sjukvårdsinrättningen. Det är viktigt att avgränsa vad som är ett nytt vårdtillfälle och inte beror på administrativa omständigheter som byte av klinik, etc. Riket, landsting, utbildningsnivå, födelseland. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård. 28 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

29 6. Läkemedelsbehandling i specialiserad vård med anti-histaminer eller neuroleptika vid alkoholabstinens Indikatorns status Teknisk beskrivning Andel vårdtillfällen i specialiserad vård bland personer med alkoholabstinens där läkemedelsbehandling med anti-histaminer eller neuroleptika satts in, procent. Antihistaminer och neuroleptika har i studier inte visat effekt vid alkoholabstinens. De båda läkemedelsgrupperna är dessutom behäftade med kramptröskelsänkande effekt och riskerar att utlösa abstinensepilepsi med komplicerade förlopp. Hälso- och sjukvården bör därför inte behandla personer med alkoholabstinens med antihistaminer eller neuroleptika och inte heller personer med svår alkoholabstinens (delirium tremens) med neuroleptika. Rekommendationerna har fått prioritet icke-göra i riktlinjernas rekommendationer (rad C05, C06, C09, C10, C13 i tillstånds- och åtgärdslistan). Låg andel önskvärt. Processmått. Utvecklingsindikator. Läkemedelsregistret omfattar enbart förskrivna läkemedel som hämtas ut på apotek men inte läkemedel dispenserade från läkemedelsförråd eller läkemedel som ges när personen är inskriven i slutenvård, så kallade rekvisitionsläkemedel. Om läkemedelsregistret utgör datakälla för att beräkna andelar med alkoholabstinens som får en viss behandling, och läkemedlen i stor utsträckning ges vid besök på sjukvårdsinrättningen utan receptförskrivning, innebär detta underskattning av antalet behandlade. Socialstyrelsen har utrett förutsättningarna för att integrera individbaserade data för rekvisitionsläkemedel i ett hälsodataregister och i framtiden kan det bli möjligt att via ett nationellt register följa upp även denna användning (Uppföljning av rekvisitionsläkemedel förutsättningar för integrering i ett hälsodataregister, Socialstyrelsen 2013). För att testa indikatorn kan data från läkemedelsregistret kompletteras med försäljningsstatistik för varje landsting över andel av de undersökta läkemedlen som säljs direkt till vården (uppgifter hämtas från statistiksystemet Concise vid ehälsomyndigheten). Antihistaminer eller neuroleptika vid alkoholabstinens: Täljare: Antal vårdtillfällen i specialiserad vård (öppen eller sluten) bland personer 18 år eller äldre med diagnosen alkoholabstinens där behandling satts in med a) antihistaminer, b) neuroleptika, c) antihistaminer eller neuroleptika. Nämnare: Totalt antal vårdtillfällen i specialiserad vård (öppen eller sluten) bland personer 18 år eller äldre med diagnosen alkoholabstinens. Med alkoholabstinens avses följande diagnoskoder: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 av alkohol abstinens F10.3 Neuroleptika vid alkoholabstinens med delirium: Täljare: Antal vårdtillfällen i specialiserad vård (öppen eller sluten) bland personer 18 år eller äldre med diagnosen alkoholabstinens med delirium där behandling satts in med neuroleptika. Nämnare: Totalt antal vårdtillfällen i specialiserad vård (öppen eller sluten) bland personer 18 år eller äldre med diagnosen alkoholabstinens med delirium. Med alkoholabstinens avses följande diagnoskoder: NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 29