Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende. Indikatorer Bilaga

Transkript

1 Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende Indikatorer Bilaga

2 Denna publikation skyddas av upphovsrättslagen. Vid citat ska källan uppges. För att återge bilder, fotografier och illustrationer krävs upphovsmannens tillstånd.

3 Innehåll Om indikatorerna... 5 Förteckning över indikatorerna... 6 Indikatorer för god vård och omsorg vid missbruk och beroende Bedömningsinstrument...11 Läkemedelsbehandling...25 Psykologisk och psykosocial behandling, vuxna...33 Psykologisk och psykosocial behandling, ungdomar...53 Psykosociala stödinsatser...61 Övergripande indikatorer och kompletterande mått...66

4

5 Om indikatorerna Om indikatorerna Socialstyrelsen har tagit fram 24 indikatorer för Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende, inom områdena bedömningsinstrument, läkemedelsbehandling, psykologisk och psykosocial behandling för vuxna respektive ungdomar, psykosociala stödinsatser samt en uppsättning övergripande indikatorer. Indikatorerna ligger till grund för att följa upp verksamhet inom primärvård, specialiserad hälso- och sjukvård (öppen och sluten vård) samt inom socialtjänsten. Riktlinjens rekommendationer följs upp med hjälp av indikatorerna i ovan nämnda verksamhet där det är relevant. Där det är relevant har samma indikator formulerats för alla ovan nämnda verksamheter. För indikatorer som gäller socialtjänstens område finns genomgående två versioner av varje indikator: En processindikator som avser att belysa insatser som ges på individnivå. En strukturindikator som är ett komplement till processindikatorn och som följer upp vilka insatser socialtjänsten tillhandahåller. Det saknas i dag datakällor för att kontinuerligt kunna följa de flesta av de framtagna indikatorerna på nationell nivå. Därför är de flesta av indikatorerna så kallade utvecklingsindikatorer. Med utvecklingsindikator menas att det behövs ytterligare utvecklingsarbete för att det ska vara möjligt att följa upp indikatorn på nationell nivå. Vissa utvecklingsindikatorer kan ändå följas upp på lokal eller regional nivå. Ett syfte med utvecklingsindikatorerna är också att tydliggöra vilka datakällor som måste vidareutvecklas för att det ska vara möjligt att utvärdera följsamheten till riktlinjerna på nationell nivå. Socialstyrelsen har fokuserat på indikatorer som avser att följa upp rekommendationerna i riktlinjerna och som framför allt belyser om vården och omsorgen är kunskapsbaserad. Ett antal övergripande indikatorer föreslås också för att framför allt mäta viktiga resultat inom riktlinjens område. NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 5

6 Förteckning över indikatorerna Förteckning över indikatorerna Socialstyrelsen har tagit fram följande indikatorer för att utvärdera följsamhet till nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende. Bedömningsinstrument Indikator 1.1* Indikator 1.2* Indikator 1.3* Indikator1.4* Indikator 2.1* Indikator 2.2* Indikator 3.1 Indikator 3.2* AUDIT och DUDIT bland personer som vårdats med alkohol- eller narkotikadiagnos, specialiserad vård AUDIT och DUDIT bland personer som vårdats med alkohol- eller narkotikadiagnos, primärvård AUDIT och DUDIT i socialtjänstens arbete bland personer som fått insatser på grund av alkohol- eller narkotikamissbruk AUDIT och DUDIT vid alkohol- eller narkotikaproblem i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet för vuxna ASI och DOK i socialtjänstens arbete bland personer som fått insatser på grund av alkohol- eller narkotikamissbruk ASI och DOK vid alkohol- eller narkotikamissbruk i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet för vuxna ADDIS, SCID I eller MINI bland personer som vårdats med alkohol- eller narkotikadiagnos, specialiserad vård ADDIS, SCID I eller MINI bland personer som vårdats med alkohol- eller narkotikadiagnos, primärvård * Utvecklingsindikator Läkemedelsbehandling Indikator 4.1 Disulfiram, akamprosat eller naltrexon vid beroende av alkohol, specialiserad vård 6 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

7 Förteckning över indikatorerna Indikator 4.2* Indikator 5* Indikator 6 Disulfiram, akamprosat eller naltrexon vid beroende av alkohol, primärvård Bensodiazepiner eller klometiazol vid alkoholabstinens och svår alkoholabstinens, sluten vård Läkemedelsassisterad behandling med kombinationen buprenorfin-naloxon eller metadon vid opiatberoende, specialiserad vård * Utvecklingsindikator Psykologisk och psykosocial behandling, vuxna Indikator 7.1* Indikator 7.2* Indikator 7.3* Indikator 7.4* Indikator 8.1* Indikator 8.2* Indikator 8.3* MET, KBT eller återfallsprevention, CRA, tolvstegsbehandling, SBNT, psykodynamisk eller interaktionell terapi vid alkoholberoende, specialiserad vård MET vid alkoholberoende, primärvård MET, KBT eller återfallsprevention, CRA, tolvstegsbehandling, SBNT, psykodynamisk eller interaktionell terapi i socialtjänstens arbete bland personer som fått insatser på grund av alkoholmissbruk MET, KBT eller återfallsprevention, CRA, tolvstegsbehandling, SBNT, psykodynamisk eller interaktionell terapi vid alkoholmissbruk i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet för vuxna KBT eller återfallsprevention med tillägg av motiverande samtal eller MET vid missbruk eller beroende av cannabis, specialiserad vård KBT eller återfallsprevention med tillägg av motiverande samtal eller MET i socialtjänstens arbete bland personer som fått insatser på grund av missbruk av cannabis KBT eller återfallsprevention med tillägg av motiverande samtal eller MET vid missbruk av cannabis i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet för vuxna NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 7

8 Förteckning över indikatorerna Indikator 9* Indikator 10.1* Indikator 10.2* Indikator 10.3* Indikator 11* KBT, återfallsprevention eller CRA inom ramen för läkemedelsassisterad behandling vid missbruk eller beroende av opiater, specialiserad vård Tolvstegsbehandling, MATRIX-programmet, CRA med tillägg av förstärkningsmetod, KBT eller återfallsprevention vid missbruk eller beroende av centralstimulerande preparat, specialiserad vård Tolvstegsbehandling, MATRIX-programmet, CRA med tillägg av förstärkningsmetod, KBT eller återfallsprevention i socialtjänstens arbete bland personer som fått insatser på grund av missbruk av centralstimulerande preparat Tolvstegsbehandling, MATRIX-programmet, CRA med tillägg av förstärkningsmetod, KBT eller återfallsprevention vid missbruk eller beroende av centralstimulerande preparat i socialtjänstens missbruksoch beroendeverksamhet Nedtrappning av bensodiazepin samt nedtrappning med tillägg av KBT vid långvarigt bruk av bensodiazepiner, specialiserad vård * Utvecklingsindikator Psykologisk och psykosocial behandling, ungdomar Indikator 12.1* Indikator 12.2* Indikator 12.3* Indikator 13.1* Kort intervention eller MET, MET och KBT, ACRA eller ACC vid alkohol- eller narkotikaproblem hos ungdomar, specialiserad vård Kort intervention eller MET, MET och KBT, ACRA eller ACC i den sociala barn- och ungdomsvården bland de som fått insatser på grund av alkohol- eller narkotikaproblem Kort intervention eller MET, MET och KBT, ACRA eller ACC på grund av alkohol- eller narkotikaproblem i den sociala barn- och ungdomsvården Familjebehandling med FFT eller MDFT vid alkohol- eller narkotikaproblem hos ungdomar, specialiserad vård 8 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

9 Förteckning över indikatorerna Indikator 13.2* Indikator 13.3* Familjebehandling med FFT eller MDFT i den sociala barn- och ungdomsvården bland de som fått insatser på grund av alkohol- eller narkotikaproblem Familjebehandling i form av FFT eller MDFT på grund av alkohol- eller narkotikaproblem i den sociala barn- och ungdomsvården * Utvecklingsindikator Psykosociala stödinsatser Indikator 14* Indikator 15.1* Indikator 15.2* Psykosocialt stöd till anhöriga i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet Boendeinsatser i socialtjänstens arbete bland hemlösa personer som fått insatser på grund av alkohol- eller narkotikamissbruk Boendeinsatser till hemlösa personer i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet * Utvecklingsindikator Övergripande indikatorer och kompletterande mått Indikator 16 Indikator 17 Indikator 18 Indikator 19 Indikator 20 Dödlighet bland vårdade med alkohol- respektive narkotikadiagnos Återinskrivning i sluten vård inom 12 månader bland vårdade med alkohol- respektive narkotikadiagnos Självmord eller självmordsförsök bland vårdade med alkohol- respektive narkotikadiagnos Respekt och hänsyn i bemötande bland patienter inom beroendevården, öppen eller sluten vård Delaktighet i beslut om vård och behandling bland patienter inom beroendevården, öppen eller sluten vård NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 9

10 Förteckning över indikatorerna Indikator 21* Indikator 22 Indikator 23 Indikator 24* Kompletterande mått Undersökning av den enskildes uppfattning om verksamheten i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet Brukarinflytande på individuell nivå i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet Tillgänglighet tid till första besök i socialtjänstens missbruks- och beroendevård Minskat antal dagar med substansbruk vid första uppföljning Rapportering till Svenskt Beroenderegister * Utvecklingsindikator 10 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

11 Indikatorer för god vård och omsorg vid missbruk och beroende Bedömningsinstrument 1.1 AUDIT och DUDIT bland personer som vårdats med alkohol- eller narkotikadiagnos, specialiserad vård Indikatorns status beskriv- Teknisk ning Andel personer med alkohol respektive narkotikadiagnos som i den specialiserade vården genomgått screening för alkohol- och narkotikaproblem med AUDIT respektive DUDIT, procent. AUDIT (alcohol use disorders identification test) är ett självskattningstest för att bedöma om problem med alkohol förekommer. DUDIT (drug use disorders identification test) är utvecklat för att bedöma om problem med narkotika (inklusive beroendeframkallande medel) förekommer. Instrument som kan användas för att identifiera problem (screeninginstrument) kan också användas för att återkoppla resultatet till klienten eller patienten. Det svarar mot kravet att informera klienterna och patienterna och kan i sig skapa motivation till förändring. Enligt Socialstyrelsen bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten använda AUDIT och DUDIT för att identifiera alkohol- och narkotikaproblem. Avgörande för rekommendationerna är att instrumenten fungerar väl för att identifiera alkohol- och narkotikaproblem, är enkla att använda, och kan användas både som intervju- och skattningsformulär. AUDIT har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A01 i tillstånds- och åtgärdslistan). DUDIT har fått en något lägre prioritering på grund av att instrumentet bedöms ha vissa validitetsproblem (prioritet 3, rad A02 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. Låg täckningsgrad i Svenskt Beroenderegister (SBR). Nationell datakälla saknas idag. Enbart läkarbesök rapporteras till det nationella patientregistret när det gäller den specialiserade öppenvården. AUDIT och DUDIT används även av andra yrkesgrupper än läkare och dessa uppgifter måste samlas in från respektive landstings patientadministrativa system. Socialstyrelsen har 2014 utrett och föreslagit att uppgiftsskyldigheten till patientregistret när det gäller den psykistriska öppenvården ska utökas till att omfatta även andra yrkesgruppers åtgärder. Alternativa sätt att mäta indikatorn beskrivs: Datakälla utgörs av Svenskt Beroenderegister (SBR): Täljare 1: Antal personer i SBR, 18 år eller äldre med alkoholdiagnos (F10) som under ett kalenderår nyregistrerats i öppen vård eller registrerats i sluten vård, och för vilka screening genomförts med AUDIT. Nämnare 1: Totalt antal personer i SBR 18 år eller äldre med alkoholdiagnos som under ett kalenderår nyregistrerats i öppen vård eller registrerats i sluten vård och för vilka uppgifter finns om screening genomförts med AUDIT eller inte. Täljare 2: Antal personer i SBR, 18 år eller äldre med narkotikadiagnos (F11 F19) som under ett kalenderår nyregistrerats i öppen vård eller NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 11

12 registrerats i sluten vård, och för vilka screening genomförts med DUDIT. Nämnare 2: Totalt antal personer i SBR 18 år eller äldre med narkotikadiagnos som under ett kalenderår nyregistrerats i öppen vård eller registerats i sluten vård och för vilka uppgifter finns om screening genomförts med DUDIT eller inte. Datakälla utgörs av patientregistret: Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår vårdats för första gången i den specialiserade vården med alkohol- eller narkotikadiagnos och har genomgått strukturerad bedömning av alkohol- och drogvanor (t.ex. AUDIT, DUDIT) vid vårdtillfället, året innan eller året efter. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår vårdats för första gången i den specialiserade vården med alkohol- eller narkotikadiagnos. Med förstagångsvård avses att personen inte vårdats i specialiserad vård med alkohol- eller narkotikadiagnos under två år (730 dagar) innan vårdtillfället. Med alkohol- eller narkotikadiagnos avses: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F10 alkohol Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F11 opiater Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F12 cannabis Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F13 sedativa eller hypnotika Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F14 kokain Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F15 andra stimulantia, däribland koffein Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F16 hallucinogener Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F18 flyktiga lösningsmedel Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F19 flera droger i kombination och av andra psyko-aktiva substanser Landstingen hämtar information från sina patientadministrativa system om antal personer som vårdats med ovanstående diagnoser inom öppen specialiserad vård eller sluten vård vid beroendeenhet eller inom övrig psykiatri (nämnare). Första vårdtillfälle med någon av ovanstående diagnoser registreras, dvs. personen ska inte ha vårdats med alkohol- eller narkotikadiagnos 2 år innan för att betraktas som förstagångsvårdad. Uppgifter inhämtas om personen fått åtgärden Strukturerad bedömning av alkohol- och drogvanor, AU119, vid detta första vårdtillfälle eller någon gång under 12 månader innan eller efter (oavsett diagnos vid det vårdtillfället) (täljare). Åtgärdskod (KVÅ) AU119 Beskrivning Strukturerad bedömning av alkohol- och drogvanor med användning av för ändamålet avsett standardiserat instrument genomförd bedömning av patientens alkohol- och drogvanor. Exempel på instrument är AUDIT och DUDIT. 12 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

13 Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Antalsuppgifterna från landstingen rapporteras för vardera kön och om så bedöms lämpligt även efter åldersgrupper för att ge möjlighet till stratifierade redovisningar liksom till åldersstandardisering. Svenskt Beroenderegister (SBR) eller enkät till landstingen med förfrågan om att få uppgifter från deras patientadministrativa system. Brister i registrering av åtgärder i patientregistret. Åtgärdskoden AU119 skiljer inte mellan olika strukturerade bedömningsinstrument och kan även omfatta andra instrument än AUDIT och DUDIT. En del personer med missbruksproblematik har sin första kontakt med primärvården där bedömningen görs. Dessa uppgifter är inte tillgängliga eftersom primärvårdens verksamhet inte registreras nationellt. Möjliga problem med att få data från landstingen. Riket, landsting, enhet. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 13

14 1.2 AUDIT och DUDIT bland personer som vårdats med alkohol- eller narkotikadiagnos, primärvård Indikatorns status Andel personer med alkohol- eller narkotikadiagnos som i primärvården genomgått standardiserad bedömning av alkohol- och drogvanor, exempelvis med AUDIT och DUDIT, procent. AUDIT (alcohol use disorders identification Test), är ett självskattningstest för att bedöma om problem med alkohol förekommer. DUDIT (drug use disorders identification test)är utvecklat för att bedöma om problem med narkotika (inklusive beroendeframkallande medel) förekommer. Instrument som kan användas för att identifiera problem (screeninginstrument) kan också användas för att återkoppla resultatet till klienten eller patienten. Det svarar mot kravet att informera klienterna och patienterna och kan i sig skapa motivation till förändring. Enligt Socialstyrelsen bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten använda AUDIT och DUDIT för att identifiera alkohol- och narkotikaproblem. Avgörande för rekommendationerna är att instrumenten fungerar väl för att identifiera alkohol- och narkotikaproblem, är enkla att använda, och kan användas både som intervju- och skattningsformulär. AUDIT har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A01 i tillstånds- och åtgärdslistan). DUDIT har fått en något lägre prioritering på grund av att instrumentet bedöms ha vissa validitetsproblem (prioritet 3, rad A02 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. Uppgifter på individnivå från primärvården saknas idag i en nationell datakälla. Arbete pågår för att på sikt utöka patientregistret till att omfatta uppgifter även från primärvården. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår vårdats för första gången i primärvården med alkohol- eller narkotikadiagnos och genomgått strukturerad bedömning av alkohol- och drogvanor (t.ex. AUDIT och DUDIT) vid vårdtillfället, året innan eller året efter. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår vårdats för första gången i primärvården med alkohol- eller narkotikadiagnos. Med förstagångsvård avses att personen inte vårdats i primärvård eller specialiserad vård med alkohol- eller narkotikadiagnos under 2 år (730 dagar) innan vårdtillfället. Med alkohol- eller narkotikadiagnos avses: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 Psykiska störningar eller beteendestörningar orsakade av alkohol Psykiska störningar eller beteendestörningar orsakade av opiater Psykiska störningar eller beteendestörningar orsakade av cannabis Psykiska störningar eller beteendestörningar orsakade av sedativa eller hypnotika Psykiska störningar eller beteendestörningar orsakade av kokain Psykiska störningar eller beteendestörningar orsakade av andra stimulantia, däribland koffein Psykiska störningar eller beteendestörningar orsakade av hallucinogener Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flyktiga lösningsmedel Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F10 F11 F12 F13 F14 F15 F16 F18 F19 14 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

15 flera droger i kombination och av andra psykoaktiva substanser Åtgärdskod (KVÅ) AU119 Beskrivning Strukturerad bedömning av alkohol- och drogvanor med användning av för ändamålet avsett standardiserat instrument genomförd bedömning av patientens alkoholoch drogvanor. Exempel på instrument är AUDIT och DUDIT. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Enkät till ansvariga inom primärvården. I framtiden kanske patientregistret kan användas om även uppgifter om primärvården hämtas in. Insamling av primärvårdens data måste omfatta alla yrkesgrupper inom vården eftersom bedömningsinstrumenten AUDIT och DUDIT även används av andra än läkare. Enbart läkarbesök rapporteras till det nationella patientregistret när det gäller den specialiserade öppenvården. Kodningen av åtgärder i primärvården kan vara bristfällig liksom att diagnoser saknas. Åtgärdskoden AU119 skiljer inte mellan olika strukturerade bedömningsinstrument och kan även omfatta andra instrument än AUDIT och DUDIT. Svårigheter att avgränsa vilka som borde ha insatsen. Riket, landsting, enhet. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 15

16 1.3 AUDIT och DUDIT i socialtjänstens arbete bland personer som fått insatser på grund av alkohol- eller narkotikamissbruk Indikatorns status Andel personer som inom ramen för socialtjänstens arbete genomgått screening för alkohol- och narkotikaproblem med AUDIT, respektive DUDIT i samband med insatser för första gången enligt Socialtjänstlagen (SoL) på grund av missbruk av alkohol eller narkotika, procent. AUDIT (alcohol use disorders identification test) är ett självskattningstest för att bedöma om problem med alkohol förekommer. DUDIT (drug use disorders identification test) är utvecklat för att bedöma om problem med narkotika (inklusive beroendeframkallande medel) förekommer. Instrument som kan användas för att identifiera problem (screeninginstrument) kan också användas för att återkoppla resultatet till klienten eller patienten. Det svarar mot kravet att informera klienterna och patienterna och kan i sig skapa motivation till förändring. Enligt Socialstyrelsen bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten använda AUDIT och DUDIT för att identifiera alkohol- och narkotikaproblem. Avgörande för rekommendationerna är att instrumenten fungerar väl för att identifiera alkohol- och narkotikaproblem, är enkla att använda, och kan användas både som intervju- och skattningsformulär. AUDIT har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A01 i tillstånds- och åtgärdslistan). DUDIT har fått en något lägre prioritering på grund av att instrumentet bedöms ha vissa validitetsproblem (prioritet 3, rad A02 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. Kontinuerlig insamling av nationella data på individnivå saknas när det gäller socialtjänstens insatser på frivillig basis för personer med missbruksproblem. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår genomgått screening med AUDIT respektive DUDIT bland personer som för första gången fått insatser enligt SoL på grund av missbruk av alkohol respektive narkotika. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår för första gången fått insatser enligt SoL på grund av missbruk av alkohol respektive narkotika. Avser frivilliga, individuellt behovsprövade insatser, såväl öppna insatser som heldygnsvård. Med förstagångsinsatser avses att personen inte haft insatsen under 2 år (730 dagar) tidigare. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Enkät till kommunens ansvariga chef för missbruks- och beroendeverksamheten. Möjliga svårigheter för kommunerna att ta fram de uppgifter som efterfrågas. Svårigheter att avgränsa vilka som borde ha insatsen. Individer som enbart får rådgivning och stöd som ges i form av service och inte som biståndsbeslutade insatser ingår inte eftersom de inte registreras. Riket, län, kommuner samt stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, enheter, öppna insatser respektive heldygnsvård. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. 16 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

17 1.4 AUDIT och DUDIT vid alkohol- eller narkotikaproblem i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet för vuxna Indikatorns status AUDIT och DUDIT används av socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet för vuxna vid möjliga alkohol- eller narkotikaproblem (ja/nej). AUDIT (alcohol use disorders identification test) är ett självskattningstest för att bedöma om problem med alkohol förekommer. DUDIT (drug use disorders identification test) är utvecklat för att bedöma om problem med narkotika (inklusive beroendeframkallande medel) förekommer. Instrument som kan användas för att identifiera problem (screeninginstrument) kan också användas för att återkoppla resultatet till klienten eller patienten. Det svarar mot kravet att informera klienterna och patienterna och kan i sig skapa motivation till förändring. Enligt Socialstyrelsen bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten använda AUDIT och DUDIT för att identifiera alkohol- och narkotikaproblem. Avgörande för rekommendationerna är att instrumenten fungerar väl för att identifiera alkohol- och narkotikaproblem, är enkla att använda, och kan användas både som intervju- och skattningsformulär. AUDIT har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A01 i tillstånds- och åtgärdslistan). DUDIT har fått en något lägre prioritering på grund av att instrumentet bedöms ha vissa validitetsproblem (prioritet 3, rad A02 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel ja-svar eftersträvas. Strukturmått. Utvecklingsindikator. Indikatorn bygger på följande enkätfråga: Använder ni kontinuerligt AUDIT vid möjliga alkoholproblem respektive DUDIT vid möjliga narkotikaproblem som en del av underlag för att bedöma enskilda personers behov av insatser? Svarsalternativ: Ja/Nej. Definitioner: Med kontinuerligt avses här att metoden används regelbundet för klienter i behov av bedömning. Redovisas som Ja/Nej för respektive län/ kommun/stadsdel, etc. Kan även redovisas som exempelvis andelar av alla kommuner i ett län som använder metoden. Enkät till kommunens eller stadsdelens ansvariga chef för missbruks- och beroendeverksamheten. Strukturmåttet visar inte hur stor andel av de personer som borde ha insatsen som fått den. Möjliga problem med att få data från kommuner och stadsdelar. I samband med datainsamlingen kan olika fel uppstå, bl.a. beroende på hur respondenten tolkat frågan. Riket, län, kommuner/stadsdelar, öppna insatser respektive heldygnsvård. Kunskapsbaserad vård och omsorg. NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 17

18 2.1 ASI och DOK i socialtjänstens arbete bland personer som fått insatser på grund av alkohol- eller narkotikamissbruk Indikatorns status Andel personer som inom ramen för socialtjänstens arbete genomgått standardiserad bedömning med ASI i samband med insatser enligt Socialtjänstlagen (SoL) eller Lagen om vård av missbrukare (LVM) på grund av missbruk av alkohol eller narkotika, procent. För att bedöma personens behov av stöd, planera behandlingsprogram och välja rehabiliteringsinsatser behövs en kartläggning av personens hela livssituation. ASI (addiction severity index) kan ge en samlad bild över problem inom olika livsområden. Avgörande för rekommendationen är att instrumentet fungerar väl för att utforska hjälpbehov hos personer med alkohol- och narkotikaproblem. ASI kan även användas för uppföljning på verksamhetsnivå. Rekommendationen har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A19 A20 i tillstånds- och åtgärdslistan). DOK (dokumentationssystem inom missbrukarvården) innehåller frågor om alkohol och andra droger, hälsa, kriminalitet, uppväxt, relationer, boende, utbildning och försörjning, sysselsättning och fritid. DOK finns i en version för tvångsvården och en version för andra behandlingsenheter. Enligt Socialstyrelsens rekommendation kan hälsooch sjukvården och socialtjänsten även använda DOK för att bedöma hjälpbehov för personer med alkohol- eller narkotikaproblem. Avgörande för rekommendationen (prioritet 6, rad A21 A22) är att instrumentet bidrar till att bedöma hjälpbehov hos personer med alkohol- och narkotikaproblem, men stödet för validitet och reliabilitet är svagare än för ASI. Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. Kontinuerlig insamling av nationella data på individnivå saknas när det gäller socialtjänstens insatser på frivillig basis för personer med missbruksproblem. Tvångsvården finns som personnummerbaserad statistik men uppgifter om åtgärder saknas i den statistik som samlas in av Socialstyrelsen. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår fått en standardiserad bedömning med a) ASI b) DOKI c) ASI eller DOK bland de som fått insatser enligt SoL eller LVM på grund av missbruk av alkohol eller narkotika. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår fått beslut om insatser enligt SoL eller LVM på grund av missbruk av alkohol eller narkotika. Avser frivilliga, individuellt behovsprövade insatser, såväl öppna insatser som heldygnsvård, samt tvångsvård. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Enkät till kommunens ansvariga chef för missbruks- och beroendeverksamheten. Möjliga svårigheter för kommunerna att ta fram de uppgifter som efterfrågas. Svårigheter att avgränsa vilka som borde ha insatsen. Individer som enbart får rådgivning och stöd som ges i form av service och inte som biståndsbeslutade insatser ingår inte eftersom de inte registreras. Riket, län, kommuner samt stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, enheter, öppna insatser respektive heldygnsvård. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. 18 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

19 2.2 ASI och DOK vid alkohol- eller narkotikamissbruk i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet för vuxna. Indikatorns status ASI används i socialtjänstens missbruks- och beroendeverksamhet för vuxna vid alkohol- och narkotikaproblem (ja/nej). För att bedöma personens behov av stöd, planera behandlingsprogram och välja rehabiliteringsinsatser behövs en kartläggning av personens hela livssituation. ASI (addiction severity index) kan ge en samlad bild över problem inom olika livsområden. Avgörande för rekommendationen är att instrumentet fungerar väl för att utforska hjälpbehov hos personer med alkohol- och narkotikaproblem. ASI kan även användas för uppföljning på verksamhetsnivå. Rekommendationen har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad A19 A20 i tillstånds- och åtgärdslistan). DOK (dokumentationssystem inom missbrukarvården) innehåller frågor om alkohol och andra droger, hälsa, kriminalitet, uppväxt, relationer, boende, utbildning och försörjning, sysselsättning och fritid. DOK finns i en version för tvångsvården och en version för andra behandlingsenheter. Enligt Socialstyrelsens rekommendation kan hälsooch sjukvården och socialtjänsten även använda DOK för att bedöma hjälpbehov för personer med alkohol- eller narkotikaproblem. Avgörande för rekommendationen (prioritet 6, rad A21 A22) är att instrumentet bidrar till att bedöma hjälpbehov hos personer med alkohol- och narkotikaproblem, men stödet för validitet och reliabilitet är svagare än för ASI. Hög andel ja-svar eftersträvas. Strukturmått. Utvecklingsindikator. Indikatorn bygger på följande enkätfråga: Använder ni kontinuerligt ASI respektive DOK i behandling av personer med alkohol- eller narkotikaproblem? Svarsalternativ: Ja/Nej. Definitioner: Med kontinuerligt avses här att metoden används regelbundet för klienter i behov av bedömning. Redovisas som Ja/Nej för respektive län/kommun/stadsdel, etc. Kan även redovisas som exempelvis andelar av alla kommuner Enkät till kommunens eller stadsdelens ansvariga chef för missbruks- och beroendeverksamheten. Strukturmåttet visar inte hur stor andel av de personer som borde ha insatsen som fått den. Möjliga problem med att få data från kommuner och stadsdelar. I samband med datainsamlingen kan olika fel uppstå, bl.a. beroende på hur respondenten tolkat frågan. Riket, län, kommuner/stadsdelar, öppna insatser respektive heldygnsvård. Kunskapsbaserad vård och omsorg. NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 19

20 3.1 ADDIS, SCID I eller MINI bland personer som vårdats med alkoholeller narkotikadiagnos, specialiserad vård Indikatorns status Andel personer med alkohol- eller narkotikadiagnos för vilka ADDIS, SCID I eller MINI använts som underlag för diagnostik i den specialiserade vården, procent. När alkohol- eller narkotikaproblem identifierats kan det finnas anledning att gå vidare och ställa diagnos. En korrekt diagnos bidrar till möjligheten att välja rätt behandling. Det finns ett antal instrument med strukturerade frågor som kan användas som hjälpmedel. ADDIS (alkohol- och drogdiagnos-instrument) är en strukturerad intervju som kan ge underlag för att diagnostisera skadligt bruk och beroende av alkohol och andra droger enligt ICD-10 och missbruk och beroende enligt DSM-IV. SCID I (structured clinical interview for DSM-IV-Axis I disorders) är en semistrukturerad intervju som används som underlag för att diagnostisera personer med psykiska symtom, inklusive missbruk och beroende. SCID I används i första hand inom specialiserad psykiatri och bedoendevård. MINI (mini international neuropsychiatric interview) är en kortfattad diagnostisk intervju som följer kriterierna för de vanligaste psykiatriska tillstånden inklusive missbruk eller beroende i DSM-IV och som kan översättas till ICD-10. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten använda ADDIS, SCID I eller MINI som underlag för att diagnostisera skadligt bruk, missbruk eller beroende av alkohol och narkotika. Avgörande för rekommendationen är att instrumenten funderar väl som underlag för att ställa diagnos. Rekommendationen har fått prioritet 3 i nationella riktlinjer (rad A13, A08 respektive rad A07 i tillståndsoch åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Nationell datakälla finns, kontinuerlig insamling. Alternativa sätt att mäta indikatorn beskrivs: Datakälla utgörs av patientregistret: Täljare 1: Antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår vårdats för första gången i den specialiserade vården med alkohol- eller narkotikadiagnos och diagnostiserats med hjälp av vedertaget standardiserat diagnostiskt instrument (exempel som anges är bl.a. SCID och MINI) vid vårdtillfället eller under året innan. Nämnare 1: Totalt antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår för första gången vårdats i specialiserad vård med alkohol- eller narkotikadiagnos. Med förstagångsvård avses att personen inte haft insatsen under 2 år (730 dagar) tidigare. Med alkohol- eller narkotikadiagnos avses: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F10 alkohol Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F11 opiater Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F12 cannabis Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F13 sedativa eller hypnotika Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av F14 kokain 20 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

21 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av andra stimulantia, däribland koffein Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av hallucinogener Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flyktiga lösningsmedel Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flera droger i kombination och av andra psykoaktiva substanser F15 F16 F18 F19 Diagnosuppgiften kommer antingen från ett vårdtillfälle i sluten vård eller i öppen specialiserad vård vid beroendeenhet eller inom övrig psykiatri. Personens första vårdtillfälle under exempelvis ett kalenderår selekteras oavsett vårdform (mättillfället). Första vårdtillfälle med någon av ovanstående diagnoser registreras, dvs. personen ska inte ha vårdats med alkohol- eller narkotikadiagnos 2 år innan för att betraktas som förstagångsvårdad. Uppgifter inhämtas om personen fått åtgärden AU006, vid detta första vårdtillfälle eller någon gång under 12 månader innan eller efter (oavsett diagnos vid det vårdtillfället) (täljare). Utskrivningsdatum (om detta vårdtillfälle sker inom den slutna vården) eller datum för besök (om besöket sker i öppen specialiserad beroendevård) utgör startdatum för att hämta information om personen fått åtgärden någon gång under 12 månader innan mättillfället (eller vid mättillfället). Åtgärdskod (KVÅ) AU006 Beskrivning Fastställande av psykiatriska syndromdiagnoser med hjälp av vedertaget standardiserat diagnostiskt instrument. Undersökningen syftar till att fastställa diagnoser enligt ICD eller DSM. Exempel på instrument är SCID, MINI och Kiddie-SADS Datakälla utgörs av Svenskt Beroenderegister (SBR): Täljare 2 Antal personer i SBR, 18 år eller äldre med alkohol- eller narkotikadiagnos som under ett kalenderår nyregistrerats i öppen vård eller registrerats i sluten vård, och för vilka a) ADDIS b) SCID I c) MINI d) ADDIS eller SCID I eller MINI har använts som diagnosinstrument. Nämnare 2: Totalt antal personer i SBR, 18 år eller äldre med alkoholeller narkotikadiagnos som under ett kalenderår nyregistrerats i öppen vård eller registrerats i sluten vård. Åldersstandardiserade värden. Den geografiska fördelningen avser personernas hemort. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Svenskt Beroenderegister (SBR) eller patientregistret. Låg täckningsgrad i Svenskt Beroenderegister (SBR). En del personer med missbruksproblematik har sin första kontakt med primärvården och kan få sin diagnos där. Dessa uppgifter är inte tillgängliga eftersom primärvårdens verksamhet inte samlas in i ett nationellt register. Åtgärdskoden AU006 skiljer inte mellan olika diagnostiska instrument, men och kan omfatta fler än de som anges, ex. ADDIS. Kodningen av åtgärder kan vara bristfällig. Enbart läkarbesök rapporteras till patientregistret när det gäller öppenvården. Om diagnosinstrumenten används av andra yrkesgrupper inom vården underskattas användningen. Soci- NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 21

22 alstyrelsen har 2014 utrett och föreslagit att uppgiftsskyldigheten till patientregistret ska utökas till att omfatta även andra yrkesgruppers åtgärder inom den psykiatriska öppenvården. Riket, landsting, enhet, utbildningsnivå, födelseland. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. 22 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

23 3.2 ADDIS, SCID I eller MINI bland personer som vårdats med alkoholeller narkotikadiagnos, primärvård Indikatorns status Andel personer med alkohol- eller narkotikadiagnos för vilka ADDIS, SCID I eller MINI använts som underlag för diagnostik i primärvården, procent. När alkohol- eller narkotikaproblem identifierats kan det finnas anledning att gå vidare och ställa diagnos. En korrekt diagnos bidrar till möjligheten att välja rätt behandling. Det finns ett antal instrument med strukturerade frågor som kan användas som hjälpmedel. ADDIS (Alkohol- och drogdiagnos-instrument) är en strukturerad intervju som kan ge underlag för att diagnostisera skadligt bruk och beroende av alkohol och andra droger enligt ICD-10 och missbruk och beroende enligt DSM-IV. SCID I (Structured clinical interview for DSM-IV-Axis I disorders) är en semistrukturerad intervju som används som underlag för att diagnostisera personer med psykiska symtom, inklusive missbruk och beroende. SCID I används i första hand inom specialiserad psykiatri och bedoendevård. MINI (mini international neuropsychiatric interview) är en kortfattad diagnostisk intervju som följer kriterierna för de vanligaste psykiatriska tillstånden inklusive missbruk eller beroende i DSM-IV och som kan översättas till ICD-10. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten använda ADDIS, SCID I eller MINI som underlag för att diagnostisera skadligt bruk, missbruk eller beroende av alkohol och narkotika. Avgörande för rekommendationen är att instrumenten funderar väl som underlag för att ställa diagnos. Rekommendationen har fått prioritet 3 i nationella riktlinjer (rad A13, A08 respektive rad A07 i tillståndsoch åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. Uppgifter på individnivå från primärvården saknas idag i en nationell datakälla. Arbete pågår för att på sikt utöka patientregistret till att omfatta uppgifter även från primärvården. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår vårdats för första gången i primärvården med alkohol- eller narkotikadiagnos och diagnostiserats med hjälp av vedertaget diagnostiskt instrument (exempel som anges är bl.a. SCID och MINI) vid vårdtillfället eller under året innan. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår för första gången vårdats i primärvården med alkohol- eller narkotikadiagnos. Med förstagångsvård avses att personen inte vårdats i primärvård eller specialiserad vård med alkohol- eller narkotikadiagnos under 2 år (730 dagar) innan vårdtillfället. Med alkohol- eller narkotikadiagnos avses: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av alkohol Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av opiater Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av cannabis Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av sedativa eller hypnotika Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av kokain Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av andra stimulantia, däribland koffein F10 F11 F12 F13 F14 F15 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 23

24 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av hallucinogener Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flyktiga lösningsmedel Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flera droger i kombination och av andra psykoaktiva substanser F16 F18 F19 Åtgärdskod (KVÅ) AU006 Beskrivning Fastställande av psykiatriska syndromdiagnoser med hjälp av vedertaget standardiserat diagnostiskt instrument. Undersökningen syftar till att fastställa diagnoser enligt ICD eller DSM. Exempel på instrument är SCID, MINI och Kiddie-SADS Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Enkät till ansvariga inom primärvården. I framtiden kanske patientregistret kan användas om även uppgifter om primärvården hämtas in. Kodningen av åtgärder i primärvården kan vara bristfällig, liksom att diagnoser saknas. Åtgärdskoden AU006 skiljer inte mellan olika diagnostiska instrument, men och kan omfatta fler än de som anges ex. ADDIS. Svårigheter med att avgränsa vilka som borde ha behandlingen. Riket, landsting, enhet. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård och omsorg. 24 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

25 Läkemedelsbehandling 4.1. Disulfiram, akamprosat eller naltrexon vid beroende av alkohol, specialiserad vård Indikatorns status Andel personer som läkemedelsbehandlats med disulfiram, akamprosat eller naltrexon efter specialiserad vård för alkoholberoende, procent. Läkemedelsbehandling vid alkoholberoende syftar till att alkoholkonsumtionen ska upphöra eller minska för att på så sätt minska problem och skador som en hög konsumtion medför. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården behandla personer med alkoholberoende med disulfiram, akamprosat eller naltrexon. Disulfiram är ett väldokumenterat och beprövat preparat med god effekt. Akamprosat har god effekt i form av minskad konsumtion och antal återfall, men är inte lika effektivt som disulfiram om målet är helnykterhet. Naltrexon har, liksom disulfiram en snabbt isättande effekt och ger framför allt färre tunga dryckesdagar. Samtliga tre preparat har en låg kostnad per effekt. Enligt Socialstyrelsen rekommendation bör behandling erbjudas med dessa läkemedel och rekommendationen har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad C14 C16 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Nationell datakälla finns, kontinuerlig insamling. Alternativa sätt att mäta indikatorn beskrivs: Datakälla utgörs av patientregistret: Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår vårdats i specialiserad vård med diagnosen alkoholberoende som hämtat ut a) disulfiram b) akamprosat c) naltrexon d) disulfiram eller akamprosat eller naltrexon (redovisas per grupp) på recept vid minst ett tillfälle inom 12 månader efter vårdtillfället. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår vårdats med diagnosen alkoholberoende. Med alkoholberoende avses följande diagnoskoder: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 Psykiska störningar eller beteendestörningar orsakade av alkohol vid beroendesyndrom skadligt bruk F10.2 F10.1 Diagnosuppgiften kommer antingen från ett vårdtillfälle i sluten vård eller i öppen specialiserad vård. Personens första vårdtillfälle (under exempelvis ett kalenderår) selekteras oavsett vårdform. Utskrivningsdatum (om detta vårdtillfälle sker inom den slutna vården) eller datum för besök (om besöket sker i öppen specialiserad vård) utgör startdatum för att hämta information om personens läkemedelsuttag under 12 månader framåt. Läkemedel ATC-kod NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 25

26 Disulfiram Akamprosat Naltrexon N07BB01 N07BB03 N07BB04 Datakälla utgörs av Svenskt Beroenderegister (SBR) (utvecklingsindikator): Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår registrerats i SBR med diagnos alkoholberoende (F10.1, F10.2) som använder a) disulfiram b) akamprosat c) naltrexon d) disulfiram eller akamprosat eller naltrexon Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår registrerats i SBR med diagnos alkoholberoende. Åldersstandardiserade värden. Den geografiska fördelningen avser personernas hemort. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Patientregistret och läkemedelsregistret eller Svenskt Beroenderegister (SBR). Brister i diagnosregistrering i patientregistret. Läkemedelsregistret omfattar enbart förskrivna läkemedel som hämtas ut på apotek, inte läkemedel som ges när personen är inskriven i slutenvård, läkemedel dispenserade från läkemedelsförråd, så kallade rekvisitionsläkemedel och inte heller läkemedel köpta utan recept. Om läkemedlen i stor utsträckning ges vid besök på sjukvårdsinrättningen, innebär detta en underskattning av antalet behandlade. Socialstyrelsen har utrett förutsättningarna för att integrera individbaserade data för rekvisitionsläkemedel i ett hälsodataregister och i framtiden kan det bli möjligt att via ett nationellt register följa upp även denna användning som kan komplettera siffror från läkemedelregistret. (Uppföljning av rekvisitionsläkemedel förutsättningar för integrering i ett hälsodataregister, Socialstyrelsen 2013). För att uppskatta hur stort problemet är i respektive landsting när det gäller att få en fullständigare bild av läkemedelsanvändningen kan i dagsläget data över uttagna läkemedel på apotek kompletteras med uppgifter över andel läkemedel som säljs till vården, via försäljningsstatistik som hämtas ur statistiksystemet Concise vid ehälsomyndigheten. Låg täckningsgrad i Svenskt Beroenderegister (SBR). Riket, landsting, utbildningsnivå, födelseland. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård. 26 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER

27 4.2 Disulfiram, akamprosat eller naltrexon vård vid beroende av alkohol, primärvård Indikatorns status Andel personer som läkemedelsbehandlats med disulfiram, akamprosat eller naltrexon i primärvården vid vård för alkoholberoende, procent. Läkemedelsbehandling vid alkoholberoende syftar till att alkoholkonsumtionen ska upphöra eller minska för att på så sätt minska problem och skador som en hög konsumtion medför. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården behandla personer med alkoholberoende med disulfiram, akamprosat eller naltrexon. Disulfiram är ett väldokumenterat och beprövat preparat med god effekt. Akamprosat har god effekt i form av minskad konsumtion och antal återfall, men är inte lika effektivt som disulfiram om målet är helnykterhet. Naltrexon har, liksom disulfiram en snabbt isättande effekt och ger framför allt färre tunga dryckesdagar. Samtliga tre preparat har en låg kostnad per effekt. Enligt Socialstyrelsen rekommendation bör behandling erbjudas med dessa läkemedel och rekommendationen har fått högsta prioritet (prioritet 1) i nationella riktlinjer (rad C14 C16 i tillstånds- och åtgärdslistan). Hög andel eftersträvas. Processmått. Utvecklingsindikator. Uppgifter på individnivå från primärvården saknas idag i en nationell datakälla. Arbete pågår för att på sikt utöka patientregistret till att omfatta uppgifter även från primärvården. Täljare: Antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår vårdats i primärvård med diagnosen alkoholberoende som hämtat ut a) disulfiram b) akamprosat c) naltrexon d) disulfiram eller akamprosat eller naltrexon (redovisas per grupp) på recept vid minst ett tillfälle inom 12 månader efter vårdtillfället. Nämnare: Totalt antal personer 18 år eller äldre som under ett kalenderår vårdats i primärvården med diagnosen alkoholberoende. Med alkoholberoende avses följande diagnoskoder: Huvud- eller bidiagnos ICD 10 Psykiska störningar eller beteendestörningar orsakade av alkohol vid beroendesyndrom skadligt bruk F10.2 F10.1 Datum för besök utgör startdatum för att hämta information om personens läkemedelsuttag under 12 månader framåt. Läkemedel Disulfiram Akamprosat Naltrexon ATC-kod N07BB01 N07BB03 N07BB04 Åldersstandardiserade värden. Den geografiska fördelningen avser personernas hemort. Uppgifter från flera kalenderår kan slås samman. Enkät till ansvariga inom primärvården. I framtiden kanske patientregistret tillsammans med läkemedelsregistret kan användas om även uppgifter om primärvården hämtas in. Insamling av primärvårdens data måste omfatta alla yrkesgrupper inom vården. Enbart läkarbesök rapporteras NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER 27

28 till det nationella patientregistret när det gäller den specialiserade öppenvården.rimärvården, och läkemedelsregistret. Brister i diagnosregistrering i primärvården. Läkemedelsregistret omfattar enbart förskrivna läkemedel som hämtas ut på apotek, inte läkemedel som ges när personen är inskriven i slutenvård, läkemedel dispenserade från läkemedelsförråd, så kallade rekvisitionsläkemedel och inte heller läkemedel köpta utan recept. Om läkemedlen i stor utsträckning ges vid besök på sjukvårdsinrättningen, innebär detta en underskattning av antalet behandlade. Socialstyrelsen har utrett förutsättningarna för att integrera individbaserade data för rekvisitionsläkemedel i ett hälsodataregister och i framtiden kan det bli möjligt att via ett nationellt register följa upp även denna användning som kan komplettera siffror från läkemedelregistret. (Uppföljning av rekvisitionsläkemedel förutsättningar för integrering i ett hälsodataregister, Socialstyrelsen 2013). För att uppskatta hur stort problemet är i respektive landsting när det gäller att få en fullständigare bild av läkemedelsanvändningen kan data över uttagna läkemedel på apotek kompletteras med uppgifter över andel läkemedel som säljs till vården, via försäljningsstatistik som hämtas ur statistiksystemet Concise vid ehälsomyndigheten. Riket, landsting, enhet. Kön, ålder. Kunskapsbaserad vård. 28 NATIONELLA RIKTLINJER FÖR MISSBRUKS- OCH BEROENDEVÅRD INDIKATORER