Kvinnors Nätverk. Till Socialdepartementet

Transkript

1 Till Socialdepartementet Remissvar SOU 2014:3 Boende utanför det egna hemmet placeringsformer för barn och unga SOU 2014:3, Delbetänkandet av utredningen om tvångsvård för barn och unga. Sammanfattning välkomnar att området utreds, men saknar särskilda överväganden eller skrivningar kring placeringsformer för unga personer utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. kommer i remissvaret att lyfta de särskilda svårigheter och behov som barn som är placerade på grund av hedersrelaterat förtryck och våld har, som placeringsformerna ska svara mot. Även om det viktigaste avseende denna målgrupp förhoppningsvis kommer att behandlas djupare i slutbetänkandet, dvs. innehållet och målet i behandlingen eller vården, vilka mål man kan sätta osv., är det viktigt för oss att redan nu tydligt lyfta in hur de olika boendeformerna fungerar i praktiken för unga utsatta för hedersrelaterat förtyck och våld utifrån och Linnamottagningens erfarenhet. Vi har bedrivit verksamhet för målgruppen i 20 år, med skyddade boenden vid placering av barn och unga enligt LVU och SoL sedan 10 år. Sammanfattningsvis kan konstateras att målgruppen unga personer utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld är en relativt ny målgrupp sett ur ett samhällsperspektiv. Den grundsyn som historiskt har genomsyrat socialtjänsten och samhällsvården vid placering av barn i boende utanför det egna hemmet är ett systemteoretiskt, familjecentrerat perspektiv. Ett sådant perspektiv fungerar inte vid placering av barn och unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld, oavsett vilken lag placeringen grundar sig på. Samhällets kunskap kring hedersrelaterat förtryck och våld är mycket ojämn, där hjälpen varierar stort beroende på var i landet barnet eller den unge sökt stöd och hjälp. Därutöver är kunskapen bristfällig kring vilka insatser som fungerar vid placering av dessa barn och unga. Vid placering i boende utanför det egna hemmet är det viktigt både att placeringsformen blir rätt och att vårdens innehåll är adekvat. Vi anser även att samhället måste ges bättre möjligheter att följa upp och utvärdera vård av barn utanför det egna hemmet, både genom möjligheter att bedriva kontinuerlig tillsyn och utvärdera området och agera på misstänka missförhållanden som anmälts.

2 5 Definitioner och gränsdragningar Inledande överväganden välkomnar varmt utredningens grundinställning och ställningstaganden som tar tydlig utgångspunkt i barns behov och rättigheter. Vi delar utredningens skrivningar om att en gränsdragning mellan placeringsformer, ffa. avseende gränsdragning mellan familjehem och HVB, är viktig utifrån vad ett barn har rätt att förvänta sig vid en placering i familjehem Begreppet barn och unga välkomnar den redaktionella ändringen av skrivelsen ungdom till unga. Det ska inte finnas utrymme för missförstånd i lagstiftningen kring vem eller vilka som omfattas Vård är ett övergripande begrepp har ingen invändning mot att begreppet vård används som övergripande ord för att beskriva olika former av insatser, ur ett lagtekniskt perspektiv. Däremot är Kvinnors Nätverk av ståndpunkten att tillämpningen av begreppet vård i praktiken måste regleras upp ordentligt, dvs. avseende vad innehållet i vården består i. Det måste tydligt framgå i de enskilda fallen vilken typ av insatser barnet är i behov av, och självklart hur behoven ska tillgodoses om det är via behandling, fostran, omsorg, tillsyn eller stöd etc Tydligare ramar för familjehem välkomnar utredningens förslag att sätta tydliga ramar för familjehem. Utredningen har lyft problembilden som finns idag, där det är en lukrativ marknad att bedriva professionell familjehemsvård (professionell i betydelsen näringsverksamhet). När en familj organiserar sig och sin verklighet (t.ex. boendet och yrkesarbete) utifrån att det behövs X antal barn i placering för att få verksamheten att gå runt är det inte en placeringsform som kan sägas gå i linje med befintlig lagstiftning och intentioner. Enligt måste staten förhindra människor från att tjäna stora pengar på andra människors utsatthet, inte minst barns utsatthet. Det är statens ansvar att bygga upp en vårdkedja som fungerar, där det inte finns akut brist på fullgoda placeringsalternativ. Att ett familjehem ska ha som uppdrag och metod att inkludera barnet eller den unga i sin familjegemenskap är viktigt. Minst lika viktigt är att även placerande socialsekreterare har siktet inställt på att möjliggöra en inkludering i familjehemmet, t.ex. genom att bevilja extra medel för semesterresa som inte ligger inom ramen för omkostnadsbeloppet. Familjehemsuppdraget är personligt och de kontrakterade föräldrarna ska varken av kommunen eller familjen kunna brytas slentrianmässigt, som så sker idag. Målgruppen unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld lämnar ofta hela sitt sociala nätverk. Vid en placering i familjehem är det oerhört viktigt att dem som tar emot ett så utsatt barn öppnar sitt hem och möjliggör skapandet av nya sociala nätverk och relationer, som barnet kan falla tillbaka på över tid. Det är extremt olämpligt att barn har så tydliga in- och utskrivningsdatum som idag finns i familjehem som bedriver utpräglad

3 placeringsnäringsverksamhet. Hela tanken med familjehemsvård är att förse barnet med trygga relationer och en familjär omsorg. Familjehemmen måste vidare ha förmåga att mötabarnets individuella behov, både i sin syn på sitt uppdrag och även i sin kunskap om problematiken barnet är placerat enligt. och Linnamottagningen har länge arbetat för och förespråkat att unga personer som levt utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld ska ges skyddat boende i jourhem/familjehem. En viktig anledning till detta är att flickorna efter uppbrottet handskas med svåra känslor av ensamhet och övergivenhet, och vi har sett att de trots allt mår bäst om de får ha en trygg krets med egna människor omkring sig. Det är då av stor vikt att de familjehem som barn och unga placeras i förmår axla det uppdraget, och det måste därför tydliggöras vilket ansvar som följer av att ha barn och unga placerade i det egna hemmet. s erfarenhet visar att det är svårt att placera de yngre i målgruppen, med omfattande behov, i jourhem eller familjehem. Även om det kan fungera innebär det i många fall att orimliga krav måste ställas på familjehemmet: exempelvis att de inte arbetar utanför hemmet, att de är tillgängliga dygnet runt, att de är redo att när som helst på dygnet hjälpa ungdomen att hantera svår ångest eller traumareaktioner, att de ska kunna hantera suicidalitet m.m. Hur professionellt familjehemmet än är och hur bra handledning de än får, blir ungdomens behov ofta för stora och kraven på familjehemmet därmed i vissa fall övermäktiga. Vad gäller de yngre i Linnamottagningens målgrupp (ungdomar ca år) är behoven efter uppbrottet från familjen om möjligt ännu större än hos de ungdomar som är lite äldre. Ju yngre ungdomen är när hon tvingas lämna familjen, desto svårare får hon att hantera den känslomässiga kris som följer efter uppbrottet. I de allra flesta fall drabbas ungdomarna i målgruppen av svår ångest och nedbrytande skuld- och skamkänslor efter att de lämnat familjen, samtidigt som de känner en närmast obeskrivlig övergivenhet och ensamhet. Vissa ungdomar lider dessutom av posttraumatisk stress efter att ha bevittnat eller utsatts för våld eller övergrepp, och har skrämmande traumasymptom att handskas med. s erfarenhet visar att det är avgörande att familjehemmet ges adekvat handledning av någon som kan problematiken kring hedersrelaterat förtryck och våld, samtidigt som barnet får extern samtalsstöd för att hantera sina processer. Till det återkommer vi under avsnittet om förstärkt familjehem/konsulentstött familjehem Ökad uppsikt då hem tar emot många barn välkomnar utredningens förslag att en anmälan till IVO ska göras vid placering i ett familjehem eller jourhem i vilket det redan finns minst tre barn eller unga placerade, alltså då det blir minst fyra placerade barn samtidigt. Vi välkomnar vidare att IVO ska göra tillsyn av kommunens handläggning och kommunens arbete med familjehem- och jourhemsvård. Vi önskar emellertid att utredningen omprövar och tar ställning till om gränsen bör gå redan vid tre samtidigt placerade barn- och unga, som inte är syskon, alltså då det sedan tidigare finns två placerade barn. Som utredningen uppmärksammat är det många barn och unga med särskilt behov av stöd som placeras i familjehem och jourhem. Redan vid tre placerade barn och/eller ungdomar som inte är syskon kan det vara svårt att säkerställa att alla

4 barn får det individuella stöd, både i form av praktiskt stöd och emotionellt stöd, som de enligt lag är berättigade till. har sett skrämmande exempel på när familjehem tar emot många unga från olika kommuner, med helt olika problembilder och bedriver t.ex. hästgårdar med hjälp av arbetskraft från placerade barn och unga, och kallar det för miljöterapi. När ungdomen behöver gå till läkare eller åka på möte med advokat/målsägandebiträde eller liknande, kommer en personal från konsulentstödet och transporterar barnet. Familjehemsföräldern engagerar sig inte barnets hälsa eller utveckling, utan ser som sitt enda uppdrag att erbjuda boende och fostra barnet att sluta med droger m.m. genom tydliga regler och hårt arbete. Denna typ av vård torde inte passa något barns behov särskilt väl, dock kan med säkerhet sägas att denna typ av vård är direkt felaktig för barn och unga som är placerade på grund av hedersrelaterat förtryck och våld. skulle därtill önska att IVO inte bara bereds möjlighet till tillsyn av kommunen utan även av de familjehem som liknar näringsverksamhet. Detta eftersom de då, precis som utredningen nämner, gränsar till verksamhet som är tillståndspliktigt (HVB) och med årlig tillsyn. är medvetna om att vår positiva inställning till tillsyn direkt i enskilda familjer går emot utredningens syn. Vi anser att behovet av en fungerande kontrollmekanism som värnar barnets intresse måste väga tyngre än den enskilda familjens rätt till integritet. Precis som utredningen redovisar har en övervägande del av alla misstänkta fall av missförhållanden/allvarlig försummelse i vården inträffat i familjehem. Att ta emot utsatta barn och unga är ett enormt ansvar och den placerade är oerhört utlämnad när hon/han blir placerad i en enskild familj. Barn och unga måste tillförsäkras rättssäkerhet och att deras vårdgivare fullföljer den typ av insatser barnet har rätt till enligt lag. Det ska vara tydligt för familjehem att deras vård kan komma att inspekteras, vilket vi anser är viktigt både för det enskilda barnet/unge och för staten. Det bör finnas en ordentlig möjlighet för staten att kontrollera och följa upp hur vården fungerar, för att undvika en ny Upprättelseutredning i framtiden En ny definition av HVB delar utredningens synpunkter att det behöver bli tydligare vad HVB/HOB står för, där det i dagsläget finns utrymme till förvirring då samtliga komponenter i Hem för vård eller boende är allmänt hållna utan och där namnet i sig inte ger någon faktisk information om vad som bör ingå eller vad man kan förvänta sig av verksamheten. Den föreslagna definitionen Hem för omsorg och behandling återspeglar på ett bättre sätt vad ett HVB bör ha för innehåll, för att fylla behoven i samhället. Det finns däremot svårigheter i praktiken om man tänker sig att det finns hem som enbart kan erbjuda hem för behandling i enlighet med förklaringen på s Det gäller särskilt om målgruppen är barn med särskilda behov, t.ex. unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. anser därför att ett HOB alltid bör kunna tillhandahålla både omsorg, behandling och hem. välkomnar varmt det utredningen skriver på s. 159 om att framtidens HOB behöver differentieras mer än i dagsläget. Många ur målgruppen unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld placeras idag på HVB som saknar specialisering, med

5 ungdomar med andra typer av problem. Det är inte lämpligt att placera ungdomar ur vår målgrupp på utredningshem/institution/hvb för blandproblematik. Behandlingen på sådana institutioner är vanligen avsedd för unga med alkohol- och narkotikaproblem och/eller självskadebeteenden samt beteendestörningar, och i de flesta fall saknas tillräcklig kompetens vad gäller hedersrelaterad problematik och behoven hos ungdomar som levt utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. Detta innebär i sin tur att ungdomarna inte får hjälp som är anpassad efter deras behov, vilket ger dem små möjligheter att klara av den svåra känslomässiga kris de befinner sig i. Kvinnors Nätverk är väl medvetna om att gränsen är hårfin då när vi talar om organiseringen av boendeformen med specialisering och när vi pratar om vårdens innehåll. Det kan inte betonas nog många gånger att det är av oerhörd vikt både att placeringsformen är rätt och vårdens innehåll är adekvat för att vi ska lyckas möta målgruppens behov. skulle önska att det på tillståndet att bedriva HVB/HOB framgår vilken målgrupp man har tillstånd att bedriva vård för, både åldersmässigt och typ av problematik. Under de drygt tio år som Linnamottagningen (s mottagning för unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld) har arbetat med barn och unga placerade i skyddat boende, har vi sett att målgruppens behov av stöd och hjälp efter uppbrottet från familjen är mycket omfattande, såväl i samband med den akuta placeringen som under tiden därefter. Ungdomarna är ofta i mycket dåligt psykiskt skick och om deras behov av stöd och hjälp inte tillgodoses på rätt sätt i rätt tid, är risken stor att deras tillstånd förvärras ytterligare. Detta får mycket kostsamma följder för samhället, och förödande konsekvenser ungdomarna själva. Vi har sett att de insatser som ges idag sällan motsvarar ungdomarnas behov. Kapitel 6 Krav på familjehem och jourhem 6.10 Utredningens överväganden och förslag Utredning av familjehems och jourhems allmänna lämplighet och beslut om medgivande välkomnar tydliggörandet av vad som ska framgå av en familjehems- och jourhemsutredning. anser att man vid en allmän prövning av lämplighet för blivande familjehemsföräldrar särskilt skall granska motiven till att bli familjehem. Vi vill återknyta till det som lyfts under rubriken angående att ett familjehem bör ha för avsikt att inkludera en till person i sin gemenskap, och inte se på placering av barn som en inkomstkälla Hemmet ska ha förutsättningar att tillgodose barnets eller den unges specifika behov välkomnar tydliggörandet av att enskilda familjehem ska ha förutsättningar för att tillgodose den unges specifika behov. Det borde vara en självklarhet att barnets behov ska kunna tillgodoses vid en placering, oavsett om det sker i familjehem eller t.ex. HVB. En insats är endast adekvat om den är anpassad efter den som skall tillgodogöra sig insatsen och vården. Är placeringsformen fel, eller kan det enskilda familjehemmet inte möta målgruppens behov kommer det att bli en dysfunktionell placering.

6 vet av erfarenhet att många flickor som brutit upp från sin familj på grund av hedersrelaterat förtryck och våld och akutplacerats i skyddat boende har känt sig utkastade i en okänd tillvaro där det inte har funnits någon som har kunnat vägleda dem och ge dem det stöd och den hjälp de har behövt. Flickorna har beskrivit att de har känt sig skräckslagna, ångestfyllda, övergivna, vilsna och besvikna. Inte sällan har bristen på trygghet, stöd och struktur i det akuta skedet sedan lett till att det uppstått situationer som har varit svåra att handskas med för alla inblandade (familjehem, institutionspersonal, socialtjänst, ideell stödorganisation). När det gäller unga tjejer (och killar) som blir placerade i familjehem eller jourhem krävs det mycket av den familj som tar emot. Att ge skydd till denna målgrupp handlar aldrig enbart om att förmå ge det fysiska skyddet, dvs. t.ex. skyddad adress, skyddade personuppgifter, polislarm och ta bort mobiltelefon. Man behöver även ha kunskap om det inre skyddet, hur man ska arbeta för att ungdomen inte röjer sig och lär sig att se sig själv som skyddsvärd, och självklart lär sig att hantera sina känslor av skuld, skam och ångest. De som tar emot denna målgrupp måste ha kunskap om hedersförtryckets mekanismer och de norm- och värderingssystem målgruppen är uppväxt i, för att förstå ungdomens känslor av ångest, skuld och skam och kunna möta den ungdomens specifika behov. Saknas kunskapen är risken extremt stor att placeringen fallerar. Angående gränsdragningen avseende målgruppens behov mellan HVB och familjehem vill även lägga till följande. Som tidigare nämnt under rubrik visar s och Linnamottagningens erfarenheter att det är svårt att placera de yngre i målgruppen med omfattande behov i jourhem eller familjehem. Även om det kan fungera innebär det i många fall att orimliga krav måste ställas på familjehemmet. Det finns en övertro till vad ett familjehem och jourhem ska klara av avseende målgruppen unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld, helt enkelt för att samhället inte har förstått omfattningen av behoven av insatser och vad som krävs av familjehem och jourhem vid placeringen. När vården fallerat lägger man generellt ansvaret för det på den unge, istället för att analysera vad som brast i förhållande till placeringen utanför hemmet, där samhället måste bli bättre på att vara självkritiska till vilka insatser som beviljats och vad som hade behövt för en fungerande vård. En slutsats av ovanstående är att det behövs professionell personal dygnet runt för att kunna hantera de omfattande behoven hos ungdomar med den här typen av problematik. Dock är det heller inte lämpligt att placera ungdomar ur målgruppen på utredningshem/institution/hvb för blandproblematik. Behandlingen på sådana institutioner är vanligen avsedd för unga med alkohol- och narkotikaproblem och/eller självskadebeteenden, och i de flesta fall saknas tillräcklig kompetens vad gäller hedersrelaterad problematik och behoven hos ungdomar som levt utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld. Detta innebär i sin tur att ungdomarna inte får hjälp som är anpassad efter deras behov, vilket ger dem små möjligheter att klara av den svåra känslomässiga kris de befinner sig i.

7 Sammanfattningsvis kan sägas att det är viktigt att denna målgrupp placeras i HVB/HOB eller familjehem/jourhem där man har stor kunskap om hedersrelaterat förtryck och våld. Den unge måste kunna känna att placeringsformen är anpassad efter dennes situation och bakgrund. En ung person som är placerad på grund av hedersrelaterat förtryck och våld har som tidigare nämnts ofta starka känslor av ångest, skuld och skam, ofta i kombination med rädsla. Det är av stor vikt att den unge kan känna sig trygg. Det vi ser som en röd tråd är att målgruppen generellt känner sig trygga först när de känner att deras omgivning förstår deras situation och att de känner sig hållna. Där är innehållet i vården helt avgörande, vilket vi som inledningsvis nämnt, hoppas att slutbetänkandet behandlar vidare Obligatorisk registerkontroll anser, liksom utredningen, att det ska vara lagstadgat att de som önskar bli familjehem ska inkomma med registerutdrag bl.a. från belastningsregistret. Det är frivilligt att bli utredd för att ta emot barn i det egna hemmet, och den eventuella integritetskränkning som det för vissa kan innebära att lämna registerutdrag måste väga lätt mot barnets behov av att samhället har gjort det som är möjligt för att säkerställa en trygg och god vård Krav på grundläggande utbildning välkomnar utredningens förslag om krav på grundläggande utbildning inför eller i nära anslutning till ett uppdrag som familjehem för barn eller unga. Ett blivande familjehem behöver stöd att kunna förstå sin roll och uppdrag, rent generellt, utöver att självklart kunna möta det enskilda barnet eller den unges behov. Därutöver bör de familjehem och jourhem som tar emot ungdomar med särskilda behov beredas möjlighet att ta del av specifika utbildningsinsatser. arbetar specifikt med målgruppen unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld och vill därför särskilt lyfta vikten av spetskompetens hos de familjehem och jourhem som tar emot den målgruppen Sprida kunskap om socialnämndens ansvar då ett hem bedöms olämpligt anser att informationen om att ett hem bedöms som olämpligt inte får stanna hos en enskild kommun. Även om det finns olika anledningar till att hem generellt anses vara olämpliga och att kommunerna har olika möjligheter att t.ex. genom handledning/stöd komma till rätta med det som anses olämpligt, bör det finnas ett system för att flagga för att en sådan bedömning är gjord. Det bör enligt övervägas ett nationellt register med varningsflaggning. Det innebär självklart inte att en kommuns bedömning ska vara bindande för andra kommuner. Däremot bör det vara en indikation på att särskilt granska familjehemmets lämplighet vid ny utredning. är medvetna om att det kan uppfattas som integritetskränkning för enskilda vuxna, men vi anser att vuxnas behov av att bli godkända familjehemsföräldrar och möjlighet till att få arvoderade uppdrag, aldrig får väga tyngre än barns behov av en rättsäker och trygg vård. Exakt hur ett sådant register skall organiseras och vem som ska vara huvudman överlämnar vi till en kommande utredning att ta ställning till.

8 Kontinuerlig verksamhetstillsyn av familjehems- och jourhemsvården välkomnar utredningens ställningstagande att det behövs en kontinuerlig tillsyn av området med barn och unga placerade i familjehem och jourhem. Vi anser till skillnad från utredningen att staten ska organisera sig på så vis att det kan förekomma tillsyn i enskilda hem. Precis som vi anfört under rubriken om ökad tillsyn i hem som tar emot fler barn och unga, anser att staten ska kunna beredas möjlighet att även följa upp placering i enskilda hem. Det är den vanligaste placeringsformen av barn och unga i Sverige, och de som råkar illa ut vid en placering gör det även i familjehem. Med dagens reglering är det svårt att få till en tillsyn i ett enskilt fall, trots att synpunkter inkommer i enskilda ärenden En särskild bestämmelse om medgivande för privatplacering har inte någon invändning kring den föreslagna bestämmelsen. Självklart skall även lämpligheten vid privatplacering ses över. Målgruppen unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld bör aldrig placeras i närståendeplacering eller i ett hem som familjen utser, vilket bestämmelsen inte heller torde ta sikte på Familjehem enligt LSS ska också vara utredda välkomnar utredningens förslag att även familjehem enligt LSS ska vara utredda i enlighet med familjehem för barn placerade enligt SoL och LVU. Angående placeringar enligt LSS vill särskilt lyfta behoven som finns av boende för unga kvinnor utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld med en intellektuell funktionsnedsättning. I dagsläget saknas fungerande alternativ för de unga som både behöver stöd enligt LSS och Sol/LVU på grund av tvångsgifte/hot om att bli gift mot den egna viljan m.m. Det är en grupp i samhället som ännu inte har uppmärksammats särskilt, men där behoven av en fungerande vårdkedja är enorma. Det är i dagsläget vattentäta skott mellan skyddet och boendeformerna för unga med behov av stöd enligt LSS. Utöver adekvata placeringsalternativ och insatser i vården, saknas även kunskap och organisering inom kommunerna. Även om denna fråga delvis ligger utanför utredningens kärna är det viktigt att man, när man utreder och ser över gränsdragningar, även ser över de svårigheter som finns inom området. 7 Särskilda krav vid tillfälliga placeringar En definition av jourhem förs in i SoF välkomnar tydligare reglering av placeringsformen jourhem. Kvinnors Nätverk anser att det är av vikt att det tydligt framgår att jourhem inte får bedrivas som näringsverksamhet.

9 7.7.3 Medgivande ska vara förenat med villkor och omprövas välkomnar att en särskild bestämmelse införs i SoL om att ett medgivande att ta emot placerade barn och unga i hemmet ska vara förenat med villkor gällande målgruppen. Förhoppningsvis kan en sådan avgränsning i viss mån avhjälpa de problem som finns i dagsläget. Det är viktigt att en akut plats har kunskap och kompetens kring specifik problematik, så som t.ex. hedersrelaterat förtryck och våld, samt önskvärt även ett visst åldersspann, för att undvika en för stor blandning i jourhemmen En tidsgräns för tillfällig placering hos närstående välkomnar införandet av en tidsgräns för barn som placeras tillfälligt hos en närstående, utan medgivande. anser dock att målgruppen unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld, eller som är placerade på grund av problem i en familj med starka kollektivbaserade värderingar, aldrig ska placeras hos närstående. 8 Förmedling av hem med konsulentstöd Allmänna överväganden välkomnar utredningens huvudutgångspunkt att det inte får förekomma att myndighetsuppgifter lämnas över till privata vårdgivare. Principiellt är det nödvändigt att strama åt området så att rätt instans tar ansvar för vården av placerade barn. Samtidigt som man stramar åt området från statens sida är det av största vikt att komma till rätta med de problem som finns idag då det gäller placering av barn och unga. Utvecklingen har gått åt den riktning att myndighetens ansvar i stor utsträckning lämnas bort. När det gäller hedersrelaterat förtryck och våld finns det ett stort kunskapsglapp hos myndigheterna både kring problematiken och om hur vården och placeringarna bör bedrivas för att lyckas i ärendena. Socialtjänstens systemteoretiska, familjeorienterade synsätt går inte att tillämpa då det gäller unga personer utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld, vilket leder till att de kommuner som sällan stöter på problematiken saknar verktyg för vården. Barn och unga som placeras på grund av hedersrelaterat förtryck och våld måste därutöver placeras långt från hemkommunen för att säkerställa skyddet. Det försvårar möjligheterna för kommunerna att ha kontroll över ärendet, då det är svårt för handläggarna att lägga tid på att resa och träffa den unge i tillräckligt stor mån. Då många av de enskilda handläggarna saknar kompetens i frågan och saknar verktyg att organisera en god vård på egen hand enligt kommunens ordinarie placeringsrutiner, lämnas ansvaret över på externa parter, vilket alltså är det samhället behöver komma bort ifrån. Idag är insatserna och placeringsformerna mycket varierande beroende på var i landet den unge bor och söker hjälp, samt om den enskilde socialsekreteraren har kompetens. Det är rättsosäkert och mycket personbundet. De placeringar som görs fallerar i princip alltid, om den placerande socialtjänsten inte gör särskilda överväganden på grund av hedersproblematiken eller skjuter till extra stöd utöver ordinarie insatser vid t.ex. placering i familjehem. ser att den framkomliga vägen för en lyckad placering i familjehem, då den unge är placerad på grund av hedersrelaterat förtryck och våld, är att både flickan och familjehemmet har rätt stöd och omfattande stöd.

10 vill lyfta upp en situation som utredningen tar sikte på att komma tillrätta med, nämligen att kommunen inte ska vara bunden av en plats de köper där den ingår konsulentstöd, eftersom kommunen ska kunna behålla placeringen utan att ha kvar stödet när de anser att det inte längre är erforderligt. Den nedan beskrivna situationen belyser att det finns problem i hur samhällsvården ser ut idag, samtidigt som det i praktiken finns problem som samhället behöver lösa parallellt med att man stramar åt området en åtstramning som vi alltså generellt är positivt inställda till. s Linnamottagning tog emot en placering av en flicka utsatt för hedersrelaterat förtryck och våld. Hon placerades i ett av Linnamottagningen utrett familjehem, med konsulentstöd knutet till familjehemmet, och med separata psykosociala samtal med den placerade flickan. Linnamottagningen har arbetat länge med placerade barn och unga i vår målgrupp och vet vilken kris den placerade hamnar i och vi har kompetens och tillgänglighet att hantera detta. Familjehemmet i fråga hade förkunskap om hedersrelaterat förtryck och våld och även kommunen ansåg sig ha tillräcklig kunskap. Placeringen inleddes och flickan och familjehemmet fick ta del av Linnamottagningens ordinarie skydds- och stödpaket, som vi ser är nödvändigt för att åstadkomma en bra vård. Handläggaren på mottagningen hade tät kontakt med familjehemmet, liksom med flickan. Då vården var väl planerad och sköttes i enlighet med erfarenhetsbaserad kunskap gick det bra. Efter några månader ville kommunen avsluta Linnamottagningens del i placeringen då man ville spara pengar och ansåg att kommunens och familjehemmets egna resurser var fullt tillräckliga. Kommunen gav familjehemmet ett ultimatum som innebar att kommunen antingen omedelbart skulle flytta flickan, deras familjemedlem, eller så var familjehemmet tvunget att övergå till att bli anlitade direkt av kommunen. Familjehemmet och kommunen startade ett eget samarbete. Det hann gå någon månad innan kommunen återigen hörde av sig till mottagningen och vill placera om flickan till Linnamottagningens vård, eftersom placeringen fallerade pga. avsaknad av (adekvat) stöd. Flickan hade inte möjlighet att med socialsekreterarens begränsade stöd härbärgera sina känslor och familjehemmet som inte förstod processerna fullt ut kunde inte få stöd från kommunens familjehemshandledare. Med detta vill vi visa på det omfattande behov av stöd som målgruppen unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld har, och att de omfattande insatserna behöver fortgå över tid. Vi anser att det är samhällets ansvar att tillgodose dessa behov och är därför mycket positivt inställda till en princip om att myndighetsuppgifter inte ska läggas över på privata aktörer eller civila samhället. Dock måste samhället förstå att trappa upp det egna stödet till att bli så pass omfattande som målgruppen behöver. Det innebär att det inte räcker med besök i familjehem i enlighet med ordinarie schema och att de som handleder familjehemmet måste ha spetskompetens kring unga personer utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld och deras processer, för att kunna ge rätt och anpassat stöd till familjehemmen. Angående rollfördelningen då en kommun trots allt anlitar ett externt konsulentstöd till familjehemmet, kan sägas följande: Vår erfarenhet visar att det bästa stödet till ett familjehem ges av någon som vet var i sin process ungdomen är. förstår tanken med en strikt rollfördelning för att undvika situationer där för mycket ansvar lämnas till extern part,

11 däremot har vi svårt att i praktiken se hur någon kan ge en korrekt och anpassad handledning avseende målgruppen unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld utan att ha någon kunskap eller kontakt med flickan/pojken. Vi ser en framgångsfaktor i att det är samma person som ger psykosocialt stöd till den unge som ger handledning till familjehemmet, även om det självklart ställer extremt höga krav på utföraren Säkerheten fr placerade barn motiverar tillståndsplikt välkomnar varmt en tydlig reglering med tillståndsplikt för de verksamheter som förmedlar tilltänkta familjehem och jourhem samt ger konsulentstöd åt familjehemmen. delar utredningens ståndpunkt att övervägande skäl talar för tillståndsplikt. I dag finns en mängd verksamheter som erbjuder konsulentstödda familjehem till kommuner, utan att det finns någon möjlighet alls för staten att få en helhetsbild över området. Trots att det är svårt, stundtals mycket svårt, att hantera placeringar av barn och unga utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld, finns det en stor mängd både privata företag och organisationer i civila samhället som påstår sig kunna området och som erbjuder konsulentstödda familjehem samt plats på blandat HVB. och Linnamottagningen tar emot unga där många har sju-nio fallerade placeringar i ryggen, där varje verksamhet inledningsvis har bedyrat sin kompetens kring målgruppen men där vården sedan har fallerat och ungdomen har försökt rymma hem eller liknande. Mot bakgrund av det är det behövligt med tydliga kvalitets- och kompetenskrav. skulle vilja se en differentiering även i vilka målgrupper tillståndet gäller, alltså vilka frågor man har expertkompetens att hantera, vilket underlättar för beställande socialtjänster att välja rätt typ av stöd och tydligt kunna se om verksamheten erbjuder ett komplement till de ordinarie insatser som kommunen själv ska ansvara för. Ska man hantera placeringar med en viss typ av målgrupp ska det finnas specifika kompetens- och erfarenhetskrav, då handledning och stöd till familjehemmet, precis som utredningen skriver, i stor utsträckning påverkar vården av barnet. 9 Utveckling av familjehemsvården Socialnämnden behöver stärka sin verksamhet för rekrytering, stöd och handledning. Mot bakgrund av vad framfört, inte minst under rubrik , ställer vi oss mycket positiva till förslaget att socialnämnderna behöver lägga resurser och energi på att stärka upp den egna organisationen för rekrytering av familjehem, stöd och handledning. Det är högst olyckligt ur ett samhällsperspektiv att kommunerna i dagsläget anlitar konsulentstödda verksamheter inte för att det anses krävas extra expertis i ärenden, utan för att kommunen själva saknar både egna familjehem och grundläggande möjligheter att ge korrekt stöd och handledning. Det är kommunens ansvar att tillse att barn och unga som placeras utanför det egna hemmet får adekvat stöd och fostran. Kompetensen och resurserna att erbjuda och handleda familjehem måste därför i första hand ligga hos kommunen, och konsultstödda verksamheter kan anlitas när ärendet, på grund av omständigheter, så påbjuder.

12 9.2.3 Nationella insatser för att underlätta rekrytering av familjehem välkomnar förslaget om en nationell aktör som får i uppgift att initiera, ta fram material och samordna informationsinsatser till allmänheten för att öka kunskap och intresse om uppdraget att bli familjehem till barn och unga. Samhället behöver komma ifrån den sk. professionaliseringen av familjehemsmarknaden, och istället rekrytera människor som vill hjälpa till och bygga ett bättre samhälle och vill bjuda in ytterligare ett barn eller ung person i sin familj Nationellt centrum för familjehemsvård är positivt inställda till införandet av ett Centrum för familjehemsvård. Centrumet behövs av flera anledningar, där den primära är att skapa en överblick över hur familjehemsvård fungerar som samhällsinstitution och kunna följa utvecklingen på ett sätt som saknats fram till nu. har ingen invändning mot att det är Socialstyrelsen som ges i uppdrag att ta fram ett förslag kring hur centrumets organisering och uppdrag. anser dock att det bör finnas en koppling mellan detta centrum och IVO. Den återrapportering som idag krävs av kommuner enligt SoF 7. Kap. 1 följs inte, och enligt utredningen är det enbart ca 60 procent av kommunerna som återrapporterar, vilket är direkt undermåligt. Statistik och information behöver lämnas in för att kunna granska hur området fungerar. anser att man ska överväga en tydlig koppling mellan IVO och centrumet, inte minst för att det ska finnas möjlighet till repressalier om de regler som finns på området inte följs. Att en kommun inte har kontroll på sin egen statistik och inte följer reglerna på detta område bör t.ex. ses som en indikation på hur de sköter sitt uppdrag i övrigt och bör kunna föranleda att IVO inspekterar kommunens vis att sköta sitt ansvar avseende familjehemsplaceringar. 10 Nya placeringsformer Stödboende en ny placeringsform välkomnar utredningens förslag att reglera området kring sk. utslussningsboenden och eftervårdsboenden, för de äldre i målgruppen barn och unga. välkomnar tillståndskrav för de verksamheter som bedriver stödboenden och träningslägenheter med tillhörande stöd för målgruppen år. Eftersom det är av vikt att både placeringsformen och lokalen samt innehållet i vården stämmer överens med målgruppens behov, liksom vid t.ex. HVB/HOB, anser att det ska vara specificerat vilken målgrupp och åldersspann som tillståndet täcker. välkomnar en möjlighet för placerande instans att se den enskilda individen utifrån dennes mognad och situation, samtidigt som vi ser en risk med att bevilja 16-åringar att bo i träningslägenheter eller liknande boendeform. vill inte se en samhällsutveckling där kommunerna väljer stödboende för en 16-åring istället för omvårdnad på HOB, om det inte är anpassat efter att det är barnets bästa att bo i stödboende utan för att ungdomen kan bedömas klara av det och att det prismässigt är mer fördelaktigt. Ska så pass

13 unga personer som 16-åringar placeras i stödboende istället för HOB eller familjehem bör man ha en omvänd bevisbörda i samhället, där man måste fråga sig vad som gör att den unge inte behöver HOB Behandling i familj en ny placeringsform är försiktigt skeptiska till införandet av en ny lagreglerad placeringsform som innebär boende i familjehem med kraftiga, samtidiga behandlingsinslag där minst en i familjehemmet har sin huvudsakliga anställning i vårdverksamheten. Gränsen mot HVB/HOB är otydlig och utredningen i övrigt försöker arbeta sig bort ifrån att barn placeras i familjer där man organiserar sig som en vinstdrivande professionell verksamhet. Även om Kvinnors Nätverk förstår vilken behandling man tar sikte på i den föreslagna formen av boende, och är positiva till att formen av boende om den införs är tillståndspliktig och tydligt reglerad, torde de barn och unga som placeras i denna form av familjeboende bli lika förvirrade över sin roll och tillhörighet som i den form av familjehem som bedrivs som näringsverksamhet som finns idag. Det finns stora risker förenat med placeringsformen, bl.a. att den tilltänka målgruppen är mycket krävande och att familjen, till skillnad från personal på HVB/HOB, inte kan avsluta sitt arbetspass och finna distans och vila. I avsnittet diskuteras därför familjernas möjlighet till lagstadgad semester osv, vilket ytterligare ökar vår oro för barnets eller den unges möjlighet att känna sig som en familjemedlem och känna trygghet Uppföljning och utvärdering av de nya placeringsformerna är mycket positiva till att de föreslagna placeringsformerna följs upp och utvärderas av Socialstyrelsen och IVO. Detta särskilt mot bakgrund av våra farhågor kring de nya föreslagna boendeformerna. bedömer att IVO behöver få kraftigt ökade anslag för att kunna bedriva den typ av kontrollmekanism som samhället behöver. I dagsläget har IVO mycket små möjligheter till att agera då det anmäls att barn far illa under placeringar. Det är viktigt att vi har en fungerande instans i samhället som inte enbart är en falsk trygghet, dit barn kan vända sig och få hjälp när det finns brister, samtidigt som instansen även måste ha utrymme att förekomma missförhållanden genom att konsekvent följa upp och utvärdera hur vården av barn som placeras utanför det egna hemmet fungerar. Leila Qaraee Ordförande