RAPPORT. En säng för natten. - hur svårt kan det vara? Läs mer om oss och vårt sociala arbete i Göteborg på raddningsmissionen.se

Transkript

1 RAPPORT En säng för natten - hur svårt kan det vara? Läs mer om oss och vårt sociala arbete i Göteborg på raddningsmissionen.se

2 INNEHÅLL Inledning...4 Bakgrund...6 Målsättningar... 6 Undersökningen... 6 Definitioner... 8 Undersökta kommuner Målgruppen Juridiska förutsättningar...12 Centrala lagparagrafer En brottsutsatt grupp Tungt lass för storstäderna Olika perspektiv olika lösningar...16 Lindra akut nöd Frivillig rotation Naturligt ta emot barn Husvagnar ger självstyre Bara kvinnor Barnperspektiv inte självklart...23 Ansvaret för barnen Få boenden för barn Idéburen sektor ett slags mellanmyndighet Begränsat handlingsutrymme Sid. 2

3 6 Många trösklar före säng...27 Tillgången till platser Vintern ofta längre än öppettiderna Inte kallt nog Hitta rätt Först till kvarn Gruppen ger trygghet Röster ur målgruppen Sammanfattning...36 Till sist några ord om säkerheten...39 Otryggt boende Familjen som skyddsnät Åtgärder för ett säkert akutboende Källor Enkätfrågor Projekt Författare: Jennie Danielsson REDAKTÖR: Malin Ekelund Grafisk form & LAYOUT: Judit Viktorsson Fotografer: Costel Pruteanu, Jonny Lindh, Katja Rangstam, Michell Grönlund (omslagsbild) Sid. 3

4 INLEDNING De senaste åren har den europeiska fattigdomen blivit synlig även på gatorna i Sverige. Det må vara ett nytt fenomen i Sverige, men som europeiskt problem är det lika gammalt som romernas europeiska historia. För även om de utsatta EU-medborgare som kommer hit inte är en homogen grupp, så är de flesta av dem romer. Den romska historien är kantad av diskriminering, trakasserier och utanförskap och detta har låst in romerna i fattigdom. Detta kan inte få fortsätta. Vi vill bidra till en förändring. När vi nu ser utsatta EU-medborgares provisoriska boenden på ödetomter, i skogsområden och på parkeringsplatser, är det en upprepning av historien. Så här har det sett ut genom tiderna och så ser det ut nu i deras hemländer och i alla andra länder i Europa dit de söker sig i hopp om en drägligare tillvaro. Parallellt med detta, och i de flesta länder i Europa, ställer sig politiker och myndigheter frågan hur man ska få bort dem 1. Så även i Sverige, och detta är en del av Myndighetssveriges historia. För även om man kan kalla fattigdomen för ett nytt fenomen, så är det mer rätt att kalla det nygammalt. Och åtgärderna ser i allt väsentligt likadana ut 2. Romer har i omgångar sökt sig till Sverige när de blivit bortmotade från andra länder, det är ingalunda en företeelse som uppstått i och med EU-utvidgningen eller rörelsedirektivet. Hur hanterar vi det den här gången? Kan vi göra det bättre än tidigare? Med utgångspunkt i ett antal akutboendelösningar bestämde vi på Göteborgs Räddningsmission att ta reda på det. Parkeringsplatsen vid Heden i Göteborg våren 2014 en ögonblicksbild: Ulrika Falk och Monalisa Pruteanu från Göteborgs Räddningsmission är på väg dit. De har hört att en familj behöver tillfälligt logi efter en stor avhysning i Delsjöområdet. När de närmar sig förstår de att det inte är som de trott, att de flesta familjerna har åkt hem efter avhysningen, utan de ser barn efter barn dyka upp mellan bilarna. -De blev bara fler och fler. Mellan bilarna, bakom bilarna. Det var eftermiddag, snart kväll, och vi visste att de inte hade någonstans att ta vägen. En pappa körde runt en tvååring i en sulky. Vi blev tvungna att backa ur den här situationen för vi hade inget att erbjuda, säger Ulrika Falk. 1 Vi kallar dem tiggare, kap. 7, sid Socialmedicinsk tidskrift 3/2015, sid. 297 Sid. 4

5 Det här är, ett och ett halvt år senare, fortfarande verkligheten för alltför många barn i Sverige och problemet är inte okänt. Under vårvintern 2015 har debattvågorna gått höga på ledarsidor och debattsidor. Vad ska vi göra med de utsatta EU-medborgare som sover på gator, i parker och i skogar? Politiker har föreslagit effektivare avhysningar, förbud mot tiggeri, förbud mot organiserat tiggeri samt förbud mot organiserande av tiggeri. Mot detta har rests krav från ideella organisationer och debattörer om att möta behovet av tillfälligt skydd. En fjärdedel av de akutboenden som den här rapporten behandlar tar emot barn. Tre fjärdedelar säger nej till att ha barn som gäster. Här har uppstått en krock mellan viljan att skydda samhället från den fattigdom som blivit alltmer synlig på gatorna, och viljan värna de individer som befinner sig i fattigdomens mitt. Det finns också en annan motsättning, nämligen den mellan korta, akuta insatser här, och långsiktiga insatser i hemländerna. I den allmänna debatten ställs ofta den ena typen av insats mot den andra typen, att det ena borde göras i stället för det andra. Detta bemöts ofta med att det går att göra både och. Den hårdaste nöten att knäcka är kanske ändå den frågan om hur man ska göra med barnen. Bland de krafter som vill ingripa för människor i akut nöd skiljer sig synen på barnens bästa, något som blir tydligt när man tittar närmare på inrättandet av akutboenden som under den förra vintern gjordes för utsatta EU-medborgare. En fjärdedel av de akutboenden som den här rapporten behandlar tar emot barn. Tre fjärdedelar säger nej till att ha barn som gäster. Samtidigt har inte alla i målgruppen samma behov. De flesta reser utan sina barn, en minoritet tar dem med sig. De flesta reser i sällskap med familjemedlemmar, några reser på egen hand. En och samma boendelösning fungerar alltså inte för alla inom den här gruppen. Den här rapporten visar på bredden i de lösningar som olika aktörer har valt. Olika perspektiv på problemet har resulterat i olika modeller, men även andra saker spelar in. Som till exempel hur många utsatta som sökt sig till kommunen. Många har beskrivit komplexiteten i den problematik som de utsatta EU-medborgarna lever i. Det har producerats omfattande rapporter med koppling till gruppen på alla tänkbara teman; till exempel lagstiftningen, den sociala utsattheten och brottsligheten riktad mot romer. Denna rapport ska läsas som ett dokumentärt komplement till dem. Sid. 5

6 Bakgrund Målsättningar Syftet med undersökningen var att få en samlad bild av hur akutboendelösningar runt om i landet såg ut och fungerade under en säsong vintern 2014/2015. De frågor vi ville ha svar på var dessa: 1. Matchar boendena målgruppen? Det vill säga, möter man målgruppens behov? 2. Hur ser det ut med barnperspektivet? Finns det ett sådant och hur möter man barnens behov? 3. Hur ser det ut med genusperspektivet? Finns det ett sådant och hur möter man kvinnors behov? 4. Vilka boendeformer fungerar och vad fungerar inte? Vad i boendet gör att det fungerar och vad gör att det inte fungerar? Fråga 1 och 4 har vi fått besvarade i stor utsträckning även om svaren inte är entydiga. Vad gäller fråga 2 konstaterar vi att barnperspektivet saknas på de flesta boenden. Det betyder konkret att man inte alls tar emot barn på boendena. De som valt att ta emot barn har också, i någon grad, anpassat boendet för dem och bedömt att det är lämpligt för barn. Fråga 3 är intimt förknippad med gruppens familjesyn och har fått en underordnad plats i undersökningen. Under arbetets gång växte ytterligare en fråga fram; frågan om säkerheten för målgruppen. Under våren, sommaren och hösten har utsatta EU-medborgare varit måltavla för en rad attacker. Säkerhetsaspekten har vi inte haft med som en fråga för det underlag vi själva plockat fram, men eftersom den är viktig har vi reflekterat över den och samlat in fakta från andra håll. Allra sist i rapporten, som en form av bonusmaterial, finns därför ett fylligt material som behandlar just säkerheten. I rapporten presenteras fakta, resonemang, slutsatser och rekommendationer. De påståenden som inte har en hänvisning till en namngiven person eller skriftlig källa, är Göteborgs Räddningsmissions egna ståndpunkter. Undersökningen Undersökningen vilar på två ben. Dels på en enkät där de som driver boenden har fått svara på 24 frågor. Dels på ett antal djupintervjuer med några av de aktörer som driver boenden, Sid. 6

7 en kommuntjänsteman, ett par utsatta EU-medborgare och några medarbetare på Göteborgs Räddningsmission. Utöver detta har vi varit i kontakt med många människor som på olika sätt är engagerade i frågan. Från dem har vi fått kommentarer och reflektioner. Tidigt uppstod frågan hur avgränsningen skulle se ut, det vill säga vilka, och hur många, kommuner vi skulle fråga. Att skicka ut enkäten brett till Sveriges samtliga 290 kommuner för att få ett så stort statistiskt underlag som möjligt, var aldrig ett alternativ. Utskicket hade i så fall fått gå till varje socialförvaltning i landet. Vår bedömning var att det inte hade renderat särskilt många svar. Detta eftersom de flesta akutboenden som finns i kommunerna inte drivs av kommunerna själva, utan av idéburen sektor. Och för att få svar om boendena behövde vi komma i kontakt med dem som satt på detaljkunskapen, alltså de personer som ansvarade för driften av boendena. Att hoppas att förvaltningar runt om i landet skulle lägga tid på att se till att vår enkät hittade fram till rätt person framstod inte som realistiskt. Svarsfrekvensen hade sannolikt blivit mycket låg. Vi hade alltså klart för oss att för att få hög svarsfrekvens, och för att få svar på de detaljerade frågor vi ville ställa, behövde vi från början ha större träffsäkerhet i utskicket; enkäten behövde landa direkt hos den som ansvarade för varje boende. Däremot var kommunerna en utmärkt källa när det gällde att få reda på vilka aktörer som fanns på akutboendeområdet. Tjänstemän på förvaltningarna hade god överblick och kunde hänvisa vidare. Vi bestämde att undersöka de 40 största kommunerna i landet 3. Några saker har varit avgörande för hur vi kom fram till det antalet. Dels var vi måna om att få spridning över landet, eftersom de utsatta EU-medborgarna återfinns i hela Sverige. Dels ville vi ringa in några av de kommuner som har en tillåtande inställning till att de utsatta EU-medborgarna tar med barn. Ytterligare en viktig sak var att få med de största kommunerna. Detta utifrån antagandet att ju större en kommun är, desto fler utsatta EU-medborgare väljer att söka sig dit. Detta antagande visade sig stämma i viss grad, men det finns också många små kommuner, exempelvis Ljusnarsberg och Motala 4, som har betydligt fler utsatta EU-medborgare i kommunen än vad många större kommuner har. Och dem täcker denna undersökning inte in. Vi valde alltså att hellre få fylliga svar från färre och hög svarsfrekvens, än fler men mer ofullständiga svar och lägre svarsfrekvens. Aktörerna är i de flesta fall ett kristet samfund eller en sammanslutning av olika kristna samfund. 3 SCB Folkmängd, topp 50, 31 dec Dagens samhälle nr Barnen är nödens dubbla förlorare och Uppdrag Granskning : När samhället tittar bort Sid. 7

8 Mindre vanligt, men ändå förekommande, är en politiskt och religiöst obunden ideell förening, i några fall är det kommunen själv som driver ett boende. Ambitionen från början var att även hitta de privatpersoner som upplåter sina hem eller på annat sätt ordnar med sovplatser åt utsatta. Detta spår fick vi släppa på ett tidigt stadium eftersom det var svårt att få hjälp med namn och andra kontaktuppgifter. Därför fångar denna undersökning inte upp de insatser som privatpersoner står för på många håll i landet. Definitioner I den här rapporten förekommer ett antal uttryck och begrepp som kan behöva förklaras. På Göteborgs Räddningsmission har vi valt att kalla den grupp människor som rapporten handlar om för utsatta EU-medborgare. Det är ett vitt, och lite vagt, begrepp, men de som här avses med begreppet är EU-medborgare som har sin hemvist i annat land än Sverige och som på grund av fattigdom sökt sig hit för att försörja sig. Många, men inte alla är romer. Många, men inte alla, är från det forna östblocket. För variationens skull benämns gruppen också som målgruppen eller de boende. Ett annat, i rapporten återkommande begrepp, är akutboende. Med akutboende ska här förstås ett tillfälligt boende, som upplåts av någon annan än den boende och som man som boende inte själv bestämmer formerna för. De som under den gångna vintern ordnat med akutboenden för utsatta EU-medborgare, och som svarat för driften, kallas i den här rapporten för aktörer. I några fall är det kommuner. I andra fall är det församlingar, kyrkliga samfund, föreningar eller hjälporganisationer. Ibland är det löst sammanfogade nätverk. Ibland har flera aktörer gått samman och bildat en ny organisation. När det inte rör sig om kommuner kallar vi aktören för ideell organisation. Med det avses här en organiserad verksamhet på ideell grund. Den kan vara religiös eller politisk - eller helt oavhängig såväl politik som religion. Ibland hänvisar vi också till idéburen sektor för att särskilja de ideella organisationerna från offentlig sektor. Ordet vinter är något högst relativt. Vintern skiftar i längd beroende på var i landet man befinner sig. Det finns olika sätt att definiera vinter; kalendariskt eller meteorologiskt. Men det som är avgörande för behovet av akutboende är hur kallt det är. Eftersom det är först i efterhand vi kan veta i vilken mån det varit vinter har de flesta som ordnat med boendet utgått ifrån när det kan tänkas bli så kallt att ett boende inomhus är akut nödvändigt. Många öppnar sina boenden i oktober utifrån ett antagande om att då kan det bli för kallt för att sova ute. Det är ungefär så som reglerna för dubbdäck är upprättade; kan man förvänta sig vinterväglag är det tillåtet med dubbdäck. I vår definition av vinter följer vi samma logik: Från och med oktober till och med mars kan man förvänta sig vinter i meningen kallt väder. Vintern kan sträcka sig längre på vissa håll, den kan bli kortare, men under halva året är det i alla fall förväntat. Sid. 8

9 UNDERSÖKTA KOMMUNER Lista över undersökta kommuner, i storleksordning* Stockholm - svarat Göteborg - svarat Malmö - svarat Uppsala -svarat Linköping - svarat Västerås -svarat Örebro -svarat Helsingborg - svarat Norrköping -svarat Jönköping/Huskvarna svarat Umeå - svarat Lund -svarat Borås- svarat Huddinge -svarat Eskilstuna -svarat Gävle -svarat Sundsvall -svarat Nacka boende saknas Halmstad - svarat Södertälje boende saknas Botkyrka boende saknas Karlstad - svarat Växjö - svarat Haninge boende saknas Kristianstad svarat Kungsbacka ej svarat Luleå - svarat Solna boende saknas Skellefteå -svarat Järfälla boende saknas Sollentuna boende saknas Täby boende saknas Kalmar -svarat Karlskrona - svarat Mölndal boende saknas Östersund -svarat Varberg ej svarat Norrtälje boende saknas Gotland - svarat Trollhättan boende saknas *I flera kommuner finns fler än ett boende. Totalt har enkäten skickats ut till 37 aktörer. Av dessa har 33 svarat. Några av aktörerna driver fler än ett boende. Sid. 9

10 Foto: Katja Rangstam Sid. 10

11 1 MÅLGRUPPEN Det ni kallar släkt kallar vi familj. Orden kommer från Monalisa Pruteanu, informatör vid Göteborgs Räddningsmission. Familjen, det är syskon, föräldrar, mormor, farmor, morfar och farfar, fastrar, mostrar alla. Om någon blir sjuk och hamnar på sjukhus, då kommer alla och hälsar på. -Det kan bli jättemånga, kanske 50 personer. Det är väldigt viktigt att visa sitt stöd, säger hon. Stödet som man inom gruppen ger varandra är grundläggande i romska familjesynen. Historiskt kan man se att romer inte kunnat räkna med så mycket stöd från samhället i övrigt, tvärtom har gruppen motarbetats och trakasserats. Detta gör att man lutar sig tungt mot den egna familjen. De flesta reser till exempel i grupp när de ger sig ut för att försörja sig i andra länder och de försöker så långt det är möjligt att hålla ihop gruppen under dessa resor. Denna vilja att hålla ihop i en utsatt situation vinner inte alltid gehör hos dem som hjälper till med att skaffa fram boenden. I en artikel på Göteborgs kommuns 5 hemsida förklarar kommunen varför staden inte öppnar fler nattplatser. Bland annat konstaterar man att stora familjer bor ihop på de otillåtna boplatserna och skriver: Det är svårt att tillmötesgå detta boendebehov. Många av de utsatta EU-medborgare som söker sig hit har redan sett sig tvungna att lämna en del av familjen kvar i hemlandet. Monalisa Pruteanu träffar många ute på gatorna som beskriver hur svår denna separation är. -Om jag frågar dem om de har barn börjar de att gråta. Många klarar inte av det utan åker tillbaka hem, säger hon. Det är inte bara saknaden som är svår. Oron för hur de har det utan sina föräldrar är stor och sett ur det perspektivet kan man tänka sig att värdet av att hålla ihop som grupp växer. Enligt Mihai Ciopasiu, direktor på den rumänska organisationen Projekt Ruth, har det hänt att barn begått självmord under föräldrarnas bortovaro. 5 goteborg.se: Frågor och svar om illegala boplatser i Göteborg Sid. 11

12 2 Juridiska förutsättningar Till vissa kommuner kommer alltså utsatta EU-medborgare i sällskap med sina barn. I andra kommuner syns inga barn till i någon större utsträckning. Det kan hänga ihop med vilken attityd som råder i kommunen, om man har en strikt syn på medföljande barn, eller om man har en mer tillåtande syn. Samtidigt gäller svensk lag lika för alla kommuner. Socialtjänstlagen, kommunallagen och utlänningslagen är de lagar som främst reglerar handlingsutrymmet för kommunerna. Till detta kommer också EU-rätten med rättighetsstadgan och det så kallade rörlighetsdirektivet som är en av EU:s grundprinciper. Det innebär att en EU-medborgare får vistas i ett annat EU-land i tre månader utan annat krav på sig än att kunna uppvisa en giltig id-handling. Sverige har också som land juridiskt förbundit sig att följa FN:s barnkonvention. Att kommunerna i praktiken förhåller sig olika till de utsatta EU-medborgarnas barn, trots att lagarna gäller lika för alla, beror, enligt Unicef, bland annat på att lagarna ger utrymme för olika tolkningar. Unicef menar att svensk rätt är otydlig, rentav bristfällig, i vissa delar 6. Ett exempel på detta är att det görs skillnad på barn till papperslösa och barn till utsatta EU-medborgare. Genom ett förtydligande i lagstiftningen, som gjordes 2013, omfattas papperslösa av ett visst skydd och vissa rättigheter. Detta skydd och dessa rättigheter tillfaller inte barn till utsatta EU-medborgare med samma självklarhet, eftersom dessa barn inte självklart klassas som papperslösa. Unicef menar att en unionsmedborgare som befinner sig i Sverige utan uppehållsrätt det vill säga att hen varit här längre än tre månader, men fortfarande saknar försörjning vistas här utan stöd av myndighetsbeslut eller författning och därför måste anses vara just papperslös 7. Centrala lagparagrafer I första hand har kommunen att förhålla sig till Socialtjänstlagen. Den säger bland annat att man ska bedriva uppsökande verksamhet för att förhindra att barn far illa 8. Detta gäller oavsett om barnet bor varaktigt i kommunen eller bara tillfälligt. I socialtjänstlagen står också att man ska ingripa endast i akuta situationer om det gäller en person bor tillfälligt i kommunen 9. Här uppstår vad som kan uppfattas som en motstridighet: Man ska å ena sidan förhindra att ett barn far illa, och å andra sidan bara ingripa i en akut situation. Vad som är en akut situation, och vilken hjälp som då ska erbjudas, är föremål för tolkning. Många av dem vi pratat med under arbetet med den här rapporten tycker också de att lagen är otydlig, och resultatet är att vissa kommuner köper hembiljett till den som dyker upp med ett barn, medan andra stöttar ideella organisationer som tar emot barn på sitt akutboende. 6 Unicef: Vilka rättigheter har barn som är EU-medborgare och lever i utsatthet i Sverige? kap Unicef: Vilka rättigheter har barn som är EU-medborgare och lever i utsatthet i Sverige? kap Socialtjänstlagen kap. 5, 1 9 Socialtjänstlagen kap. 2, 2 Sid. 12

13 Kommunallagen är också central i sammanhanget. Den stakar ut hur långt en kommuns befogenheter sträcker sig. Där står att en kommun får sköta angelägenheter som inte ska skötas av enbart en annan kommun, landsting eller stat 10. Detta tolkas som att man inte, annat än i akut nöd, får hjälpa människor som egentligen är en annan kommuns ansvar. Andra tolkar det som att man får, men inte måste, hjälpa människor med mer än det akut nödvändiga. Där står också att man ska sköta angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens område eller dess medborgare 11. I Utlänningslagen, där rörlighetsdirektivet har implementerats, finns en skrivning som medger avsteg från tremånadersregeln. Där står att man kan avvisa en person från landet om hen belastar biståndssystemet orimligt mycket 12. Men vad som är orimligt är inte specificerat. Man ska å ena sidan förhindra att ett barn far illa, och å andra sidan bara ingripa i en akut situation. En brottsutsatt grupp Lagstiftningsmässigt har de utsatta EU-medborgarna alltså en svagare juridisk ställning jämfört med andra. Samtidigt är de en särskilt utsatt grupp när det gäller brott. I Brottsförebyggande rådets senaste statistik kan man läsa att antalet anmälda hatbrott mot romer har ökat från 150 anmälningar till 290 anmälningar mellan 2010 och Inte minst livet på gatan innebär stora risker. Under sommaren 2015 genomförde Göteborgs Räddningsmission och gatutidningen Faktum en enkät bland dem som försörjer sig genom tiggeri 14. Av de 104 personer som svarade uppgav 27 procent att de blivit hotade när de tiggt. 10 Kommunallagen kap. 2, 1 11 Kommunallagen kap. 2, 1 12 Utlänningslagen kap. 8, 9 13 Brå Rapport 2015:13, 6B, figur 6B.A 14 Faktum nr : Vad säger tiggarna? Sid. 13

14 Foto: Katja Rangstam Sid. 14

15 3 Tungt lass för storstäderna Av de 40 kommuner som vi tittat på i den här undersökningen är det 11 stycken som uppgett att det inte finns något boende i kommunen. Gemensamt för 10 av dessa är att de ligger nära en storstad. 9 av dem ligger i närheten av Stockholm och 1 av dem nära Göteborg. Företrädare för ett par av dessa kommuner nämner närheten till storstaden, och det faktum att där finns akutboende, som skäl till att man inte utvecklat något eget akutboende för målgruppen. Hur hade det sett ut i storstäderna om Göteborgs och Stockholms kranskommuner hade boenden? Hade trycket på storstäderna minskat då? Där finns det både det som talar för och det som talar emot. Det kan vara så att man tigger i närheten av var man ha sitt nattlogi. Claes Heijbel, som arbetar med akutboendet Nattbryggan Convictus i Stockholm, har erfarit att vissa nobbar deras boende just för att det ligger för långt ifrån tiggarplatserna. Men i Göteborg ser man en annan tendens. Ulrika Falk, verksamhetsansvarig vid Göteborgs Räddningsmission, uppfattar att de flesta har sin primära dygnsvila i Göteborg, men att man försörjer sig på andra platser. Ur det här perspektivet talar mycket för att en enhetlig syn kring målgruppen och insatserna för den skulle göra nytta. Flera från de kommuner som vid tillfället för den här undersökningen saknade akutboende har sagt att de önskar ordna med något och några har haft saker på gång. Av de 40 kommuner som vi tittat på i den här undersökningen är det 11 stycken som uppgett att det inte finns något boende i kommunen. Sid. 15

16 4 Olika perspektiv olika lösningar Något måste göras. Många av dem som inte är likgiltiga inför den utsatthet som målgruppen befinner sig i, landar i den slutsatsen, att något måste göras. Men vägen från ord till handling är inte spikrak utan kantad av olika överväganden. I arbetet med den här rapporten blev det tydligt att det finns många olika sätt att jobba på, många olika förhållningssätt till den insats man vill göra. Några av aktörerna har, förutom i enkäten, också i intervjuer fått beskriva sina insatser mer grundligt, och man kan säga att det går att urskilja två utgångspunkter. Den ena är att man som aktör vill försöka möta de behov som finns hos målgruppen. Den andra är att man som aktör tar avstamp i de egna resurserna och frågar sig vad man tror att man orkar och klarar av. Lindra akut nöd Magnus Helmner vid organisationen Ny Gemenskap har under vintern 2014/2015 haft uppdrag från Stockholms stad att samordna ett volontärdrivet projekt, Vinternatt 2, där Stockholms stad, Röda korset och olika församlingar ingår och där lokalerna tillhandahålls av olika församlingar. -Vi har från början förklarat för volontärerna att detta inte handlar om att rädda världen, utan om att lindra nöd, säger Magnus Helmner. Ramarna är tydligt satta. De boende får sova där max tre nätter i rad, och nattlogin städas undan på morgonen så att ordinarie verksamhet inte påverkas. -Tre nätter i sträck är bra. Erbjuder man fler nätter tar de boende över verksamheten, säger Magnus Helmner. Han beskriver uppdraget som att lindra akut nöd temporärt. Fokus ligger på att ordna med nattro och värme samt att erbjuda mänskliga möten för målgruppen. -Vi har från början förklarat för volontärerna att detta inte handlar om att rädda världen, utan om att lindra nöd, säger Magnus Helmner. Volontärerna informeras tydligt om vilket handlingsutrymme de har. Magnus Helmner förstår att det kan vara svårt att som volontär behöva neka någon en plats för natten. Samtidigt menar han att det är helt nödvändigt att hålla sig till det överenskomna när så många olika krafter är med och samverkar med varandra. -Man drabbas så klart känslomässigt när man jobbar med sådant här. Vid ett tillfälle har det hänt att en volontär på eget bevåg öppnat för en person han tyckte synd om när han inte skulle Sid. 16

17 det. Sådant tär på en församlings förtroende, säger han. För att inte volontärerna, eller de församlingar som ställer upp med lokaler, ska behöva ta ansvar för de begränsningar som ligger i upplägget, har Magnus Helmner tagit på sig att vara, som han uttrycker det den stränge, elake, den som sätter gränser. Frivillig rotation I Lund startade nätverket Hjälp tiggare i Lund ett boende i form av en större sovsal. För verksamhetsutvecklare Joakim Månsson Bengtsson, som startade boendet, var det en pressad tid innan allt kom igång. Han berättar om hur han satte sitt eget namn på ett hyreskontrakt innan några medel från kommunen eller andra var beviljade och innan deras förening var formellt bildad. Han la sina studier på is för att kunna jobba ideellt med boendet och var också beredd att säga upp sin egen lägenhet, eftersom han i och med engagemanget för akutboendet inte skulle ha någon inkomst. -Många varnade oss för detta, men vi har haft frivillig rotation. När man reser hem lämnar man sin plats, helt enkelt. Men ordförande för Crosssroads i Lund hindrade honom i sista stund och gick personligen in och betalade Joakim Månsson Bengtssons hyra under den tid som han arbetade ideellt med boendet. Han fick så småningom en arvodering finansierad av olika ideella organisationer som stöttar nätverket. -Boendet har fungerat bra, men jag hade önskat att det bestått av mindre sovsalar med plats för färre i varje. Som det nu var räckte det med att en mådde dåligt för att ingen skulle kunna sova. Volontärer och boende har haft stort utbyte av varandra. Högtider som påsk, jul, nyår och födelsedagar har firats stort på boendet. -En del volontärer och boende har kommit varandra väldigt nära, många har knutit vänskapsband. Och flera av oss som jobbat med boendet, inklusive jag själv, har varit och hälsat på den by i Rumänien varifrån omkring hälften av dem som vistas i Lund kommer. Nätverket har eftersträvat att inte splittra grupper och man har prioriterat gravida, äldre och skadade till boendet. De boende har fått stanna så länge de velat. -Många varnade oss för detta, men vi har haft frivillig rotation. När man reser hem lämnar man sin plats, helt enkelt. En kvinna har bott på boendet under i stort sett hela vintern på grund av att hennes man misshandlat henne. Detta att hon bott där så länge har gjort att hon försökt bestämma över de andra boende. Bortsett från Joakim Månsson Bengtsson och ytterligare en medarbetare som båda är arvoderade på halvtid, har boendet drivits av volontärer. Ibland har belastningen på volontärerna varit stor. -Det har blivit mycket ansvar för vissa. Problemet har varit en hotfull man utanför boendet. Ibland har de boende släppt in honom fast de inte får. Och det kan man förstå, i och för sig. Sid. 17

18 De känner ju honom. Han gav mig mat när jag var liten, ska jag bara se på när han står där ute?, sa en av dem. Arbetet med boendet har tärt också på Joakim Månsson Bengtsson. I våras blev han sjukskriven på deltid för utmattning. -Vi har inga pengar så att vi kan hålla oss med personal. Naturligt ta emot barn Eva Moberg är föreståndare för Livets Ords boende i Uppsala som drivits under vintern 2014/2015. Uppsala kommun finansierar boendet, men de får också mat från olika håll. Här har man gett företräde för barnfamiljer och de har kunnat bo längre perioder i sträck. Förutom ett rum har det funnits tillgång till dusch, toalett, kök, och tvättmaskin. Man har också ordnat med aktiviteter som information och andakt. En period även undervisning för barn. -Det här är det absolut svåraste, att säga till en barnfamilj att nu får ni ut och bo i bilen. Men man kan inte vara en blödande människa om man ska jobba med detta. Här har man i större utsträckning försökt ta ett helhetsgrepp om målgruppens situation. -Vi vill bemöta hela familjer och när folk har kommit med sina barn har det känts naturligt att ta emot också dem. Men genom att vi prioriterat barnfamiljer har det i sig blivit till ett problem. Vissa har kommit och krävt plats med hänvisning till att de har barn, säger Eva Moberg. Man har haft ett rotationssystem som också omfattar barnfamiljerna. -Det här är det absolut svåraste, att säga till en barnfamilj att nu får ni ut och bo i bilen. Men man kan inte vara en blödande människa om man ska jobba med detta. Eva Moberg berättar att det hänt att de boende släppt in folk efter att personalen gått och lagt sig. Boendet har, som alla lokaler, brandregler som gör att det finns en maxgräns för hur många som får övernatta där, och detta har varit regler som Eva Moberg och hennes medarbetare har kunnat luta sig mot. -Räddningstjänsten har sagt att de ska göra oanmälda besök. Om det då är fler personer i ett rum än tillåtet kan vi tvingas stänga boendet och detta har vi förklarat för de boende. Men det är svårt för dem att förstå att man inte kan bo fler i så stora rum som vi faktiskt har här. För Eva Mobergs del har det varit skönt att ha dessa brandregler att luta sig mot. På så vis måste inte hon bli den, som hon säger dumma och stygga. Ändå har hon fått ta emot en del anklagelser. Anklagelser om att favorisera vissa av de boende, om att hyra ut soffplatser. Eva Mobergs ger uttryck för viss ambivalens. Hon berättar om en medarbetare som gjort klart att hon inte vill arbeta med boendet en säsong till. Medarbetaren har sagt att man inte hjälper målgruppen ur situationen på det här sättet. -Men vi kan lindra nöden här och nu. Och samtidigt undrar jag; har vi hjälpt dem IN i tiggeri? Gör vi dem en björntjänst? Sid. 18

19 Foto: Katja Rangstam Sid. 19

20 Husvagnar ger självstyre Boendet Podrom som drivs av Göteborgs Räddningsmission i Göteborg består av ett antal husvagnar som ställts upp på olika kyrkors mark endast en husvagn per ställe. Ulrika Falk, verksamhetsansvarig, säger att boendet är omgärdat med bestämda regler som till exempel att man inte får ställa bilar på platsen, inte ha gäster i husvagnen och att man måste sköta städning och sophantering. Görs inte detta får man flytta. Boendet omfattar bara barnfamiljer och ett krav för att få bo är att man låter barnen gå i förskola eller skola. I övrigt lägger hon sig inte i hur familjerna ordnar sina rutiner. -Men jag menar att om man gör en sådan här insats, måste man samtidigt bedriva socialt arbete. Vi försöker hjälpa familjerna att planera framåt. Vi frågar dem hur de tänkt sig framtiden och hur de ska nå dit. Jag kallar det för medvetandegörande samtal. Vi talar inte om för dem vad de ska göra, för så fort man tar över ansvaret från folk tar man också ifrån dem kraften, säger Ulrika Falk. Det är skillnad mellan att stötta och att styra, menar hon. -Vi försöker hjälpa familjerna att planera framåt. Vi frågar dem hur de tänkt sig framtiden och hur de ska nå dit. Bara kvinnor Som tidigare påpekats är de utsatta EU-medborgarna inte en homogen grupp. I Stockholm har man identifierat ett behov av ett boende enbart för kvinnor. Föreningen Convictus driver härbärget Nattbryggan som bara tar emot kvinnor. Innan de startade boendet diskuterade de idén med de kvinnliga utsatta EU-medborgare som de sedan länge hade god kontakt med. De pratade också om saken med kvinnornas män och fick positiv respons på förslaget. -Vi hade också sett att romska kvinnor inte sov på mixade ställen. Det kunde till och med vara så att deras män sov inomhus medan kvinnorna sov utomhus, av kulturella orsaker, säger Claes Heijbel från Convictus. Hur många av de utsatta EU-medborgare som söker sig till Sverige som är kvinnor finns det inga tillförlitliga uppgifter på. Men dessa kvinnor har ofta ett stort försörjningsansvar med många barn med i bilden. -Våra kvinnliga gäster på Nattbryggan är nöjda. De ser det som enklare att försörja sina familjer när de själva slipper sova för primitivt under natten med sina övriga släktingar under några filtar i kylan. De ser det också som en hjälp att själva slippa vara hungriga. Samtidigt når Convictus bara en begränsad grupp med sitt boende. Claes Heijbel berättar att många månar om de platser där de tigger om dagarna och föredrar att hålla sig i närheten av dem under natten. Andra väjer inför kostnaden, 15 kronor, som det kostar per natt att sova. - En annan anledning kan vara att de inte vill åka tunnelbana utan att ha betalat - de vill inte planka, säger han. Sid. 20

21 SLUTSATSER Tydlighet i fråga om former, regler och tidsperiod för boendet förenklar. Tydlig rollfördelning bland dem som arbetar med boendet underlättar. Varje person har själv ett ansvar för sin livssituation. Det går att visa förståelse för utsatthet utan att beröva den enskilde ansvaret och detaljplanera hens tillvaro. Att bryta fattigdom tar tid och kräver ett eget personligt ansvar. För organisationer som vill hjälpa är det viktigt att inte försätta de hjälpbehövande i passivitet. Erbjud hellre hjälp till självhjälp. REKOMMENDATIONER TILL AKTÖRER Sätt upp ramarna från början. Ramarna ska vara tydliga både för dem som arbetar med boendet, och för de boende. Tala om för målgruppen hur länge man får bo. Var tydlig med volontärernas roll. Skilj den från de anställdas. Låt en anställd ta ansvaret för boendet och särskilt för de gränser som är satta. Arbeta med att stärka de boendes egenmakt. Håll dialogen öppen med de boende och fokusera på delaktighet. Sid. 21

22 Foto: Katja Rangstam Sid. 22

23 5 Barnperspektiv inte självklart Barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga organ eller av privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. 15 Så står det i FN:s barnkonvention som Sverige har förbundit sig att följa. Men när man tittar på akutboendesituationen ur ett barnperspektiv kan man konstatera två saker. Det ena är att det utvecklats något som kan liknas vid en praxis när det gäller kommunala akuta åtgärder riktade till barn och den går ut på att bekosta hemresa för barnet och dess vårdnadshavare. Det andra är att de allra flesta akutboenden i vår undersökning riktar sig till vuxna utan barn. Man kan utgå ifrån att alla som befattar sig med frågan, vare sig man är kommunanställd eller arbetar inom idéburen sektor, anser att de mest skyddsvärda individerna inom gruppen utsatta EU-medborgare är barnen. Trots detta sover vissa av dem ute 16. Trots detta sätts de på bussar i en till synes evig pendling mellan hemlandet och det land dit deras föräldrar söker sig i sin kamp för ett drägligare liv. Man kan utgå ifrån att ingen som arbetar med den här frågan tycker det är bra. Varför ser det då ut så här? Som framgår av avsnitt två om juridiska förutsättningar, är lagen inte entydig, utan tvärtom motstridig i vissa delar. Ansvaret för barnen Ansvaret för ett barn är i första hand föräldrarnas. I andra hand är det hemkommunen och i tredje hand vistelsekommunen. Socialtjänsten bär däremot yttersta ansvaret för att utreda ett barns behov. Parallellt med detta finns då lagarna som både möjliggör och begränsar. I flera kommuner har man tolkat lagen som att hemresa är det enda man kan bevilja och samtidigt följa lagen. Få boenden för barn När man tittar på de olika akutboendelösningar som finns i kommuner kan man alltså se att i de flesta av de undersökta kommunerna finns det inte boenden för barn. I vissa kommuner har man valt att stötta ideella organisationer som driver boenden som tar emot barn. Däremot är det inget av de boenden som drivs av kommunerna själva som tar emot barn. 15 FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 3 16 Uppsala Nya Tidning, : Nyfödd ska inte bo i bil Sid. 23

24 23% 3% 74% Vilka riktar sig boendet till? 1 Blandat boende för kvinnor och män: 26 st (74%) 2 Blandat boende för vuxna med barn: 8 st (23%) 3 Bara för kvinnor: 1 st (3%) Alla tillfrågade har svarat En möjlig tolkning är att dessa siffror speglar kommunernas hållning i frågan. I exempelvis Stockholm finns det en samstämmighet mellan kommunens hållning och hur man jobbar på akutboendena. Boendet Vinternatt 2 i Stockholm är av typen sovsal och tar inte emot några barn, vilket är i linje med Stockholms stads hållning. Veronica Wolgast Karlberg är tillförordnad avdelningschef på socialförvaltningen i Stockholm. Där arbetar de med uppsökande verksamhet. -I de fall vårt team träffar på barn på gatorna berättar de för deras föräldrar att barn i Stockholm inte får tigga, inte får sova i skogen, i bilen, på gatan eller på härbärgen. Vi säger till dem att de får ordna med annat boende, och kan de inte det ordnar vi med biljett hem. Om vi inte kan få fram en biljett samma dag håller vi med logi tills dess att familjen kan åka. Vi placerar ingen under 25 år på härbärgen, eftersom vi inte tycker att det är en bra miljö för unga människor, säger hon. En kommuns val mellan en strikt och en mer tillåtande hållning i frågan om utsatta EUmedborgares barn, kan ha att göra med om det i kommunen finns en organisation som erbjuder plats åt barnfamiljer. Det kan vara lättare att som kommun ha en tillåtande inställning om det finns en organisation som är villig att hysa barn. Man kan också tänka sig det motsatta förhållandet, att kommunens inställning styr hur en idéburen organisation väljer att förhålla sig. Oavsett vem som slår an tonen, finns det en växelverkan mellan kommun och idéburen sektor. Inte minst eftersom kommunen i många fall är med och finansierar de boenden som de ideella organisationerna ordnar. Av de totalt 36 aktörer som svarat på vår enkät uppger 25 av dem att kommunen finansierar helt eller delvis. I denna siffra ingår de 5 kommundrivna boendena. Idéburen sektor ett slags mellanmyndighet Flera kommuner lutar sig tungt mot den idéburna sektorn. Enskilda tjänstemän hyser en stark tilltro till att de idéburna klarar av att lösa även mycket komplicerade situationer. Att anlägga ett barnperspektiv på sin verksamhet och erbjuda boende även till barn, tenderar att dra med sig arbete som egentligen går utöver det som idéburen sektor är rustad för. Ett exempel på detta kommer från en kommun i Göteborgsområdet. Sid. 24

25 Vid ett tillfälle kontaktades Räddningsmissionen av en kvinna som hade fött barn under sin vistelse i Sverige. Kvinnan låg på sjukhus och ringde Räddningsmissionen eftersom hon var rädd för att hennes barn skulle bli omhändertaget av myndigheterna. Räddningsmissionen försökte sätta socialförvaltningen i förbindelse med kvinnan, men förvaltningen bollade tillbaka till Räddningsmissionen och menade att Räddningsmissionen skulle hämta kvinnan från sjukhuset och ta med henne till socialtjänsten. Det de själva var beredda att göra var att köpa en bussbiljett hem. Efter flera samtal mellan Räddningsmissionen och kommunens handläggare fick den här kvinnan, genom kommunens försorg, placering på ett boende. Räddningsmissionen har också varit med om att behöva pressa handläggare för de ska öppna ett ärende kring en utsatt person och man har också fått hjälpa en kommun med att ta fram en del av det underlag som handläggaren behöver för att göra sin bedömning. Man har kort sagt fått sköta stora delar av handläggningen i ett ärende kring en person. Detta förhållande riskerar i förlängningen att förvandla ideella organisationer till ett slags mellanmyndighet. Något som i sin tur sätter rättssäkerheten ur spel - helt enkelt därför att en ideell organisation fungerar helt annorlunda jämfört med en kommun. Vi placerar ingen under 25 år på härbärgen, eftersom vi inte tycker att det är en bra miljö för unga människor. Begränsat handlingsutrymme En organisation har de pengar som gåvogivare består dem med. Och om de inte får fria händer att använda dem som de anser bäst, ska de dessutom rikta insatserna dit gåvogivarna vill. Så ser villkoren ut för en ideell organisation som bedriver verksamhet på insamlade medel. En organisation genomför de projekt och tar sig an de fall de anser att de har kompetens för. Det kan innebära att de inte klarar av alla situationer, vilket kan få till följd att den som bäst behöver hjälpen inte får den. Detta blir tydligt när man undersöker tillgången till akutboenden. Att det finns fler platser för vuxna är visserligen naturligt, då de flesta utsatta EU-medborgare som söker sig till Sverige reser utan sina barn, men att så många kommuner helt saknar platser för barn är ett uttryck för det godtycke som råder i akutboendefrågan. Sid. 25

26 SLUTSATSER Det är oklart vilka rättigheter och vilket skydd barn till utsatta EUmedborgare har i Sverige. Tillgången till platser för akutboenden för barn styrs av godtycke. Barnperspektivet saknas i många fall. Ideella organisationer kan bidra, men måste framför allt påminna myndigheterna om att de ska följa lagstiftningen, till exempel barnkonventionen. REKOMMENDATIONER TILL AKTÖRER Det behövs gemensamma riktlinjer kring mänskliga rättigheter och nationella rekommendationer kring hur tillämpliga lagar ska tolkas. Ideella organisationer behöver lyfta och påminna om barnperspektivet i sina kontakter med myndigheter. Rollfördelningen mellan ideella organisationer och myndigheter behöver vara tydlig. Utveckla samarbetet kring barns bästa. Sid. 26

27 6 Många trösklar före säng Sergels torg en vinterkväll i februari utsatta EU-medborgare har ordnat med sina madrasser och täcken för att sova. Det blir inte många nätter på plattan. Polisen avhyser gruppen från platsen bara några kvällar senare 17. Andra centrala delar, exempelvis Sveavägen, i Stockholm har också utgjort sovplats för utsatta EU-medborgare under vintern 2014/ Om målet är att få bort de personer som sover på Sveavägen, så måste det finnas lika många platser på ett annat ställe, men det gör det inte, säger han. I Malmö har utsatta EU-medborgare också bosatt sig centralt, på en ödetomt, något som även det skapat debatt och missnöje hos en del Malmöbor 18. Människorna på denna boplats avhystes i en uppmärksammad polisinsats under hösten Allt detta har gett upphov till en debatt om avhysningar kontra akuta boendelösningar och i vilken mån det ska erbjudas alternativ. Eller som Sven Hovmöller från föreningen Hem i Stockholm uttrycker det: -Om målet är att få bort de personer som sover på Sveavägen, så måste det finnas lika många platser på ett annat ställe, men det gör det inte, säger han. Sven Hovmöller anser att kommuner, när det inte finns andra alternativ, ska anvisa de utsatta EU-medborgarna, som bor på otillåten mark, en annan och mer lämplig mark samt ordna med det som krävs för att klara hygien och sophantering 19. Detta prövas under hösten 2015 i Karlstad där man hänvisar personer som bott eller bor på otillåten mark till en centralt belägen tomt. 20 I Hamburg i Tyskland har man en tak-över-huvudet-garanti som innebär att man med skattemedel bereder plats i övergivna kontorslokaler eller skolor under en viss period på året. Det kan betyda att man får en sängplats, men det kan också betyda att man får sova på golvet. Det man garanteras är värme och tak över huvudet 21. I Sverige har man hittills främst jobbat med mer småskaliga lösningar. 17 Dagens Nyheter, : Polisen avhyste EU-migranter från Sergels torg 18 Uppdrag Granskning, : När samhället tittar bort 19 podrom.se, : Kåkstäderna växer alternativen saknas 20 Värmlands folkblad, : Tillfälligt boende för EU-migranter 21 TT, : Hamburg garanterar tiggare sovplats Sid. 27

28 Tillgången till platser I de kommuner vi undersökt fanns under vintern 2014/2015 totalt 930 platser. Siffran är ungefärlig eftersom antalet platser varierat på vissa boenden under den period man hållit öppet, och eftersom vissa av de boenden som tar emot barn inte har räknat in barnplatserna när de redovisat sina siffror. Frågan om hur många utsatta EU-medborgare som uppehållit sig i kommunen under den aktuella vintern är än mer osäker. Eftersom det är en rörlig grupp som flyttar sig mellan kommuner och som inte stannar hela perioden, säger det sig självt att det bara kan röra sig om mycket grova uppskattningar. Alla utom tre av respondenterna har angett en siffra och det sammanlagda antalet utsatta EUmedborgare som vistats i kommunerna under perioden uppgår då till 4700 personer Hur många platser finns det på boendet? Hur många utsatta EUmedborgare har det funnits under den gångna vintern i den kommun ni verkar i? 1 Antal platser i de undersökta kommunerna 930 st 2 Antal utsatta EU-medborgare i kommunerna 4700 st Svar saknas från 2 kommuner 1 2 Här kan man enkelt konstatera att antalet utsatta i kommunerna vida överstiger antalet sovplatser i kommunen. Vintern ofta längre än öppettiderna Antalet bäddar per kommun kontra antalet utsatta EU-medborgare ger ändå bara en fingervisning om tillgången till nattlogi på en ort. För att veta mer om hur den faktiska tillgången på nattlogi ser ut, måste man också titta på öppettiderna. Några få har öppet hela året eller nästan hela året. En större andel av aktörerna täcker in vintern, eller nära nog hela vintern. Den största andelen aktörer täcker inte in hela vintern. Och ett par av aktörerna håller öppet mindre än en månad. Givetvis handlar det i stor utsträckning om resurser. Får man loss pengar och platser till två veckor så är det två veckor man håller öppet. Sid. 28

29 Foto: Jonny Lindh Sid. 29

30 37% 3% 19% Under vilken period på året håller det öppet? 1 Från 11 till 12 månader: 6 st (19%) 2 Från 5 till 11 månader: 13 st (41%) 3 Från 1 till 5 månader: 12 st (37%) 4 Mindre än en månad: 1 st (3%) 41% Alla tillfrågade har svarat Att ett boende har öppet under ett visst antal månader ger inte heller hela bilden av tillgången till platser eftersom de flesta boenden har en gräns för hur många nätter får bo i ett streck. 5% 24% 5% Hur många nätter i rad får man bo? 1 Hela perioden: 9st (24%) 2 Från tre veckor och upp till tre månader: 2 st (5%) 3 Mellan en och tre veckor: 13 st (34%) 4 Upp till sex nätter: 12 st. (32%) 32% 34% 5 Ej svar/oklart svar 2 st (5%) Inte kallt nog Säg att det finns ett boende, som håller öppet. Säg att det finns ett boende där man som gäst har tre, fyra nätter tillgodo. Då kan det fortfarande finnas annat som ställer sig i vägen. Tre av akutboendena uppger att de är beroende av yttre faktorer för att boendet ska öppnas. I ett fall handlar det om att det skulle vara 10 minusgrader för att boendet skulle öppnas ett villkor som Malmö kommun hade satt upp. Det boendet hade öppet tre nätter i vintras. De allra flesta håller öppet under den period som boendet tillhandahålls, men i det här fallet höll man alltså stängt större delen av den perioden. Att några nätters sömn i värme och relativ säkerhet hade underlättat för de individer som hade fått tillgång till dem kan man utgå ifrån, men här finns en annan infallsvinkel. Malmö hör som vi nämnt till de kommuner som sett större otillåtna bosättningar växa fram. Hade man, genom att hålla boendet öppet, kunnat avvärja att den här bosättningen blev så stor? Hade man kunnat stävja motsättningarna mellan de utsatta EU-medborgare som bodde på ödetomten och de malmöbor som protesterade mot boendet P4 Malmöhus, : Allt hårdare kritik mot kåkstäder i Malmö Sid. 30

31 Hitta rätt Det gäller ju också för målgruppen att veta var sovplatserna finns för att man ska kunna nyttja dem. De allra flesta aktörer jobbar med flera kontaktvägar för att nå ut med informationen. Det handlar om uppsökande verksamhet, att man passar på att informera om sitt boende i samband med olika träffar, att man via andra organisationer förmedlar informationen, att man skriftligen på olika sätt (flygblad, lokaltidning, kommunens hemsida) informerar om sitt boende. Två av aktörerna förlitar sig helt på att informationen sprids inom målgruppen genom mun till mun-metoden. Det kan vara en bra metod om gruppen som ska nås är liten, men fungerar sannolikt sämre i en större grupp. En av aktörerna informerar bara skriftligen. Man kan alltså säga att aktörerna överlag har lagt sig vinn om att nå fram till de utsatta EU-medborgarna för att erbjuda dem plats. Bara i tre fall kan man tänka sig att bristande information utgjort ett sådant hinder att man kan tala om att tillgängligheten påverkats. Två av aktörerna förlitar sig helt på att informationen sprids inom målgruppen genom mun till mun-metoden. Först till kvarn Alla boenden utom ett har praktiserat någon form av gallringssystem. Det vanligaste är att man köar till plats. 9% 12% 47% Hur får man plats? 17% 15% 1 Köplats: 16 st (47%) 2 Kombinerad behovsprövning och turordning: 5 st (15%) 3 Behovsprövning: 6 st (17%) 4 Lottning: 3 st (9%) 5 Ej svar/oklart svar: 4 st (12%) Nio av dem som svarat praktiserar någon form av behovsprövning. Vid arton boenden är det slumpen som får avgöra om en person får boende för natten eller inte. Detta förutsätter då att man inte redan har sovit det maximerade antal nätter som man har lov till. Självklart eftersträvar aktörerna rättvisa när de fördelar platser. De behöver också ha ett sätt att fördela platserna som inte tar för lång tid eller är för krångligt. Inte desto mindre är detta Sid. 31