Bilaga IMHIP 10/6.5 IMH:s synpunkter på autonomiutredning Nedanstående synpunkter har inhämtats genom dialog med styrelse och ledningsråd inom IMH. Di

Transkript

1

2

3

4

5

6 Bilaga IMHIP 10/6.5 IMH:s synpunkter på autonomiutredning Nedanstående synpunkter har inhämtats genom dialog med styrelse och ledningsråd inom IMH. Diskussioner har förts separat inom avdelningarna under ledning av avdelningschef. Den allmänna uppfattningen är att Liu har stora möjligheter att snabbt ändra sin organisation, att vi har en bra grupp av personer på ledande positioner som kan hantera förändringsprocesser. Liu har också en lång erfarenhet av att arbeta gränsöverskridande och har alltid haft en god dialog med studenter. HU:s och LiU:s styrka ligger i bra grundutbildningsverksamhet och gemensamma strategier för pedagogisk utveckling och kvalitetsuppföljning. Vi har redan arbetat med kvalitet i examensarbeten, HU har attraktiva utbildningsprogram, vi har en samordnad styrning av grundutbildningsprogram som ger stor möjlighet att kunna utveckla nya profiler och då även eller kanske framförallt lätt att göra fakultetsövergripande satsningar exempelvis medicin och teknik eller medicin och samhällsvetenskap/beteendevetenskap. Vi har börjat utveckla ett bra nätverk till alumner som kan utnyttjas i olika processer och för marknadsföring. Vi bedömer också att small is beautiful, dvs. vi kan ha vissa fördelar av att inte vara det stora tungrodda universitetet. Inför förslaget känner man att det finns stora möjligheter om den går vidare mot en större ekonomisk frihet som förhoppningsvis leder till att det blir mer pengar till universitetets kärnverksamheter (forskning, undervisning), men det ställer krav på ledningen och dess visioner. En del ser med oro på att styrning skall bli central och att det inte blir transparanta processer. När det gäller utveckling av nya tjänster tror vi inte på att förändra för mycket utan att vi får en viss samsyn med andra universitet. Det kommer att finns behov av adjunkter särskilt i professsionsutbildningar och LiU bör behålla denna eller motsvarande lärarkategori. Vi ser en stormöjlighet att skapa tjänstekonstruktioner för forskare efter disputation och då kopplat till en planerad karriärstege. HU har ett bra och utvecklat samarbete med landstinget som kan vidareutvecklas i en ny organisation. Vi ser möjligheter i att skapa fler former för gemensamma tjänster ett exempel är att tidsbegränsningen för gäst/adjungerade lektorer och professorer tas bort. Vidare att LiU arbetar för att föra in en systematisk uppföljning av prestationer för att ompröva dessa förordnanden. Vi ser stora möjligheter att utveckla bra karriärmöjligheter för att kunna attrahera starka forskare, lärare och ledare och LiU borde fortsätta arbeta fram dessa strukturer. Vi är konkurrensutsatta från andra samhällssektorer med utvecklade karriärutvecklingsprogram. Rörlighet av personal. Risken är också att vi blir av med starka forskare till andra universitet Vi ser också möjligheter i att stärka samarbetet särkilt i den kliniska forskningen med exempelvis ett mer integrerat FoU stöd till såväl kliniker som forskare. Huvudsakligen bra med ett ökat samarbete med landstinget även när det gäller utveckling av nya kurser och utbildningar som kan öka attraktionskraften. Det finns dock en risk att en alltför stor detaljstyrning av utbildningsinnehåll från avnämarhåll kan sänka kvalitet/omfattningen av vissa ämnen. Inom HU finns en tendens till konkurrens mellan institutioner som hindrar effektiva processer när det gäller fördelning av utbildningsuppdrag. En möjlighet är att se över kompetensprofilen hos personalen och nuvarande och kommande behov i olika utbildningsprogram och låta det utgöra grunden för nya arbetsformer. Idag är rollfördelningen mellan fakultet och institution något tillkrånglad när det gäller beställning och genomförande av utbildningsuppdrag respektive frågan om vem som tar arbetsgivaransvaret för den enskilde individen. Vi ser möjligheter att eftersträva färre beslutsnivåer och minska alltför detaljerad regelstyrning. Detta gäller exempelvis att ge större möjligheter på institutionsnivå att rekrytera och tillsätta personal. Att detaljreglering av grund- och forskarutbildning tas bort ser vi som en fördel, men det får inte innebära att de blir betydande skillnader i kvalitetsnivå för t ex en doktorsexamen mellan olika lärosäten. Hur LiU skall agera för att värna om detta, är dock inte lika klart.

7 Bilaga IMHIP 10/6.5 Att det minskade kravet på reglering kan leda tillkvalitetsbrister som exempelvis slopandet av krav på högskolepedagogisk utbildning tas bort. Vi tycker att de kurser som ges på CUL kan och bör förbättras, men ser en fara i att i och med det formella kravet tas bort så ramlar vi tillbaka i att de pedagogiska frågorna nedprioriteras. LiU bör fortsättningsvis värdera pedagogisk kompetens vid tillsättning av lärartjänster. Vem tar ansvar för kvalitetsfrågorna i både grundutbildning och forskning och kommer kvalitet att premieras i jämförelse mellan universiteten? Det är av stor vikt att behålla den viktiga pedagogiska kompetens som finns uppbyggd och att fortsätta med att värna hög kvalitet i grundutbildningarna. Vi tycker att fakultetsnivån borde kunna ha en kvalitetskontrollerande funktion när det gäller grundutbildning och forskning men inte nödvändigtvis fungera som medelsförmedlare. När det gäller studentmedverkan finns oro för att kunna motivera studenterna att medverka och LiU behöver skapa en bra process för att utse representanter när kåren försvinner. Det är angeläget att vidareutveckla studenternas medverkan så att deras synpunkter kan föras in i en strategisk diskussion om viktiga kvalitetsfrågor som exempelvis pedagogiska modeller och ämnesinriktningar. Vi har hittills haft examensmål som styrt tilldelning. Hur blir det om garanterade studentplatser och utbildningsmål försvinner som t.ex. sjuksköterske- och läkarprogrammet har? Äventyras den långsiktiga planeringen av programmens storlek? HU/LiU bör på ett bättre sätt etablera samarbete med avnämarna för att kunna göra en gemensam analys av framtidsbehoven. HU:s forskningsresurser är lägre än på andra universitet och ett hot är att vi har för små resurser för att kunna utveckla och stärka excellenta forskningsmiljöer med internationell position. Kravet att kunna kombinera spets med forskningsanknytning av grundutbildningarna kräver både bredd och djup. Utredning om hur en effektiv organisation skall se ut för att stödja utveckling av både forskningsmiljöer och grundutbildningsmiljöer borde sättas i gång. Det finns dock en trötthet och uppgivenhet över att alltid möta förändringar med omorganisation. Vår pressade organisation syns också i våra NMI resultat. Fler anser att vi ännu inte tagit ställning till för- och nackdelar med den nuvarande organisationen. Det finns en beredskap för förändringar och en vilja att göra nytt men en rädsla att det tar för mycket kraft från kärnverksamhet. Därför krävs en bra och noggrann analys inför de framtida behoven och möjligheterna. Den kollegiala representationen i beslutande organ, t ex på fakultetsnivå, är viktig. Även om det i förslaget står att beslut som kräver vetenskaplig bedömning skall fattas av personer med vetenskaplig kompetens, är det viktigt att lärare har inflytande över dem som fattar besluten. Det räcker inte att rektor utser beslutande organ på fakulteterna - detta skulle innebära en avsevärd förskjutning av maktbalansen från ordinarie lärare till rektor. Det finns en risk att det är viktigare att hålla sig väl med rektor än att framföra kollegernas synpunkter. Vi tycker därför att valda organ liknande de nuvarande fakultetsstyrelserna (kvalitetskontrollen) får finnas kvar på LiU. Att det skall finnas professorer och lektorer är bra, men det är oklart vilka bedömningsgrunder som skall gälla när tjänsterna tillsätts. Det traditionella systemet med sakkunniga och anställningsnämnd/ tjänsteförslagsnämnd har varit en garanti för vetenskaplig kompetens och för lärarnas inflytande när deras framtida kollegor utses. Igen ser vi en risk för oroande maktförskjutning från lärarkollegiet till rektor. Även om det kan finnas fall där det är "uppenbart obehövligt" med sakkunniga, skulle vi vilja att LiU inför en regel om att sakkunniga skall utses vid anställning av professor, om inte den sökandes kompetens för en likvärdig tjänst redan har bedömts av sakkunniga. LiU skall medverka till att vi inte riskerar att det blir en försvagning av tjänstetitlar. Linköping den 30 april 2010 Vid pennan Birgitta Öberg