1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig samman- ställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Nicaragua 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Sedan krigsslutet och hyperinflationen under 1980-talets sista år har läget för de mänskliga rättigheterna stadigt förbättrats och respekten för de medborgerliga och politiska rättigheterna för Nicaraguas drygt fem miljoner medborgare är idag förhållandevis god. Landet har genomgått en omfattande demokratiseringsprocess och uppvisar en positiv utveckling inom en rad områden. Det finns ett relativt gott juridiskt regelverk avsett att garantera de individuella fri- och rättigheterna. De senaste åren har dock rättsapparaten kommit att bli alltmer politiserad vilket försvagar rättsstaten och gör den mottaglig för korruption. Trots ny lagstiftning om tillsättning av tjänstemän på meritokratiska grunder domineras rättsväsendet och valrådet av rekrytering med partipolitiska förtecken. Statsapparaten kännetecknas även av en stark centralisering vilket tenderar att hindra regionerna från att utveckla sin grundläggande infrastruktur och komma tillrätta med fattigdomsrelaterade problem. Nicaraguas största utmaning ligger i att respektera och garantera de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Landet är näst Haiti det fattigaste i regionen och trots intensiva satsningar från både regering och internationella biståndsgivare består fattigdomsproblematiken. Arbetslöshet och undersysselsättning leder till undernäring, hälsoproblem och socialt utanförskap. De ekonomiska klyftorna förstärker de ojämlika livsvillkor som karaktäriserar regionen och slår extra hårt mot utsatta grupper som kvinnor, barn och urfolk. Till fattigdomen relateras även våld mot kvinnor och barn och de senaste åren har brott mot kvinnor och barns mänskliga rättigheter ökat på ett oroväckande sätt.

2 Under 2006 har bl.a. frågan om begränsningar vad gäller möjlighet till deltagande i de val som ägt rum, samt införandet av ett totalförbud mot abort, väckt stor debatt. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Nicaragua har anslutit sig till följande konventioner : Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Protokollet om avskaffandet av dödsstraffet har endast undertecknats. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967 Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter med tilläggsprotokoll och det tillhörande protokollet om dödsstraffets avskaffande. Protokollet om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har undertecknats men inte ratificerats. Nicaragua har inte ratificerat Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC) då konstitutionen inte tillåter utlämning av nicaraguanska medborgare. Nicaragua har dessutom skrivit under ett bilateralt icke-utlämningsavtal med USA:s regering. Nicaraguas rapportering till FN-kommittéerna, särskilt vad gäller kvinnor och urfolks rättigheter, har inte skett enligt överenskommen tidsplan och totalt saknas 12 rapporter fram till Tre av dessa gäller ICCPR, fem gäller CERD, tre gäller ICECSR, och en gäller CAT. Den sistnämnda skulle ha presenterats i augusti Den 26 november 2006 ska Nicaragua presentera sin sjätte rapport till CEDAW. 2

3 Nicaraguas internationella åtaganden ger sammanfattningsvis en bra grund för arbetet med mänskliga rättigheter men samtidigt räcker den politiska viljan inte alltid till för att till fullo uppfylla landets åtaganden. Nicaragua har, i likhet med Vatikanen, reserverat sig både under Kairokonferensen 1994 och Beijingkonferensen 1995 i frågan om kvinnors sexuella- och reproduktiva rättigheter. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det finns inga rapporter om ofrivilliga försvinnanden eller politiska mord utförda eller sanktionerade av statsmakten under året. Den nicaraguanska polisen lyder under inrikesministeriet. I jämförelse med övriga centralamerikanska länder (Costa Rica undantaget) är polisen en förhållandevis modern och professionell institution som åtnjuter ett relativt stort medborgerligt förtroende. Trots detta är polisen den myndighet som fått flest anmälningar riktade mot sig under året. Den nya rikspolischefen Aminta Granera som tillträdde i september 2006 är högt respekterad av såväl poliskår som allmänhet. Hon har tidigare varit chef för polisens disciplinnämnd och avser fortsätta arbetet med att stärka de interna kontrollsystemen och arbetet med attityder och värderingar inom poliskåren. Med svenskt stöd introduceras i landet en närpolismodell med fokus på preventivt arbete. Polisen får även utbildning i bastaktik som syftar till mental förberedelse för att förhindra våldsamma konfrontationer. Anmälningar om att poliser misshandlat, förnedrat eller på andra sätt begått övergrepp mot kroppslig och personlig integritet görs till såväl oberoende enskilda organisationer, bl.a. Centro Nicaragüense de Derechos Humanos (CENIDH), som direkt till polisen. Enligt polisens uppgifter mottogs 909 anmälningar om brott mot mänskliga rättigheter under 2006 års 9 första månader. Dessa anmälningar rörde huvudsakligen respektlös behandling, överdriven våldsanvändning och icke-lagenlig procedur (ovetskap om anklagelse, beslag utan förklaring etc). Totalt har 317 straff utdömts och dessa var alla av administrativ karaktär. Polisen mottog även 2 obekräftade anmälningar om påstådd tortyr och 97 anmälningar om godtyckliga anhållanden. Den nationella lagstiftningen förbjuder tortyr. Det finns dock uppgifter om att våld förekommit vid förhör i syfte att få fram erkännanden och andra uppgifter. 3

4 I september 2006 fanns det enligt det nationella fängelsesystemets officiella siffror fångar i landets 8 fängelser, avsedda att rymma personer. Dessa siffror har dock ifrågasatts och det finns uppgifter om att fängelserna är betydligt högre belastade. Mest överbefolkat är fängelset i Chinandega med 65% fler fångar än kapaciteten tillåter. På polisstationen i Bluefields används häktesceller för att inrymma fångar och enligt uppgift sitter upp till 40 fångar i celler avsedda för högst 12 personer. Av landets fångar är 365 kvinnor varav de flesta dömts för narkotikarelaterade brott. Kvinnorna sitter i separata celler. Fängelseförhållandena är generellt sett svåra och flertalet celler är mörka och ohygieniska med dålig ventilation och liten eller ingen tillgång till rent vatten. Situationen uppges vara värst i Bluefields där det enligt uppgift endast finns 2 duschar och fyra toaletter för över 100 fångar. Den genomsnittliga kostnaden för mat låg enligt det amerikanska utrikesdepartementet på drygt USD 0.50 per dag och person. Många av de intagna får extra mat via besökande familjemedlemmar. Det finns totalt 28 läkare i de åtta fängelserna. Straffmyndighetsåldern är 15 år och enligt officiella siffror satt 52 ungdomar i fängelse i september Ungdomarna sitter avskilda från de övriga intagna på ett antal paviljonger runt om i landet. Det finns röster i samhället som vill se en sänkning av straffmyndighetsåldern då brottsligheten rört sig ner i åldrarna och många ungdomar undslipper lagföring. En anledning till den hårdnande opinionen tros vara rädslan för spridning av de grovt kriminella ungdomsgäng, maras, som härjar i den centralamerikanska regionen men som ännu inte nått Nicaragua. 4. Dödsstraff 1980 avskaffade Nicaragua dödsstraffet för alla typer av brott. Det finns inte någon politisk opinion för att återinföra dödsstraffet. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Det har inte rapporterats några fall om ofrivilliga försvinnanden under året. Polismyndigheten uppger att de mottagit 97 anmälningar om godtyckligt frihetsberövande och 51 poliser befanns skyldiga till dessa anklagelser. Påföljden för dessa blev administrativa sanktioner, exemplevis löneavdrag. En person som gripits kan hållas i förvar under maximalt 48 timmar innan fallet ska presenteras för domare för beslut om häktning. Lagen föreskriver vidare att åklagare ska finnas på plats vid arrestering och att den anhållne har rätt att få en offentlig försvarare så snart han/hon arresterats. Överskrids tidsgränsen på 48 timmar så ogiltigförklaras fallet och personen släpps fri utan vidare åtgärder. Häktade personer ska få sin sak prövad i rätt inom sex månader. 4

5 5 Det finns inga formella inrikes eller utrikes reserestriktioner för nicaraguanska medborgare. För att få ett pass utfärdat krävs dock ID-handlingar som i sin tur har lång handläggningstid (kan variera från två veckor till över ett år). 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Nicaraguas domstolar och högsta valråd är formellt självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Både domstolar och valråd har emellertid blivit starkt politiserade till följd av den politiska pakt som de två största partierna, Partido Liberal Constitucionalista (PLC) och Frente Sandinista de Liberación Nacional (FSLN), ingick år I och med pakten fördelade partierna viktiga positioner i de statliga institutionerna mellan sig, vilket komprometterar dessas självständighet. Avgående president Enrique Bolaños (PLC) kom till makten år 2001 och genom hans försök att stävja korruptionen dömdes bl. a f.d president Arnoldo Alemán (även han PLC) till 20 års fängelse för förskingring. Till följd av detta splittrades regeringspartiet och den icke-regeringstrogna majoriteten av PLC anslöt sig till pakten med FSLN. Detta har lett till ett maktspel som försvagat presidenten och under perioder helt lamslagit regeringen. Oberoende organisationer i det civila samhället, såväl som internationella organisationer, har riktat stark kritik mot rättsapparatens ökade politisering och dess oförmåga att leverera oberoende och rättvisa domar. Protester har även framförts mot förseningar i rättsprocesser och svårigheter att få tillgång till rättsväsendet. De sexton domarna i Nicaraguas Högsta Domstol utses av Nationalförsamlingen (NF), på förslag av regeringen, för en mandatperiod på fem år. År 2005 antogs en lag som reglerar utnämning och karriärvägar för domare vilket skulle garantera att professionella meriter och erfarenhet går före partipolitisk lojalitet. NF bortser dock ofta från detta och väljer istället domare utifrån politiska kriterier. Dessa utser i sin tur domare i landets övriga juridiska instanser vilket bidrar till den ökande politiseringen av rättsapparaten. Så sent som i september 2006 tillsattes 10 tjänster i enlighet med de informella reglerna dikterade av pakten. Brottsprocedurslagen som antogs år 2002 innebar att skriftligt förfarande i stor utsträckning ersatts med muntliga rättegångar. Detta har lett till institutionella förändringar och ökad effektivitet hos såväl åklagar- och polismyndighet som inom justitiedepartementet. Lagen har även stärkt rättssäkerheten då brottsoffret ges möjlighet att själv avge vittnesmål och inte längre begränsas till det som nedtecknats vid förhör eller anmälningstillfälle. Sedan 1999 är rätten till offentlig försvarare formellt garanterad, vilket gynnat de fattigare och mest utsatta grupperna i landet. Systemet är dock långt ifrån

6 heltäckande och i hela landet finns enbart 81 offentliga försvarare. Av 153 kommuner är det endast 33 som har tillgång till både offentlig försvarare, åklagare och domare. Då offentlig försvarare inte finns att tillgå beordrar rätten en advokat att oavlönad påta sig uppdraget. Många advokater väljer dock att betala böter på ungefär 50 kronor istället för att ta sig an fallet. Den nicaraguanska samhällskulturen sätter stor tilltro till juridisk konfliktlösning och även enklare konflikter som skulle kunna lösas genom medling hamnar därför ofta i domstol. Det leder till långa handläggningstider och bidrar till ineffektivitet och försenade rättsprocesser. Sedan ett par år tillbaka stöder Sverige utvecklingen av ett medlarsystem där frivilliga domarbiträden på landsbygden utbildas och verkar lokalt i medling och alternativ konfliktlösning. Systemet är erkänt av högsta domstolen och har ökat tillgången till rättsapparaten med cirka 40 procent på landsbygden. Trycket på domstolarna har således minskat och dessa kan arbeta mer effektivt. Det finns ett fåtal militärdomstolar i Nicaragua där domarna utses av det militära systemet. Särskilda lagar och förordningar tillämpas men straffskalan är densamma som i det civila systemet. Nicaragua har skrivit under den Interamerikanska konventionen mot korruption och förbinder sig därmed att vidta juridiska åtgärder vid alla typer av korruptionsbrott. Den fällande domen mot f.d presidenten Alemán visar på en politisk vilja att öka trovärdigheten och förbättra kontrollen av de statliga medlen. Samtidigt uppger Transperancy International att Nicaragua ligger på plats 107 av 159 länder i deras korruptionsbarometer år 2005 och enligt Gallup International är Nicaragua ett av 13 länder i världen som upplever att korruptionen ökat kraftigt under de senaste 5 åren. Av alla länder i Latinamerika har Nicaraguas befolkning den mest pessimistiska synen på korruption och sex av tio tror att situationen kommer att förvärras ytterligare. De nicaraguanska medborgarna har flera möjligheter att anmäla kränkningar av de mänskliga rättigheterna, både via enskilda organisationer, MRombudsmannaämbetet och polismyndigheten. Från civila samhället riktas dock kritik mot långa handläggningstider, politiskt motiverade beslut och medföljande straffrihet. År 2004 valdes ny MR-ombudsman och vice ombudsman av nationalförsamlingen. Utnämningarna var del av den politiska pakten. MR-ombudsmannaämbetet har sedan dess kritiserats från flera håll för att vara politiserat och oförmöget att garantera ett oberoende arbete. Samtliga tre specialombudsmän, för barn, kvinnor och ursprungsfolk, avgick i olika omgångar under 2005 med hänvisning till att ämbetets politisering gjort deras arbete omöjligt. 6

7 7 7. Straffrihet Samtliga regeringsrepresentanter, parlamentsledamöter, domare i högsta domstolen och andra höga statliga ämbetsmän i Nicaragua omfattas av immunitet. För att häva denna krävs enkel majoritet i parlamentet, som i fallet med den f.d presidenten Alemán år Hans omtvistade dom har inneburit att han flyttats från husarrest till fängelse och senare tillbaka till husarrest på grund av hälsoskäl. I slutet av 2005 utökades hans rörelsefrihet till att gälla hela Managuadepartmentet. Turerna kring Alemáns straff är kopplade till den politiska pakten och rör upp starka känslor och missnöje i samhället. Det förekommer även protester från MR-organisationer i andra kontroversiella fall där politiker påstås använda sitt inflytande för att fria partianhängare. Kritik har även riktats mot avsaknaden av domar för internationella knarkhandlare som gripits med stora mängder narkotika. Polismyndigheten menar att de förser domstolarna med välberedda utredningar, men domarna i sin tur hävdar att bevisen är otillräckliga. Sedan 1996 finns en lag som beivrar våld i familjen och våldsbrott mot kvinnor. Enligt Världsbanken har Nicaragua högst förekomst av familjevåld i hela Latinamerika och sexuella övergrepp mot flickor och kvinnor är vanligt förekommande. Våld och våldtäkt av kvinnor är emellertid inte prioriterade brott och av de tiotusentals fall som anmäls till polisen varje år är det en mycket liten andel som leder till utredning. Många av kvinnorna och flickorna vill inte anmäla eller vittna i domstol på grund av det sociala stigma som våldtäkt innebär för offret. De fall som tas upp i domstol slutar sällan med fällande dom på grund av domstolarnas bristande erfarenhet och utbildning i frågan. Trots en ökad anmälningsbenägenhet fortsätter straffriheten för dessa brott att vara omfattande. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Rätten till yttrande- och tryckfrihet befästs i lag. Det förekommer ingen formell censur. Dagspressen domineras av två privatägda oberoende dagstidningar. Radio är det medium som når störst publik nationellt. TV-användning begränsas främst till städerna. Föreningsfrihet garanteras förutsatt att organisationen ifråga är en juridisk person. Att få denna status kan dock vara en långdragen och komplicerad process och förfarandet är därför föremål för kritik från civila samhället. Inrikesministeriet har rätt till viss insyn i enskilda organisationers verksamhet och ekonomi. Det finns drygt 500 organisationer inom det civila samhället och det finns inga formella hinder för dessa att uttrycka sin åsikt och i viss utsträckning även delta i remissförfaranden.

8 Religionsfriheten garanteras i konstitutionen. Cirka 85 procent av befolkningen tillhör den katolska kyrkan som åtnjuter privilegier, har en nära relation till regeringen och är en tung röst i samhället med ett betydande politiskt inflytande. Under 2005 infördes skatteplikt för massmedias import av nödvändigt produktionsmaterial. Journalister och ägare till olika medier har protesterat mot lagen och menar att denna används för att försvåra arbetet för de som utreder korruptionshärvor och kritiserar den politiska pakten. Delar av journalistkåren menar att lagen beskär yttrandefriheten i landet. Journalister kan verka fritt men klagomål har framförts av bl.a Committee to Protect Journalists om avsaknad av yrkesetik, polarisering och politisering av medierna. Det finns även uppgifter om svårighet att få tillgång till statlig och offentlig information och kritik har riktats mot fördelningen av statligt finansierade annonser i olika medier. Det finns uppgifter om att vissa samvetsfrågor och åsikter stoppas från att framföras i media och att representanter för dessa grupperingar hindras från att delta i offentlig debatt. Detta gäller under 2006 särskilt frågan om medicinsk abort (se punkt 14). Stark kritik har riktats mot Nationalförsamlingen som tog emot demonstranter som arrangerat en marsch till stöd för den nya abortlagen men nekat motståndarna samma möjlighet. Under 2004/05 dödades tre journalister i Nicaragua och två förövare dömdes till långa fängelsestraff. Under 2006 har inga sådana fall rapporterats. Morden på journalisterna var en av orsakerna till att Nicaragua försämrade sin position och år 2006 hamnade på plats 69 av 167 länder i Reportrar Utan Gränsers årliga rapport om yttrandefrihet. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Nicaragua är en konstitutionell demokrati med flerpartisystem och direktvald president och Nationalförsamling, bestående av en kammare. Konstitutionen garanterar en självständig rättsapparat och ett Högsta Valråd som ansvarar för valförättandet i landet. Presidenten och de 90 ledamöterna till NF väljs på en mandatperiod om fem år och presidenten utser regeringens 12 ministrar. NF består även av den presidentkandidat som kommit tvåa i valet samt presidenten från tidigare regeringsperiod. Under föregående regeringsperiod fanns det 22 kvinnor i nationalförsamlingen, tre i regeringen och fyra i högsta domstolen. År 2001 antogs en vallag som begränsar möjligheten för nya politiska partier att registrera sig och därmed ställa upp i val. En rad nya krav ställs; partiet ska bland annat ha uppnått en viss andel av rösterna i föregående nationella val och blivit godkänt av Högsta Valrådet. Vallagen innebär även att kraven för att 8

9 vinna presidentvalen i första omgången sänkts. Tidigare måste vinnaren erhålla 50 procent av rösterna, men i och med ändringen räcker det med 35 procent, under förutsättning att avståndet till nästa kandidat är mer än 5 procentenheter. Detta ger de stora partierna en fördel. En reformering av vallagen har diskuterats men den politiska viljan bland de stora partierna att öka partikonkurrensen förefaller nästintill obefintlig. Organisationer inom civila samhället och internationella aktörer har riktat stark kritik mot valrådets omfattande politisering och tekniska svagheter, som bl.a. anses ha lett till godtycklig hantering och utdelning av röstkort. Kritik har även riktats mot att en stor del av befolkningen saknar födelsebevis och därmed inte kan få ut sina röstkort vilket begränsat deras möjligheter att delta i valen. I mars 2006 hölls regionalval i de autonoma regionerna RAAN och RAAS på Atlantkusten. Valen ansågs av nationella och internationella valobservatörer ha genomförts på ett tekniskt korrekt sätt. President- och parlamentsval ägde rum den 5 november Den preliminära rapporten från såväl EU som OAS:s valövervakare konstaterade att valet genomförts under fredliga, fria och transparenta former, även om vissa tillkortakommanden också noterats. På grund av politiska dispyter mellan president Bolaños och FSLN och PLC röstade nationalförsamlingen i början av 2005 igenom en rad konstitutionella förändringar som skulle försvaga presidentposten. Regeringen vägrade dock att acceptera reformerna som de ansåg vara okonstitutionella och landet genomgick en djup politisk och nationell kris. Organisationer inom civila samhället framförde högljudda och ihärdiga krav på att genomföra en folkomröstning om förändringarna. I oktober 2005 nåddes en lagfäst kompromiss som innebär att förändringarna ska träda i kraft först när den nye presidenten tar vid år Enligt en studie från 2006 av Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) och det internationella demokratiinstitutet IDEA har förtroendet för demokratin i Nicaragua sjunkit de senaste åren. En undersökning av organisationen IPADE pekar på att 70 procent av befolkningen skulle acceptera ett auktoritärt styre, om detta skulle lösa landets ekonomiska problem. Besvikelse över den fortsatta fattigdomen, korruption och rättsväsendets politisering bidrar till medborgarnas låga förtroende för demokratin. 9 Då ingen genderbaserad statistik finns att tillgå är det svårt att veta om och hur kvinnors attityder och inställningar skiljer sig från männens. Kvinnors deltagande i politiken försvåras dock av ett samhälle präglat av patriarkaliska strukturer. Få kvinnor når viktiga politiska poster. Förutom traditioner och attityder i samhället beror detta även på avsaknaden av mekanismer som

10 gynnar och stödjer kvinnligt deltagande. Både PLC och FSLN har tagit interna beslut om att kvinnor ska utgöra minst 30 procent i beslutande organ men detta tillämpas inte i praktiken. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetslöshet och medföljande fattigdom är idag det största problemet för de flesta nicaraguaner. Nicaraguas officiella arbetslöshetssiffra låg år 2005 på 5,6 procent och 43,3 procent av de förvärvsarbetande uppgavs vara undersysselsatta. Endast 36,8 procent av de sysselsatta har en formell anställning. Övriga beräknas vara sysselsatta i den informella sektorn. Till följd av bl. a lägre kaffepriser har sysselsättningen sjunkit på landsbygden, vilket har lett till ökad fattigdom och ökad urbanisering. Ökad konkurrens i staden kombinerat med begränsat antal nya arbetstillfällen har bidragit till att sysselsättningen i den informella sektorn ökat. På grund av svårigheterna att finna ett arbete söker sig många nicaraguaner i arbetsför ålder utomlands, främst till Costa Rica och USA. Utvandrarna är i relativa termer högt utbildade i förhållande till sin fattigdomsnivå. Majoriteten av de fattiga som utvandrar har genomgått grundskola och hälften av de ickefattiga har mer än 9 års skolgång. Utvandringen bidrar till en allvarlig kunskapsflykt från landet. Officiella källor uppger att utvandrarnas remitteringar till familjemedlemmar i Nicaragua år 2005 uppgick till drygt 12,2 procent av BNP, motsvarande nära 600 miljoner dollar. Troligtvis är siffran i realiteten betydligt högre. Som ett mått på köpkraften i landet används en varukorg med ungefär 50 nödvändiga basprodukter för att mätta en liten familj. I december 2005 uppgick kostnaden i Managua för denna till córdobas i månaden, vilket då motsvarade ca. USD 163. Minimilönen per månad år 2006 var USD 53 för en jordbruksarbetare, USD 99 för gruvarbetare, USD 123 för byggarbetare och USD 69 för kommunalt och statligt anställda. De nicaraguanska lärarna är med USD 167 i månaden de sämst betalda i hela Centralamerika. Arbetstiden är reglerad till åtta timmar per dag och max 48 timmar per vecka med rätt till en ledig dag i veckan. Nicaragua har ratificerat ILO:s åtta centrala arbetsrättsliga konventioner. Konstitutionen tillåter bildande av fackföreningar och strejkrätt för alla yrkesgrupper förutom poliser och militärer. Arbetsrättslagen kräver en majoritet av fackföreningens röster för att strejken ska vara laglig samt ett godkännande från en strejkdomstol utsedd av Arbetsdepartementet. Detta 10

11 11 godkännande kan dock dröja upp till sex månader. Arbetare som deltar i en olaglig strejk förlorar vanligtvis sina arbeten. I Nicaragua finns ett antal utländska skattebefriade industrier (maquilas) som sysselsätter omkring personer, till största delen kvinnor. Enligt UNDP gick 54,3 procent av Nicaraguas export via de skattebefriade zonerna år Trots att den nationella arbetsrätten ska tillämpas även i dessa zoner så framförs det från flera håll kritik mot de svåra arbetsförhållandena. Det finns uppgifter om att arbetstiden i vissa maquilas uppgår till 14 timmar om dagen, 7 dagar i veckan och att fackförbund motarbetas och förbjuds. Minimi- och grundlönen inom maquilafabrikerna ligger på knappt córdobas per månad (motsvarande ungefär USD 76), vilket enligt OXFAM innebär en hälften så stor lön som i motsvarande maquilas i Guatemala och El Salvador. Det centralamerikanska frihandelsavtalet med USA, CAFTA, ratificerades i Nicaraguas parlament under Avtalet kommer enligt förespråkarna att skapa cirka nya jobb. Motståndarna menar däremot att avtalet kommer att innebära lägre löner och att små och medelstora jordbruksproducenter kommer att slås ut. Sedan ett antal år tillbaka driver bönder och f.d arbetare på bananplantager en process för att få upprättelse och skadestånd för sina skador orsakade av jordbrukskemikalien Nemagón. Den stora giftskandalen avslöjades under 1980-talet då Nemagóns skadliga effekter, som cancer och sterilitet, blev kända. Cirka nicaraguaner har blivit skadade av giftet och kräver regeringen på gottgörelse och ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader. De kräver dessutom att de skadestånd som tilldömts dem ska betalas ut av de transnationella bolagen Dow, Shell och Dole. Den nicaraguanska regeringen har gett viss ersättning men de transnationella bolagen har trots fällande dom ännu inte betalat skadestånd då de menar att domen strider mot konstitutionen och att domstolsförfarandet inte gått korrekt till. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Kostnaden för den statliga hälsovården uppgick år 2005 till USD 27,5 per capita, vilket ligger under de USD 33 som WHO satt som lägsta per capitakostnad för att garantera grundläggande social service. Den faktiska summan för hälsovård år 2005, efter borträknande av hälsoministeriets administrativa kostnader, uppgick till USD 140,2 miljoner, vilket motsvarar 2,9 procent av BNP och 12,4 procent av statsbudgetens totala utgifter. Detta är en viss ökning från år 2001 då 2,5 procent av BNP och 9,5 procent av statsbudgetens utgifter gick till direkta kostnader för hälsovård. Tillgången till sjuk- och hälsovård varierar emellertid mycket i landet och i de mest otillgängliga områdena vid Atlantkusten är den praktiskt taget obefintlig.

12 Endast 70 procent av Nicaraguas befolkning har tillgång till hälsovård där de bor och på landsbygden får endast 45,5 procent av kvinnorna kvalificerad hjälp vid förlossningar. Nicaragua, tillsammans med Guatemala, har Centralamerikas högsta spädbarns- och mödradödlighet. Av barn under fem år dör årligen 38. De främsta dödsorsakerna är luftvägsinfektioner och diarré till följd av undernäring, förorenat vatten och bristande hälsovård. Enligt UNICEF har endast 54 procent av barnen fullföljt ett komplett vaccinationsprogram. Hälsoministeriet och UNICEF uppger olika siffror över mödradödlighet, 89,6 respektive 150 kvinnor per , men tendensen visar att ett ökat antal kvinnor dör i samband med graviditet eller förlossning. I den autonoma regionen RAAN är situationen akut och mödradödligheten uppgick år 2003 till 293 kvinnor per , att jämföras med ca 43 kvinnor per i grannlandet Costa Rica. De vanligaste dödsorsakerna är förblödning och infektioner vid förlossning samt havandeskapsförgiftning och osäkra aborter. 71 procent av fallen av mödradödlighet sker i områden som ligger mer än en timme från vårdcentral eller sjukhus. Enligt officiella uppgifter lever cirka 0,2 procent av den totala befolkningen med HIV. Det är dock troligt att den faktiska siffran är betydligt högre. År 1998 upptäcktes fyra nya HIV-fall per månad och 2005 hade siffran stigit till ett nytt fall dagligen. Relationen mellan män och kvinnor med HIV har ökat från 6 män per smittad kvinna år 2000 till 2,4 män per smittad kvinna år Det är en oroväckande utveckling och visar på en mycket kraftig ökning av HIV bland kvinnor. Den mest drabbade åldersgruppen är unga människor mellan år. En ny nationell strategi för HIV/Aids har utvecklats och denna inkluderar genderaspekter och tar hänsyn till olika befolkningsgruppers speciella situation. Satsningen på prevention och behandling av HIV begränsas dock till drygt 1 USD per capita vilket innebär den lägsta nivån i regionen. Med hänsyn till den nya abortlagstiftningen är det föga troligt att landet i enlighet med FN:s millenniemål kommer att lyckas reducera mödradödligheten med tre fjärdedelar till år Det är däremot troligt eller ganska troligt att Nicaragua lyckas uppnå millenniemålet om att minska barnadödligheten bland barn under fem år med två tredjedelar. 12. Rätten till utbildning Utbildningsministeriets budget uppgick under 2005 till 3,2 procent av BNP, varav 31 procent bestod av bidrag från internationella biståndsgivare. På grund av höga administrativa kostnader uppgick den faktiska kostnaden för utbildning till 2,1 procent av BNP, vilket motsvarar 9,2 procent av statsbudgetens totala utgifter. Per capitakostnaden för utbildning var

13 13 USD 20,5 vilket innebar en ökning med 33 procent sedan år I konstitutionen stadgas att 6 procent av den nationella budgeten ska öronmärkas för universiteten. I förhållande till grannländerna investerar Nicaragua dock minst ekonomiska resurser per elev. Rätten till grundläggande utbildning är garanterad i konstitutionen och innebär att skolgång till sjätte klass är gratis och obligatorisk. Tillgång till utbildning varierar dock kraftigt och landets regioner uppvisar stora skillnader i antal registrerade skolelever. Av 2,5 miljoner barn och ungdomar i skolålder var endast 65 procent inskrivna vid grundskolan år Ca 86 procent av barnen påbörjar grundskolan (skolår 1-6) medan endast 54 procent fortsätter till sekundärskolan (skolår 7-11). En större andel flickor än pojkar påbörjar sekundärskolan, 45 respektive 39 procent. Ca 4 procent av befolkningen är inskrivna på universitet. Statistik avslöjar en direkt relation mellan antalet skolår, familjens fattigdomsgrad och bostadsort. Andelen barn från icke-fattiga, fattiga och extremt fattiga hem som avslutar sex år i grundskolan uppgår till 84, 56 och 22 procent. Den autonoma regionen RAAS är det departement som under det senaste året ökat sina inskrivningstal mest, både procentuellt och i absoluta tal. Trots detta uppgår antalet inskrivna barn vid sekundärskolan där endast till 19,5 procent. Enbart 45 procent av landets skolor har tillgång till dricksvatten och 25 procent av skolorna saknar helt tillgång till vatten. 65 procent av skolorna saknar elektriskt ljus och 56 procent saknar sanitär infrastruktur för barnen. Dessa problem är mest akuta i de autonoma regionerna RAAN och RAAS, samt Jinotega och Rio San Juan. De otillräckliga finansiella resurserna och det begränsade antalet utbildade lärare skapar ett ofördelaktigt utbildningsklimat och bidrar till att många barn går utan utbildning. De fattigare familjerna har även problem med kostnader för skollunch och skoluniform samt hanterandet av långa avstånd till skolan. Ytterligare en kostnad uppkommer då dessa familjer ska byta barnens arbetsinsats i eller utanför hemmet mot skolgång. Efter den första uppföljningsrapporten av Millenniemålen 2003 står det klart att Nicaragua inte kommer att kunna erbjuda alla pojkar och flickor grundskoleutbildning till Drygt 20 procent av den vuxna befolkningen är, enligt UNDP, analfabeter. Analfabetismen bland kvinnor i urfolken på landsbygden uppgår till cirka 44 procent. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Nicaragua är näst Haiti Latinamerikas fattigaste land. Enligt UNDP:s Human Development Index för 2006 hamnar landet på plats 112 av 177. Drygt 47 procent av befolkningen lever på mindre än 1 USD per dag och nära 80 procent lever på mindre än 2 USD per dag. Sju av tio personer på landsbygden

14 och tre av fyra ungdomar mellan år är fattiga. Hälften av dessa ungdomar är extremt fattiga. I departementen Jinotega och den norra autonoma regionen, RAAN, lever mer än 50 procent av befolkningen i extrem fattigdom. På geografiskt sett avlägsna Atlantkusten är levnadsförhållandena generellt sett svårare då tillgången till hälsovård, utbildning, vatten, sanitär infrastruktur och elektricitet är knapp. 70 procent av miskitofolket på Atlantkusten är fattiga i jämförelse med 43 procent av befolkningen i resten av landet. Det ojämlika samhället illustreras av konsumtionsmönstret där varje USD spenderad av de fattigaste 20 procenten av befolkningen motsvaras av USD 8 hos de rikaste 20 procenten. Uppskattningsvis 54 procent av hushållens årliga konsumtion går till matkostnader. Statens oförmåga att bekämpa ojämlikheten illustreras bl.a. av skattesystemets negativa påverkan på den redan ojämna inkomstfördelningen i landet; år 2000 uppgick Ginikoefficienten (statistiskt mått på ojämlik inkomstfördelning) till 0,51 för inkomst före skatt. Efter skatt hade ojämlikheten stigit till 0,69. Hushållens sammansättning skiljer sig mycket beroende på fattigdomsgrad och i stad jämfört med landsbygd. Det genomsnittliga hushållet består av 4,9 personer. Hushållen som lever i extrem fattigdom består dock i genomsnitt av 7,4 personer, varav 4,5 barn. De icke-fattiga familjerna består av 4,6 personer varav 2,5 är barn. 56 procent av familjerna med en kvinna som överhuvud och 49 procent av familjerna med en man som överhuvud lever i extrem fattigdom. Enligt Fundación Internacional para el Desafío Económico Global är en kvinna ensam huvudansvarig i 35 procent av alla hushåll i landet. Mer än en fjärdedel av dessa kvinnor är far- eller mormödrar. En viktig orsak till detta är att såväl manliga familjeförsörjare som ensamma mödrar och par emigrerar för att söka arbete. År 2005 hade ungefär hälften av befolkningen eget hus men tillgången till sanitär infrastruktur och elektricitet skiljer sig mycket åt mellan fattiga och ickefattiga. 11 procent av de fattiga har indraget vatten i bostaden mot 45 procent av de icke-fattiga. Cirka hälften av de fattiga använder elektricitet som energikälla mot nära 90 procent av de icke-fattiga. Fem procent av de fattiga har toalett med avlopp mot 31 procent av de icke-fattiga. Drygt en tredjedel av alla hus har träväggar och tre fjärdedelar har jordgolv. Kvinnor, åldringar och barn drabbas särskilt hårt av de svåra levnadsvillkoren. Den ekonomiska tillväxten är emellertid tillfredställande och uppgick under 2005 till ca 4 procent. Inflationen låg stadigt på 10 procent. 2004/05 fick Nicaragua genom det så kallade HIPC-avtalet 72 procents avskrivning av de multilaterala och bilaterala skulderna. Kritik från olika 14

15 aktörer i samhället riktas mot att större delen av besparingarna från skuldavskrivningen gått till att betala av på den stora inhemska skulden. Trots inkomstökningen per capita och en ökning av sociala utgifter i budgeten så är Nicaragua fortfarande det land på kontinenten, näst Haiti, som investerar minst i de sociala sektorerna. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Våld mot kvinnor och flickor är ett mycket stort problem i Nicaragua. Enligt Amnesty International har våldet ökat kraftigt och myndigheternas oförmåga att hantera problemet är en oroande faktor. Nicaragua uppges ha den högsta frekvensen familjevåld i Latinamerika. Enligt en konsultstudie som gjorts på uppdrag av svenska Ambassaden 2006 tog särskilda enheter för kvinnor på polisstationer i landet emot anmälningar under procent av dessa bestod av våld inom familjen och 14 procent rörde sexualbrott. Det beräknas att mellan 50 och 100 kvinnor dödas varje år av sina män eller före detta män och incest och andra sexuella övergrepp mot flickor är vanligt förekommande. Sedan 1996 finns en lag som förbjuder familjevåld och på de 27 polisstationer i landet där en särskild kvinnoenhet inrättats erbjuds kvinnor och barn rättshjälp, kontakt med socialarbetare och psykologiskt stöd. Hälsodepartementet betraktar mäns fysiska, sexuella och psykiska våld mot kvinnor som ett folkhälsoproblem. Kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter är starkt eftersatta i både lagstiftning och rådande samhällskultur. Oförmågan att garantera kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter har stora konsekvenser. Nicaragua har den högsta andelen tonårsgraviditeter i hela Latinamerika. Nära hälften av alla tonårsflickor till och med 19 år har varit eller är gravida. Av samtliga graviditeter står flickor under 19 år för 27 procent och flickor mellan år för 3 procent. I och med den nya abortlagstiftning, som efter stor uppståndelse antogs i oktober 2006 råder nu totalt abortförbud i landet. Fram till år 2006 tillät Nicaraguas abortlagstiftning i begränsad omfattning aborter av medicinska skäl. Enligt den officiella statistiken registrerades 6 fall av medicinska aborter år Mörkertalet är dock stort. Hälsoministeriet uppskattar att antalet medicinska aborter i realiteten uppgår till ca 7000 per år. Av dessa är ca 400 utomkvedshavandeskap, 270 utförs på grund av olika cancersjukdomar upptäckta efter att kvinnan blivit gravid, 1000 aborter utförs på grund av att fostret dött under graviditeten och 5300 fall utgörs av aborter där kvinnan är i behov av vård p.g.a. kraftiga blödningar. Alla dessa fall räknas som medicinska 15

16 aborter och med den nya lagstiftningen från 2006 kommer dessa fall att straffbeläggas. Den internationella enskilda organisationen Ipas beräknar att det utförs ungefär aborter, legala och illegala, per år, varav 26 procent rör barn och ungdomar under 19 år. Sviter av osäkra aborter är enligt uppgift den tredje vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i fertil ålder. Läkarföreningen i Nicaragua uppskattar att mödradödligheten i och med den reformerade lagen riskerar att öka med 65 procent per år. Enligt den nya lagen bestraffas abort med 1-4 års fängelse. Läkare som är kvinnorna behjälpliga riskerar upp till tio års fängelse. Diskrimineringen av kvinnor i arbetslivet är omfattande vilket blir särskilt tydligt i lönetermer. Enligt en studie av Nicaraguas finansdepartement är 39 procent av de anställda inom offentliga sektorn män och de tjänar från en och en halv upp till tre gånger mer än kvinnor på samma positioner. Kvinnor arbetar i större utsträckning än män i traditionella låglöneyrken och i maquilas (utländska skattebefriade industrier). Med ansvar för hem och familj bär de ofta dubbel arbetsbörda. Prostitution är tillåtet om flickan är äldre än 14 år medan koppleri är förbjudet i lag. Sexturism är förbjudet och leder till åtal. Inrikesministeriet ansvarar för att bekämpa människohandel och samordnar gränspolisen, immigrationsmyndigheten och den särskilda anti-traffickingavdelning som skapats inom polisen. Människohandel uppges av regering och organisationer inom det civila samhället vara ett ökande problem och det finns uppgifter om att Nicaragua fungerar som transitland. Tillförlitlig statistik saknas dock. 15. Barnets rättigheter Drygt 53 procent av Nicaraguas drygt fem miljoner invånare är under 18 år. Av dessa barn och ungdomar lever 1,6 miljoner i extrem fattigdom. Enligt UNICEF registreras inte 30 procent av de barn som föds i landet. På Atlantkusten är siffran är 57 procent. Vart fjärde barn föds av en kvinna yngre än 18 år. Genom den särskilda barn- och ungdomslag som antogs 1998 har Nicaragua integrerat konventionen om barnets rättigheter i sin lagstiftning. Lagen, som bl.a. fastställer straffmyndighetsåldern till 15 år, har blivit föremål för häftig debatt. Kritikerna menar att åldersgränsen är för hög och att många unga kriminella gömmer sig bakom lagen. Barnrättsorganisationer menar dock att lagen är ett framsteg då den även befäster barns rättigheter vad gäller hälsa, utbildning och familjeskydd. De förstnämnda tolkningen av lagen har fått mer utrymme i den allmänna debatten och rättighetsperspektivet har därför fått stå tillbaka. 16

17 Enligt lag får barn med föräldrarnas tillstånd arbeta från 14 års ålder. Arbetstiden är dock begränsad till sex timmar per dag och barn får inte arbeta i gruvor eller under natten. 15 procent av barnen i Nicaragua uppger sig arbeta och 36 procent av dessa är mellan 5 och 13 år. Det är fler pojkar än flickor som arbetar, 71 procent mot 29 procent. Tre av fyra förvärvsarbetande barn befinner sig i den informella sektorn och två av tre får ingen ersättning. Sexuella övergrepp och brott mot barn har ökat de sista åren, speciellt på Atlantkusten. Enligt det amerikanska utrikesdepartementet rapporterades under januri - november 2005 hela fall av fysisk och sexuella övergrepp, 494 fall av våldtäkt, 393 fall av kidnappning och 21 fall av incest. Enligt nationella polisen var 66 procent av offren för sexuella övergrepp under 18 år och 30 procent under 13 år. Enligt en undersökning av ILO år 2005 har 33,6 procent av barnen mellan 5 och 17 år sett fadern misshandla modern. 44,5 procent av barnen uppgav att de själva fått utstå misshandel eller annan förnedrande behandling i hemmet. Enligt uppgifter från polisen och Universidad Centroamericana är barnprostitution ett växande problem. De prostituerade barnen arbetar för att finansiera både sina grundläggande behov som mat och kläder som drogmissbruk.. Alkohol- och drogmissbruk bland unga är ett växande problem liksom de kriminella ungdomsgäng som bildats i städerna. Gängproblematiken har dock ännu inte uppnått samma proportioner som i flera av grannländerna. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk 70 procent av Nicaraguas befolkning består av mestiser och 14 procent är av europeiskt ursprung. 9 procent av befolkningen består av afronicaraguaner och 5 procent är urfolk, varav den största gruppen är miskiter, tätt följd av kreoler, mayagna, garífunas och rama. Konstitutionen förbjuder diskriminering av olika befolkningsgrupper men de stora sociala och ekonomiska ojämlikheterna märks främst i de fattigaste regionerna, som domineras av afronicaraguaner och urfolk. Statliga investeringar har hittills varit få och begränsade i de två autonoma regionerna RAAN och RAAS på Atlantkusten. Det har resulterat i bristfällig hälsovård, låg utbildningsstandard, knapphändig tillgång till rent vatten och dålig eller obefintlig infrastruktur. Endast 20 procent av befolkningen på Atlantkusten har tillgång till rent vatten, mot ca 45 procent nationellt. I RAAN föder kvinnorna i genomsnitt 6,1 barn mot 3,9 barn nationellt och mödradödligheten uppgår till 293 kvinnor per , att jämföras med cirka 150 per nationellt. Analfabetismen i de autonoma regionerna ligger strax över 30 procent mot cirka 20 procent nationellt. 17

18 18 I juni 2006 dömdes Nicaragua av den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna för att ha kränkt urfolksgrupperingens parti YATAMA:s politiska rättigheter genom att hindra dem från att delta i kommunalvalen år Nicaragua har sedan dess uppmanats att reformera sin vallag för att garantera att de politiska rättigheternas universalitet respekteras. Vid regionalvalen 2006 deltog YATAMA utan att stöta på motsvarandeproblem. Regeringen är skyldig att konsultera urfolket i frågor om resursexploatering i deras regioner men enligt YATAMA och andra grupperingar sker detta inte i praktiken. De framför dessutom klagomål på att mycket få statliga investeringar sker i regionen och att bristen på infrastruktur förvärrar fattigdomsproblematiken. Sedan 1984 erbjuder utbildningsdepartementet tvåspråkig grundutbildning i de autonoma regionerna på Atlantkusten, vilket utnyttjades av ungefär 20 procent av skolbarnen. Vad gäller rättsväsendet så har en anklagad laglig rätt till offentlig försvarare som talar den anklagades modersmål. I praktiken tillämpas lagen dock sällan på grund av resursbrist. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet I Nicaragua är det sedan 1992 straffbart att ha sexuella förbindelser med personer av samma kön och brottet kan ge mellan ett och tre års fängelse. Nicaragua är det enda landet i regionen som har totalförbud mot utövande av homosexualitet och landet har genomgående reserverat sig i internationella avtal gällande medborgarnas sexuella rättigheter. Det finns inga rapporter om organiserat våld gentemot homo-, bi- och/eller transsexuella men då dessa grupper inte åtnjuter skydd av grundlagen befinner de sig i en mycket utsatt situation. Diskriminering i skolor och på arbetsplatser är vanligt förekommande och homosexuella har där hotats med avstängning och avsked.. Enligt kvinnoorganisationer erhåller homosexuella kvinnor även sämre gynekologisk vård än heterosexuella kvinnor. I den nya strafflag som föreslagits, men ännu inte godkänts av kongressen, är den omdiskuterade artikel som kriminaliserar homosexualitet inte inkluderad. I dagsläget är det således fortfarande osäkert om homosexualitet kommer att förbli straffbelagt. Religiösa grupper i samhället är de främsta motståndarna till en avkriminalisering. 18 Flyktingars rättigheter Nicaragua har ratificerat FN:s konvention om flyktingars status och det finns en lag till skydd för flyktingar som enligt denna kan söka flyktingsstatus och asyl. I praktiken är detta dock sällsynt. Illegala invandrare kan i Nicaragua

19 dömas och sättas i förvar i upp till tre månader. Det har skapat en osäker situation för de ca centralamerikaner som flydde till Nicaragua under 1980-talet och nu befinner sig illegalt i landet. I oktober 2006 uppmanade UNHCR Nicaragua att vidta åtgärder för att ge dessa personer legal status som flyktingar. 19. Funktionshindrades rättigheter Enligt föräldraorganisationen för handikappade barn, Los Pipitos, lever ungefär personer med funktionshinder i Nicaragua. 15 procent av dessa ådrog sig sina funktionshinder under kriget på 1980-talet antogs en lag i syfte att öka möjligheterna till rehabilitering och förbättra livsvillkoren för de funktionshindrade. Enligt handikapporganisationerna har regeringen dock inte tagit sitt ansvar i denna fråga och det finns ingen avsatt budget för att förbättra villkoren för de cirka 12 procent av befolkningen som är i behov av vård och rehabilitering. Staten har inte heller vidtagit tillräckliga åtgärder för att inkludera barn med funktionshinder i den obligatoriska grundskolan. 54 procent av de funktionshindrade anser enligt organisationen FENCONRI att de har svårt att delta i samhället och 60 procent uppger att de möts av negativa attityder och bristande förståelse från övriga medborgare. Kvinnor med funktionshinder uppges drabbas hårdare och är i större utsträckning utsatta för diskriminering. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett aktivt civilt samhälle med över 500 enskilda organisationer varav cirka 50 procent uppger sig arbeta med mänskliga rättigheter. Det finns både organisationer som tar emot enskilda klagomål och utreder MR-brott och andra som är specialiserade och arbetar med en eller några få specifika frågor. Endast ett fåtal kan betraktas som helt partipolitiskt obundna. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Nicaragua är ett av Latinamerikas fattigaste länder och det finns en stor närvaro av bi- och multilaterala biståndsgivare. Såväl OAS som UNDP, UNICEF, UNIFEM, WHO/PAHO och UNFPA har verksamhet och stöder insatser för att främja mänskliga rättigheter i Nicaragua. Sverige är en av de största bilaterala biståndsgivarna i Nicaragua och har som mål att genom sina insatser bidra till minskad fattigdom, främja demokrati och 19

20 god samhällsstyrning samt arbeta för en ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Det svenska biståndet till Nicaragua uppgår år 2006 till 310 miljoner kronor, varav den största posten avser demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter, främst stärkande av rättsskyddet för utsatta grupper, genom stöd till bland annat utvecklandet av en demokratisk och effektiv poliskår och till ett system med lokala domarbiträden. Sverige stöder även de regionala myndigheterna i de autonoma regionerna RAAN och RAAS samt modernisering av statsförvaltningen. Sverige arbetar även med stöd till det civila samhället, bland annat för att främja påverkansarbete på nationella lagar och policies. Merparten av detta stöd förmedlas via svenska organisationer. Forum Syd samordnar bl. a ett Sidafinansierat program för ökad jämställdhet och Sida stöder även Diakonia, Utbildning för biståndsverksamhet (UBV), Svalorna, Kooperation Utan Gränser, Svenska Missionsrådet, Vänskapsförbundet Sverige- Nicaragua (VFSN), Olof Palmes Internationella Biståndsstiftelse (SHIA) samt LO / TCO:s biståndsnämnds verksamhet i Nicaragua. 20