1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter i Costa Rica 2012 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys Respekten för de mänskliga rättigheterna i Costa Rica uppvisar brister men är förhållandevis god i ett regionalt perspektiv. Anmälningar om tortyr eller inhuman och kränkande behandling av intagna har rapporterats. Fängelseförhållandena är på flera håll undermåliga och präglas av överbeläggning, bristfällig tillgång till läkarvård och bristande sanitära förhållanden. Det förekommer att häktningstider överskrids samt att häktade personer blandas med redan dömda interner. Antalet personer som hålls frihetsberövade i väntan på rättegång har ökat under de senaste åren. Rättsväsendet är ineffektivt och delvis föråldrat. Dess resurser är begränsade och korruption förekommer liksom en viss grad av politisering av de statliga myndigheterna. Ett flertal åtgärder har emellertid genomförts för att minska korruptionen de senaste åren, såsom upprättandet av en särskild enhet för korruptionsfall inom åklagarväsendet vilket lett till fällande domar i en rad uppmärksammade fall. Yttrande och tryckfriheten föreskrivs i konstitutionen och respekteras. Enligt civilsamhällesorganisationer gör höga böter och anteckning i brottsregister vid fällande dom för ärekränkning att journalister blir sårbara. På Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2013 rankas Costa Rica på plats 18 av 179 länder, vilket är den bästa placeringen av de latinamerikanska länderna. Mötes- och föreningsfrihet föreskrivs i konstitutionen och respekteras. Civilsamhällesorganisationer har emellertid under året rapporterat om repressiva åtgärder från polisen, inklusive övervåld och kriminalisering av sociala protester i provinsen Limón på Atlantkusten. Diskriminering av

2 fackföreningsaktiva förekommer. Arbetare inom maquila-industrin (fabriker för legosömnad av bland annat märkeskläder) saknar lagstadgad rätt till facklig anslutning. Arbetsförhållandena i maquilas är ofta undermåliga. Trots att staten traditionellt har gjort stora sociala satsningar och landet uppvisar förhållandevis höga sociala indikatorer i ett regionalt perspektiv så har fattigdomen inte minskat nämnvärt de senaste åren och inkomstklyftorna i samhället har ökat under det senaste decenniet. Costa Rica tillhör Centralamerikas säkrare länder men den ökande förekomsten av organiserad brottslighet kopplad till narkotikahandeln har orsakat högre våldsnivåer de senaste tio åren. Diskriminering mot kvinnor förekommer och trots relativt avancerad lagstiftning på området är våld mot kvinnor vanligt förekommande. Handel med kvinnor och barn har ökat under de senaste åren enligt människorättsorganisationer, kommersiell sexuell exploatering är det vanligaste motivet till människohandel. Barn under 15 år utgör 45 procent av landets fattiga och våld och sexuella övergrepp mot barn förekommer. Barnarbete förekommer i Costa Rica. 2 De mest resurssvaga och exkluderade grupperna i Costa Rica är landets urfolk, som utgör knappt två procent av befolkningen. Urfolken saknar representation i parlamentet och regeringen. En nationell plan mot rasism och rasdiskriminering upprättades år Specifik lagstiftning mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet saknas. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Följande konventioner har ratificerats under nedan angivna år: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), 1968, samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), Tilläggsprotokollet undertecknades 2011 men har inte ratificerats. Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD), Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women

3 (CEDAW), 1986 samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), 1993, samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC), 1990, samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter, 2003, respektive handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CDP), 2007, samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, 1978, samt det tillhörande protokollet från 1966, Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC), Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter med tilläggsprotokoll, Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearance, 2012 Costa Ricas rapportering till de olika konventionskommittéerna är eftersatt, särskilt rapporteringen till kommittéerna för CEDAW och CRC. Landet har för närvarande fyra rapporter utestående, som gäller CERD, ICESCR, ICCPR samt CAT. Costa Rica har en stående inbjudan till FN:s särskilda rapportörer för mänskliga rättigheter att besöka landet och det senaste besöket gjordes 2011 av den särskilde rapportören för urfolk. Costa Rica genomgick under 2009 FN:s råd för mänskliga rättigheters universella granskning av respekten för mänskliga rättigheter (Universal Periodic Review, UPR). Costa Rica erhöll 98 rekommendationer och accepterade alla utom tolv. Rekommendationerna rörde i huvudsak avskaffande av rasdiskriminering, våld mot kvinnor, hbt-personers rättigheter, förbud mot kroppslig bestraffning och människohandel. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Även om Costa Rica räknas till ett av Centralamerikas säkraste länder har den organiserade brottsligheten kopplad till narkotikahandeln orsakat högre våldsnivåer i landet de senaste tio åren. Under 2012 uppgick antalet mord till 3

4 4 tio per invånare, vilket innebar en sänkning med 18 procent jämfört med Det föreligger inga uppgifter om att staten skulle ha sanktionerat mord under året. Tortyr är förbjudet enligt costaricansk lagstiftning. Ombudsmannen för mänskliga rättigheter mottog emellertid 90 anmälningar om tortyr eller inhuman och kränkande behandling av fångar under Överbeläggningen på landets fängelser uppgick år 2011 till 27 procent. Det förekommer att häktade personer blandas med dömda interner. Trots regeringens insatser att söka förbättra förhållandena på landets fängelser, såsom att förbättra tillgången till läkarvård, är den generella fängelsestandarden i många fall undermålig. Flera av anstalterna präglas av bristande sanitära förhållanden, hög förekomst av droger, övervåld från fängelsepersonal samt våld mellan interner. Enskilda organisationer och ombudsmannen för mänskliga rättigheter tillåts att genomföra fängelsebesök. 4. Dödsstraff Costa Rica var ett av de första länderna i världen att avskaffa dödstraffet år Rätten till frihet och personlig säkerhet Costa Ricas lagstiftning innehåller förbud mot godtyckliga frihetsberövanden. För anhållanden krävs tillstånd från domstol såvida man inte tas på bar gärning och den anhållne har rätt att inom 24 timmar få anhållan underställd domstolsprövning. Enligt costaricansk lagstiftning får misstänkta hållas häktade i upp till ett år. En lag som trädde ikraft under 2009 innebär att häktningstiden kan förlängas i upp till två år om brottet misstänks ha kopplingar till organiserad brottslighet. Antalet personer som hålls frihetsberövade i väntan på rättegång har ökat markant sedan lagstiftningen trädde i kraft. Inga fall av påtvingade försvinnanden har rapporteras under året. Det finns inga formella inrikes eller utrikes reserestriktioner för costaricanska medborgare. För att få ett pass utfärdat krävs giltig identitetshandling. Handläggningstiden för att få identitetshandling kan ibland vara lång. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Författningen föreskriver att domstolsväsendet ska vara oberoende från den verkställande makten. Domstolsväsendet präglas av ineffektivitet och rättsprocesserna är i allmänhet utdragna. Specialdomstolar med förenklad handläggningsprocess började etableras 2008 med syfte att minska de långa

5 5 handläggningstiderna. Statistik över hur detta påverkat handläggningstiderna saknas. Korruption inom statsapparaten förekommer liksom en viss grad av politisering av de statliga myndigheterna. Ett flertal åtgärder för att minska korruptionen har genomförts under de senaste åren, såsom upprättandet av en särskild enhet för korruptionsfall inom åklagarväsendet. Ett symboliskt viktigt fall är domen mot den tidigare presidenten Rafael Calderón ( ) som dömdes för korruptionsbrott år En domare i Högsta domstolen avgick under 2011 på grund av att han anklagats för att ha läckt information om en rättegång. Säkerhetsministeriet avskedade poliser (åtta procent av den cirka personer stora poliskåren) under loppet av 15 månader mellan , de flesta på grund av pågående utredningar om inblandning i organiserad brottslighet, våld inom familjen samt missbruk av maktställning och allmänna medel. Trots att ansträngningar gjorts för att utreda och åtgärda korruptionsbrott finns en utsträckt misstro bland allmänheten gentemot korruption i statliga institutioner. Två ministrar i den nuvarande regeringen och tre höga tjänstemän har fått lämna sina positioner på grund av anklagelser om korruption. Enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning tror 75 procent av costaricanerna att regeringen är korrupt. Transparency Internationals korruptionsindex rankar Costa Rica på plats 48 av 187 länder år Straffbarhetsåldern i Costa Rica är tolv år. Ungdomar mellan tolv och 18 år är straffbara inom ramen för en särskild lagstiftning och ärenden prövas i särskilda ungdomsdomstolar. Rättegångar mot minderåriga är, till skillnad från övriga rättegångar, inte öppna för allmänheten. En relativt välutvecklad lagstiftning beträffande alternativa straffpåföljder för ungdomar finns. Ombudsmannen för mänskliga rättigheter är den instans dit enskilda medborgare kan vända sig för att anmäla brott mot de mänskliga rättigheterna. Ombudsmannen finns representerad genom sex regionala kontor i landet och har drygt 150 anställda. Ombudsmannen utnämns av parlamentet med en mandatperiod på fyra år. Costa Rica har sedan 1948 ingen militär. Den nationella polisen har ansvar för bland annat gränsskydd och intern säkerhet. Nyanställda poliser genomgår utbildning i mänskliga rättigheter. 7. Straffrihet År 2010 gjordes polisanmälningar, fall prövades i domstol och av dessa ledde 61 procent till fällande dom. I många fall saknades tillräckliga bevis för åtal. Begränsade resurser, undermåliga polisutredningar samt korruption inom rättsväsendet begränsar antalet åtal och domstolsprövningar. Ett ineffektivt och delvis föråldrat rättssystem inverkar också negativt på rättssäkerheten.

6 6 8. Yttrande, press och informationsfrihet, inklusive på internet Författningen garanterar yttrande- och tryckfrihet, och dessa rättigheter respekteras. Ingen statlig censur förekommer. På Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2013 rankas Costa Rica på plats 18 av 179 länder, vilket är den bästa placeringen av de latinamerikanska länderna. Freedom House placerade 2012 landet i kategorin med fria medier. I november 2012 upphävde Högsta domstolen en artikel i strafflagen som stipulerar mellan fyra till åtta års fängelse för den som publicerar hemlig politisk information. Civilsamhällesorganisationer är kritiska till den breda definitionen hemlig politisk information eftersom den enligt organisationerna bland annat hindrar grävande journalistik som syftar till att avslöja statlig korruption. Tidigare strikta lagar mot ärekränkning medförde enligt journalistförbundet viss självcensur i medierna. I en historisk dom från 2010 förklarade dock Högsta domstolen fängelsestraffet för ärekränkning, som stipulerades i en lag från 1902, upphävt. Lagen ersätts av Strafflagen som reglerar ärekränkning utan fängelsestraff. Under år 2011 blev fällande domar för ärekränkning möjliga att överklaga. Trots dessa åtgärder för att förbättra pressfriheten hävdar civilsamhällesorganisationer att höga böter och anteckning i brottsregister vid fällande dom för ärekränkning gör journalister sårbara. Det finns en lag om tillgång till offentlig information för både landets medborgare och utlänningar, inklusive utländsk media som efterföljs av de statliga institutionerna. Internet är en viktig källa till information och 47 procent av befolkningen hade tillgång till internet under Nyhetstidningar på nätet har blivit mycket populära. Det förekom inga rapporter om restriktioner vad gäller internetanvändning under året. Under 2010 meddelade Högsta domstolen att tillgång till internet är en grundläggande rättighet. 9. Mötes- och föreningsfrihet Mötes- och föreningsfrihet föreskrivs i konstitutionen och respekteras. Konstitutionen garanterar rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar utan föregående godkännande och statlig inblandning. Enligt lag krävs en uppslutning om minst tolv personer för att få starta en facklig organisation, vilket reducerar möjligheterna för arbetstagare vid mindre arbetsplatser att engagera sig fackligt. Utländska medborgare får inte ha ledande befattningar i fackföreningar. Civilsamhällesorganisationer har under året rapporterat om repressiva åtgärder från polisen, inklusive övervåld och kriminalisering av

7 sociala protester i provinsen Limón på Atlantkusten. Internationella fackliga samorganisationen (ITUC) rapporterade om 20 fall av hot mot fackföreningsrepresentanter under Religions- och övertygelsefrihet Författningen anger katolicism som statsreligion, men förbjuder samtidigt staten att förhindra utövandet av andra religioner. Katolska kyrkan har en lagstadgad särställning, bland annat när det gäller den statliga utbildningen. Religionslärare måste vara certifierade av den katolska kyrkan, vilket begränsar utbildningen om andra religioner. 11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Costa Rica är en demokrati och den verkställande makten utövas av presidenten, de två vicepresidenterna och regeringen. Presidenten väljs genom allmänna val för en mandatperiod om fyra år och tillåts att återigen ställa upp för omval efter minst två mandatperioders frånvaro. Presidenten leder regeringens arbete och utnämner och avsätter ministrarna. Den lagstiftande makten ligger hos la Asamblea Legislativa, parlamentet, som har en kammare och väljs vart fjärde år. I presidentvalet den 7 februari 2010 vann den före detta vicepresidenten Laura Chinchilla, som tillhör det sittande regeringspartiet Partido de Liberación Nacional (PLN), med 47 procent av rösterna. Valet var historiskt eftersom en kvinna för första gången i Costa Ricas historia utsågs till president. I parlamentsvalet samma dag blev PLN det största partiet, dock utan egen majoritet. Nio av regeringens 21 ministrar är kvinnor (43 procent), och 22 av 57 ledamöter i parlamentet är kvinnor (39 procent). Valen 2010 anses ha genomförts på ett korrekt och transparent sätt. Valdeltagandet på 69 procent innebar en ökning från föregående val. I april 2011 bildade en bred koalition av oppositionspartier en allians för att avsätta talmannen för parlamentet. En kort politisk kris uppstod då regeringspartiet PLN:s ledamöter i strid med gällande regler röstade för att återinsätta talmannen på sin post. Talmannen avgick sedermera självmant och för första gången på 46 år kommer talmannen från ett annat parti än regeringspartiet. En ny vallag antogs efter valen Lagen innehåller ett förbud mot donationer från privata företag och minskar också statens bidrag till politiska partier för kampanjer i samband med nationella val. Lagen stipulerar dessutom att 50 procent av kandidaterna på partiernas listor ska utgöras av kvinnor inför nästkommande val år

8 8 EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Costa Rica har ratificerat samtliga av ILO:s (International Labour Organization) åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Den öppna arbetslösheten uppgick 2011 till cirka sex procent. Den informella sektorn sysselsätter cirka 20 procent av den arbetsföra befolkningen, vilket gör att officiell arbetslöshetsstatistik är missvisande. Undersysselsättningen uppgick 2011 till 13 procent. Diskriminering av fackföreningsaktiva förekommer och endast cirka nio procent av de förvärvsarbetande var fackligt anslutna år 2010, varav majoriteten inom den offentliga sektorn. Arbetare inom maquila-industrin saknar lagstadgad rätt till facklig anslutning. Arbetsförhållandena i maquilas är ofta undermåliga, med frekventa överträdelser av regler för arbetstid och minimilön samt diskriminering mot fackligt anslutna Strejkrätten är reglerad i costaricansk lagstiftning. Dock råder begränsade strejkmöjligheter för personer som arbetar inom samhällsnödvändiga funktioner, vilket enligt lagstiftningen inkluderar majoriteten av offentliganställda. ILO har kritiserat denna breda definition av samhällsnödvändiga funktioner. Fackföreningar har uttryckt missnöje med de betungande administrativa krav som måste uppfyllas för att en strejk ska anses laglig. Fall rörande diskriminering mot fackligt anslutna har lång handläggningstid i domstolarna och Internationella fackliga samorganisationen (ITUC) har noterat att återanställningsprocessen för en person som blivit felaktigt uppsagd i genomsnitt tar tre år. Minimilönen i Costa Rica sträcker sig från omkring 325 USD till USD beroende på utbildningsgrad. Kostnaden för en basvarukorg för fyra personer uppgick år 2012 till mellan 300 till 350 USD. På Costa Ricas bananplantager är majoriteten av arbetarna flyktingar eller immigranter. Enligt organisationer för mänskliga rättigheter sker upprepade kränkningar av arbetarnas rättigheter och rapporter om att rättsväsendet nekat arbetarna juridisk assistans förekommer. Handel med personer för tvångsarbete, främst som hembiträden eller för arbetare inom jordbruks- och fiskeindustrin förekommer.

9 9 13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Medellivslängden är 79 år. De statliga utgifterna för sjukvård uppgick till sex procent av BNP år 2011, vilket är högt i en regional jämförelse. Den statliga socialförsäkringsmyndigheten CCSS Caja Costarricense de Seguro Social är ansvarig för den offentliga vården som i huvudsak är kostnadsfri för den stora majoriteten av befolkningen. Kostnader är således inte ett hinder för rätten till bästa uppnåeliga hälsa, utan snarare upplevda brister i kvalitén på vården, långa väntetider, byråkrati och kostnader för att resa till vårdinrättningar. Privat sjukvård är dyrt och utom räckhåll för den stora majoriteten costaricaner och därmed inte ett alternativ för medel- och låginkomsttagare. CCSS har under senaste tiden dragits med olika problem gällande styrningen, underfinansiering och arbetskonflikter. 85 procent av befolkningen är täckt av socialförsäkringssystemet. I de delar av landet som till stor del bebos av urfolken är tillgången till hälso- och sjukvård eftersatt. Enligt UNDP hade drygt 95 procent av befolkningen tillgång till grundläggande mediciner och 82 procent hade tillgång till rent vatten år Urfolken och personer som hör till marginaliserade grupper i samhället, såsom familjer med små ekonomiska resurser, är överrepresenterade i den grupp som har bristande eller ingen tillgång till rent vatten. Andelen hiv-smittade i Costa Rica uppgår enligt UNAIDS till 0,3 procent av befolkningen mellan år (2011). Andelen hiv-smittade män i åldern år ökar. Regeringen har de senaste åren genomfört informationskampanjer om hiv/aids i landets skolor och ytterligare en informationskampanj för att nå sexarbetare är under utarbetande av hälsoministeriet. 14. Rätten till utbildning Den nioåriga grundskolan är kostnadsfri och obligatorisk upp till 15 års ålder. Enligt Unesco påbörjade 94 procent av alla skolberättigade barn grundskolan år 2010 och 74 procent började gymnasiet. Två procent av grundskoleeleverna fullgjorde inte sina studier år Motsvarande siffra för gymnasieeleverna var elva procent, vilket är en ökning sedan år Även det genomsnittliga antalet skolår för personer mellan 18 och 64 år har sjunkit och uppgick 2012 till cirka nio år. Alfabetismen mellan ungdomar år uppgår till 99 procent. Det nationella genomsnittet på andelen personer som inte kan läsa och skriva uppgick år 2012 till drygt två procent. 15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Costa Rica placerar sig på plats 62 av 187 länder i UNDP:s utvecklingsindex för Trots att staten under de senaste decennierna har gjort stora sociala satsningar, vilket har lett till att costaricanerna uppvisar goda sociala indikatorer

10 10 i ett regionalt perspektiv har fattigdomen - även under en i övrigt god ekonomisk utveckling - inte minskat nämnvärt de senaste åren och inkomstklyftorna i samhället har ökat under det senaste decenniet. Enligt nationella uppgifter uppgick antalet fattiga hushåll år 2012 till 21 procent och antalet extremt fattiga hushåll till sex procent. Fattigdomen är mer utbredd på landsbygden, i vissa områden överstiger fattigdomen 30 procent och extremfattigdomen tio procent. År 2010 inrättades ett ministerium för välfärd och utveckling med syftet att samordna de redan existerande statliga åtgärderna för att minska fattigdom i landet samt att sammanföra dessa åtgärder i ett gemensamt statligt välfärdsprogram. SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Costa Ricas lagstiftning föreskriver allas likhet inför lagen. Diskriminering av kvinnor är dock alltjämt förekommande. En lag om lika lön för lika arbete finns, men löneskillnad mellan könen förekommer. Enligt statistik från INEC, det nationella statistikinstitutet, uppskattades kvinnors månatliga inkomster i genomsnitt vara 14 procent lägre än männen. Skillnaderna kan till viss del förklaras av att en större andel kvinnor arbetar inom lågavlönade arbeten, men osakliga löneskillnader förekommer också. Kvinnor representerade år ,5 procent av arbetskraften. Det finns en nationell plan om jämställdhet mellan könen ( ) som syftar till att förbättra kvinnors status i samhället, och säkerställa jämställdhet inom arbetslivet, familjeansvar, tillgång till hälsa och utbildning. FN:s genderrelaterade utvecklingsindex rankar Costa Rica på plats 64 av 145 länder, vilket innebär den tredje bästa placeringen av de latinamerikanska länderna. Trots relativt avancerad lagstiftning på området är våld mot kvinnor utbrett. 62 kvinnor mördades under 2011, vilket var en ökning från år 2010 då totalt 52 kvinnor mördades. Antalet anmälningar om våld i hemmet samt sexuella övergrepp har ökat under senare år. En del av ökningen kan troligen tillskrivas en ökad anmälningsvilja, men mörkertalen anses fortfarande vara stora. Den senaste tillgängliga statistiken från 2010 visar att anmälningar om våld mot kvinnor gjordes under året, varav 393 fall togs upp i domstol och 196 ledde till fällande dom. Våldtäkt kan, om våldtäkten bedöms som grov, ge fängelsestraff i upp till 18 år. Enligt officiell statistik rapporterades våldtäkter 2010, 329 fall togs upp i domstol varav 215 ledde till fällande dom. Lagen förbjuder sexuella trakasserier i skolan och på arbetsplatsen. Ombudsmannen för mänskliga

11 11 rättigheter mottog 308 anmälningar om sexuella trakasserier under år 2011, vilket innebär att antalet anmälningar tredubblats sedan Handel med kvinnor och barn förekommer såväl till och från Costa Rica som genom och inom landet, och enligt människorättsorganisationer har människohandeln ökat. Kommersiell sexuell exploatering är det vanligaste motivet till människohandel. Dock förekommer även handel med personer för tvångsarbete, främst som hembiträden eller för arbetare inom jordbruks- och fiskeindustrin. Majoriteten av offren hålls kvar i landet, men Costa Rica används även som transitland för smuggling av personer, främst till USA, Kanada, Japan samt länder i Europa. År 2009 antog parlamentet en särskild lag som kriminaliserar all typ av människohandel, även inom landet med en straffskala som sträcker sig från sex till 16 års fängelse. Den särskilda enheten inom domstolsväsendet för ärenden rörande handel med människor har utarbetat en strategisk handlingsplan för perioden Planen innehåller strategier för preventionsarbete, skydd av offer samt minskad straffrihet. Prostitution är inte olagligt i Costa Rica. Det är däremot förbjudet att underlätta, främja eller ge incitament till en person att verka som prostituerad, eller att betala en person som är under 18 år för sexuella tjänster. Sexturism är inte kriminaliserat och vanligt förekommande. Rådgivning och information om reproduktiv hälsa finns att tillgå. Under det senaste året har ett flertal åtgärder initierats, bland annat sexualupplysningskampanjer, för att minska antalet tonårsgraviditeter. Abort är endast tillåten vid fara för kvinnans liv eller om fostret är gravt missbildat. Illegala aborter är vanligt förekommande. Personer har rätt att få tillgång till preventivmedel samt information om reproduktiv hälsa vid samtliga offentliga sjukhus. Provrörsbefruktning (IVF) är förbjudet. Den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter fann i november 2012 att förbudet bland annat kränker rätten till ett privatliv, rätten till ett familjeliv, personlig integritet samt strider mot icke-diskrimineringsprincipen. Staten har uppgett att man avser följa domslutet och häva förbudet. 17. Barnets rättigheter Enligt officiella uppgifter utgör barn under 15 år en fjärdedel av befolkningen. Barnen utgör 45 procent av det totala antalet fattiga i landet. Gatubarn förekommer. Spädbarnsdödligheten uppgår enligt nationella siffror till två per levande födda, men med stora regionala skillnader (i provinsen Alajuela uppgår spädbarnsdödligheten till över 30 per levande födda barn i vissa kantoner) och omkring fem procent av barnen under sju år är undernärda.

12 Dödstalet för barn under fem år är tio per levande födda, men med stora regionala skillnader. Våld mot barn och sexuella övergrepp på barn ökar i takt med sexturismens utbredning. Enligt den senaste statistiken från domstolsväsendet anmäldes 607 fall av sexuella övergrepp mot barn under 2010, men mörkertalen befaras vara stora. I juni 2011 antogs en lag om åtal av nationella och utländska medborgare på samma sätt för sexuella övergrepp mot barn. Under 2010 dömdes 358 personer för detta brott. En lag mot människohandel antogs år Lagen innebär även en kriminalisering av tvångsgiftermål och illegal adoption samt kriminaliserar innehav av barnpornografi. En nationell handlingsplan för att motverka handel med barn och ungdomar har upprättats under året. Barnarbete förekommer, främst inom den informella sektorn. Statliga kampanjer genomförs regelbundet för att öka medvetenheten om problemet. Minimiåldern för arbete är femton år enligt lag. 18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Costa Ricas konstitution förbjuder diskriminering grundad på etnisk, språklig eller religiös tillhörighet. Den nationella kommissionen för frågor som rör urfolkens frågor ansvarar för främjandet av urfolkens utveckling, respekt för deras organisationer samt för att skydda urfolkens kulturella identitet. Urfolken saknar representation i parlamentet och regeringen. Urfolken utgör knappt två procent av den totala befolkningen (cirka personer) och är fördelad på åtta folkgrupper. Majoriteten bor relativt isolerat i eller nära något av landets 24 reservat, och civilsamhällesorganisationer uppskattar att 73 procent av urfolken saknar adekvat tillgång till skola, hälsovård, elektricitet och rent vatten. Ombudsmannens för mänskliga rättigheter kontor har kritiserat regeringen för att undanta urfolken från beslutsfattande processer rörande utbildning, infrastruktur, bostäder och offentliga tjänster. Den afro-costaricanska minoriteten, som utgör drygt två procent av befolkningen, har traditionellt haft sämre tillträde till social service och infrastruktur än övriga medborgare och utgör en oproportionellt hög andel av de fattiga. Befolkningsgruppens levnadsförhållanden har förbättrats under senare år, bland annat när det gäller utbildning. Afro-costaricaner är underrepresenterade i politiska församlingar. En nationell afro-costaricansk kommission (Comisión Nacional Afrocostaricense) för främjande av afrocostaricaners rättigheter, upprättades år De kollektiva ägarförhållandena i reservaten gör att urfolkens tillgång till krediter är begränsad, liksom rätten att nyttja jorden. Deras bristande 12

13 möjligheter till försörjning har de senaste åren lett till en ökande inflyttning till städerna. Tillgången till tvåspråkig undervisning är begränsad. Frågan om respekten för urfolkens traditionella rätt till mark har de senaste åren aktualiserats i samband med utvinning av naturresurser. Urfolksrepresentanter har i ett fall med byggandet av ett vattenkraftverk i södra delarna av landet anmält bristen på samråd med dem från den nationella elmyndighetens sida till CERD-kommittén. Under sitt besök i april 2011 rekommenderade FN:s särskilda rapportör för urfolk inrättandet av ett samrådsförfarande mellan regeringen, urfolken och energimyndigheten inklusive ett medlarteam. Det finns för närvarande en FN-grupp som utarbetar förslag till mandatet för samrådsförfarandet. Vid åklagarmyndigheten finns en särskild avdelning för frågor som rör urfolken och det finns en tolktjänst för urfolkens språk, som är knuten till landets domstolar. 19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Specifika lagar saknas som förbjuder diskriminering av personer på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Den legala definitionen av sambo inkluderar endast personer av olika kön vilket innebär att samkönade samborelationer inte har laglig rätt att ärva varandra utan giltigt testamente. Ett lagförslag för att tillåta samkönade samborelationer ligger i parlamentet men blockeras av konservativa grupper. Fördomar, diskriminering och trakasserier av hbt-personer är alltjämt vanligt förekommande i vardagslivet. Arbetslagstiftningen saknar helt bestämmelser om diskriminering av personer på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. I många fall är homosexualitet en outtalad orsak till uppsägning eller ett skäl att neka anställning. En av de främsta organisationerna som arbetar med hbt-frågor i Costa Rica är CIPAC, som genom forskning, analys och informationsarbete verkar för hbtpersoners rättigheter i landet. 20. Flyktingars rättigheter Costa Rica har anslutit sig till FN:s konvention om flyktingars status från Tilläggsprotokollet från 1967 och den nationella lagstiftningen rörande flyktingmottagning och asylprövningsmekanismer är i överensstämmelse med konventionens bestämmelser. Det costaricanska parlamentet har antagit en lag om mer restriktiva migrationsregler och hårdare kontroll av flyktingar i landet som trädde i kraft i mars En separat avdelning inom migrationsmyndigheten, som särskilt 13

14 14 handlägger flyktingärenden, har också bildats och inledde sin verksamhet i februari Enligt UNHCR fanns det strax över flyktingar inklusive 455 asylsökande i landet i januari Majoriteten av flyktingarna kommer från Colombia och Nicaragua. Nio procent av invånarna i Costa Rica är födda utanför landet (nicaraguaner utgör 74 procent av dessa). Offer för människohandel kan söka arbetstillstånd eller flyktingstatus i landet. Under året har sannolika offer för människohandel dock förklarats vara illegala immigranter och sedan skickats tillbaka till sina hemländer, vilket har kritiserats av organisationer för mänskliga rättigheter. Handläggningstiderna för migrationsärenden har ökat markant de senaste åren. Enligt costaricansk lagstiftning ska migrationsmyndigheten besluta om uppehållstillstånd inom tre månader från ansökningstillfället, handläggningstiden är dock ofta betydligt längre. Trakasserier med troliga rasistiska motiv har de senaste åren drabbat flyktingar i landet. Mest utsatta är medborgare från Nicaragua och Colombia. Högt uppsatta statstjänstemän har också i uttalanden kopplat samman närvaron av flyktingar med den ökande kriminaliteten i landet. Under 2011 genomfördes en informationskampanj av migrationsmyndigheten för att uppmärksamma fördelarna med invandring. 21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning I Costa Ricas författning förbjuds diskriminering på grund av fysisk eller psykisk funktionsnedsättning. Ombudsmannen för mänskliga rättigheter rapporterade under 2011 att bristen på samordning mellan statliga institutioner som arbetar för personer med funktionsnedsättning hindrade implementeringen av strategier för att skydda dessa personers grundläggande rättigheter. Ombudsmannen rapporterade om svårigheter i tillgången till arbete och anpassning av lokaler och byggnader för personer med funktionsnedsättning. Utbildningsministeriet leder ett program för personer med funktionsnedsättning och det finns ett antal grundskolor som erbjuder specialiserad undervisning för barn med funktionsnedsättning. I parlamentet sitter fyra ledamöter från det politiska partiet Accesibilidad Sin Exclusión som arbetar för funktionshindrades rättigheter.

15 15 ÖVRIGT 22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Ett flertal organisationer för mänskliga rättigheter är verksamma i landet och organisationerna har enligt uppgift fritt kunnat bedriva sin verksamhet utan inskränkningar från staten. Dialog förs på olika områden mellan organisationer för mänskliga rättigheter, regering och andra statliga institutioner, inklusive ombudsmannen för mänskliga rättigheter. Ett fåtal hot och attacker mot människorättsaktivister har förekommit under året. Särskilt utsatta är miljörättsaktivister. 23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Flera internationella organisationer och institutioner för mänskliga rättigheter är verksamma i Costa Rica, bland annat Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter och det Interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter, IIDH. ILO har ett regionkontor i landet och UNHCR har permanent närvaro i landet.