1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar vid årsskiftet 2013/2014. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter i Thailand 2013 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna De största utmaningarna vad gäller de mänskliga rättigheterna i Thailand rör fortsatt de politiska rättigheterna, främst yttrandefriheten och straffriheten, samt situationen för minoriteter, flyktingar och migrantarbetare. Vissa förbättringar har märkts de senaste åren på dessa områden bland annat har regeringen genomfört vissa reformer för att legalisera landets många papperslösa migranter men stora utmaningar kvarstår. Situationen för de mänskliga rättigheterna är särskilt oroväckande i de konfliktdrabbade södra provinserna. De politiska oroligheterna vid årsskiftet 2013/2014 medförde betydande utmaningar för hela det thailändska samhället inklusive för respekten för de mänskliga rättigheterna, särskilt de medborgerliga och politiska rättigheterna. Den snabba ekonomiska utvecklingen i Thailand har lett till en kraftigt minskad fattigdom och till förbättrade levnadsvillkor för stora delar av landets befolkning. Betydande satsningar har därtill gjorts inom utbildningssektorn och på hälso- och sjukvårdsområdet. Den förbättrade levnadsstandarden har ökat tidigare marginaliserade gruppers deltagande i samhällslivet. I Thailands tre sydligaste provinser pågår sedan ett decennium en väpnad konflikt. Konflikten, som hittills kostat fler än människor livet, var fortsatt allvarlig under Separatistgrupper genomför regelbundna terrorattentat, bland annat mot polis och militär. Det finns rapporter som hävdar att polis och militär utför utomrättsliga avrättningar och tortyr av misstänkta personer i området. Särskilda undantagslagar råder i området sedan Dessa lagar begränsar de mänskliga rättigheterna på flera områden, bland annat utför polis och militär godtyckliga frihetsberövanden som en del i regeringens och arméns taktik att bekämpa de olika separatistgrupperna.

2 Yttrande-, tryck- och informationsfrihet begränsas av strikta lagar som förbjuder kritik av kungen och andra medlemmar av kungahuset. Under 2013 har landets rättsväsende fortsatt att åtala och döma personer som misstänks för dessa högmålsbrott. Lagstiftningen leder till självcensur på detta område bland landets journalister. Medias frihet anses dock överlag ha förbättrats något sedan den nuvarande regeringen tillträdde Enligt Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2013 ligger Thailand på plats 135 av 179 undersökta länder. Kvinnor har en förhållandevis stark ställning i Thailand. Landet har dock betydande utmaningar vad gäller jämställdheten. Kvinnor har överlag lägre löner än män och kvinnor är underrepresenterade på högre poster inom både näringsliv och den offentliga förvaltningen. Våldshandlingar inom familjen, primärt riktade mot kvinnor, förblir därtill vanliga och mörkertalet är troligen stort. Den goda ekonomiska utvecklingen i Thailand de senaste decennierna har gynnat barns och ungdomars situation. Antalet barn som får tillgång till utbildning och sjukvård har stigit kraftigt och viktiga nyckeltal för barns hälsa ligger i paritet med OECD-länderna. De regionala skillnaderna är emellertid betydande. Barn från etniska minoriteter och urfolk tillhör landets mest utsatta grupper, liksom barn till migranter. Människohandel fortsätter att vara ett omfattande problem. Frågan prioriteras av regeringen. Rohingyer från Myanmar en utsatt muslimsk minoritet har under 2013 fortsatt att fly in i Thailand. Deras rättigheter respekteras inte fullt ut och Thailand har fått internationell kritik för hur dessa flyktingar behandlas. I de norra delarna av landet lever ungefär en miljon medlemmar av olika etniska minoriteter som ofta diskrimineras. Andra utmaningar rör läget i landets fängelser, begränsningar av mötesfriheten och diskriminering av personer med funktionsnedsättning. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Thailand har ratificerat nedanstående konventioner: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights, ICCPR, 1996, men inte de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet. Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, ICESCR, 1999, men inte det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. 2

3 Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination, CERD, Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women, CEDAW, samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, 1985 respektive Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CAT, 2007, men inte det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr. Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child, CRC, 1992, samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi, 2006 respektive Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court ICC, är underskriven, 2000, men inte ratificerad. Thailand har inte rapporterat regelbundet om tillämpningen av konventionerna och ligger för närvarande efter i rapporteringen till flera av de expertkommittéer som övervakar tillämpningen av konventionerna. Den mest framträdande kritiken mot Thailand i relation till de ratificerade FNkonventionerna rör behandlingen av fångar, äktenskapslagarna, dödstraffet, människohandel och sexturism. Thailand uppmanas därtill att vidta åtgärder mot barnarbete. Det höga antalet statslösa är också föremål för kritik och Thailand har rekommenderats att ge födelsebevis till alla barn som föds i landet, oavsett föräldrars nationalitet. Vidare uppmanas Thailand att avskaffa dödsstraff för alla narkotikabrott. Thailand genomgick 2011 FN:s råds för mänskliga rättigheter universella granskning av respekten för mänskliga rättigheter Universal Periodic Review, UPR. I genomgången uppmärksammades bland annat yttrandefrihetsfrågan, den väpnade konflikten i de södra gränsprovinserna, migrantarbetares rättigheter och utmaningar kopplade till de politiska motsättningarna i landet. I samband med granskningen förband sig Thailand att underteckna konventionen mot påtvingade försvinnanden, vilket man gjorde Landet har ännu inte ratificerat konventionen. Thailand förband sig även att reformera rättssystemet, utöka skyddet för migrantarbetare och förbättra marginaliserade barns tillgång till utbildning. Thailand förnyade 2011 en stående inbjudan till FN:s specialrapportörer besökte specialrapportören för människohandelsfrågor Thailand. I dennes rapport uppmärksammades en ny lag mot människohandel som infördes

4 Rapportören kritiserar dock Thailand för att lagen mot människohandel inte efterlevs i tillräcklig utsträckning och att människohandel fortfarande är utbrett. Rapportören noterade också att straffriheten för människohandelsbrott är utbredd. Under 2014 planerar FN:s särskilda rapportör för tortyr att besöka Thailand. 4 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Thailands grundlag förbjuder tortyr, påtvingande försvinnanden och summariska avrättningar. Under demonstrationer mot dåvarande regeringen i april och maj 2010 skedde flera våldsamma sammanstötningar mellan demonstranter och militär. Enligt uppgift dödades 92 personer och cirka skadades, när militären till slut ingrep mot demonstranterna. Civilsamhällesorganisationer har anklagat militären för att ha skjutit skarpt mot obeväpnade demonstranter och andra personer som befunnit sig i eller i anslutning till demonstrationsområdet. Händelserna har inte utretts tillräckligt. En sannings- och försoningskommission presenterade 2012 en rapport, som behandlade den politiska krisen i landet, inklusive händelserna Kommissionen utredde dock inte ansvaret för dödsfallen i samband med demonstrationerna. Inga rättsprocesser har inletts mot ledande militärer för händelserna Under 2013 har däremot rättsprocesser inletts mot företrädare för den dåvarande regeringen, bland annat tidigare premiärministern Abhisit Vejjajiva och före detta vice premiärministern Suthep Thaugsuban för dessa dödsfall. I södra Thailand pågår sedan ett decennium en väpnad konflikt. Särskilda undantagslagar gäller i de tre sydligaste provinserna, där flera separatiströrelser strider för ökat självbestämmande. Under 2013 eskalerade konflikten, som hittills kostat fler än människor livet. Separatister genomförde återkommande sprängattentat mot bland annat polis och militär men även attacker mot civila. Dödstalet bland militär och polis stationerade i konfliktområdena fördubblades under 2013 jämfört med föregående år. Användningen av tortyr bedöms ha minskat, men anses fortfarande vara relativt utbredd i södra Thailand. Human Rights Watch har under 2013 rapporterat om att polis och militär fortsatt använder sig av utomrättsliga avrättningar, påtvingade försvinnanden och tortyr i kampen mot misstänkta. Straffriheten är utbredd. Mycket få fall av övergrepp utförda av

5 säkerhetsstyrkorna utreds. Undantagslagarna i området försvårar möjligheterna att lagföra de representanter för landets säkerhetsstyrkor som utför övergreppen. Förhållandena i thailändska fängelser är i många fall undermåliga. Många fängelser är överbefolkade. I vissa fängelser är tillgången till medicinsk vård otillräcklig. Häktade hålls inte alltid separerade från övriga frihetsberövade. Särskilda anstalter för unga lagöverträdare finns i alla provinser och det är endast i undantagsfall som ungdomar hålls i samma anstalter som vuxna fångar. Som disciplinär åtgärd används isolering i upp till en månad. 4. Dödsstraff Dödsstraffet tillämpas i Thailand, men suspenderades efter Dödsstraff utdöms för mord och för smuggling av tyngre droger som heroin och amfetamin. En lag från år 2000 förbjuder avrättning av personer under 18 år. Gravida kvinnor och individer som bedöms som svårt psykiskt sjuka undantas också generellt satt 112 personer i fängsligt förvar dömda till döden. De senaste avrättningarna utfördes i augusti 2009 då två personer avrättades genom giftinjektion. Personerna var dömda för narkotikasmuggling. Dessa avrättningar var de första sedan Avrättningarna mötte hård kritik från bland annat EU och från delar av civilsamhället. Frågan om dödsstraffets avskaffande drivs av delar av civilsamhället men har under 2013 inte varit politiskt prioriterad. Tillgänglig statistik visar att en majoritet av thailändarna säger sig stödja användandet av dödsstraff. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Rätten att röra sig fritt i landet och även resa utomlands garanteras thailändska medborgare i konstitutionen. Nationell lagstiftning begränsar dock i många fall dessa rättigheter. Exempelvis anses bestämmelserna i lagen om inre säkerhet, Internal Security Act, ISA, ha företräde över konstitutionens bestämmelser om mänskliga rättigheter. ISA ger premiärministern rätt att delegera vidsträckta befogenheter. Då ISA är i kraft kan myndigheterna bland annat utfärda utegångsförbud, förbjuda folksamlingar och vidta andra ej närmare specificerade åtgärder om den nationella säkerheten anses hotad. Regeringens myndigheter kan också agera förebyggande i situationer som i förlängningen skulle kunna hota den nationella säkerheten. En närmare definition av vad som utgör ett hot mot den nationella säkerheten ges inte, vilket riskerar en godtycklig tillämpning av tvångsmedlen. Detta har kritiserats av bland annat Internationella juristkommissionen, ICJ. ISA har proklamerats av regeringen vid ett flertal 5

6 6 tillfällen under Regeringen och polisen har dock under 2013 överlag respekterat mötes- och demonstrationsfriheten i samband med de regeringskritiska demonstrationerna i Bangkok. I januari 2004 införde den thailändska regeringen undantagstillstånd för södra Thailand. Detta undantagstillstånd är alltjämt i kraft. I juli 2005 införde regeringen dessutom Emergency Decree (nödlagar) för södra Thailand, som också fortfarande är i kraft. Dessa lagar ger omfattande rättigheter för landets säkerhetsstyrkor och begränsar bland annat rörelsefriheten. De senaste två årtiondena har över 90 personer rapporterats försvunna efter att ha varit i kontakt med polis och myndigheter; drygt 50 av dessa fall har rapporterats till FN. Dessa fall präglas i hög grad av straffrihet. Enligt nationella och internationella civilsamhällesorganisationer har nödlagarna och undantagstillståndet i södra Thailand förvärrat problemet med försvinnanden. Frihetsberövade personer kan nekas att träffa både juridiskt ombud och anhöriga, vilket har kritiserats av organisationer som arbetar med de mänskliga rättigheterna. Thailand har också fått kritik för att det är tillåtet att hålla frihetsberövade på andra platser än fängelser, häkten och polisstationer. Ungefär hälften av de personer som tillhör minoritetsfolken i norra Thailand saknar medborgarskap, trots att deras familjer i många fall varit bosatta i norra Thailand i generationer. Avsaknaden av medborgarskap medför att rörelsefriheten kraftigt inskränks eftersom berörda personer inte kan få resehandlingar. Thailands ekonomiska tillväxt har medfört en stor arbetskraftsinvandring från de fattigare grannländerna. Flera miljoner människor från Myanmar, Laos och Kambodja arbetar i Thailand, majoriteten utan tillstånd. Det faktum att en stor andel vistas och arbetar i landet olagligt medför ökad risk för olika former av utnyttjande. Många arbetare som befinner sig i beroendeställning förhindras att flytta eller byta jobb. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Domstolarna är enligt landets konstitution självständiga i förhållande till den lagstiftande och verkställande makten. I thailändska domstolar gäller presumtion om icke-skuld och landets rättssystem garanterar centrala rättigheter såsom rätt till försvarsadvokat, tillgång till tolk och skälig tid att förbereda sitt försvar. Domar kan överklagas i högre instans. Landet har en konstitutionsdomstol dit medborgare kan vända sig för att få prövat om lagar och förordningar strider mot konstitutionen. I konstitutionen anges dock att nationell lag har företräde framför konstitutionens rättighetsgarantier, vilket urholkar det konstitutionella skyddet för de mänskliga rättigheterna.

7 7 Domstolsväsendet, liksom polis- och åklagarväsendet, är sårbart för påverkan från inflytelserika personer och för korruption. Enligt huvudregeln är rättegångar i allmänna domstolar offentliga. Undantag kan göras i fall som rör nationell säkerhet, kungafamiljen, barn eller sexuellt utnyttjande. Flera enskilda organisationer har framfört kritik mot hur undantagen används, bland annat i rättsprocesser avseende högmålsbrott. Rättsäkerheten blir till viss del eftersatt av att förundersökningarna i stor utsträckning leds av polis, medan åklagare kallas in i ett relativt sent skede. Försvarsadvokaten engageras först då förundersökningen redan pågått en tid. Civilsamhällesorganisationer har kritiserat det thailändska rättssystemet för att inte i tillräcklig grad skydda vittnen, särskilt i mål som rör övergrepp där poliser misstänks för brott. Formellt utser kungen alla domare. I praktiken är det dock domstolsväsendet som hanterar rekryteringen. Innan kungen kan utse en domare måste kandidaten ha genomgått domstolarnas intagningsprov och ha arbetat som lärling i en domstol i minst ett år. Straffbarhetsåldern i Thailand är tio år. Förslag om att höja minimiåldern, som FN:s barnrättskommitté rekommenderar, är föremål för diskussion på departementsnivå. 7. Straffrihet Straffrihet förekommer exempelvis för militär, polis och paramilitära styrkor för brott som begås i de tre sydligaste provinserna. I de nödlagar som infördes i södra Thailand 2005, och som alltjämt gäller, slås fast att tjänstemän som agerar i överensstämmelse med nödlagarna inte kommer att bli föremål för undersökning eller bestraffning vid misstanke om brott. Domstolarna har i vissa fall fråntagits sin uppgift att ta upp mål som handlar om brott mot nödlagarna, vilket ökat förekomsten av straffrihet. Trots att frivilligorganisationer varje år lämnar in en rad anmälningar om brutalitet och olovliga frihetsberövanden utförda av militär drivs mycket få rättsprocesser mot medlemmar av de väpnade styrkorna. Flera övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i södra Thailand där polis och militär anses vara inblandade, förblir därmed outredda. Till skillnad från de nödlagar som gäller i södra Thailand så garanterar inte ISA, som under 2013 användes i bland annat Bangkok, tjänstemän eller enskilda militärer immunitet.

8 Utbredd korruption bidrar också till förekomsten av straffrihet. Thailand har sjunkit drastiskt i senare års Corruption Perceptions Index, ett årligt korruptionsindex från Transparency International. I indexet för 2013 hamnar Thailand på plats 102 av 175. Detta är en försämring med 24 placeringar sedan Under 2013 försökte regeringen att genomdriva en amnestilag som bland annat skulle leda till att drygt utredningar om korruption skulle läggas ned. Förslaget skulle även ha omfattat brott som begåtts under demonstrationerna i Bangkok Oppositionen menade att lagen skräddarsytts för att ge amnesti till ledande politiker i regeringspartiet. Regeringen tvingades emellertid efter bl.a. massiva demonstrationer i Bangkok dra tillbaka lagförslaget. 8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Yttrande- och pressfrihet är inskrivet i grundlag. Det finns dock betydande undantagsfall då dessa friheter inte gäller. De särskilda nödlagarna i södra Thailand innebär en tydlig begränsning av bland annat yttrande- och pressfriheten. Nödlagarna ger bl.a. armén stora befogenheter att begränsa yttrande- och tryckfriheten, vilket skapar utrymme för godtycke och missbruk. Ett särskilt problematiskt område är högmålsbrotten, framförallt de mycket långtgående begränsningarna av möjligheterna att kritisera medlemmar av det thailändska kungahuset. Antalet domstolsprocesser mot personer misstänkta för högmålsbrott har ökat dramatiskt sedan militärkuppen nådde antalet åtal för högmålsbrott sin kulmen då 478 nya fall utreddes. Därefter har siffran sjunkit, men är alltjämt på en mycket hög nivå. Under 2012 var 84 nya fall uppe i domstol. Den som kritiserar kungen eller någon annan medlem av kungahuset riskerar mycket långa fängelsestraff. Den frekventa tillämpningen av lagstiftningen i kombination med de allvarliga påföljderna innebär att högmålslagstiftningen har en betydande påverkan på yttrande- och tryckfriheten liksom för informationsfriheten, bland annat på internet. Kraven är relativt lågt satta för vad som definieras som straffbar kritik. I ett uppmärksammat fall dömdes Ampon Tangnoppakul i november 2011 till 20 års fängelse för att ha skickat fyra SMS med kritik av kungen och drottningen. EU kritiserade domen, liksom bland annat Amnesty International och Human Rights Watch. Tillgången till internet är god över hela landet. Myndigheter censurerar delar av internet. Den allvarligaste formen av censur på internet gäller innehåll som behandlar kungafamiljen. Övervakningen är utbredd för internetsidor som kritiserar monarkin. Självcensur tillämpas för att undvika att hemsidor blockeras av myndigheterna. Kommentatorsfälten på tidningars internetsidor 8

9 kontrolleras noga av deras redaktörer för att undvika att kritik mot kungahuset publiceras. Sedan en lag om brott på internet infördes 2007 har över hemsidor blockerats; en majoritet av dessa rör högmålsbrottet. Det finns rapporter om att regeringen övervakar diskussionsfora på internet utan nödvändiga domstolsbeslut. Telekomföretag som tillhandahåller internet till konsumenter är skyldiga att behålla användardata under 90 dagar. Denna information kan begäras ut av myndigheter, bland annat i brottsutredningar. Under de stora demonstrationerna i slutet av 2013 utsattes thailändska massmedier för påtryckningar från företrädare för såväl oppositionsrörelser som regeringsanhängare. Medias frihet anses annars överlag ha förbättrats sedan den nuvarande regeringen tillträdde Thailand har på senare år klättrat på Reportrar utan gränsers lista över pressfriheten i världen hamnade Thailand på plats 135 av 179, vilket kan jämföras med plats 153 år 2010 under den tidigare regeringen. Långsiktigt är dock trenden för pressfriheten i Thailand nedslående. På samma lista 2004 låg Thailand på plats 59 av 167 länder. 9. Mötes- och föreningsfrihet Mötes- och föreningsfriheten finns inskriven i den thailändska grundlagen. Dessa rättigheter respekteras överlag av regeringen och landets myndigheter. Särskilda undantagslagar gäller dock i de södra provinserna som begränsar mötes- och demonstrationsfriheten i dessa områden. I tre provinser (Surat Thani, Phuket och Phang Nga) gäller dessutom särskilda begränsningar i mötesfriheten för migrantarbetare. Regeringen har under 2013 vid flera tillfällen använt sig av ISA i samband med omfattande regeringskritiska demonstrationer i Bangkok. Lagen begränsar demonstrationsfriheten, men regeringen har under 2013 samtidigt inte hindrat regeringskritiska demonstrationer från att äga rum i huvudstaden. Konstitutionsdomstolen har vid flera tillfällen låtit upplösa politiska partier, inklusive regeringspartier. Domstolens beslut har av civilsamhällesorganisationer kritiserats för att vara politiskt betingade och för att inte respektera föreningsfriheten. Grundlagen garanterar rätten att grunda eller gå med i politiska partier och fackförbund. Vissa yrkesgrupper, som lärare och regeringstjänstemän, är undantagna rätten till fackligt deltagande. 9

10 Religions- och övertygelsefrihet Grundlagen och andra lagar garanterar religions- och övertygelsefriheten. Diskriminering på grund av religion är uttryckligen förbjudet i grundlagen. Thailand har ingen statsreligion, men grundlagen föreskriver att kungen ska vara buddhist. Grundlagen slår också fast att buddhismen har en särställning som den religion som de flesta thailändare tillhör. Omkring 93 procent av befolkningen tillhör buddhismen. Lagstiftning förbjuder förolämpning av buddhismen, liksom av andra religioner. Thailändsk lag erkänner fem officiella religioner: buddhism, hinduism, islam, sikhism och kristendom. En myndighet registrerar religiösa samfund inom dessa religionsinriktningar. Registrering av samfund ger bland annat ekonomiskt stöd från staten och skattebefrielse. Icke-registrerade religiösa rörelser tillåts verka fritt i landet. I tre provinser i södra Thailand finns en muslimsk majoritet. I dessa provinser finns spänningar mellan buddhister och muslimer, som leder till regelbunden våldsanvändning. Konflikten i södra Thailand är dock i första hand inte religiöst utan snarare politiskt och etniskt motiverad. Konflikten begränsar dock människors möjlighet att fritt utöva sin religion. Civilsamhällesorganisationen Freedom House har rapporterat att buddhistiska munkar inte fritt kan röra sig i de tre sydligaste provinserna. Det fanns under 2013 återkommande rapporter om att lärare som bekänner sig till buddhismen attackerats av separatistgrupper i södra Thailand. 11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Thailand blev en parlamentarisk demokrati Landet har sedan dess genomgått en demokratiseringsprocess som ännu pågår. Valen 2011 var huvudsakligen fria och rättvisa, även om det förekom rapporter om röstköp. Thaksin Shinawatra och den demokratiskt valda regeringen avsattes i en militärkupp 2006 varvid grundlagen och konstitutionsdomstolen upphävdes. En ny konstitution antogs efter en folkomröstning i augusti Det thailändska parlamentet, nationalförsamlingen, består av representanthuset och senaten. Representanthuset är den huvudsakliga lagstiftande församlingen och har 480 platser varav 400 väljs direkt genom majoritetsval i enmansvalkretsar. De övriga 80 tillsätts på proportionell basis utifrån antal röster som varje enskilt parti erhållit i valet. Mandatperioden i representanthuset är fyra år. Representanthuset väljer premiärministern som sedan formellt tillsätts av kungen. Premiärministern utser därefter de ministrar som ska ingå i regeringen.

11 11 Senaten har 150 medlemmar, 76 av dessa utgörs av valbara platser, en för varje provins. De övriga 74 utnämns från den privata och offentliga sektorn och från universiteten. Urvalet görs av senatens valkommitté. Senaten har framförallt en granskande roll. Senaten ska vara opartisk varför senatorerna varken får inneha annat uppdrag eller vara medlem i något parti. Mandatperioden i senaten är sex år. I Thailand råder ett flerpartisystem med politisk pluralism. Det saknas dock starka partier grundade på ideologier. Det politiska engagemanget är istället ofta knutet till enskilda personligheter. Sedan 2011 leds Thailands regering av landets första kvinnliga premiärminister, Yingluck Shinawatra. I slutet av 2013 tvingades hennes regering att avgå efter omfattande regeringskritiska demonstrationer, främst i Bangkok. I det parlament som röstades fram i valen 2011 och som upplöstes 2013 var 16 procent kvinnor. Det finns inga betydande skillnader i kvinnors och mäns valdeltagande. Kungahuset spelar en viktig roll i Thailands politiska liv, trots att landet officiellt är en konstitutionell monarki. Kungen och hovet påverkar viktiga politiska beslut genom en stark, informell makt. Monarkin har starka historiska band till bland annat militären. Militären är en historiskt stark maktfaktor i Thailand, något som bland annat manifesterats i de många kupper som främst armén har genomfört. Den nuvarande arméchefen har visserligen tagit avstånd från militärkupper men utesluter inte att fler militärkupper kan komma att genomföras. Särskilt arméns roll kan därmed sägas begränsa det politiska utrymmet i landet. Även statsförvaltningen i sig är en maktfaktor i det starkt centraliserade Thailand. Domstolsväsendet anklagas ibland för att spela en politisk roll. Vid flera tillfällen, även under 2013, har konstitutionsdomstolen tagit omstridda beslut med långtgående politiska konsekvenser. Regeringspartiet Pheu Thai och dess föregångare har flera gånger blivit föremål för konstitutionsdomstolens granskning, flera gånger med långtgående konsekvenser för deras möjlighet att verka. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetslösheten är mycket låg i landet (för närvarande omkring 0,6 procent) och tillgången till arbete god. Thailand har ratificerat fem av den internationella arbetarorganisationen ILO:s åtta centrala konventioner rörande mänskliga rättigheter i arbetslivet. Det finns inhemsk lagstiftning som reglerar barnarbete,

12 tvångsarbete, arbetstid, skydd mot diskriminering, uppsägning och semestrar. Stora brister finns dock i både tillämpning och efterlevnad av lagen, särskilt avseende de över två miljoner migrantarbetare (många från Myanmar) som arbetar i Thailand. Thailand har ännu inte ratificerat ILO:s konventioner om föreningsfrihet och förhandlingsrätt (nummer 87 respektive 98) eller konvention nummer 111 om icke-diskriminering i arbetslivet. Kvinnor utgör ungefär hälften av arbetskraften i landet. Kvinnor har överlag lägre löner än män och kvinnor är underrepresenterade på högre poster inom både näringsliv och den offentliga förvaltningen. Migranter från grannländerna faller ofta offer för organiserad människohandel och tvingas till tiggeri eller oreglerat arbete inom bland annat fiske-, gruv-, och sexindustrin. Regeringen har tagit vissa steg för att legalisera en del av landets många papperslösa migrantarbetare. Genom den gällande lagstiftningen diskrimineras utländska arbetare, både de som har arbetstillstånd och de som arbetar illegalt. Det är exempelvis svårt för dem att uppfylla de krav som ställs för att erhålla ersättning vid arbetsskador. Enligt ILO-konvention nr 19 har Thailand åtagit sig att garantera alla arbetare detta oavsett nationalitet. ILO har kritiserat Thailand för förekomsten av tvångsarbete som bestraffning för brott. Barnarbete förekommer fortsatt i Thailand, även om förekomsten enligt ILO stadigt har minskat kraftigt de senaste decennierna. ILO uppmanar landet att vidta åtgärder för att se till att barn inte binds till arbetskontrakt eller utnyttjas som gratis arbetskraft arbetade drygt 12 procent av barnen mellan 12 och 14 år. I Thailand är rätten att tillhöra en fackförening lagfäst. Arbetslagstiftningen ger dock regeringen rätt att förbjuda strejker som kan ha negativ inverkan på den nationella säkerheten eller som kan inverka negativt på befolkningen i stort. Anställda inom viktiga serviceyrken som telekommunikation, elektricitet, vatten och offentliga transporter saknar strejkrätt. Representerar en fackförening mindre än 20 procent av arbetsstyrkan på en arbetsplats saknas förhandlingsrätt på arbetsplatsen. Fackföreningsrörelsen är svag och dåligt utvecklad, endast omkring två procent av den totala arbetskraften är fackligt organiserad, i den privata sektorn knappt 1,5 procent. Inom statligt ägda industrier är ungefär 50 procent fackligt anslutna. Det finns rapporter som tyder på att privata och statliga företag diskriminerar fackligt anslutna, bland annat genom att undvika att ge dem 12

13 befordran. Det finns mycket få fackföreningar som verkar för migrantarbetares rättigheter. Lagstadgad minimilön i hela landet uppgick 2013 till motsvarande cirka 60 kr/dag. Lagen förbjuder tvångsarbete, förutom i nationella krislägen och krig. Tvångsarbete förekommer dock bland annat inom jordbruket och i den informella sektorn. Det stora antalet papperslösa immigranter från grannländerna löper störst risk att utnyttjas som billig arbetskraft, inte minst inom fiskeindustrin och som hemhjälp. Prostitution är förbjudet men förekommer mycket utbrett i Thailand. 13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Thailands hälsovård bedrivs till största delen i offentlig regi och är kraftigt subventionerad för thailändska medborgare. Hälsosektorn utgör drygt tre procent av landets bruttonationalprodukt men den gradvisa ökning som skett under de senaste decennierna verkar ha stannat upp. Det finns 0,3 läkare per 1000 invånare enligt senast tillgänglig statistik från Världsbanken (avser 2010). Thailand har länge satsat på förebyggande hälsovård, rent vatten, bättre sanitära förhållanden och vaccinationer. Resultaten har varit positiva, till exempel har 98 procent av befolkningen i dagsläget tillgång till rent vatten. Spädbarnsdödligheten har minskat, liksom andelen kvinnor som dör i samband med förlossning. Personer som tillhör etniska minoriteter saknar ofta medborgarskapshandlingar och får därför inte tillgång till den offentliga vården på lika villkor som övriga medborgare. Även migrantarbetare har ofta sämre tillgång till sjukvård än thailändska medborgare. Antalet hiv-smittade personer i Thailand är ungefär , vilket motsvarar ungefär 1,4 procent av den vuxna befolkningen. Framgångsrika åtgärder har vidtagits från myndigheternas sida för att begränsa spridningen. Till exempel har Thailand lyckats väl med informationsspridning om sjukdomen. Undersökningar har visat att uppskattningsvis 20 procent av de prostituerade bär på smittan. I storstäderna är miljöförstöringen en stor hälsofara. Myndigheterna har vidtagit flera åtgärder, bland annat måste alla bilar ha katalysator, blyhaltig bensin har förbjudits, taxibilar drivs med LPG och gränsvärden har införts för bilars och motorcyklars utsläpp av koldioxid. Luftkvaliteten i Bangkok har förbättrats avsevärt det senaste decenniet. 13

14 Rätten till utbildning Skolgång är obligatorisk i nio år och avgiftsfri de första tolv åren. Idag går omkring 94 procent av alla barn i skola de första sex åren medan 78 procent av pojkarna och 86 procent av flickorna även går de resterande sex åren. Läskunnigheten är enligt FN-organet UNESCO 95 procent för vuxna och 99 procent för ungdomar. Regeringen avsätter nära 30 procent av budgeten (cirka sex procent av BNP) till utbildningssektorn. På landsbygden är det fortfarande vanligt att skolgången blir lidande eftersom barnen anses behövas som arbetskraft i jordbruket. Personer som tillhör etniska minoriteter, och i många fall inte innehar medborgarskapshandlingar, har begränsad tillgång till skolgång. De har rätt att gå i skola, men får inga officiella examensbevis. För migrantarbetare och deras barn finns stora begränsningar i tillgång till skola och annan utbildning. 52 procent av de som går ut gymnasiet läser vidare på eftergymnasial nivå. På universitetsnivå ges utbildning i mänskliga rättigheter. 15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard FN:s utvecklingsprogram UNDP rankar Thailand som nummer 103 av 186 i 2013 års utvecklingsindex (HDI). Thailands snabba ekonomiska utveckling har medfört bättre levnadsvillkor för många thailändare. Andelen fattiga i landet minskade från 43 procent vid millennieskiftet till 1 procent 2011 enligt statistik från Världsbanken, som använt en nationell fattigdomsdefinition som utgår från en individs minimibehov. Landet har uppnått de flesta av milleniemålen. Det thailändska samhället präglas dock fortsatt av stora inkomstklyftor. Huvuddelen av landets fattiga lever på landsbygden i landets nordöstra samt södra provinser. Utsatta grupper, som etniska minoriteter och migrantarbetare, har inte kunnat dra nytta av den ekonomiska utvecklingen i samma utsträckning som övriga delar av befolkningen. Regeringen har satsat på utbyggnad av sjukvård, utbildning och infrastruktur. Bland annat är statlig sjukvård nu tillgänglig till ett kraftigt subventionerat pris för alla thailändska medborgare. Detta har varit en kostsam reform och den statliga sjukvården har på senare tid dragits med omfattande ekonomiska problem.

15 Tillgången till mat är generellt sett god och Thailand är en av världens största risexportörer. Undernäringen bland barn under fem år har sjunkit drastiskt de senaste decennierna, vilket också har medfört en minskad barnadödlighet. 15 SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Kvinnor har en förhållandevis stark ställning i Thailand. Landet har dock betydande utmaningar vad gäller jämställdheten. Premiärminister Yingluck Shinawatra är landets första kvinnliga regeringschef, men hennes regering har inte tydligt prioriterat kvinnors ställning under sin tid i regeringsställning. Kvinnor har lagstadgad rätt till äktenskaplig egendom samt till vårdnad av sina barn. Sedan länge har kvinnor också kunnat äga och ärva mark. Kvinnor utgör en majoritet av de universitetsutexaminerade. Kvinnor är underrepresenterade på högre politiska poster. Andelen kvinnor i chefspositioner och bland högre tjänstemän är 31 procent. Kvinnor tjänar i genomsnitt 63 procent av vad männen tjänar. Enligt Global Gender Gap Report för 2013 placerade sig Thailand på plats 65 av 136 länder. Trots att vissa ansträngningar gjorts när det gäller jämställdhet så har Thailands position i indexet varit i stort densamma de senaste fem åren. I FN:s Gender Inequality Index för 2012 hamnar Thailand på plats 66 av 148. Abort är olagligt i Thailand med undantag för om graviditeten hotar kvinnans hälsa eller har tillkommit genom våldtäkt. Viss diskussion har förts i landet och det finns flera kvinnorättsgrupper som driver frågan om rätt till abort. Lagen förbjuder sexuella trakasserier på arbetsplatser, men definitionen av trakasserier är vag och lagen har resulterat i få åtal. Det finns en lag mot våld i hemmet men våldshandlingar inom familjen förblir vanliga och mörkertalet är troligen stort. Enligt ett flertal studier har uppskattningsvis 40 procent av kvinnorna i landet utsatts för någon form av fysiskt eller sexuellt våld. Våldtäkt kan resultera i stränga fängelsestraff men i verkligheten anmäls få våldtäkter och ännu färre leder till prövning i domstol. Våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades Prostitution är olagligt i Thailand men mycket utbredd. Statistiken är otillförlitlig. Vissa uppskattningar talar om omkring prostituerade i landet. Huvuddelen av sexköparna är thailändare, men en omfattande sexturism bidrar till att upprätthålla de höga siffrorna.

16 Människohandel är förbjuden men Thailand är enligt bland annat FNprogrammet UNIAP både ett ursprungs-, destinations- och transitland. Den inhemska människohandeln har minskat, däremot smugglas alltfler människor från de fattigare grannländerna till Thailand. Även om sexuellt utnyttjande är ett vanligt syfte med människohandel, är den främsta anledningen arbetsrelaterad. IOM har rapporterat om betydande människohandel bl.a. inom fiskesektorn i Thailand. Många av offren hamnar under slavliknande förhållanden utan skydd och utan möjlighet att återvända hem. Det finns en nationell kommitté mot människohandel sedan År 2008 antogs en ny lag om människohandel och Thailand har de två senaste åren arbetat aktivt med att genomföra denna lagstiftning. Det finns tillfälliga skyddslokaler för personer som fallit offer för människohandel och landet har ett system för ekonomisk ersättning och hemtransport. Thailand har satsat på upplysningskampanjer för att höja medvetenheten om människohandel i landet. Thailands regering har också en traffickingstrategi för perioden Barnets rättigheter Den goda ekonomiska utvecklingen de senaste decennierna har gynnat barn och ungdomar. Antalet barn som får tillgång till utbildning och sjukvård har stigit kraftigt och viktiga nyckeltal för barns hälsa ligger i paritet med OECDländerna. Barnadödligheten för barn under fem år beräknas till 13/1000 (statistik från 2010) och mödradödligheten till knappt 5/ (2008) enligt UNICEF. Trenden är nedåtgående. De regionala skillnaderna är emellertid betydande; barn till fattiga bönder i norra Thailand eller i flyktinglägren vid den burmesiska gränsen lever under helt andra livsbetingelser än barn i den expanderande medelklassen. Barn från etniska minoriteter och urfolk tillhör de mest utsatta grupperna, liksom barn till migranter. Papperslösa migranters barn exploateras för arbete inom bland annat fiske- och skaldjurssektorn. Förekomsten av och toleransen för barnaga är jämförelsevis hög. Aga i skolor förbjöds år 2000 men rapporter gör gällande att efterlevnaden av lagen är bristfällig. Thailand ratificerade 1992 FN:s konvention om barnets rättigheter. Thailand gjorde vid tillträdet 1992 tre reservationer till konventionen. Av dessa kvarstår endast Thailands reservation till artikel 22 om statens ansvar i behandlingen av flykting- eller asylsökande barn, en känslig fråga för Thailand givet de tusentals flyktingar som lever i läger i Thailand. 16

17 Ungdomsmottagningar har etablerats i över 50 provinser. Resursbrist är en utmaning. Thailand har sedan 2004 en lag om skydd av barn som föreskriver att alla medborgare har en skyldighet att rapportera misstänkta övergrepp mot barn. Övergrepp, våldtäkt och övergivande av barn är straffbara handlingar och leder som regel till långa fängelsestraff. Det är svårt att hitta tillförlitliga siffror avseende kommersiell sexuell exploatering av barn i Thailand. Civilsamhällesorganisationen ECPAT uppskattar att cirka barn (under 18 år) utnyttjas för sexuella tjänster i landet. Internationellt samarbete bidrar till att förövare grips och lagförs i allt högre grad. Thailand har ratificerat ILO:s konvention nr 138 vilken förbjuder arbetsgivare att anställa barn under 15 år. Lagen täcker dock inte arbete inom jordbruk och den informella sektorn. Den ekonomiska utvecklingen har på senare år bidragit till att minska barnarbetet. Trots dessa positiva tendenser fortsätter dock barnarbete att utgöra ett stort problem i Thailand. Uppskattningsvis barn är anställda som hushållsarbetare, varav de flesta utländska medborgare. Det finns omkring 52 ungdomsanstalter för barn under 18 år. Dödsstraff tillämpas inte på barn, sedan en lag som förbjuder avrättning av personer under 18 år antogs år Barn under 18 år får inte heller rekryteras till väpnade styrkor. Rapporter från det civila samhället uppskattar att åtminstone omkring barn har blivit föräldralösa på grund av konflikten i södra Thailand. 18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Religionsfriheten är lagstadgad i Thailand och i samhället är toleransen gentemot olika religioner generellt sett hög. Landet är till övervägande del buddhistiskt men fem procent av befolkning är muslimer och ungefär 0,5 procent är kristna. I de södra gränsprovinserna Yala, Narathiwat, Satun och Pattani utgör muslimer en klar majoritet av befolkningen, ungefär 70 procent; i Pattani ungefär 90 procent. Oroligheterna i södra Thailand har snarare politisk och etnisk-social än religiös grund. Majoriteten av befolkningen i Thailands tre sydligaste provinser är muslimska malajer. Under många år har denna grupp diskriminerats av det thailändska majoritetssamhället. Malajer har varit kraftigt underrepresenterade i den lokala administrationen och fått dåligt gehör för sina krav på till exempel skolundervisning på sitt modersmål. Provinserna i söder har dessutom fått mindre ekonomiska resurser. Konflikten i söder påverkar befolkningen på 17

18 många sätt. Under 2013 inleddes samtal mellan regeringen och företrädare för separatistgruppen i söder, men hittills har samtalen inte gett resultat. I de norra delarna av Thailand lever omkring en miljon människor som tillhör olika bergsfolk. Dessa bergsfolk är ofta marginaliserade och saknar många rättigheter. Endast hälften av dem beräknas ha thailändskt medborgarskap. Trots att många har bott i landet i många generationer betraktas de som illegala invandrare. På grund av att de saknar medborgarskap får de inte tillgång till den numera avgiftsfria statliga sjukvården och utbildningen på samma villkor som thailändska medborgare och de begränsas kraftigt i sin rörelsefrihet. De tillåts inte att arbeta och täcks inte av den arbetslagstiftning som till exempel reglerar minimilön och olycksersättning. De kan som regel inte heller äga mark eller delta i det politiska livet. Dessa minoriteters utsatthet märks också i att en oproportionellt stor del av de inhemska offren för människohandel är från denna grupp. 19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Det thailändska samhället är generellt sett tolerant i frågor som rör sexuell läggning. Homo- och bisexualitet är inte olagligt i landet. Det finns dock skillnader mellan stad och landsbygd vad gäller synen på hbt-personer. I Thailand är det inte möjligt för homosexuella att gifta sig eller registrera partnerskap, vilket innebär att hbt-personer inte har samma rättigheter som övriga medborgare. Homosexuella diskrimineras bland annat i rekryteringen till militärtjänstgöring även om hbt-personer inte längre är utestängda från att tjänstgöra i de väpnade styrkorna. Thailand saknar lagstiftning som förbjuder hatbrott mot hbt-personer. 20. Flyktingars rättigheter Thailand har inte ratificerat 1951 års flyktingkonvention och har inget nationellt system för att tillämpa internationella normer vid definiering och klassificering av personer som söker skydd i landet. Enligt beräkningar från The Border Consortium, TBC, (tidigare Thailand Myanmar Border Consortium) lever drygt flyktingar från Myanmar i totalt nio olika flyktingläger längs den thailändska gränsen till Myanmar. Av dessa är drygt registrerade och ungefär icke registrerade. Ytterligare upp till två miljoner immigranter och flyktingar från Myanmar tros befinna sig i Thailand, de flesta illegalt. Tusentals flyktingar från rohingyafolket, ett muslimskt minoritetsfolk i Myanmar, har de senaste åren försökt ta sig till Thailand, många med båt. Thailand har stoppat många av dessa båtar för att sedan bogsera ut dem till 18

19 havs igen. Dödsfall har rapporterats som en direkt följd av dessa bogseringar. Rohingyaflyktingar hålls i vissa fall i särskilda centra i Thailand. Förhållandena i dessa centra är dåliga. Amnesty International har 2013 kritiserat Thailand för att landet inte respekterar sina internationella åtaganden, särskilt Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, i behandlingen av rohyingyaflyktingar. FN:s flyktingkommissariat UNHCR har ett regionkontor i Bangkok. 21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Thailand ratificerade 2008 Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Thailändsk lag ger visst skydd och förbjuder diskriminering på grund av funktionsnedsättning inom skola och arbetsliv. Funktionsnedsatta har även rätt till avgiftsfri sjukvård, rullstolar och andra medicinska hjälpmedel, liksom till mindre räntefria starta-eget-lån från staten. Lagen efterlevs dock inte fullt ut. Enligt thailändsk lag måste alla privata företag antingen anställa en person med funktionsnedsättning per 100 anställda eller bidra till en fond till förmån för personer med funktionsnedsättning. Många företag, däribland ett par statliga, bryter mot dessa bestämmelser. Enligt en uppskattning från De handikappades riksförbund i Thailand hörsammar endast 35 till 45 procent av företagen lagen. 19 ÖVRIGT 22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter är tillåtna och både nationella och internationella organisationer verkar i landet. Rättighets-, miljöoch demokratifrågor engagerar thailändarna allt starkare. Arbetsklimatet för organisationer som arbetar med att främja mänskliga rättigheter blev efter kuppen 2006 hårdare, inte minst för de organisationer som arbetar med yttrandefrihetsfrågor. Ett polariserat samhällsklimat har gjort att organisationer för mänskliga rättigheter tidvis hänvisats till att försöka påverka genom mindre öppna kanaler. Situationen har förbättrats sedan valet Den allt mer frekventa tillämpningen av högmålsbrottslagarna har också lyfts fram som en faktor som bidragit till att organisationerna tidvis tvingats vara försiktiga i sitt agerande.

20 Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Thailand har partnerskapsstatus hos Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, vilket ger ökade möjligheter till samarbete inom området mänskliga rättigheter. Landet har ansökt om medlemskap i OSSE. EU och Thailand undertecknade 2013 ett partnerskap- och samarbetsavtal. Avtalet innehåller klausuler om respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och rättstatsprinciperna och strukturer för dialog. FN:s flyktingkommissariat UNHCR och ett flertal enskilda organisationer gör insatser för mänskliga rättigheter i flyktinglägren i Thailand. FN:s högkommmissarie för mänskliga rättigheter, OHCHR, har ett kontor i Bangkok som verkar för att skydda och stärka de mänskliga rättigheterna i Thailand. Sveriges regionala bistånd i Sydöstasien fokuserar bland annat på mänskliga rättigheter. Sverige stöder ett flertal regionala organisationer och nätverk för mänskliga rättigheter, flera med säte i Thailand. Bland annat stödjer Sverige organisationer som arbetar med kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter, press- och mediefrihet samt migrantarbetares rättigheter.